Belysning har en stor och viktig betydelse som stadsmiljöskapare och dess kanske viktigaste funktion är att ge människor vägledning och hjälp att orientera sig och att skapa trygghet. Det är i stadens offentliga rum, Uppsalas torg, parker gator och årum som en stor del av den attraktiva staden skapas. Till detta skall tilläggas att stadsmiljön är en av våra viktigaste resurser för hållbar utveckling ur både social och ekonomisk synvinkel. Det är också i dessa miljöer som stadslivet pågår ett stadsliv som främjar möten mellan människor. Det du håller i din hand är ett dokument kallat Riktlinjer för belysning av Uppsala innerstad. Detta är ett separat program specialsytt för innerstaden och den första i sitt slag. Den är underordnad ett strategidokument Strategi för belysning i Uppsala kommun antagen av Byggnadsnämnden i februari 2010. Tanken är att riktlinjer för andra områden i staden skall kunna tas fram, var och en för sitt särskilda område. Liv Hahne Ordförande byggnadsnämnden Bengt Andrén Stadsbyggnadsdirektör UPPDRAGET Kommunfullmäktige gav 2007-11-26 Byggnadsnämnden i uppdrag att med berörda nämnder och Vi i Stan AB utarbeta belysningsprinciper för staden. I Riktlinjer för belysning av Uppsala innerstad har principer lagts fast för vidare programarbeten. Riktlinjerna är tydliga men flexibla och ger utrymme för såväl stadsutveckling som teknikutveckling, nya samarbetsformer och initiativ. Dokumentet utgår från Strategi för belysning av Uppsala innerstad. Arbetet har tagits fram av White arkitekter på uppdrag av Stadsbyggnadskontoret, berörda nämnder inom kommunen samt Vi i Stan AB har fungerat som referensgrupp. Dokumentet har i godkänts i byggnadsnämnden i februari 2010.
Strategi för belysning av Uppsala kommun är ett överordnat dokument som styr upprättandet av belysningsprogram för stadens olika delar. Den består av grundläggande ställningstaganden om ljusets betydelse och principer för ljussättning i Uppsala kommun. Riktlinjer för belysning upprättas separat för olika delar av staden. I riktlinjer anges vad som skall gälla för ljussättningen av just den delen av staden. Till sist finns bilagor som tar upp olika tekniska aspekter som ljuskällor, armaturtyper, stolpar etc. Bilagorna kommer att förändras över tiden och följa den snabba tekniska utveckling som nu sker på belysningsområdet. Konkret förändring av stadens belysning sker sedan i olika projekt. Hur projekten ska drivas framgår av Strategi för belysning av Uppsala kommun.
Uppsalas innerstad har växt fram under en lång tid. Det olika delarna av staden är vitt skilda i sin karaktär. Staden rymmer historiska miljöer som bevarat sina huvuddrag över lång tid och nybyggda kvarter som präglas av en ständigt pågående förändring i stort och smått. Här finns plats för kommers och rekreation, boende, butiker och nöjen. De som vistas i innerstaden är ofta väl bekanta med miljön men hit kommer också många som ser staden för första gången. Belysning av innerstaden berör många. Ljuset här är en angelägenhet för kommunen och dess invånare men också för alla de fastighetsägare och affärsidkare som med sina verksamheter utgör en viktig del av stadens karaktär och som påverkar dess ljus. Det är lätt att inse att samverkan är en förutsättning för en lyckad helhet, det gäller i högsta grad även ljussättning av Uppsala innerstads offentliga rum. Uppsala innerstad avgränsas av St Olofsgatan i norr, Domkyrkoområdet i väster, Bäverns gränd i söder och Resecentrum i öster. Vaksalagatan till Väderkvarnsgatan och Vaksalatorg ingår. Belysningprogrammet utgår från innerstadens struktur med gator, torg, platser och stråk. Viktiga byggnader, landmärken, Fyrisån, konst, stadens grönska och tillfälliga installationer behandlas också. Det är en grundläggande tanke att stadens ljus skall lyfta fram stadens existerande kvaliteter och understryka dess karaktär. Men ljuset har också en egen kvalitet som på ett självständigt sätt kan bidra till upplevelsen av innerstaden.
Rutnätsstaden sätter prägel på en stor del av innerstaden. Undantaget är kvarteren runt Domkyrkan. Det är längs rutnätstadens gator som människor rör sig, det är gatorna som utgör stommen för stråken i staden. Det är i gaturummens förlängning man kan få utblickar mot platser och byggnader som orienterar oss. De nordsydliga stråken är huvudriktningen genom innerstaden. Stråken följer i huvudsak åsens och åns riktning. Längs de nordsydliga stråken finns inga stora höjdskillnader och få barriärer och avbrott. Tydlighet och konsekvens präglar denna riktning. Ågatorna, gågatan, Dragarbrunnsgatan och Kungsgatan är alla tydliga exempel samtidigt som de sinsemellan har helt olika karaktärer.
De östvästliga stråken tvärar åsen och bjuder många utblickar och vyer. De är i många fall underordnade den nordsydliga riktningen. Många östvästliga stråk bryts där de korsas av järnvägen och ån, medan andra passerar i tunnlar eller på broar. Drottninggatan/Vaksalagatan och gränderna är viktiga exempel. Åsen, slottet, Carolina, årummet, torgen, offentlig konst och platsbildningar skapar variation och pauser i statsväven.
I tio punkter beskrivs riktlinjer för belysning av Uppsalas innerstad. Några av punkterna är platsanknutna, andra mer objektsorienterade. De tio punkterna ska användas som ett verktyg och ligga till grund för de belysningsprojekt som genomförs i innerstaden. Många projekt kommer att beröras av mer än en av punkterna.
Domkyrkoområdets ljussättning ska särbehandlas som ett sammanhållet delområde skilt från resten av innerstaden. Ljusets gestaltande kvaliteter är särskilt viktiga här. Men eftersom området är relativt glesbefolkat kvällstid är även ljus för trygghet en viktig aspekt. Allmänljuset ska vara finstämt och nedtonat, och ta stor hänsyn till den historiska atmosfären. En viktig princip inom domkyrkoområdet är att förtydliga områdets karaktär genom att effektbelysa utvalda byggnader och objekt. På så sätt framhålls arkitektoniska kvaliteter och orienteringsförmågan inom området och i staden underlättas. Gustavianum, Odinslund, Trefaldighetskyrkan, Universitetsparken, Värmlands nation är några viktiga exempel som alla samverkar till domkyrkoområdets karaktär. För att kunna avgöra om ett objekt ska ljussättas ska en avvägning göras mellan objekt och platser. Exempel på genomförda projekt är fasadbelysningen av universitetsaulan och domkyrkan. Ljussättningen av Domkyrkan har fått effekt på en stor del av Uppsalas ljusbild. Det är viktigt att området hålls samman beträffande armaturer och ljuskällor, vilket kan kompliceras av att området är uppdelat mellan flera fastighetsägare. Arbetet med att ta fram en enhetlig ljusbild för den här delen av det historiska Uppsala ska fortsätta, och samarbete mellan fastighetsägare är av största vikt.
Fyrisån är ett karaktäristiskt inslag i Uppsalas stadsbild och bör ljusmässigt behandlas på ett medvetet sätt. Belysningen längs ån liksom ljussättning av vattenytor, broar och rummen mellan kajerna kan utvecklas. När man planerar belysning ska man studera årummet utifrån ett helhetstänkande och ta hänsyn både till hur man närmar sig ån och hur man rör sig längs med och över den. I årummet ska ljusets gestaltande kvaliteter behandlas med extra omtanke. Men eftersom årummet innehåller många komplexa trafiksituationer med blandade trafikytor är även säkerhetsaspekterna viktiga vid belysningsplaneringen. Broarna fungerar både dag- och nattetid som utsiktsplatser för att blicka ut över årummet och bjuder på många av Uppsalas karaktärsvyer, t ex av domkyrkan. Idag är de flesta broar upplysta av stolparmaturer som delvis skymmer sikten längs ån. Under mörkrets timmar blir ljuspunkterna lätt bländande ljusklot. Belysningsstolpar på broarna bör därför undvikas och ljuspunktshöjderna hållas nere så att sikten hålls fri över årummet och bländning undviks. Om stolparmaturer används ska dessa vara helt avskärmade eller placeras vid broarnas landfästen.
