KONSTHANDLEDNING för pedagoger och andra intresserade Ear to the ground Ulrika Sparre & Hanna Ljungh Örebro konsthall 14/1-19/2 2017
Den här konsthandledningen riktar sig till lärare som besöker Örebro konsthall tillsammans med elever, föräldrar som besöker Örebro konsthall tillsammans med sina barn eller till den besökare som vill ha en lättfattlig överblick av en utställning eller fler ingångar till konstupplevelsen. Örebro konsthall är en kommunal konsthall som visar samtidskonst. Det är gratis att komma hit och det är öppet för alla. För kommunala skolor och friskolor i Örebro är även visningar och verkstäder gratis. För företag eller skolor utanför Örebro kommun, debiterar vi en avgift på 600 kr. för visningar dagtid. Örebro konsthall förvaltar kommunens konstsamling som i dag består av ca 8300 konstverk. Dessa är till största delen utlånade till kommunens alla verksamheter, och omkring 300 konstverk är placerade utomhus i det offentliga rummet. Konstpedagogik Förhoppningen är att konsthandledningen ska kunna fungera som en ingång till konstupplevelsen och bidra till ett fördjupat möte med konsten. Konsthandledningen kan fungera som ett underlag både inför, under och efter utställningsbesöket. Vi erbjuder visningar där barnens och elevernas egna reflektioner och tankar ges utrymme samtidigt som vi ger en fördjupad förståelse av konsten. Vi har även skapande arbete utifrån de aktuella utställningarna i vår ateljé för de yngre barnen. Vårt förhållningssätt till konsten är undersökande, nyfiket och öppet. Utgångspunkten är att mötet med konsten ska kunna vara en ögonöppnare och bidra till att bredda perspektiven och vår syn på tillvaron. Vi hoppas på ett lustfyllt och givande besök! Att besöka Örebro konsthall Du kan besöka Örebro konsthall på egen hand med olika grupper, och då hoppas vi att denna konsthandledning kan vara till hjälp. Vill ni boka en visning eller en visning följd av skapande utifrån utställningen hör av er till kata.wennberg@orebro.se eller ring 019-214896. För att besöket på Örebro konsthall ska bli så bra som möjligt, vill vi ge några råd om vad man ska tänka på när man är här. Fotografering är tillåten! Det är däremot inte tillåtet att röra vid konstverken, eftersom de kan bli smutsiga och få fettfläckar som inte går bort. Det finns krokar och hatthylla där man kan hänga av sig ytterplagg och väskor. Att besöka konsthallen är gratis och dessa är våra öppettider för allmänheten: Måndag: stängt Tisdag - torsdag: 12 18 Fredag - söndag: 12 16
Samtidskonst vad är det? Samtidskonst är nutida konst som förhåller sig till vår samtid i någon mening. Ofta är konstens idé och innehåll viktigare än vilket material och teknik konstnären använder sig av och därför ser man idag ofta blandade uttrycksmedel som måleri, teckning, grafik, foto, skulptur, installation, performance och videokonst. Gränserna för vilka material som kan användas inom konsten förflyttas ständigt liksom gränserna för vad konst är eller kan vara. Konsten behöver inte vara estetiskt tilltalande, den kan lika gärna vara provocerande, ful och grotesk. Samtidskonsten speglar och kommenterar vårt samhälle, ställer frågor och får oss ibland att se med nya ögon på tillvaron. I traditionell konst är materialet och tekniken av större betydelse än inom samtidskonsten. Förut var man som konstnär ofta målare eller skulptör och hade därmed sin tillhörighet inom en viss konstgenre. Idag föregår ofta idén valet av material och uttryck. Rummets betydelse är stor inom samtidskonsten. Det finns s.k. platsspecifika verk som är gjorda utifrån och för en plats, men även om konstverket inte är platsspecifikt så har konstnären ofta en tanke med var och hur konsten visas upp. Det är inte längre bara konstverket i sig som är av betydelse, utan hela rummet, omgivande konstverk, färgen på väggarna och golvet - allt påverkar vår upplevelse av konsten. Konstnärerna hänger därför ofta sina konstverk tillsammans med oss på Örebro konsthall. Ofta är samtidskonsten mer relationell och inkluderar betraktaren i verket. Betraktarens upplevelse är minst lika viktig som konstnärens avsikt, och det finns ingen tolkning eller association som är rätt eller fel. Tidigare var den essentiella uppfattningen att det finns någonting i konstverket i sig vanlig. Idag är det allt fler som menar att konsten blir till i mötet med en betraktare. Det fina med konsten är att den är öppen för tolkning och att alla upplever konst på olika sätt. Vi är olika individer och har olika erfarenheter och kunskaper med oss vilket gör att ingen konstupplevelse är identisk med någon annan. Örebro konsthalls entré på Olaigatan 17b.
