INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990 Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1900 vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: http://www.scb.se/bisos Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS). 1910 till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för 1955. Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes 1912-1914, 1920, 1933, 1945 och 1960. År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll. 1965 till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folkräkningen den 31 december 1945. III:2, Partiella undersökningar (tolvtedelssamplingen) behandlar delar av statistiken över förmögenhet = Recensement de la population en 1945. III:2, Enquêtes partielles (échantillon de 8 %) traitant certaines parties de la statistique des fortunes. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-fob-1945_032
SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1945 AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN III:2 PARTIELLA UNDERSÖKNINGAR (TOLVTEDELSSAMPLINGEN) BEHANDLAR DELAR AV STATISTIKEN ÖVER FÖRMÖGENHET STOCKHOLM 1949 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB 916524
STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE ÉTAT ET MOUVEMENT DE LA POPULATION RECENSEMENT DE LA POPULATION EN 1945 PAR LE BUREAU CENTRAL DE STATISTIQUE III:2 ENQUÊTES PARTIELLES (ÉCHANTILLON DE 8 %) TRAITANT CERTAINES PARTIES DE LA STATISTIQUE DES FORTUNES
TILL KONUNGEN Statistiska centralbyrån får härmed överlämna andra häftet av del III illhörande redogörelsen för 1945 års folkräknings partiella undersökningar tolvtedelssamplingen). Utarbetandet av texten har omhänderhafts av t. f. iktuarien Folke Lublin. Stockholm den 8 mars 1949. IVAH UHNBOM. Underdånigst ERNST HÖIJER.
IV Text. Innehållsförteckning. I. Inledning 1* II. Tolvtedelssamplingens representativitet 4* III. Personer utan förmögenhet 8* IV. Förmögenhetsägare 17* Översikt 17* Kön, ålder och civilstånd 22* Yrke 28* Inkomst 38* V. Förmögenhetsbelopp 43* Tabeller. Tab. Tab. Tab. Tab. Tab. Tab. Tab. Tab. Tab. 1. Personer med och utan förmögenhet, läns- och riksområdesvis m. m., den 31 december 1945 2 2. Befolkningen efter kön och ålder samt efter förmögenhet i storleksklasser, landsbygden och städerna, den 31 december 1945 4 3. Befolkningen efter kön, ålder och civilstånd samt efter förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 6 4. Befolkningen efter näringsgren (huvudgrupper) och familjeställning samt efter förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945.. 8 5. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvudgrupper), socialklass och kön samt efter förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 10 6. Förvärvsarbetande befolkning med och utan förmögenhet efter näringsgren (undergrupper) och socialklass, hela riket, den 31 december 1945.. 12 7. Anställda efter näringsgren (huvudgrupper), socialklass, kön och anställningens art samt efter förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 14 8. Befolkningen efter kön och civilstånd samt efter inkomst (sammanräknad nettoinkomst) och förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 16 9. Befolkningen efter näringsgren (huvudgrupper) samt efter inkomst (sammanräknad nettoinkomst) och förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 18 Tab. 10. Förvärvsarbetande befolkning med och utan förmögenhet efter näringsgren (huvudgrupper) och socialklass samt efter inkomst (sammanräknad nettoinkomst) i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 20 Sid.
Texte. Table des matières. I. Introduction 1* II. Représentativité de l'échantillon de 8 % 4* III. Personnes sans fortune 8* Pages IV. Personnes ayant de la fortune 17* Aperçu 17* Sexe, âge et état civil 22* Professions 28* Revenus 38* V. Montants des fortunes 43* V Tableaux. Tabl. Tabl. Tabl. Tabl. 1. Personnes ayant de la fortune et personnes sans fortune par départements et par»riksområden» (voir le vocabulaire), etc., au 31 déc. 1945 2 2. Population par sexe et âge, ainsi que par grandeur de la fortune, à la campagne et dans les villes, au 31 déc. 1945 4 3. Population par sexe, âge et état civil, ainsi que par grandeur de la fortune, dans le royaume entier, au 31 déc. 1945 6 4. Population par branches d'activité économique (groupes principaux) et position dans la famille, ainsi que par grandeur de la fortune, dans le royaume entier, au 31 déc. 1945 8 Tabl. 5. Population active par branches d'activité économique (groupes principaux), situation professionnelle et sexe, ainsi que par grandeur de la fortune, dans le royaume entier, au 31 déc. 1945 10 Tabl. 6. Population active ayant de la fortune et sans fortune par branches d'activité économique (sous-groupes), suivant la situation professionnelle, dans le royaume entier, au 31 déc. 1945 12 Tabl. 7. Salariés par branches d'activité économique (groupes principaux) suivant la situation professionnelle, le sexe et la nature de l'emploi, ainsi que par grandeur de la fortune, dans le royaume entier, au 31 déc. 1945. 14 Tabl. 8. Population par sexe et état civil, ainsi que par grandeur du revenu (total du revenu net) et de la fortune, dans le royaume entier, au 31 déc. 1945 16 Tabl. 9. Population par branches d'activité économique (groupes principaux), ainsi que par grandeur du revenu (total du revenu net) et de la fortune, dans le royaume entier, au 31 déc. 1945 18 Tabl. 10. Population active ayant de la fortune et sans fortune par branches d'activité économique (groupes principaux) et situation professionnelle, ainsi que par grandeur du revenu (total du revenu net), dans le royaume entier, au 31 déc. 1945 20
VI Les mots suédois suivants, qui reviennent dans les tableaux, sont à traduire : Anm. Uppskrivna tal, Xote: Les chiffres som grunda sig imprimés en capå tal understi- ractères elzévigande 50 i samp- riens se basent lingen, äro satta sur les nombres med medieval procurés par stil. l'échantillon audessous de 50. Anställda Salariés Anställning av halv- Emploi de caractère officiell karaktär semi-officiel Anställningens art Nature de l'emploi Antal Nombre Arbetarpersonal Ouvriers, ouvrières Aritmetiskt medium Moyenne arithmétique Barn under 15 âr Befolkning Belopp Båda könen Civilstånd Detaljhandel Därav Enfants au-dessous de 15 ans Population Montants Les deux sexes État civil Commerce de détail Dont Egentliga jordbruk Exploitations agricoles proprement dites Egentliga yrkes- Personnes actives utövare proprement dites Ej specificerad han- Commerce non spécidel fié Enskild anställning Emploi privé F. d. Ci-devant Familjemedlemmar Membres de famille Familjeställning Position dans la famille Frånskilda Divorcés (-ées) Fördelning Répartition Företagare Employeurs et personnes travaillant isolément pour leur propre compte Företagsledare Directeurs et gérants Förmögenhet Fortune Förmögenheternas Total des fortunes sammanlagda storlek Förmögenhetsbelopp Montant de fortune Förmögenhetsklasser Groupes de fortunes Förmögenhetsägare Personnes ayant de la fortune Förut gifta Ci-devant mariés (-ées) Förvaltningspersonal Employés (-ées) Förvärvsarbetande Population active befolkning Genomgående yrken Professions communes à plusieurs branches d'activité économique Gifta Mariés (-ées) Hektar Hela antalet Hela riket Husmödrar Huvudgrupper Högst Hectares Nombre total Royaume entier Ménagères faisant exclusivement leur propre ménage Groupes principaux Au plus Index Nombre indice Individualyrken Professions individuelles Inkomst Revenu Inkomstklasser Groupes de revenus Inkomsttagare Personnes ayant des revenus Invånare (p. ab. Inv.) Habitants Jordbruksbefolkning Kommunal anställning Kvartilavstånd Kvinnor (p. ab. Kv.) Kön Landsbygden Län Population agricole Emploi communal Distance des quartiers Femmes Sexe Campagne Département M. m. Etc. Malmer, metaller o. Minerais, métaux et arb. därav, maski- articles de métaux, ner, redskap, träns- machines, instruportmedel m. m. ments, véhicules, etc. Med förmögenhet Ayant de la fortune Med inkomst Ayant des revenus
VII Medhjälpande famil- Membres auxiliaires jemedlemmar de famille Median Médian Medianförmögenhet Fortune médiane Medianindex Index médian Medianinkomst Revenu médian Medianålder Age médian Miljoner (p. ab. Milj.) Millions Mindre än Moins que Mineral (ej metallis- Minerais non métallika) o. arb. därav, ques et artides de bränsle, kemikalier minerais, combusm. m. tibles, produits chimiques, etc. Minst Au moins Män (p. ab. M.) Hommes Näringsgrenar Branches d'activité économique Näringsmedel m. m. Denrées alimentaires Ogifta Partihandel Personer Relativ Riksområden Célibataires Commerce de gros Personnes Relatif (-ve) Le royaume entier est divisé en 7 territoires géographiques dont 6 comprennent la campagne et un la ville de Stockholm. Ils sont nommés»riksområden» Sammanräknad netto- Total du revenu net inkomst Samtliga Total Självständiga yrkes- Personnes indépenlösa dantes, sans profession Socialklasser Situations professionnelles Statlig anställning Emploi de l'état Storleksgrupper, stor- Groupes de grandeur leksklasser Städerna Villes Sysselsatta Personnes occupées Textil-, läder- och Produits textiles et gummivaror m. m. articles en cuir, en caoutchouc, etc. Tillsammans Ensemble Trävaror, papper, böc- Articles en bois, paker m. m. pier, livres, etc. Tusental Milliers Under Au-dessous Undergrupper Sous-groupes Utan förmögenhet Sans fortune Utan inkomst Sans revenu Utan närmare upp- Renseignements dégift taillés manquent Utom A l'exception de Yrkesgrupper Groupes professionnelles Âker Terres labourables Ålder Age Åldersklasser Groupes d'âge Ar An (-s) Änklingar Veufs Änkor Veuves övriga Autres Förvärvsarbetande Les branches d'actibefolkning efter vite économique näringsgren (hu- (groupes principaux vudgrupper och un- et sous-groupes) dergrupper) : sont les suivantes: /. Jordbruk med bi- I. Agriculture et'pronäringar. fessions similaires. Jordbruk och boskapsskötsel Skogsbruk Fiske Agriculture et élevage du bétail Économie forestière Pêche //. Industri och hänt- H. Industrie et proverk. fessions manuelles. Malmbrytning o. me- Exploitation minière tallindustri et industrie métallurgique Jord- och stenindu- Industrie de la terre stri et de la pierre Träindustri Industrie du bois Pappers- o. grafisk Industrie du papier et industri industrie graphique Livsmedelsindustri Industrie des denrées alimentaires
VIII Textil- o. beklädnads- Industrie textile et industri des vêtements Läder-, hår- o. gum- Industrie du cuir, des mivaruindustri poils et du caoutchouc Kemisk-teknisk Industrie chimique industri Byggnadsverksamhet Constructions et bâtiments Kraft-, belysnings- Production et distrioch vattenverk bution d'électricité, in. m. service des eaux, etc. Ej specificerad indu- Industrie non spécistri fiée ///. Samfärdsel. III. Communications. Landtransport Transport par terre Sjöfart m. m. Navigation, etc. Lufttrafik Transports aériens Post och telegraf Postes et télégraphes, m. m. etc. IV. Handel. IV. Commerce. Varuhandel Commerce de marchandises Bank- o. försäkrings- Banques et assurances verksamhet Förmedlings-, upp- Agences diverses, budrags- och reklam- rcaux de réclame, verksamhet de location, etc. Fastighetsförvaltning Administration d'imm. m. meubles, etc. Hotell- och restau- Industrie d'hôtels et rangrörelse de restaurants V. Allmän förvalt- V. Services publics ningstjänst och et professions libéfria yrken. raies. Allmän tjänst, ej an- Services publics non norstädes redovisad décomptés ailleurs Försvarsväsen Défense nationale Socialvård Prévoyance et activité sociale Hälso- och sjukvård Services médicaux et samt personlig hy- sanitaires et soins gien personnels Religionsvård Administration ecclésiastique Undervisning o. ve- Instruction et actitenskaplig verk- vite scientifique samhet Litterär o. konstnär- Activité littéraire et lig verksamhet artistique Organisationer för in- Groupements d'intétressegemenskap, ej rets non décomptés annorstädes redovi- ailleurs sade VI. Husligt arbete. VI. Travaux domestiques. VII. Ospecificerad VII. Activité non spéverksamhet. cifiée. Recensement de la population en 1945; troisième partie, deuxième fascicule. Introduction. On a présenté ici la suite des recherches basées sur l'échantillon de 8% (voir les fascicules 1 3 de la le partie et 1 de la 3e partie du Recensement). Dans le tome III : 1 traitant la statistique sur les revenus une analyse de la situation économique de la population fut commencée. On l'a approfondi ci-après par des recherches sur la fortune. Il est à noter que ces recherches se rapportent exclusivement à des personnes physiques et non à des sociétés anonymes, des associations économiques etc. De même qu'il était le cas pour la statistique sur les revenus, la statistique relative à la fortune se base, elle aussi, sur les renseignements fournis par les matériaux de taxation; il en résulte que les chiffres obtenus sont à considérer comme des chiffres minimum. Il faut observer que les données concernant la fortune ne pouvaient pas être obtenues directement des matériaux de taxation mais qu'elles furent calculées d'après certains renseignements tirés de ces matériaux. Les erreurs provenant de cette méthode sont assez insignifiantes et probablement, en somme, elles se compensent.
