Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden. Östergötlands län 2011

Regionalt program för efterbehandling av förorenade områden Östergötlands län 2011 Linköping 25 oktober 2010

Dnr 577-4318-10 Sid 2 (38) Inledning 2010 är året då åtgärdsarbetet med de statligt finansierade objekten intensifierades. I våras togs det första steget till avhjälpandeåtgärder vid Gusums bruk, då de gamla fabrikslokalerna revs. Miljödomstolens vattendom för saneringen av Valdemarsviken vann laga kraft i juni, vilket innebär att en entreprenad kan upphandlas så att genomförandet kan påbörjas till våren. Flera saneringsprojekt har avslutats och slutrapporterats till Naturvårdsverket, t.ex. Rimforsa trä, Gälstad-Lundby trä och snickeri, träförädlingen i Mjölby och Hjulsbro tråddrageri och spikfabrik. Länsstyrelsen har också förhoppningar om att inom kort få in ytterligare objekt i åtgärdsramen och närmast på tur står Martin Ängquist Färgeri och Kemiska Tvättanstalt AB och Ydrefors träförädling. 2010 är också året då en ny databas, EBH-stödet togs i drift och ersatte den tidigare MIFOdatabasen. EBH-stödet innebär att det finns en bred plattform för att samla all den information som finns om länets förorenade områden, alltifrån inventeringsblanketter till saneringsrapporter. Vår förhoppning är att kommunerna också ska få tillgång till EBH-stödet under 2011. Arbetet med inventering fortgår enligt plan och det är sannolikt att Länsstyrelsen uppfyller Naturvårdsverkets mål att slutföra det bidragsfinansierade inventeringsarbetet till 2013. Några kommuner har också avsatt resurser till inventeringsarbetet, vilket är positivt eftersom det är grunden till ett framgångsrikt efterbehandlingsarbete i vårt län. Länsstyrelsen har också förhoppningar om internationellt arbete de kommande åren. En ansökan lämnades in i våras till EU-programmet Central Baltic Interreg IV, tillsammans med grannländerna Estland, Finland och Lettland. Länsstyrelsens tillsynsmedel har gjort att allt fler områden blir undersökta av ansvariga verksamhetsutövare. Kunskapen och riskerna med dessa områden har ökat. För flera förorenade områden börjar nu utredningarna bli så fullständiga att vi står inför olika val av åtgärdsalternativ. Det ska bli intressant att se hur pusselbitarna ska läggas framöver, då i flera fall både kommun, Naturvårdsverket, aktuell tillsynsmyndighet och verksamhetsutövare ska vara överens för att en åtgärd ska komma till stånd. Vår förhoppning och övertygelse är att allt arbete ovan bidrar till att vi förbättrar förutsättningarna för att nå miljömålen giftfri miljö, god bebyggd miljö och grundvatten av god kvalitet. POSTADRESS: BESÖKSADRESS: TELEFON: TELEFAX: E-POST: WWW: 581 86 LINKÖPING Östgötagatan 3 013 19 60 00 013 10 31 18 ostergotland@lansstyrelsen.se lansstyrelsen.se/ ostergotland Rapport nr 2010:12 ISBN: 978-91-7488-263-6

Dnr 577-4318-10 Sid 3 (38) Innehållsförteckning 1 Östergötlands län i ett efterbehandlingsperspektiv...6 1.1 Berggrund och jordarter...6 1.2 Yt- och grundvatten samt länets kust- och skärgårdsområde...7 1.3 Industrihistoria och näringsliv...7 2 Förekomst och beskrivning av förorenade områden...9 2.1 Identifiering och inventering...9 3 Miljörisker förknippade med förorenade områden... 12 4 Regionala miljömål... 13 5 Länsstyrelsens organisation och arbete med förorenade områden... 14 5.1 Länsstyrelsens organisation... 14 5.2 Länsstyrelsens arbete med efterbehandling som finansieras med bidrag... 15 5.3 Länsstyrelsens tillsynsarbete inom efterbehandling av förorenade områden...17 6 Lägesredovisning av de mest förorenade områdena...20 6.1 Valdemarsviken... 20 6.2 Gusums bruk AB... 21 6.3 Yara AB, f.d. Superfosfatfabriken... 21 6.4 Norrköpings gasverk... 22 6.5 Boxholms sågverk...22 6.6 F.d. Loddby AB Pappersbruk... 23 6.7 Ydrefors Träförädling... 23 6.8 Fiskeby bruk- pappersbruk... 24 6.9 Martin Ängqvist AB... 25 6.10 Brenäs såg... 25 6.11 Gusumsån... 26 6.12 Skutbosjön, Dovern... 27 6.13 Rejmyre glasbruk... 27 6.14 Bestorp f.d. sågverk... 27 6.15 Televerket Björkhult... 28 6.16 Bersbo gruvor... 28

Dnr 577-4318-10 Sid 4 (38) 6.17 PCB-deponin... 29 7 Förorenade områden i fysisk planering och i samband med exploatering... 29 8 Miljöövervakning och vattendirektivet... 30 9 Mottagnings- och behandlingskapacitet i länet... 30 10 Information... 31 10.1 EBH-stödet databasen med potentiellt förorenade områden i Sverige... 31 10.2 Massmedia och allmänheten... 32 10.3 Utbildning... 32 10.4 Samverkan och nätverk... 33 11 Internationellt arbete... 33 12 Kommunens arbete inom efterbehandling av förorenade områden... 33 12.1 Vadstena kommun...33 12.2 Finspångs kommun... 34 12.3 Motala kommun... 34 12.4 Valdemarsviks kommun... 34 12.5 Åtvidabergs kommun... 35 12.6 Ydre kommun... 35 12.7 Mjölby kommun... 35 12.8 Boxholms kommun... 35 12.9 Linköpings kommun... 35 13 Program för åtgärder och utredningar de närmaste fem åren i Östergötland 37 BILAGOR Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3a Bilaga 3b Bilaga 4 Nyckeltal E-län-2010 Prioriteringslista E-län-2010 Ekonomisk redovisning av bidragsmedel för inventering och tillsyn Ekonomisk redovisning av utredningar Uppföljning av bidragsmedel

Dnr 577-4318-10 Sid 5 (38) Bilaga 5 Bilaga 6 Ekonomiska slutrapporter Uppföljning av tillsynsmedel Bilaga 7 Utkast av Tillsynsplan 2011-2014 med bilaga 2,5 och 7 Bilaga 8 Pågående och avslutade åtgärdsobjekt samt akuta objekt a) Valdemarsviken b) Gusums Bruk c) Gälstad-Lundby d) Hjulsbro tråddrageri- och spikfabrik e) Brenäs såg f) Boxholms sågverk

