Interreg III A Sverige - Norge 2000-2006

Dnr: N2000/5439/IRT Bilaga 1 Version 2001-06-06Bryssel Näringsdepartementet Förslag till program för gemenskapsinitiativet Interreg III A Sverige - Norge 2000-2006 Juli 2000 SVERIGE OCH NORGE 1

1. INLEDNING... 4 1.1 Programstruktur och översikt...4 1.2 Motiv för programmet...6 1.3 Samordning med andra EU-program, gemenskapsinitiativ samt nationella utvecklingsinsatser... 7 1.4 Partnerskapet...8 1.5 Programprocess för Åarjelsaemien dajve...8 1.6 Programprocess för Nordens Gröna Bälte...9 1.7 Programprocess för Inre Skandinavien...9 1.8 Programprocess för Gränslöst Samarbete...10 1.9 Gemensam programprocess...10 1.10 Integrering av ex ante utvärdering...10 2 ANALYS... 14 2.1 Inledning...14 2.2 Geografiska fakta...14 2.3 Befolkningsutveckling...16 2.4 Utbildning och Kompetens...21 2.5 Arbetsmarknad...23 2.6 Näringsliv allmänt...24 2.7 Samiskt näringsliv...25 2.8 Näringsliv i Nordens Gröna Bälte...27 2.9 Näringsliv i Inre Skandinavien...28 2.10 Näringsliv i Gränslöst Samarbete...29 2.11 Infrastruktur och kommunikationer...31 2.12 Natur och kultur...33 2.13 Hälsa och sjukvård...34 2.14 Miljöanalys...35 2.15 Jämställdhetsanalys...38 3. SWOT ANALYS... 40 4. ERFARENHETER FRÅN INTERREG II A... 46 4.1 Läroperiod med gränsregionaliteten i fokus...46 4.2 Programmets genomförande...47 4.3 Resultat och effekter...48 4.4 Halvtidsutvärderingen...54 4.5 Generella erfarenheter...56 4.6 Slutsatser var finns förbättringspotentialen?...58 5. VISION, MÅL OCH STRATEGI... 60 5.1 Vision...60 5.2 Övergripande mål...61 5.3 Strategi...61 5.4 Horisontella mål och kriterier...62 6 INSATSOMRÅDEN OCH ÅTGÄRDER... 64 6.1 Insatsområde A: Näringslivs- och kompetensutveckling...65 6.2 Insatsområde B: Livsmiljö och samhällsutveckling...66 6.3 Insatsområde C: Tekniskt stöd...67 6.4 Åtgärder...69 Åtgärd A 1; Kunskap och kompetensutveckling...69 Åtgärd A 2; Utveckling av företag och företagande...71 Åtgärd A 3; Samisk samhällsutveckling...73 Åtgärd A 4; Regionöverskridande projekt insatsområde A...75 Åtgärd B 1; Infrastruktur och kommunikationer...76 Åtgärd B 2; Miljö och hälsa...78 Åtgärd B 3; Kultur, regional identitet och attraktionskraft...80 Åtgärd B 4; Regionöverskridande projekt insatsområde B...82 Åtgärd C 1; Administration...83 2

Åtgärd C 2; Information och datasystem...84 6.5 Förhållandet till EG:s statsstödsregler och EES-avtalet...85 7 INDIKATORER OCH EFFEKTMÄTNING... 87 7.1 Indikatorer...87 7.2 Resultatmätning av programmets direkta effekter...90 7.3 Utvärderingskriterier och baseline-data...92 8 ORGANISATION AV PROGRAMMETS GENOM-FÖRANDE... 93 8.1 Förvaltningsmyndighet och Utbetalningsmyndighet...93 8.2 Beslutsorganisationen...95 8.3 Övervaknings- och utvärderingssystem...97 8.4 Finansiell förvaltning och kontroll...100 9 ÅTGÄRDER FÖR ATT GE OFFENTLIGHET ÅT PROGRAMMET... 107 10 FINANSIERINGSÖVERSIKT EG-medel... 107 Karta: Programområdet Interreg III A Sverige-Norge Bilaga 1 114 Delområdesspecifik SWOT-analys Bilaga 2...111 Finansiella tabeller Bilaga 3...116 Kompletterande statistik Bilaga 4...116 3

1. INLEDNING 1.1 Programstruktur och översikt Källa: Statens kartverk, Norge Tillatelsesnummer: LKS820098-ØS2000/3 Området är inte naturgeografiskt homogent och inte heller någon funktionellt sammanhängande region. Ändå finns många gemensamma särdrag. Gemensamt för hela området är de mycket gynnsamma naturliga förutsättningarna för gränsöverskridande samarbete, som baseras på gemensam kultur och traditioner, ett närmast gemensamt språk och en lång historiskt betingad värdegemenskap. En stark vilja att förstärka den öst-västliga dimensionen är också klart uttalad i hela området. Dessa faktorer bildar mycket gynnsamma grundförutsättningar för att uppnå goda resultat genom ett fördjupat samarbete. Historiskt har sydsamer haft mycket nära sociala relationer med varandra, oavsett på vilken sida om den norsk/svenska gränsen man bott. Traditionella renflyttningar har alltid skett i östvästlig riktning och släktförhållanden sträcker sig över gränsen. Det är därför viktigt att även fortsättningsvis fördjupa och förstärka samarbetet människor emellan. Inte minst för att utveckla det sydsamiska språket, kulturen och de traditionella näringarna, men även nya näringsformer. Det gäller att överbrygga avståndet och arbeta för att åstadkomma närhet, bl.a. genom kompetensutveckling och stärkande av de egna resurserna. Programmets vision är att genom gränsöverskridande samarbete bidra till att utveckla en attraktiv region med god livsmiljö och hållbar utveckling. Den övergripande målsättningen är att utveckla ekonomiska och sociala samarbetsstrukturer samt att undanröja gränshinder. Programmet skall leda till minskad utflyttning, ökad kompetens och sysselsättning, där speciellt ungdomarnas behov och utvecklingsmöjligheter skall tillgodoses. Den öst-västliga dimensionen förstärks och skapar därmed bättre förutsättningar för ett växande näringsliv, entreprenörsanda och regi- 4