Utställningen Ear to the ground Konstnärerna Ulrika Sparre och Hanna Ljungh kallar sin gemensamma utställning för Ear to the ground. De förenas i ett gemensamt intresse för människan och naturen. Utgångspunkten för Ulrika Sparre är människans förhållande till det andliga i naturen och för Hanna Ljungh är det vetenskapen som sätts i relation till naturen och hur människan ständigt omformar sin omgivning. Konstnärerna har arbetat enskilt med sina verk men funnit gemensamma beröringspunkter och teman som gjort att de har velat visa sina arbeten tillsammans. Människan och naturen Anatomy of a descent Volume I 2017 Hanna Ljungh Installationen med hängande slaggsten och stålstänger är gjord av Hanna Ljungh för Örebro konsthall och heter översatt till svenska nedstigningens anatomi. Installationen gestaltar tillverkningen av stål med stålstänger och slaggsten som är en biprodukt av ståltillverkning. Installationen visar hur människan omformar naturen och gör ett ingrepp som inte kan göras ogjort. Naturen är en resurs som vi använder och exploaterar men samtidigt har vi människor också ett mer känslomässigt förhållande till naturen där vi ser naturens andra värden än de rent materiella och ekonomiska. Vilken känsla får du när du står framför konstverket?
I verket Vivisection ser vi lager av olika material. Kanske känner du igen något av materialen? Här har Hanna Ljungh blandat lera med överblivet material från byggindustrin och personliga ägodelar såsom en halskedja och ett klädesplagg. I sin ateljé har hon byggt upp en skulptur av dessa olika material som hon sedan har fotograferat. Skulpturen rivs så fort fotot är taget. Vivisection I: Panorama 1 2 3, 2012 Hanna Ljungh Vivisection är en medicinsk term för att göra ett snitt i en levande organism. När ett sådant snitt görs syns de lager som en levande organism är uppbyggd av och det är dessa lager som Hanna Ljungh intresserar sig för. I naturen kan olika bergarter rent geologiskt berätta för oss hur platser en gång i tiden skapats. Hanna Ljungh talar om lager av tid, som om tiden och historien lagras i olika fysiska material. Vad kan vi utläsa av de olika lager av förbrukningsmaterial som vi ser i verket Vivisection? På två fällbord har Hanna Ljungh ställt fram något som hon kallar för materialstudier som är en slags skisser eller modeller till konstverk. På borden ligger olika material, bland annat asfalt, olja, aluminium och rostfritt stål. Vissa material är representerade rent fysiskt, andra finns med på bild. I detta verk presenteras materialen som om de vore en plansch över växter eller bergarter. Alla material är exempel på naturresurser och sådant som vi använder oss av för att vår livsstil ska möjliggöras. Olja och aluminium är två naturtillgångar som har stor miljöpåverkan på vår natur. Aluminium är väldigt energikrävande att utvinna. Olja är ett fossilt bränsle, en ändlig naturresurs som tar hundratusentals år för naturen att framställa. Användningen av olja är en stor orsak till den globala uppvärmningen av planeten.
