Riksförbundet BRIS YTTRANDE Karlavägen 121 2008-01-15 115 26 Stockholm Tel: 08-59 88 88 00 Fax: 08-59 88 88 01 Justitiedepartementet Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt 103 33 Stockholm Remissyttrande avseende utredningen - Beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m. (SOU 2007:52) Inledning Riksförbundet BRIS (nedan BRIS) har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade utredning (nedan Utredningen) och önskar inledningsvis berömma Utredningens innehåll som i sin grund har ett starkt barnperspektiv. Det är BRIS förhoppning att förslaget kommer främja föräldrar och ansvariga beslutsfattares ansvarstagande och engagemang för berörda barn utifrån principen om barnets bästa. BRIS anser att Utredningen lämnat ett genomtänkt och grundligt förslag till förändringar som bör leda till positiva förbättringar för de parter som hamnar i tvister av det slag som ligger inom ramen Utredningens uppdrag. 1
BRIS önskar kommentera delar av Utrednings förslag utifrån de kunskaper och erfarenheter som BRIS besitter. Innebörden av att BRIS inte yttrar sig under något avsnitt är att BRIS då delar Utredningens bedömningar och förslag. I yttrandet används begreppen vårdnadshavare och förälder synonymt. Sammanfattning BRIS tillstyrker Utredningens grundtanke att en av vårdnadshavarna skall kunna ges rätten att ensam bestämma i vissa frågor som rör barnet och som Utredningen benämner självständig beslutanderätt, men önskar samtidigt reservera sig för det alternativa resonemang som utvecklas nedan under avsnitt 4.7.2. Med hänvisning till det ovan beskrivna tillstyrker BRIS att Utredningens förslag enligt 6 kap 13a punkten 3 kan följa Utredningens förslag. När det däremot gäller 6 kap 13a punkterna 1 och 2 anser BRIS att var och en av föräldrarna självständigt skall kunna söka hjälp inom angivna områden (utan gemensamt beslut) eftersom de har så stor betydelse för det enskilda barnet. Även om Utredningens förslag i första hand tar sikte på situationer där föräldrarna inte bor tillsammans så är BRIS erfarenhet att det många gånger också föreligger svårigheter med gemensamma beslut även när föräldrarna bor tillsammans. BRIS vill därför understryka vikten av att vara tydlig i att de föreslagna reglerna gäller både när föräldrarna bor tillsammans och då de inte bor tillsammans. Det får enligt BRIS inte föreligga några risker för att det enskilda barnet inte får tillgång till den hälso- och sjukvård, tandvård, stöd enligt socialtjänsten och insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som det har rätt till. Dessa områden är för barnet alldeles för viktiga för att de ska kunna störas av att den ena föräldern inte lämnar sitt samtycke. För det fall en förälder inte anser att barnet är i behov av åtgärderna enligt punkterna 1 och 2 skall i stället den föräldern vara tvingad att hos domstol ansöka om självständig beslutande rätt och vara skyldig att sakligt motivera varför vård- eller stödinsatser inte är förenliga med barnets bästa. 2
BRIS tillstyrker förslaget att den vårdnadshavre som barnet enligt domstolsavgörande eller föräldrarnas avtal skall bo tillsammans med får ensam bestämma var i Sverige han eller hon skall bo tillsammans med barnet. Vidare att det skall krävas ett gemensamt beslut från vårdnadshavarna för att barnet skall få bosätta sig utomlands. BRIS tillstyrker förslaget att, med utgångspunkt i barnets bästa, behovet skall vara avgörande för om en av vårdnadshavarna skall ges rätten att ensam bestämma inom något eller några av de ämnesområden som Utredningen föreslår. Vidare delar BRIS Utredningens bedömning att frågan om självständig beslutanderätt för en förälder skall betraktas som en undantagsregel. BRIS tillstyrker förslaget att frågan om självständig beslutanderätt skall anses som en fråga om vårdnad och därmed också handläggas i den ordning som är föreskriven för tvistemål. BRIS delar Utredningens