Comme la plupart des élaborations faites ici n'ont pas d'analogies avec les statistiques antérieures, des rapprochements rétrospectifs n'ont pu être faits que dans une étendue restreinte. Il était aussi difficile de comparer par cause de la dépréciation de la valeur monétaire et de la modification dans les principes de délimitation. Les tableaux ci-joints donnent des chiffres élevés au niveau des montants que les différents groupes de la population auraient avec toute probabilité démontrés en cas d'un recensement non partiel, mais total. Afin de rendre possible une fusion des sousgroupes en des unités plus grandes on n'a pas arrondi les chiffres dans les tableaux. Dans le texte ils furent cependant arrondis pour marquer leur caractère approximatif. Représentativité. On a examiné la représentativité de l'échantillon de 8 % en ce qui concerne les données sur la fortune en les rapprochant de celles de la statistique annuelle des finances pour l'année de taxation 1946 (se référant aux revenus de 1945). On ne put cependant porter la comparaison que sur les fortunes au-dessus de 20 000 cour., qui seules entrent dans la statistique susmentionnée. Or, le rapprochement démontre que les données de la statistique annuelle sont largement analogues avec celles du recensement de la population en ce qui concerne et la répartition régionale des personnes ayant de la fortune et le nombre de ces personnes dans les différents groupes de fortune. La même analogie se fait observer en comparant la répartition des montants de fortune par région et par catégories de grandeur. On a donc toute raison d'estimer que les renseignements fournis par les données de l'échantillon de 8 % donnent une image assez exacte des conditions de fortune des personnes ayant de la fortune. Personnes sans fortune. Dans ce groupe on a inclus les personnes ayant une fortune au-dessous de 1 000 couronnes. D'après les données de la fin de 1945 relatives aux fortunes environ 1 223 900 habitants sur 6 673 700, c.-à-d. 18,3 % possédaient de la fortune, tandis que 5 449 800, ou 81,7 % n'avaient pas déclaré de la fortune. Presque trois quarts du total des hommes, mais plus de neuf dixièmes de celui des femmes manquaient de la fortune. La différence était plus accentuée à cet égard à la campagne que dans les villes. En examinant la répartition par âge des personnes sans fortune, on remarque que dans ce groupe environ 40 % des hommes sont au-dessous de 20 ans, tandis que le chiffre équivalent pour les femmes n'est que d'environ 30 %. Que le pourcentage des femmes soit plus bas que celui des hommes s'explique par le fait que dans l'âge adulte un nombre relativement plus grand de femmes que d'hommes manquent de la fortune. Parmi les enfants un tout petit nombre seulement a de la fortune. Le nombre relatif des personnes sans fortune diminue ensuite constamment avec l'âge et cette diminution se fait plus rapidement pour les hommes que pour les femmes. Il arrive ainsi qu'à l'âge de 50 ans guère la moitié des hommes, mais pas moins d'environ cinque sixièmes des femmes manquent de la fortune. La répartition par état civil démontre que parmi les hommes ce sont les mariés, et parmi les femmes les ci-devant mariées qui font le nombre le plus petit des personnes sans fortune. En répai'tant la population d'après les différentes catégories de la statistique professionnelle on obtient des résultats selon lesquels 66,5 % des personnes actives proprement dites et 78,7 % des membres auxiliaires de famille sont sans fortune. Parmi la population non-active le chiffre équivalent est de 71,8 % pour les personnes indépendantes sans profession (ci-devant actives etc.), tandis que les chiffres pour les différentes catégories de membres de famille (maîtresses de maison non exerçant une activité rémunérée, enfants au-dessous de 15 ans et autres membres de famille) sont beaucoup plus élevés (de 96,2, 99,8 et 89,8% respectivement). Une répartition de la population active par situation professionnelle démontre qu'environ 30 % des employeurs et personnes IX
X travaillant isolément pour leur propre compte, 70 % des employés et 80 % des ouvriers manquent de la fortune. Une répartition par revenus démontre finalement que le nombre des personnes sans fortune diminue h mesure que les revenus augmentent, tout comme on l'avait attendu. Cette diminution se fait lentement dans les groupes de petits revenus, mais très rapidement dans ceux des revenus élevés. Personnes ayant de la fortune. Comme on a mentionné ci-dessus, le total des personnes ayant de la fortune montait à 1 223 900, dont environ trois quatrièmes hommes, pour lesquels le pourcentage des personnes ayant de la fortune est beaucoup plus grand à la campagne que dans les villes; pouf les femmes c'est le contraire. Que le nombre d'hommes ayant de la fortune soit relativement plus haut à la campagne que dans les villes, peut être expliqué par le fait qu'une grande partie de la population rurale possèdent des propriétés foncières, tandis que dans les villes il y a un grand nombre de femmes exerçant une profession. La répartition régionale démontre que le nombre des personnes ayant de la fortune est relativement le plus élevé au sud du pays; il diminue à fur et à mesure qu'on s'approche du nord. La répartition des personnes ayant de la fortune selon la grandeur des fortunes donne à peu près les mêmes résultats pour les deux sexes. La fortune médiane des hommes est de 7 648 et celle des femmes de 7 732 cour. Depuis 1930 elle a augmenté un peu concernant les hommes et diminué concernant les femmes. La fortune médiane s'accroît beaucoup avec l'âge. Pour les hommes ayant de la fortune dans les âges au-dessus de 65 ans par ex., elle est ainsi le double de celle des hommes entre 40 45 ans, et le quintuple de celle des hommes entre 15 20 ans. Les chiffres pour les femmes sont analogues. Si la répartition se fait par état civil, on trouve que les femmes de tous les états civils, à l'exception des mariées, ont une fortune médiane un peu plus élevée que les hommes. Dans la plupart des groupes d'âge on trouve que parmi les hommes ayant de la fortune se sont les célibataires et ensuite les mariés qui ont les fortunes médianes les plus larges, tandis que les ci-devant mariés démontrent, presque sans exception, les chiffres les plus bas. Quant aux femmes l'ordre est inverse pour la plupart des âges. En répartant la population selon les fractions dont se sert la statistique des professions, on trouve que les enfants au-dessous de 15 ans aussi bien que les personnes indépendantes sans profession et les maîtresses de maison non exerçant une activité rémunérée ont une fortune médiane plus large que les personnes actives proprement dites, la fortune desquelles surpasse un peu 7 000 cour. Le groupe»autres membres de famille» démontre une fortune médiane un peu plus restreinte, tandis que la fortune des membres auxiliaires de famille est considérablement plus petite. Le nombre des enfants au-dessous de 15 ans et des maîtresses de maison ayant de la fortune est cependant très insignifiant. Si l'on classe la population active d'après la situation professionnelle, et si l'on examine le nombre des personnes avec une fortune au-dessous de différents niveaux, on remarque qu'en mettant la limite & 10 000 cour., la fortune de 43,6 % des employeurs, de 62,7 % des employés et de 82,3 % des ouvriers se tient sous ce niveau. En montant la limite à 30 000 cour, il se voit que les chiffres analogues sont de 80,6, 86,5 et 98,0 %. Parmi les personnes ayant de la fortune 4 000 seulement manquent de revenus, tandis que 1 220 000 ont des revenus. A mesure que les revenus montent, le nombre relatif des personnes ayant de la fortune augmente aussi et une élévation vers les grandes fortunes a lieu en même temps. Les différences entre les groupes de revenus sont sous les deux rapports plus accentuées dans les groupes de revenus larges. Pour mesurer la relation entre la grandeur du revenu et celle de la fortune on a fixé la fortune médiane
à 1 000 cour, en revenu médian. En portant la comparaison seulement sur la population active on trouve que les chiffres en question sont 3 594 cour, pour les employeurs, 1 095 cour, pour les employés et 1 183 cour, pour les ouvriers. Montants des fortunes. Le total des montants des fortunes possédées par des personnes privées s'élève à 25 213 millions de couronnes, ce qui correspond à 3 778 cour, par habitant et à 20 600 cour, par personne ayant de la fortune. Ce dernier montant est environ 2 2 / 3 fois plus grand que la fortune médiane de toutes les personnes ayant de la fortune (7 668 cour.), ce qui prouve que le montant de fortune de la plupart des personnes ayant de la fortune est beaucoup plus restreint que celui qu'on obtient en répartant le total des fortunes également par le total des personnes ayant de la fortune. Un huitième seulement du total des montants des fortunes est possédé par les presque 60 % des personnes ayant de la fortune au-dessous de 10 000 cour. Les guère 3 % des personnes dont la fortune surpasse 100 000 cour., ont par contre un peu plus d'un tiers de la fortune totale et les environ 7 % avec une fortune surpassant 50 000 cour., ont plus de la moitié. La répartition du total des montants des fortunes est complètement différente pour campagne et villes. Tandis que dans la campagne par ex. moins d'un quart du total des montants des fortunes est possédé par les catégories au-dessus de 100 000 cour., plus de la moitié du total des montants est possédé par ces catégories dans les villes. Plus de 70 % du total des montants des fortunes appartiennent à des hommes et les guère 30 % restants à des femmes. Parmi les personnes âgées le pourcentage du total des montants des fortunes des femmes est un peu plus élevé que celui des hommes. La répartition relative du total des montants des fortunes sur les différents groupes de revenus est assez analogue pour hommes et femmes. Cette analogie est due au fait que dans les groupes de revenus élevés les hommes sont relativement nombreux tandis que les femmes qui sont moins nombreuses, ont par contre des fortunes beaucoup plus considérables, ce qui compense la fréquence relativement haute des hommes dans ces groupes. Pas moins d'environ 65 % du total des montants des fortunes des employés appartiennent à des personnes ayant un revenu d'au moins 10 000 cour. Le chiffre équivalent pour les employeurs est de 32 %, et pour les ouvriers de seulement 1 %. Le nombre des personnes ayant de la fortune aussi bien que la grandeur du total des montants des fortunes a augmenté beaucoup depuis 1930. L'augmentation a été à peu près la même dans les deux cas ce qui est démontré par le fait que la fortune moyenne par personne ayant de la fortune (la moyenne arithmétique) n'a changé que de 20 407 cour, à 20 600 cour. XI
I. Inledning Av redogörelsen för 1945 års folkräkning ha hittills utkommit fem delar, av vilka del I hänför sig till den totala räkningen och de övriga delarna, II: 1 3 och III: 1, till tolvtedelssamplingen. Med del III: 1, som behandlar befolkningens inkomstförhållanden, inleddes redogörelsen för befolkningens ekonomiska förhållanden. Föreliggande volym behandlar förmögenhetsförhållandena och ansluter sig i fråga om uppställningen nära till nyssnämnda berättelse. Första gången uppgifter om förmögenhet bearbetades i samband med någon folkräkning var vid 1920 års folkräkning. Uppgifterna byggde då på självdeklarationerna och taxeringslängderna. Även vid 1930 års folkräkning förekom förmögenhetsstatistik, och uppgifterna hämtades även då ur nyssnämnda material. Detsamma gällde vid 1935/36 års partiella folkräkning med den skillnaden, att självdeklarationerna och taxeringslängderna då ej införskaffades av statistiska centralbyrån, utan uppgiftsanskaffningen skedde med länsstyrelserna som mellanhand. Vid 1940 års folkräkning upptog programmet på grund av krisförhållandena ej någon ekonomisk statistik. Utom vid folkräkningarna lämnas uppgifter om förmögenhet i statistiska centralbyråns årligen utkommande berättelse»skattetaxeringarna». Medan i de tidigare årgångarna av densamma endast summariska uppgifter om beskattningsbar förmögenhet i de olika länen, dess landsbygd och städer, samt i de större städerna utarbetades, ha i de senaste berättelserna uppgifter meddelats för förmögenheter över 20 000 kronor, bl. a. i kombination med till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp. Den första årgång av nämnda berättelse, vari dylika utförligare uppgifter förekomma, avser taxeringsåret 1946, och de däri ingående uppgifterna om förmögenhetsfördelningen gälla förhållandena den 31 december 1945 och äro således jämförbara med uppgifterna i denna folkräkningsberättelse. Vid folkräkningen har emellertid fördelningen efter förmögenhet kombinerats med åtskilliga andra fördelningar, som icke kunna erhållas ur berättelsen om skattetaxeringarna, bl. a. yrkesfördelning, varför folkräkningsberättelsen i dessa avseenden utgör en fortsättning och utvidgning av den årliga statistiken. Mellan de båda materialen förefinnas dock vissa skiljaktigheter, varom mera i det följande. Såsom i närmast föregående folkräkningsberättelse framhållits, bilda för taxeringsändamål sammanställda uppgifter underlag för folkräkningens
2* 1. INLEDNING uppgifter om befolkningens inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Dylika uppgifter kunna likväl icke vara helt tillfredsställande, när en fullständig inventering av förmögenheterna åsyftas, men torde vara det bästa material, som i detta avseende står till buds. Tillvägagångssättet vid införskaffande av uppgifterna har varit följande. Med ledning av församlingsboksutdragen upprättades särskilda s. k. primärlistor över de i tolvtedelssamplingen ingående personerna. Dessa listor, som medelst genomslagskopior upprättades i tre exemplar, upptogo personernas namn, bostad, födelsedata o. dyl. En av dessa listor översändes till länsstyrelserna, som kompletterade den med de anteckningar ur inkomstlängden berörande taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som voro erforderliga för inkomst- och förmögenhetsstatistiken. Inkomstlängden innehåller inga direkta förmögenhetsuppgifter, men däremot vissa andra uppgifter, varigenom förmögenheterna kunna beräknas. Dessa äro 1) sammanräknad nettoinkomst (d. v. s. summan av inkomster från olika förvärvskällor, minskad med eventuellt underskott å förvärvskälla), 2) medgivna allmänna avdrag, som icke avse underskott å förvärvskälla, 3) antaget taxerat belopp. Sistnämnda belopp utgör den sammanräknade nettoinkomsten, minskad med medgivna allmänna avdrag, som icke avse underskott å förvärvskälla, ökad med en hundradedel av förmögenheten, varvid förmögenheten alltid avrundas till närmast under liggande helt hundratal kronor. Därav följer, att om det taxerade beloppet ökas med de allmänna avdragen, och summan sedan minskas med sammanräknad nettoinkomst, erhålles förmögenheten i jämna hundratal kronor. Det är denna beräkningsmetod, som centralbyrån använt vid förmögenheternas beräkning. Då emellertid på primärlistorna samtliga uppgifter lämnats i jämna tiotal kronor, följer att förmögenheten endast kunnat beräknas i jämna tusental kronor. Metoden är likväl icke helt invändningsfri. Då förmögenheten beräknats genom addering av två tal, varifrån ett tredje subtraherats, och då dessa tre tal alla avrundats till närmast lägre liggande antal tiotal kronor, kan i vissa fall förmögenheten bli för högt eller för lågt beräknad, beroende på hur stora avrundningar, som i de olika fallen ha måst göras i fråga om de tre talen. Även om skiljelinjen mellan förmögenhetsklasserna härigenom ibland icke kunnat exakt upprätthållas, torde störningarna i ena och andra riktningen i stort sett uppväga varandra. En mera ingående undersökning angående befolkningens förmögenhetsställning kommer att meddelas i samband med redogörelsen för den s. k. bottensamplingen, som omfattar c:a en fjärdedel av tolvtedelssamplingens urvalsmassa. Denna undersökning tar närmast sikte på förmögenhetsbildning och förmögenhetsplacering samt skuldsättning. I föreliggande häfte behandlas den fristående statistiken över förmögenhet i kombination med kön, ålder, civilstånd, yrke m. m. Även för samban-