Materialstudier 1 och 2, 2017 Hanna Ljungh. Läs mer på Naturskyddsföreningens hemsida om växthuseffekten och olika energikällor och fundera på hur ni tror att vi kan lösa klimatfrågan - genom alternativa energikällor eller minskad konsumtion? Vad kan ni själva göra för att minska den globala uppvärmningen? http://www.naturskyddsforeningen.se/skola/energifallet/faktablad-energikallor Konst och vetenskap I am mountain, to measure impermance, 2016 Hanna Ljungh, 5.32 timmar
Att Kebnekaise är Sveriges högsta berg är förmodligen känt för de allra flesta, men inte alla vet att den topp som just nu är den högsta om några år förmodligen kommer vara näst högst. Berg ser vi ofta som konstanta och permanenta. Det finns i svenska språket uttryck för det såsom exempelvis Du är en klippa varmed man menar att man kan lita på en person. Verkets titel är I am mountain, to measure impermanence vilket kan låta paradoxalt om man tänker sig berget som något permanent, men i verkligheten är berget inte att lita på. Hanna Ljungh har stått på Kebnekaises nordtopp och under en hel dag filmat sydtoppen som idag är den högsta toppen i Sverige. I filmen som är 5 timmar och 32 minuter lång ser vi ibland bara berget, ibland ser vi människor komma upp och gå ner och helikoptrar åka förbi. Vädret och skuggorna förändras långsamt under dagen. I förgrunden ser vi en bergskam som sammanför de båda topparna. Varje år i slutet av sommaren efter snösmältningen har man sedan 1902 mätt toppen av Kebnekaise. 2016 var sydtoppen 2097,5 meter över havet vilket är 70 cm högre än nordtoppen. Då räknar man med den glaciär som sydtoppen är täckt av, snö och is som inte smälter på sommaren. De senaste decennierna har dock sydtoppen smält allt mer år för år som ett resultat av klimatförändringarna. Mätresultaten har Hanna Ljungh läst in till en ljudfil. Denna ljudfil har hon sedan förlängt från cirka 7 min till 5 tim och 32 min lika lång tid som filmen. Hennes röst är inte längre urskiljbar, utan har mer blivit en dov vibration och låter lite som en jordbävning eller stenar som rullar. Det är ljudet till filmen som vi hör. På motsatt sida av väggen sitter verket I am mountain_measurements som är en seismograf som Hanna har byggt. En seismograf är ett mätinstrument som registrerar rörelser i jordskorpan som blir vid exempelvis en jordbävning. Då visar seismografen en graf över jordbävningens styrka. Hanna Ljunghs seismograf reagerar på ljudet från högtalaren. Ljudet omvandlas till en graf genom att papperet rör sig och en penna i reaktion på vibrationen från högtalaren ritar en graf. Grafen visar egentligen inte Kebnekaises smältande glaciär eller något vetenskapligt resultat, utan är en graf över Hannas i tiden utdragna röst, men konstverket tar ändå sin utgångspunkt i mätningarna av Kebnekaises topp. Det är ett verk i gränslandet mellan konst och vetenskap. Istället för att låta fakta och vetenskap tala sitt språk, har Hanna Ljungh omvandlat vetenskapliga mått till konstnärlig poesi. I am mountain_measurements, 2016 Hanna Ljungh
I am mountain-the waiting är ett blyertsfrottage av de högsta stenarna på Kebnekaises nordtopp. Nordtoppen är idag mer svårtillgänglig och brantare än sydtoppen. Det är en tidsfråga innan glaciären på sydtoppen har smält så pass mycket att nordtoppen blir högst igen, för det har den varit. Tidigare var nämligen Nordtoppen klädd av en glaciär och höjden uppmättes sommaren år 1922 till 2 135 meter över havet sydtoppen var då 2 123 meter hög. I verket får vi alltså se det väntande berget som återigen kommer bli Sveriges högsta topp. I am mountain_the waiting, 2016 Hanna Ljungh Hanna Ljungh berättar att vi nu lever den geologiska tidsålder som kallas för holocen, som har varit de senaste 11 700 åren, men forskare har debatterat och föreslagit att en ny tidsålder kanske redan är här som skulle kunna kallas antropocen som betyder människans tidsålder från grekiskans antropos. När skulle i så fall den antropocentriska tidsåldern ta sin början? Ja, kanske vid den industriella revolutionen. Hanna Ljungh är född 1974, bor och verkar i Stockholm. Hon har en magisterexamen i konst från Konstfack i Stockholm och kandidatexamen från Parsons School of Design i New York. Hon arbetar med installation, skulptur, fotografi och film. Hennes verk har nyligen visats på ANNAELLE Gallery i Stockholm, Hippolyte Studio i Helsingfors, Svenska Kulturinstitutet i Paris och Pohang Museum of Art i Sydkorea.
