Hemsjukvård i Genk, Belgien

Transkript

1 Hanna Eriksson Sjuksköterskeprogrammet SJSA 26 VT 2012 Hemsjukvård i Genk, Belgien Vecka 1, inledning Jag har nu gjort min första vecka här i Genk inom hemsjukvården i området Genk norra. Till att börja med har det mesta handlat om att smälta en massa intryck, jobba upp engelskan och försöka följa med i samtalet mellan sjuksköterska och patient på flamländska. Sjuksköterskeyrket här i Belgien är i mångt och mycket likt Sverige men det finns ändå en del skillnader. Gällande hemsjukvården så är det i princip bara sjuksköterskor som jobbar här. På senare år har fler undersköterskor anställts men dessa får endast utföra tvättning av patienter vilket komplicerar det hela om patienten skulle behöva hjälp med något annat samtidigt, till exempel sårvård. Detta regleras enligt lagar och författningar och många sjuksköterskor som jag pratat med hoppas att dessa lagar kommer att omformuleras så att de kan rikta in sig på den mer specifika omvårdnaden och undersköterskor på den mer grundläggande. Detta innebär att jag får göra mycket av den omvårdnad som undersköterskorna inom hemsjukvården i Sverige normalt gör, vilket var lite av en besvikelse då denna praktik ligger i termin sex, den sista terminen innan jag förhoppningsvis examineras som sjuksköterska. Som tur är, så är de väldigt tillmötesgående från hemvårdens sida och låter mig följa med så kallade specialsjuksköterskor under vissa dagar, som valt att specialisera sig inom ett visst område, exempelvis provtagning, kateterisering av blåsa, diabetes, sårvård och kost. Alla patienter som omfattas av hemvården har en husläkare som de träffar mer eller mindre regelbundet. Det som är viktigt att komma ihåg är att sjuksköterskorna alltid behöver en

2 ordination från läkaren innan de får utföra någon vård hos patienten. Allt utom tvättning av patienten omfattas av ett ordinationskrav. Gällande riskbedömningar använder sig sjuksköterskorna i hemvården egentligen bara av Katz ADL index, som mäter vårdtagarens beroendegrad i aktiviteter i dagligt liv. Dessa bedömningar uppdateras ungefär en gång i halvåret. Ibland oftare och ibland bara en gång per år beroende på hur ofta sjuksköterskan anser det vara nödvändigt. Hygien och aseptik, vecka 2 Tyvärr har jag upplevt att det inte tas så hårt på att upprätthålla en god aseptik eller hygien inom hemvården där jag just nu gör min praktik. Ofta återanvänds bussaronger flera dagar i rad. Under ett morgonpass med cirka tio patienter att besöka användes handskar en gång (vid hantering av ett sår), annars användes inga, varken vid tvättning av övre eller nedre toalett eller vid injektioner. Dessutom desinficerades inte händerna mellan patienterna. Detta observerades hos mer än en sjuksköterska och när jag undrade hur de tänkte gällande hygien och vad de hade för rutiner kunde ingen egentligen svara på detta, utan menade att de gjorde som de alltid har gjort. Jag anser att detta är en stor risk för patientsäkerheten. Som går att läsa i Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien inom hälso- och sjukvården mm. (2007) står följande: Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar 2 Hälso- och sjukvårdspersonalen ska vid undersökning, vård och behandling eller annan direktkontakt med patienter iaktta följande för att begränsa risken för vårdrelaterade infektioner: 1. Arbetskläderna ska ha korta ärmar. 2. Arbetskläderna ska bytas dagligen, eller vid behov oftare. 3. Händerna och underarmarna ska vara fria från armbandsur och smycken. 4. Händerna ska desinfekteras med ett alkoholbaserat handdesinfektionsmedel, eller något annat medel med motsvarande effekt, omedelbart före och efter varje direktkontakt med en patient. 5. Händerna ska desinfekteras både före och efter användning av handskar. 6. Händerna ska, om de är synligt smutsiga, tvättas med vatten och flytande tvål innan de desinfekteras. 7. Vid vård av en patient med gastroenterit ska händerna alltid tvättas med vatten och flytande tvål före desinfektion.