I. INLEDNING 3* det mellan inkomstens och förmögenhetens storlek redogöres i denna berättelse. Det må i detta sammanhang vidare påpekas, att uppgifterna gälla förhållandena vid folkräkningstidpunkten, d. v. s. innan det nu gällande skattesystemet infördes. Genom den utformning, som folkräkningens yrkesstatistik numera erhållit, har det varit möjligt att verkställa ett flertal specialbearbetningar berörande förmögenhetsfördelningen bland den förvärvsarbetande befolkningen. Hit höra bl. a. undersökningar angående förmögenhetsfördelningen bland företagare inom företag av olika storlek, tillhörande jordbruk samt industri och hantverk, ävensom inom parti- och detaljhandel, bland anställda efter anställningens art o. s. v. Då större delen av bearbetningarna sakna motsvarighet i tidigare statistik, ha retrospektiva jämförelser endast i mindre utsträckning kunnat göras, och jämförbar heten i detta avseende försvåras därjämte av förskjutningar i penningvärdet samt ändrade principer beträffande avgränsningen av förmögenhetsägare, inkomsttagare och yrkesutövare. Om föreliggande häfte likaväl som i fråga om övriga utkomna berättelser gäller, att materialets omfattning nödvändiggjort, att endast de mera betydelsefulla uppgifterna kunna meddelas i tryck. Om utförligare uppgifter för något ändamål äro erforderliga, kunna sådana i viss utsträckning hämtas ur de inom centralbyrån förvarade manuskripttabellerna. Av de två till tolvtedelssamplingen hörande grundmassorna, den teoretiska och den faktiska samplingen (jfr del II: 1), har i detta sammanhang den förstnämnda kommit till användning. Såväl i texten som i tabellbilagan meddelade tal äro s. k. uppskrivna tal, vilka ange den numerär, som vederbörande befolkningsgrupper på grundval av de observerade talen beräknas ha uppgått till, om räkningen varit total. För att kunna utnyttjas i sådana fall, där för något syfte en sammanslagning av detalj grupper till större enheter kan bliva erforderlig, meddelas de i tabellbilagan ingående uppskrivna talen utan avrundning, även i de fall, där de på grund av talens litenhet äro mycket osäkra. I den mån de bygga på grundtal, som understiga 50, ha de tryckts med medieval stil. I en del fall ha dock i tabellerna vissa i numerärt avseende obetydliga befolkningsgrupper icke specificerats, enär talen skulle vara utan värde i statistiskt avseende; härför redogöres närmare i noterna till tabellerna. De i textframställningen meddelade talen rörande antalet förmögenhetsägare och antalet personer utan förmögenhet hä i motsats till motsvarande uppgifter i tabellbilagan avrundats till jämna hundratal för att utmärka deras egenskap av endast ungefärliga mått. I nästfoljande kapitel belyses samplingens representativitet i fråga om uppgifter rörande förmögenhet. Det material, som därvid kommit till användning såsom jämförelsematerial, är den årliga finansstatistikens upp-
4* II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET gifter för taxeringsåret 1946 (d. v. s. förmögenhetsförhållandena vid slutet av inkomståret 1945). Då i närmast föregående folkräkningsberättelse en motsvarande undersökning gjorts rörande materialets representativitet i avseende på inkomstuppgifterna, har i föreliggande häfte representativitetsundersökningen icke ansetts behöva behandlas lika ingående, utan får statistiska centralbyrån hänvisa till nyssnämnda berättelse. Rörande samplingens representativitet från allmänt demografiska synpunkter hänvisas till vad som härom anförts i folkräkningsberättelserna II: 1 och II: 3. II. Tolvtedelssamplingens representativitet En jämförelse mellan den årliga finansstatistiken och folkräkningen kan göras både i fråga om antal förmögenhetsägare och förmögenhetsbeloppets storlek. Det förmögenhetsbegrepp, som ligger till grund för båda materialen är detsamma, men däremot föreligger skiljaktighet mellan materialen såväl i avseende på sättet för förmögenheternas beräkning som i vissa andra avseenden. För det vid folkräkningen använda sättet för beräkning av förmögenheternas storlek har tidigare redogjorts. Det nämndes därvid, att den använda beräkningsmetoden i vissa fall kunde ge något för högt eller för lågt resultat, ehuru dessa fall i stort sett torde taga ut varandra. I fråga om den årliga statistiken ha däremot uppgifterna hämtats direkt från längden över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet, och någon beräkning behöver för den skull icke göras i detta sammanhang. Någon större betydelse för tillförlitligheten av en jämförelse mellan materialen torde dock denna olikhet icke ha. I fråga om materialens omfattning finnas flera skiljaktigheter. Den mest betydande av dessa är, att den årliga statistiken endast omfattar förmögenheter, uppgående till minst 20 000 kronor, medan folkräkningen även medtager mindre förmögenheter. Härigenom kommer folkräkningen att redovisa betydligt flera förmögenhetsägare, ävensom större sammanlagt förmögenhetsbelopp, än den årliga statistiken. Några andra skiljaktigheter mellan materialen inverka emellertid i motsatt riktning, ehuru det i dessa fall gäller differenser av betydligt mindre storleksordning. Således kan nämnas, att medan folkräkningen endast behandlar fysiska personer, medräknas i den årliga statistiken även oskifta dödsbon och familjestiftelser. I samma riktning verkar det förhållandet, att medan folkräkningen endast omfattar i Sverige kyrkobokförda personer, medtagas i den årliga statistiken även vissa från utlandet inflyttade personer, som ännu ej blivit kyrkobokförda i riket. En ytterligare skiljaktighet mellan materialen består i att
II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET 5* äkta makar, som samtaxerats, i den årliga statistiken räknas som en förmögenhetsägare (vars förmögenhet utgör summan av båda makarnas). I folkräkningens förmögenhetsstatistik har däremot vardera maken räknats som en förmögenhetsägare. Denna divergens inverkar icke på det sammanlagda förmögenhetsbeloppets storlek, men antalet förmögenhetsägare minskas härigenom i den årliga statistiken gentemot folkräkningen. Om de båda materialens uppgifter om förmögenhet skola jämföras, är det nödvändigt att eliminera den största av de nämnda skilj ak tigheterna, nämligen att den årliga statistiken endast omfattar förmögenheter, uppgående till minst 20 000 kronor. Detta kan ske genom att jämförelsen inskränkes till förmögenheter på minst nämnda belopp. De övriga divergenserna torde icke vara av den storleksordning, att de i högre grad snedvrida en jämförelse mellan materialen. Genom att den årliga statistiken även omfattar oskifta dödsbon och familjestiftelser samt vissa i riket ej kyrkobokförda personer, bli visserligen såväl antalet förmögenhetsägare soin beloppen något högre i den årliga statistiken än i folkräkningsmaterialet, när detsamma begränsas till förmögenheter på minst 20 000 kronor. Antalet icke kyrkoskrivna personer, som ha förmögenhet, uppgående till nyssnämnda belopp, torde dock vara obetydligt, och icke heller antalet o skifta dödsbon och familjestiftelser, som ha dylika förmögenheter, torde vara av sådan storleksordning, att jämförelsen i högre grad kan påverkas härav. Genom att i den årliga statistiken äkta makar, som båda ha förmögenhet på minst 20 000 kronor, räknats som en förmögenhetsägare, kommer antalet förmögenhetsägare i nämnda statistik att understiga folkräkningens motsvarande tal; förmögenhetsbeloppen bli dock oförändrade. Å andra sidan finnas fall, där ingendera makens förmögenhet uppgår till 20 000 kronor, men bådas sammanlagda förmögenhet överstiger nämnda beiopp, i vilka fall de i den årliga statistiken upptagna förmögenhetsägarna ökas gentemot antalet i folkräkningen upptagna personer med minst 20 000 kronors förmögenhet; i dessa fall ökas icke blott antalet personer utan även beloppen. I de talrika fall slutligen, där endast en av makarna (vanligen mannen) har förmögenhet på minst 20 000 kronor, och den andra maken har mindre förmögenhet, blir antalet förmögenhetsägare detsamma i båda materialen, men beloppen bli högre i den årliga statistiken än i de ur folkräkningen hämtade uppgifterna om förmögenheter, uppgående till minst 20 000 kronor. Frånsett att man i fråga om folkräkningens på representativ undersökning grundade uppskrivna tal måste räkna med viss felmarginal till följd av tillfälliga inflytelser, komma de ovan angivna skilj aktigheterna att medföra, att de båda jämförelsematerialens uppgifter ej helt kunna överensstämma. Skiljaktigheter na i fråga om såväl antalet förmögenhetsägare som beloppen äro dock ganska små, vilket framgår av efterföljande tablå: 2 916691
6* II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET På grund av de nämnda skilj aktigheterna mellan materialen bli den årliga statistikens tal något högre än folkräkningens. Vad som har större betydelse är emellertid, att den relativa fördelningen mellan landsbygd och städer är ganska lika i båda materialen såväl i fråga om antal förmögenhetsägare som belopp, vilket talar för att samplingens representativitet är god. Både beträffande förmögenhetsägarna och förmögenhetens storlek faller emellertid enligt folkräkningen en något större andel på städerna än enligt den årliga statistiken, vilket tyder på att städerna i samplingen äro något överrepresenterade. Detta överensstämmer med den iakttagelse, som tidigare gjorts i fråga om samplingens representativitet (se del II: 1), och som medfört, att vid uppskrivning av samplingens tal ett något lägre tal använts för städerna än för landsbygden (se nyssnämnda berättelse sid. 9*). Prövar man därefter den regionala representativiteten genom att undersöka med vilken proportion de olika länen äro företrädda i den årliga statistiken och i samplingsmaterialet i fråga om antalet förmögenhetsägare och förmögenhetsbeloppens storlek, blir resultatet den procentuella fördelning, som tab. A visar. Avvikelsen mellan den årliga statistikens relativa tal och motsvarande samplingstal uppgår, såsom synes, i fråga om antalet förmögenhetsägare i allmänhet blott till en eller annan tiondels procent. Enda undantaget är Stockholms stad, där skiljaktigheten utgör 1,6 enheter. Även i fråga om förmögenhetens storlek äro differenserna i allmänhet lika små. I fråga om de områden, där storstäderna och deras förorter dominera, nämligen Stockholms stad samt Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus läns städer ävensom Malmöhus läns landsbygd, äro dock skillnaderna större; största differensen, 4,9 enheter, uppvisar Stockholms stad. Även från regionala synpunkter kan sålunda representativiteten anses god. Låter man därefter jämförelsen avse fördelning efter förmögenhetsklasser, kan man vänta, att i den årliga statistiken de större förmögenheterna skulle dominera mera än i folkräkningen på grund av att i den förra sam-
II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET Tab. A. Procentuell fördelning av antalet förmögenhetsägare och förmögenhetens storlek, länsvis, den 31 december 1945 7* taxerade makars förmögenheter sammanlagts. Det visar sig emellertid, att omnämnda skiljaktighet mellan materialen är av relativt underordnad betydelse i fråga om den procentuella fördelningen på storleksklasser, vilket framgår av nedanstående tablå, som visar mycket god överensstämmelse mellan de båda slagen av uppgifter. Jämväl i fråga om fördelningarna efter storleksklasser synes samplingsmaterialet på ett i stort sett verklighetstroget sätt återspegla den förmögen-
8* III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET hetsfördelning, som skulle ha erhållits, om grupperingen gällt landets samtliga förmögenhetsägare med minst 20 000 kronors förmögenhet. Det torde knappast finnas något skäl att antaga, att representativiteten skulle vara mindre tillfredsställande beträffande ägare av mindre förmögenheter än 20 000 kronor. III. Personer utan förmögenhet I inledningen har en närmare redogörelse lämnats för de grunder, efter vilka antalet personer med förmögenhet beräknats. Såsom nämnts, är det uppgivna antalet förmögenhetsägare att anse såsom en minimisiffra. Antalet personer utan förmögenhet är den restgrupp, som återstår, när folkmängdssiffran minskas med förmögenhetsägarna. Såsom förmögenhetsägare har räknats varje person, för vilken enligt den använda metoden ett förmögenhetsbelopp kunnat bestämmas, vilket med de undantag, som här nedan angivas, kunnat ske, när beloppet utgjort minst 1 000 kronor. Härav följer, att antalet personer, som uppgivas sakna förmögenhet, blir något för högt angivet, enär sådana, som ha mindre förmögenhet än 1 000 kronor, komma att medräknas bland personer utan förmögenhet. Det har i inledningen nämnts, att genom sättet för förmögenheternas beräknande vissa förmögenhetsägare redovisas i högre eller lägre storleksklass, än som motsvarar de verkliga förhållandena. Av samma skäl komma vissa personer, som ha mindre än 1 000 kronor, att redovisas bland förmögenhetsägarna, medan å andra sidan en del personer, som ha en förmögenhet, överstigande 1 000 kronor, räknas bland personer utan förmögenhet. I stort sett torde emellertid dessa fall taga ut varandra. Den befolkningsgrupp, som inrymmer personer utan förmögenhet, är från demografisk synpunkt förtjänt av samma uppmärksamhet som förmögenhetsägarna. Redogörelsen för gruppens sammansättning är i detta häfte begränsad till i huvudsak kombinationerna med kön, ålder, civilstånd, yrke och inkomst. Inom andra folkräkningsgrenar, bl. a. familjestatistiken, belyses sammansättningen från andra grunder. I de i bilagan till detta häfte ingående tabellerna sker redovisning av personer utan förmögenhet jämsides med redovisningen av förmögenhetsägarna. Räknat efter förmögenhetsförhållandena vid slutet av år 1945, voro av landets 6 673 700 invånare c:a 1 223 900 eller 18,3 % förmögenhetsägare, medan 5 449 800 eller 81,7 % ei redovisade någon förmögenhet. Endast en knapp femtedel av befolkningen hade sålunda någon förmögenhet. Förhållandena voro emellertid mycket olika bland män och kvinnor samt å landsbygden och i städerna, vilket framgår av följande sammanställning, som visar fördelningen av antalet personer utan förmögenhet.