onens utveckling. Det är i grunden enskilda individers kunnande, engagemang och delaktighet, som kan skapa utvecklingskraft. Interreg-programmet skall stärka förutsättningarna för positiva och självgenererande utvecklingsprocesser, där många enskilda individer men också företag, organisationer och myndigheter tar aktiv del och tillsammans förverkligar programmets vision. Det nu föreliggande förslaget till Interreg-program har sin utgångspunkt i svenska regionala tillväxtavtal, norska fylkesplaner och regionala utvecklingsprogram som partnerskapen har utarbetat. Utvecklingsarbete tar tid och måste bedrivas långsiktigt. Detta program är mer långsiktigt än föregående interreg-program och det ger gränsregionen enastående möjligheter att åstadkomma bestående effekter. Det är vad som görs i dag som avgör hur bra det blir att arbeta, studera, leva och bo i regionen om 10-15 år. Fokuseringen ligger på åtgärder som ger ett mervärde genom gränsöverskridande samverkan och som syftar till att utveckla gränsregionens starka sidor. Programmets geografiska omfattning, fördelad på delområden, är Nordens Gröna Bälte: Jämtlands län, Nord Trøndelags fylke och Sør Trøndelags fylke Inre Skandinavien Värmlands län, kommunerna Malung och Älvdalen i Dalarnas län Hedmarks fylke, kommunerna Askim, Skiptvet, Eidsberg, Trøgstad, Marker, Rømskog, Aremark, Hobøl och Spydeberg i Østfolds fylke, kommunerna Hurdal, Nannestad, Gjerdrum, Eidsvoll, Ullensaker, Nes, Fet, Sørum och Aurskog-Høland i Akershus fylke. Inom ramen för 20%-regeln (Guidelines II-10) kommer även möjligheter för projektaktiviteter att kunna ges speciellt för kommunerna Lillehammer och Gjövik i Oppland fylke samt kommunerna Skedsmo och Ås i Akershus fylke. Gränsen mellan Dalsland och Østfold är gräns mellan två av programmets delområden. Detta kan vid en första anblick förefalla ologiskt men förklaras av att Aremark själv har valt att ingå i Inre Skandinavien, grundat på de goda erfarenheter man har från tidigare samarbeten. Motivet för en geografisk utvidgning av delområdet Inre Skandinavien, där hela Värmlands län ingår, grundar sig på Värmlands relation till angränsande regioner på den norska sidan av riksgränsen. Historiskt sett har varken kommungränserna eller länsgränserna utgjort några hinder för gränssamarbetet och olika gränssamarbeten bedrivs i hela Värmland. Syftet är att en geografisk utvidgning skall främja och utveckla det fortsatta gränssamarbetet i hela Värmland. Det primära för det fortsatta utvecklingsarbetet är även fortsättningsvis det gränsnära samarbetet och utvecklingen av gränsregionen. Gränslöst Samarbete Kommunerna Strömstad, Tanum, Sotenäs, Munkedal, Lysekil, Uddevalla, Trollhättan, Vänersborg, Färgelanda, Mellerud, Åmål, Bengtsfors och Dals Ed i Västra Götalands län (Fyrbodalområdet). Kommunerna Halden, Moss, Sarpsborg, Fredrikstad, Hvaler, Råde, Rygge, Våler och Rakkestad i Østfolds fylke. Inom ramen för 20%-regeln (Guidelines II-10) kommer även möjligheter för projektaktiviteter att kunna ges speciellt för Oslo-Göteborgssamarbetet, området kring Skagerrak-Kattegatt samt samarbetsprojekt för mål 2 Västra. 5

Åarjelsaemien dajve Det sydsamiska området innefattar Jämtlands län samt Nord- och Sør-Trøndelag, Idre nya sameby i Dalarnas län, Elgå reinbeitesdistrikt i Hedmarks fylke. Inom ramen för 20%-regeln kommer även möjligheter för projektaktiviteter att kunna ges i Västerbottens län och del av Nordlands fylke (Helgeland). I bilaga 1 finns en karta som på kommunnivå beskriver områdets geografiska omfattning. 1.2 Motiv för programmet Det svensk-norska interreg-programmet är uppbyggt som ett gemensamt program med decentraliserat beslutsfattande och övrigt programgenomförande i fyra delområden och i den beslutsgrupp som finns i varje delområde. Den programstruktur som föreslås kombinerar den administrativa förenkling och de utökade möjligheter till samverkan som följer av att ha ett program med ett bibehållet regionalt inflytande över beslutsfattande och programgenomförande, som följer av att de interregionala beslutsgrupperna behålls i delområdena från Interreg II A perioden. Den administrativa förenklingen består huvudsakligen i att det skall finnas endast en förvaltningsmyndighet, som tillika är utbetalningsmyndighet och endast en övervakningskommitté. Dessa organ har sina kontakter företrädesvis uppåt i systemet, till nationella regeringar, centrala nationella myndigheter och till EU-systemets organ. Härigenom blir den övergripande administrationen mer renodlad, överskådlig och effektiv. Analysen visar på såväl intressanta likheter som specifika särdrag för de olika delområdena. Det gör att insatserna i vissa fall genererar ett större gränsregionalt mervärde om de är projektgemensamma för hela regionen och i andra fall att mer regionspecifika insatser är att föredra. Det gemensamma programmet ger möjlighet att samarbeta och driva projekt i ett större geografiskt område än tidigare. Värdefulla erfarenheter och kunskaper kan spridas mellan delområdena. De interregionala beslutsgrupperna och deras sekretariat har kontakterna med partnerskap, projektsökande och projektägare. Beslutsgrupperna skall bestå av regionala representanter från huvudaktörerna i det gränsöverskridande partnerskapet. Dessa bibehålls på regional nivå för att garantera kontinuitet, förankring och nära kontakter med den vardagliga projektverksamheten samt de lokala och regionala aktörerna. Genom att delområdena individuellt kan budgetera resurserna efter de förutsättningar och behov som råder i det egna delområdet, kommer de regionala prioriteringarna att få fullt genomslag, inom ramen för en gemensam åtgärdsstruktur. Genom den administrativa samordningen öppnas och underlättas även möjligheterna till samverkan mellan delområdena och över delområdenas geografiska gränser. För att ta vara på och utveckla dessa samarbetsformer finns det förutom de interregionala beslutsgrupperna även en gemensam beslutsgrupp, som skall fatta beslut om samverkansprojekt. Det samarbete som därmed initieras mellan aktörer på projektnivå kommer att utgöra ett första steg i en process för att bredda framtida samverkan. Genom det nära samarbetet skapas också ett starkt och kompetent nätverkssekretariat. 6