förslag och bedömning att det saknas tillräckliga skäl att offentligt registrera en vårdnadshavares särskilda behörighet avseende självständig beslutanderätt. BRIS tillstyrker förslaget att vårdnadshavarens samtycke inte skall behövas för att socialnämnden skall få genomföra ett samtal med barnet. BRIS delar Utredningens förslag att socialnämnden skall få en rätt att tala med barnet i samtliga utredningar som rör barnet. BRIS tillstyrker Utredningens förslag att domstol skall kunna besluta att en vårdnadshavare skall lämna upplysningar om barnet till den andra föräldern som inte är vårdnadshavare och att föräldrarna även skall kunna avtala om upplysningsskyldigheten. 3
BRIS delar förslaget att domstolen skall få rätt att besluta att en person under en begränsad tid skall kunna medverka i samband med att barnet skall träffa den förälder det inte bor tillsammans med och att det är barnets behov av stöd som skall vara avgörande. BRIS tillstyrker förslaget att socialnämnden skall ansvara för att regelbundet utvärdera behovet av umgängesstöd. BRIS delar förslaget att socialnämnden skall ha en skyldighet att på domstolens begäran utse en person som skall medverka som umgängesstöd BRIS tillstyrker förslaget om samrådsskyldighet mellan domstol och socialnämnd inför beslut om umgängesstöd. BRIS tillstyrker förslaget om att socialnämndens beslut om umgängesstöd inte skall kunna överklagas. YTTRANDE 4.7 En svensk modell utredningens förslag Utredningens förslag innebär att domstolarna ges en möjlighet att genom beslut ge den ena vårdnadshavaren en utvidgad rätt att på egen hand fatta beslut inom ett visst område som rör vårdnaden och som ligger utanför ramen för den dagliga omsorgen om barnet. Enligt gällande rätt innebär huvudregeln om gemensam vårdnad att vårdnadshavarna är likställda när det gäller ansvaret för barnets vårdnad. Det innebär att det inte genom rättsliga beslut går att avgöra meningsskiljaktigheter mellan föräldrarna, trots att sådana meningsskiljaktigheter kanske i grunder strider mot principen om barnets bästa. Om föräldrarna är oense om en viss fråga som hör ihop med vårdnadsansvaret finns risken att tvisten mellan föräldrarna växer till en sådan nivå att en av föräldrarna slutligen tvingas att stämma den andra föräldern inför domstol med yrkande om ensam vårdnad. BRIS erfarenheter av sådana tvister är att det många gånger uppstår prestige 4
mellan föräldrarna som indirekt innebär att de vuxna tappar fokus från det de har tillsammans, d.v.s. det enskilda barnet, för att i stället lägga allt fokus på den tvist eller oenighet som uppstått mellan dem, vilket många gånger direkt innebär att det inblandade barnet på ett eller annat sätt far illa under den tid tvisten pågår. Samtidigt uppstår ofta situationen att barnet får ett bristande förtroende för vuxenvärlden eftersom barnet självt i princip tvingas acceptera föräldrarnas fortsatta konflikt trots att det i slutet av processen handlar om att hitta lösningar som skall vara bäst för det enskilda barnet. BRIS tillstyrker Utredningens grundtanke att en av vårdnadshavarna skall kunna ges rätten att ensam bestämma i vissa frågor som rör barnet och som Utredningen benämner självständig beslutanderätt, men önskar samtidigt reservera sig för det resonemang som utvecklas nedan i avsnitt 4.7.2. Vid en jämförelse med nuvarande ordning innebär Utredningens förslag ett nytänkande där vårdnadshavarna/föräldrarna i grunden är jämställda. Vid oenighet avseende något av de områden som Utredningen föreslår skall den ena förälderns beslutanderätt kunna lyftas till en egen beslutandenivå i stället för det system som föreligger i dag och som innebär att föräldrarna i olösta frågor eventuellt tvingas in i en vårdnadsprocess. Vid sådana processer löper båda föräldrarna risken att i slutet av processen hamna utanför beslutanderätten till barnet. Jämfört med nuvarande ordning anser BRIS att förslaget är väl förenligt med principen om barnets bästa eftersom förslaget innebär att den förälder som inte får den självständiga beslutanderätten i en viss fråga inte helt tappar den principiella beslutanderätten i andra frågor, vilket kan bli fallet enligt nuvarande regler. 5