Natur, andlighet och tro There is more to myself than anyone has so far discovered, 2012 Ulrika Sparre Ulrika Sparre arbetar ofta med text i sitt konstnärskap. I verket There is more to myself than anyone has so far discovered utgår hon från psykologen Abraham H. Maslows begrepp peak experience som beskriver ett tillstånd där man upplever någonting särskilt, utöver det vanliga där perceptionen av verkligheten förändras. En känsla av extas och fullkomlighet, som känslan man kan få när man har uppnått ett mål som att bestiga ett berg eller upplever något fantastiskt. Det är ett tillstånd som många människor som söker självförverkligande har som mål. Det är också ett begrepp som innebär att människans kapacitet är väldigt stor, mycket större än vi ibland tror. I bankvalvet visas ett verk som heter Field recordings of Rocks. Här kan du som besökare lyssna på olika stenars ljud i Sydafrika. Visste du att stenar kunde tala? Ulrika Sparre har med en ljudkänslig mikrofon som uppfattar även väldigt låga frekvenser spelat in olika stenars ljud. Det finns många ljud som vi inte uppfattar och vissa färger är osynliga för oss för att vi inte har det färgseende som krävs. Det finns så väldigt mycket som är osynligt för människan, och det är Ulrika Sparre intresserad av att uppmärksamma för oss. Hur lite vi vet och hur mycket mer som finns att upptäcka, både inom oss och utanför oss. Kan vi människor tänka sig sådant som vi inte redan har sett eller tänkt? Hur stimuleras vår kreativitet och uppfinningsrikedom? Energy Plans 6A-6E, 2016 Ulrika Sparre
I konstverken Energy Plans har Ulrika Sparre med tuschpenna tecknat bilder som hon har placerat ut stenar i. Motiven föreställer olika geometriska mönster, bland annat en livsblomma och ett pentagram. I mitten av varje bild sitter en svart diabas som är en tät och hård bergart som finns i Sverige. Vissa tror att stenar har olika egenskaper som påverkar människan på olika sätt, exempelvis att en viss sorts sten kan hjälpa mot depression eller vara läkande. Tror ni på det? Behöver vi något att tro på? Det finnas många existentiella frågor som rör oss alla och som vi människor funderar över. Berg och stenar har funnits under en mycket längre tid än människan på jorden. Vad tror ni att stenarna skulle berätta för oss om de kunde tala? In a future when all mysteries are solved, 2017 Ulrika Sparre På en sten av svart diabas har Ulrika Sparre placerat texten In a future when all mysteries are solved. Kommer alla mysterier lösas i framtiden tror ni? Ibland kan det vara svårt att skilja tro och vetenskap åt. Är exempelvis frågan Finns det liv på andra planeter? en trosfråga eller en vetenskaplig fråga? Det man såg som vetenskap för århundraden sedan har idag omprövats och förkastats. Dåtidens sanning har blivit dagens osanning. Det är vetenskapligt bevisat är ett uttryck som styrker någontings äkthet. Men hur kommer man i framtiden att se på det vi ser som vetenskap idag? Ulrika Sparre är född 1974, bor och arbetar i Stockholm. Hon utbildade sig på Konstfack och Gerrit Rietveld Academie i Holland och arbetar med installation, skulptur, fotografi, film, performance och ljud. Ulrika har ställt ut på bl.a. Färgfabriken i Stockholm, Reykjavik Art Museum, Galleri Niklas Belenius, Varbergs Konsthall, Stene Projects och Interaktiva Institutet. Under januari 2017 deltar hon också i utställningen Långviksskär efter Axel Sjöberg på Sven-Harrys Konstmuseum samt Beckers konstnärsstipendium 30 år på Färgfabriken.