1.3 Samordning med andra EU-program, gemenskapsinitiativ samt nationella utvecklingsinsatser Interreg III A-programmet kommer att ha kopplingar till ett flertal olika EU-program, gemenskapsinitiativ, nationellt svenskt/norskt regionalt utvecklingsarbete och skall fungera som en ytterligare drivkraft och ett komplement till dessa. Den svenska regeringen har beslutat att näringspolitiken skall regionaliseras och att det behövs en bättre samordning med andra politikområden. Sedan våren år 1998 pågår ett arbete med att utarbeta och genomföra regionala tillväxtavtal. Målet med avtalen är att åstadkomma en bättre samverkan lokalt, regionalt och centralt för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Kärnan i avtalet ska vara ett treårigt program bestående av insatser och åtgärder som ska genomföras under åren 2000-2002. På den norska sidan pågår i varje fylke ett motsvarande arbete med fylkesplaner och regionala utvecklingsprogram. Detta arbete sker i en bred partnerskapssamverkan där förutsättningar för såväl Interreg III A som övriga EU-relaterade insatser granskas. Det samiska området är uppdelat i två olika program, det sydsamiska delprogrammet i Interreg Sverige/Norge och det Lule- och nordsamiska delprogrammet i Interreg Sverige/Norge/Finland. Dessa delprogram har samarbetat under programprocessen för att få en enhetlig bild av hela det samiska området. I det samiska protokollet som anslutits till avtalet om svenskt medlemskap i Europeiska unionen erkänns de förpliktelser och åtaganden som Sverige har gentemot det samiska folket enligt nationell och internationell rätt. I protokollet konstateras att Sverige är fast beslutet att bevara och utveckla det samiska folkets levnadsvillkor, språk, kultur och levnadssätt. Sverige och EU har också gemensamt beaktat att den samiska kulturen och livsstilen är beroende av primära förvärvskällor som renskötsel i traditionella områden för samisk bosättning. Det nu framtagna programmet Interreg III A Sverige-Norge har sin utgångspunkt i de regionala tillväxtavtalen, fylkesplanerna och de regionala utvecklingsprogram som det sammantagna partnerskapet har utarbetat. Samverkan och avgränsningar, bl a ifråga om stödbarhet, gentemot övriga EU-program i regionen samt norska nationella insatser/program för regional utveckling inklusive kopplingar till EES-avtalet och verksamheten inom Nordiska Ministerrådet kommer att klarläggas. I första hand gäller det EU-programmen för Mål 1 Södra Skogslänen, Mål 2 Västra, Mål 2 N, Mål 3, programmet för miljö- och landsbygdsutveckling, strukturprogrammet för fisket, gemenskapsinitiativen Interreg III B, Interreg III C, Leader, Equal, Urban samt femte ramprogrammet och de territoriella sysselsättningspakterna. Mot denna bakgrund kan vissa detaljfrågor om avgränsningar, stödbarhet och stödintensitet slutligt bestämmas först när programkomplementen utformats. 7

1.4 Partnerskapet Förslaget till Interreg-program har utarbetats av ett regionalt partnerskap, där länsstyrelserna i Jämtlands och Värmlands län, självstyrelseorganet Västra Götalandsregionen, Sametinget i Sverige samt fylkeskommunerna i Nord Trøndelag, Sør Trøndelag, Hedmark, Akershus och Østfold har haft det formella uppdraget som samordnande organ. Partnerskapet består av representanter från alla delar av samhället; primärkommuner, landstingskommuner, fylkeskommuner, statliga myndigheter, försäkringskassor, företag, intresseorganisationer, fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer, folkrörelseorganisationer, lokala utvecklingsgrupper, branschorganisationer, föreningar, kooperativ, universitet, högskolor, etc. Möjligheten till deltagande i processen med att utarbeta tillväxtavtal, fylkesplaner, regionala utvecklingsprogram, målprogram och Interreg-program har stått öppen för hela partnerskapet, även om olika aktörers medverkan har varierat både till form och omfattning. Medverkan har omfattat en rad olika aktiviteter, från mycket aktivt och konkret arbete i till exempel tematiska arbetsgrupper som har utarbetat strategier, formulerat mål och skisserat åtgärder, till mer allmänna förslag, yttranden och synpunkter vid möten och i remisser. Experter inom länsstyrelser/självstyrelseorgan och fylkeskommuner har deltagit aktivt i utarbetandet av programmet, inom sina respektive expertområden, särskilt jämställdhet och miljö. Under processens gång har ett stort antal sammankomster, i såväl mindre arbetsgrupper som möten med stort antal deltagare, ägt rum, där idéer och förslag har presenterats och diskuterats. Samarbetet inom partnerskapet har skett både inom varje län/fylke och i gränsöverskridande möten. De länsvisa/fylkesvisa partnerskapen omfattar minst ett hundratal personer i varje län/fylke. Genom partnerskapen har således ett mycket stort antal människor involverats i arbetet och medverkat till programmets utformning. Arbetssättet innebär att utvecklingsarbetets inriktning, så som det är formulerat i Interreg-programmet, har en mycket bred samhällsförankring. Partnerskapet deltar inte bara i processen med att utarbeta Interreg-programmet utan kommer att delta aktivt även i programgenomförandet, som projektinitierare, projektägare och medfinansiärer samt i utvärdering och uppföljning, bl.a. genom övervakningskommittén. Stora delar av partnerskapet har redan i den tidigare strukturfondsperioden deltagit på detta sätt och tillägnat sig en god erfarenhet och kompetens, som kommer att fördjupas vid implementeringen av Interreg III A-programmet. 1.5 Programprocess för Åarjelsaemien dajve Det sydsamiska delområdets förslag och underlag till Interreg IIIA har utarbetats av ett samiskt regionalt partnerskap, där Sametinget i Sverige samt fylkeskommunerna i Sør- och Nord- Trøndelag haft det formella uppdraget och fungerat som koordinatorer. Det samiska partnerskapet har bestått dels av företrädare för samiska organisationer och institutioner, men också av privatpersoner. En samisk programplangrupp på åtta personer, valda av partnerskapet, har bistått med förslag och synpunkter under programskrivningen. Analys- och SWOT-del har utarbetats av de tre sekretariaten under medverkan av den före detta beslutsgruppen för Interreg 8

