S U U N N IT T EL U JA T EK N IIK K A KRISTINESTAD Delgeneralplan för Lakiakangas II vindkraftspark FCG SUUNNITTELU JA TEKNIIKKA OY. P16589
1 (24) Innehållsförteckning 1 UTLÅTANDEN... 1 1.1 Södra Österbottens räddningsverk... 1 1.2 Västkustens miljöenhet... 3 1.3 Österbottens förbund... 5 1.4 Forststyrelsen... 6 1.5 Österbottens museum... 12 1.6 Bötom kommun... 13 1.7 Storå kommun... 13 1.8 NTM-centralen i Södra Österbotten... 13 2 ANMÄRKNINGAR... 15 2.1 Caruna Oy... 15 2.2 Fingrid Oyj... 15 2.3 Juhani Hautala... 15 2.4 Alvar Kankaanpää och Allan Kankaanpää... 20 2.5 Lars-Erik Lundmark... 21
1 (23) 1 UTLÅTANDEN 1.1 Södra Österbottens räddningsverk Utlåtandets huvudsakliga innehåll: 1. Vindkraftsverken bör i främsta hand placeras på minst 600 meters avstånd från bosättningen. Kraftverken i delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark ligger på över 600 meters avstånd från bosättningen. Vindkraftsverkens skyddsavstånd har inte fastställts entydigt till något visst avstånd. I de utredningar som gjordes för planförslaget framkom inga sådana observationer som skulle innebära att minimiavståndet borde vara större än det avstånd som tilllämpas i allmänhet. Det i allmänhet tillämpade avståndet bildas ofta som resultat av decibelgränserna i bullermodelleringen för delgeneralplanerna för vindkraft och utifrån skuggningsmodelleringens gräns för ljuseffekter (cirka 8 h/a) ifall inga andra orsaker framkommer. En faktor som bör beaktas i detta sammanhang är att gränsen för ljuseffekter på cirka 8 h/a inte är en officiell bestämmelse utan en praxis som tilllämpas och används från fall till fall i samband med bedömningar i Finland. 2. När det gäller vägar i vindkraftsparken bör det beaktas att det finns två vägar som leder till vindkraftsparken eller som kan användas som genomfart i olyckssituationer. När det gäller vägar bör det även beaktas att det finns tillräckligt med mötesplatser längs huvudvägarna som kan användas bl.a. som parkering av utryckningsfordon. På så sätt kan man undvika stockning längs vägen i en olyckssituation. Huvudvägarna bör vara placerade på tryggt avstånd från själva kraftverksenheterna. Lakiakangas II vindkraftspark är en del av Lakiakangas större projekthelhet. Området kan nås via Kärjenkoskivägen och Storåvägen. Lakiakangas skogsbilväg går i väst-ostlig riktning på planområdet och Mansikkamäki skogsväg i nord-sydlig riktning från Storåvägen till Kärjenkoskivägen. I delgeneralplanen anvisas vägar som ska rustas upp eller befintliga vägar samt nya vägförbindelser som ska byggas. Noggrannare vägplaner utarbetas då man ansöker om bygglov. 3. Runt kraftverksenheterna bör det anläggas en tillräckligt stor (minst 25 m:s radie) brandsäker zon med tanke på eventuella bränder och kast av delar. Vindkraftverken och deras fundament är placerade på resningsområdena, vilket innebär att den areal som krävs för att bygga ett enskilt vindkraftverk motsvarar resningsområdets areal. Vegetationen måste röjas på ett cirka 0,8 ha stort område, men den kan lämnas kvar på en del av resningsområdet. Efter byggandet behöver vegetationen inte röjas omkring kraftverket utan den får återställas. Vindkraftverken
2 (23) och deras omgivning sköts enligt anvisningar om brandsäkerhet vid vindkraftverk (CFPA-E No 22:2012 F) som utfärdats av Räddningsbranschens centralorganisation i Finland (SPEK). 4. Vindkraftsparken och dess vindkraftsenheter bör vara tydligt skyltade med tanke på eventuella olyckssituationer. Frågan antecknades och delges projektaktören till kännedom. 5. Allmänhetens vistelse på området bör begränsas och det bör varnas om faror med tillräckliga åtgärder. På området bör man till exempel under vintern beakta is som kan slungas ut från vindkraftverken. För detta ändamål bör man kräva en separat plan eller utredning av vindkraftsbolaget om faroområdena samt om hur den fara som medförs av isen till exempel kan markeras i terrängen. I bestämmelserna har man inte fastställt några officiella skyddsavstånd för vindkraftsverken. Det finns i regel inga skäl till att begränsa möjligheterna att röra sig i närheten av vindkraftverk. Vindkraftsparken kommer inte att inhägnas med undantag av de elstationer som kommer att byggas på området. Under byggnadstiden är man däremot tvungen att begränsa möjligheterna att röra sig fritt på vindkraftsparkens område och på byggoch servicevägar av säkerhetsskäl. Under den tid som vindkraftsparken är i bruk kan bygg- och servicevägarna användas fritt av markägarna. Då är det även tillåtet att röra sig fritt på vindkraftsparkens område. Det finns endast lite information om olyckor som skulle ha orsakats av vindkraftverk. Detta beror på att olyckorna har varit få i förhållande till vindkraftverkens antal. Bland annat enligt ett beslut av Sveriges miljödomstol (M 3735-09) är riskerna för att delar eller is lossnar från vindkraftverken "försvinnande små". Miljödomstolen motiverar detta bland annat med att maskintillverkarna enligt artikel 5 i EU:s maskindirektiv, som även berör Finland, bör uppfylla de säkerhets- och hälsokrav som fastställs i direktivet. Om eventuella risker bör man dessutom meddela till användarna, ifall risker finns. Utifrån konkreta undersökningsuppgifter är sannolikheten för att is som lossnar från vindkraftverket träffar en människa en på 1,3 miljoner på ett år när det gäller en person som vistas en timme varje vinter på cirka 10 meters avstånd från ett vindkraftverk som är i gång (Göransson 2012). Riskerna vid vindkraftverk som är i gång kan kontrolleras genom att granska och underhålla rotorblad och maskinhus regelbundet. Kraftverket är dessutom automatiserat i stor grad och stannar automatiskt i undantagssituationer. Dessutom övervakas kraftverken på avstånd från ett kontrollrum genom ett uppföljningssystem (s.k. SCADA-systemet), genom vilket det är möjligt att vidta åtgärder vid behov. Faktorer som berör säkerhet behandlas i omfattande grad i planbeskrivningens kapitel 10.9.2.
