Britt Nilsson van den Berg Studienr:6065 Modul 11 SPANIEN 2012
OM SANTA ELENA CLINIC Santa Elena Clinic är uppriktad 1970. Sjukhuset ligger i Los Alamos, mellan Malaga och Torremolinos. Sedan dess har kliniken fokuserat på att ge medicinsk vård åt turisterna på Costa del Sol och har genom åren blivit en mycket uppskattat sjukhus med många specialiseringar. Här finns 40 rum med två sängar varav en säng är avsedd för patientens partner eller någon annan i familjen. Även 4 stora sviter finns. En intensivvårdsavdelning med 6 platser, en stor dialysavdelning, 4 operationsrum och ett daghospital för patienter som kommer in för mindre ingrepp och kan gå hem samma dag. DAGBOKSANTECKNINGAR OM MIN PRAKTIK 5MARS 26APRIL Efter en månad med spanskstudier och en veckas undervisning i sjukvård på Universitetet i Malaga har jag flyttat till Torremolinos för att börja min praktik. Den 5 mars 2012 började jag min praktik på St. Helena Hospital, Los Alamos i Spanien. Dagen börjar kl 08.00 och slutar 15.00 Här finns inga speciella avdelningar utan patienterna ligger (oavsett vad de är där för) tillsammans, fördelade på tre våningar. Många från utlandet så jag talar flera olika språk om dagen; mest holländska och engelska men också svenska och danska, de äldre (som ofta inte talar engelska) är glada när det finns en sjuksköterska som lyssnar och talar deras språk. Ingen sjuksköterska eller undersköterska har namn eller titel på kläderna vilket jag tycker är en nackdel, både för mig men också för patienter och anhöriga. Dagen för sjuksköterskan består av att dela medicin, sätta dropp (paracetamol och antibiotika), ta stygn, såromläggning, mäta blodtryck och blodsocker. Även att ge injektioner som insulin eller smärtstillande. Medicinen ligger framme i sjuksköterskerummet (alltså inte inlåst), även ampuller. De använder inga datorer vid medicinadministrering; allt skrivs förhand och medicinen sätter de själva ut. Bt mäts med manuell bt mätare (de mäter i regel ingen saturation eller puls) Sjuksköterskorna är inte med och tvättar patienterna eller hjälper till att dela ut mat, detta gör undersköterskorna.
Det är en sjuksköterska på våning ett o tre och en sjuksköterska på våning två (en tar också hand om nya patienter). Kommunikationen med patienterna är inte speciellt bra. Många doktorer talar ej engelska så någon sjuksköterska får vara tolk men även sjuksköterskorna är dåliga på att prata med patienten och framför allt att informera dem. Efter en vecka här på kliniken har jag kommit in i rutinerna och trivs bra. Ska vara på avdelningarna i två veckor till och sen ska jag vara på rådgivningen (konsult) en vecka och de sista två veckorna (om där är patienter) på intensiven, så jag ska nog få se (och lära) en hel del. Har frågat om jag har tillgång till en dator men det verkar vara svårt. Det verkar inte vara normalt att man vill använda sig av en dator. Denna första vecka har jag gjort följande: Bt mätning varje morgon på alla avdelningar och en pratstund med patienterna, vilket är mycket trevligt men också informerande, för man får ingen rapport om patienterna på morgonen. Har tagit bort stygn, vilket jag gjort förr, men de använder en annan form av pinset; inga större konstigheter. Också har jag tagit blodsocker som ju inte är något nytt men de använder vanliga nålar och har en annan typ av mätare (140 är gränsen, är den över får de oftast insulin). Sjuksköterskorna är trevliga men det är ganska svårt att få kontakt med dem på ett kul sätt när man inte talar språket, men jag försöker att tala lite spanska och det tycker de är bra. Två sjuksköterskor är bra på engelska och kan förklara bra. En är engelska och hon har visat mig mycket och jag ska gå med henne på bl.a. intensiven. Helena, som är finska, har arbetat där i många år och fungerar som tolk mellan doktorerna och patienten. Ja, jag trivs bra så här långt och nu ska jag bara se till att lära mig mer spanska. Denna andra vecka på praktiken har jag fått sällskap av en andra års sjuksköterskestudent från Finland så nu har jag någon att prata med. Jag har visat henne sjukhuset och berättat lite hur det går till här. Vi fick vara med på en operation (Colon) och verkligen inne i operationsrummet också. Otroligt! Det tog ganska lång tid men vi såg det mesta och även på slutet när de sydde ihop igen. Det finns kanske en möjlighet längre fram att få vara med på en By pass operation och det hade ju varit fantastiskt att se, så vi hoppas... För övrigt har det varit lite samma uppgifter som förra veckan fast lite mer sårbehandling, subkutana injektioner och medicinutdelning. Jag ska sätta venflon men hittills har det bara varit svåra patienter att sticka. Har även tagit EKG men det är heller inget nytt för mig.