III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET 9* Knappt tre fjärdedelar av männen men drygt nio tiondelar av kvinnorna sakna, såsom framgår av tablån, förmögenhet. Motsättningen i detta avseende är störst på landsbygden. Anmärkningsvärt är, att medan bland männen ett proportionsvis större antal personer saknar förmögenhet i städerna än på landsbygden, är motsatt förhållande rådande bland kvinnorna. Det torde vara den talrika jordägande befolkningen, som gör att för männens vidkommande det relativa antalet personer utan förmögenhet icke blir så stort å landsbygden som i städerna. Förhållandet bland kvinnorna torde kunna förklaras med att de självförsörjande kvinnorna huvudsakligen äro koncentrerade till städerna. Frånräknar man, såsom här ovan skett, barn under 15 år, sjunker för männen procentandelen från 72,8 till 64,8 %, medan för kvinnorna i detta avseende förändringen inskränker sig till en sänkning från 91,0 till 88,6 %, beroende på att den kvinnliga befolkningen, frånsett barnen, inrymmer betydande befolkningsgrupper, såsom husmödrar m. fl., vilka, äro fåtaligt företrädda bland förmögenhetsägarna. Utvidgar man analysen beträffande gruppen»utan förmögenhet» att omfatta även fördelningarna efter civilstånd och ålder, blir resultatet följande:
10* III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET Av de c:a 2 401 000 män, som saknade förmögenhet, tillhörde 959 300 eller 40,0 % åldrarna under 20 år, medan för kvinnorna motsvarande tal voro 3 048 800, 926 200 och 30,4 %. Orsaken till att kvinnorna i detta avseende ha lägre procenttal är, att i de vuxna åldrarna ett förhållandevis större antal kvinnor än män saknar förmögenhet. Av tablån framgår vidare, att bland barnen endast en mycket obetydlig andel har förmögenhet. Det relativa antalet personer utan förmögenhet sjunker sedan kontinuerligt med åldern, varvid sänkningen för männens vidkommande sker i snabbare tempo än för kvinnornas. Redan före 50- årsåldern har procenttalet i fråga om männen sjunkit ned till något under 50 %, vilket visar, att i denna ålder de personer, som ha någon förmögenhet, äro flera än de, som sakna sådan. I de högsta produktiva åldrarna utgör det relativa antalet personer utan förmögenhet endast omkring 40 %, men i åldersgruppen över 65 år har talet åter något stigit. För kvinnorna understiger motsvarande tal icke i någon åldersgrupp 80 %. Låter man därefter granskningen utsträckas även till civilståndsgrupperingen, visar det sig, att i fråga om männen de förut gifta inom varje åldersgrupp (utom de högsta) sakna förmögenhet i större utsträckning än de ogifta och gifta. Vid jämförelse mellan de båda sistnämnda civilståndsgrupperna uppvisa de ogifta i de flesta åldrar större tal, och särskilt i de högre åldrarna är skillnaden stor. Att de gifta männen visa relativt låga tal, d. v. s. förhållandevis ofta ha förmögenhet, torde åtminstone delvis sammanhänga med att familjebildningen är beroende av den ekonomiska ställningen. I fråga om kvinnorna uppvisa de gifta i samtliga åldersgrupper den största andelen personer utan förmögenhet, men det bör i detta sammanhang påpekas, att makarnas hela gemensamma förmögenhet ofta torde de-
III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET 11* klareras av mannen. Närmast efter de gifta kvinnorna följer i de allra flesta åldersklasser gruppen förut gifta kvinnor, medan de ogifta ha förhållandevis lägre tal. Icke ens för de ogifta kvinnorna uppgår dock gruppen»utan förmögenhet» i någon åldersgrupp till mindre andel än omkring 60 fe En annan fördelning, som är ägnad att ingående belysa sammansättningen av den befolkningsgrupp, som saknar förmögenhet, är den, som visar gruppens numerär inom de olika typgrupper av befolkningen, som särskiljas i yrkesstatistiken. Man brukar i denna skilja mellan förvärvsarbetande befolkning (egentliga yrkesutövare och medhjälpande familjemedlemmar) samt ej förvärvsarbetande befolkning, vilken sammansättes av andra familjemedlemmar än medhjälpande (husmödrar, barn under 15 år och övriga familjemedlemmar) samt s. k. självständiga yrkeslösa (f. d. yrkesutövare m. fl.). Med vilken numerär personer utan förmögenhet ingå i dessa grupper framgår av sammanställningen här nedan, vilken också innehåller en kombination med näringsgren (huvudgrupper). Barn under 15 år ha undantagits i detta sammanhang, emedan de, som tidigare nämnts, mera sällan ha förmögenhet, och självständiga yrkeslösa behandlas i en efterföljande tablå. Däremot ingå bland grupperna»husmödrar» och»övriga familjemedlemmar» icke blott familjemedlemmar till förvärvsarbetande befolkning utan även familjemedlemmar till självständiga yrkeslösa. De förmögenhetslösas fördelning på ovan nämnda grupper är följande: Man uppmärksammar här, att omkring två tredjedelar av de egentliga yrkesutövarna sakna förmögenhet. Denna andel är emellertid helt olika för jordbruksbefolkningen och övriga befolkningsgrupper. Inom jordbruk med binäringar uppgå personer utan förmögenhet endast till 43,9 %, men inom de övriga grupperna hålla sig talen ganska jämnt omkring 70 %. Undantag utgöra blott den huvudsakligen av kvinnor bestående gruppen
12* III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET»husligt arbete» och den med hänsyn till yrkesangivningen osäkra gruppen»ospecificerad verksamhet». Av de medhjälpande familjemedlemmarna sakna inom var och en av yrkesgrupperna omkring fyra femtedelar förmögenhet, och bland husmödrarna är motsvarande andel i samtliga yrkesgrupper över nio tiondelar. Inom gruppen»övriga familjemedlemmar» ligga talen mellan 85 och 95 %. Särskiljer man bland de förvärvsarbetande, som i enlighet med det föregående omfatta egentliga yrkesutövare och medhjälpande familjemedlemmar, de tre grupptyperna inom socialklass fördelningen, företagare, förvaltningspersonal och arbetarpersonal, bli motsvarande tal följande: Som man kunde vänta, visar det sig, att personer utan förmögenhet äro relativt talrikast inom arbetarbefolkningen och förhållandevis fåtaligast bland företagarna. Bland de manliga företagarna är det, såsom framgår av tablån, endast omkring en fjärdedel och bland de kvinnliga omkring hälften, som saknar förmögenhet. Om företagarna uppdelas på jordbruksbefolkning och övrig befolkning, visar det sig, att bland männen endast 18,3 % inom den förstnämnda befolkningsgruppen, men 41,2 % inom den sistnämnda, sakna förmögenhet. Bland kvinnorna är skillnaden i detta avseende mindre; talen äro här 49,2 % resp. 55,6 %. Det kan i detta avseende nämnas, att företagarna bland den befolkning, som icke tillhör jordbruket, enligt vad som påvisats i samband med redogörelsen för folkräkningens yrkesstatistik, nästan uteslutande utgöras av småföretagare med i allmänhet ett fåtal eller inga anställda (se del II: 3). Bland de anställda sakna de flesta förmögenhet. Inom den manliga förvaltningspersonalen gäller detta omkring två tredjedelar, inom den kvinnliga förvaltnings- och den manliga arbetarpersonalen omkring tre fjärdedelar och slutligen inom den kvinnliga arbetarpersonalen omkring sju åttondelar av samtliga. Om de anställda uppdelas efter anställningens art, framkomma vissa smärre skiljaktigheter i fråga om antalet förmögenhetsägare, vilket framgår av tablån överst å nästa sida. De kommunalanställda synas uppvisa ett relativt taget något mindre antal personer utan förmögenhet än personer med annan art av anställning; skillnaden är mest markerad bland manlig förvaltningspersonal, där näs-
III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET 13* tan halva antalet kommunalanställda har förmögenhet, övriga anställningsformer uppvisa (med undantag av den med hänsyn till angivningen osäkra gruppen»anställning av ej uppgivet slag») endast obetydlig skillnad i fråga om det procentuella antalet personer utan förmögenhet. I fråga om de självständiga yrkeslösa bli motsvarande tal följande: Vad som här faller i ögonen, är de relativt låga talen för f. d. förvaltningspersonal av båda könen (41,6 resp. 44,3 %) och änkor till förvaltningspersonal (52,7%). För företagargrupperna äro talen betydligt högre och för arbetargruppen allra högst. Inom varje socialklass ha änkorna högre tal än de kvinnliga f. d. yrkesutövarna, vilka i sin tur ha högre tal än de manliga. Vid en jämförelse mellan å ena sidan de förvärvsarbetande inom de olika socialklasserna och å andra sidan de f. d. yrkesutövarna och änkorna inom samma socialklasser framträda en del skiljaktigheter, såsom framgår, när talen här ovan sammanställas med talen i tablån å sid. 12*. Inom företagargruppen är det betydligt flera, som sakna förmögenhet bland f. d. yrkesutövare och änkor än bland den yrkesverksamma befolkningen. Bland förvaltningspersonalen råder däremot motsatt förhållande. De f. d. yrkesutövarna och änkorna sakna nämligen förmögenhet i mindre utsträckning än de förvärvsarbetande. Arbetarpersonalen intager i detta avseende en mellanställning mellan de båda andra socialklasserna; skillnaden mellan
14* III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET den förvärvsarbetande och den ej förvärvsarbetande befolkningens tal är här obetydlig. Undersökningen rörande det relativa antalet personer utan förmögenhet inom olika befolkningsgrupper kan även utsträckas till inkomstgrupper i kombination med kön, civilstånd, yrke m. m. Det bör i detta sammanhang omnämnas, att med»inkomst» överallt i denna berättelse avses sammanräknad nettoinkomst under år 1945, ehuru givetvis förmögenhetsbildningen i allmänhet varit beroende av inkomstbildningen under en följd av år. Nedanstående tablå visar förhållandena dels bland personer utan inkomst, dels inom olika inkomstskikt med fördelning efter kön och civilstånd: Av personer, som icke ha inkomst, sakna praktiskt taget alla även förmögenhet. Av de manliga inkomsttagarna äro omkring 60 % och av de kvinnliga omkring 70 % utan förmögenhet. Antalet sjunker givetvis med stigande inkomst. Sänkningen sker dock i de lägre inkomstklasserna mycket långsamt, men i de högre snabbt. Om undersökningen rörande personer utan förmögenhet inom olika inkomstklasser utsträckes till fördelningen efter yrke, böra i första hand förhållandena inom var och en av de tre huvudkategorierna förvärvsarbetande,
III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET självständiga yrkeslösa och familjemedlemmar undersökas. I nedanstående tablå redogöres härför: 15* Bland inkomsttagarna är det nästan två tredjedelar av den förvärvsarbetande befolkningen och tre fjärdedelar av familjemedlemmarna, men endast en tredjedel av de självständiga yrkeslösa, som sakna förmögenhet. Det bör dock i detta sammanhang påpekas, att det endast är 42 % av de självständiga yrkeslösa, som ha någon inkomst. Bland familjemedlemmarna är sistnämnda tal ännu lägre, endast något över 10 %, vilket sammanhänger med att barn under 15 år ingå bland familjemedlemmarna. Inom samtliga i tablån upptagna grupper gäller, att det procentuella antalet personer utan förmögenhet sjunker successivt med stigande inkomst, varvid sänkningen sker relativt långsamt i de lägre inkomstklasserna och snabbare i de högre. Särskiljas inom den förvärvsarbetande befolkningen de olika huvudgrupperna av yrken, visar det sig, att förhållandena inom jordbruksgruppen äro väsentligt olika gentemot desamma inom övriga yrkesgrupper, vilket framgår av följande tablå, där talen för de fem största huvudgrupperna meddelas:
16* III. PERSONER UTAN FÖRMÖGENHET Av inkomsttagarna inom jordbruket är det endast något mer än 40 r /c, som sakna förmögenhet, medan talen för övriga grupper ligga omkring 70 %. I den lägsta inkomstklassen inom jordbruksgruppen (under 1 000 kronor) sakna omkring två tredjedelar förmögenhet, men med stigande inkomst sjunker talet snabbt, så att i inkomstgruppen 6 000 10 000 kronor mindre än en tiondel är utan förmögenhet. Inom de icke jordbruksidkande befolkningsgrupperna är däremot sambandet mellan inkomstens storlek och de förmögenhetslösas antal mindre framträdande i de lägre inkomstklasserna, men desto mera i de högre. Skillnaderna mellan dessa grupper sinsemellan äro tämligen obetydliga. Mellan de olika socialklasserna inom den förvärvsarbetande befolkningen förefinnas stora skiljaktigheter, såsom framgår av följande: Av inkomsttagarna är det endast något mer än en femtedel av företagarna, men omkring två tredjedelar av förvaltningspersonalen och tre fjärdedelar av arbetarpersonalen, som sakna förmögenhet. För alla tre socialklasserna sjunker det relativa antalet personer utan förmögenhet med stigande inkomst, varvid sänkningen är kraftigast i de högre inkomstlägena. Möjligheterna till retrospektiva jämförelser beträffande den här behandlade gruppens storlek och sammansättning äro av flera skäl begränsade, bl. a. till följd av att i fråga om förmögenhetsbegreppet, liksom i fråga om begreppen yrkesutövare och inkomsttagare, avgränsningsprinciperna icke varit helt överensstämmande vid de olika räkningstillfällena. Ehuru av sådana skäl någon exakt jämförelse icke kan göras, ha likväl vissa uppgifter för åren 1930 och 1945 angående de procentuella andelar, som gruppen»utan förmögenhet» upptager, sammanställts i tablån å nästa sida. Beträffande förvärvsarbetande befolkning äro jämförelsetalen för år 1945 något lägre än motsvarande tal för år 1930. De skiljaktigheter, som i detta avseende komma till synes beträffande självständiga yrkeslösa, äro
IV. FÖRMÖGENHETSAGARE 17* däremot av motsatt innebörd och torde i huvudsak kunna återföras till, att år 1930 till självständiga yrkeslösa eller, såsom de då benämndes, f. d. yrkesutövare och övriga, räknades en del befolkningsgrupper, som numera ingå bland den förvärvsarbetande befolkningen. IV. Förmögenheteägare Översikt. I inledningen har en redogörelse lämnats rörande det material, som ligger till grund för den i föreliggande häfte behandlade förmögenhetsstatistiken, sättet för uppgiftsinsamlingen och de deluppgifter ur inkomstlängderna, som i detta sammanhang utnyttjats. Sedan i föregående kapitel personer utan förmögenhet behandlats, lämnas i den fortsatta framställningen en redovisning för förmögenhetsägarna och deras sammansättning. Såsom i föregående kapitel nämnts, ha personer med mindre förmögenhet än 1 000 kronor inräknats bland personer utan förmögenhet, varför således med förmögenhetsägare avses sådana, vilkas förmögenhet uppgår till minst 1 000 kronor. Tabellbilagan omfattar tillsammans tio tabeller, samtliga innehållande s. k. uppskrivna tal, d. v. s. på grundval av de observerade talen framräknade uppgifter, som i approximativa mått ange numerären inom motsvarande totalbefolkning. Förutom de i föregående kapitel behandlade personerna utan förmögenhet, redovisas i tabellerna förmögenhetsägarna, i de flesta tabeller fördelade efter storleksklasser, samt medianförmögenheten, d. v. s. det belopp, som överskrides och underskrides av ett lika stort antal förmögenhetsägare. Därjämte innehålla tabellerna, med ett undantag, uppgift om det totala förmögenhetsbeloppet, i vissa tabeller uppdelat efter storleksklasser; härför skall redogöras i ett senare avsnitt av berättelsen. Beträffande fåtaligt företrädda förmögenhetsklasser, d. v. s. i första hand de högre, gäller, att tillfälliga inflytanden där ha större spelrum att kunna påverka representativiteten i ogynnsam riktning. Frånsett en översikt i regionalt avseende ägnas de första tabellerna åt kombinationerna med kön, ålder och civilstånd, medan de därefter följande tabellerna behandla yrkeskombinationer av olika slag såsom förmögenhet i förhållande till familjestälining, näringsgren, socialklass och anställningens art, varefter slutligen följa tabeller, som behandla kombinationen inkomst och förmögenhet. Utförligare uppgifter finnas att tillgå i manuskripttabeller, även i avseende på den regionala fördelningen.
18* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE Såsom framgår av tab. 1, uppgick hela antalet förmögenhetsägare till c:a 1 223 900, av vilka 921 500 (75,3 %) voro män och 302 400 (24,7 %) voro kvinnor. Fördelningen å landsbygd och städer var följande. Procentsiffrorna ange förmögenhetsägarnas andel av motsvarande totalbefolkning. Den större frekvensen förmögenhetsägare bland männen än bland kvinnorna gör sig märkbar såväl för landsbygden som för städerna, ehuru motsättningen är långt mera utpräglad på landsbygden med närmare en tredjedel av männen, men blott en femtondel av kvinnorna, hörande till förmögenhetsägarna, medan i städerna motsvarande andel utgör en femtedel för männen och en åttondel för kvinnorna. Det procentuella antalet förmögenhetsägare är bland de manliga betydligt större på landsbygden än i städerna, men bland de kvinnliga är motsatt förhållande rådande. Orsaken till männens höga tal på landsbygden är att söka i den talrika jordägande befolkningen, medan bland kvinnorna städernas högre tal sammanhänger med det större antalet yrkesverksamma kvinnor därstädes. För båda könen sammanlagda är det procentuella antalet förmögenhetsägare något större på landsbygden (19,4%) än i städerna (16,9), och tendensen blir densamma, om endast befolkningen över 15 år medräknas; landsbygdens tal blir då 25,2 % och städernas 21,0 %. I tablån här ovan ingår också en jämförelse med år 1930. Såsom anmärkts i ett tidigare sammanhang, kan en sådan jämförelse av flera skäl icke göra anspråk på exakthet i detaljerna, men det framgår dock, att procentandelen förmögenhetsägare är högre år 1945 än år 1930. I regionalt avseende framträda i allmänhet icke några större skiljaktigheter i fråga om proportionen förmögenhetsägare. Ställningen i detta avseende inom olika riksområden framgår av tablån överst å nästa sida. Till följd av den vid uppskrivningen använda metoden ger en summering av uppgifterna för de enskilda riksområdena ett resultat, som ej fullt överensstämmer med talen för hela riket. På landsbygden visar sig antalet förmögenhetsägare relativt taget vara störst i de sydligaste delarna av landet och sedan avtaga ju längre norrut man kommer. Bland städerna har Stockholms stad det största talet; i övrigt synes tendensen vara likartad som för landsbygden.
