Återbäring, konsolideringsfond och kollektiv konsolidering Återbäringssystem i ömsesidigt bedrivna försäkringsbolag Före 1 januari 2000 rådde vinstutdelningsförbud 1 i svenska livförsäkringsbolag som meddelar traditionell livförsäkring (d.v.s. livförsäkring med avkastningsgarantier). Detta innebar att försäkringstagarna, som enda vinstberättigade, fick stå för försäkringsbolagets riskkapital. Detta riskkapital utgjordes i huvudsak av allokerad men ännu icke tilldelad återbäring, samt övriga återbäringsmedel som ännu icke allokerats. Vi förklarar begreppen genom att tänka oss ett bolag som har en traditionell livförsäkring med ett stort inslag av sparande. Enligt försäkringskontraktet garanterar bolaget en viss avkastning på insatta medel. Under försäkringstiden kommer förhoppningsvis den uppnådda avkastningen att överstiga den garanterade och därigenom ge möjlighet till återbäring. Vanligtvis allokeras återbäringen genom fastställandet av en så kallad återbäringsränta, med vilken försäkringstagarens tillgodohavande räknas upp. Låt oss anta att återbäringsräntan är 4% medan den garanterade räntan är 1.5%. Tillgodohavandet kan då delas upp i två delar: en garantidel (uppräknad med 1.5%) och en återbäringsdel (resten). Hela "kontot" växer alltså med 4% medan den garanterade delen växer med 1.5%. Begreppet allokerad återbäring innebär att allt utöver den garanterade delen i princip kan tas tillbaka av försäkringsbolaget. Allokeringen innebär bara att kontona räknas upp individuellt. Återbäringen tilldelas oftast först vid försäkringsfall eller i samband med ordinarie utbetalning (d.v.s. utbetalning enligt försäkringskontraktet). Det som i balansräkningen heter Livförsäkringsavsättning är i vårt exempel, enkelt uttryckt, enbart den garanterade delen. De individuella kontona, uppräknade med återbäringsränta, kallas retrospektivreserv och syns inte i balansräkningen, se bilderna från föreläsningen 22 april. Den så kallade kollektiva konsolideringsgraden uttrycks (i procent) som kvoten mellan tillgångarnas marknadsvärde och summan av retrospektivreserverna. Tidigare krävde Finansinspektionen att den måste anges i förvaltningsberättelsen och försäkringsbolagen var skyldiga att lämna in regelbundna rapporter om kollekitv konsolidering. Under senare år har en del bolag gått ifrån den traditionella återbäringsmodellen, som ju inte på något sätt är obligatorisk, och låter kundernas tillgodohavande variera med uppnådd avkastning. För dessa bolag blir inte den kollektiva konoslideringsgraden relevant. Däremot fortsätter de bolag som tillämpar den kollektiva modellen oftast att ange den kollektiva konsolideringen i sin femårsöversikt, se Folksam Livs ÅR 2012. 1 Vinstutdelningsförbudet infördes 1982 men i praktiken förekom ingen vinstutdelning i livförsäkringsbolag sedan 60-talet. De bolag som ursprungligen bildades som aktiebolag blev alltså hybridbolag i samband med 1982 års ändring av Försäkringsrörelselagen.
Bolagen brukar sträva efter att långsiktigt hålla en kollektiv konsolideringsgrad en bit över 100% (tex 105%) i syfte att möta variationer i marknadsvärdena, utjämna återbäringen mellan olika generationer av försäkringar och hålla en stabil återbäringsränta. Samtidigt tillåter man svängningar kring 100% nivån (ett bolags konsolideringspolicy kan till exempel tillåta att konsolideringsgraden varierar mellan 95% och 120%). Under 2000-talet har kollektiva konsolideringsgrader vid några tillfällen legat en bra bit under 100% för många livförsäkringsbolag (t.ex. i samband med IT-bubblan i början på decenniet och finanskrisen 2008). I princip är detta inget problem på kort sikt, då den allokerade återbäringen inte behöver betalas ut omedelbart. Å andra sidan kan ett livförsäkringsbolag knappast ligga under 100% under en längre tid tänk om samma logik tillämpades på livförsäkringsavsättningarna (bolagen skulle då kunna hävda att man knappast behöver ha täckning för hela avsättningen eftersom man inte behöver betala ut allting omedelbart!). Skillnaden är förstås att den allokerade återbäringen inte är garanterad och bolagen kan komma upp i 100% igen genom att sänka återbäringen eller, som det har varit fallet i de flesta bolag, genom att i praktiken ta tillbaka den redan allokerade återbäringen. Detta sker när återbäringsräntan ligger under den garanterade räntan. Trots detta har vissa bolag haft svårt att återställa den kollektiva konsolideringsnivån (och följa sin egen konsolideringspolicy) och därmed valt att genomföra en så kallad reallokering, eller "återtag", det vill säga ett omedelbart återtagande av en del av den allokerade återbäringen. Detta skedde genom att helt enkelt reducera retrospektivreserverna. Detta illustrerar väl överskottets dubbla roll i ett ömsesidigt drivet livförsäkringsbolag att å ena sidan använda det som extra avkastning till försäkringstagarna i egenskap av kunder i bolaget och å andra sidan att använda det som riskkapital som försäkringstagarna bidrar med i egenskap av ägare. Lagändringarna 1 januari 2000 Med ikraftträdandet av den reviderade Försäkringsrörelselagen introducerades två nya återbäringsbegrepp: garanterad samt villkorad återbäring. Den garanterade återbäringen skall, som namnet anger, gottskrivas försäkringstagarna direkt och bli föremål för samma garantier (och solvenskrav) som de ursprungliga förmånerna. Den garanterade återbäringen blir därmed en del av posten Försäkringstekniska Avsättningar. Villkorad återbäring är sådan återbäring som inte är garanterad utan får istället variera med till exempel värdeförändringar på underliggande tillgångar. Den är med andra ord "öronmärkt" för försäkringstagarna men är inte föremål för den sedvanliga avkastningsgarantin. Livförsäkringsavsättning Den ekonomiska redovisningen för ett livförsäkringsföretag skiljer sig högst väsentligt från motsvarande redovisning för exempelvis ett industriföretag. Detta avspeglar livförsäkringens speciella karaktär: att erbjuda försäkringslösningar som skyddar försäkringstagarna mot
vissa händelser i olika skeden av livet. Det kan vara en fråga om försäkring mot dödsfall (med utbetalning till efterlevande), sjukdom och långt liv (i de två sistnämnda fallen sker utbetalningen till den försäkrade). Ett försäkringsavtal kan även vara en kombination av dessa moment. Det utmärkande för många livförsäkringsavtal, särskilt då inom pensionsförsäkring, är längden på livförsäkringsföretagets åtagande. Den kan ligga mellan 5 och 50 år (även längre avtal förekommer). Ett enkelt men vanligt förekommande exempel är pensionsförsäkring med regelbunden premie, där betalningen sker fram till den försäkrades pensionsålder och där bolaget betalar ut en pension under den försäkrades återstående livstid. Storleken på pensionen eller premien fastställs i förväg med hänsyn tagen bl.a. till den avkastningsgaranti som bolaget lämnar. Denna garanti får rent juridiskt inte på något sätt försämras under avtalets löptid. Det kan vara fråga om betydande åtaganden som måste värderas i balansräkningen och därför är ett livförsäkringsbolags balansräkning så dominerad av skulder gentemot försäkringstagarna. Till skillnad från andra verksamheter är t.ex. andelen vanliga lån oftast liten. Pensionsförsäkring kan istället betraktas som ett lån i sig: livförsäkringsbolaget "lånar" premier från försäkringstagarna, investerar premierna i olika slags tillgångar och betalar så småningom ut vad som är överenskommet enligt avtalet. Det betalar med andra ord tillbaka "lånet" (premierna + den garanterade avkastningen, efter avdrag för driftskostnader och andra kostnader för exempelvis dödsfallskydd). Att värdera livförsäkringsåtaganden är ingen enkel uppgift. Någon självklar metod finns inte. Däremot har det traditionellt ansetts lämpligast att fastställa storleken på ett sådant åtagande som ett försiktigt beräknat förväntad nuvärde av framtida åtaganden, med hänsyn tagen till dödlighet och omkostnader, och med en fastställd diskonteringsränta. Denna diskonteringsränta var historiskt oftast lika med den avkastningsgaranti som lämnades vid avtalets tecknande. Sedan ett antal år tillbaka ska livförsäkringsbolagen använda diskonteringsräntekurvor baserade på marknadsräntor för statspapper 2, swappar och säkerställda obligationer 3. De framtida åtagandena ska alltså diskonteras med olika räntesatser beroende på ksassflödets löptid. Under de senaste åren har diskussionen kring värderingen av livförsäkringsåtaganden blivit alltmer intensiv, främst genom framväxten av värderingsmetoder tillämpade vid värderingen av finansiella instrument. Även utvecklingen av internationella standarder på redovisningsområdet (IFRS), Solvens II och standarden för Embedded Value har bidragit. Många har hävdat att ett livförsäkringskontrakt kan betraktas som ett finansiellt instrument och bör värderas därefter. Detta synsätt har nu slagit igenom inom alla ovanstående internationella standarder som kräver att värdet av optioner och finansiella garantier ska beräknas vid fasställandet av försäkringsåtagandet. Se material till dag 4. 2 Statsskuldväxlar eller statsobligationer. 3 För tjänstepension används ett genomsnitt av räntekurvor för statspapper och swapräntor eller säkerställda obligationer. För övrig försäkring används räntekurvor för statspapper.
Resultaträkningen och förändring i livförsäkringsavsättningen Resultaträkningens uppställningsform skymmer oftast en del väsentlig information om ett livförsäkringsbolags resultat under året. Exempelvis kan man inte utläsa om bolaget har gjort vinst eller förlust på själva administrationen av försäkringsavtal, se bilder till dag 3. Nyckeln till förståelsen av ett livförsäkringsbolags resultat är att analysera förändringen i livförsäkringsavsättningen. Notera att denna förändring redovisas med omvänt tecken i resultaträkningen: ökad avsättning redovisas som kostnad och minskad avsättning redovisas som intäkt. Som nämnt tidigare i motsvarar livförsäkringsavsättningen ett nuvärde av försäkringsbolagets framtida åtaganden gentemot försäkringstagaren, med hänsyn tagen till bland annat garanterad avkastning, omkostnader och dödlighet, framtida premiebetalningar m.m. Nuvärdet beräknas med en diskonteringsräntekurva. Förändringen i detta nuvärde över en tidsperiod kan förenklat beskrivas på följande sätt 4 : Livförsäkringsavsättningen ökar med (urval) inbetalda premier garanterad avkastning på ingående avsättning och inbetalda premier negativa riskpremier Livförsäkringsavsättningen minskar med (urval) administrativa avgifter som bolaget tar ut riskpremier för exempelvis dödsfallsskydd försäkringsersättningar arvsvinster Det kan finnas fler poster som påverkar livförsäkringsavsättningen beroende på vilken typ av försäkring som analyseras. Notera att om försäkringen ger rätt till återbäring och den faktiska avkastningen har varit högre än den garanterade påverkas inte livförsäkringsavsättningen överhuvudtaget: i ett ömsesidigt bedrivet bolag hamnar överskottet i konsolideringsfonden och en del av återbäringen allokeras till retrospektivreserven som inte syns i balansräkningen i ett vinstutdelande bolag förs överskottet till villkorad återbäring som är en separat skuldpost i balansräkningen. Låt oss titta närmare på not 32 i Folksam Livs ÅR 2012. 4 Att förändringen ska beräknas på detta vis kan härledas på matematisk väg. Det är dock ett ämne för en kurs i försäkringsmatematik snarare än försäkringsredovisning och utvecklas inte närmare här.