4.7.2 På vilka områden skall en vårdnadshavare kunna ges självständig beslutanderätt? Utredningens förslag till regeln i 6 kap 13a FB innebär att en självständig beslutanderätt skall kunna ges till den ena föräldern inom följande områden; 1. barnets tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård, 2. barnets tillgång till insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, och 3. förskoleverksamhet för barnet samt skolgång och skolbarnomsorg. Med hänvisning till vad som framgår av föregående avsnitt tillstyrker BRIS Utredningens grundinställning att en av vårdnadshavarna ska kunna ges självständig beslutanderätt inom vissa för barnet viktiga områden. Även om Utredningens förslag i första hand tar sikte på situationer där föräldrarna inte bor tillsammans så är BRIS erfarenhet att det många gånger också föreligger svårigheter med gemensamma beslut även när föräldrarna bor tillsammans. BRIS vill därför understryka vikten av att vara tydlig i att de föreslagna reglerna gäller både när föräldrarna bor tillsammans och då de inte bor tillsammans. BRIS önskar utveckla följande alternativa resonemang och tankar kring två av de områden som omfattas av Utredningens förslag. BRIS resonemang bygger helt och hållet på skyddsaspekterna för det enskilda barnet och dess grundläggande rättigheter till hjälp och stöd. Utredningens förslag utgår från att de ovan uppräknade ansvarsområdena i grunden förutsätter samförstånd mellan vårdnadshavarna. Vid fall då enighet inte kan nås mellan föräldrarna inom något av de angivna områdena skall domstolen fatta beslut om självständig beslutanderätt för en av föräldrarna men den andra föräldern skall finnas kvar med fortsatt gemensamt vårdnadsansvar inom övriga ansvarsområden kring barnet. Av Utredningen framgår att vårdnadshavare har mycket långtgående ansvar enligt svensk lagstiftning, FN:s konvention om barnets rättigheter samt 1984 års Europarådsrekommendation om föräldraansvar. För de flesta föräldrar är det en självklarhet att vara överens om de beslut som 6
måste fattas inom de ovan angivna områdena. Men BRIS erfarenheter är att vissa föräldrar inte ser lika tydligt på sitt ansvar inom dessa områden och det kan uppstå situationer i en familj som innebär att en förälder ensam borde ha rätten att, med avsteg från huvudregeln om gemensam vårdnad, kunna fatta beslut avseende i vart fall de första två punkterna enligt Utredningens förslag, d.v.s. tillgång till hälso- och sjukvård, tandvård, tillgång till insatser inom socialtjänsten samt stödinsatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. BRIS har i vissa fall kontakt med barn som befinner sig i en utsatt situation och som är i behov av hjälp både från sjukvård och/eller socialtjänst men som av en eller annan anledning inte kan agera självt eller med stöd av båda sina föräldrar eller den ena föräldern. Indirekt innebär sådana situationer att barnet riskerar att inte få tillgång till det stöd och den hjälp det kanske har rätt till. Exempel: I I vissa familjemiljöer är barnet utsatta för fysiskt och/eller psykiskt våld av en förälder och den andra föräldern har ingen kännedom om det och barnet vågar inte informera den föräldern som inte utsätter barnet för kränkning. Utan föräldrarnas gemensamma medverkan kan barnet i sådana situationer inte få den hjälp det har rätt till, varken med stöd av punkterna 1 eller 2 ovan. II I vissa familjer är en förälder och barnet utsatt för fysiskt och/eller psykiskt våld som kanske pågått under en längre tid. På grund av rädsla vågar inte den utsatta föräldern, varken för sin egen del eller för barnet, söka hjälp och stöd från