IV. FÖRMÖGENHETSAGARE 19* Förmögenhetsägarnas fördelning efter förmögenhetens storlek framgår bl. a. av tabellerna 2 och 3. Ett sammandrag av denna fördelning, men med något flera storleksklasser specificerade, återgives här nedan. Det bör observeras, att klassintervallerna variera i storlek, varigenom i vissa fall ett skenbart avbrott uppstår i den kontinuitet, som eljest kännetecknar fördelningstalen. Det visar sig, att kvinnorna relativt taget äro något talrikare företrädda än männen såväl i de lägsta som i de högsta klasserna. Medianförmögenheten är obetydligt högre för kvinnorna (7 732 kronor) än för männen (7 648 kronor) ; för båda könen sammanslagna är den 7 668 kronor. En gruppering, som likaledes är ägnad att belysa förmögenhetsfördelningen, är den, som anger huru många procent av förmögenhetsägarna, som falla under eller över en viss förmögenhetsgräns av 2 000 kronor, 3 000 kronor etc. Härom lämnar följande tablå upplysning:
20* IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE Av de manliga förmögenhetsägarna hade 21,1 % och av de kvinnliga 22,8 % under 3 000 kronor. Under 7 000 kronor hade något mindre än hälften av ifrågavarande befolkning; männens och kvinnornas tal äro här praktiskt taget lika (47,6 % resp. 47,5 %). över 20 000 kronor hade 21,5 % av de manliga och 24,1 % av de kvinnliga och över 30 000 kronor 13,3 % resp. 16,o %. Slutligen kan nämnas att 2,3 % av de manliga och 3,6 % av de kvinnliga förmögenhetsägarna hade över 100 000 kronor i förmögenhet. På grund av de betydande förändringar, som penningvärdet undergått, men även av andra skäl, såsom olikheter i avgränsningsprinciperna m. m., uppträda, såsom i annat sammanhang framhållits, åtskilliga störningar vid en retrospektiv jämförelse mellan förmögenhetsägarnas fördelning efter förmögenhetens storlek. Med reservation för dessa störningar ha å nästa sida uppgifter sammanställts, som visa den relativa förmögenhetsfördelningen åren 1930 och 1945. Förutom medianförmögenheterna anges i tablån även kvartilförmögenheterna, kvartilavståndet samt detta senare i procent av medianförmögenheten. Kvartilvärdena jämte medianen dela förmögenhetsägarna efter förmögenhetens storlek i fyra till antalet lika stora klasser. Sålunda falla 50 % av förmögenhetsägarna inom kvartilavståndet, d. v. s. för hälften av dem har förmögenheten uppgått till ett belopp, som ligger mellan det undre och det övre kvartilvärdet. Vad som främst uppmärksammas här är, att oavsett de störningar, som uppstå vid en jämförelse av ifrågavarande slag, talen för de båda åren visa en anmärkningsvärd överensstämmelse i fråga om förmögenhetsägarnas fördelning på förmögenhetsklasserna. För männen kan en obetydlig förskjutning mot högre förmögenhetsklasser spåras, medan för kvinnorna någon bestämd tendens i fråga om förmögenhetsfördelningen knappast framträder. Medianförmögenheten har för männens vidkommande något ökats
IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE 21* och för kvinnornas något minskats. Någon motsvarighet till den kraftiga ökning, som under samma period skett i fråga om medianinkomstens nominella belopp (se del III: 1 av Folkräkningen), kan sålunda icke iakttagas beträffande medianförmögenheten. Icke heller synes förmögenheternas fördelning omkring medianförmögenheten ha undergått någon större förskjutning. Kvartilavståndet i procent av medianen, vilket kan betraktas som ett mått på den relativa spridningen, har i fråga om männen ytterst obetydligt ökats, medan i fråga om kvinnorna ökningen är något större. Slutligen kan av tablån utläsas, att spridningen för kvinnorna är något större än för männen. Kvinnornas undre kvartil ligger nämligen lägre än männens, medan deras övre ligger högre än männens; kvartilavståndet i procent av medianen är för kvinnorna 207,8 och för männen 184,8. Vissa skiljaktigheter i fråga om förmögenhetsfördelningen träda i dagen, när jämförelsen får gälla landsbygden och städerna samt de särskilda länen. Dessa förhållanden framgå av de i tab. 1 meddelade uppgifterna om medianförmögenhet. I de flesta län är medianförmögenheten för landsbygden något större än för städerna. Den genomsnittliga medianförmögenheten på landsbygden utgjorde 8 013 kronor och i städerna 7 046 kronor. För att underlätta jämförelsen mellan länen ha i tablån överst å nästa sida angivits medianförmögenheterna uttryckta i procent av motsvarande tal för hela rikets landsbygd resp. dess samtliga städer. För landsbygden återfinnas de högsta medianförmögenheterna i Skaraborgs, Malmöhus och Jönköpings län samt de lägsta i Blekinge, Västernorrlands och Norrbottens län, medan för städerna de högsta redovisas i Kronobergs, Gotlands och Stockholms län och de lägsta i Gävleborgs, Kopparbergs och Södermanlands län. Särskilt stora äro dock icke skiljaktig- 3 916524
22* IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE heterna: maximum är 9 645 kronor (Kronobergs läns städer) och minimum 5 707 kronor (Blekinge läns landsbygd). Kön, ålder och civilstånd. För de kombinationer, som röra förmögenhetsägarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd samt förmögenhetens storlek, meddelas uppgifter i tabellerna 2 och 3. Åldersfördelning ingår även i tab. 10, som tillhör den serie av tabeller, som behandlar kombinationen inkomst och förmögenhet. De procentandelar, som förmögenhetsägarna upptaga av totalbefolkningen inom resp. åldersklasser, framgå av efterföljande sammanställning: Frekvensen förmögenhetsägare ökas för männen successivt med tilltagande ålder och når i 45 50-årsåldern upp till över 50 % och i 55 65-årsåldern till nästan 60 %, varefter den sjunker. För kvinnor är tendensen likartad, men maximum, som uppnås i de båda femårsgrupperna mellan 55 och 65 år, är så lågt som 18,7 %.
IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE 23* Tab. B. Fönaögenhetsägarnas relativa fördelning efter ålder och förmögenhet, den 31 dee. 1945 I den sista tablån å föregående sida har ett särskiljande vidare gjorts mellan landsbygd och städer. Det förut omnämnda förhållandet att det procentuella antalet förmögenhetsägare bland männen är större på landsbygden än i städerna, medan det bland kvinnorna är tvärtom, visar sig nästan undantagslöst gälla varje åldersklass för sig, och skillnaderna mellan landsbygdens och städernas tal äro i de flesta fall mycket betydande. Tab. 2 och tab. B innehålla resultaten av kombinationen kön, ålder och förmögenhet. Den sistnämnda tabellen ger fördelningen per 10 000 förmögenhetsägare av vartdera könet samt meddelar även uppgift om medianåldern inom olika förmögenhetsklasser. Största antalet förmögenhetsägare uppvisa för männen femårsklasserna mellan 35 och 55 år och för kvinnorna klasserna mellan 40 och 60 år. Medianåldern visar både för män och kvinnor en kontinuerligt stigande serie. I samtliga förmögenhetsklasser är kvinnornas medianålder något högre än männens; i de flesta klasser utgör differensen 3 år. För den lägsta förmögenhetsklassen (1 000 3 000 kronor) är männens medianålder 41 år och
24* IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE kvinnornas 42 år och för de högsta (över 50 000 kronor) resp. 57 och 60 år; i genomsnitt är de manliga förmögenhetsägarnas medianålder 48 och de kvinnligas 51 år. I den å sid. 20* återgivna tablån ha uppgifter meddelats om antalet förmögenhetsägare, som falla under olika förmögenhetsgränser. I efterföljande tablå lämnas upplysning om hur motsvarande fördelning utfaller inom olika åldrar: Sambandet mellan ålder och förmögenhet kommer tydligt till uttryck i tablåns siffror. Exempelvis utgjorde antalet manliga förmögenhetsägare, som icke nådde upp till 5 000 kronor, i åldern 15 20 år 70 %, i åldern 30 35 år omkring hälften, i åldern 45 50 år en dryg tredjedel och i åldern 65 -w år endast en femtedel av samtliga förmögenhetsägare i motsvarande åldrar. Denna med åldern fallande tendens ger sig tydligast till känna i fråga om de lägre förmögenhetsskikten. För kvinnornas vidkommande är tendensen densamma, ehuru sänkningen i allmänhet är något mindre än för männen. "" Av barnen under 15 år har, som tidigare nämnts, endast en mycket ringa del förmögenhet, men å andra sidan äro förmögenheterna i allmänhet här relativt stora. Endast 13,9 % av förmögenhetsägarna under 15 år ha således under 5 000 kronor, 27,2 % ha under 10 000 kronor, 40,5 % ha under 20 000 kronor och 76,8 % ha under 50 000 kronor. Att förhållandena inom den yngsta gruppen avvika från övriga yngre åldersgrupper, torde samman-
IV. FÖHMÖGENHETSÄGARE 25* Tab. C. Medianförmögenheten m. m. Inom olika åldrar, den 31 december 1930 och 1945 1 Av medianförmögenhet i åldern 65 w. 2 Av medianförmögenhet. hänga med att barnens förmögenheter praktiskt taget helt och hållet erhållits genom arv eller gåvor, ofta till betydande belopp. Med samma reservation, som gjorts i tidigare sammanhang, återges i tab. C en sammanställning, som visar förmögenhetens storlek i olika åldrar åren 1930 och 1945. Förutom medianförmögenheten anges här dennas storlek i resp. åldersklasser, om medianförmögenheten i åldern 65 w år betecknas med 100, samt vidare kvartilavståndet i procent av medianen. Av de siffror, som ange medianförmögenhetens relativa storlek, framgår bl. a., att denna för de manliga förmögenhetsägarna i åldern 15 20 år endast är en femtedel så stor som för den högsta åldersklassen, över 65 år. I de därefter följande klasserna ökas förmögenheten successivt, så att i åldern 30 35 år denna är drygt en tredjedel och i åldern 40 45 år över hälften av förmögenheten i den högsta klassen. I fråga om kvinnorna äro motsvarande tal i de flesta åldersklasser lägre än för männen, vilket tyder på att kvinnorna vid relativt hög ålder uppnå den förmögenhet, som de ha, när de lämna åldersgränsen för de produktiva åldrarna. En jämförelse med 1930 års tal visar, att sambandet mellan förmögenhetens storlek och åldern synes ha avsevärt förändrats, även om mediantalen för de båda åren icke äro fullt jämförbara, bl. a. på grund av att förmögenhetsägarnas uppdelning på storleksklasser icke är densamma vid dessa båda folkräkningar. År 1930 uppgick männens förmögenhet redan
26* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE i åldern 15 20 år till hälften av förmögenheten i den högsta åldersklassen. I de följande åldersklasserna inträdde visserligen en mindre minskning, men i åldern 35 40 år var talet åter uppe i hälften och i åldern 40 45 år i två tredjedelar av medianförmögenheten i den högsta klassen. För kvinnorna voro talen likartade. Om talen för kvartilavstånden i procent av medianen jämföras för de båda åren kan man utläsa, om en hopträngning eller utvidgning av förmögenhetsskalan skett inom resp. åldersklasser. Dessa tal uppvisa emellertid ingen enhetlig tendens; dock synes för männen i åldrarna 20 40 en viss utvidgning av nämnda skala ha skett, d. v. s. variationerna i fråga om förmögenhetens storlek ha blivit större. I tab. 3 ingår, förutom fördelning efter kön och ålder, även en kombination med civilstånd. Högsta medianförmögenheten återfinnes, såsom följande siffror visa, för änkorna och den lägsta för de ogifta männen. För samtliga civilstånd utom de gifta uppvisa kvinnorna något högre medianförmögenhet än männen. Skilj akti gheterna i förmögenhetsfördelningen mellan de olika civilståndsgrupperna komma i mera differentierad form till synes i tab. D. Tabellen åskådliggör den förmånligare ställning i förmögenhetsavseende, som framför allt änklingarna, men även de gifta och de frånskilda männen, intaga gentemot de ogifta. För kvinnornas vidkommande är tendensen densamma; dock bör här observeras, att de frånskilda kvinnornas förmögenhetsförhållanden äro bättre än de giftas, medan motsatt förhållande råder bland männen. Icke mindre än två tredjedelar av förmögenhetsägarna bland såväl de ogifta männen som de ogifta kvinnorna ha en förmögenhet under 10 000 kronor, medan däremot mindre än hälften av änklingarna och änkorna komma under nämnda förmögenhetsbelopp. Skilj ak tigheter na mellan civilstånden i förmögenhetshänseende sammanhänga till stor del med den olika åldersfördelningen. Analysen bör därför utvidgas att avse förmögenhetsfördelningen bland ogifta, gifta etc. inom olika åldersklasser. Medianförmögenheterna inom olika kombinationer av ålder och civilstånd framgå av tab. E, som även inom varje åldersgrupp visar medianförmögenheten för olika civilstånd i procent av medianförmögenheten för hela åldersgruppen. Någon uppdelning av de förut gifta på å ena sidan änklingar och änkor och å andra sidan frånskilda har här icke gjorts.
IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE Tab. D. Befolkningen efter förmögenhet, kön och civifetind, den 31 december 1945 27* Det framgår tydligt, att skillnaderna mellan civilståndsgrupperna i fråga om medianförmögenhet i stor utsträckning bero på olika ålderssammansättning. Om någon uppdelning efter ålder icke sker, uppvisa bland både män och kvinnor de förut gifta de högsta talen och därefter de gifta, medan de ogifta ha den minsta medianförmögenheten. Detta beror emellertid i fråga om männen helt på att de ogifta ha den lägsta och de förut gifta den högsta medelåldern. Inom var och en av åldersklasserna över 30 år är nämligen med ett enda undantag ordningsföljden mellan civilstånden helt omvänd mot den nyss angivna, medan endast i de yngsta åldrarna de gifta ha större förmögenhet än de ogifta (de förut gifta äro i dessa åldrar alltför få, för att några slutsatser skola kunna dragas). Bland kvinnorna däremot är ordningsföljden mellan civilstånden inom varje åldersklass (utom i åldern över 65 år) densamma som för samtliga åldrar sammanslagna.
28* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE Tab. K. Medianförmögenheten inom olika civilstånd och åldrar, den 31 december 1945 Mera ingående uppgifter angående förmögenhetsförhållandena inom civilståndsgrupperna komma att lämnas i samband med redogörelsen för familjestatistiken, vartill kommer att i beskattningsstatistiken vissa uppgifter lämnas om förmögenhet, varvid skiljes på samboende gifta och övriga personer. Yrke. En kombination yrke och förmögenhet, där yrkesuppgiften avser ställningen vid ett enstaka tillfälle, bör av naturliga skäl icke tolkas så, som om med nödvändighet ett samband skulle vara för handen mellan vederbörandes yrkesutövning och den förmögenhet, som redovisats. Denna kan helt eller delvis ha tillkommit på annat sätt, t. ex. genom arv, gåva, realisations- eller lotterivinst el. dyl. eller genom avsättningar, som kunnat göras på inkomster, som härröra från tidigare utövad yrkesverksamhet av annat slag. En kombination förmögenhet och yrke är emellertid, även om den icke förmår att belysa den av yrket härrörande förmögenheten, av ett betydande intresse. I vidsträckt bemärkelse får den nämligen anses ge en
IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE 29* inblick i de skiljaktigheter, som i förmögenhetsavseende vidlåda olika skikt av befolkningen. Resultaten av folkräkningens förmögenhets- och yrkeskombinationer äro sammanförda i tabellerna 4 7, varjämte yrkesfördelning även ingår i tabellerna 9 10, som tillhöra den serie av tabeller, som behandla kombinationen inkomst och förmögenhet. Tab. 4 behandlar förmögenhetsfördelningen i de delgrupper, som sammansätta dels den förvärvsarbetande, dels den ej förvärvsarbetande befolkningen. Ett sammandrag återges här nedan, varvid bl. a. ingår även kvartilavståndets storlek i förhållande till medianen: Den förvärvsarbetande befolkningens största delgrupp, egentliga yrkesutövare, redovisar av naturliga skäl en relativt hög frekvens förmögenhetsägare, nämligen omkring en tredjedel av samtliga, men även inom den andra delgruppen, d. v. s. medhjälpande familjemedlemmar, äro förmögenhetsägarna förhållandevis talrikt representerade; en dryg femtedel av gruppens befolkning äro förmögenhetsägare. De självständiga yrkeslösa uppvisa ävenledes en hög andel förmögenhetsägare, nämligen en dryg fjärdedel, medan övriga grupper uppvisa väsentligt lägre tal, nämligen»övriga familjemedlemmar» en tiondel, husmödrar en tjugofemtedel och barn under 15 år endast en tusendel. I fråga om medianförmögenhetens storlek komma barn under 15 år i särklass med en medianförmögenhet på över 26 000 kronor, men då bör observeras att, såsom nyss nämnts, endast ett ytterst ringa antal barn är förmögenhetsägare. De barn, som det här gäller, äro alla familjemedlemmar (barn under 15 år, som utöva yrkesverksamhet, inräknas bland egentliga yrkesutövare, och ett fåtal barn äro självständiga yrkeslösa), varför deras förmögenhet alltid torde härröra från arv, gåva el. dyl. Den därnäst största medianförmögenheten uppvisa de självständiga yrkeslösa, därefter följa husmödrarna (av vilka dock, såsom nämnts, endast en obetydlig del ha förmögenhet), och först på fjärde plats följa de egentliga yrkesutövarna med drygt 7 000 kronor i medianförmögenhet, tätt följda av»övriga
30* IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE familjemedlemmars medan medhjälpande familjemedlemmar endast uppvisa en medianförmögenhet på något över 4 200 kronor. Av det i detta sammanhang använda relativa spridningsmåttet, d. v. s. kvartilavståndets storlek i förhållande till medianen, framgår, att några större skiljaktigheter i detta avseende icke föreligga mellan de olika grupperna. Största spridningen kan iakttagas för husmödrar och»övriga familjemedlemmar», medan den minsta återfinnes hos medhjäljande familjemedlemmar samt barn under 15 år. Av tablån kan även utläsas hur stor andel av olika befolkningsgrupper, som har en förmögenhet, understigande vissa uppgivna belopp. Det framgår, att exempelvis förmögenheterna under 10 000 kronor uppgå till icke mindre än 80 % för medhjälpande familjemedlemmar, omkring 60 % för egentliga yrkesutövare samt»övriga familjemedlemmar», 53 % för husmödrar, 40 % för självständiga yrkeslösa, men endast 27 % för barn under 15 år. Denna ordningsföljd mellan grupperna är i stort sett densamma för övriga i tablån redovisade förmögenhetsgränser. För förmögenhetsförhållandena bland den förvärvsarbetande befolkningen redogöres i tabellerna 5 7. I tab. 5 behandlas dessutom förmögenheten inom olika huvudgrupper av yrken samt socialklasser. Vissa viktigare data i dessa avseenden meddelas dessutom i tab. F. Av sistnämnda tabell framgår bl. a., att, om förmögenhetsgränsen sättes vid 10 000 kronor, komma bland förmögenhetsägarna 43,6 % av företagarna, 62,7 % av förvaltningspersonalen samt 82,3 % av arbetarpersonalen att falla under denna gräns. Höj es gränsen till 30 000 kronor, d. v. s. minimigränsen för den fr. o. m. år 1948 utgående statliga förmögenhetsskatten, bli procentsiffrorna i stället 80,6, 86,5 och 98,0. En särställning bland förvaltningspersonalen intaga företagsledarna, d. v. s. tjänstemän, som i chefsställning leda ett företag och som huvudsakligen tillhöra det enskilda förvärvslivet. Av förmögenhetsägarna bland dessa ha 39,6 % under 10 000 kronor och 64,6 % under 30 000 kronor. Låter man därefter granskningen omfatta icke blott socialklassindelningens grupptyper utan inom dessa också de skilda näringsgrenarna, visa sig på grundval av de i tab. F meddelade uppgifterna angående medianförmögenheterna dessa förmögenheter i allmänhet icke i någon högre grad skilja sig åt inom de olika grenarna i fråga om förvaltnings- och arbetarpersonalen. I fråga om företagarna äro variationerna mellan talen större; de största medianförmögenheterna uppvisa här handeln och jordbruket. I tab. F har vidare uppdelning inom socialklasserna skett efter kön. Endast bland förvaltningspersonalen framträda emellertid här några mera betydande skiljaktigheter, och dessa sammanhänga åtminstone delvis med att företagsledarna äro talrikare bland manlig än bland kvinnlig förvaltningspersonal. Den fortsatta redovisningen av kombinationen yrke och förmögenhet
IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE Tab. F. Förmögenhetsägarna inom den förvärvsarbetande befolkningen efter näringsgren, socialklass och tormögenbet, den 31 december 1945 31* 1 Av medianförmögenheten. 2 Häri ingår även huvudgruppen»ospecificerad verksamhet».
32* IV. FÖRMÖGENHETSAGARE Tab. G. Företagare med och utan förmögenhet inom vissa näringsgrenar etter storleksgrupper m. m., den 31 december 1945 1 Utom byggnadsverksamhet, kraft-, belysnings- och vattenverk m. m. samt ej specificerad industri. återfinnes i tab. 6, som upptager en uppdelning på det trettiotal undergrupper, som näringschemat omfattar. Fördelning har även skett efter socialklasser, varvid företagsledarna utbrutits ur förvaltningspersonalen till en särskild grupp. Av utrymmesskäl har i denna tabell fördelningen efter förmögenheternas storlek utelämnats. Vid en längre gående uppdelning efter näringsgren synes man böra räkna med att växlingarna i fråga om medianförmögenhetens storlek bli något större, än när fördelningen är begränsad till huvudgrupperna. Det är dock påfallande, hur ytterst obetydliga dessa variationer äro i fråga om arbetarpersonalen. Även i fråga om förvaltningspersonalen (utom företagsledarna) äro växlingarna i allmänhet relativt små. Betydligt större äro de i fråga om företagarna och den i numerärt hänseende relativt obetydliga företagsledargruppen. I tab. G har för några viktigare företagarkategorier en uppdelning efter företagets beskaffenhet och storleksordning gjorts. Således ha företagarna inom egentligt.jordbruk uppdelats efter åkerareal, företagarna inom industri och hantverk efter antalet sysselsatta samt varuhandelns företagare på parti- och detaljhandel. I fråga om jordbruket framgår sambandet mellan åkerarealens storlek
IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE. 33* och ägarens förmögenhet tydligt av de i tabellen meddelade uppgifterna om medianförmögenhet. För ägare av jordbruk på över 100 hektar är denna 97 887 kronor. Medianen sjunker sedan kontinuerligt med nedgången i åkerareal, för att vid arealer på högst 2 hektar endast uppgå till 6 668 kronor. Beträffande industri och hantverk framgår sambandet mellan antalet sysselsatta och förmögenhetens storlek likaledes av tab. G. I fråga om företagare inom byggnadsindustri, kraft-, belysnings- och vattenverk m. m. samt ej specificerad industri har någon gruppering efter antalet sysselsatta icke kunnat ske. För enskilda företagare med minst 26 sysselsatta är medianförmögenheten 40 309 kronor, för mellangruppen (11 25 sysselsatta) 26 775 kronor och för småföretagarna (högst 10 sysselsatta) 7 842 kronor. Inom handel ha företagarna inom varuhandelns båda typgrupper, partihandel och detaljhandel, såsom nämnts, gjorts till föremål för bearbetning. Ytterligare uppgifter rörande dessa båda gruppers medianförmögenhet finnas i följande tablå: 1 Av medianförmögenheten för all varuhandel (första kolumnen). Företagarnas medianförmögenhet är inom partihandeln betydligt högre än inom detaljhandeln (19 540 kronor resp. 12 878 kronor). Detsamma gäller inom de olika grenarna av varuhandel med undantag av den i tablån först upptagna grenen, där detaljhandlarna (d. v. s. huvudsakligen järnhandlarna) ha åtskilligt högre medianförmögenhet än motsvarande partihandlare (där bl. a. skrothandlarna ingå). Inom den på landsbygden dominerande gruppen detaljhandlare inom»ej specificerad handel», d. v. s. huvudsakligen diversehandlarna, är medianförmögenheten 12 862 kronor. I tab. H lämnas uppgifter om förmögenhetsställningen inom en del individualyrken och s. k. genomgående yrken, d. v. s. yrken, som förekomma inom mer än en huvudgrupp. I fråga om avgränsningen av dessa yrken hänvisas till häftet II : 3 av befolkningsredogörelsen. Redovisningen har av utrymmesskäl begränsats till yrken med minst 250 förmögenhetsägare utom i några enstaka fall, där ett yrke räknar tillhörighet till mer än en social-
34* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE Tab. H. Medianförmögenheten m. m. inom vissa Anm.: J = jordbruk med binäringar; I = industri och hantverk; S = samfärdsel ; H = handel; 1 Där ett yrke kan utövas inom två skilda socialklasser, exempelvis i såväl företagar- som arbetarställning, har 2 Av antalet yrkesutövare. a Medianförmögenheten i % av medianförmögenheten för motsvarande totala
IV. FÖRMÖGENHETSÅGARE 35* individualyrken och genomgående yrken 1 ) den 31 december 1945 A = allmän förvaltningstjänst och fria yrken; G = genomgående yrken. oberoende av ställningen i detta avseende samma yrkesbenämning använts, t. ex. mjölnare, skomakare etc. - befolkningsgrupp (manliga företagare, kvinnlig förvaltningspersonal etc). 4 Av medianförmögenheten.
36* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE klass. I tabellen angives det procentuella antalet förmögenhetsägare och medianförinögenheten samt, såsom mått på den relativa spridningen, två serier, nämligen dels en indexserie för jämförelse mellan olika yrken, dels kvartilavståndet i procent av medianen för jämförelse mellan förmögenheterna inom samma yrke. Den minsta spridningen, såväl i fråga om den ena som den andra jämförelsen, kan iakttagas för yrkena tillhörande arbetarpersonalen, medan inom de båda övriga socialklasserna spridningen i båda avseendena är betydligt större. Förhållandevis höga medianförmögenheter uppvisa en del yrkesgrupper bland företagarna, såsom läkare, advokater, apotekare och tandläkare. I fråga om detalj innehållet i övrigt hänvisas till tabellen. Beträffande de anställda har en undersökning gjorts, hur förmögenhetsfördelningen utfaller, om dessa i enlighet med de principer, som tillämpas i yrkesstatistiken (jfr häfte II: 2), särskiljas efter anställningens art (statlig anställning, kommunal anställning etc). Resultaten finnas, med fördelning på de båda huvudtyperna av anställda, förvaltningspersonal och arbetarpersonal, meddelade i tab. 7. Betecknar man medianförmögenheterna för resp. manliga och kvinnliga typgrupper i dess helhet med 100, visa sig medianförmögenheterna inom de delgrupper, som särskiljas genom fördelningen efter anställningens art, utgöra följande: Skillnaderna mellan de i tablån angivna relativa talen äro i allmänhet ganska obetydliga. Endast de båda till numerären fåtaliga grupperna»anställning av halvofficiell karaktär» och»anställning av ej uppgivet slag» uppvisa i en del fall något större avvikelser från övriga grupper. Ordningsföljden mellan de tre största grupperna, statlig, kommunal och enskild anställning, är sinsemellan helt olika i de fyra kolumnerna, men variationerna äro, som nämnts, av föga betydande storlek. Icke heller inom de olika huvudgrupperna av yrken kan det, såsom framgår av tab. 7, skönjas någon bestämd tendens rörande ordningsföljden mellan de tre vanligaste anställningsformerna i fråga om medianförmögenhetens storlek.
IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE 37* Tab. I. E] förvärvsarbetande befolkning med och utan förmögenhet efter kön och socialklass, den 31 december 1945 1 Till såväl förvärvsarbetande befolkning som självständiga yrkeslösa. Förmögenhetsförhållandena bland den icke förvärvsarbetande befolkningen, d. v. s. dels självständiga yrkeslösa, dels familjemedlemmar till både yrkesverksam befolkning och till självständiga yrkeslösa, behandlas i tab. I. Sammanställningen överst å nästa sida återger några karakteristiska data för de självständiga yrkeslösa i detta avseende. Det framgår av tablån, att bland f. d. förvaltningspersonalen en betydligt större andel tillhör förmögenhetsägarna än bland f. d. företagarna, men att medianförmögenheten är större för den senare gruppen än för den förra. Arbetarpersonalen uppvisar, såsom väntat, såväl den lägsta andelen förmögenhetsägare som den lägsta medianförmögenheten bland de f. d. yrkesutövarna. Bland änkorna och gruppen >övriga> (rentierer, lägenhetsägare, understödstagare, studerande m. fl.) finnes ett relativt lågt antal personer med förmögenhet, men medianförmögenheten är tämligen stor. 4 916624
38* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE I tab. I finnas, såsom förut nämnts, även uppgifter rörande familjemedlemmar. Förvaltningspersonalens familjemedlemmar ha betydligt större medianförmögenhet än företagarnas, vilka i sin tur ha större än arbetarpersonalens. De manliga familjemedlemmarna ha något större medianförmögenhet än de kvinnliga. Medianförmögenheten hos familjemedlemmar efter familjeställning (husmödrar, barn under 15 år och övriga familjemedlemmar) har redan berörts i samband med kommentarerna till tab. 4. Inkomst. I de tre sista tabellerna, tab. 8 10, behandlas sambandet mellan förmögenhetens och inkomstens storlek. Liksom i övriga tabeller särskiljas här i fråga om förmögenhet i första hand personer utan och med förmögenhet; de sistnämnda ha (utom i tab. 10) fördelats efter förmögenhetens storlek. I analogi därmed har i tabellerna 8 10 en uppdelning gjorts på personer utan och med inkomst, de sistnämnda fördelade efter inkomstens storlek. I fråga om både förmögenhet och inkomst meddelas i tabellerna mediantal. I hur stor utsträckning personer utan resp. med inkomst ha förmögenhet, framgår av följande översikt: De båda största av de fyra ovannämnda kategorierna, personer med varken inkomst eller förmögenhet samt personer med inkomst men ej förmögenhet, ha behandlats i kapitlet»personer utan förmögenhet». Den tredje gruppen, personer med förmögenhet men utan inkomst, är den ojämförligt minsta och omfattar endast omkring 3 900 personer. Av dessa äro icke mindre än omkring 3 000 familjemedlemmar samt 300 självständiga yrkeslösa, medan de återstående 600 äro förvärvsarbetande, unge-
IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE Tab. J. Relativ fördelning m. m. av inkomsttagare med förmögenhet, den 31 deeember 1946 39* fär jämnt fördelade på de tre socialklasserna. Icke mindre än 3 000 av de 3 900 personer, som det här gäller, äro kvinnor. Den fjärde gruppen, d. v. s. förmögenhetsägare med inkomst, utgör över 1 200 000, varav omkring en fjärdedel utgöres av kvinnor. Deras fördelning efter inkomst i kombination med förmögenhet framgår av tab. 8, som även innehåller en uppdelning efter kön och civilstånd. Därjämte finnas
40* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE uppgifter i tab. J, vilken tabell ger fördelningen efter inkomst och förmögenhet per 10 000 inkomsttagare med förmögenhet, samt även meddelar uppgift om medianinkomster och medianförmögenheter. Av tab. J framgår, att med den där använda klassindelningen i fråga om inkomst och förmögenhet den vanligaste kombinationen för män samt för båda könen tillsammans är en inkomst av 4 000 5 990 kronor och en förmögenhet av 1 000-5 000 kronor, medan för kvinnorna en inkomst av 1 000 1 990 kronor och en förmögenhet av 1 000 5 000 kronor är oftast förekommande. Drygt halva antalet personer har en inkomst av mindre än 6 000 kronor och en förmögenhet av mindre än 10 000 kronor, och för tre fjärdedelar understiger inkomsten 10 000 kronor och förmögenheten 20 000 kronor. Av uppgifterna om medianförmögenhet samt de i tabellens sista kolumn meddelade indextalen framgår, att i de högre inkomstlägena förmögenheten vid stigande inkomst ökas i betydligt högre grad för kvinnorna än för männen. Detta sammanhänger med att de kvinnor, som ha de största inkomsterna, i allmänhet huvudsakligen ha inkomst, som härrör sig av förmögenhet, medan för männen andra inkomstkällor, t. ex. tjänst, oftare utgör en väsentlig del av inkomsten. Samma orsak ligger till grund för att, såsom framgår av tabellen, männen i varje förmögenhetsklass ha betydligt högre medianinkomst än kvinnorna. De meddelade indextalen för medianinkomst visa emellertid, att inkomstens ökning vid stigande förmögenhet relativt taget är ungefär lika stor för båda könen. En gruppering, som likaledes är ägnad att belysa förmögenhetsfördelningen i olika inkomstskikt, är den, som anger hur många procent av förmögenhetsägarna inom olika inkomstklasser, som falla under en viss förmögenhetsgräns av 5 000 kronor, 10 000 kronor etc. Detta' framgår av nedanstående tablå, som även meddelar det relativa antalet förmögenhetsägare i olika inkomstklasser: Det framgår tydligt, att med stigande inkomst dels relativa antalet förmögenhetsägare ökas, dels en förskjutning sker mot större förmögenheter. I båda avseendena äro skillnaderna mellan inkomstgrupperna störst i de
IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE 41* högre inkomstskikten. I de lägre inkomstklasserna (under 6 000 kronor) ha nästan två tredjedelar en förmögenhet understigande 10 000 kronor, men i den högsta inkomstklassen (minst 20 000 kronor) är det endast en tiondel, vars förmögenhet understiger nyssnämnda gräns. En förmögenhet under 50 000 kronor uppvisa mellan 95 och 100 % i de lägre klasserna, medan endast en tredjedel av de förmögenhetsägare, som ha minst 20 000 kronor i inkomst, komma under 50 000-kronorsgränsen i fråga om förmögenhet. Man kan även göra undersökningen i omvänd riktning, d. v. s. observera hur många procent av inkomsttagarna inom olika förmögenhetsklasser, som falla under en viss inkomstgräns av 1 000 kronor, 2 000 kronor etc. Härom lämnar följande tablå upplysning: Av tablån framgår exempelvis, att i den lägsta förmögenhetsklassen (under 5 000 kronor) nästan nio tiondelar ha en inkomst på mindre än 6 000 kronor och praktiskt taget samtliga ha under 20 000 kronor. I den högsta förmögenhetsklassen (minst 50 000 kronor) har endast något mer än en tredjedel mindre än 6 000 kronor i inkomst, medan drygt fyra femtedelar ha under 20 000 kronor. De båda sista tabellerna i berättelsen, tab. 9 och 10, ägnas åt inkomstoch förmögenhetsfördelningen inom olika yrkesgrupper. I tab. 9, som omfattar hela befolkningen, har uppdelning skett på förvärvsarbetande, självständiga yrkeslösa och familjemedlemmar, varjämte inom var och en av dessa tre kategorier huvudgrupperna av yrke särskilts. Av utrymmesskäl meddelas här inga summatal i fråga om inkomsttagare och förmögenhetsägare. I tab. 10 redogöres för den förvärvsarbetande folkningen med uppdelning på huvudgrupper av yrken samt socialklasser. Någon klassindelning i fråga om förmögenhetens storlek finnes här ej, men i fråga om inkomsten särskiljas 9 storleksklasser. För att underlätta en jämförelse mellan olika yrkesgrupper ha i efterföljande tablå sammanförts uppgifter om medianinkomst och medianförmögenhet för större dylika grupper. I tablån har även såsom mått på för-
42* IV. FÖRMÖGENHETSÄGARE hållandet mellan inkomstens och förmögenhetens storlek angivits medianförmögenheten per 1 000 kronor i medianinkomst. 1 Huvudgrupper, som med hänsyn till sin ringa numerär ej specificerats, ingå under samtliga näringsgrenar. Bland den förvärvsarbetande befolkningen ha såväl totalt som inom de olika huvudgrupperna av yrke företagarna de ojämförligt högsta talen, d. v. s. de ha relativt stor förmögenhet i förhållande till inkomsten. Bland de olika näringsgrenarna inom företagargruppen ligger jordbruk med binäringar högst, vilket beror på den relativt låga medianinkomsten inom denna grupp. Skillnaden mellan förvaltnings- och arbetarpersonalens tal är inom samtliga näringsgrenar ganska obetydlig, vilket sammanhänger med att förvaltningspersonalen visserligen genomgående har betydligt högre medianinkomst än arbetarpersonalen, men förhållandevis även mycket högre medianförmögenhet än sistnämnda befolkningsgrupp. För båda dessa socialklasser uppgår inom de olika näringsgrenarna medianförmögenheten i allmänhet till ungefär samma belopp som medianinkomsten; endast inom jordbruket är den förhållandevis något större. För den icke förvärvsarbetande befolkningen är förmögenheten i förhållande till inkomsten betydligt högre. Allra högst är den hos f. d. företagare, där den uppgår till 12 1 / J gånger inkomsten. En retrospektiv jämförelse i fråga om inkomst i kombination med förmögenhet är givetvis av intresse, men, såsom tidigare framhållits, måste vid dylika jämförelser försiktighet iakttagas i avseende på de slutsatser, som kunna dragas, bl. a. på grund av att avgränsningen av inkomsttagare och förmögenhetsägare på grund av källmaterialets beskaffenhet eller av andra skäl icke alltid skett efter samma principer. Efterföljande tablå, som innehåller uppgifter rörande medianförmögenheten inom olika inkomstklasser åren 1930 och 1945, visar, att icke obetydliga förskjutningar inträffat; för såväl män som kvinnor har medianförmögenheten för in-
V. FÖRMÖGENHETSBELOPP 43* komsttagarna i olika klasser nästan undantagslöst minskats. I tablån finnas, utom medianförmögenheter för olika inkomstklasser, även mediattindexserier, där medianförmögenheten för samtliga inkomsttagare med förmögenhet inom vartdera könet resp. år har satts = 100. För både män och kvinnor har medianförmögenheten praktiskt taget genomgående minskats. Särskilt kraftig är minskningen i de högre inkomstklasserna. V. Förmögenhetsbelopp I fråga om förmögenhetsägarna innehålla tabellbilagans tabeller med ett enda undantag, förutom uppgifter om antalet förmögenhetsägare och medianförmögenhet, även uppgifter rörande det sammanlagda förmögenhetsbeloppet för samtliga förmögenhetsägare inom olika befolkningskategorier (civilstånd, åldersgrupper, yrken etc). I inledningen har redogjorts för metoden i fråga om uppgifternas inhämtande. Där omnämndes bl. a., att förmögenhetsbeloppen beräknats med ledning av de ur inkomstlängden hämtade uppgifterna rörande sammanräknad nettoinkomst, allmänna avdrag och taxerat belopp, samtliga avrundade till närmast lägre liggande jämna 10-tal kronor. Genom att för varje person summan av taxerat belopp och allmänna avdrag minskats med sammanräknad nettoinkomst, och det sålunda erhållna talet multiplicerats med 100, har förmögenhetsbeloppet kunnat erhållas. Genom den avrundning, som måst ske i fråga om de ur inkomstlängden hämtade uppgifterna, ha förmögenhetsbeloppen dock blivit något för låga, och en häremot svarande korrigering av dessa har därför företagits. Förmögenhetsbeloppen ha i tabellbilagan av skäl, som angivits i annat sammanhang, meddelats utan avrundning, men i texten och texttabellerna
44* V. FÖRMÖGENHETSBELOPP äro de i sin egenskap av ungefärliga mått angivna i miljontal kronor med en decimal (d. v. s. jämna hundratusental kronor). Det av enskilda förmögenhetsägare ägda sammanlagda förmögenhetsbeloppet utgör 25 213,1 miljoner kronor, vilket motsvarar 3 778 kronor per invånare och 20 600 kronor per förmögenhetsägare. Sistnämnda belopp är omkring 2 Sf /s gånger så stort som medianförmögenheten för samtliga förmögenhetsägare, 7 668 kronor. Detta visar, att de ojämförligt flesta förmögenhetsägare ha en förmögenhet, som uppgår till ett betydligt mindre belopp än det, som erhålles, om den samlade förmögenheten jämnt fördelas på samtliga förmögenhetsägare. Det sammanlagda förmögenhetsbeloppets fördelning på storleksklasser framgår av nedanstående tablå, där även förmögenhetsägarnas fördelning medtagits för jämförelses skull: Olikheten mellan å ena sidan förmögenhetsägarnas och å andra sidan beloppens procentuella fördelning ger sig här till känna. Graden av denna olikhet framgår emellertid tydligare i tablån överst å följande sida, vilken visar hur stor del av förmögenhetsägarna och beloppen, som falla under resp. över olika förmögenhetsgränser (2 000 kronor, 3 000 kronor etc). Endast en åttondel av det sammanlagda förmögenhetsbeloppet ägdes av de nästan 60 % av förmögenhetsägarna, som hade under 10 000 kronor i förmögenhet. Â andra sidan ägde de knappt 3 % av förmögenhetsägarna, som hade över 100 000 kronor, en dryg tredjedel av den totala förmögenheten och de något över 7 %, som hade mer än 50 000 kronor, över hälften av densamma. Något mer än 170 000 personer eller 14,1 % av samtliga förmögenhetsägare hade en förmögenhet, som översteg 30 000 kronor, och deras sammanlagda förmögenhet uppgick till 16 253 miljoner kronor eller omkring två tredjedelar av den sammanlagda förmögenheten.
V. FÖRMÖGENHETSBELOPP 45* Hur det sammanlagda förmögenhetsbeloppet fördelade sig på storleksklasser inom dels landsbygden och dels städerna, framgår av efterföljande tablå: Som synes, är fördelningen på landsbygden och i städerna helt olika. Medan exempelvis mindre än en fjärdedel av beloppet på landsbygden faller på klasserna över 100 000 kronor, kommer över hälften av beloppet i städerna på nämnda klasser. Av tablåns båda sista kolumner framgår, att praktiskt taget halva den totala förmögenheten faller på städerna, men att i de olika storleksklasserna städernas och landsbygdens procentuella andel av densamma är synnerligen varierande. I den allra högsta klassen, över 500 000 kronor, falla tre fjärdedelar av beloppet på städerna, och i klassen 100 000 500 000 kronor falla omkring två tredjedelar därpå, medan däremot i alla de lägre storleksklasserna landsbygden dominerar. Särskilt kraftigt gäller det sistnämnda för klasserna mellan 10 000 och 30 000 kronor.