Åarjelsaemien. Programförslaget har lagts ut på det samiska intranätet samt på Sametingets hemsida. 1.6 Programprocess för Nordens Gröna Bälte Beslutsgruppen för Interreg II A Nordens Gröna Bälte presenterade i slutet av 1998 sitt positionspapper, vilket utgjorde starten på Interreg III A-processen. Beslutsgruppens sekretariat har sedan 1998 genomfört ett 10-tal partnerskapsmöten i både Norge och Sverige med information om förhandlingsläget, förutsättningar och framdrift för Interreg III. Vissa av de svenska partnerskapsmötena har genomförts samordnat med mål 1 Södra skogslänsregionen och det regionala tillväxtavtalet för Jämtlands län. Den egentliga programskrivningen inleddes under våren 1999, då beslutsgruppen tillsatte en analys-grupp med uppdrag att utarbeta en SWOT-analys för Nordens Gröna Bälte. Med analysen som grund arrangerades ett toppledarmöte i december 1999, där förutom beslutsgruppen, även andra ledande politiker, företrädare för de stora offentliga organisationerna i regionen och sydsamiska representanter deltog. Syftet var primärt att diskutera och planera gemensamma utvecklingsfrågor och samarbetsmöjligheter inom de kommande Interreg III-programmen. Vid detta möte identifierades ett antal utvecklingsområden som bedömdes vara särskilt intressanta för interreg-samarbete. Partnerskapet inbjöds därefter att delta i olika tematiska arbetsgrupper. Inbjudan resulterade i att arbetsgrupper, med ett 50-tal representanter från Jämtlands län, Nord- och Sør Trøndelag bildades inom näringslivsutveckling, kompetensutveckling, livsmiljö, urbana miljöer, fysiska kommunikationer, naturresurser/miljö och turism. Grupperna har aktivt bidragit med förslag och underlag till interreg-programmet Utifrån dessa förslag och underlag har programmet successivt utarbetats och löpande förankrats vid ytterligare ett toppledarmöte i mars 2000 och i dialog med en referensgrupp som utsågs vid toppledarmötet. Förslagen till åtgärder och senare hela programförslaget har lagts ut på beslutsgruppens hemsida på internet, där det också har funnits en funktion för partnerskapet att lämna synpunkter och kommentarer via e-mail. 1.7 Programprocess för Inre Skandinavien Programprocessen startade den 11 mars år 1999 genom det partnerskapsmöte som då ägde rum med syftet att diskutera den kommande programperioden år 2000-2006 och det nya programmet för Interreg III A Inre Skandinavien. Som bakgrund till mötet utgick man från programmet Interreg II A Inre Skandinavia. På partnerskapsmötet identifierades ett antal viktiga områden att arbeta vidare med inför kommande sjuårsperiod. Med utgångspunkt från partnerskapets resonemang skickades en inbjudan ut till ett antal olika aktörer med möjlighet att inkomma med förslag. Inbjudan skickades till: Karlstads universitet och högskolorna i Dalarna, Hedmark, Østfold, Gjövik och Lillehammer, ALMI Värmland, ALMI Dalarna, Hedmark Bedriftsutvikling, Østfold Bedriftsrådgivning, affärsrådgivarna för kvinnor och projektet Kvinnor över gränser, projektutvecklingskontoren ARKO-samarbetet, Gränskommittén Värmland/Østfold och Projekt Norden 9

samt projekt SkanLand och träutvecklingsprojektet. De förslag som har mottagits är bearbetade i delområdets grundmaterial. Det har också tagits hänsyn till förslagen i utarbetandet av detta program. I och med uppdraget från regeringen den 3 februari år 2000 om att skriva ett program har sedan dess ett flertal möten ägt rum med partnerskapet. Tre partnerskapsmöten har genomförts. Programutkastet har lagts ut på Inre Skandinaviens hemsida på Internet där det givits möjlighet för partnerskapet att lämna synpunkter. 1.8 Programprocess för Gränslöst Samarbete Under våren 1999 initierade beslutsgruppen för Gränslöst Samarbete programprocessen för Interreg III A. Kopplingen mellan programperioderna för Interreg II A-III A har härvid betonats starkt. En omfattande uppföljningsprocess av projektverksamheten under Interreg IIA-perioden genomförs därför med syfte att lyfta fram erfarenheter och utvecklingspotential för samarbetet. Ett antal olika typer av samlade norsk-svenska partnerskapsmöten har genomförts under 1999. Själva arbetet med programskrivningsprocessen och partnerskapet kring detta påbörjades under början av år 2000. I skrivgruppen har även det sedan 20 år väl etablerade nordiska samarbetsorganet Gränskommittén Østfold/Bohuslän-Dalsland medverkat. Två större gränsöverskridande partnerskapsmöten med grupparbeten kring programförslag samt remiss-/höringsrunda har genomförts. Ett brett partnerskap har aktivt medverkat i programskrivningsprocessen. 1.9 Gemensam programprocess Utifrån det underlag som utarbetats i respektive delområde har representanter från sekretariaten sammanställt förslag till gemensamt program. Under programmets framväxt har partnerskapet inom delområdena löpande tagit del av och getts möjlighet att komma med synpunkter på det gemensamma programmet. Det nu framtagna programmet har således löpande stämts av och förankrats hos partnerskapen inom delområdena. Möten med representanter från hela det svensk-norska området har ägt rum med deltagande från de svenska och norska myndigheter som har haft uppdraget att skriva programmet. 1.10 Integrering av ex ante utvärdering Ex ante utvärderingen av Interreg-programmet har utförts av forskningsinstitutet NIBR (Norsk Institutt for By- og Regionforskning) på uppdrag av övervakningskommitténs sekretariat, Nutek (Närings- och teknikutvecklingsverket). Utvärderingen har haft en interaktiv inriktning och har utförts parallellt med arbetet med att utforma programförslaget. Utvärderarna har deltagit i två möten, de har löpande tagit del av korrespondens med partnerskapen och de har tagit del av olika utkast till programtexter. Utvärderarna har löpande framfört sina synpunkter och förslag, såväl skriftligt som i dialog med programskrivarna. Utvärderarnas synpunkter har därför till övervägande del kunnat inarbetas i det slutliga programförslaget. 10

I Nuteks uppdrag klargjordes att utvärderingen skulle fokusera på fyra frågeställningar som lyfts fram som särskilt viktiga i underlaget från EU-kommissionen och den svenska regeringen. De fyra frågeställningarna är: 1. Hur har erfarenheterna från tidigare genomförda program utnyttjats i programarbetet? 2. Är de föreslagna insatserna och åtgärderna i programmet relevanta och i överensstämmelse med den föreslagna strategin? 3. I vilken utsträckning bedöms de föreslagna insatserna och åtgärderna bidra till att nå uppställda mål? 4. Tas det i förslaget till program hänsyn till faktorer som miljöhänsyn och jämställdhet mellan kvinnor och män? I utvärderingen koncentreras uppmärksamheten på dessa fyra frågeställningar men utvärderarna har även kommenterat själva arbetsprocessen, i vilken utsträckning framförda synpunkter har beaktats och gett ett antal råd och rekommendationer i övrigt. Nedan refereras under varje rubrik utvärderarnas huvudsakliga synpunkter, som baseras på ett programutkast version 2000-06- 08, ca två veckor före den slutversion som lämnas in till de svenska och norska regeringarna. Därefter kommenteras om och hur synpunkterna har beaktats i slutversionen. Programprocessen och programmets avgränsning NIBR har påpekat att programprocessen för Interreg III A startade inom varje delområde, långt innan det formella uppdraget att skriva program kom. Förberedelserna för Interreg III initierades av de beslutsgrupper och sekretariat som då var ansvariga för genomförandet av Interreg II A. Kommunikationsprocessen med delområdenas partnerskap hade kommit långt och det fanns redan programutkast framtagna och förankrade inom delområdena när den formella programprocessen startade. Delområdenas programutkast har därefter legat till grund för utarbetandet av det gemensamma programmet. Även den formella programprocessen hade en decentraliserad inriktning, eftersom uppdragen från de svenska och norska regeringarna riktades till de regionala myndigheterna. De programansvariga myndigheterna har etablerat ett decentraliserat arbetssätt i programarbetet genom att varje delprogram har haft huvudansvaret för att sammanställa olika kapitel. Utvärderarna menar att dessa faktorer har bidragit till att programmets helhet har fått för liten fokusering och att sammanhangen mellan kapitlen har blivit mindre tydliga än de var i de programutkast som har legat till grund för det slutliga programmet. Vidare menar NIBR att det borde finnas en motivering till att i stort samma geografiska indelning i delområden väljs, som i föregående programperiod, varför delområdet Inre Skandinavien utökas samt varför merparten av gränsen mellan Dalsland och Østfold vara gräns mellan delområden. Kommentarer Det kan konstateras att de regionala partnerskapen på eget initiativ har startat programprocessen. Detta har många fördelar; engagemanget hos partnerskapen var stort, kontinuiteten mellan programperioderna kunde vidmakthållas och man har tidsmässigt haft stor nytta av att arbetet redan var igång inom delområdena när de formella uppdragen kom. Vid slutredigeringen av programförslaget har den röda tråden mellan kapitlen särskilt uppmärksammats och ett flertal justeringar för att tydliggöra sambanden har inarbetats. Begreppet delprogram som användes i tidigare versioner har varit vilseledande. Begreppet har i slutversionen genomgående bytts ut mot delområde för att tydliggöra att detta är ett program. Däremot finns det fyra delområden med varsin genomförandeorganisation samt vissa gemensamma funktioner. 11