I innerstadskvarteren mellan Fyrisån och resecentrum finns det som länge har varit Uppsalas centrala butikskvarter. Området genomgår en tydlig utveckling mot att bli ett större och tydligare shoppingdistrikt med utlöpare längs bland annat axeln Drottninggatan/Vaksalagatan och Svartbäcksgatan. Karaktäristiskt för detta butikstäta område är att den allmänna ljusnivån är hög. Detta på grund av många skyltfönster och reklamskyltar. Konkurrensen om att synas bidrar till att ljusnivån trissas upp. Det kommersiella ljusets betydelse för områdets karaktär ska bejakas. Samtidigt är det viktigt att det finns övergripande principer för ljusnivåer och krav på ljusskyltars utformning. Även om ljus och skyltar får ta plats i detta område är det viktigt att den höga ljusnivån inte stör överordnade utblickar och siktlinjer från gränderna. Ett exempel är att ljuslådor och reklamskyltar inte ska stå i gränderna där de blockerar viktiga utblickar. Ytterligare en aspekt är hur ljusbilden ser ut efter butikernas öppettider. Vid förprojektering av dessa miljöer rekommenderas att först släcka ner den allmänna belysningen och utvärdera hur ljusmiljön ser ut med endast det kommersiella ljuset, före och efter stängning. Med det som utgångspunkt planeras det allmänna ljuset som bör samspela med fastigheternas ljus.
Resecentrum är den viktigaste noden för kommunikation i Uppsala. Här möts tåg, buss, cykel och gångtrafik. I resecentrums förlängning ingår även Vretgränd och Kungsgatan på den västra sidan och Stationsgatan och platsen vid båghusen på den östra sidan. Centralpassagen är en viktig länk i staden som måste upplevas som rationell, ljus och trygg under dygnets alla timmar. En kontinuerlig ström av människor passerar resecentrumområdet, vana pendlare som förväntar sig framkomlighet och nya besökare som möter Uppsala för första gången. Många resenärer byter mellan olika trafikslag vid resecentrum. Här finns cykelparkeringar, busshållsplatser, parkeringshus, bil- och taxiangöring. En så komplex plats kräver ett stort mått av ordning för att underlätta orientering inom området, detta gäller även områdets ljussättning. Orientering och säkerhetsaspekter bör därför få extra fokus vid ljussättningen. Busshållplatserna och tågens plattformar är viktiga målpunkter som ska var lätta att hitta och trygga att uppehålla sig på. Men ljussättningen av resecentrum är inte bara en fråga om praktisk funktion, den är också en viktig del av gestaltningen av en av Uppsalas mest centrala platser. Kopplingen mellan gamla stationshuset och slottet som fondbyggnader i varsin ände av Bangårdsgatan kan förstärkas, liksom det faktum att några av stadens mest märkvärdiga skulpturer finns på området. I anknytning till resecentrum finns också kommersiell verksamhet, bland annat i den nya terminalbyggnaden och i nya kommersiella lokaler på den östra sidan. Det är naturligt att dessa verksamheter syns och sätter sin prägel på resecentrum, men kommersiellt ljus och skyltning får inte ta uppmärksamhet på ett sätt som gör att orienterbarheten försämras.
Resecentrum är den viktigaste noden för kommunikation i Uppsala. Här möts tåg, buss, cykel och gångtrafik. I resecentrums förlängning ingår även Vretgränd och Kungsgatan på den västra sidan och Stationsgatan och platsen vid båghusen på den östra sidan. Centralpassagen är en viktig länk i staden som måste upplevas som rationell, ljus och trygg under dygnets alla timmar. En kontinuerlig ström av människor passerar resecentrumområdet, vana pendlare som förväntar sig framkomlighet och nya besökare som möter Uppsala för första gången. Många resenärer byter mellan olika trafikslag vid resecentrum. Här finns cykelparkeringar, busshållsplatser, parkeringshus, bil- och taxiangöring. En så komplex plats kräver ett stort mått av ordning för att underlätta orientering inom området, detta gäller även områdets ljussättning. Orientering och säkerhetsaspekter bör därför få extra fokus vid ljussättningen. Busshållplatserna och tågens plattformar är viktiga målpunkter som ska var lätta att hitta och trygga att uppehålla sig på. Men ljussättningen av resecentrum är inte bara en fråga om praktisk funktion, den är också en viktig del av gestaltningen av en av Uppsalas mest centrala platser. Kopplingen mellan gamla stationshuset och slottet som fondbyggnader i varsin ände av Bangårdsgatan kan förstärkas, liksom det faktum att några av stadens mest märkvärdiga skulpturer finns på området. I anknytning till resecentrum finns också kommersiell verksamhet, bland annat i den nya terminalbyggnaden och i nya kommersiella lokaler på den östra sidan. Det är naturligt att dessa verksamheter syns och sätter sin prägel på resecentrum, men kommersiellt ljus och skyltning får inte ta uppmärksamhet på ett sätt som gör att orienterbarheten försämras.