Den 19 mars var jag en dag på dialysavdelningen vilket var mycket intressant. Dialysapparaten fungerar som ett filter som renar blodet och överflödig vätska samlas i en behållare (under själva maskinen). Eftersom maskinen filtrerar bort viktiga ämnen som natrium och kalium, måste detta tillsättas. Även bikarbonat. Hos vissa patienter tillsätts järn. Blodtrycket mäts var timme. En läkare kommer var dag till avdelningen och går en rond och förutom dialysen talas det om medicin och eventuellt andra problem (t.ex. bensår) Många av patienterna kommer där 3 dagar i veckan och har gjort i många år, därför är det viktigt att lyssna till patienten, som oftast vet mycket om sitt tillstånd. Denna fjärde vecka är jag på intensiv avdelningen vilket är mycket lärorikt. Här ligger patienter efter operation som t.ex. en by-pas operation för observation och behandling. Jag läser av skärmen som är kopplad till patienten och som visar bt, puls, sat, frekvens och tar temperaturen, oftast varje timme. Även drainvätskan kontrolleras + urinmängd. Jag har även satt upp dropp som vätska och antibiotika, förberett vätska med medicin i och beräknat dropptid, gett heparininjektioner. Tagit EKG och studerat tolkning av EKG. En viktig del av min praktik har blivit att översätta för holländare, svenskar, danskar etc. som inte talar engelska eller spanska. Framförallt de äldre är väldigt tacksamma när någon kan förklara i deras eget språk vad doktorn berättar och informerar vad som ska ske under deras vistelse på sjukhuset. Det kan bli väldigt emotionella situationer (också med anhöriga) och det är då viktigt att ta sig tid att lyssna. Efter påsken (Semana Santa) har jag omväxlande varit på avdelningarna och intensiven; jag har valt att vara lite mer på intensiven för att man lär sig mer där. På intensiven har jag att göra med patienter som haft någon form av operation: allt från herniaoperationer till hjärtoperationer. Det mest intressanta är att man är med om hela vårdbiten som hygien, nutrition, sårbehandling, dropp, medicin och injektioner. Eftersom det arbetas med en hel del apparatur, får man också insikt i den tekniska biten av att arbeta på en sådan avdelning. Jag trivs väldigt bra på sjukhuset, speciellt på intensiven, där jag har lärt känna personalen och där jag har lärt mig mest (mycket för att där arbetar engelsk personal).
Nästa vecka blir säkert lika intressant som de andra och även om det ska bli roligt att komma hem igen så är det allt med lite vemod som jag lämnar sjukhuset och Spanien nästa lördag. Denna sista vecka var jag på intensiven en dag och resten av veckan på avdelningarna. Något nytt har jag inte lärt mig men det kommer ju nya patienter varje dag och det är det som gör detta yrke så intressant; alla dessa möten med olika människor. Idag, torsdag, var den sista dagen och jag bjöd på tårta och tog några trevliga foton. Jag fick mina papper påskrivna och dessutom så fick jag ett mycket fint intyg från sjukhuset. Jag har verkligen trivts bra, mycket för att det är ett litet sjukhus med mycket trevlig och kompetent personal, en upplevelse och erfarenhet som jag kommer att njuta av länge... Jag och Susy på intensivavdelning, Santa Elena Hospital april 2012