Motiven för bibehållandet av den geografiska indelningen är att garantera kontinuitet och förankring samt att bygga vidare på de nätverk och strukturer som etablerades under Interreg II A och som är väl kända hos partnerskap, projektsökande, lokala och regionala aktörer. Detta finns beskrivet under avsnitt 1.2. Motiven för den geografiska indelningen finns inarbetade i avsnitt 1.1. Erfarenheterna från tidigare genomförda program Utvärderarna anser sammanfattningsvis att erfarenhetsavsnittet ger en fyllig och bra beskrivning av de erfarenheter som har vunnits i föregående programperiod. Vissa ifrågasättanden har gjorts beträffande påståendet att det var tungt med en övervakningskommitté per program och de svenska rutinerna för rekvisition och utbetalning. NIBR säger vidare att man saknar konkreta åtgärder i de operativa delarna av programmet av de slutsatser och förbättringspotentialer som finns uppräknade. Kommentarer Det tunga med en övervakningskommitté per program syftar framför allt på de organisationer och personer som var representerade i alla tre övervakningskommittéerna; EU-kommissionen, departementen och Nutek, som fick delta i möten med likartade frågor flera dagar i följd. Avsikten med att räkna upp områden som är möjliga att förbättra, syftar tidsmässigt på hela programperioden 2000-2006. Justeringar av texten har gjorts. Insatsområdenas och åtgärdernas relevans i förhållande till programmets strategi NIBR anser att det föreligger en klar relevans mellan föreslagna insatsområden och åtgärder men att programdokumentet inte avspeglar detta, på grund av dålig koppling mellan de olika delarna i programdokumentet. Önskan att beskriva programregionen som helhet har skett på bekostnad av de många olikheter som har haft stor betydelse för programmets faktiska inriktning. Vidare har påpekanden gjorts för användningen av begreppen styrkor, svagheter, möjligheter och hot (SWOT-begreppet). Visionen sägs ha fått en god utformning liksom strategi och mål men anses ha en allmän form. De områdesspecifika SWOT-analyserna sägs vara förvirrande, då de inte används. Kommentarer Vid slutredigeringen av programförslaget har den röda tråden mellan kapitlen särskilt uppmärksammats och ett flertal justeringar för att tydliggöra sambanden har inarbetats. Justeringar har gjorts i SWOT-analysen utifrån synpunkter om begreppens betydelse och användning. De områdesspecifika SWOT-analyserna har behållits. Syftet med att redovisa dessa är att beskriva de inomregionala särdragen och påvisa de olikheter som ligger till grund för programmets inriktning och delområdenas budgetering av resurser på olika åtgärder. Insatserna och åtgärdernas bidrag till att nå uppställda mål NIBR bedömer att programmets målsättningar ligger inom en uppnåelig nivå, med beaktande av programmets resurser. Man påpekar när det gäller visionsmålet att det inte enbart är Interregprogrammet som påverkar den näringsmässiga och demografiska inriktningen utan även ett antal yttre faktorer. Utvärderarna för ett resonemang kring konsekvenser av att på åtgärdsnivå använda kvantifierade mål som mäter aktiviteter respektive resultat/effekter. Vidare antyds att programmets EU-budget kan ha förväxlats med totalbudgeten. 12

Kommentarer Anledningen till att programmets huvudmål har indelats i verksamhetsmål och visionsmål är att programmet har en direkt och mätbar påverkan på verksamhetsmålen medan orsakssambandet inte är lika tydligt för visionsmålen. Detta har förtydligats. Alla kvantifierade mål som tidigare fanns i varje åtgärd har tagits bort. I stället har de kvantifierade målen lagts på insatsområdesnivå. Kvantifierade åtgärdsmål kommer att läggas in programkomplementet. I finansieringsöversiktens två tabeller redovisas enbart EG-medel, vilket också är avsikten, men det har nu förtydligats i rubriken. Dessutom finns som särskild bilaga 3 de kompletta finansiella tabeller som redovisar samtliga medel och programmets totalbudget. Miljöhänsyn och jämställdhet Utvärderarna konstaterar att miljöhänsyn och jämställdhet återfinns i programmets alla delar; analysavsnittet, SWOT-analysen, erfarenhetsavsnittet, mål- och strategiavsnittet, som horisontella kriterier i urvalsprocessen och i utformningen av insatsområden och åtgärder. NIBR drar slutsatsen att det kan vara svårt att tillämpa dessa hänsyn på samtliga programmets aspekter, utan att det uppstår målkonflikter och menar att när programmet inte innehåller konkreta anvisningar för hur sådana målkonflikter skall hanteras, blir det upp till beslutsgrupperna att göra dessa avvägningar. Kommentarer Risken för målkonflikter bör inte överdrivas. De horisontella kriterierna har kommit till stånd för att väsentliga aspekter alltid skall vägas in i besluten. En av beslutsgruppernas viktigaste uppgifter är att väga och prioritera olika intressen mot varandra och att sammanfatta dessa i en totalbedömning som ligger till grund för ett beslut. Genomförandeorganisationen I ex ante-utvärderingen sägs att det organisatoriska upplägget är väl avpassat till programmets utmaningar och att den föreslagna resursnivån i programbudgeten är rimlig. Beslutsgruppernas två-nationella sammansättning är bra. Det saknas dock en bättre beskrivning av den tvånationella strukturen när det gäller beskrivning av beslutsprocessen och medfinansieringen. NIBR hävdar att programmets förvaltningsmyndighet, på samma sätt som beslutsgrupperna, skall organiseras med representation även från Norge. Kommentarer Kompletteringar har gjorts beträffande beskrivning av norsk beslutsprocess och medfinansiering i avsnitten 8.4.4 och 8.4.5 och en särskild tabell över norska statsstöd som kan komma att användas har lagts in under avsnitt 6.4.2. Vad gäller förvaltningsmyndigheten, så innehåller Guidelines innehåller inget absolut krav på en gemensam förvaltningsmyndighet. Guidelines p 38 avslutas med formuleringen Om en gemensam förvaltningsmyndighet inte är möjlig skall representanter för tredje land delta i förvaltningsmyndighetens verksamhet inom ramarna för deras respektive behörighetsområden. 13