Gatorna och gränderna tvärs åsens och åns huvudriktning är betydelsefulla för orienteringen i staden. De binder samman innerstadens olika delar: domkyrkoområdet, årummet och shoppingkvarteren. De tvärgående gränderna är i många fall underordnade huvudstråken men de ger mycket karaktär åt innerstadens miljöer. Det är främst de öst-västliga gaturummens förlängningar som bjuder på vyer mot landmärken som slottet och Carolina och det är även i denna riktning som natthimlen kan vara närvarande inne i staden. Drottninggatan/Vaksalagatan är en överordnad öst-västlig axel i staden. Principen om fri sikt och utblickar, i detta fall mot Carolina och UKK, är lika starkt prioriterad som i gränderna men då Drottninggatan är ett viktigt kommersiellt stråk kan ljusnivån på delar av sträckan vara relativt hög. Möjligheten att med ljussättning förstärka axelns karaktär bör prövas. Axeln passerar ett antal viktiga platser i staden: Vaksalatorg, Stadshuset, Stora torget och årummet. Vid dessa platser bör axeln underordna sig platsernas ljussättning. Kontrasten mellan de nord-sydliga huvudgatornas starka belysning och grändernas mer nedtonade ljus är en överordnad princip som understryker innerstadens struktur. I gränderna prioriteras fri sikt framför stark belysning. Reklamskyltar och andra objekt som bryter sikten bör undvikas. Likaså ska gränderna hållas fria från linspända armaturer och bländande ljus.
En god ljussättning innebär att alla kan ta sig fram på ett säkert sätt. Säkerhet i trafiken handlar framför allt om samspel mellan olika trafikanter. Bilister, cyklister och fotgängare rör sig i olika hastigheter, upplever staden på olika sätt och kan därför ha behov av olika typer av ljussättning. Bilister kan behöva visuell ledning, där ljuspunkter följer ett stråk och markerar dess riktning, och tydlig belysning av korsningar och landmärken. Fotgängare och cyklister rör sig långsammare och lägger mer märke till detaljer. De har ett annat behov av att kunna uppfatta stadens atmosfär liksom att känna sig trygga i stadsmiljön. Ljusmiljön i innerstaden ska uppfylla en god belysning för oskyddade trafikanter och tillräcklig belysning för biltrafik. I Uppsalas innerstad ska fotgängare och cyklister få särskild omtanke i ljusplaneringen av den allmänna miljön. Stadens gator och stråk har alla olika karaktär och funktion. Det är viktigt att ta hänsyn till omgivande ljus och att undvika överbelysning. Belysningen och belysningsprinciperna kan användas för att förtydliga en hierarki mellan olika typer av gator. På så sätt kan man styra trafikflöden. Linspännsarmaturer och belysningsstolpar med långa armar som hänger ut i gaturummet bör användas sparsamt. På tvärgående gator och gränder ska de inte förkomma.
Parker och grönska är uppskattade inslag i stadsmiljön. Ljussättning av innerstadens parker handlar till stor del om trygghet och gestaltning. Med rätt ljussättning kan parkerna nyttjas och bidra till en meningsfull stadsmiljö dygnet runt. Vissa av innerstadens parker innehåller gångstråk som är viktiga även kvällstid, t. ex. Lecheparken vid Resecentrum och Universitetsparken. Andra ligger mer sidoordnade, t. ex. Rosénparken och Gotlandsparken. När parker och grönska ska belysas bör man sträva efter att åstadkomma en nyanserad helhetsbelysning. Genom att låta ljuset falla både på gångvägar och på omgivande träd och buskar skapas en mjukare övergång mellan ljus och mörker. Ögat bländas inte, mörkerseendet bevaras, parken blir lättare att överblicka och upplevs som en trygg miljö. Att enbart öka belysningen på gångstråken kan i värsta fall förstärka känslan av otrygghet eftersom kontrasterna mellan den upplysta gångbanan och den mörka omgivningen ökar. De som rör sig längs stråken exponeras än mer, samtidigt som omgivningen uppfattas som ännu mörkare. Val och placering av armaturer bör anpassas till parkens karaktär och även ta hänsyn tid de stora årstidsvariationer som karaktäriserar en park. På vintern då träden är utan löv har ljuset inga vertikala ytor att reflekteras mot och risken för bländning ökar. Rätt val av ljusfärg är extra viktigt vid belysning av grönska då vissa färger får växter att se missfärgade eller sjuka ut. Det finns flera sätt att belysa träd och buskar. Att belysa grönska ger stora möjligheter till effektbelysning. Ett sätt är att placera markstrålkastare vid sidan av ett träd, det kan ge ljus på både stam, grenar och lövverk. Ljussättningen kan behöva samordnas med andra åtgärder som beskärning av vegetation.