socialtjänsten eller vården. Om den utsatta föräldern skall kunna söka hjälp för barnet så måste den andra föräldern enligt huvudregeln samtycka till vården. Om samtycke inte ges måste den utsatta föräldern hos domstol ansöka om självständig beslutanderätt. Det innebär i sin tur att den utsatta föräldern både måste vidta administrativa åtgärder för att få en förändring samt att acceptera den handläggningstid som uppstår till följd av domstolsförfarandet. Vid svåra konflikter och akuta situationer innebär Utredningens förslag en risk för fördröjning avseende barnets rätt till stöd och hjälp inom de föreslagna områdena. 7
III I vissa familjer förekommer det att en eller båda föräldrarna på ett eller annat sätt bidrar till att fysiskt misshandla barnet. De mest utsatta barnen är de allra minsta, d.v.s. från små spädbarn och upp till den åldern då barnet självt kan berätta om vad de upplever eller utsätts för. Exempel på sådan utsatthet är de återkommande fallen med Shaken baby syndrome, som varje år drabbar omkring etthundra spädbarn i Sverige. Den föreslagna regeln om föräldrarnas gemensamma ansvar för att söka vård kan enligt BRIS innebära vissa problem om det är en av föräldrarna som utfört misshandeln mot barnet och den andra föräldern vill ansöka om vård för barnet, men kanske hindras av den andra föräldern på grund av den situation som uppstått. Även om exemplet kan uppfattas som extremt så är det faktiskt fråga om ett problem som uppstår vid föräldrarnas ställningstagande till att söka eller inte söka sjukvård för det lilla barnet som inte självt kan signalera om sitt behov. De exempel som beskrivs ovan innebär att både den utsatta föräldern kan uppleva motstånd till att söka hjälp eftersom huvudregeln i grunden bygger på föräldrarnas enighet och gemensamma beslut i en viss fråga. De områden som anges under punkterna 1 och 2 ovan är enligt BRIS av särskild vikt för barnet om det befinner sig i en utsatt situation och rent faktiskt är i behov av samhällets stöd. Enligt Barnkonventionen gäller principen om barnets bästa (art 3). Sverige har enligt konventionen bl.a. förbundit sig att till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling (art 6), tillförsäkra barnet god uppfostran och utveckling (art 18), skydda barnet mot övergrepp (art 19), ansvara för att fysiskt och psykiskt handikappade barn åtnjuter ett fullvärdigt och anständigt liv (art 23) samt sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till hälso- och sjukvård (art 24). Mot bakgrund av vad som framgår av återgivna artiklar i Barnkonventionen, de regler som gäller i dag gällande gemensam vårdnad samt Utredningens förslag till lydelse i 6 kap 13a föräldrabalken, är BRIS alternativa förslag till en annan lagteknisk lösning enligt följande. Med hänvisning till det ovan beskrivna tillstyrker BRIS att Utredningens förslag enligt 6 kap 13a punkten 3 kan följa Utredningens förslag. När det däremot gäller 6 kap 13a punkterna 1 8
och 2 anser BRIS att var och en av föräldrarna självständigt skall kunna söka hjälp inom angivna områden (utan gemensamt beslut) eftersom de har så stor betydelse för det enskilda barnet. BRIS avser främst nödvändig hälso- och sjukvård utan kirurgiska ingrepp, såvida det inte är fråga om en akut situation, samt utredande samtal och stödinsatser enligt socialtjänstlagen. Det får enligt BRIS inte föreligga några risker för att det enskilda barnet inte får tillgång till den hälso- och sjukvård, tandvård, stöd enligt socialtjänsten och insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som det har rätt till. Dessa områden är för barnet alldeles för viktiga för att de ska kunna störas av att den ena föräldern inte lämnar sitt samtycke. För det fall en förälder inte anser att barnet är i behov av åtgärderna enligt punkterna 1 och 2 skall i stället den föräldern vara tvingad att hos domstol ansöka om självständig beslutande rätt och vara skyldig att sakligt motivera varför vård- eller stödinsatser inte är förenliga med barnets bästa. 