2 ANALYS 2.1 Inledning En socioekonomisk analys och en SWOT-analys är utarbetad för vart och ett av delområdena. Dessa har sedan utgjort underlag för att jämföra likheter och olikheter i regionen (se bilaga 2 Delområdesspecifik SWOT-analys). Analysen tar utgångspunkt i faktorer som har betydelse för den gränsregionala utvecklingen i regionen och omfattar följande teman; Befolkningsutveckling Utbildning och kompetens Arbetsmarknad Näringsliv Infrastruktur och kommunikationer Natur och kultur Hälso- och sjukvård Miljö Jämställdhet 2.2 Geografiska fakta Det svensk-norska INTERREG-området sträcker sig från Nord-Trøndelag och Jämtland i norr till Østfold och Västra Götaland i söder. Området är totalt på nästan 159 000 km 2 och har ett befolkningsunderlag på 1,5 miljoner människor. Det blir färre än 10 människor/ km 2. Området utgör 19% av den samlade landarealen av Norge och Sverige, men är bosatt av bara 11,25% av befolkningen. Hela INTERREG-regionen är i storleksordning med den samlade ytan av Baltikum. Nordens Gröna Bälte är lika stort som Portugal och Inre Skandinavien är 1,3 gånger så stort som Danmark. 14

Källa: Statens kartverk, Norge Tillatelsesnummer: LKS820098-ØS2000/3 Nyckeltalen nedan är uppdelade enligt den föregående programperiodens indelning Nordens, Gröna Bälte (inkl Åarjelsaemien dajve), Inre Skandinavien och Gränslöst Samarbete. Tabell: Övergripande nyckeltal år 1999 Nordens Gröna Inre Skandinavien Gränslöst Samarbete Summa Bälte Areal(km2) 90 000 59 396 9 500 158 896 Befolkning 519 000 536 000 445 000 1 500 000 Kommuner i alt 57 41 22 120 Kommuner >20 000 3 5 7 15 Kommuner >50 000 2 1 2 5 Kommuner >100 000 1 0 0 1 Genomsnittlig kommunstorlek 11 668 Sápmi det samiska området Samerna är Skandinaviens urbefolkning, en etnisk minoritet som bor i Sápmi det samiska namnet för sameland. Den samiska folkgruppen bebodde Sápmi innan nuvarande nationalstater grundades. Det har inte gjorts någon ordentlig folkräkning men det totala antalet samer beräknas till ca. 82 000. Sápmi är uppdelat på fyra nationer. Trots det har samerna eftersträvat att hålla samman socialt, kulturellt och näringsmässigt även om nationsgränserna utgjort organisatoriska hinder för sammanhållningen. Det samiska folket har ett eget språk, en egen kultur, historia och egna näringar som skapar sammanbindande element för befolkningen tvärs över nationsgränserna. 15

Omgivande folk har i hundratals år betraktat Sápmi som en ödemark och än idag hälsar färgglada broschyrer turister välkomna till Europas sista vildmark. I själva verket är detta samiskt kulturlandskap, där samer bott och levat i princip sedan inlandsisen smälte. Spår och lämningar efter boplatser och fångstgropar finns över hela det samiska området. Åarjelsaemien dajve sydsamiskt område Det samiska området är i sin tur uppdelat i olika regioner. Dessa regioner betecknas som nordlule- och sydsamiskt område samt östsamiskt område på Kolahalvön och följer i stort språkgränserna. Sydsamiskt område brukar definieras med länet Västerbotten/delar av Nordlands fylke Helgeland - området söder om Saltfjellet, Jämtlandslän/Nord- och Sør-Trøndelag samt, norra Dalarna/Engerdals kommun i Hedmarks fylke. Hela det sydsamiska området omspänner 5 län/fylken och ett 90-tal kommuner. 2.3 Befolkningsutveckling Urbana centra och periferiområden Vid studier av befolkningsutvecklingen i regionen syns tydliga skillnader mellan nationerna, mellan regionerna och mellan kommunerna. Stora delar av den svensk-norska regionen består av glesbygdsområden med långa avstånd till större städer och större centra. I dessa områden är utvecklingen och förutsättningarna helt annorlunda jämfört med regionens urbana delar. Den 16

glesa befolkningen och de långa avstånden medför att det är svårt att bibehålla en god service till invånarna. Befolkningsutvecklingen visar på klara skillnader mellan Norge och Sverige. På svensk sida är det en jämn befolkningsnedgång i de flesta kommuner, eller närmast nolltillväxt. Endast några få kommuner har tillväxt. På norsk sida är bilden mer sammansatt. Det varierar från stark befolkningsnedgång och periferiproblem till stark befolkningstillväxt och förtätnings-/ centrumproblematik. Kommunerna Røyrvik och Hobøl utgör ytterligheterna i denna bild med ungefär 18% nedgång respektive 10% ökning inom loppet av fyra år. Källa: Statens kartverk, Norge Tillatelsesnummer: LKS820098-ØS2000/3 Befolkningssiffrorna bekräftar att det pågår en generell utveckling av de större kommunerna på bekostnad av de mindre, genom en fortsatt urbanisering. Tillväxten är generellt starkast i de mest urbaniserade regionerna och i områden med negativ tillväxt är nedgången mindre i och runtom de större städerna. Denna utveckling följer de nationella trenderna. Vi ser att också de mindre kommunerna som ligger i omedelbar närhet till en eller flera större städer får kraftig tillväxt. Hobøl, Rygge, Ringsaker, Melhus, Malvik och Klæbu är exempel på sådana landskommuner som växer snabbt. Netto inflyttning är den viktigaste orsaken. Nedanstående tabell sammanfattar i absoluta tal och i procent vilka förändringar som har skett mellan 1995 och 1999. 17