Dnr 577-4318-10 Sid 6 (38) 1 Östergötlands län i ett efterbehandlingsperspektiv Östergötlands län omfattar 13 kommuner med olika industrihistorisk bakgrund och med skillnader med avseende på geologiska och hydrologiska förhållanden. 1.1 Berggrund och jordarter En stor förkastning skär tvärs över Östergötland ungefär från Motala till Slätbakens norra sida. Den delar sig vid sjön Roxen och en förkastningslinje går först norrut och sedan österut till Bråviken och Kolmården. Norr om förkastningarna har landet höjts och söder om har det sjunkit. Ovanför förkastningarna dominerar skog och myr (Norra skogsbygden) och söder om förkastningarna jordbruksmark (Östgötaslätten). Många stora sprickdalar genomkorsar landskapet och ger förutsättningar för de berg och dalar som är vanliga i södra Östergötland. I stort kan berggrunden i länet delas in i tre delar; äldre gnejser av vulkaniskt ursprung och den något yngre gnejsgraniten i nordost, ett stort sammanhängande område i de södra och västra länsdelarna som utgörs av den yngsta urbergsdelen och kambrosilurberggrunden samt Visingsöformationen i väster och diabaser i länets norra del (figur 1.1). Figur 1.1 Illustration av de berggrundstyper som dominerar i Östergötland Länsdelen med äldst berggrund (ca 1 970 miljoner år) finns i den norra och östra delen av länet. Urberget utgörs av varierande bergarter. Gnejser, leptiter och leptitgnejser som bergarterna kallas, har ursprung i vittringsmaterial eller vulkaniska produkter. Till dessa vulkaniska bergarter är merparten av de järn- och sulfidmalmer som finns i länet knutna. Den något yngre berggrunden i nordost (ca 1 845-1 925 miljoner år) utgörs av gnejsgraniter som bildades vid höga temperaturer genom veckningsrörelser vid bergskedjans tillkomst. Inom området har det också brutits nyttosten, bland annat den i olika grad grönfärgade Kolmårdsmarmorn, vilken är Östergötlands landskapssten. Den dominerande jordarten i området är morän som i de nordöstra delarna i allmänhet har liten eller måttlig mäktighet varför inslaget av hällmark är stort. På Vikbolandet, söder om Bråviken, är moränen mer lerrik. Den geokemiska kartering av tungmetaller i morän

Dnr 577-4318-10 Sid 7 (38) som har genomförts i länet, visar att mineraliseringar i berggrunden också avspeglar sig som förhöjda bakgrundsvärden i jordlagren. Detta är viktigt att beakta i efterbehandlingssammanhang. I de södra och västra länsdelarna utgörs berggrunden av graniter och porfyrer som ingår i de s.k. Smålands-Värmlandsgraniterna. Dessa graniter tillhör ett stort sammanhängande område som breder ut sig i större delen av Småland, genom ett stråk över Östergötland och med fortsättning upp i Värmland. Den del av Östgötaslätten som är uppbyggd på kambrosilurberggrund skiljer sig från berggrundsområdet med gnejser och gnejsgraniter i nordöst och området av graniter och porfyrer i de södra och västra delarna. Bergarterna i denna del har avlagrats under lång period i grunda hav ovanpå urberget. Kambrosilurberggrunden (ca 600-400 miljoner år) utgörs av en sedimentär lagerserie av sandstenar, lerskiffrar, alunskiffrar och kalkstenar. Kalkstenen utgör berggrundsytan i norra delen av slättområdet och ersätts längre söderut successivt av äldre sedimentlager. Den mjuka sedimentära berggrunden har krossats av inlandsisen så att mäktiga lager av lerrika moräner täcker berggrunden. Den mellansvenska israndzonen med ryggar, åsar och deltan av isälvsmaterial sträcker sig genom nästan hela slättområdet. Isens framryckningar har orsakat störda jordlagerföljder och det är inte ovanligt att morän överlagrar isälvsmaterial. Detta är naturligtvis viktigt att ha i åtanke vid undersökningar och efterbehandlingsarbeten eftersom det bidrar till att komplicera arbetet och försvåra riskbedömningar. 1.2 Yt- och grundvatten samt länets kust- och skärgårdsområde I Östergötlands län finns ca 1 200 sjöar (större än 2 ha). Länet karaktäriseras hydrologiskt av flera större sjöar, t.ex. Glan, Roxen, Sommen, Åsunden, Boren, Tåkern och inte minst Vättern som delvis ingår i Östergötlands län. Större delen av länet tillhör Motala Ströms avrinningsområde. Huvudavrinningen sker genom Motala Ström från Vättern via Roxen och Glan till Bråviken. Därutöver finns två andra stora vattensystem, Svartån och Stångån. Flera av dessa större vattensystem klassas som nationellt värdefulla. Kvaliteten på länets grundvatten är generellt god och i större delen av länet är tillgången tillräcklig. Undantaget är kust- och skärgårdsområdet, där bildningen av grundvatten är begränsad. Arbete pågår med att identifiera viktiga vattenförande geologiska formationer i länet. Idag saknar de långsiktigt skydd. Länet är relativt tätt befolkat och det bedrivs intensivt jord- och skogsbruk och risken är stor att grundvattnets kvalitet ska påverkas av övergödning, miljögifter eller för högt uttag. Förhållandena i Östergötlands i kust- och skärgårdsområden varierar starkt. 1.3 Industrihistoria och näringsliv Östergötland har en industrihistoria där vissa näringsgrenar ur miljösynpunkt är av större intresse att ta fasta på. Stora industri- och näringssektorer vari många verksamheter har sin grund är gruv- skogs-, textil- och verkstadsindustri. Dokumenterad brytning av järn- och kopparmalm sträcker sig tillbaka till 1300-talet och förmodligen är verksamheten ännu äldre. När de kända malmtillgångarna inom länet började sina i början av 1700-talet inleddes en intensiv malmletning och de flesta av de ca 700 gruvhål som finns i länet togs upp under denna tid (figur 1.2). Järn- och sulfidmalmer har brutits i länet och restmaterial finns ofta kvar runt de gamla gruvhålen i form av högar med bortsorterat berg och varp. Ur föroreningssynpunkt är