Ear to the ground, 2017 Ulrika Sparre, 8.32 min. I videoverket Ear to the ground ser vi Ulrika Sparre i ett okonventionellt möte med naturen. Iklädd en hatt av aluminiumfolie rör hon sig långsamt, rullar nerför en slänt, tar upp några stenar, ligger på toppen av en kulle. Hon berättar själv om verket att det är ett intuitivt närmande till naturen. Foliehatten använder Ulrika Sparre som en symbol för någon som ses som annorlunda i förhållande till den gängse normen. Ordet foliehatt var med i Språkrådets nyordslista 2011 och betecknar en person som tror på och sprider pseudovetenskap och konspirationsteorier. Uttrycket kommer ifrån att en del människor bär huvudbonader klädda med aluminiumfolie i tron att det ska skydda mot t.ex. elektromagnetisk strålning, tankeläsning eller utomjordingar. Foliehatten har således blivit en symbol för en vidskeplig person som tror på dessa saker. Varför har Ulrika Sparre tagit på sig foliehatten i detta verk tror ni? Titeln Ear to the ground har fått ge namn åt hela utställningen. Kanske för att det är vad konstnärerna uppmanar besökaren att göra lyssna på naturens röst. Fundera på vad naturen betyder för dig. Har du fått några nya tankar eller perspektiv på människans förhållande till naturen eller kanske på förhållandet mellan vetenskap och konst?
Tips på skapande arbete utifrån utställningen: För mindre barn: Gör egna mandalas inspirerade av Ulrika Sparres Energy plans. Använd en passare och börja med att ställa in den på ett visst avstånd. Börja med att göra en cirkel. När du har en cirkel placerar du passarens mitt någonstans i cirkelns linje och gör ytterligare en cirkel. Därefter fortsätter du att göra cirklar i de nya kors där cirklarna möts och tills slut blir det en livsblomma som du om du vill kan göra hur stor som helst med flera blommor i lager. Fyll i de linjer som du vill förstärka med tusch. Låt barnen färglägga och limma fast stenar där de tycker att det passar. Låt barnen gå ut och plocka varsin sten. Prata gärna om vad det är som gör en sten speciell. Är det formen, färgen, känslan i handen eller något helt annat? Samla alla barnens stenar och gör en formation tillsammans det kan vara en spiralform eller ett stenröse. Fotografera barnens konstverk. Titta på konstverket I am mountain_the waiting som är ett blyertsfrottage. Använd tunna papper och blyertspennor och gör egna frottage av stenar, antingen ute eller inne. Frottage går att göra av alla möjliga saker det behöver inte vara stenar. Ta t.ex. en sax och lägg den under ett papper. Tryck med blyertspennan över hela saxens yta och saxens form kommer framträda på papperet. Undersök olika sakers form genom frottage. För större barn och ungdomar: Inspireras av Hanna Ljunghs konstverk Vivisection där hon har byggt en skulptur med olika lager av material. Gör en skulptur som ni sedan fotograferar, antingen i grupp eller individuellt. Blanda restmaterial med något personligt, ett gammalt klädesplagg eller ett smycke. Vad uttrycker de olika lagren i era skulpturer? Berätta för varandra utifrån fotografierna. Bestäm ett för ett miljöproblem som ni ska gestalta konstnärligt i grupp. Samla först in fakta om miljöproblemet och bestäm er sedan för hur ni ska gestalta det, tvådimensionellt eller tredimensionellt, film, foto, skulptur, teckning, måleri, installation eller collage/blandteknik. Presentera era gestaltningar och diskutera med de andra i klassen dels om era budskap når fram och dels de estetiska aspekterna.
Anteckningar
Varmt välkomna för att möta och lära mer om konst Visningar kan bokas i överenskommelse med oss! Om du vill du boka en visning eller visning och skapande i ateljén utifrån utställningen eller om du har frågor är du välkommen att ringa: 019-214896 eller maila: kata.wennberg@orebro.se Besök Örebro konsthall på Olaigatan 17b.