3 8. Händer som har tvättats ska vara torra innan de desinfekteras. 9. Ett engångsförkläde av plast eller en skyddsrock ska användas, om det finns en risk för att arbetskläderna kommer i kontakt med kroppsvätskor eller annat biologiskt material. 10. Skyddshandskar för engångsbruk ska användas vid kontakt med eller risk för kontakt med kroppsvätskor eller annat biologiskt material. 11. Skyddshandskarna ska tas av direkt efter ett arbetsmoment och bytas ut mellan olika arbetsmoment. Detta gäller förvisso sjukvården i Sverige, men det är också eftersom det är detta jag normalt arbetar utifrån som det också känns mycket främmande för mig att inte jobba efter följande rutiner. Palliativ omsorg inom hemsjukvården i Belgien, vecka 3 Fredagen den tredje februari fick vi information av en kvinna som jobbar inom det palliativa teamet. Det är patientens husläkare som avgör (i samråd med patienten och/eller anhöriga)när det är dags för patienten att få palliativ vård. Patienten kan få ett bidrag från staten på runt 600 euro i månaden om denne har intentionen att avlida i hemmet. Om detta ska ske måste patienten ha ett team med sjuksköterskor (tillsammans med husläkaren) som vårdar denne fram till slutet. Enligt undersökningar som gjorts här i Belgien önskar de flesta möjligheten att få avlida i hemmet, detta betyder att vården satsat på att utbilda sjuksköterskor i palliativ vård för att kunna möta detta behov. Inom hemsjukvården finns så kallade referenssjuksköterskor, som är speciellt insatta i ett visst ämne, till exempel diabetes, sårvård eller palliativ vård. Inom det palliativa området är det inte bara den döende patienten som man måste ta hänsyn till utan även vara ett stöd för de anhöriga. Man arbetar mycket med stöttande samtal, att förklara processen samt hjälpa till med allt det praktiska runtomkring, till exempel hålla kontakt med läkaren. Det är också viktigt att inte glömma bort de sjuksköterskor som vårdar patienten. I det terminala stadiet är det ett team bestående av fyra sjuksköterskor som vårdar patienten. Dessa kan behöva stöd och om någon känner att processen varit påfrestande hålls en debriefing efter att patienten avlidit för att kunna ventilera sina tankar.

4 Det palliativa teamet har möten varje vecka för att diskutera aktuella patienter och då brukar normalt även en läkare specialiserad inom palliativ vård medverka. Palliative sedation palliativ sövning I Belgien är både aktiv dödshjälp och palliativ nedsövning tillåtet. Den palliativa nedsövningen kan läkare och anhöriga besluta om, om patienten inte själv aktivt kan ta det beslutet, eller så kommer patienten själv överens med läkaren om detta. Palliativ nedsövning görs för att lindra ångesten inför döden samt att patienten ska slippa kämpa så hårt. Nedsövningen sker när patienten medicinskt anses ha max någon dag kvar i livet. Vid aktiv dödshjälp måste patienten däremot bevisat vara vid sina sinnens fulla bruk vid beslutstagandet och själv åberopa hjälpen att dö samt skriva ner detta och signera. Närståendes betydelse samt avslutning, vecka 4 och 5 Då Genk, där jag befinner mig och gör min praktik, är en mångkulturell stad är närståendes betydelse en intressant aspekt att ta upp. Tack vare kolgruvorna som tidigare var aktiva här i Genk emigrerade många framför allt från Italien, Portugal, Turkiet och Marocko hit för att jobba. Det jag kan se inom hemsjukvården är att många patienter som har sitt ursprung ur något av dessa länder ofta har ett starkt stöd från sina anhöriga. Det har såklart även många av de Belgiska patienterna men jag vågar påstå att det är än mer markant inom invandrarfamiljerna. Här tar de yngre hand om de äldre på ett mer självklart sätt och maken eller makan ägnar stor dedikation till att ta hand om sin partner. Flera av de sjuksköterskor som jag haft som handledare under den här tiden i Belgien anser att de närståendes hjälp och stöttning är ovärderlig och att de underlättar mycket av jobbet för dem. Dessutom anser de att det är en stor trygghet för patienten att ha det stödet hemma. Praktiktiden här i Belgien har varit mycket intressant och lärorik. Det finns många skillnader men också många likheter. Jag har möjligen inte lärt mig så mycket nytt om jag ser till rent tekniska moment, eller medicinska- och omvårdnadsmässiga kunskaper. Däremot har jag vuxit som människa och vidgat mina vyer, vilket jag är mycket glad för. Önskvärt hade varit att gå med fler handledare. Jag gick med samma handledare på morgonen alla fem veckor,

5 som hade väldigt friska och välmående patienter. Jag tror att praktiken gett mig mer om jag fått möta fler patienter med andra problem.