Dnr 577-4318-10 Sid 8 (38) det främst sulfidmalmerna som utgör ett problem. Varpen som ligger vid gamla sulfidmalmsgruvor vittrar kraftigt i kontakt med luft och bildar svavelsyra som tillsammans med tungmetaller lakas ut till omgivningen. Den mest omfattande brytningen av sulfidmalm i länet har förekommit i Åtvidabergstrakten, som fram till 1900 var en bruksort helt präglad av kopparmalmsbrytning och kopparframställning. Östergötland är också ett av de län där det förekommer alunskiffer i bergrunden. På flera platser har man observerat naturgas i samband med borrningar i områden med alunskiffer. På vissa platser läcker tidvis naturgas upp ur marken. Alunskiffer innehåller ofta höga halter av bl.a. uran, koppar, nickel, molybden, arsenik, vanadin och skifferolja. I Östergötland har alunskiffer brutits för framställning av alun, blåbetong (skifferbaserad lättbetong) och även använts som bränsle vid kalkbränning. Figur 1.2 Malmförande berggrund och tidigare gruvor i Östergötland. I Norrköping har textil- och elektronikindustri samt flera pappersbruk varit dominerande branscher. Närheten till kusten och Vättern har i kommunerna Valdemarsvik, Norrköping, Motala och Söderköping inneburit etablering av varv och hamnverksamhet. I de södra delarna av länet har skogs- och sågverksindustri historiskt varit en framträdande bransch. I mindre kommuner som Vadstena och Ödeshög har industrietableringarna inte varit lika stora. Östergötlands industri etablerades i första hand, precis som i övriga landet, vid vattendrag där det fanns tillgång till vattenkraft, och främst vid Motala ström. I Motala etablerade sig Motala Verkstad, som anses vara Sveriges första större verkstadsindustri. I Valdemarsvik etablerades garveriet Lundbergs Läder i slutet av 1800-talet längst inne i viken. Runt Åtvidaberg låg flera gruvor varav Bersbo var den största och är den mest kända. Inne i Åtvidaberg fanns det kopparsmältverk och i senare storföretaget Facit. I Linköping har SAAB tillsammans med andra kunskapsintensiva teknikföretag dominerat industrin. I länet finns också Reijmyre Glasbruk som började tillverka handgjort glas redan 1810.

Dnr 577-4318-10 Sid 9 (38) 2 Förekomst och beskrivning av förorenade områden 2.1 Identifiering och inventering Antalet potentiellt förorenade områden som har identifierats i Östergötlands län uppgår till 4 000 objekt. Punkterna i kartan (figur 2.1) anger de objekt som har identifierats i länet. Av dessa har totalt ca 1 900 objekt inventerats. Omkring 400 av de inventerade objekten har hanterats enligt en schablonklassning där det framgår i objektsblanketterna vilken bransch och branschklass som objektet bedöms tillhöra. Objekt som inventerats och riskklassats, där risk- eller branschklass framgår i EBH-stödet, uppgår i dagsläget till 1 527 stycken. De inventerade och riskklassade objekten är de som utgår från branscher motsvarande branschklass 1 och 2 samt några inom branschklass 3 enligt branschlistan (Naturvårdsverket 2008, Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering, Manual efterbehandling utgåva 4). Branschklassningen, utgår från branschkartläggningen (BKL) som gjordes under mitten av 1990-talet och var en översiktlig kartläggning av efterbehandlingsbehovet i Sverige (Naturvårdsverket). De branscher som berörs av inventeringen framgår ur tabellen (tabell 2.1). Objekt i övriga branscher skall i första hand endast identifieras. Finspång Norrköping Motala Söderköping Vadstena Linköping Mjölby Valdemarsvik Åtvidaberg Ödeshög Boxholm Kinda Ydre Figur 2.1 Lokalisering av de objekt som har identifierats i länet (uppgifter från 2009).

Dnr 577-4318-10 Sid 10 (38) Tabell 2.1 Fördelning av identifierade objekt i Östergötland inom respektive primär bransch samt den klass (1-4) enligt branschkartläggningen (BKL) som branschen tillhör. Huvudsakligen berörs de branscher som skall inventeras inom Länsstyrelsens efterbehandlingsarbete som finansieras med bidrag från Naturvårdsverket. I kolumn 3 och 6 framgår hur länets nuvarande riskklass 1-objekt är fördelade. Bransch (BKL) Antal RK 1 Bransch (BKL) Antal RK 1 Ackumulatorindustri (2) 2 Olyckor BKL 2 (2) 1 Anläggning för farligt avfall (2) 16 Plantskola (2) 46 Avfallsdeponier 1) (2) 204 2 Primära metallverk (1) 3 1 Bekämpningsmedelstillverkning 2 Sediment BKL 1 (1) 3 2 (2) Bilfragmentering (2) 3 Sediment BKL 2 (2) 2 1 Brandövningsplats (2) 4 Sekundära metallverk (2) 5 2 Drivmedelsanläggning 2) 3) (2) 534 SJ:s verkstäder 2) (2) 2 Flygplats (2) 5 Skjutbana hagel (3) 50 Färgindustri (2) 5 Skrothantering och 73 2 skrothandel (3) Försvaret 2) (1-4) 64 Sågverk med doppning (2) 152 7 Garveri krombaserad (2) 16 Textilindustri (2) 50 Gasverk (2) 4 2 Tillverkning av stenkolstjära 1 eller koks (2) Glasindustri (2) 7 1 Tillverkning av trätjära (3) 2 Grafisk industri (3) 97 Tillverkning av tvätt och 8 rengöringsmedel (3) Gruva och upplag 233 6 Träimpregnering (2) 30 8 Sulfidmalm, rödfyr (1) Gummiproduktion (3) 11 1 Tungmetallgjuterier (2) 19 1 Hamnar fritidsbåtshamn 4) (2) 42 Varv med halogenerade lösningsmedel/giftiga båtbottenfärger (2) 21 1 Hamnar handelstrafik med miljöfarliga varor (2) 4 Verkstadsindustri med halogenerade lösningsmedel (2) 527 8 Industrideponier 1) (2) 44 2 Vägtrafik 2) (3) 1 Järn-, stål- och manufaktur (1) 15 2 Ytbehandling av metaller elektrolytiska/kemiska processer (2) 81 7 Kemtvätt (2) 110 3 Övrig oorganisk kemisk 14 4 industri (1) Massa och pappersindustri (1) 8 4 Övrig organisk kemisk 15 1 industri (2) Oljedepå (2) 32 Övrigt BKL 1 (1) 2 2 Oljegrus- och asfalsverk 30 Övrigt BKL 2 (2) 62 1 stationära (3) 1) Inventeringen är (oftast) ett kommunalt ansvar som ett moment i den kommunala avfallsplaneringen 2) Arbetet utförs av andra aktörer (SPIMFAB, Försvaret, Trafikverket (f.d. Banverket och Vägverket)) 3) ca 180 anläggningar är identifierade som SPIMFAB-objekt. Under arbetets gång kan antal objekt komma att ändras. Övriga skall endast identifieras och branschklassas av Länsstyrelsen. 4) Objekt som i första hand endast skall identifieras men där vissa uppgifter bör framgå För följande branscher har hittills inga objekt identifierats som primär bransch:

Dnr 577-4318-10 Sid 11 (38) Bekämpningsmedelslager (BKL 2), ferrolegering (BKL 1), fiberskivetillverkning (BKL 2), grafitelektrodindustri (BKL 3), impregneringsanläggningar för sliprar och stolpar (BKL 2), kloralkali (BKL 1), kloratindustri (BKL 2), livsmedelsindustri IPPC (BKL 2), oljeraffinaderi (BKL 2), olyckor (BKL 1), tillverkning av krut- och sprängämnen (BKL 2). Identifieringen av objekt, inom de förekommande branscher som ingår i arbetet, gjordes klar 2005. Parallellt har arbetet pågått med att inventera och riskklassa objekt före och efter denna tidpunkt. Inventeringsarbetet syftar bland annat till att få en översiktlig bild av vilken föroreningsproblematik som olika myndigheter och andra aktörer i länet har att förhålla sig till. Inventeringen ger också möjlighet att prioritera bland objekten utifrån riskklass. Så länge arbetet pågår kommer antal objekt inom respektive riskklass att öka eller ändras. Resultatet redovisas utifrån det som för tillfället är aktuellt. I figur 2.2 visas fördelningen mellan de riskklassade objekten i Östergötland 2010. Fördelning - Identifierade, inventerade & risk-/branschklassade objekt 2010 4500 4000 4013 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 71 492 397 567 1527 Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Totalt inventerade Totalt identifierade Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Totalt inventerade Totalt identifierade Figur 2.2 Redovisning av antal identifierade och inventerade objekt i Östergötland, oktober 2010. Här ingår inte de ca 400 objekt som har inventerats och schablonriskklassats enligt tidigare system. Diagrammet inkluderar objekt i länet som har inventerats av andra aktörer. Bedömning av riskklass har skett för objekt tillhörande branscher som, enligt branschlistan, skall inventeras. Om underlagsinformationen bedömts vara för knapphändig, för riskklassning enligt MIFO (Metodik för Inventering av Förorenade områden), branschklassas objektet. I EBH-stödet anges siffror motsvarande risk- eller branschklass samt underlag för bedömningen, t.ex. MIFO fas 1, MIFO fas 2, BKL. Uppgifter som visar att ett objekt inte uppfyller kriterier för bidragsfinansierad inventering har tidigare tilldelats en branschklass mot bakgrund av den informationen som man har fått fram. Men de objekten framgår inte i dagsläget som risk- eller branschklassade i EBH-stödet.

Dnr 577-4318-10 Sid 12 (38) Antal inventerade och riskklassade objekt kommer successivt att öka i de kommuner som ännu inte har inventerats klart. Dessutom tillkommer objekt inom de nya branscher som ännu inte inventerats och riskklassats. I bilaga 1 till Ansökan om rambidrag för inventering och utredning av förorenade områden i Östergötland under 2010, framgår i vilket skede inventeringen nått i varje kommun. Bilagan anger också Länsstyrelsens planering för att avsluta inventeringsarbetet i Östergötland. 3 Miljörisker förknippade med förorenade områden Förorenade områden kan utgöra en risk för människors hälsa och för miljön. Föroreningarna förekommer framför allt i mark, ytvatten, sediment och grundvatten, men även i industribyggnader och tillhörande anläggningar. De flesta föroreningarna har uppstått under efterkrigstiden fram till början av 1980-talet, huvudsakligen genom direktutsläpp, deponering, spill eller olyckshändelser. Belastningen från ett område beror av tidigare verksamheter på platsen men påverkan från omgivande industri, markanvändning och påverkat dag- eller ytvatten är faktorer som också spelar in. Figur 3.1 Varphögar av gruvavfall är ett exempel på en källa för spridning av föroreningar till omgivningen. Spridningen av föroreningar från många förorenade områden kan idag vara begränsad på grund av olika buffert- och fastläggningsmekanismer, men förutsättningarna kan ändras, vilket i många fall kan ge upphov till ökad spridning. I många fall riskerar föroreningar från förorenade områden att spridas i mark, grundvatten och i sjöar och vattendrag vidare till näringskedjor med risk för bioackumulation och i förlängningen skador på växter, djur och människor. Kunskapen är idag bristfällig när det gäller vilka

Dnr 577-4318-10 Sid 13 (38) risker som finns för biota. Det är därför ofta svårt att göra en bedömning av spridningen och riskerna av läckage från förorenade områden. Områden som förorenats utgör en källa varifrån oönskade ämnen sprider sig. Spridning kan ske med grundvattnet vilket utgör risker vid användning av vattnet. Barn som är extra känsliga för exponering av föroreningar är då särskilt utsatta. Oavsiktligt intag av jord är en annan exponeringsrisk för barn. Det biologiska livet påverkas negativt av föroreningar. Förhöjda halter av olika föroreningar kan t.ex. påverka växt- och djurplankton, samt fiskreproduktion och fiskyngel negativt liksom marklevande organismer. Människor kan utsättas för psykisk oro (orsakat av osäkerheten om riskerna) då förekomsten av föroreningen blivit känd. Många områden måste saneras innan de kan användas för t.ex. bostadsbyggande eller rekreation. Åtgärder av förorenad mark, grundvatten och sediment förhindrar att föroreningarna sprids vidare i miljön. Vid utebliven åtgärd riskerar föroreningarna att spridas, vilket fördyrar, försvårar och i många fall omöjliggör en åtgärd i framtiden. En annan viktig aspekt att beakta vid riskbedömning av förorenande områden är klimatförändringen vilken kan t.ex. leda till ändrade vattennivåer och spridningsförutsättningar. 4 Regionala miljömål Arbetet med förorenade områden ingår som en del i det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Det är ett av de16 nationella miljökvalitetsmål som Sveriges riksdag beslutat om och lyder: Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Arbetet med förorenade områden har dessutom en tydlig koppling till andra miljökvalitetsmål som God bebyggd miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet och Hav i balans. Östergötlands regionala delmål för förorenade områden lyder enligt följande: 2005 ska alla förorenade områden vara identifierade och 2010 skall de områden som utgör mycket stor risk för människa eller miljö vara översiktligt undersökta. Av de områden som utgör mycket stor risk ska även 20 procent vara åtgärdade 2010. Länets drygt 4000 förorenade områden var färdig identifierade 2005 enligt uppsatt mål. Vad gäller de områden som utgör mycket stor risk för människa eller miljö är det regionala delmålet för Östergötland inte uppnått. Trots insatser hos både kommuner och länsstyrelse har inte alla områden som utgör mycket stor risk för människa och miljö hunnit bli översiktligt undersökta. Att 20 procent av de områden som utgör mycket stor risk ska vara åtgärdade innebär att cirka 14 områden i länet ska åtgärdas innan år 2010. Hittills har åtgärder genomförts eller påbörjats för 8 områden. I det framtida miljömålsarbetet för en Giftfri miljö anser Länsstyrelsen att det är mycket angeläget att ha tydliga nationella mål samt att arbetet med förorenad mark är ett av de prioriterade områden där nya etappmål bör tas fram.