Tabell: Befolkningsutvecklingen från 95 01 01 till 99 01 01 i det svensk/ norska Interregområdet Antal Stad % Stad Genomsnittlig förändring för alla kommunerna: -13-1,35 Störst tillväxt 4260 Trondheim 10,06 Hobøl Minst tillväxt -1361 Östersund -18,18 Røyrvik Sammanlagd förändring i alla norska kommuner i regionen 12533 1,52 Sammanlagd förändring i alla svenska kommuner i regionen -7908-2,07 Sammanlagd förändring i norska kommuner med mer än 13793 2,43 10 000 invånare Sammanlagd förändring i svenska kommuner med mer än 10 000 invånare -5989-1,79 Inom Interreg-regionen finns några betydande urbana centra. Trondheim är i en särställning med en stark befolkningstillväxt. Staden närmar sig 150 000 invånare och framstår som en "landsdelshuvudstad" som också ger kraftiga tillväxtimpulser till grannkommunerna. Karlstad, Fredrikstad/ Sarpsborg, Trollhättan/ Uddevalla/ Vänersborg och Hamar-regionen är också starka och växtkraftiga regioner. Här är periferiproblemen utbytta mot förtätningsproblem knutna till trafik, inflyttning och befolkningstillväxt. Detta slår särskilt i Østfold fylke. Nästan hela fylket har blivit ett förtätningsområde. Moss-regionen och de nordvästliga delarna av Indre Østfold växer snabbast av alla. Hobøl kommun toppar tillväxtstatistiken med mer än 10% tillväxt i perioden 1995-99. Den svaga infrastrukturen i förtätningsområdena tar sig uttryck i köproblem, förseningar, slitage och olyckor. Fem tillväxtregioner kan urskiljas: Trondheim och de omgivande kommunerna Hamar och de omgivande kommunerna Karlstadregionen Østfold (med undantag av de minsta gränskommunerna) Fyrstadsområdet i Västra Götaland Städer som Östersund, Steinkjer och Namsos har problem med befolkningsutvecklingen. Lite närmare Trondheim är situationen en annan. Både Levanger och Stjørdal är i jämn tillväxt. Karlstad växer lite men är med sina 80 000 invånare likaväl ett solitt fäste för regionens invånare vad gäller offentligt och privat serviceutbud, arbetsplatser, forskning och utbildning etc. Befolkningsnedgången är koncentrerad till de minsta kommunerna som i dessutom ligger långt ifrån centrum. På norsk sida är det kommunerna i Nord- och Sør-Trøndelag och några av Hedmark-kommunerna som är de mest utsatta. På svensk sida är bilden mer entydig. Alla kommunerna i Jämtland och alla undantaget Karlstad i Värmland har befolkningsnedgång. I Västra Götaland är bilden något bättre. De största städerna växer, med undantag för Uddevalla. De övriga kommunerna går tillbaka, förutom Strömstad som har en tillväxt på 1,4% under perioden. Migration Befolkningsökning/minskning i de olika regionerna har i de flesta fall sin förklaring i flyttningsströmmarna. Där befolkningen ökar syns i de flesta kommunerna även en nettoinflyttning och 18

likaså är den vanligaste orsaken till befolkningsnedgång en utflyttning från kommunen. Det finns dock undantag. I några norska kommuner ökar befolkningen trots nettoutflyttning. Så är fallet t ex i de nordliga kommunerna runt Trondheimsfjorden; Hemne, Rissa, Leksvik, Levanger och Skaun. Här föds med andra ord flera barn än antalet utflyttare. Hedmarks sex sydligaste kommuner samt kustkommunerna Tanum och Sotenäs i söder har tvärtemot en nettoinflyttning men ändock minskar antalet kommuninvånare där. Källa: Statens kartverk, Norge Tillatelsesnummer: LKS820098-ØS2000/3 Män/Kvinnor Fördelningen mellan män och kvinnor i regionen har under den senaste femårsperioden varit relativt konstant. I Nordens Gröna Bälte har befolkningsnedgången för båda könen varit under en halv procent. I Inre Skandinavien har såväl antalet kvinnor som män ökat med 2%. Gränslöst Samarbete har haft negativ befolkningsutveckling för kvinnorna (-2%), medan befolkningstalet för män varit oförändrat. 19

Diagram: Befolkning fördelade på män och kvinnor 300000 250000 200000 150000 100000 50000 0 GS IS NGB -95-99 -95-99 -95-99 Män Kvinnor Andelen kvinnor i regionen är lägre upp till en brytpunkt vid åldersgruppen 60-64 år. I åldersgrupperna från 65 år och uppåt är andelen kvinnor högst i kommunerna Karlstad och Östersund. Även kommuner som Sotenäs, Uddevalla, Åmål, Filipstad, Arvika, och Malung ligger över genomsnittet. På norsk sida saknas statistik på kommunnivå men fylkena Østfold och Sør- Trøndelag har flest andel äldre kvinnor. Diagram: Befolkning fördelad på åldersgrupper och kön 80000 70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000 0 0-4 10-14 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 70-74 80-84 90- Åldersgrupp Kvinnor Män 20

Åarjelsaemien Någon folkräkning eller registrering har inte gjorts i det sydsamiska området. Det man närmast kan komma är registrering till sameröstlängderna för respektive land. Dessa ger dock inte en rättvisande bild av samemantalet då det är relativt få som valt att registrera sig. Således finns inte några exakta uppgifter på hur många samer det finns i området. I hela Sápmi finns uppskattningsvis 80 000 samer varav 6000 8000 återfinns i det sydsamiska området Samernas antal gör att den samiska befolkningen är liten i förhållande till andra befolkningsgrupper. Karaktäristiskt för hela det samiska området är extrem glesbygd, med små befolkningscentra och glest bosättningsmönster. Vi rör oss ibland i den yttersta periferin av fast bosättning mot det svensk/norska fjällområdet. Det finns ingen statistik för hur den samiska befolkningen flyttar inom det samiska området eller flyttar till/från det samiska området. Inom de traditionella näringarna är antalet samer relativt konstant. Då det samiska området karakteriseras av glesbygd, små befolkningscentra och glest bosättningsmönster kan man befara att det sker en större utflyttning eller omflyttning till större centra för att få tillgång till arbete och utbildning än inflyttning av samer. I övrigt ingår den samiska befolkningen i Jämtland/Trøndelag i Nordens Gröna Bältes redovisning. 2.4 Utbildning och Kompetens Nationella och regionala planer i bägge länderna pekar starkt på behovet av att satsa på kompetensutveckling både i skolan, i näringslivet och i offentlig sektor. Fylkesplaner, regionala utvecklingsprogram och tillväxtavtal innehåller egna åtgärder inom detta område. Det är viktigt att se de enskilda utbildningsutbuden i området som komplementära komponenter i ett helhetsutbud. Meritsystemen är svårjämförbara mellan länderna, vilket utgör en gränsbarriär. Till synes lika utbildningar ger inte samma behörighet i Sverige och Norge. Tveksamheter påverkar både arbetssökande och arbetsgivare. Andelen sökande till högskoleutbildningar över gränsen är låg. Endast 3,2% av svenska högskolesökande väljer Norge som studieland. Av de norska studenterna är det bara 2,3% som söker till Sverige. Det samiska samhället är i behov av forskning och utbildning på alla områden. För att kunna genomföra den samiska utvecklingsprocessen krävs att utbildningsnivån höjs såväl vad gäller den allmänna baskunskapen som den mer specialiserade och behovsinriktade utbildningen avseende specifika kunskapsområden. Utbildningsnivån i Interreg-området är betydligt lägre än genomsnittet för Norge och Sverige. Andelen utbildade med Universitet/högskoleinriktad utbildning varierar från 9,4 % i Eidskog till 29,1% i Karlstad. Trondheim ligger på 28,5 %. Genomsnittet för de svenska kommunerna ligger obetydligt högre än för de norska kommunerna i regionen (15,4 mot 15,2). 21

