Regionerna och regionalpolitiken Förvaltningspolitik 15.11.2011 Svenska social- och kommunalhögskolan
Uppläggning Regionernas betydelse Den regionala utvecklingspolitiken Den regionala förvaltningen
Varför är regionerna viktiga?
Den ekonomiska och sociala innebörden De regionala klyftorna ekonomiska och sociala skillnader Regioner som motorer för tillväxt Fri rörlighet för kapital, arbetskraft förutsatte övernationell regionalpolitik Några tidsmässiga hållpunkter Finländska regionalpoliken inleds i mitten av 1960-talet Romfördraget 1957: minskning av regional skillnader ; Europeiska investeringsbanken Mitten av 1980-talet inre marknaden och Enhetsakten: EG skall eftersträva ekonomisk och social kohesion Lindra effekterna av den inre marknaden Assembly of European Regions (AER)
Den politiska innebörden Regionalisering kan uppfattas på mycket olika sätt: Makten närmare medborgarna, förstärkt demokrati Kamp om resurser mellan fattiga och rika (större klyftor) Ökat kulturellt självbestämmande Finns ingen entydig regionaliseringsrörelse, men: Regionaliseringen inom EU följd av en politisk viljeyttring: Partnerskap mellan de statliga nivåerna och EU Regionerna ett sätt att få inre marknaden på plats Maastrichtfördraget; överstatliga politisk union EU:s instititioner har svag demokratisk legitimitet
Många slag av regioner Administrativa regioner Funktionella regioner (t.ex. pendlingsområden) Makroregioner (landsöverskridande regioner, t.ex. Blå bananen (Manchester Milano), Solbältet (Milano Valencia), Den nya Hansan Transnationella regioner (regionalt samarbete i gränsområden) Fattiga och rika regioner Städernas Europa
Vad innebär en regional utvecklingspolitik?
Regional utveckling - begreppen Regional utveckling (=överbegrepp; spatialt förankrad utvecklingspolitik) Mål: områden skall klara sig utifrån egna betingelser Regionplanering (stöder den regionala utvecklingen9 Regionalpolitik (=beslut och åtgäfärder som har spatiala verkningar) Den stora regionalpolitiken (samhällspolitikens regionala verkningar) Den lilla (snäva) regionalpolitiken (specifika regionalpolitiska åtgärder)
Den finländska regionalpolitikens utveckling Tre faser: Industriell regional utvecklingspolitik (-1975) Den regionalpolitiska planeringsfasen (-slutet av 1980- talet) Programbaserad utvecklingspolitik (slutet av 1980-talet -)
Planeringsperioden Planeringsavdelning vid SR:s kansli Planeringssystem i tre steg:laks, MAKS, VAKS Tillväxtcentra och utlokalisering Förfinade fördelningsinstrument (områdesbaserad transfererings- och stödpolitik) Regionala skillnaderna minskade
Programbaserade perioden Betoning av regionalt och lokalt utvecklingsarbete: mobilisera bottom up Planeringsavdelningen avskaffades 1984 De regionala utvecklingslagarna 1984 Sex program: Utvecklingsområdena Strukturomvandling Kunskapscentra Landsbygd Skärgården Gränsregionerna
Vad hände när Finland gick med i EU? Subregionerna grundades (NUTS-systemet) Landskapsförbunden (regional utveckling) TE-centralerna Länsreformen INTEGRATION och KOHESION Påverkningsmöjligheterna kommit närmare fältet Krav på samarbete inom subregionerna Anpassning av den nationella regionalpolitiken till EU: stödsystem Nedtona nationalstatens betydelse
Strukturfonderna EU:s regionalpolitik i Finland finansieras via strukturfonderna Regionala utvecklingsfonden (EAKR) Europeiska socialfonden (ESR) Ca 1700 M euro 2007-2013 Målet att minska utvecklingsskillnader mellan regioner och stöda stagnerade områden Finansierar målprogram och gemenskapsinitiativ
Målen 2007-2013 Innovation företagsamhet, sysselsättning, regionekonomin Mål 1: Regional konkurrenskraft och sysselsättning Att förstärka Finlands nationella och regionala konkurrenskraft med beaktande av regionala särdrag och EU:s kohesionspolitik Mål 2: EU:regionala samarbete Förstärka det gränsregionala samarbetet Finland deltar i 9 gränsregionala utvecklingsprogram och tre partnerskapsinitiativ
Finlands insats Baserar sig på den nationella strukturfondsstrategin Innehåller de mål och direktiv utifrån vilka utvecklingsprojekt beviljas understöd Särskilt östra och norra Finland, utsatta områden i södra och östra Finland, Gränsregionalt samarbete: EU:s yttre gräns (Finland/Ryssland), nordliga områden, Östersjöområdet