Dnr 577-4318-10 Sid 14 (38) 5 Länsstyrelsens organisation och arbete med förorenade områden 5.1 Länsstyrelsens organisation Figur 5.1 Bild över Länsstyrelsens organisation Efterbehandlingsarbetet på Länsstyrelsen utförs till största delen av miljöskyddsenheten. Under året har omkring 33 årsarbetskrafter arbetat inom miljöskyddsenheten där arbetsgruppen för efterbehandling av förorenade områden, kallad EBH-gruppen, ingår. EBH-gruppens arbete delas för närvarande mellan sju personer som helt eller delvis arbetar med avhjälpande av föroreningsskador. För samordning av arbetet har gruppen en samordningsresurs för att specifikt arbeta med dessa frågor. EBH-gruppen arbetar med inventering, undersöknings- och utredningsverksamhet för de objekt som beviljats statliga medel från Naturvårdsverket. För avslutade verksamheter där Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet ligger ansvaret att handlägga efterbehandlingsfrågorna hos EBHgruppen. Vidare fungerar EBH-gruppen som internt stöd vid handläggning av tillsynsoch prövningsärenden enligt miljöbalken som rör förorenade områden för pågående verksamheter, samt i plan- och kulturmiljöfrågor (ärendena drivs av respektive branschhandläggare). Miljöskyddsenheten samarbetar även internt med övriga enheter, såsom rätts-, lantbruks-, kultur- och samhällsbyggnadsenheten samt naturvårdsenheten.

Dnr 577-4318-10 Sid 15 (38) 5.2 Länsstyrelsens arbete med efterbehandling som finansieras med bidrag 5.2.1 Regionalt program och ansökan om bidrag Länsstyrelsen ansvarar för att upprätta ett regionalt program samt en ansökan om statligt bidrag till efterbehandlingsarbetet. Detta sker i slutet av oktober varje år. Det regionala programmet innehåller bl.a. en uppföljning och lägesredovisning av de projekt som tidigare beviljats medel. I de fall projekten avslutas helt (utgår från utredningsramen) sker en slutredovisning av projektet. Det regionala programmet och ansökan om statligt bidrag kommuniceras med länets kommuner. Länets kommuner kan söka medel/lämna in förslag på objekt som ska undersökas eller åtgärdas till Länsstyrelsen när som helst under året. Länsstyrelsen prioriterar sedan bland dessa objekt. För att ett förorenat område ska kunna accepteras som åtgärdsobjekt, och kunna få statliga medel, krävs att en komplett huvudstudie genomförts. Länsstyrelsen ansvarar för att objekt matas fram till åtgärd. Ansökan om bidrag för åtgärdsmedel söks för ett eller flera namngivna objekt till Naturvårdsverket. I ansökan redovisas uppgifter som visar angelägenheten av att saneringsåtgärderna vidtas samt av att statligt bidrag lämnas. Om en ansökan blir beviljad, vidarebefordras bidraget till den kommunala huvudmannen för efterbehandlingsobjektet. För uppföljning av hur arbetet framskrider för olika bidragsobjekt i länet, se bilaga 4 Uppföljning av utredningsmedel, bilaga 5 Ekonomiska slutrapporter och bilaga 8 Pågående och avslutade åtgärdsobjekt. 5.2.2 Strategi för efterbehandlingsarbetet som finansieras med bidrag Länsstyrelsen har sedan 1996 arbetat med att inventera förorenade områden för att sedan kunna prioritera vilka områden som ska undersökas och åtgärdas. I samband med att alla förorenade områden identifierades år 2005, blev de indelade i fyra olika branschklasser, beroende på vilken verksamhet som bedrivits på platsen. Länsstyrelsen inventerar sedan de nedlagda verksamheterna utifrån Naturvårdsverkets branschlista. Resultatet från inventeringen innebär att områdena indelas i 4 riskklasser, där riskklass 1 innebär mycket stor risk och riskklass 4 innebär liten risk för människa och miljö. För de objekt som i inventering tilldelats riskklass 1 och saknar efterbehandlingsansvariga, kan kommunen och/eller Länsstyrelsen ansöka om medel för översiktlig undersökning av objektet (förstudie). Utifrån resultatet från förstudien görs en ny riskbedömning och om objektet fortfarande anses prioriterat kan medel sökas för en fördjupad undersökning (huvudstudie). Även bland riskklass-1-objekten görs en prioritering utifrån Prioriteringslistan (bilaga 2). Målsättningen är att de mest angelägna områdena undersöks och åtgärdas först för att därigenom få största möjliga riskreduktioner i förhållande till nedlagda kostnader. Aspekter på prioritering är exempelvis risk för exponering, känsliga/skyddsvärda ytvatten och länets grundvattenförekomster. Vid undersökningar av objekt som saknar efterbehandlingsansvarig ansvarar kommunen eller Länsstyrelsen för genomförandet. Flera kommuner har inte möjlighet att avsätta personal med relevant kompetens i tillräcklig omfattning, därför får kommunens

Dnr 577-4318-10 Sid 16 (38) resurser och kompetens avgöra i vilken utsträckning kommunen deltar i undersökningsskedet. Det innebär en skala från att kommunen står för hela arbetet till att Länsstyrelsen sköter upphandling och konsultkontakter och endast håller kommunen informerad. Länsstyrelsen vill att kommunen deltar i så stor utsträckning som möjligt, inte minst i kompetenshöjande syfte, vilket är värdefullt när kommunen i ett senare skede ska vara huvudman vid en eventuell efterbehandlingsåtgärd. Efter utförd huvudstudie kan huvudmannen för projektet, d.v.s. kommunen, ansöka till Länsstyrelsen om avhjälpande av föroreningsskada för objektet. Om objektet anses regionalt prioriterat och övriga kriterier i bidragsförordningen uppfylls ansöker Länsstyrelsens till Naturvårdsverket om statliga medel för objektet. Beviljade medel vidarebefordras till huvudmannen för genomförande av projektet. Länsstyrelsen arbetar aktivt och målinriktat för att få fler kommuner att genomföra utredningar och åtgärder i statligt finansierade efterbehandlingsprojekt. Figur 5. 2 Bild från det bidragsfinansierade åtgärdsobjektet Hjulsbro tråddrageri och spikfabrik, där Linköpings kommun var huvudman för saneringen. Mer information om objektet återfinns i bilaga 8d. 5.2.3 Länsstyrelsens roll i SPIMFAB, försvarsmakten och övriga nationella program Länsstyrelsen har ett ansvar för att hålla en regional databas (EBH-stödet) där inventeringar gjorda av andra aktörer ingår. Länsstyrelsens delaktighet har främst omfattat att bistå med information från databasen om objekt som ska inventeras av andra aktörer samt att ta del av genomfört arbete.