Källa: Statens kartverk, Norge Tillatelsesnummer: LKS820098-ØS2000/3 Variationerna är intressanta när skillnaden mellan kommunerna studeras. Universitetsstäderna Trondheim och Karlstad ligger betydligt högre än de övriga och de större stadskommunerna ligger något högre än landsbygdskommunerna. Anmärkningsvärt är att några av de verkligt store kommunerna med högskoleutbud som Fredrikstad, Halden och Trollhättan/Uddevalla ligger relativt lågt. Sarpsborg med närmare 50.000 invånare ligger så lågt som 15,9 %. Den låga utbildningsnivån försvårar omställningsförmågan. Den yngre generationen har dock en utbildningsnivå som ligger mer i linje med riksgenomsnittet. Nedanstående tabell visar att kvinnorna har distanserat männen vad gäller högre utbildning. Detta följer en nationell trend både i Sverige och Norge. Personer med universitets- eller högskoleutbildning, i procent av befolkningen mellan 16 och 74 år, 1998. Totalt Män Kvinnor Genomsnitt för kommunerna i området 15,3 14,0 16,6 Lägst i området 9,4 8,8 9,4 Högst i området 29,1 29,9 29,9 Riksgenomsnitt Sverige 24,0 23,0 24,0 Riksgenomsnitt Norge 27,5 26,6 28,4 Källa: SSB (Statistisk Sentralbyrå) och SCB (Statistiska Centralbyrån) 22

Inom det sydsamiska området finns tre sameskolor för samebarn upp till årskurs sex. Utöver detta bedrivs samisk integrering i vanliga skolor på tolv orter i området. Någon specifik samisk utbildning efter grundskolan finns inte i området. Det innebär att de samer som vill fortsätta att utbilda sig och få en samisk profil på sin utbildning måste flytta från regionen. Befolkningstrender När man sammantaget studerar de tre kartorna nettobefolkningstillväxt, nettoflyttning och utbildningsnivå syns tydliga samband mellan befolkningstillväxt i kommunen och hög utbildningsnivå bland kommuninvånarna. Nettoinflyttning är den främsta orsaken till befolkningstillväxten och andelen högskoleutbildade håller sig i de översta intervallen, mellan 18-29% av befolkningen. Sambanden är lika påtagliga i kommuner med befolkningsnedgång. Där nedgången är högst (3,5-14%) är också andelen invånare med högskoleutbildning minst och nettoutflyttningen är hög. Tendensen är särskilt tydlig i interreg-regionens ytterområden. De kommuner som trots inflyttning minskar i invånarantal är framförallt de gränsnära kommunerna. Utbildningsnivån är där påtagligt låg och åldersstrukturen är förskjuten mot äldre. De kommuner som har nettoutflyttning men som ändå växer finner man endast på norsk sida i regionen och främst i de norra delarna. Utbildningsnivån är högre än genomsnittet och man har en åldersstruktur med fler yngre. 2.5 Arbetsmarknad Historiskt sett har arbetslösheten under långa perioder växelvis varit hög i det ena landet när den varit låg i det andra. Arbetslöshetsnivån år 1999 låg mellan 5-10% i de svenska kommunerna och på 1-2% för de norska. Dessa variationer har givit incitament för invånarna i regionen att söka arbete över gränsen. På arbetsmarknadsområdet finns ett flertal gränsbarriärer. Generellt är den information som finns att tillgå för arbetssökande över gränsen oöverskådlig och dåligt uppdaterad. Skatteområdet och socialförsäkringssystemet är två exempel på svårgenomträngliga och komplicerade regelverk för den enskilde gränspendlaren och genom att samarbetet mellan svenska och norska nationella myndigheter är otillräckligt blir informationen ensidig. Pendlingsbenägenheten är avhängig av olika faktorer som lön, skatt, avstånd och drivmedelskostnader till och från arbetet. Just kommunikationsmöjligheterna är ofta en avgörande faktor. De allmänna kommunikationerna över gränsen är dåligt utbyggda. 23

2.6 Näringsliv allmänt Tabellen nedan bygger på data från år 1997, hämtade från SSB og SCB. REGION og LAND 50 45 40 Prosentandeler 1997 35 30 25 20 15 10 5 0 Hele Interregionen Sverige Norge 1 Primærnæringer 2 Næringsmiddelindustri 3 Skogsbasert industri 4 Verkstedindustri 5 Grafisk og annen industri 6 Bygg og anlegg, kraft og vann 7 Varehandel, hotell og restaurant 8 Samferdsel 9 Forretningsmessig tjenesteyting 10 Privat og offentlig tjenesteyting Sektor Interreg-regionen har ett större inslag av primärnäringar (4,86%) än riksgenomsnittet i både Norge och Sverige. Det skiljer emellertid mellan delområdena. De två nordligaste delområdena ligger högre än genomsnittet medan Gränslöst Samarbete ligger lägre än riksgenomsnittet. Även om Jämtland och Värmland ligger över det svenska riksgenomsnittet för antal sysselsatta i primärnäringen så är det särskilt den norska sidan som har det starkaste inslaget av primärnäring. Nord-Trøndelags fylke har den högsta siffran med 11,77% och därefter kommer Hedmark med 7,34 %. För skogsbaserad industri ligger hela området något över riksgenomsnittet och utgör en viktig värdeskapande sektor i hela Interreg-området. Branschen kan delas in i tre huvudområden: Skog- och trämekanisk industri dvs. sågverk, hyvleriverksamhet och olika former av ytterligare vidarebearbetning till limträ, större träkonstruktioner till byggnader, broar, produktion av hus och/eller färdighuselement, spånplattor, möbler, inrednings- och trävaror/snickeriverksamhet Skog- och träförädling dvs. papper, papp, kartong och vidarebearbetning av dessa produkter Energiproduktion baserad på resurser från skogen (bioenergi) När det gäller verkstadsindustri så ligger området under det svenska riksgenomsnittet, men över det norska. Det är den norska delen och Jämtlands län som drar ned genomsnittet eftersom Värmland håller ligger runt riksnivån och Västra Götaland ligger betydligt över riksgenomsnittet. 24