Aktuarierna på bolaget har varit vänliga nog att kommentera posterna i tabellen och jag återger här deras kommentarer i sin helhet:
Folksam Liv har valt att dela in not 32 i två delar - reservbildande sparprodukter respektive riskprodukter med premiereserv - eftersom livavsättning har helt olika innebörd för dessa. Reservbildande sparprodukter Livavsättningen är en reserv för framtida garanterade åtaganden. Beräkningen av livförsäkringsavsättningen är beroende av vilka antaganden som görs om framtiden. I enlighet med FRL används olika antaganden för försäkringar som är tjänstepensionsförsäkringar respektive inte tjänstepensionsförsäkringar. Noten omfattar samtliga traditionella produkter med garanti i Folksam Liv. Inbetalda premier Premier som betalats in under året (efter avdrag för premieavgifter) Utbetalda försäkringsersättningar Utbetalningar av garanterade belopp och garanterat värde vid utflytt eller återköp under året Intern flytt Benämningen är egentligen felaktig. Raden motsvarar överförda värden mellan traditionell försäkring och fondförsäkring för de produkter Folksam har, som innebär att man kan byta förvaltningsform inom ramen för ett och samma försäkringsavtal. Riskresultat Riskresultatet avser de avtal som innehåller dödsfallsrisk eller långlevnadsrisk. Riskresultatet är summan av arvsvinster och riskpremier, som beräknas med dödlighetsantaganden, och faktiskt utfallna och tillförda risksummor under året. Riskresultatet är alltså ett mått på hur väl bolagets dödlighetsantaganden har speglat utfallet under året. Indexering av fribrev Gäller enbart förmånsbestämd försäkring. Fribrev, dvs avtal som det inte betalas in nya premier på, räknas upp under året med ett tillägg som normalt motsvarar inflationen. Denna värdesäkring garanteras och därmed ökar avsättningen. Uppräkning med diskonteringsränta För traditionella försäkringar där garantin består av ett beräknat garanterat belopp vid utbetalningstillfället beräknas livförsäkringsavsättningen genom att framtida kassaflöden (avtalade premier, garanterade utbetalningar, beräknade framtida driftskostnader och skatt) diskonteras med en räntekurva. Räntekurvan ska motsvara riskfria marknadsräntor med olika löptider. Posten uppräkning med diskonteringsränta är den ränta som avsättningen räknats upp med under året. Effekt av ändrad diskonteringsränta I och med att avsättningen beräknas med marknadsräntor ökar eller minskar den då marknadsräntorna ändras. Raden effekt av ändrad marknadsränta är effekten av de ändrade marknadsräntorna under året. Marknadsräntan vid utgången av 2012 var ungefär i nivå med räntan vid ingången av året varför denna post var jämförelsevis liten under 2012. Under 2011 sjönk räntorna dock betydligt vilket gjorde att effekten av ändrad diskonteringsränta var det som påverkade avsättningarna avgjort mest. Värdeförändring på placeringstillgångar För traditionella försäkringar där garantin består av en garantiränta motsvarar värdeförändring på placeringstillgångar den garantiränta som avsättningen räknats upp med under året. Belastning för administrationskostnad Livförsäkringsavsättningen ska inkludera en reserv för framtida driftskostnader. Raden belastning för framtida driftskostnader är den del av den ingående avsättningen 2012 som motsvarade driftskostnader under 2012 och som "frigjorts" under året.
Belastning för avkastningsskatt Livförsäkringsavsättningen ska också inkludera en reserv för framtida avkastningsskatt. Raden belastning för framtida avkastningsskatt är den del av den ingående avsättningen 2012 som motsvarade avkastningsskatten under 2012 och som "frigjorts" under året. Effekt av ändrade antaganden Denna rad innehåller effekten av att antaganden om framtida driftskostnader justerats neråt under 2012. Ett ändrat antagande får stor effekt på avsättningen eftersom antagandet gäller för alla år framåt (i aktuarieredogörelsen finns motsvarande effekt i driftsresultatet). Raden innehåller även effekter av att den ränta som vi använder för att beräkna garanterade belopp inte överensstämmer med de marknadsräntor som används för att beräkna avsättningen. Om t.ex. en premie betalas in och ett garanterat belopp beräknas med en lägre ränta än den ränta som används för att diskontera det garanterade beloppet och beräkna en avsättning kommer avsättningen att bli lägre än premien. Övrigt Raden övrigt är de förändringar av avsättningen som vi inte lyckats förklara. Det kan t ex bero på retroaktiva händelser på förmånsbestämda försäkringar. Riskprodukter med premiereserv För riskprodukter (sjukförsäkring och gruppförsäkring) med premiereserv utgörs livförsäkringsavsättningen framför allt av en premiereserv för premier som inte förbrukats under året d.v.s. premier som är inbetalade under 2012 men som avser 2013.