Dnr 577-4318-10 Sid 17 (38) 5.3 Länsstyrelsens tillsynsarbete inom efterbehandling av förorenade områden Inventeringsarbetet ligger till grund för prioriteringen även inom tillsynsarbetet. Pågående verksamheter inventeras genom ordinarie tillsynsarbete, d.v.s. verksamhetsutövarna tar fram underlag och material och ger förslag till riskklassning. Slutlig riskklassningen bestäms däremot oftast av tillsynsmyndigheten. Den primära målsättningen är att de mest angelägna områdena undersöks och åtgärdas först för att därigenom få största möjliga riskreduktion i förhållande till nedlagd kostnad. Det är framförallt riskklass-1-objekt som prioriteras vidare för fortsatt undersökning och åtgärd men för att uppnå miljömålen måste även riskklass-2-objekten komma in i tillsynsarbetet. Riskklass-2-objekt har hittills endast prioriterats när andra aktiviteter inneburit att det är effektivt att samordna detta med tillsynen över det förorenade området. Sådana händelsestyrda aktiviteter kan t.ex. vara vid exploatering, tillståndsansökan eller vid förändring av verksamheten. Grundprincipen är att den myndighet som ansvarar för tillsynen av ett visst objekt också ska se till att ansvarsfrågan utreds. Ansvarsutredningar utförs därför av både Länsstyrelsen och kommunerna. Verksamhetsutövarna är oftast också delaktiga. För mer detaljerad information angående uppföljning av tillsynsmedlen hänvisas till bilaga 6 Uppföljning av tillsynsmedel. Figur 5.2 Bild från ett av Länsstyrelsens tillsynsobjekt, Stena Gotthard Skänninge.

Dnr 577-4318-10 Sid 18 (38) 5.3.1 Tillsynsplan Miljöskyddsenheten på Länsstyrelsen har utarbetat en tillsynsplan för åren 2010 2013. Planen omfattar alla tillsynsområden som enheten arbetar med, bl.a. tillsyn över föroreningsskador enligt 10 kap. miljöbalken. Syftet med planen är att den ska fungera som ett verktyg för att främja den planerade tillsynen och styra Länsstyrelsens operativa tillsyn utifrån de regionala miljömålen och övriga mål för tillsynen. Tillsynens bidrag till miljöbalkens målsättning om en hållbar samhällsutveckling kommer därmed förhoppningsvis att öka. Tillsynsplanen innehåller också avsnitt som behandlar tillsynsvägledning. Ett utkast av Miljöskyddsenhetens tillsynsplan 2011 2014 finns i bilaga 7 med bl.a. behovsutredning och statusrapport för förorenade områden. 5.3.2 Tillsynsansvar enligt miljöbalken En förutsättning för att aktivt kunna arbeta med tillsyn är att en tydlig fördelning av tillsynsobjekt mellan Länsstyrelsen och kommunerna blir finns. Överklagas ett tillsynsbeslut riskerar det att rivas upp om fel myndighet beslutat. Länsstyrelsen Östergötland har därför prioriterat arbetet med att tolka lagstiftningen inom området fastställa vilken myndighet som har ansvaret för tillsynen. Länsstyrelsen har bl.a. sammanställt ett policydokument, med exempel och principer för bestämning av tillsynsmyndighet, och träffat länets samtliga kommuner för att diskutera uppdelning av tillsyn samt sammanställt resultatet från dessa möten. Efter Naturvårdsverkets ställningstagande i tillsynsansvarsfrågan har Länsstyrelsen träffat kommunernas miljöchefer för ytterligare en diskussion, vilket resulterat i en gemensam tolkning. 5.3.3 Tillsynsvägledning till kommunerna Kommunerna har oftast begränsade resurser avsatta till att aktivt bedriva tillsyn på nedlagda eller pågående verksamheter som är prioriterade. Behovet av tillsynsvägledning inom förorenade områden till kommunerna är därför stort. Kommunens frågor till Länsstyrelsen kan vara alltifrån generella till mycket specifika frågeställningar. Områden som berörs är tillsyn av pågående/nedlagda verksamheter, planering, exploatering, kommunalt huvudmannaskap och undersökningar som finansieras med statliga medel. Ett annat exempel på tillsynsvägledning är att arrangera sammankomster och utbildningar där EBH-frågor behandlas. Länsstyrelsen anser att tillsynsvägledningen är en mycket viktig del av tillsynsarbetet. Kommunerna ansvarar för tillsynen vid många tillsynsobjekt och är ofta involverade i exploateringsprojekt. Hög kompetens och stort engagemang hos både Länsstyrelsen och kommunerna är en förutsättning för att miljömålen ska kunna uppfyllas. Mer information om Länsstyrelsens arbete med tillsynsvägledning finns i bilaga 6 Uppföljning av tillsynsmedel och bilaga 7 Utkast av Tillsynsplan 2011-2014 med bilaga 2,5 och 7. 5.3.4 Juridiskt stöd Juridiskt stöd är en viktig förutsättning för ett framgångsrikt tillsynsarbete. Då ärendena ofta är komplexa med t.ex. flera ansvariga bolag behövs juridiskt stöd i större omfattning än vid andra tillsynsärenden. Erfarenheten visar att många tillsynsbeslut kommer att överklagas. Det är därför viktigt att en juridisk granskning görs av formuleringarna i föreläggandena. Juridisk kompetens är också mycket viktigt för att kunna diskutera frivilliga överenskommelser, i ärenden där det finns delvis ansvariga

Dnr 577-4318-10 Sid 19 (38) bolag. Juridiskt stöd behövs även i arbetet med att reda ut tillsynsansvaret mellan Länsstyrelsen och kommunerna. 5.3.5 Förorenade områden och tillståndsprövning av pågående verksamheter Från att tidigare regelmässigt ha betraktat förorenade områden som ett problem som bara kan hanteras tillsynsvägen har Länsstyrelsen under senare år börjat utveckla modeller för att kunna arbeta med frågan i tillståndsprövningar av pågående verksamheter. Eftersom tillståndsprövningar mycket ofta pågår under en avsevärd tidspress är det viktigt att frågan om förorenade områden kommer in tidigt i prövningsprocessen, helst redan vid samrådet. På det viset kan framtagande av historik och ev. markprovtagningar ske parallellt med utformningen av ansökan. Omfattningen av utredningar och undersökningar styrs bl. a. av hur mycket information som behövs för att fastställa tillåtligheten. Information om föroreningssituationen är också nödvändig för att bolaget som söker tillstånd ska kunna ge en tydlig bild av om den ansökta verksamheten kan bedrivas trots att eventuella framtida undersökningar och efterbehandlingar genomförs. I ansökan ska också uppgifter finnas om hur den ansökta verksamheten kommer att påverka eventuella befintliga föroreningar. 5.3.6 Tillsyn av bidragsfinansierade saneringsprojekt Länsstyrelsen har tidigare tillsammans med länets kommuner gått igenom tillsynsansvaret för alla riskklass-1- och 2-objekt (se 5.3.2). Vid projekt där fördelningen visar att Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet handlägger Länsstyrelsen den saneringsanmälan enligt 28 förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som huvudmannen, kommunen, lämnar in. Handläggningen resulterar i råd eller föreläggande enligt miljöbalken (1998:808). Länsstyrelsen granskar och beslutar om förslag till kontrollprogram och följer saneringsprojektet genom tillsynsbesök på platsen. Eftersom saneringen finansieras genom statsbidrag har Länsstyrelsen ytterligare en roll i projektet, nämligen att kontrollera att huvudmannen följer villkoren som meddelats när statsbidraget beviljats, och att granska och vidarerapportera olika avstämningsdokument till Naturvårdsverket under projektets gång. Den rapportering som sker under projektets gång är kvartalsrapporter och den lägesredovisning som sedan ska redovisas i det regionala programmet. Efter avslutad sanering görs en slutredovisning som också granskas av Länsstyrelsen.