3 (23) 6. För att trygga tillgången till släckningsvatten bör man ordna tillräckligt med fungerande och lättillgängliga platser med släckningsvatten på området. För detta ändamål kan man även använda naturliga vattenkällor. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid tillgången och skyltningen till dem. Delgeneralplanens styrningsmål förutsätter inte att naturliga vattenkällor markeras på delgeneralplanekartan i anknytning till planen för släckningsvatten. Vindkraftverken och deras omgivning sköts enligt anvisningar om brandsäkerhet vid vindkraftverk (CFPA-E No 22:2012 F) som utfärdats av Räddningsbranschens centralorganisation i Finland (SPEK). 7. Räddningsverket påminner om verksamhetsutövarens och byggnadsägarens och förvaltarens skyldigheter att beakta säkerhetsfrågor på området och för de byggnader eller konstruktioner som uppförs där. Frågan antecknades och delges projektaktören till kännedom. 8. De frågor som nämns ovan under punkt 7 beaktas även med tanke på oljeolyckssituationer. Frågan antecknades och delges projektaktören till kännedom. Effekt på plankartan: Inverkar inte. 1.2 Västkustens miljöenhet Utlåtandets huvudsakliga innehåll: 1. Det är viktigt att vindkraftsparkens gränser planeras så att skadliga konsekvenser för bosättningen, landskapet, rekreationen, miljön och naturen kan minimeras. Frågan antecknades. I planarbetet beaktas de innehållskrav som riktas till en generalplan ( 39 MarkByggL) samt särskilda bestämmelser som berör vindkraftsbyggande (kap. 10 a MarkByggF). Enligt vår uppfattning är konsekvensbedömningen i generalplanen omfattande och av sådan kvalitet att den uppfyller kravet på utredningen av konsekvenser vid utarbetande av en plan som fastställs i 9 MarkByggL samt det krav på att utreda konsekvenser vid utarbetande av en plan som fastställs i 1 MarkByggF. 2. Miljöministeriets planeringsriktvärden överskrids vid några fritidsbostäder på den sydvästra sidan av vindkraftsparken. Ett kraftverk är placerat ganska nära bosättningen i Korsbäck, vilket eventuellt kan medföra bullerproblem. Placeringen av kraftverken borde genomföras så att miljöministeriets riktvärden inte överskrids.
4 (23) Beträffande buller har generalplanens bullerkonsekvenser modellerats och bedömts enligt miljöförvaltningen anvisningar 2/2014. Modelleringens resultat har jämförts med riktvärdena (SRb 993/1992), miljöförvaltningens planeringsriktvärden för utomhusbuller vid vindkraftsbyggande (MM 4/2012) samt med social- och hälsovårdsministeriets anvisningar om boendehälsa (2003:1). Det nordligaste kraftverket i Lakiakangas II vindkraftspark (Kristinestad) ligger på cirka 1,2 km:s avstånd från bosättningen. De bullerkonsekvenser som medförs av Lakiakangas II vindkraftspark för de närmaste fasta bostadsbyggnaderna överskrider inte riktvärdena för utomhusbuller (dag 55 db, natt 50 db) som utfärdats av statsrådet. Bullret överskrider inte heller miljöministeriets planeringsriktvärde för vindkraftsbyggande (dag 45 db, natt 40 db). På bullerområdet för Lakiakangas II vindkraftspark på Kristinestads sida finns enligt Lantmäteriverkets terrängdatabas en fritidsbostad. Objektets bygglovsuppgifter har utretts i planens förslagsskede. Byggnadsövervakningen hade inga uppgifter om gällande bygglov som ansökts till fastigheten. Ovan nämnda objekt kan utifrån användningsändamålet inte tolkas som en sådan byggplats som bör beaktas i generalplanen. Vid objektet i fråga (modelleringsobjekt AF, Rnr 287-404-2-9) överskrids miljöministeriets nattriktvärde något. Bullernivån vid objekt AF är enligt modelleringen 38,2 db på natten. Enligt vår uppfattning kan projektet inte anses medföra sådana konsekvenser som skulle utgöra ett hinder att bygga vindkraftsparken. 3. Under ett års tid får det förekomma så lite ljuseffekter att det inte kan uppstå några oskäliga olägenheter. Om riktvärdena för ljuseffekter följs behövs inget miljötillstånd. Frågan antecknades. En faktor som bör beaktas i detta sammanhang är att gränsen för ljuseffekter på cirka 8 h/a inte är en officiell bestämmelse utan en praxis som tilllämpas och används från fall till fall i samband med bedömningar i Finland. 4. Vid utarbetande av en delgeneralplan bör man beakta den nyaste informationen och skogens tillstånd samt olika naturutredningar. En separat rapport om MKB-förfarandet för Lappfjärds och Lakiakangas vindparksområden samt om de naturutredningar som tjänar delgeneralplaneringen har utarbetats 15.1.2013. I arbetet beskrivs nutillståndet för organismerna och vegetationen i vindkraftsparkerna. Nutillståndet i naturmiljön i Lappfjärds och Lakiakangas vindparksområden utreddes med terränginventeringar åren 2011 och 2012. Inventeringarna bestod av naturtyps- och vegetationsinventeringar, inventeringar av häckande fåglar, observationer av fåglarnas vår- och höstflytt samt av flygekorrs- och fladdermusutredningar.
5 (23) Konsekvenser som riktar sig till naturen har antecknats och dokumenterats under punkt 10.8 i planbeskrivningen (sidorna 46-54). Enligt vår tolkning har frågor om natur och miljö beaktats och konsekvenserna bedömts på ändamålsenligt sätt. Vid planeringen har innehållskraven för en generalplan beaktats. 5. Lakiakangas 1 och 2 borde byggas samtidigt för att inte ska bildas en v-formation som kan öka kollisionsrisken för fåglar som flyttar på hösten. Synpunkten antecknades. Delgeneralplanen tar inte ställning till i vilken ordning kraftverken ska byggas. Delgeneralplanen tar inte heller ställning till vindkraftsbyggande som sker på andra kommuners område. Utlåtandets konsekvenser på plankartan: Inverkar inte. 1.3 Österbottens förbund Utlåtandets huvudsakliga innehåll: 1. Österbottens förbund konstaterar att delgeneralplanen för Lakiakangas II är välgjord. Området ligger inom gränserna för det område som anvisats i etapplandskapsplanen. I omgivningen till den planerade vindkraftsparken planeras flera vindkraftsparker och dessa har beaktats på ett ändamålsenligt sätt i planprocessen. Enligt Österbottens förbund borde även elöverföringarna/ledningarna i de omgivande planerade vindkraftsparkerna beaktas i planeringen. Detta är viktigt eftersom många vindkraftsparker kan gynnas av befintliga eller planerade kraftledningsgator och elstationer. I planeringen av elöverföringen är samarbete viktigt. Vindkraftsparkens elöverföring behandlas under punkt 6.5 i planbeskrivningen. Lakiakangas vindkraftspark ansluts till det nationella nätet vid elstationen Kristinestad som ligger på den norra sidan Kristinestad. Ledningsrutterna Kristinestad Furubacka, Furubacka Mansikkamäki och Furubacka Tupaneva stämmer överens med inlösningsansökan och de har undersökts och utretts i MKB. Genomförandet av elöveringsalternativen och deras miljökonsekvenser utreds i samband med projektansökan som skickas till Energimarknadsverket. Generalplanens styrningsmål och noggrannhet förutsätter enligt oss ingen konsekvensbedömning beträffande anslutandet av vindkraftsparken till det nationella elnätet i större utsträckning än vad som redan framkommer i generalplanens material. Lakiakangas II vindkraftsparks samkonsekvenser har bedömts tillsammans med Lakiakangas I och Lappfjärds vindkraftsprojekt i planbeskrivningen. Det är inte motiverat att jämföra Lakiakangas II:s samkonsekvenser (t.ex. elöverföring) med andra projekt i området eftersom de projekt som godkänts på området endast är delgeneralplanen för Metsälä vindkraftspark och delgeneralplanen för Lakiakangas I vindkraftspark. Lakiakangas I godkändes av Storå kommunfullmäktige 16.12.2013 och Bötom kommunfullmäktige 10.6.2014. Delgeneralplanen för Metsälä vindkraftspark fastställdes delvis 2013 och delgeneralplanen för Lakiakangas I vindkraftspark (Storå) behandlas i för-
6 (23) valtningsdomstolen. Lakiakangas II vindkraftspark medför inga samkonsekvenser tillsammans med Metsälä vindkraftspark. Delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark är i i Kristinestad. I övriga projekt i näromgivningen råder fortfarande en märkbar osäkerhet eftersom projekten befinner sig i olika skeden. Då projekten är i MKB- eller utkastsskedet kan samkonsekvenserna inte bedömas noggrannt eftersom det slutliga innehållet i delgeneralplanerna inte är känt i det här skedet. Elöverföringen och dess konsekvenser bedöms i MKB. I MKB som berör vindkraftsprojekt som inletts senare än Lakiakangas bedöms vid behov projektets konsekvenser bl.a. i förhållande till Lakiakangas. 2. I slutet av 2014 inleder Österbottens förbund en utredning av de planerade vindkraftsprojekten och anslutandet av dem till stamnätet. Frågan antecknades. 3. I övrigt anser Österbottens förbund att Lakiakangas 2 lämpar sig väl för vindkraftsproduktion av regional betydelse och att den stämmer överens med Österbottens etapplandskapsplan 2. Frågan antecknades. Utlåtandets konsekvenser på plankartan: Inverkar inte. 1.4 Forststyrelsen Utlåtandets huvudsakliga innehåll: 1. Lakiakangas planprojekt har indelats i två delar, och delgeneralplanen för Lakiakangas I godkändes av Storå kommunfullmäktige 16.12.2013 och av Bötom kommunfullmäktige 10.6.2014. I förslaget till delgeneralplan för Lakiakangas II, som nu har skickats ut för utlåtanden, presenteras projektområdet däremot som en helhet, vilket försvårar bedömningen av planförslaget. Utifrån kartorna framkommer det inte tydligt vilket område som det planförslag som behandlas berör och inte heller hur projektområdet har ändrats t.ex. i den godkända delgeneralplanen för Lakiakangas I. Att stryka de vindkraftsverk som ligger på den norra sidan av väg 664 ur delgeneralplanen för Lakiakangas I är emellertid en välkommen ändring. Planbeskrivningens bilder revideras. Ändringarna i fråga innebär ingen stor förändring för dokumentet och därför är ändringen främst en liten teknisk precisering. 2. Forststyrelsens naturtjänster har redan i sina utlåtanden om MKB-beskrivningen och planutkastet framfört att det skulle finnas skäl att utreda de enskilda konsekvenserna och samkonsekvenserna som alla aktuella och godkända vindkraftsprojekt (La-
7 (23) kiakangas I och Mikonkeidas) har för flyttfåglar och häckande fåglar på Naturaområdena (inklusive Hanhikeidas Natura-område). Denna brist har inte rättats till. En separat rapport om Natura-behovsprövningen för Lappfjärds-Lakiakangas vindkraftsparkprojekt skickades till NTM-centralen i Södra Österbotten för utlåtanden. NTM-centralen i Södra Österbotten konstaterade i sitt utlåtande om MKBbeskrivningen att det inte behövs någon Natura-bedömning enligt 65 i naturskyddslagen. I Natura-behovsprövningen behandlas konsekvenserna av de nuvarande vindkraftsparkerna Lakiakangas I, Lakiakangas II och Lappfjärd för närliggande Naturaområden. I Natura-behovsprövningen bedöms även konsekvenserna av andra vindkraftsparker som planerats i Natura-områdenas näromgivning. Samkonsekvenserna av vindkraftsparkerna Lakiakangas I, Lakiakangas II och Lappfjärd tillsammans med andra vindkraftsparker som planerats i närregionen riktas främst till fåglar som vilar på Natura-områdena. Eftersom projekten ligger så långt från varandra bedöms de inte medföra några avsevärda samkonsekvenser för fåglar som häckar eller naturtyper som förekommer på Natura-områdena. Vindkraftsparkerna i Lappfjärds- och Lakiakangas-områdena ligger i den östra kanten och på den östra sidan av kustens huvudflyttrutter. Största delen av de flyttfåglar som rör sig genom området flyger på den västra sidan av projektområdena. De vindkraftsparker som planerats till kusten vid Kristinestad (bl.a. Härkmeris och Lappfjärd-Dagsmarks vindkraftsprojekt) kan medföra högst måttliga samkonsekvenser framför allt för de flyttfåglar som nämns i skyddsmotiveringarna till Natura-områdena Lappfjärds våtmarker och Lålby åkerslätt. Vindkraftsparkerna medför kollisions- och hindereffekter för arter som flyttar genom området eftersom Natura-områdena i fråga åtminstone delvis ligger mellan de planerade vindkraftsparkerna. Vindkraftsparkerna ligger däremot inte helt intill varandra, och därför finns det lite utrymme för flyttande fåglar att undvika vindkraftsparkerna. Av andra projekt i närregionen ligger Metsäläs, Uttermossas och Mikonkeidas projekt på den södra och sydvästra sidan av Lappfjärds och Lakiakangas projekt, på betydligt längre avstånd från t.ex. Hanhikeidas Natura-område. Dessa bedöms därför inte medföra några betydande samkonsekvenser för fågelarter som häckar och flyttar i Hanhikeidasområdet. Alla vindkraftsparker som planerats i kustregionen bildar ett brett hinder för fåglarnas naturliga flyttrutter och medför högst sannolikt lokala förändringar i fåglarna flyttrutter på området. Det bedöms däremot inte medföra några betydande konsekvenser för arter som ligger som grund för Naturaområdenas skydd. 3. I planbeskrivningen beskrivs inte heller någon beräkning eller uppskattning som föreslagits av en kontaktmyndighet av den ökade kollisionsrisken och dess konsekvenser för lokala eller regionala fågelpopulationer som orsakas av ett enskilt projekt eller av flera projekt tillsammans. De aktuella projekten bildar tillsammans med Metsäläprojektet ett betydande flyghinder mellan Hanhikeidas och kusten som fungerar som flyttled. De konsekvenser som detta medför för fåglar borde bedömas. I Natura-bedömningen för Österbottens etapplandskapsplan II (Tikkanen m.fl. 2013) framförs kollisionsdödligheten för olika fågelarter i de vindkraftsparker som planerats på området samt bedömningar om kollisionernas konsekvenser för populationerna. På populationsnivå verkar de klart största riskerna riktas till havsörnen eftersom det förekommer rikligt med sådana i regionen och eftersom populationen i Finland är liten.
8 (23) Enligt beräkningen skulle den årliga tilläggsdödligheten som vindkraften medför för havsörnen vara cirka 1,1 %, vilket skulle göra populationens tillväxt 18 % långsammare på tio år ifall övriga faktorer som inverkar på populationen skulle förbli oförändrade. På grund av artens kraftiga tillväxt anses havsörnspopulationen i Finland ändå vara ganska tålig för tilläggsdödlighet som orsakas av vindkraftverk. Enligt beräkningen skulle även konsekvenserna för svan, grågås och sädgås vara betydande (6-12 %). För andra arter skulle konsekvenserna vara betydligt mindre. För arter som håller på att öka innebär tilläggsdödlighet att populationens tillväxt blir något långsammare. För arter som håller på att minska innebär den att de snabbare blir färre. Konsekvenserna för populationer inom fågelarter som flyttar genom Natura-områdena har bedömts bli små och således bedöms att inga avsevärda negativa konsekvenser riktas till flyttfåglar som förekommer på Natura-områdena. 4. Forststyrelsen konstaterar att det utifrån utredningar som gjorts för planutkastet för Lakiakangas II vindkraftspark inte är möjligt att bedöma konsekvenserna för fåglar på Hanhikeidas med tillräckligt stor noggrannhet. Konsulten har bett om att få kompletterande uppgifter om fåglar från Forststyrelsen i oktober 2014 efter att Lakiakangas IIplanen varit framlagd i Storå. De fågeluppgifter som Forststyrelsen haft tillgång till har även skickats till Storå. Forststyrelsen konstaterar att det utifrån utredningar som gjorts för planutkastet för Lakiakangas II vindkraftspark inte är möjligt att bedöma konsekvenserna för fåglar i Hanhikeidas med tillräckligt stor noggrannhet. Utifrån aktuella uppgifter om häckande fåglar och flyttfåglar borde Natura-behovsprövningen kompletteras för att det ska vara möjligt att bedöma med tillräcklig noggrannhet om projektet försvagar naturvärdena på Natura-områdena tillsammans med andra projekt. I samband med vindkraftsprojektets MKB-förfarande har konsekvenserna för Hanhikeidas Natura-område bedömts utifrån artuppgifter i områdets officiella Natura 2000-datablankett som beskriver fåglarnas tillstånd i Hanhikeidas år 1996, dvs. då Natura-området grundades. Utifrån Natura-behovsprövningen har de planerade vindkraftsparkerna i Lappfjärds- och Lakiakangasområdena i sig inte bedömts medföra några avsevärda kollisions-, störnings- eller hindereffekter för fåglar som häckar på Hanhikeidas. Med tanke på arternas ekologi och beteende bedöms arterna inte röra sig i någon större utsträckning på områdena för de planerade vindkraftsparkerna. Med tanke på fåglar som vilar på Hanhikeidas har hinder- och kollisionskonsekvenserna bedömts som små eftersom det är sannolikt att fåglarna flyttar längs med områdenas östra kant förbi vindkraftsområdena. Vindkraftsparkernas konsekvenser för fåglar som häckar på och flyttar genom Natura-området har bedömts vara små eller högst måttliga eftersom avståndet till de närmaste vindkraftverken är över 2,5 kilometer. Konsekvenserna har inte bedömts vara betydande för fåglar som förekommer på Hanhikeidas. På Hanhikeidasområdet gjordes noggrannare inventeringar av häckande fåglar år 2014. Utifrån inventeringarna har Natura-databasen över området uppdaterats (Forststyrelsen 2014). De uppdaterade uppgifterna om häckande fåglar har begärts från Forststyrelsen 3.11.2014 (e-post, A. Halinen) för att användas som utgångsuppgifter vid bedömning av Lakiakangas II och andra närliggande vindkraftsparkers samkonsekvenser. Uppgifterna om häckande fåglar som kompletterats utifrån uppgifterna från Forststyrelsen (arter i fågeldirektivets bilaga I som utgör en orsak till skydd, flyttfågelarter som påträffas regelbundet på området samt värdefulla arter som påträffas på området) presenteras i tabellerna 1, 2 och 3.
9 (23) Uppskattningarna av antalet fågelpar som häckar på Hanhikeidas grundar sig på en 14,1 kilometers kartläggningsberäkning som utförts på området (Forststyrelsen 2014). Kartläggningsberäkning är en metod som kan användas endast för inventering av landfåglar. Som resultat av metoden fås minimi- och maximiuppskattningar av antalet häckande landfågelpar i målområdet. I resultaten beaktades inte observationer av sjöfåglar eller måsar och tärnor alls. Uppgifterna om dessa arter i tabell 1 och 2 har inte uppdaterats. För dessa arters del grundar sig konsekvensbedömningen huvudsakligen fortfarande på uppgifter på den ursprungliga Natura-blanketten. Tillfälligheten har en stor inverkan på beräkningen av häckande par i områden där omfattningen av kartläggningsberäkningen är dålig eller där beräkningens absoluta eller relativa (i förhållande till kartläggningsområdets areal) antal är litet. Även beräkningarna av häckande par för arter som är svåra att upptäcka blir ofta för stora för enskilda områden. Å andra sidan finns det beträffande dessa arter även i genomsnitt fler områden där arten inte har påträffats i beräkningarna även om arten hör till de fåglar som förekommer på området (Forststyrelsen 2014). Tabell 1. Arter som ingår i fågeldirektivets bilaga I som förekommer på Hanhikeidas Natura-område (uppgifter på Natura-datablanketten samt uppdaterade uppgifter). Art Natura-datablankett Häckande Vilande (par) (individer) (par) storlom (Gavia arctica) 1 R - smålom (Gavia stellata) 2 - järpe (Bonasa bonasia) 2 0 orre (Tetrao tetrix) 5 15 21 trana (Grus grus) 5 8-11 ljungpipare (Pluvialis apricaria) 25 41 57 brushane (Philomachus pugnax) 6-10 0 grönbena (Tringa glareola) 21 41 61 dvärgmås (Larus minutus) 1 - fiskmås (Sterna hirundo) 1 - spillkråka (Dryocopus martinus) 1 1 Forststyrelsen 2014 Tabell 2. Flyttfågelarter som förekommer regelbundet på Hanhikeidas Natura-område (uppgifter på Natura-datablanketten samt uppdaterade uppgifter). Natura-datablankett 2004 Forststyrelsen 2014 Häckande Vilande Art (par) (individer) (par) stjärtand (Anas acuta) 2 R - skrattmås (Larus ridibundus) 13 C - dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus) 1 R 0 kustpipare (Pulvialis squatarola) 11-50 0
10 (23) svartsnäppa (Tringa erythropus) 1 1-2 rödbena (Tringa totanus) 13 c 24-33 Tabell 3. Övriga viktiga fågelarter som förekommer på Hanhikeidas Natura-område (uppgifter på Natura-datablanketten samt uppdaterade uppgifter). Övriga viktiga arter Natura-datablankett 2004 Forststyrelsen 2014 population (par) population (par) Dalripa (Lagopus lagopus) 2 7-12 Småspov (Numenius phaeopus) 9 17 24 Storspov (Numenius arquata) 11 10 14 Gluttsnäppa (Tringa nebularia) 2 2-3 Enkelbeckasin (Gallinago gallinago) 5 0 Tofsvipa (Vanellus vanellus) 19 33 47 Utöver Natura-datablankettens arter häckar flera ganska vanliga skogs- och myrfågelarter på Hanhikeidasområdet. Enligt Forststyrelsens terränginventeringar år 2014 förekommer även följande fågelarter på Hanhikeidas Natura-område (inom parentes uppskattat minimi- och maximiantal par): tornfalk (1-2), lärkfalk (2-3), rödspov (1-2), skogssnäppa (3-4), ringduva (10-14), gök (11-16), jorduggla (2), tornsvala (4-5), göktyta (1-2), större hackspett (5-8), sånglärka (14-20), trädpiplärka (75-112), ängspiplärka (80-119), gulärla (32-52), sädesärla (9-14), järnsparv (2-3), rödhake (36-54), buskskvätta (18-27), koltrast (22-34), björktrast (22-33), taltrast (7-10), dubbeltrast (5-7), ärtsångare (10-15), trädgårdssångare (7-10), svarthätta (3-4), grönsångare (3-4), gransångare (17-25), lövsångare (69-104), kungsfågel (8-13), grå flugsnappare (57-97), svartvit flugsnappare (15-23), talltita (7-12), tofsmes (14-24), talgoxe (38-61), varfågel (5-7), nötskrika (7-11), kråka (4-5), korp (1), bofink (140-210), bergfink (2-3), grönsiska (37-52), mindre korsnäbb (8-11), korsnäbbsart (4-6) och domherre (2-3). Den genomsnittliga tätheten av landfåglar som häckar på området är 108,1 par/km 2 (Forststyrelsen 2014). Nationellt sett utrotningshotade arter och arter som bör hållas under uppsikt är av de som nämns ovan rödspov (EN, starkt hotad), göktyta (NT, nära hotad), ängspiplärka (NT) och grönsångare (NT) (Rassi m.fl. 2010). De fåglar som ligger som grund till skyddet av Hanhikeidas Natura-område har enligt de nyaste populationsberäkningarna ökat inom vissa arter under åren 1996-2014, men parantalet inom vissa arter har förblivit oförändrat eller minskat. Av de arter som legat som grund för skyddet har bl.a. orre, ljungpipare, grönbena och rödbena ökat betydligt. Av arterna har grönbenans och orrens häckningsbestånd i Finland minskat och de klassas som nationellt sett nära hotade arter (Rassi m.fl. 2010). Arterna är däremot regionalt sett ganska vanliga och förekommer i stort antal. Utifrån nytt material om kartläggningsberäkningarna är de beräkningar av parantal för vadarfålar som häckar på Natura-området mycket höga (t.ex. grönbena 41-57 par) och det är möjligt att det funnits några flyttande individer i området under kartläggningen. Antalet häckande tranor har ökat från fem par till cirka 8 11 par. Artpopulationerna har ökat tydligt även på nationell nivå under 2000-talet och det parantal som häckar på Hanhikeidasområdet avspeglar sannolikt denna ökning. Av andra arter (ingen skyddsgrund) har även dalripa, småspov och tofsvipa ökat i antal, vilket i viss mån
11 (23) står i konflikt med nationella populationer som delvis minskar. Detta understryker Hanhikeidasområdets betydelse som häckningsmiljö för fåglar. Av de arter som står som grund för skyddet har brushanen minskat betydligt i Hanhikeidasområdet. Arten har inte påträffats alls vid kartläggningarna år 2014 (på den ursprungliga Natura-datablanketten nämns 6-10 häckande par). Arten har minskat betydligt även på nationell nivå och klassas numera som starkt hotad (Rassi m.fl. 2010). Av de arter som nämns på Natura-blanketten observerades inte heller järpe och dvärgbeckasin vid beräkningarna 2014. Det är ändå möjligt att arterna fortfarande häckar på området eftersom kartläggningarna år 2014 endast omfattade en del av det vidsträckta myrområdet (endast cirka 14 km sträcka/940 ha). Av övriga arter i Forststyrelsens beräkningsmaterial har även enkelbeckasinerna blivit färre. Av de arter som inte nämns på den ursprungliga Natura-datablanketten bör i synnerhet de nationellt sett utrotningshotade arterna beaktas. Av dem är den ytterst utrotningshotade rödspoven sannolikt en art som häckar på området (nämns inte på Natura-datablanketten). Enligt uppgifter i den senaste nationella fågelatlasen häckade endast 70-90 rödspovspar i Finland år 2010, men antalet häckningar höll på att öka jämfört med tidigare atlas (åren 1974-1979 och 1986-1989) (Valkama m.fl. 2010). Arten häckar huvudsakligen på strandängar men i mindre utsträckning även på åkrar och myrar. Det är möjligt att arten etablerat sig bland de arter som häckar på Hanhikeidas. Trots att de fåglar som förekommer på Hanhikeidasområdet har ökat i viss mån enligt uppdaterade uppgifter om fåglar bedöms att det inte skett sådana förändringar bland fåglarna i området som skulle inverka avsevärt på slutsatserna i den Naturabehovsprövning som baserat sig på uppgifter i Natura-datablanketten. Som grund för skyddet av området finns flera olika vadarfåglar som sannolikt inte rör sig på den planerade vindkraftsparkens område under häckningstiden. De närmaste vindkraftverken i Lakiakangas II vindkraftspark ligger så långt bort att de störningar som de orsakar inte sträcker sig ända fram till Natura-området. Under flyttperioden är enstaka kollisioner med vindkraftverken möjliga längs fåglarna flyttrutter. De arter som står som grund för skyddet av Hanhikeidas är emellertid i regel små till storleken och har en sådan kroppsform och ett sådant flygsätt (med undantag av trana) att de inte bedöms vara särskilt benägna för kollisioner med vindkraftverk. De arter som står som grund för skyddet är inte heller utrotningshotade, och enstaka kollisioner bedöms därför inte inverka särskilt mycket på den population som förekommer på Natura-området. Risken för att fåglar ska kollidera med kraftverk i planerade och befintliga fastlandsvindparker längs kusten i Österbotten minskar eftersom vadarfåglarnas flyttrutter i regel ligger längre bort vid kusten. Med tanke på storlek är tranan den art som är mest benägen för kollisioner. Tranans nationella population är däremot livskraftig och den har ökat under de senaste åren. Detta minskar även kollisionernas konsekvenser för populationerna. Vid Natura-behovsprövningen saknades uppgifter om andra skyddsmässigt värdefulla arter som förekommer på området. Enligt utredningar år 2014 var sådana arter åtminstone rödspov (EN, starkt hotad), göktita (NT, nära hotad), ängspipllärka (NT) och grönsångare (NT) (Rassi m.fl. 2010). På grund av dessa arters fysiska egenskaper bedöms de inte vara speciellt benägna att kollidera med vindkraftverkens konstruktioner. Det är inte heller sannolikt att arterna rör sig på området för den planerade vindkraftsparken under häckningstiden. Arterna ingår inte i grunderna för skyddet av Natura-området och därför försvagar konsekvenserna för dem inte direkt Natura-
12 (23) områdets värde. Arterna hör däremot till arter som är typiska i området och det är därför som de beaktas i detta sammanhang. När det gäller sjöfåglar och måsfåglar som står som grund för skyddet (storlom, smålom, stjärtand och skrattmås) finns det inga noggrannare uppgifter om den nuvarande population som häckar på Natura-området eftersom Forststyrelsens kartläggningsberäkning inte omfattar beräkningar av dessa arters parantal (Forststyrelsen) och eftersom det inte finns något övrigt utredningsmaterial från området. Arterna är med undantag av storlommen nationellt minskande, vilket innebär att populationerna kan anses vara något känsligare för den tilläggsdödlighet som orsakas av kollisioner med vindkraftverk. Under flytten kan kollisioner potentiellt ske med alla vindparkens kraftverk som ligger längs flyttrutten. Även under häckningstiden orsakar de vindkraftsparker som ligger i närheten av Hanhikeidas en varierande stor kollisionsrisk beroende på vart fåglarnas födoflygningar riktas från Hanhikeidasområdet. Enligt den ursprungliga Natura-datablanketten häckar arterna i fråga på Hanhikeidasområdet med undantag av skrattmåsen, av vilken det endast finns 1-2 häckande par. Av denna orsak kan enskilda kollisioner med vindkraftverk under häckningstiden i värsta fall leda till att arten försvinner tillfälligt från Natura-området. Då vindkraftsprojekten i närheten av Hanhikeidas genomförs bevaras emellertid fåglarnas häckningsmiljö på Naturaområdet i ett skick som motsvarar nuvarande tillstånd. Eftersom arterna fortfarande är ganska vanliga i Österbottens område uppskattas fåglarna på Hanhikeidas kompenseras av omgivande områden ifall det skulle riktas kollisionskonsekvenser för häckande individer. 5. Forststyrelsen vill även upprepa att källförteckningen fortfarande saknas i planbeskrivningen. I texten finns många källhänvisningar, men det saknas en ändamålsenlig litteraturförteckning som skulle möjliggöra källkritik. För miljökonsekvensbedömningen för Lappfjärds och Lakiakangas vindkraftsparker utarbetades en naturutredning 15.1.2013. Den nuvarande naturutredningen finns som källa till naturuppgifterna i delgeneralplanen. Källitteraturen nämns på sidorna 83 och 84 i naturutredningen. Det är inte ändamålsenligt att tillägga källförteckningen i planbeskrivningen eftersom den kan kontrolleras i själva naturutredningen. MKBmaterialet för Lappfjärds och Lakiakangas vindkraftsparker finns på Miljöförvaltningen nätverkstjänst:http://www.miljo.fi/fi- FI/Asiointi_luvat_ja_ymparistovaikutusten_arviointi/Ymparistovaikutusten_arviointi/YV Ahankkeet/Lapvaartin_ja_Lakiakankaan_tuulivoimapuistot_Kristiinankaupunki (1.12.2014) Utlåtandets konsekvenser på plankartan: Inverkar inte. 1.5 Österbottens museum Utlåtandets huvudsakliga innehåll: 1. Visualiseringsbilderna är tagna med tanke på hela Lappfjärd-Lakiakangasprojektet. Museet konstaterar att förändringen i landskapet och den eventuella skada som upplevs sannolikt är större än vad som framförts. Visualiseringen borde riktas mot Lakiakangas II.
13 (23) Frågan antecknades. I planbeskrivningen tilläggs som teknisk revidering en visualiserande bild mot Lakiakangas II vindkraftspark sett från Korsbäcks by. 2. Österbottens museum konstaterar att planbeskrivningen bör preciseras med tanke på kraftverksantalet. Frågan antecknades. Utlåtandets konsekvenser på plankartan: Inverkar inte. 1.6 Bötom kommun Utlåtandets huvudsakliga innehåll: 1. Bötom kommun har inget att anmärka om förslaget till delgeneralplan för Lakiakangas II vindkraftspark i Kristinestad. Frågan antecknades. Effekt på plankartan: Inverkar inte. 1.7 Storå kommun Utlåtandets huvudpunkt: 1. Storå kommun har inget att anmärka om förslaget till delgeneralplan för Lakiakangas II vindkraftspark i Kristinestad. Frågan antecknades. Utlåtandets konsekvenser på plankartan: Inverkar inte. 1.8 NTM-centralen i Södra Österbotten Utlåtandets huvudpunkt:
14 (23) 1. Bullermodelleringen har gjorts för Lappfjärd samt Lakiakangas I och II vindkraftsparker. Det finns ingen bild över bullerspridningen för enbart Lakiakangas II projektets del. Bild 20 på sidan 59 i planbeskrivningen visar att det finns 4 stycken fritidsbostäder på södra sidan om vindkraftsparken i ett område där bullret överstiger 35 db(a). Bilden visar de sammantagna konsekvenserna för Lappfjärd och Lakiakangas men det kan antas att en del fritidsbostäder trots allt ligger på Lakiakangas II bullerområde. I Korsbäck by finns ett antal bostadsbyggnader som ligger väldigt nära området där bullret är 40 db(a) eller mera. Vid en bostad (L) är bullernivån 40 db(a). NTMcentralen anser att planeringen av vindkraftsparken skall vara sådan att de bullernivåer som finns i Miljöministeriets anvisningar inte överskrids vid fritidsbostäderna samt att man ännu granskar möjligheterna att minska på bullret för bostäderna i Korsbäck, bilden över bullerspridningen kunde ännu kompletteras med enbart en bild på Lakiakangas II bullerområde. 2. Bild 28 visar skuggningsmodelleringen av Lappfjärd samt Lakiakangas I och II vindkraftsparker. Enligt modelleringen orsakar Lakiakangas II vindkraftspark inte några nämnvärda olägenheter för bostäder eller fritidsbostäder i området. Eftersom det i planbeskrivningen radas upp ett antal bostäder var skuggningstimmarna överskrider 8/år kunde man på kartan visa var dessa befinner sig. 3. Det är svårt att få ett grepp om visualiseringen av Lakiakangas II vindkraftspark. Lappfjärd, Lakiakangas I och II presenteras som en helhet i visualiseringarna. De kommentarer som NTMcentraIen framförde i myndighetsmötet 12.5.2014 gällande visualiseringarna har inte beaktats. Planbeskrivningen kunde ännu uppdateras med visualiseringar som begärdes vid myndighetsmötet. 4. Man har följt flygningarna för att leta föda från det fiskgjusebo som finns på östra sidan av den planerade vindkraftsparken, flygningarna har skett bort från området. Unga fåglar har också rört sig på området men ovanför området för kollisionsrisk. Då fågelungarna lär sig att flyga finns alltid en kollisionsrisk också med tanke på att närmaste kraftverk finns under 1 kilometer från boet. Det finns skäl att fortsätta följa upp flygningarna de närmaste åren eftersom boet finns så nära 5. Bedömningen av de trafikmässiga konsekvenserna har blivit utförda i tillräcklig utsträckning. De konsekvenser byggandet av vindkraftsparken har för olika former av trafik samt vilken inverkan trafikökningen har för områdets boende beskrivs i planbeskrivningen. 1. Plandokumenten kompletteras med en gemensam modellering för Lakiakangas I och Lakiakangas II (buller, skuggning, synlighetsanalys). Den nuvarande bullermodelleringen, som utarbetats enligt miljöministeriets anvisningar 2/2014, omfattar även delgeneralplaneområdet för Lappfjärds vindkraftspark. Det är frågan om en s.k. teknisk revidering i planbeskrivningens bilagor. På plankartan görs inga ändringar. Vindkraftsparkens bullerkonsekvenser behandlas på ett omfattande sätt under punkterna 10.10.2 och 10.12 i planbeskrivningen. Olägenheter som orsakas av buller från vindkraftverk kan vid behov minskas i vissa väderförhållanden genom att begränsa vindkraftverkens effekt så att turbinernas bullernivåer minskar. Ifall objekten förutsätter noggrannare utredningar kan man utarbeta bullermodelleringar i samband med att man ansöker om bygglov.
15 (23) 2. Resultaten från skuggningsmodelleringen finns som bilaga till planhandlingarna. På första sidan till skuggningsmodelleringens WindPRO-beräkningsresultat finns en karta som anger läget för enskilda modelleringsobjekt. Kartan bifogas även planbeskrivningen som teknisk justering. 3. Som teknisk justering kompletteras planbeskrivningen med en illustration från Korsbäcks bys håll. 4. Till kännedom. Ärendet delges kommunen och projektaktören till kännedom. 5. Till kännedom. Effekt på plankartan: Inverkar inte. 2 ANMÄRKNINGAR 2.1 Caruna Oy Utlåtandets huvudpunkt: 1. Caruna Oy har inget att anmärka om delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark. Ärendet anteckas. 2.2 Fingrid Oyj Utlåtandets huvudsakliga innehåll 1. Fingrid har inget att anmärka om planförslaget. Frågan antecknades. Effekt på plankartan: Inverkar inte. 2.3 Juhani Hautala Utlåtandets huvudsakliga innehåll: 1. Enligt planbeskrivningen har ingen 5 db:s sanktion lagts till i bullermodelleringen eftersom den kraftverksmodell som använts i modelleringen inte skulle ha sådana särdrag att det skulle vara motiverat med en sanktion.
16 (23) I den svenska rapporten av Larsson & Öhlund som publicerats i januari 2014 framkommer det däremot att amplitudmodulation är ett fenomen som beror på väderförhållanden och inte på kraftverkstyp. Då en 5 db:s sanktion läggs till bullermodelleringens värden på grund av amplitudmodulation ingår hela Korsbäcks by och Lillsjö samt all bosättning i närheten av ytterkanten till Lappfjärd-Lakiakangasprojektet i verkningsområdet för 45 dba:s buller. I utarbetandet av planen efterföljs gällande lagar och anvisningar. Miljöministeriet har publicerat miljöförvaltningens anvisningar 2/2014; Modellering av buller från vindkraftverk. Anvisningarna trädde i kraft 28.2.2014 och gäller tills vidare. Bullermodelleringarna för delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark har utarbetats enligt anvisningarna. Resultaten har rapporterats och bedömts i konsekvensbedömningen (kapitel 10.10.2 i planbeskrivningen + planens bilagor) enligt anvisningarna i fråga. I miljöförvaltningens anvisningar 2/2014 Modellering av buller från vindkraftverk konstateras i kapitel 4.1 Bullermodellering i förfarande vid miljökonsekvensbedömning och i detaljerad planläggning och punkt 4.1.1 Bullerutsläpp från vindkraftverk följande om amplitudmodulation: Effekterna av bullrets impulsart och signifikanta pulserande (amplitudmodulation) ingår principiellt i de garantivärden som tillverkaren uppger, och någon undersökning av dessa förutsätts inte i det här skedet. En sanktion kan beaktas i utgångsvärdena för beräkningen ifall man vet att bullerutsläppet från vindkraftverket innehåller smalbandiga/tonala komponenter och man kan bedöma att de bär särdragen kan uppfattas med hörseln och enligt anvisningarna verifieras i ett område som är utsatt för buller." Modelleringen och nödvändiga uppgifter om den rapporteras under punkt 9.3.14 i planbeskrivningen. Utifrån utgångsuppgifter innehåller bullerutsläppet från vindkraftverket inga smalbandiga/tonala komponenter och det har inte meddelats att det skulle vara impulsartat eller innehålla signifikant pulserande. Enligt vår tolkning har bedömningen av bullerkonsekvenser utförts på ändamålsenligt sätt och i tillräckligt stor omfattning med beaktande av syftet och innehållskravet för den generalplan som styr vindkraftsbyggandet. 2. De ljudpulser som uppkommer kan även orsaka s.k. rumsmoder där ljud som kommer utifrån in i ett rum resoneras mellan rummets väggar samt mellan taket och golvet så att skillnaden i ljudstyrka i olika delar av rummet kan vara betydande och på så sätt kan göra det otrevligt att vistas och till exempel sova i ett rum. Synpunkten antecknades. Miljöministeriet har publicerat miljöförvaltningens anvisningar 2/2014; Modellering av buller från vindkraftverk. Anvisningarna trädde i kraft 28.2.2014 och gäller tills vidare. Bullermodelleringarna för delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark har utar-
17 (23) betats enligt anvisningarna. Resultaten har rapporterats och bedömts i konsekvensbedömningen (kapitel 10.10.2 i planbeskrivningen + planens bilagor) enligt anvisningarna i fråga. Bullrets betydelse beror på många faktorer, som till exempel avståndet från kraftverken och den subjektiva upplevelsen. 3. Den dba-skala som använts i bullermodelleringarna och -mätningarna sänker de verkliga uppmätta ljudnivåerna på frekvensen 100-1000 Hz och tar i praktiken bort alla ljudstyrkor på frekvenser under 10 Hz. Då man beaktar den ovan nämnda lågfrekventa bladpasseringsfrekvensen och dess konsekvenser borde man i stället för dbaskalan använda en annan skala, såsom dbc-skalan. I utarbetandet av planen efterföljs gällande lagar och anvisningar. Miljöministeriet har publicerat miljöförvaltningens anvisningar 2/2014; Modellering av buller från vindkraftverk. Anvisningarna trädde i kraft 28.2.2014 och gäller tills vidare. Bullermodelleringarna för delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark har utarbetats enligt anvisningarna. Resultaten har rapporterats och bedömts i konsekvensbedömningen (kapitel 10.10.2 i planbeskrivningen + planens bilagor) enligt anvisningarna i fråga. 4. Alla maskiner som tillverkats av människan kan gå sönder. Detta hände i Reposaari i Björneborg förra våren. Vad händer om någon just då befinner sig i den omedelbara närheten av kraftverket? Under punkt 10.9.2 i planbeskrivningen behandlas lossnande kraftverksdelar. Riskerna vid vindkraftverk som är i gång kan dessutom kontrolleras genom att granska och underhålla rotorblad och maskinhus regelbundet. Kraftverket är dessutom automatiserat i stor grad och stannar automatiskt i undagtagssituationer. Dessutom övervakas kraftverken på avstånd från ett kontrollrum genom uppföljningssystemet (s.k. SCADA-systemet), genom vilket det är möjligt att vidta åtgärder vid behov. Då kraftverket i Reposaari i Björneborg gick sönder uppstod inga personskador. Olycksrisken är väldigt liten även om det skulle ske en likadan olycka som i Björneborg. Det bör beaktas att den planerade vindkraftsparken inte ligger i närheten av bosättning utan i ett område som täcks av skog. Ur rekreationsanvändningens perspektiv rör sig inte särskilt mycket människor i området. 5. Om det uppstår en brand i maskinhuset till ett vindkraftverk kan den inte släckas eftersom kraftverket är så högt. Vad händer om branden sprider sig till skogen under kraftverket och vidare till de omgivande byarna? Vindkraftverken och deras omgivning sköts enligt anvisningar om brandsäkerhet vid vindkraftverk (CFPA-E No 22:2012 F) som utfärdats av Räddningsbranschens central-