4.7.3 Särskilt om barnets bosättning BRIS tillstyrker förslaget att den vårdnadshavre som barnet enligt domstolsavgörande eller föräldrarnas avtal skall bo tillsammans med får ensam bestämma var i Sverige han eller hon skall bo tillsammans med barnet. Vidare att det skall krävas ett gemensamt beslut från vårdnadshavarna för att barnet skall få bosätta sig utomlands. 4.7.5 Behovet avgör om vårdnadshavaren skall ges självständig beslutanderätt BRIS tillstyrker förslaget att, med utgångspunkt i barnets bästa, skall behovet vara avgörande för om en av vårdnadshavarna skall ges rätt att ensam bestämma inom något eller några av de ämnesområden som Utredningen föreslår. Vidare delar BRIS Utredningens bedömning att frågan om självständig beslutanderätt för en förälder skall betraktas som en undantagsregel. 4.7.6 Relationen till frågor om vårdnad BRIS tillstyrker förslaget att frågan om självständig beslutanderätt skall anses som en fråga om vårdnad och därmed också handläggas i den ordning som är föreskriven för tvistemål. 9
4.7.8 Synpunkter på behovet av registrering och dokumentation av en vårdnadshavares rätt att ensam fatta vissa beslut BRIS delar Utredningens förslag och bedömning att det saknas tillräckliga skälv för att låta offentligt registrera en vårdnadshavares särskilda behörighet avseende självständig beslutanderätt inom ett visst ämnesområde. 5.6.2 Socialnämnden får avgöra om samtalet skall genomföras BRIS tillstyrker förslaget att vårdnadshavarens samtycke inte skall behövas för att socialnämnden skall få genomföra ett samtal med barnet. BRIS har lång erfarenhet av att samtala med barn och ungdomar och det är inte sällan just denna frågeställning kommer till BRIS kännedom. Många barn, särskilt de som befinner sig i utsatta situationer och som på grund av sin hemmiljö behöver stöd och hjälp, tar ofta kontakt och söker information om deras egna möjligheter att samtala med Socialnämnden. BRIS bedömning är att det är nödvändigt med en ny regel i enlighet på föreslagen lydelse för att svensk rätt skall anses överensstämma med Barnkonventionens artikel 12. 5.6.7 Möjlighet att tala med barnet i andra utredningar inom socialtjänsten BRIS delar Utredningens förslag att Socialnämnden skall få en rätt att tala med barnet i samtliga utredningar som rör barnet. 6.12 En utökad upplysningsskyldighet för vårdnadshavaren BRIS tillstyrker Utredningens förslag att domstol skall kunna besluta att en vårdnadshavare skall lämna upplysningar om barnet till den andra föräldern som inte är vårdnadshavare och att föräldrarna även skall kunna avtala om upplysningsskyldigheten. 10
7.8.1 Lagregler om tidsbegränsat umgängesstöd BRIS delar förslaget att domstolen skall få rätt att besluta att en person under en begränsad tid skall kunna medverka i samband med att barnet skall träffa den förälder det inte bor tillsammans med och att det är barnets behov av stöd som skall vara avgörande. 7.8.2 Socialnämnden skall överväga behovet av umgängesstöd BRIS tillstyrker förslaget att det skall ligga i Socialnämndens ansvar att regelbundet utvärdera behovet av umgängesstöd. 7.8.3 Socialnämnden skall vara skyldig att utse umgängesstöd BRIS delar förslaget att socialnämnden skall ha en skyldighet att på domstolens begäran utse en person som skall medverka som umgängesstöd. 7.8.4 Om domstolens kontakter med socialnämnden BRIS tillstyrker förslaget om samrådsskyldighet mellan domstol och socialnämnd inför beslut om umgängesstöd. 7.8.5 Om socialnämndens hantering av frågor om umgängesstöd BRIS tillstyrker förslaget om att socialnämndens beslut om umgängesstöd inte skall kunna överklagas. 11
Stockholm den 15 januari 2008 Göran Harnesk Generalsekreterare Olof Hülphers Föredragande jurist Bilagor: 1. BRIS-rapporten 2008 (bifogas efter offentliggörandet den 7 februari 2008) 12