Kompletteras av den nationella regionalpolitiken Nationella mål för regionernan fastställs för varje regeringsperiod 1. Att förstärka regionernas konkurrenskraft nationellt och internationellt 2. Att förstärka regionernas livskraft och minska de regionala utvecklingsskillnaderna 3. Att tackla särskilda regionala utmaningar Regionstrategi 2020 Särskilda program för stadspolitiken, landsbygdspolitiken, skärgårdspolitiken KOKO (regionala kohesions och konkurrenskraftsprogrammet 2010 -
Förstärker eller försvagar integrationen regionernas ställning? Regionalism i hela Västeuropa sedan mitten av 1980-talet Led i decentraliseringsprocess Strukturfonder och gemenskapsinitiativ Men, olika drivkrafter i olika länder
Nationella utmaningar till följd av EU:s utveckling Regional utveckling Minskat EU:stöd i randområdena Större skillnad mellan regioncentra och periferi Omedelbar ekonomisk nytta till nya medlemsländer Större konkurrens inom arbetsintensiva näringar Arbetskraftens rörlighet utmaning för metropoler Ekonomin och arbetsmarknaden Finland nettobetalare, 270 milj 2007, 1,1 mrd 2013 Kan återvinnas i näringslivet, Östersjöregionen Utmaningar: övervakning, diskriminering, socialskyddet
Förvaltningsapparaten
Stora problem i statlig regional och lokalförvaltning till 1990-talet Föråldrad struktur Stark splittring Koordineringsproblem Revirtänkande Splittrad sakkunskap Gradvisa reformer sedan 1990-talet
De regionala enheterna fram till 31.12.2009 Länsstyrelserna (6 st) - Allmän förvaltning, övervaknings och säkerhet på regional nivå - Gemensam regional myndighet för sju olika ministerier (bl.a. TE-centralerna ( 15 st, sedan 1997) Stöd till företagsamhet och teknologisk utveckling Leder regional arbetsmarknadspolitik Miljöcentraler (13 st sedan 1995) Natur- och miljöskydd, markanvändning, vattenhushållning Regionala miljötillståndsenheter
Landskapsförbunden Landskapsförbund (20 st, 5 tvåspråkiga sedan 1997) L om landskapsindelning (11.12.1997/1159) Samkommuner Funktionellt och ekonomiskt ändamålsenliga enheter Ansvarar för regional utveckling och planläggning Utarbetar program för EU:s strukturfonder
Den regionala förvaltningens fyra pelare Övrigt: Arbetskraftsoch näringscentraler (TE-centraler) Länsstyrelser Miljöcentraler -trafik -beskattning -gränsbevakning -etc
Storreform inom regionförvaltningen 1.1.2010 Effektiv regionförvaltning som agerar medborgar- och kundinriktat Närings-, trafik- och miljöcentraler (ELY) Regionförvaltningsverken (AVI) Landskapens förstärkta roll som regionutvecklare
Regionförvaltningsverk (6 st) och Närings- trafik och miljöcentraler (15 st) distriktsindelningen fr.o.m. 2010
Landskapsförbundens ställning stärks Ökade befogenheter som koordinator för den regionala utvecklingen Starkare koppling mellan centralförvaltningen och den regionala strategiska planeringen Landskapsförbunden besluter över fördelningen av regionala utvecklingspengar Ansvarar för regional trafikplanering, planering av naturresurser
Regionscentrum Första programperioden 2000-2006 Funktionellt arbetsmarknadsområde Inte förvaltningsenheter Balansera flyttningsrörelsen 34 regioner (fem i Svenskfinland: Östra Nyland, Åbo, Vasa Karleby, Jakobstad)
Ekonomiska regioner (regionkommuner) L om regional utveckling (1135/93) Pendlings- och samarbetsregioner 79 st. Enheter för statliga regionala stödåtgärder Organisering enligt kommunlagen Aktiebolag, avtal, förening, samkommun Mycket varierande samarbete
Tre tänkbara modeller i den framtida utvecklingen I: Landskapsmodellen Spänning mellan ministeriecentrering (TE-centraler) och landskapscentrering Större beslutsmakt till landkspen TE-centralerna beredande organ II: Storkommuner (ekonomiska regioner): Konkurrens mellan olika uppgiftsområdens kompetens Minskar i ett regionkommunsystem Delegering av uppgifter från landskap till regionkommun Minskade uppgifter för kommunerna - sammanslagningar
Modeller forts... III: regioncentrum Starkt stöd inom EU Förstärka kunskapsutvecklingen kritisk massa Regionalt lärande Innovationer, rörlig arbetsmarknad, pendlingsmöjligheter Teorin om flexibel specialisering Problem om landsbygdspolitiken frikopplas från regional utveckling