Byggnadsverk, konstverk, landskapselement och andra objekt som är karaktäristiska för staden eller som utgör viktiga orienteringspunkter, kan med fördel belysas. Det kan vara så kallade landmärken som man upplever och orienterar sig efter på långt håll, men det kan också handla om att använda ljus för att accentuera nära liggande objekt som fasader och skulpturer. Uppsalas innerstad har många byggnader av stort kulturhistoriskt värde och byggnader som på andra sätt utgör symboler för staden. Men om alltför många objekt belyses kan effekten gå förlorad. Man måste därför göra ett urval där man analyserar både objektets eget värde som identitetsskapare/orienteringspunkt och det sammanhang objektet befinner sig i. Landmärken kan belysas av andra anledningar än att de har ett kulturhistoriskt värde. De kan till exempel vara viktiga målpunkter eller fonder längs en gata, eller markera en entré till en park. Genom att belysa dem kan man förtydliga stadsrummets sammanhang, avslut eller början på en siktlinje. Exempel på objekt att belysa i Uppsala är Carolina rediviva, Celsiushuset på gågatan, träden utmed Östra ågatan och Centralstationen. Konstverk har ofta ett subtilare och mer mångfasetterat uttryck än det rent dekorativa. Konstnärlig gestaltning i offentlig miljö är många gånger platsrelaterad med flera samverkande budskap och förståelsenivåer. Därför är det viktigt att iaktta särskild omsorg vid ljussättningen av konstverk, både vad gäller val av ljuskvalitet och beslut om vilka delar av verket som ska framträda. Belysning av konstverk bör alltid utgå från en grundlig förståelse för intentionerna bakom verket.
Torg och platser spelar en viktig roll i stadsstrukturen, både som mötespunkter och som symboler för staden. Det är ofta torgen och platserna som man orienterar sig efter, det är här man slår sig ner, stannar upp, bestämmer möte och uppehåller sig. Därför kräver platser och torg extra omsorg i belysningsfrågor. Som princip ska viktiga platser och torg i Uppsala belysas utefter de förutsättningar som den specifika platsen kräver och på så sätt kommer de att skilja sig från de omgivande och passerande stråken. Detta skapar en behaglig rytm i staden mellan stråk och öppna platser, mellan enhetlighet och varierade inslag. Platsernas karaktär och uppbyggnad påverkar hur de bör belysas. I vissa fall är rummets form och dess avgränsande väggar viktigast. I andra fall är det platsen i sig, dess funktion, det geografiska läget eller dess säregna karaktär som är det mest betydelsefulla. Upplevelsen av torget på dagen skiljer sig från den på natten. Under mörkrets timmar syns inte längre rummets omgivande väggar och rummet kan bli svårt att uppfatta. Genom att belysa omgivande väggar, t. ex. fasader eller träd, får vi lättare en uppfattning om rummets storlek och form. Både en alltför mörk och en alltför starkt upplyst fasad kan splittra rumsupplevelsen på ett torg. En lyckad torgbelysning innebär att överblicken är god, men ljusnivåerna kan med fördel vara låga. Platsen blir då mer behaglig att vistas på.
Med ljussättningen kan man på ett enkelt sätt göra staden mer omväxlande och intressant över tid. Den temporära belysningen kan användas vid högtider som jul eller vid lokala festivaler eller andra evenemang. Ljus ger en direkt effekt med relativt små medel och lämpar sig väl för experiment. Med tillfälliga ljusinstallationer går det att pröva nya idéer, sätta fokus på platser, eller föra en diskussion om stadens rum på ett sätt som är lätt att ta till sig för gemene man. Allt ljus på Uppsala är en uppskattad ljusfestival som startade 2008. Evenemanget är ett utmärkt exempel på hur en lustfylld ljuskavalkad kan ge ett positivt bidrag till stadsmiljön under en begränsad tid. När ljussättningen är temporär kan man tänja på gränserna, vilket gör att nya, okonventionella och spektakulära idéer kan prövas fritt. Alingsås och Lyon är exempel på städer där en årlig ljusfestival som förändrar stadens uttryck blivit en viktig del av dess identitet och marknadsföring. Tillfälligt ljus kan också innebära att en viss gata, en viss plats eller ett visst stråk får sin karaktär av att ljuset där förändras över tiden.