46* V. FÖRMÖGENHETSBELOPP Förmögenhetsbeloppets median är på landsbygden 35 160 kronor, d. v. s. hälften av landsbygdens totala förmögenhet tillhör personer, som ha minst nämnda summa i förmögenhet. I städerna är däremot nämnda median så hög som 115 081 kronor, och för hela riket är den 56 382 kronor. Som nyss nämndes, faller ungefär halva förmögenhetsbeloppet (49,5 % ) på städerna. Av städernas belopp kommer drygt hälften på de tre största städerna (Stockholm 38,4%, Göteborg 8,5% och Malmö 5,4%), medan 20,3 % komma på övriga städer med minst 30 000 inv., 14,9 % på städer med 10 000 30 000 inv. och 12,5 % på städer med mindre än 10 000 inv. Förmögenhetsbeloppens storlek inom olika län m. m. framgår av tab. 1. Den relativa fördelningen av beloppen på länen är följande: Det är förutom de län, där de största städerna äro belägna, framför allt de mera jordbruksbetonade länen, som svara för de största andelarna av den sammanlagda förmögenheten. Av den totala förmögenheten komma 17 827,5 miljoner kronor eller 70,7 % på männen och 7 385,6 miljoner kronor eller 29,3 % på kvinnorna. Liksom i fråga om antalet förmögenhetsägare är även i fråga om förmögenhetsbeloppet den relativa fördelningen på förmögenhetsklasser tämligen lika för män och kvinnor, såsom framgår av tab. K. Storleken av förmögenhetsbeloppen och deras fördelning på storleksklasser, om uppdelning sker efter kön, ålder och civilstånd, framgår av tabellerna 2 och 3. En sammanfattning av talen i sistnämnda tabell har gjorts i tab. L, där även uppgifter om relativ fördelning av förmögenhetsägare och förmögenhetsbelopp lämnas. Det framgår av tab. L bl. a., att en relativt något större del av kvinnornas förmögenhetsbelopp än av männens tillhör personer i de högre åldrarna. Exempelvis kommo 63,2 % av männens förmögenhet och 69,1 % av kvinnornas på personer över 50 år. Detsamma gäller, om uppdelning på civilstånd sker, de ogifta, medan motsatt förhållande råder bland de gifta;
V. FÖRMÖGENHETSBELOPP Tab. K. Förmögenhetens storlek m. m. efter törmögenhetsklasser, den 31 december 19-45 47* Tabl. L. Förmögenhetens storlek m. m. etter förmögenhetsägarnas kön, ålder och civilstånd, den 31 december 1946
48* V. FÖRMÖGENHETSBELOPP för de förut gifta uppvisa de båda könens tal icke några större skiljaktigheter i ifrågavarande hänseende. Förmögenhetsbeloppen inom olika yrken framgå av tabellerna 4 7. Den första av dessa tabeller, tab. 4, avser fördelningen efter familjeställning och huvudgrupper av yrke. Bl. a. kan man genom summering erhålla förmögenhetsbeloppen inom de tre stora grupper, som befolkningen med hänsyn till yrkesverksamhet kan uppdelas i, nämligen förvärvsarbetande befolkning, självständiga yrkeslösa och familjemedlemmar. Uppgifterna härom ha sammanfattats i följande tablå: Det framgår av tablån, att av den förvärvsarbetande befolkningens förmögenhet en större andel tillhör de lägre förmögenhetsklasserna än vad som är fallet beträffande självständiga yrkeslösa och familjemedlemmar. Inom de båda sistnämnda kategorierna tillhör exempelvis ungefär halva den totala förmögenheten personer med minst 100 000 kronor i förmögenhet, medan bland de förvärvsarbetande mindre än tredjedelen av förmögenheten kommer på personer, vilkas förmögenhet överstiger nyssnämnda gräns. Jämföras talen för de båda kategorier, som tillhöra den ej förvärvsarbetande befolkningen, kan i det stora hela spåras något högre procenttal inom de högsta förmögenhetsklasserna för självständiga yrkeslösa än för familj emedlemmar. Storleken av förmögenheten för den förvärvsarbetande befolkningen med fördelning efter socialklass framgår av tab. 5, varjämte en sammanfattning meddelas å föjande sida. Det framgår, att arbetarpersonalen uppvisar betydligt större anhopning inom de lägre förmögenhetsklasserna än de båda andra socialklasserna. Vad beträffar dessa båda klassers inbördes förhållande, visar det sig att förvaltningspersonalen företer större tal inom såväl de lägsta grupperna
V. FÖRMÖGENHETSBELOPP 49* (under 7 000 kronor) som de högsta (över 100 000 kronor), medan företagarna äro starkare representerade inom mellanliggande grupper. Förmögenhetsbeloppets median är för företagarna 46 399 kronor, för förvaltningspersonalen 97 909 kronor och för arbetarpersonalen 10 291 kronor. Det höga talet för förvaltningspersonalen sammanhänger emellertid delvis med att företagsledarna ingå däri. Utbrytas de sistnämnda, blir förmögenhetsbeloppets median för dessa icke mindre än 459 016 kronor, medan den för övrig förvaltningspersonal blir 54 214 kronor. Även efter undantagandet av företagsledarna blir således ifrågavarande tal högre för förvaltningspersonalen än för företagarna, vilket bestyrker det i häftena II : 3 och III : 1 konstaterade förhållandet, att företagargruppen till övervägande del består av småföretagare. Om därefter analysen utvidgas till att även avse de olika socialklassernas uppdelning på grupper av yrken, kunna uppgifter därom inhämtas ur tabellerna 5 och 6 samt G. I tab. M ha uppgifter sammanförts rörande beloppens relativa fördelning på storleksgrupper inom olika socialklasser och huvudgrupper av yrken. Det framgår bl. a., att jordbruk med binäringar är svagare representerat än övriga näringsgrenar inom de högre förmögenhetsklasserna. Tabellen kan lämpligen jämföras med tab. F, där förmögenhetsägarnas relativa fördelning meddelas. Ytterligare uppgifter rörande förmögenhetsförhållandena inom socialklasser och huvudgrupper av yrken lämnas i tab. N. Där meddelas förmögenhetsbeloppen såväl i absoluta tal som i procent av förmögenhetsbeloppet för hela den förvärvsarbetande befolkningen. Som jämförelse meddelas även antalet förmögenhetsägare och deras motsvarande procentuella fördelning. Vidare lämnas uppgift om förmögenhetsbeloppets median samt aritmetiskt medium, d. v. s. förmögenhetsbeloppet dividerat med antalet förmögenhetsägare. För såväl förmö-
50* V. FÖRMÖGENHETSBELOPP Tab. M. Relativ fördelning eller lörmögennetsbeloppens storlek för den förvärvsarbetande befolkningen inom näringsgrenar ocb socialklasser, den 31 december 1945 1 Häri ingå även ej specificerade näringsgrenar.
V. FÖRMÖGENHETSBELOPP 51* Tab. N. Förmögenhetens storlek m. m. för den förvärvsarbetande befolkningen eftet näringsgren och soeisdklass, den 31 december 1045 1 Av talet för hela den förvärvsarbetande befolkningen. 2 Förmögenhetsbelopp per förmögenhetsägare. 8 Häri ingår även huvudgruppen»ospecificerad verksamhet». 4 Det höga talet har konstaterats delvis sammanhänga med att vissa personer med ovanligt stor förmögenhet ingå i samplingsmaterialet.
52* V. FÖRMÖGENHETSBELOPP genhetsbeloppets median som aritmetiska mediet meddelas indexserier, där motsvarande tal för hela den förvärvsarbetande befolkningen har satts = 1 000. En jämförelse mellan å ena sidan förmögenhetsägarnas och å andra sidan beloppens procentuella fördelning på olika yrken och socialklasser ger vid handen, att arbetarpersonalen uppvisar lägre tal i fråga om den senare fördelningen än den förra, medan motsatsen är förhållandet för de båda andra socialklasserna. Detta sammanhänger ined att arbetarbefolkningens genomsnittliga förmögenhet är betydligt lägre än de andra gruppernas. Betydligt över hälften av det sammanlagda förmögenhetsbeloppet kommer på företagarna och en dryg fjärdedel på förvaltningspersonalen, medan arbetarpersonalens andel är föga mer än en åttondel. Av de olika huvudgrupperna av yrken dominerar jordbruket med 40 % av hela den förvärvsarbetande befolkningens förmögenhet, närmast följt av industrien och handeln med vardera omkring 20 %. Enbart företagarna inom jordbruk med binäringar uppvisa i detta avseende ett så högt procenttal som 36,9 %. De i tab. N angivna tal, som avse förmögenhetsbeloppens medianer, visa förmögenheternas ojämna fördelning på de olika yrkesgrupperna. Man uppmärksammar dock, att arbetarbefolkningen inom olika yrken uppvisar praktiskt taget lika tal, nämligen omkring 10 000 kronor. Inom de båda andra socialklasserna variera talen betydligt mera mellan olika näringsgrenar. De i tabellen angivna indextalen visa tydligt de starka variationerna mellan olika grupper i detta avseende. I samband med angivande av beloppen har även, såsom nämnts, det aritmetiska mediet, d. v. s. förmögenhetsbelopp per förmögenhetsägare, uträknats. Det bör emellertid framhållas, att detta tal är mindre lämpat för jämförelser mellan olika grupper än det i berättelsen i övrigt angivna mediantalet, emedan enstaka stora förmögenheter åstadkomma en i många fall starkt verkande förskjutning av det aritmetiska mediet i uppåtgående riktning. I tab. 7 angivas förmögenhetsbeloppen för anställda med fördelning efter anställningens art. I tab. O lämnas därjämte några sammanfattande uppgifter i detta avseende. Gruppen»enskild anställning» upptager inom båda socialklasserna bland såväl män som kvinnor en något större andel beträffande förmögenhetens storlek än beträffande förmögenhetsägarna, medan motsatt förhållande är rådande i fråga om de tre i tablån först upptagna grupperna, d. v. s. de av offentlig eller liknande myndighet anställda personerna. De i enskild tjänst anställda synas således genomsnittligt ha något högre förmögenhetsbelopp än övriga grupper. Förmögenhetsbeloppen hos självständiga yrkeslösa och familjemedlem-
V. FÖRMÖGENHETSBELOPP 53* Tab. O. Förmögenhetens storlek m. m. etter anställningens art, den 31 december 1845 mar framgå av tab. I. I nedanstående tablå meddelas beloppens relativa fördelning på storleksklasser för olika grupper av självständiga yrkeslösa: Förhållandevis stark anhopning till de högre förmögenhetsklasserna uppvisa änkor till förvaltningspersonal, för vilka över 70 % av förmögenhetsbeloppet tillhöra personer med mer än 100 000 kronor i förmögenhet. Motsatt ytterlighet utgör änkor till arbetarpersonal, där inga förmögenheter på över 100 000 kronor redovisas. I tabellerna 8 och 10 finnas uppgifter om förmögenhetsbelopp för personer inom olika inkomst- och förmögenhetsgrupper i kombination. Av 5 916S24
54* V. FÖRMÖGENHETSBELOPP förstnämnda tabell framgår, att på de omkring 3 900 förmögenhetsägave, som saknade inkomst, kom ett förmögenhetsbelopp på 110,2 miljoner kronor. För de 1 220 000 personer, som hade både inkomst och förmögenhet, var det sammanlagda beloppet 25 102,9 miljoner kronor. Fördelningen av dessa personer samt deras förmögenhetsbelopp efter inkomstklasser var följande: 1 fråga om antalet förmögenhetsägare äro, såsom tidigare nämnts, männen förhållandevis betydligt starkare representerade inom de högre inkomstlägena och kvinnorna inom de lägre, men i fråga om förmögenhetens storlek äro skillnaderna mellan könen tämligen obetydliga. Detta sammanhänger med att männens relativa talrikhet inom de högre inkomstklasserna i huvudsak uppväges av att kvinnorna i dessa inkomstklasser i allmänhet ha betydligt högre förmögenhet än männen. De sammanlagda förmögenhetsbeloppen inom olika inkomstklasser för den förvärvsarbetande befolkningen med fördelning efter socialklasser framgå av tab. 10. Den procentuella fördelningen av förmögenhetsägarna och förmögenhetsbeloppen på olika inkomstklasser var inom socialklasserna följande:
V. FÖRMÖGENHETSBELOPP 55* Av förvaltningspersonalens förmögenhetsbelopp kommo icke mindre än 45,3 % på personer med minst 20 000 kronor och 65,fi % på personer med minst 10 000 kronor i inkomst. För företagarna voro motsvarande siffror betydligt lägre, nämligen 17,5 % resp. 32,2 %, och för arbetarpersonalen endast 0,0 % resp. 1,2 %. På liknande sätt som för socialklasserna ha tal även uträknats för huvudgrupperna av yrken. De meddelas här nedan: I synnerhet handeln uppvisar förhållandevis stora förmögenhetsbelopp för de högre inkomstklasserna. Icke mindre än 40,7 % av beloppet falla här på personer med minst 20 000 kronor och 62,8 % på sådana, som ha minst 10 000 kronor i inkomst. Motsatt ytterlighet utgör jordbruk med binäringar, där motsvarande procenttal äro 8,6% resp. 17,7%. Efterföljande tablå visar de förändringar i fråga om det sammanlagda förmögenhetsbeloppets storlek, som skett sedan år 1930. Liksom i fråga om övriga retrospektiva översikter måste svårigheten att draga slutsatser av jämförelserna på grund av olikheter i fråga om avgränsning m. m. framhållas. För att i någon mån avlägsna störningar av detta slag har viss korrigering av 1930 års tal ägt rum.
56* V. FÖRMÖGENHETSBELOPP Liksom i fråga om antalet förmögenhetsägare har i fråga om det sammanlagda förmögenhetsbeloppets storlek en tämligen kraftig ökning ägt rum från år 1930 till år 1945. Båda ökningarna äro relativt taget ungefär lika stora, vilket framgår av att genomsnittsförmögenheten per förmögenhetsägare (aritmetiska mediet) endast förändrats från 20 407 kronor till 20 600 kronor. Av tablån framgår vidare, att de sammanlagda beloppen liksom antalet förmögenhelsägare båda åren uppvisa i det stora hela taget liknande relativ fördelning på olika förmögenhetsklasser.
TABELLER
2 Anm. Tab. 1. Personer med och utan förmögenhet, läns- och riksområdesvis m. m., den 31 december 1945 Till följd av uppskrivningen ger en summering av uppgifterna för de enskilda länen, sladsgrupperna och riksområdena ett resultat, som ej fullt överensstämmer med summorna för hela riket.
3
4 Tab. 2. Befolkningen efter kön och ålder samt efter förmögenhet Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig pä tal under-
i storleksklasser, landsbygden och städerna, den 31 december 1945 stigande 50 i samplingen, äro satta med medleval stil. 5
6 Tab. 3. Befolkningen efter kön, ålder ock civilstånd samt efter Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på ta] understigande
förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 7
8 Tab. 4. Befolkningen efter näringsgren (huvudgrupper) och familjeställning Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig pä tal under- 1 Bland egentliga yrkesutövare och självständiga yrkeslösa Ingår även ett mindre antal barn under 15 är.
samt efter förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 1 stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil 9
10 Tab. 5. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvudgrupper), socialklass Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal under- 1 HSri ingår Även huvudgruppen»ospecifierad verksamhet».
och kön samt efter förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 11
12 Tab. 6. Förvärvsarbetande befolkning med och utan förmögenhet efter Anm. Uppskrivna ta], som grunda sig på tal under-
näringsgren (undergrupper) och socialklass, hela riket, den 31 december 1945 stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 13
14 Tab. 7. Anställda efter näringsgren (huvudgrupper), socialklass, kön och anställ- Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig pä tal understigande 1 Huvudgrupper, som med hänsyn till sin ringa numerär ej specificerats, ingå under»samtliga näringsgrenar». 8»Anställning av halvofficiell karaktär» och»anställning av ej uppgivet slag» ha av nyssnämnda skäl ej redovisats inom de särskilda näringsgrenarna.
ningens art samt efter förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 15 50 i samplingen, äro satta med medieval stil.
16 Tab. 8. Befolkningen efter kön och civilstånd samt efter inkomst (sammanräknad Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal under-
nettoinkomst) och förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 17
18 Tab. 9. Befolkningen efter näringsgren (huvudgrupper) samt efter inkomst (samman- Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal under- 1 Huvudgrupper, som med hänsyn till sin ringa numerär ej specificerats, ingå under»samtliga näringsgrenar».
räknad nettoinkomst) och förmögenhet i storleksklasser, hela riket, den 31 december 1945 stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 19
20 Tab. 10. Förvärvsarbetande befolkning med och utan förmögenhet efter näringsi storleksklasser, hela riket, Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal under- 1 Huvudgrupper, som med hänsyn till sin ringa numerär ej specificerats, ingå under»samtliga näringsgrenar».
gren (huvudgrupper) och socialklass samt efter inkomst (sammanräknad nettoinkomst) 21 den 31 december 1945 stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil.