Det våras för familjen

Det våras för familjen Annette Wallqvist

Det våras för familjen Annette Wallqvist

En serie populärvetenskapliga kunskapsöversikter från Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS. Nr 1/2010: Det våras för familjen Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd. Författare: Annette Wallqvist, vetenskapsjournalist. Projektledare och redaktör: Annie Rosell. Referensgrupp: Kenneth Abrahamsson, Inger Jonsson, Solweig Rönström. Omslag, illustrationer och grafisk form: Lena Eliasson/ Prospect Communication AB. Omslagsfoto: Maja Suslin/Scanpix. Tryck: Åtta45 Tryckeri AB, Solna, 2010. Copyright: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, och författaren. Författaren svarar för innehållet i boken. ISBN: 978-91-89602-40-3 ISSN: 1652-3199 Beställningsinformation: Denna kunskapsöversikt kan beställas från FAS: www.fas.se/bokhandel Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, Box 2220, 103 15 Stockholm. Tel: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se, www.fas.se.

Innehåll Förord 6 Kenneth Abrahamsson programchef, FAS. Familjen ett forskningsfält i förändring 9 Kenneth Abrahamsson Olika familjer kap. 1 Regnbågsfamiljerna har ritat om familjekartan 16 Karin Zetterqvist Nelson, Linköpings universitet. kap. 2 Tvåsamheten har fått större status bland homosexuella 24 Jens Rydström, Lunds universitet. kap. 3 Familj behöver varken betyda barn eller partner 29 Kristina Engwall, Institutet för framtidsstudier, Stockholm. kap. 4 Förhandlingar ett måste i styvfamiljen 37 Thomas Johansson, Göteborgs universitet. Kristina Larsson Sjöberg, Örebro universitet. kap. 5 Turkiska familjer litar mer på familjen än välfärdssystemet 47 Margareta Bäck-Wiklund, Göteborgs universitet.

4 i n n e h å l l Det goda föräldraskapet kap. 6 Vid adoption blottläggs familjenormen 52 Cecilia Lindgren, Linköpings universitet. kap. 7 Mödrar bemöts snarare utifrån sitt kön än sin person 63 Margareta Bäck-Wiklund, Göteborgs universitet. kap. 8 Nu har pappa kommit hem 68 Philip Hwang, Göteborgs universitet. kap. 9 Föräldrar påverkar sina barns framtida inkomster 76 Anders Björklund, Stockholms universitet. kap. 10 Barns rättigheter vid skilsmässa 83 Elisabet Näsman, Uppsala universitet.

i n n e h å l l 5 Vad politiken kan göra för familjerna kap. 11 Det föds fler barn i jämställda länder 92 Livia Oláh, Stockholms universitet. kap. 12 Kvinnor i politiken har lyft upp familjen på agendan 102 Christina Bergqvist, Uppsala universitet. kap. 13 Jämställdhet alla vill ha det men få klarar av det 111 Björn Halleröd, Göteborgs universitet. Anne Grönlund, Umeå universitet. kap. 14 Politiska reformer kan påverka viljan att skaffa barn 121 Elizabeth Thomson, Stockholms universitet. kap. 15 Maxtaxan ledde till fler barnafödslar i Sverige 129 Anna Sjögren, Institutet. för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU och vid IFN. Helena Svaleryd, Institutet för näringslivsforskning, IFN. kap. 16 Det våras för familjen 135 Gunnar Wetterberg, Saco. Länkar 143 Litteratur 144

Förord Var finns familjen i den forskning som FAS finansierar? Frågan kan verka lite långsökt men är trots allt berättigad. Rådet finansierar forskning om arbete, välfärd och hälsa, men har inte tidigare lyft fram familjen som ett särskilt område. Om man söker i FAS projektdatabas på ord relaterade till familj kommer ett par hundra träffar. Väljs enbart ordet familj handlar det om ett sjuttiotal träffar. Det kan gälla den nya papparollen och delad föräldraledighet, familj och arbetsliv i vid mening, barnafödande och demografi, globala familjer och transnationella nätverk, familj och funktionshinder, socialtjänstens ingripande när barn far illa, samkönade familjebildningar, åldersrevolutionens följder för familjen, om barnomsorg och skola. Det finns således en rik flora av forskning med anknytning till familjens roll i vårt samhälle, men kanske inte så mycket forskning om familjen som en institution i sig. Samtidigt går det inte att bestämma vad som skulle kunna kallas normal-

familjen eftersom bilden av familjen förändras och utvecklas över tid. Familjen är inte bara ett viktigt forskningsfält. Det är också, utöver den grundläggande uppgiften att organisera barns, ungdomars och vuxnas vardag, ett i allra högsta grad aktuellt politikområde. Under senare år har stort intresse i offentlig debatt och lagstiftning, ägnats åt samboendets sociala och legala status samt åt regnbågsfamiljen med samkönade föräldrar, där olika vägar att skaffa barn och barnens rättigheter och villkor kommit i förgrunden. Synen på familjen dels i förhållandet mellan barn och föräldrar, dels i relationen till arbetslivet är en vattendelare mellan olika politiska idéer och partier. De nordiska välfärdsstaterna har i hög grad försökt att främja den jämställda tvåförsörjarfamiljen där ansvaret för barnens utveckling och för den egna yrkeskarriären delas mellan föräldrarna. I andra länder som i exempelvis Tyskland, betonas familjens roll och mammans ansvar för barnens utveckling i högre grad. Även i Sverige finns skillnader i synen på barn, familj och arbetsliv mellan olika partier. En skiljelinje handlar om hur föräldrarna ska dela på föräldraledigheten. Vårdnadsbidragets roll och betydelse är ett annat hett diskussionsämne. Bokens titel Det våras för familjen speglar också en välkommen renässans för familjeforskningen. Syftet med denna populärvetenskapliga skrift är just att lyfta fram olika aspekter på familjens stabilitet och förändring. Bokens första del handlar om regnbågsfamiljen, om singelfamiljen, styvfamiljen och familjen i ljuset av etnisk mångfald. Den andra delen riktar ljuset på det goda föräldraskapet och kraven på föräldrarna, exempelvis vid adoption eller papparollens betydelse för barnens utveckling. 7

8 f ö r o r d Det tredje området gäller politikens och statens roll för familjen. Alva Myrdals pionjärarbete för att skapa goda villkor för barnens utveckling, exempelvis i barnstugor, har under åren mött både positiv och negativ kritik. Staten ska inte, för att använda Yvonne Hirdmans ord lägga livet tillrätta. Många anser att det är föräldrarnas ansvar att sörja för att barnen utvecklas till goda medborgare och människor, och inte statens och kommunens ansvar. Det låter sig sägas, men samtidigt finns en socialrätt och socialtjänsten som har skyldighet att ingripa om barn far illa. I bokens tredje del ges exempel på hur familjepolitik och jämställdhetspolitik på strukturell nivå påverkar familjernas storlek, vardagsliv och försörjning. Forskningen visar att det föds fler barn i jämställda samhällen och ekonomiska villkor påverkar viljan att skaffa flera barn. Det är därför en angelägen uppgift att främja fortsatt forskning om familjen och dess betydelse för barnens uppväxt, föräldrarnas yrkesverksamhet, arbetslivets förändring och samhällets utveckling. Det är FAS förhoppning att denna skrift ska bidra till fördjupad analys och debatt om familjens centrala roll och förändrade villkor i den framtid vi går till mötes. Kenneth Abrahamsson Programchef Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.

Familjen ett forskningsfält i förändring Vad är en familj? En traditionell syn på familjen är att den i många kulturer är basen för organiseringen av samhället. Den bygger oftast på en kombination av socialt och genetiskt släktskap, som formellt regleras genom äktenskap och i moderna välfärdsstater regleras genom familjerättslig lagstiftning. Ett grundläggande krav vid bildande av nya familjer är incestförbudet och att vuxna barn söker sin partner från andra familjer. Under förra seklet var den monogama kärnfamiljen kanske den vanligaste familjeformen. Kärnfamiljen var även historiskt sett den dominerande samlevnadsformen, enligt Nationalencyklopedin. Familjens relation till produktion, arbetsfördelning och genusstruktur är intressant. I bondefamiljen skedde en integration mellan liv och arbete, medan industrifamiljen kännetecknades av en separation både av produktionsförhållanden och av könsroller. I det moderna arbetslivet har gränserna mellan familjeliv och arbete suddats ut. Man kan med hjälp av ny teknik ta arbetet med sig hem och för vissa grupper kan

10 fa m i l j e n ett forskningsfä lt i förändring hemmet smygkontoriseras. För andra grupper, särskilt inom relationsinriktade yrken inom vård, skola och omsorg, finns en produktionsmässig åtskillnad men man tar med sig arbetet hem mentalt sett. För lärarnas del blir det också en hel del hemarbete. De två senaste decennierna är siffrorna rätt stabila när det gäller hur många som anger att de bor i familj. Drygt två tredjedelar av personer i åldern 16 84 år anger att de har en egen familj, vilket enligt SCB betyder att man har make/ maka/sambo och/eller barn under 18 år i hushållet. Den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och barn har också visat stor stabilitet. Nära tre fjärdedelar av alla barn mellan 0 och 17 år bor med båda sina föräldrar och det har skett en liten ökning de senaste åren, även om det finns en stark regional variation. I kommuner som Lomma och Danderyd bor nära 85 procent av barnen under 18 år med båda sina föräldrar. Motsvarande siffra för Norberg och Sundbyberg är 65 procent. Familjesammanhållning är också som störst under barnens första levnadsår och avtar successivt. När barnen är sjutton år är det endast 60 procent som lever tillsammans med båda föräldrarna. Antalet giftermål har ökat de senaste fem åren och uppgår nu till drygt 50 000, en siffra som gällde under femtio- och sextiotalet. Samtidigt är andelen ensamboende eller singlar hög, särskilt i större städer. Enligt SCB finns omkring två miljoner ensamhushåll i Sverige. Möjligheten att registrera partnerskap upphörde med utgången av april 2009. Enligt de nya reglerna för könsneutrala äktenskap kan de som lever i partnerskap omvandla detta till äktenskap. Samkönade former för samlevnad har fått stor uppmärksamhet i opinions-

k e n n e t h abrahamsson 11 bildning, medier och lagstiftning, men utgör numerärt en mycket liten del av familjer i Sverige. Det har också skett och sker stora förändringar inom den traditionella familjens ram. Femtiotalets hemmafrufamilj har i stort sett försvunnit och tvåförsörjarfamiljen har växt sig stark. Den har växt fram i ett samspel mellan kvinnors ökande arbetskraftsdeltagande och en successivt utbyggd barnomsorg. Dessutom har politiken för ökad jämställdhet och den lagstadgade och betalda föräldraledigheten spelat en viktig roll. Trots stora reforminsatser är den reellt jämställda familjen fortfarande en utopi, eller åtminstone mycket sällsynt om man ska tolka aktuell forskning och statistik. Både hushållsarbete och föräldraskap präglas fortfarande av en stark könsarbetsdelning. Den klassiska diskussionen om kvinnans två roller finns fortfarande kvar. En del forskning visar också att graden av självupplevd trötthet ökar, särskilt för kvinnor men även för män. Det faktum att vi lever allt längre gör att den utvidgade familjen över tre eller fyra generationer blir vanligare. Det för med sig ett ökat behov av omsorg och stöd från familjen till både barn, barnbarn och äldre familjemedlemmar. Under livsloppet har majoriteten av individer minst två familjer. Först föds man eller adopteras till en familj och sedan bildar majoriteten familj i vuxen ålder. Det betyder inte att varje familj har en livslång hållbarhet. Medianen för en familjs varaktighet är omkring tio år. Under livet sker en successiv ombildning av familjer, vilket lett till begrepp som plastmammor och plastpappor eller bonusbarn. Enligt SCB:s statistik lever omkring en tredjedel av alla barn i en form av seriell familjebildning (Johansson, 2009). Det nya familjespråket är intressant i sig

12 fa m i l j e n ett forskningsfä lt i förändring och visst låter bonusbarn bättre än styvbarn, även om bonusbegreppet som sådant blivit skamfilat det senaste decenniet. En annan aspekt på familjebegreppets förändringar handlar om äktenskapsformer, laglig reglering och hushållets förläggning. Som ovan belysts har de som lever i partnerskap möjlighet att omvandla detta till äktenskap. Samboende är inte jämställda med gifta i lagens mening. Här finns en uppsjö av olika varianter som sambo, särbo eller delsbo, d.v.s. bo ihop ibland men inte alltid. Är man ensamboende kan man numera även kalla sig singel eller självbo. En annan variant är fjärrbo, där man bor på olika orter eller i olika länder, men fortfarande tillhör samma familj. Transnationella familjer är ett sådant exempel. Dessutom kan en familjs struktur och vardag i mindre eller högre grad präglas av olika kulturella, religiösa och etniska värderingar, vilka också ofta har återverkningar på olika familjemedlemmars handlingsutrymme. Det kommer kanske som en överraskning för många, men för de allra flesta är det fortfarande tvåsamhet och barn som gäller. Med ökade krav på jobbet, både på prestation och socialt engagemang, i kombination med föräldraskap och arbete i hemmet är det en utmaning att få vardagen att gå ihop. Stödet från samhället är ofta avgörande. Familjeforskningen utgör därför ett viktigt underlag för politiker och olika slags beslutsfattare. Familjen som mångvetenskapligt forskningsfält Forskning om familjen i förändring utgör en spegelbild av det svenska samhällets utveckling. I boken Familjeliv, ger Thomas Johansson en intressant översikt över forskningen inom området. I likhet med ungdomsforskning finns inom familjeforsk-

k e n n e t h abrahamsson 13 ningen olika synsätt. En tolkningslinje företräds av dem som i första hand anknyter till klassiska sociologiska variabler som klass, kön, lön och arbete och som pekar på stabiliteten i familjen som institution i samhället. Ett annat synsätt, som till viss del förespråkas av Thomas Johansson, lägger tonvikt vid familjens dynamik, intimitet och individualitet, där familjen blir en arena för individuella projekt. Behovet av att klarlägga synen på stabilitet och förändring i olika familjemönster, är enligt Thomas Johansson (2009, sid.19) stort: Det verkar som att det är svårt att foga samman och integrera modernitetsteorins resonemang och förändring med statistiska rapporter om bestående strukturer. Ofta blir det antingen-eller, det vill säga antingen för man fram data som tyder på att det inte hänt så mycket, utan att vi fortfarande lever i ett samhälle som präglas av bristande jämställdhet, klasshierarkier och en idealiserad heterosexuell kärnfamilj, eller också för man fram en bild av en stark förändring och en successivt förändrad maktbalans mellan könen. Forskning om familjen är också av relevans för många samhällsområden. I den utvärdering som Skolverket förra hösten gjorde av svensk skola, visade det sig att familjens sociala och ekonomiska villkor har stort inflytande på elevernas skolresultat. Familjens ekonomiska resurser och sociala och intellektuella kapital har stort inflytande på utbildningens effekter. Under sjuttiotalet och åttiotalet fanns också mycket forskning om barnomsorgens innehåll och kvalitet och vad som kunde vara en optimal tidpunkt för att börja på dagis, något som inte är lika vanligt idag. Familjens betydelse för födelsetal och demografiska utveckling är ett välkänt område. Utvecklingen under senare decen-

14 fa m i l j e n ett forskningsfä lt i förändring nier har gått mot en förskjutning i de reproduktiva cyklerna. Medelåldern för förstföderskor ökar successivt och ligger nu på 29 år. Samma sak gäller etableringen på arbetsmarknaden, vilken inträder vid ca 28 års ålder. Följden är att det sker en kompression av den tid som är tillgänglig för barnafödande samtidigt som det s.k. livspusslet blir allt svårare att lägga. Trygga och goda familjeförhållanden är viktiga för barns och ungdomars utveckling, och vad man i Barnkonventionen kallar för barnens bästa. Uppväxtvillkoren präglar i hög grad livsloppet, utvecklingen av den egna identiteten, yrkesval och egen kommande familjebildning. Familjen har en stor betydelse för utvecklingen som individ och som medborgare men är också betydelsefull för arbetsmarknad, tillväxt och den ekonomiska utvecklingen. Gränsen mellan familjens och samhällets ansvar för barnens utveckling är en återkommande fråga både i forskning och i politik. Diskussionen om vad som kännetecknar en familj kommer med stor sannolikhet att fortsätta även i framtiden. Den traditionella könsdelade kärnfamiljen utsätts för stora förändringar och senare tids forskning pekar på jämställdhetens pris samtidigt som jämställdheten har positiva effekter på barnafödande, mäns och kvinnors arbetsdeltagande och gemensamt ansvar för barnens utveckling. Idag skulle man kunna utbrista leve kärnfamiljen!. Däremot ser den inte ut på ett enda sätt; regnbågsfamiljen, singelfamiljen, bonusfamiljen är några av de alternativa familjeformer som utvecklats i mångfaldens samhälle. Kenneth Abrahamsson

Olika familjer

Kap. 1 Regnbågsfamiljerna har ritat om familjekartan Den heterosexuella kärnfamiljen som norm är fortfarande stark men inte självklar. Numera är familjekonstellationerna många och regnbågsfamiljen är en av alla de som utmanar kärnfamiljen. Regnbågsfamiljerna har visat stor uppfinningsrikedom för att skapa den familj de vill ha. Jag kallar dem pionjärer, eftersom det handlar om människor som bildat familj utan förebilder och manus, berättar Karin Zetterqvist Nelson, docent vid Tema Barn på Linköpings universitet. Karin Zetterqvist Nelson har länge intresserat sig för homosexuellas familjebildning. Hon har bland annat studerat samkönade par som skaffade barn under 1990-talet och i början av 2000-talet. Det var i en tid innan det fanns ett samhälleligt och rättsligt stöd för de homosexuella par som ville bli föräldrar. Till skillnad från nu hade de varken möjlighet till adoption eller assisterad befruktning.

k a r i n zetterqvist nelson 17 Mot alla odds heter hennes bok som bygger på en studie där ett 20-tal familjer delat med sig av sina alldeles unika erfarenheter av att bilda familj. Familj är något man gör. Detta är synligt bland homofamiljer som skapat en rad olika familjekonstellationer, berättar hon. Både kön och antal föräldrar varierar Enligt Karin Zetterqvist Nelsons studie kunde familjebildningen se ut på olika sätt, både när det gäller föräldrarnas kön och antal. Lesbiska par kunde inseminera utomlands med hjälp av en anonym donator. Eller så kunde de göra en insemination på egen hand med hjälp av en bög, eller ett bögpar, i bekantskapskretsen. Det kunde vara ensamstående homosexuella föräldrar eller så kunde det finnas barn från tidigare heterosexuella förhållanden. En vanlig lösning för de lesbiska paren var att vända sig till en man, eller ett manligt par, som de kände och som ville erkänna faderskapet och därmed ta på sig det sociala föräldraskapet och vara mer eller mindre aktiva i sina föräldraroller. Att inseminera utomlands med en okänd donator var inte ett lika vanligt alternativ. Ofta för att de lesbiska kvinnorna var måna om att barnet skulle få en manlig förebild och fadersgestalt. Det speglar en stark pappa- och jämlikhetspolitik som verkar ha fått genomslag också i lesbiska pars funderingar kring familjebildning, menar Karin Zetterqvist Nelson. Flera av regnbågsfamiljerna lever i konstellationer som ställer stora krav på kommunikation, inte minst eftersom föräldrarna lever i olika hushåll. Dessutom kan det finnas olika förväntningar på vad som är pappa- respektive mammaroll i

18 r e g n b å g s fa m i l j e r n a har ritat om fa m i l j e k a rta n en familj som inte är uppbyggd kring en heterorelation. Men mina intervjupersoner löste det på ett bra sätt. De var väl rustade individer med ett stort engagemang och starka sociala och kulturella resurser. Ingen skillnad i psykologisk utveckling Trots att regnbågsfamiljerna försökt planera och förutse hur familjelivet skulle se ut var det mycket nytt och oväntat som dök upp. Som hur man på bästa sätt delar på omsorgen om ett spädbarn som ammar sin biologiska moder. Eller de oväntade svårigheter som kunde uppstå när ett föräldrapar skilde sig under barnets uppväxt. Men jag uppfattade att mycket löste sig under tiden. Vi talar om barn som var hett efterlängtade och älskade. Men när det kommer till själva föräldraskapet slutar gränsöverskridandet. Då handlar det om en vardag som ska lösas, matsäckar som ska skickas med, läxor som ska göras. Och för barnen är det relationen till föräldrarna som är avgörande, inte deras sexualitet, säger Karin Zetterqvist Nelson som också undersökt uppväxtvillkoren för barn till föräldrar som lever i homosexuella relationer. För barn faller det sig också naturligt hur de ska förhålla sig till sina föräldrar. En del småbarn kunde prata om att de hade en mamma och en Lotta. Det fanns olika varianter. Det kunde lika gärna vara mamma Eva och mamma Anna. Barnen kan också ha ett sofistikerat sätt att säga mamma med olika tonfall, berättar Karin Zetterqvist Nelson.

k a r i n zetterqvist nelson 19 Juridiskt kan familjen vara otrygg Men på ett rättsligt och samhälleligt plan var de nya familjeformerna problematiska eftersom medföräldrarna inte hade någon juridisk rätt till sina barn. När ett lesbiskt par valde att inseminera sperma från en man i bekantskapskretsen var det bara den biologiska mamman som hade juridiska band till barnet. Om hon dog, eller om kvinnorna skilde sig, hamnade medmamman i en position där hon saknade rättsligt stöd för sitt föräldraskap. Trots att hon både fostrat och levt i en nära relation till barnet sedan födseln. Det var en situation som ledde till att den biologiska mamman i egenskap av juridisk förälder kunde utveckla en stabil relation till barnet medan medmammans position var mer utsatt. Den biologiska pappan däremot blev visserligen erkänd som juridisk förälder, men också hans situation blev i viss mån utsatt eftersom han inte levde så nära barnet den första tiden. En del föräldrar hade också problem med att få hjälp från myndigheterna vid tvister. Särskilt när heteronormen styrde de professionellas förhållningssätt och bemötande och regnbågsfamiljernas speciella villkor inte uppmärksammades. Det finns ibland en föreställning om att det är de biologiska föräldrarna som är primära för barnen, vilket förstås ställer till problem med förståelsen för de här familjerna, menar Karin Zetterqvist Nelson. Lagändringar har gynnat lesbiska par Sedan pionjärföräldrarna började bilda familj har lagstiftningen ändrats på två viktiga områden, vilket fått stora konsekvenser för regnbågsfamiljerna.

20 r e g n b å g s fa m i l j e r n a har ritat om fa m i l j e k a rta n 2003 blev det möjligt för samkönade par att adoptera, både genom så kallad närståendeadoption och utomlands. Två år senare, 2005, fick lesbiska par rätt till assisterad befruktning i Sverige vilket gjorde det möjligt för båda kvinnorna att erkännas som barnets juridiska föräldrar redan från början. Lagändringarna är välkomna eftersom de har lett till att regnbågsbarnen fått tryggare och stabilare relationer till sina föräldrar, säger Karin Zetterqvist Nelson. När närståendeadoption blev möjlig föredrog många lesbiska par att inseminera utomlands. Där är spermadonatorn anonym och det blir möjligt för båda kvinnorna i familjen att tack vare adoptionen dela på det juridiska föräldraskapet. Det har underlättat inte minst vid fördelning av föräldraledigheten. De kvinnorna har övervägande positiva erfarenheter av det bemötande de fått från myndigheterna. De har inte blivit särbehandlade någonstans, vilket visar på en enorm förändring i synen på regnbågsfamiljer de senaste åren, konstaterar Karin Zetterqvist Nelson. Sedan 1980-talet har det varit en viktig princip i Sverige att barn som kommit till genom insemination har rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Därför är det inte tillåtet med anonyma spermadonationer. Biologin och vikten av generna anses stark, och de anonyma inseminationer som gjordes utomlands gick på tvärs emot den svenska rättsliga principen om att barnet har rätt att känna till donatorns identitet. Det ledde till den lagändring som kom 2005 och som gjorde det möjligt för lesbiska par att få inseminera på svenska sjukhus, men då med en donator som är känd för barnet.

k a r i n zetterqvist nelson 21 Det kan ses både som en gayvänlig liberalisering som öppnat för flera familjeformer, och som ett uttryck för ökad statlig kontroll, menar Karin Zetterqvist Nelson. De kvinnor som valt bort en tydlig fadersgestalt i familjen genom att inseminera på sjukhus har blivit stärkta av den nya lagstiftningen. Visserligen tonar lagstiftningen ner idén om vikten av ett tvåkönat föräldraskap, men antalet föräldrar är fortfarande två. De regnbågsbarn som har flera föräldrar saknar alltjämt rättsligt stöd i sin relation till dem. Svårare för homosexuella män att få ett biologiskt barn För homosexuella män däremot har familjebildningen inte förändrats särskilt mycket sedan lagändringarna kom. De är fortfarande beroende av ett utvidgat föräldraskap tillsammans med kvinnor om de vill bli biologiska föräldrar. Vill de istället göra en internationell adoption, kan de visserligen få det medgivande som krävs i Sverige, men det finns fortfarande ett motstånd mot samkönat föräldraskap från givarländernas sida. För de homosexuella männen återstår alternativet att få barn med hjälp av en surrogatmamma, men det är inte tillåtet i Sverige. Det finns heller inga förslag som skulle göra det möjligt för fler än två personer att få ett rättsligt föräldraskap i relation till ett barn. Karin Zetterqvist Nelson, lektor vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande samt docent vid Tema Barn, Linköpings universitet.

22 r e g n b å g s fa m i l j e r n a har ritat om fa m i l j e k a rta n FAKTA Föräldraskap för homosexuella Lagen om registrerat partnerskap ändrades 2003 så att det blev möjligt för personer som ingått partnerskap att ansöka om adoption. 2005 fick lesbiska par rätt till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. Insemination eller provrörsbefruktning får bara genomföras om kvinnan är registrerad partner eller sambo. Partnern eller sambon anses vara förälder till det barn som föds, under förutsättning att hon samtyckt till behandlingen och det är sannolikt att barnet har avlats genom den. När homosexuella par fått barn efter en insemination på egen hand eller efter assisterad befruktning vid medicinsk klinik utomlands kan ett gemensamt föräldraskap utövas av de genetiska föräldrarna, eller av två partners efter en styvbarnsadoption. Partners kan gemensamt adoptera eller dela vårdnad av barn. Kvinnan i ett samkönat par som inte fött barnet ska enligt lagen benämnas förälder. Men det gäller inte vid privat insemination eller en insemination som gjorts utomlands vid en medicinsk klinik. Här gör lagen skillnad mellan homosexuella och heterosexuella. När ett barn föds i ett heterosexuellt gift par anses maken automatiskt vara pappa. I ett homosexuellt par måste kvinnan som inte fött barnet adoptera för att bli förälder i juridisk mening. Januari 2007 presenterades utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning, som föreslog en ny reglering av föräldraskap. Är den kvinna som fött barnet registrerad partner föreslås en föräldraskapspresumtion för hennes partner som motsvarar en faderskapspresumtion för heterosexuellt gifta. Detta innebär att lagen skulle utgå ifrån att det är partnern som är förälder. Betänkandet har varit på remiss och bereds inom justitiedepartementet.

k a r i n zetterqvist nelson 23 FAKTA forts. Ett manligt par kan inte få barn med hjälp av assisterad befruktning inom den svenska sjukvården. En man och en kvinna som inte lever tillsammans kan inte få hjälp med ett delat föräldraskap. Surrogatmammor är inte tillåtna i Sverige. Det finns ännu inget konkret förslag som skulle möjliggöra rättsligt föräldraskap för fler än två personer. Källa: Jämsides, nr 2/2008. Den var JämOs nättidning. JämO ingår sedan 2009-01-01 i Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Kap. 2 Tvåsamheten har fått större status bland homosexuella I takt med att samkönade par fått samma rättigheter som heterosexuella har tvåsamhetsnormen och kärnfamiljen förstärkts. Samtidigt har de homosexuella disciplinerats som grupp och identiteten som sexuellt utlevande grupp håller på att suddas ut. När Sverige fick en könsneutral lagstiftning 1 maj 2009 blev det möjligt för två personer av samma kön att gifta sig, borgerligt eller kyrkligt. Därmed har samkönade par fått rätt att ingå äktenskap utifrån samma äktenskapslagstiftning som heterosexuella par. Ur rättvisesynpunkt är det en stor framgång för gayrörelsen. Men priset de homosexuella får betala är att de disciplinerats som grupp, säger Jens Rydström som är historiker och arbetar som lektor och forskare vid Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet. I projektet Det femte civilståndet har han studerat partner-

j e n s ry d s t r ö m 25 skapslagens historia, genus och sociokulturella innebörd. Resultatet har han samlat i boken Odd couples, a history of registered partnership and gay marriage in Scandinavia. Tanken på äktenskap väcktes i Danmark Han berättar att tanken om äktenskapsliknande former för homosexuella väcktes politiskt för första gången av det danska Socialistisk Folkeparti. Det var 1968. Partiet föreslog att äktenskapen skulle kompletteras med registrerat partnerskap för homosexuella likväl som för heterosexuella, och flerpersonsfamiljer. Ett förslag som visserligen inte gick igenom men som ändå blev startskottet för den utveckling som lett fram till den könsneutrala äktenskapslagstiftning vi har idag, eftersom de nordiska ländernas utveckling påverkat varandra. Några år senare, 1973, uttalade den svenska riksdagen att homosexuell samlevnad är fullt acceptabel och Vänsterpartiet kommunisterna föreslog att äktenskapet skulle ersättas av en könsneutral partnerregistrering. Partiet ville också att flerpersonsfamiljerna skulle erkännas som familjeform, däremot behövde det utredas hur den juridiskt skulle regleras. Fram till början av 1980-talet kom det ständigt upp frågor i politiken om kollektivt boende och alternativa livsformer. Sedan försvann det helt, berättar Jens Rydström. Den sexualiserade mytbildningen har tonats ner De partnerskapslagar som följde har fokuserat på tvåsamhet och monogami. Och mytbildningen där homosexuella förknippas med en utlevande sexualitet har gradvis tonats ner. Under resans gång har homosexuella blivit både mer synliga och accepterade i samhällsgemenskapen.

26 t vå s a m h e t e n har fåt t större stat u s bland homosexuella När Justitiedepartementet 1995 gav ut en broschyr om partnerskapslagen är det två rödnästa pajasar med ett stort hjärta mellan sig som fick illustrera det homosexuella paret. Borta är läderbögen med naken stjärt och piskor. Många homosexuella har också längtat efter att skaffa barn. Steg för steg har lagstiftningen underlättat adoption och för lesbiska även assisterad befruktning. Gayrörelsen har lagt krut på att vi också kan vara goda föräldrar. Det i sig är avsexualiserande. Jag menar, att när man tar med barnen för att titta på Prideparaden blir den inte riktigt lika sexuell, förklarar Jens Rydström. Homosexuella blir som alla andra Det som drivit många homosexuella i kampen för en neutral äktenskapslagstiftning är ett djupt rättvisepatos. Ingen vill bli diskriminerad på grund av sexuella preferenser. Många har argumenterat för att även om äktenskapet upplevs som småborgerligt, vill de ändå kunna välja själva om de vill ingå ett eller inte, säger Jens Rydström. Men lagstiftningen har inte bara undanröjt orättvisor. Den har också fått effekt på homonormen och priset rörelsen får betala är att alltfler samkönade par blir som alla andra vanliga människor. Den kulturella subkulturen med en uttalad sexualitet med dragshows och spännande fester har tunnats ut. Därmed inte sagt att alla saknar den. I USA har gayrörelsen splittrats i två delar. En som är för registrerat partnerskap och en annan som menar att mycket går förlorat när de homosexuella blir majoritetens knähundar. Medan det statliga erkännandet kan vara negativt för

j e n s ry d s t r ö m 27 rörelsen, kan det ändå spela stor roll för de enskilda paren, påpekar Jens Rydström. Inte minst för de som har en partner utomlands som vill söka uppehållstillstånd som närstående. Men diskussionen om flerpersonsfamiljen har fallit bort under årens lopp. Det beror på att hela utvecklingen går mot en allmän förstärkning av tvåsamhetsnormen och kärnfamiljen och gayrörelsen är en del av den, menar Jens Rydström. Experimenten med storfamiljer har fallit tillbaka till förmån för kärnfamiljen. Jens Rydström, filosofie doktor, Centrum för genusvetenskap, Lunds universitet. FAKTA Enkönade äktenskap I Sverige lever 3 024 kvinnor och 2 835 män i partnerskap eller enkönat äktenskap. Att antalet kan vara udda beror på att statistiken gäller personer folkbokförda i Sverige och att det finns personer som gift sig med en person som inte är folkbokförd i landet.

28 t vå s a m h e t e n har fåt t större stat u s bland homosexuella Personer som är registrerade partners eller ingår i ett enkönat äktenskap 1998 2009 Antal personer 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 Män Kvinnor 500 0 1998-99 2000-01 -02-03 -04-05 -06-07 -08-09 År Danmark var det första landet som införde lag om registrerat partnerskap 1989. Andra länder som har registrerat partnerskap, men som inte lagstiftat om enkönade äktenskap, är Island, Frankrike, Finland, Schweiz, Storbritannien, Tjeckien, Uruguay och Ungern. Norge införde en liknande könsneutral äktenskapslag som Sverige under 2009. Även i Belgien, Nederländerna, Kanada, Spanien, Sydafrika och vissa delstater i USA kan personer av samma kön gifta sig. Källa: SCB

Kap. 3 Familj behöver varken betyda barn eller partner Att skaffa barn är inte längre ett självklart val för alla unga. Även om de flesta gör det. Men det har också blivit mer accepterat att avvika från den utstakade banan med äktenskap och barn för att istället leva utan barn eller som singel. Att välja bort barn har blivit mer accepterat, även om det fortfarande är ovanligt. Det handlar mer om att synen på föräldraskap har förändrats, säger Kristina Engwall, filosofie doktor i historia och verksam vid Institutet för framtidsstudier. Lika accepterat börjar det bli att leva som singel, även om det fortfarande är kärnfamiljen som hägrar för de allra flesta. Skillnaden är att de flesta hellre lever singel än har ett halvbra förhållande. Singelskapet har blivit en ny, och närmast åtråvärd, livsstil. På 1960-talet fanns inte singel ens som begrepp, då hette det ensamstående vilket signalerade avsaknad av relationer,

30 fa m i l j behöver va r k e n betyda barn eller pa rt n e r säger Kristina Engwall. I populärkulturen är budskapet att det går att vara singel, framgångsrik och dejta med läget under kontroll. Titta bara på Ally McBeal, eller tidiga avsnitt av Sex and the city. Samtidigt är det dubbelt, för det finns också gott om misslyckade singlar som inte klarar av att ha en relation, berättar Kristina Engwall. Kärnfamiljsidealet lever kvar Själv har hon intervjuat tio singelkillar i 30-årsåldern. Och även om ingen av dem var särskilt stressad över sitt civilstånd var de alla inställda på att så småningom bilda ett par. Kärnfamiljen lever kvar som ideal. Också de som hade dåliga förhållanden bakom sig ville skaffa partner och barn. Men inte med vem som helst, säger Kristina Engwall. Men det är inte bara singlarna som blivit ett vanligare inslag i familjebilden. Också de barnlösa, eller barnfria som Kristina Engwall kallar det, har blivit fler de senaste decennierna. Enligt siffror från SCB har andelen barnfria kvinnor i Sverige stabiliserat sig på en nivå på ungefär sexton procent. Vad siffrorna inte visar är om barnfriheten är frivillig eller inte. Andelen barnlösa män är ännu högre. I Tyskland och Storbritannien är andelen kvinnor utan barn större ändå. Prognoser visar att av de kvinnor som föddes 1975 kommer ungefär 20 30 procent leva utan barn. I Sverige har den frivilliga barnlösheten ökat trots alla de politiska satsningar som gjorts för att det ska bli möjligt att förena yrkesliv och föräldraskap. Det skiljer oss från andra länder där forskning om barnfrihet gjorts, säger Kristina Engwall.

k r i s t i n a engwa l l 31 Barnomsorgen är väl utbyggd sedan länge, föräldraförsäkringen en av de mest generösa i världen och småbarnsföräldrar har laglig rätt till deltidsarbete. Dessutom finns stora möjligheter att få medicinsk hjälp för dem som är ofrivilligt barnlösa. Man kan konstatera att vi lever i ett samhälle som har en ambition att vara barnvänligt. Vi har många lagar som är till för att underlätta kombinationen arbetsliv och familjeliv. Svenska kvinnor föder många barn I Sverige är det också självklart för de allra flesta att skaffa barn, svenska kvinnor hör till dem som föder flest barn i Europa. Bakgrunden till de politiska satsningarna är en strävan efter en jämn ström av skattebetalare och arbetskraft som kan hjälpa till att försörja våra gamla. I välfärdspolitikens kontext tycker jag att det är intressant att undersöka varför en del individer ändå väljer att avstå från barn, säger Kristina Engwall. Klart är att det inte är lika normbrytande längre att välja bort barn ur sitt liv eftersom toleransen för alternativa familjeformer till kärnfamiljen har ökat i Sverige. Utvecklingen går mot en större individualisering och en större frihet att bestämma över både sin kropp och sitt liv. Det gör att barn inte längre är en lika självklar del av livet för alla. Men valfriheten får också konsekvenser för hur vi ser på barnen, menar Kristina Engwall som ser två parallella spår. Barns status har kommit att både minska och öka. Barns status i vårt samhälle går åt två håll. Det ena är att barns status ökar, vilket satsningar på barns demokratiska

32 fa m i l j behöver va r k e n betyda barn eller pa rt n e r rättigheter visar. Men samtidigt har barns betydelse för familjen minskat. Borta är den tid då ett par var tvunget att gifta sig om kvinnan blev gravid av misstag. Gemensamma barn är inte heller längre ett argument för att leva tillsammans. Eftersom barn inte längre är det kitt som håller familjer samman kan man säga att barn har förlorat i symboliskt värde. Samtidigt har barn en given och självklar plats eftersom de bidrar till att göra familj. Barns betydelse blir också tydlig i ljuset av de stora ekonomiska och personliga resurser som många ofrivilligt barnlösa satsar för att få ett barn, säger Kristina Engwall. Synen på föräldraskapet har förändrats Samtidigt har också synen på föräldraskapet förändrats. Sinnebilden av en god mor är inte längre en självuppoffrande kvinna med många barn. Istället kan ett gott föräldraskap vara noggrant planerade födslar och precis det antal barn som gör att föräldrarna klarar av att sätta barnens behov i centrum framför sina egna. Dessutom förväntas dagens föräldrar både förse sina barn med en god materiell standard och en nära relation. Föräldrarna ska också mer än någonsin tidigare ta aktiv del både i sina barns skolliv och fritidsaktiviteter. För att kunna ge sina barn allt detta vill många vara färdigutbildade, ha en trygg plattform på arbetsmarknaden, en bra bostad och ett stabilt förhållande innan de känner sig redo att axla föräldraansvaret. Så det planerade och genomtänkta föräldraskapet talar för att synen på barn präglas av motstridiga tendenser, säger Kristina Engwall.

k r i s t i n a engwa l l 33 Kärnfamiljens ställning är fortfarande stark i Sverige och ett självklart val för många. De flesta vill också ha två barn, ett av varje kön. Det kan Kristina Engwall konstatera inte minst efter att ha intervjuat unga singelkillar om deras syn på par- och familjebildning. Bilden av kärnfamiljen lever helt klart kvar. Barnfriheten påverkar identiteten I en kvalitativ studie har hon intervjuat nio kvinnor och sex män som alla valt att leva sina liv utan egna barn. Männen är mellan 35 och 40 år, medan kvinnorna är i 65 70-årsåldern och runt 40 år. Genom att prata med kvinnor ur två olika generationer hoppades hon få syn på samhälleliga förändringar som gäller värderingar och förutsättningar kring föräldraskap. Hon var också intresserad av att se om situationen skiljer sig åt för kvinnor och män. För kvinnor har barnfriheten större betydelse för identiteten. De blir också mer ifrågasatta än männen för sitt val att inte skaffa barn, konstaterar hon. Framförallt de yngre kvinnorna berättar att de ibland blir fördomsfullt bemötta. Inte sällan möter de professionella läkare, barnmorskor och kuratorer, som inte respekterar deras val utan hävdar att de kommer att ångra sitt beslut. Något kvinnorna upplever som mycket kränkande. Dessutom har de stött på föreställningar om att kvinnor som inte vill ha barn är karriärlystna, hårda, oansvariga och själviska.

34 fa m i l j behöver va r k e n betyda barn eller pa rt n e r I själva verket är det ingen av mina intervjupersoner som anger karriären som en anledning till barnfriheten, säger Kristina Engwall. De äldre kvinnorna upplevde barnfriheten som mer oproblematisk eftersom de var fertila i en tid då medicinsk hjälp för barnlösa inte fanns att få. Dessutom var barnlöshet som samtalsämne tabu, vilket gjorde att de äldre kvinnorna inte behövde stå ut med närgångna frågor. Kvinnorna i 40-årsåldern upplevde att deras livsval ifrågasattes mycket mer av omgivningen. Men för männen är barnfriheten inte lika problematisk. Moderskap och kvinnlighet är nära förknippade med varandra. Men manlighet kan lättare uttryckas på andra sätt än med faderskap, berättar Kristina Engwall. Olika skäl till barnfrihet Bevekelsegrunderna för barnfriheten kan se olika ut. En del av de barnfria har tagit aktiv ställning mot ett föräldraskap efter noggrant övervägande, men Kristina Engwall konstaterar också att det inte alltid behöver vara så. En del väljer bort barn helt enkelt därför att de inte tycker om dem, andra för att de vill satsa på annat i livet eller inte är intresserade av att ändra på sin livsstil så mycket som de skulle behöva göra om de skulle skaffa barn. En del kvinnor känner ingen biologisk längtan, även om vissa väntar på att den ska vakna. Barnfriheten kan också vara en konsekvens av att ett föräldraskap aldrig riktigt passat in eller prioriterats i livssituationen.

k r i s t i n a engwa l l 35 En del kvinnor tog aldrig barnafödandet under allvarligt övervägande eftersom de i grunden inte var tillräckligt intresserade. Åter andra menar att de varit så säkra på att de inte vill ha barn att de inte ens reflekterat över att de kunde välja, säger Kristina Engwall. Däremot verkar det inte vara föräldraskapets svårigheter som avskräcker de barnfria. Nej jag tror inte det. De barnfria är övertygade om att de skulle vara bra föräldrar, säger Kristina Engwall. Hon berättar också att många barnfria tar till sig beskrivningen av hur jobbigt ett föräldraskap är. Fördelarna och nackdelarna de får av sitt beslut relateras till mödrar i samma ålder som dem själva. Kvinnor i fyrtioårsåldern relaterar till småbarnsföräldrars stressiga vardag, medan de äldre kvinnorna är mer upptagna av tankar på vuxna barn och ser att andras barnbarn kräver plats i sina mor- och farföräldrars liv. En del av de intervjuade berör barns plats i samhället i negativa termer. Flera är irriterade över att barn får ta så stort utrymme och över de juridiska fördelar som småbarnsföräldrar har i arbetslivet. Samtidigt är ingen av dem jag har intervjuat främmande för vår välfärdspolitik. De är med på att barn är ett viktigt inslag i välfärdssamhället, det skiljer dem från barnfria i andra länder. Kristina Engwall, filosofie doktor i historia vid Institutet för framtidsstudier, Stockholm.

36 fa m i l j behöver va r k e n betyda barn eller pa rt n e r FAKTA Frivilligt barnlösa SCB gjorde under våren 2009 en enkätundersökning om attityder till barnafödande. Där uppskattas andelen frivilligt barnlösa till fem procent. Så många kvinnor under 34 år och män under 36 år säger att de inte vill ha barn. När det gäller kvinnor i åldrarna 34 40 år uppger en femtedel av de barnlösa kvinnorna att de inte vill ha barn, medan en fjärdedel av männen i åldrarna 36 44 år säger samma sak. Källa: Barnlöshet i siffror (SCB 2010, Lotta Persson), kapitel ur Barnfri i ett barnvänligt samhälle av Engwall, Kristina och Peterson, Helen (kommande).

Kap. 4 Förhandlingar ett måste i styvfamiljen Svårigheterna med att leva i styvfamilj är överdrivna åtminstone om man frågar barnen. Deras bild av hur det är att leva med separerade föräldrar är betydligt ljusare än den bild som föräldrarna själva förmedlar. Men förhandlingarna, de duggar tätt i styvfamiljerna. Det framgår av både sociologen Thomas Johanssons och socionomen Kristina Larsson Sjöbergs forskning. Båda forskarna har intresserat sig för hur livet i en familj gestaltar sig efter en skilsmässa, men ur olika perspektiv. Medan Kristina Larsson Sjöberg har undersökt den nya familjesituationen ur barnens synvinkel, har Thomas Johansson intresserat sig för hur den upplevs av papporna. Gemensamt för de båda är att de velat få en bild av hur vardagen i familjerna löses, rutiner formas och ser ut. Och variationerna är förstås stora, menar forskarna. De länkade familjesystemen fungerar som familjer gör

38 f ö r h a n d l i n g a r ett måste i styvfa m i l j e n mest. Det finns väl fungerande familjer och det finns dåligt fungerande, konstaterar Kristina Larsson Sjöberg. Den familj som uppstår kring barnet efter en separation kallar hon alltså för en länkad familj, där barnet är länken som för individerna samman. Pratar man om styvfamiljen har man ett vuxenperspektiv, eftersom det bara är ett hushåll. Ett länkat familjesystem består av de hushåll som barnet rör sig mellan, säger hon. Det är vanligt att varje familj som finns kring barnet vill hänga ihop som en egen kärna, oavsett om den biologiska föräldern är ensamstående eller ej. Det kan bero på att man inte ser den stora familj som barnet ser som sin. Principer styr förhandlingarna Det var när Kristina Larsson Sjöberg arbetade med sin avhandling Barndom i länkade familjesystem som hon träffade och intervjuade sjutton sådana familjer. Det var 27 barn och deras mammor, pappor och styvpappor. Hennes syfte var att ta reda på hur familjernas rutiner och ritualer formades och identifiera de förhandlingar som konstituerade familjerna. Förhandlingarna är oundvikliga eftersom föräldrarna måste samarbeta kring barnen, oavsett vad de tycker om varandra. Förhandlingarna kan ske både öppet och i det tysta. Principerna som styr är lojalitet och rättvisa, förklarar Kristina Larsson Sjöberg. Föräldrarna är oftast överens om att relationen mellan barn och biologiska föräldrar ska behållas. Många betonar också vikten av rättvisa. Särskilt barnen tänker mycket på det eftersom de är medvetna om sitt värde.

t h o m a s johansson och kristina larsson sjöberg 39 Men det är viktigt för barnen att föräldrarna tar hand om konflikterna och löser dem. I samtalen med både barnen och de vuxna har Kristina Sjöberg Larsson sett att familjerna genomgår flera faser. I början när skilsmässan är färsk kan det vara svårare att samarbeta. Men med tiden infinner sig en viss ordning och det är inte lika mycket som behöver avgöras. De lösningar som familjerna väljer för sina rutiner kring exempelvis måltider, hämtningar och lämningar signalerar vem som är med i familjegemenskapen och vem som inte är det. Vem som anses stå nära och vem som anses mer avlägsen. Det finns också en stark symbolik i hur de väljer att forma sina ritualer kring högtider som födelsedagar och julfirande. Till exempel kunde det finnas en särskild plats för ett barn vid matbordet, även när barnet inte var där. Vid jul kunde en förälder lämna sin nya partner för att istället fira med barnen. Det fanns också familjer som valde att komma ihop som en storfamilj och fira högtider tillsammans. Förhandlingarna blir färre med tiden Medan Kristina Larsson Sjöberg i sin forskning talar om länkade familjesystem, talar Thomas Johansson istället om seriella familjer. Men så har han också ett vuxenperspektiv i sin forskning, nämligen pappornas. Det som händer är att man skaffar partner och barn, sedan separerar man och skaffar kanske en ny familj. I vissa fall sker detta flera gånger, förklarar han. Thomas Johansson pekar på att det ställs stora krav på kommunikation och flexibilitet i de nya familjerna eftersom många beslut påverkar flera personer. Detta samtidigt som

40 f ö r h a n d l i n g a r ett måste i styvfa m i l j e n såren efter en skilsmässa ska läka och föräldrarna ska få en ny och fungerande relation till varandra. Jag vet att Björn Halleröds forskning pekar på att förhandlingsbegreppet är överskattat. Men det gäller inte de seriella familjerna, menar Thomas Johansson. Men liksom Kristina Larsson Sjöberg har Thomas Johansson sett att förhandlingarna minskar efter hand. Behovet blir mindre vartefter man hittar lösningar och rutiner. Samtidigt uppstår ständigt nya situationer som kan ge upphov till konflikter. Det kan till exempel handla om ekonomi och hur tider ska hållas. Vardagen bjuder på många svåra situationer De flesta av papporna som Thomas Johansson har intervjuat har framförallt träffat sina barn på helger. Papporna berättade om vilka svårigheter de hade med att få vardagen och relationen till barnen att fungera när de fick mindre kontakt. Resultatet av samtalen redovisas i boken Den andre föräldern. De pappor som lyckades bäst med att behålla en nära relation till sina barn efter skilsmässan var personer med en hög social kompetens. Att leva separerad från sitt barn ställer stora krav på förmåga att kommunicera och att hantera känslor. Det uppstår ständigt situationer i vardagen som kan vara emotionellt påfrestande och svåra att hantera. Till exempel vid hämtning och lämning där det blir konkret och påtagligt att barnet delar sin vardag med någon annan, berättar Thomas Johansson. Det tjugotal fäder som ställde upp som informanter i Thomas Johanssons studie var framförallt pappor som lyckades bra med att hålla kontakten med barnen. Men det fanns