Dnr 577-4318-10 Sid 20 (38) 6 Lägesredovisning av de mest förorenade områdena Prioriteringslistan som finns bifogad i bilaga 2 beskriver de mest prioriterade objekten i länet. Nedan beskrivs de 17 högst rangordnade objekten från prioriteringslistan. 6.1 Valdemarsviken Valdemarsviks kommun Tillsynsmyndighet: Valdemarsviks kommun Lundbergs Läder var ett av Sveriges största garverier när det lades ned i början av sextiotalet. Verksamheten innebar att Valdemarsvikens sediment blev kraftigt förorenade av främst krom. Uppskattningsvis frigörs i Valdemarsviken årligen 3,5 ton krom från sedimenten varav ca 250 kg passerar tröskeln vid Krogsmåla och belastar därmed Östersjön. Då det saknas ansvariga för föroreningsskadan har Valdemarsviks kommun beviljats medel till att åtgärda föroreningarna i viken. Tillstånd till saneringsåtgärderna meddelades av Miljödomstolen i februari 2010. Beslutet överklagades, men vann laga kraft i juni. Under året har arbetet koncentrerats till kompletterande geotekniska utredningar och detaljprojekteringar av delar av entreprenadarbetena. Projektet håller för närvarande på med entreprenadupphandlingen och entreprenadarbetena är planerade att starta våren 2011. Åtgärden innebär att ca 200 000 m 3 kromförorenade sediment, som innehåller i storleksordningen 550-600 ton krom muddras, avvattnas och därefter nyttiggörs som utfyllnad på land vid Grännäsviken. Målet är att minska spridning av krom med 90 %. Figur 6.1 Bild över källområdet i Valdemarsviken som ska muddras.

Dnr 577-4318-10 Sid 21 (38) 6.2 Gusums bruk AB Valdemarsviks kommun Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Marken vid det gamla bruksområdet i Gusum består av förorenade fyllningsmassor (totalt ca 80 000 ton). Fyllningen är kontaminerad med koppar (100 ton) och zink (100 ton) och ställvis även med olja, arsenik (400 kg), kadmium och bly (5 ton). Fyllningen i den norra slänten utgör en risk för människors hälsa och akuta hälsorisker kan inte uteslutas. De upplagrade metallerna utgör en stor källa för spridning till Gusumsån nu och i framtiden. Föroreningsspridningen är beräknad till 10-100-tals kg/år. Då det saknas ansvariga för det gamla bruksområdet i Gusum har Valdemarsviks kommun beviljats medel till att åtgärda föroreningarna. Under april augusti 2010 har sanering etapp 1 utförts på bruksområdet, omfattande sanering och rivning av bruksbyggnaderna samt sanering av marken i anslutning till f.d. panncentralen. Nu pågår förberedelser etapp 2 (sanering av den kvarvarande förorenade fyllningen på bruksområdet). Figur 6.2 Bild från saneringen och rivningen av byggnaderna vid bruksområdet. 6.3 Yara AB, f.d. Superfosfatfabriken Norrköpings kommun Tillsynsmyndighet: Norrköpings kommun Yara AB har sin verksamhet i omedelbar anslutning till Motala ström och Bråviken i Norrköping. Mellan åren 1948 och 1978 tillverkades konstgödsel på platsen. Genom att rosta svavelkis, i s.k. kisbränder, tillverkades 62 % -ig svavelsyra på området. Numera består verksamheten endast av lagring, emballering och utlastning av konstgödsel. Verksamheten är tillståndspliktig p.g.a. hamnverksamhet och omfattas av Sevesolagstiftningen. Höga halter av arsenik har påträffats i kisaska i en deponi på industriområdet. En sanering har genomförts där de mest ytliga föroreningarna i

Dnr 577-4318-10 Sid 22 (38) deponin har tagits bort. Området som sanerats är ca 3 100 m 2 och sanering har skett till ett djup av ca 0,5 m (sanering har skett ner till MKM). Totalt har 25 ton arsenik omhändertagits. Uppskattningsvis finns ca 30 ton arsenik och 50 ton bly kvar i deponin. Yara AB har under hösten 2010 färdigställt en riskbedömning av deponin. En tillståndsprövning av den nuvarande verksamheten håller på att genomföras och verksamhetsutövaren har därför tagit fram underlagsmaterial om föroreningssituationen, bl a en riskbedömning, som en del av ansökningshandlingarna. Undersökningarna visar att även området där verksamhet bedrivs idag är förorenat. 6.4 Norrköpings gasverk Norrköpings kommun Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Verksamheten bedrevs 1851-1988 och omfattade kolgasverk, spaltgasverk och biproduktsverksamhet. Området ligger inne i centrala Norrköping och omges på tre sidor av industribebyggelse och gränsar på den fjärde sidan till Motala Ström. Platsen har undersökts i flera omgångar 2003 2008. Undersökningarna visar på höga halter av metaller (bl.a. bly, koppar, arsenik, kadmium och zink) och organiska ämnen (bl.a. PAH och aromater) i mark och i grundvatten. De påträffade föroreningarna kan medföra risk för människors hälsa och miljön. Under 2008 och 2009 genomfördes en miljöteknisk och hydrogeologisk undersökning på gasverkstomten. Norrköpings kommun har också under åren 2008 2010 genomfört översiktliga undersökningar i hela området Saltängen, där gasverkstomten ligger, för att få ett helhetsgrepp över området. Planer finns att exploatera området för bostadsändamål. Resultaten från undersökningarna i Saltängen kommer att presenteras under hösten 2010. Länsstyrelsen kommer att ha fortsatta kontakter med kommunen för att diskutera en tidplan för fortsatta undersökningar och efterbehandling av gasverkstomten. 6.5 Boxholms sågverk Boxholms kommun Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Akut objekt (bilaga 8f) Tryckimpregneringsverksamhet bedrevs 1946 1987. Impregneringsplatsen ligger i anslutning till ett sågverk som är i drift. Svartån, som ligger ca 350 m öster om fastigheten, klassas som nationellt värdefullt vattendrag. Översiktliga undersökningar har genomförts i flera steg mellan 1989 och 2000. År 2005 gjordes en huvudstudie bekostad av statliga medel. Huvudstudien visade att området innehåller stora mängder arsenik, krom och koppar, både i mark och i grundvatten. Föroreningarna medför risker för människors hälsa och för miljön. Höga, ytligt liggande arsenikhalter medför akut risk för människors hälsa. En ansvarsutredning som gjorts av Länsstyrelsen visar att det finns två bolag som är ansvariga att bekosta delar av efterbehandlingen. Länsstyrelsens försök att få till stånd en delfinansiering av efterbehandlingen genom frivillig överenskommelse har inte varit framgångsrika. Huvudstudien som gjordes 2005 visade att en vägbank som ligger ovanpå impregneringsplatsen också kan vara förorenad. Länsstyrelsen har fått statsbidrag för att genomföra undersökningar av vägbankarna.

