RAPPORT 1 (5) Skånepolisens trygghetsmätning 2013 Årets trygghetsmätning är den tionde i en obruten serie som inleddes år 2004. Trenden för problemnivåerna under åren har varit sjunkande. I ett skåneperspektiv visar resultatet för årets mätning den hittills lägsta problemnivån. Andelen som är trygga om man är ensam ute sen kväll är den högsta som uppmätts under åren 2004-2013 och andelen otrygga är den lägsta. Utsattheten för brott visar på en avsevärd minskning. I ett skåneperspektiv har andelen som överhuvudtaget utsatts för brott minskat med 40 procent. Samtliga polisområden visar på samma trend med minskningar mellan 35 och nästan 50 procent. Resultatet pekar mot en tydlig korrelation mellan brottsnivån och tryggheten respektive otryggheten. En låg brottsnivå pekar mot en hög andel trygga och en låg andel otrygga. Under åren 2009-2013 har andelen män som utsatts för fysiskt våld minskat från 3,0 procent till 1,4 procent, vilket innebär en minskning med 53 procent. Andelen kvinnor som utsatts för våld har minskat från 2,8 procent till 1,2 procent, vilket är en minskning med 57 procent. Slutsatsen är att ett långsiktigt brottsförebyggande arbete där både offentliga och privata aktörer deltar ger resultat. Polisens målmedvetna brottsförebyggande åtgärder har varit bidragande till den goda utvecklingen att färre människor utsatts för brott. Thomas Anderberg kommissarie
RAPPORT 2 (5) 2013 års mätning 1 Syftet med trygghetsmätning Den övergripande målsättningen för det trygghetsskapande arbetet är att identifiera faktorer som kan påverkas för att åstadkomma en ökad trygghet i lokalsamhället. Medborgarnas kvantifierade uppfattningar om situationen i det egna bostadsområdet utgör en analys som beskriver en trygghets- och problembild och som är ett viktigt beslutsunderlag för insatser som ska genomföras av polisen självständigt eller i samverkan med andra samhällsaktörer. Tillgängligheten av polisiär resurs är av betydelse för att kunna öka tryggheten hos medborgarna i lokalsamhället, men också för att minska sådan brottslighet som kan påverkas genom framförallt situationell prevention. I detta sammanhang är det viktigt att de trygghets- och brottsförebyggande åtgärderna grundar sig på kunskap. En framgångsfaktor är att genomförda åtgärder och insatser följs upp och utvärderas på ett systematiskt sätt. Trygghetsmätningar utgör härvid ett viktigt underlag för att beskriva medborgarnas upplevelse om genomförda polisiära åtgärder gett förväntat resultat, men också för att peka på problem som påverkar medborgarnas trygghet. 2 Bakgrund Polismyndigheten har fr.o.m. år 2004 genomfört s.k. trygghetsmätningar i samtliga kommuner i Skåne och i ett stort antal kommun- och stadsdelar. I sammanhanget bör påpekas att även om mätningarna benämns trygghetsmätning så är begreppet trygghet ett komplicerat begrepp. Mätningarna bör därför betraktas som en del av den polisiära underrättelseinhämtningen. Ur operativ synpunkt är det antalet observationer av 33 olika problemtyper/indikatorer i trygghetsmätningen som indirekt leder till styrkan av otrygghetskänslor för de som bor i ett visst område. Informationen bör alltså inte uppfattas som något allmänt trygghetsbegrepp. Årets mätning genomfördes under september och oktober månader. Mätningen har genomförts genom att drygt 20 500 enkäter har skickats till respondenter som baserats på ett individurval ur folkbokföringsregistret med män och kvinnor i åldern 16-85 år. Urvalet har stratifierats på områdesnivå med 300 poster per område. Områdena har identifierats utifrån postnummer eller LKF-kod (län, kommun och församling). På Skånenivå har 62 procent av respondenterna besvarat enkäten. Sammanlagt har mätningar skett i 78 geografiska områden (33 kommuner och 45 kommun- eller stadsdelar).
RAPPORT 3 (5) 3 Nytt för 2013 Nytt för årets mätning är frågor om utsattheten för hot och bedrägerier. I ett skåneperspektiv uppger 4,4 procent av respondenterna att de blivit utsatta för bedrägeri, varav 1,8 procent redovisar att de utsatts för bedrägeri via internet. Andelen respondenter som utsatts för hot är 4,8 procent, varav 0,6 procent har hotats via sociala medier och 0,9 via SMS/telefon. Resultaten för utsattheten för bedrägeri och hot ingår inte i beräkningen av indexvärdena. 4 Modellen Modellen innehåller 33 indikatorer avseende olika problemtyper. I syfte att skapa ett överblickbart och jämförbart underlag har indikatorerna grupperats enligt följande huvudgrupper. Problem / ordningsstörningar (i den egna närmiljön) Utsatthet för brott Oro för att utsättas för brott Konkret otrygghet (trygg eller otrygg om ensam ute sen kväll, rädd för speciella personer eller avstått från någon aktivitet p.g.a. rädsla) Polisens agerande mot problem Resultatet redovisas med indexvärden som är jämförbara mellan olika geografiska mätområden (polisområden, kommuner och kommundelar). Indexvärdet bestämmer också ett signifikativt intervall på båda sidor om ett mätvärde för en viss indikator. Begreppet "påtagligt problem" används i modellen för att synliggöra tänkbara prioriteringar och uppfatta effekter av tidigare arbete. Begreppet påtagligt problem definieras som; tydligt märkbart, dominerande, synligt, upptar allmänt medvetande i hög grad, manifest, vanligt samtalsämne i lokalsamhället. Indexvärdet redovisas i sju nivåer enligt följande. Nivå 0 - närmast obefintligt problem Nivå 1 - inte alls påtagligt problem Nivå 2 - inte särskilt påtagligt problem Nivå 3 - ganska påtagligt problem Nivå 4 - påtagligt problem Nivå 5 - mycket påtagligt problem Nivå 6 - alarmerande påtagligt problem Om en indikator visar till exempel nivå 2,25 innebär detta att med 95 procents signifikans upplever respondenterna problemtypen som inte särskilt påtagligt problem.
RAPPORT 4 (5) Genomgående är att ett lägre indexvärde indikerar att problemet upplevs som mindre påtagligt. Detta gäller också indikatorerna trygg utomhus om ensam ute sen kväll och instämmer att polisen bryr sig om de lokala problemen. 5 Nivåvärdering av problembild Med begreppet nivåvärdering av problembilden avses en samlad bedömning av samtliga 33 indikatorer för mätningen. Sammantaget över åren 2004-2013 visar trenden på en tydlig förbättring av problembilden i Skåne. Indexvärdet har minskat från nivå 2 (inte särskilt påtagligt problem) till nivå 1 (inte alls påtagligt problem). Indexvärdet för 2013 är i Skåne det lägsta sedan mätningen började år 2004. Indexvärdet för 2013 är det lägsta under mätåren för fyra av de fem polisområdena. Samtliga kommuner visar också på en långsiktig förbättring av problembilden i varierande omfattning. Digrammet visar sammanvägd problembild i Skåne Anmälda brott avseende misshandel utomhus har minskat påtagligt under de senaste åren. Minskningen bekräftas av respondenterna. Under de senaste fem åren har andelen män som utsatts för misshandel minskat med 1,6 procentenheter för både män och kvinnor, vilket innebär en minskning med mer än 50 procent.
RAPPORT 5 (5) Diagrammet visar andelen män och kvinnor som utsatts för fysiskt våld som gett synliga skador eller smärta under de senaste 12 månaderna. Andelen respondenter i Skåne som är trygga vid vistelse ensamma utomus sen kväll har under åren 2004-2013 ökat med 10 procent, samtidigt som andelen otrygga har minskat med 15 procent. Det förefaller finnas en tydlig korrelation mellan tryggheen och otryggheten jämfört med utsattheten för brott. Eftehand som färre människor utsatts för brott har tryggheten ökat och otryggheten minskat.