Dnr 577-4318-10 Sid 23 (38) 6.6 F.d. Loddby AB Pappersbruk Kommun: Norrköping Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Vid den nedlagda sulfitmassafabriken, som ligger i anslutning till ett bostadsområde, har det producerats 1 300 000 ton sulfitmassa under de 76 år som bruket varit i drift. Alla byggnader är idag rivna. Kisaska innehållande metaller har påträffats men även organiska ämnen i höga halter har uppmätts där det tidigare varit kättinghantering och oljecisterner. Inom objektet finns också två deponier. Totalt beräknas det finnas 10-tals ton av bly, koppar och zink i området. Spridning av föroreningar till Bråviken kan ske via erosion, grundvatten och ledningsgravar från området. En fördjupad markundersökning och riskbedömning har utförts, som pekar på att det finns ett åtgärdsbehov för flera delområden. För närvarande håller en åtgärdsutredning på att tas fram. Figur 6.3 Bild från f.d. Loddby AB, som informerar besökande om att området är förorenat. 6.7 Ydrefors Träförädling Ydre kommun Tillsynsmyndighet: Ydre kommun Vid sågverket blånadsskyddsbehandlades virke genom doppning från 1960-talet tills sågverket lades ner 1976. Sågverksområdet ligger vid stranden av Brosjön i samhället Ydrefors. Under 2006 genomfördes en huvudstudie på platsen. Den visade att mark och grundvatten är förorenade med dioxiner och att sedimenten i sjön har förhöjda halter. Under 2008 2010 har ytterligare undersökningar genomförts med syfte att tydligare avgränsa föroreningarna på land, komplettera riskbedömningen av sedimenten med ytterligare data samt säkerställa att källan till föroreningarna i sedimenten har hittats. Ydre kommun avser att ansöka om åtgärdsmedel under 2011.

Dnr 577-4318-10 Sid 24 (38) 6.8 Fiskeby bruk- pappersbruk Norrköpings kommun Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Vid Fiskeby har olika verksamheter kopplat till pappersbruket bedrivits sedan mitten på 1600-talet. De verksamheter som huvudsakligen misstänks ha bidragit med föroreningar till mark och vatten är sulfitmassatillverkningen (1899-1953) samt tjärkokeri och tjärdränk (1872-1953). I tjärverksamheten tillverkades takpapp genom att papp behandlades med stenkolstjära från Norrköpings gasverk. Vid sulfitmassatillverkningen framställdes svaveldioxid genom förbränning av svavelkis (järnsulfid). Restprodukten, d.v.s. askan från den processen kallas kisaska och innehåller förhöjda halter av tungmetaller. Kisaskan har bl.a. använts som utfyllnadsmaterial inom industriområdet samt förmodligen tippats på bolagets deponi. Tjäran har hanterats ovarsamt och påträffas där tjärverksamheten tidigare bedrevs och utmed äldre numera borttagna järnvägsspår där tjära och tjärpapp transporterades. Figur 6.4. Bild från saneringsarbetet vid Fiskeby Bolaget inventerade verksamheten under 2006 och utförde en MIFO fas 2 utredning av mark och grundvatten under 2007. I undersökningen identifierade bolaget två delområden (tjärområdet och f.d. kajen) som bedömdes utgöra mycket stor risk i den samlade riskbedömningen. Inom att annat delområde, det s.k. pannområdet, där bolaget nu byggt en värmepanna i enlighet med ett tillståndsbeslut från 2003 påträffades i relativt stor omfattning föroreningar främst i form av tjära och kisaska. Bolaget sanerade pannområdet 2008 och tjärområdet 2009. De båda efterbehandlingsåtgärderna har slutredovisats till Länsstyrelsen under 2010. Redovisningen har godkänts efter komplettering. Vidare har bolaget under året upprättat ett förslag till egenkontrollprogram för omgivningspåverkan av de kvarvarande markföroreningarna. Länsstyrelsen granskar för närvarande förslaget. Bolaget har genomfört en inledande provtagningsomgång av ett tiotal befintliga grundvattenrör. Mycket allvarliga halter av en eller flera tungmetaller (koppar, zink, bly eller krom) uppmättes i hälften av rören bland annat inom kajområdet och inom det f.d. deponiområdet.

Dnr 577-4318-10 Sid 25 (38) 6.9 Martin Ängqvist AB Linköpings Kommun Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Verksamheten vid Martin Ängquist Färgeri och Kemiska Tvättanstalt AB bedrevs från 1906 till 1977, och bestod av färgning och blekning samt kemtvätt med tetrakloreten, trikloreten och varnolen. Tvätten var en av de större i Linköping med 30 anställda 1960. Efter nedläggningen revs industribyggnaderna och ett radhusområde byggdes istället på platsen. Huvudstudien som blev klar 2008 har kompletterats i ett par omgångar för att få fram ett bättre underlag inför åtgärd. I den samlade riskbedömningen konstateras att halterna av flera giftiga och cancerframkallande lösningsmedel i mark och grundvatten, inom delar av radhusområdet, är så höga att betydande hälsorisker på platsen kan befaras. Omfattande åtgärder för att minska sannolikheten för exponering bedöms behöva vidtas för att reducera hälsoriskerna. Under det senaste året har Linköpings kommun utfört kompletterande undersökningar. De geotekniska förutsättningarna har utretts och tillgänglig åtgärdsteknik studerats för att kunna beskriva de olika åtgärdsalternativen med en högre detaljnivå. Materialet utgör underlag till den ansökan om statsbidrag för avhjälpandeåtgärder som Linköpings kommun har lämnat in under hösten. Figur 6.5 Bild över riskerna och föroreningssituationen vid Martin Ängqvist AB 6.10 Brenäs såg Finspångs kommun Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen Akut objekt (se bilaga 8e) Verksamheten vid Brenäs såg påbörjades 1933. Mellan åren 1968 och 1988 bedrevs tryckimpregnering enligt Bethell-metoden med K33 (koppar, krom och arsenik, så kallade CCA-medel) som verksam substans. Till en början stod hela anläggningen direkt på marken, utan skydd för spill eller dropp från det behandlade virket. Efter påpekanden under tidigt 1980-tal anlades betongplatta och skärmtak. Förstudien visade att betongplattan där tryckimpregneringen utfördes är extremt förorenad av koppar, krom