18 (23) organisation i Finland (SPEK). Kraftverksbränder släcks i första hand på annat sätt än med vatten. 6. Är det alls möjligt att röra sig tryggt i vindkraftsområdet? Hur tryggar man säkerheten för människor som utför skogsarbete? Konsekvenser i anknytning till vindkraftverkets säkerhet bedöms under punkt 10.9.2 i planbeskrivningen. Vindkraftverkens konsekvenser för säkerheten är mycket små, och de medför knappt några olycksrisker. Trafikverket har publicerat en anvisning om vindkraftsbyggande i närheten av trafikleder (8/2012). I handboken i fråga fastställs krav på avstånd till trafikleder. Avståndskraven enligt denna handbok kommer att uppfyllas. I handboken konstateras följande: För att trygga trafiksäkerheten bör ett vindkraftverk placeras på tillräckligt långt avstånd från en landsväg. Då man fastställer det tillräckliga avståndet från landsvägen bör man beakta vägklass, trafikmängd, hastighetsbegränsning, tekniska lösningar för det kraftverk som ska byggas (bl.a. rotorbladens isidentifiering) och andra faktorer som påverkar trafiksäkerheten. Områdets interna vägnät hör inte till de allmänna vägar som berörs av Trafikverkets anvisning. Vägarna är privata vägar som påminner om s.k. skogsvägar. Trafikmängderna längs dessa vägar är små. Användningen av vägen medför inte en risk av sådan betydelse för hälsan eller säkerheten att man kunde räkna den som betydande. Det finns endast lite information om olyckor som skulle ha orsakats av vindkraftverk. Detta beror på att olyckorna har varit få i förhållande till vindkraftverkens antal. I materialet på den webbplats där man samlar information om olyckor finns även information om skador som orsakats av isbildning och is som slungas iväg från kraftverket. Enligt uppgifterna på webbplatsen i fråga sker det väldigt få olyckor i förhållande till mängden vindkraftverk (http://www.caithnesswindfarms.co.uk/accidentstatistics.htm). Bland annat enligt ett beslut av Sveriges miljödomstol (M 3735-09) är riskerna för att delar eller is lossnar från vindkraftverken "försvinnande små". Miljödomstolen motiverar detta bland annat med att maskintillverkarna enligt artikel 5 i EU:s maskindirektiv, som även berör Finland, bör uppfylla de säkerhets- och hälsokrav som fastställs i direktivet. Om eventuella risker bör man dessutom meddela till användarna, ifall risker finns. Utifrån konkreta undersökningsuppgifter är sannolikheten för att is som lossnar från vindkraftverket träffar en människa en på 1,3 miljoner på ett år när det gäller en person som vistas en timme varje vinter på cirka 10 meters avstånd från ett vindkraftverk som är i gång (Göransson 2012). Utifrån uppgifter från studier är den indirekta risken för att isbildning ska leda till att is slungas ut eller faller från kraftverken väldigt liten. Med beaktande av de faktorer som nämns ovan är det motiverat att konstatera att man vid utarbetandet av delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark har bedömt konsekvenserna av den risk som uppkommer genom isbildningen i tillräcklig utsträckning och dragit den slutsatsen att risken är liten.
19 (23) 7. Planbeskrivningens konstaterande om att användningen av området för rekreation och skogsekonomi huvudsakligen skulle bevaras oförändrad stämmer inte. Synpunkten antecknades. Vindkraftverken på området begränsar inte möjligheterna att röra sig på området och försvagar inte direkt möjligheterna att använda området för rekreation enligt allemansrätten. Däremot kan de områden där man bygger vindkraftverk och servicevägar naturligtvis inte längre användas för bär- och svampplockning. Å andra sidan förbättrar dessa områden tillgängligheten till området och till exempel markägarnas möjligheter att utöva skogsvård. På så sätt kan konsekvenserna även upplevas som positiva. Kraftiga förändringar i landskapet på området kan däremot påverka människors upplevelser och rekreationsanvändning enligt allemansrätten på olika sätt. De skadliga konsekvenser som vindkraftverken medför för rekreationsanvändningen är huvudsakligen upplevelsebaserade, ifall vindkraftverkens synlighet, rotorns rörelser och skuggningseffekt upplevs som störande. Skogsbruk kan utövas på området på normalt sätt. I förhållande till projektområdets areal är de markområden som omfattas av förändringar i användningen av markytan försvinnande liten. 8. I planbeskrivningen framförs inga uppgifter om vem som ska sköta om rivningen av vindkraftverken och återställa området samt om vem som ska stå för kostnaderna. Det är dessutom osäkert om kraftverkens betongfundament och elledningarna mellan kraftverken kan lämnas kvar i marken. Att ta bort dessa från terrängen skulle öka rivningskostnaderna ytterligare. I delgeneralplanen tar man inte ställning till hur området ska återställas. I jordlegolagen finns bestämmelser för hur man ska gå till väga då arrendetiden går ut och det finns en byggnad på arrendeområdet ( 76 Jordlegolagen). Återställandet av området påverkas även av innehållet i det avtal som upprättats med arrendetagaren. CPC Finland Oy har ingått ett markarrendeavtal med alla markägare som äger mark på områden där man bygger vindkraftsinfrastruktur. I enlighet med de markarrendeavtal som upprättats för detta projekt är CPC Finland Oy skyldig att sköta om rivningen av kraftverken. 9. I planbeskrivningen finns ingen utredning om på vilket sätt de kraftverk som ligger på Kristinestads sida ska byggas och underhållas. I planbeskrivningens kapitel 4.1.3 Trafik behandlas projektets huvudtransportleder och mängder. I Lakiakangas planeringsområde finns två infartsanslutningar till vindkraftsparkens förbindelsevägar. Specialtransporterna riktas till området för Lakiakangas vindkraftspark från riksväg 8 via regionvägarna 663 och 664 till den norra anslutningen
20 (23) vid Mansikkamäki skogsväg på planeringsområdet. Den södra anslutningen från Kärjenkoskivägen betjänar vindkraftsparkens servicetrafik. Anmärkningens effekt på plankartan: Inverkar inte. 2.4 Alvar Kankaanpää och Allan Kankaanpää Anmärkningens huvudpunkt: 1. Vi ber att vår vattentäkt ska beaktas. (på bilden visas källans läge samt vattenledning) Genomförandet av delgeneralplanen äventyrar inte den vattenledning eller den vattentäkt som visas på bilden. Effekt på plankartan: Inverkar inte.
21 (23) 2.5 Lars-Erik Lundmark 1. Elöverföringen till det nationella elnätet bör ske i de södra delarna av Kristinestad. De projektutvecklare som är verksamma i de södra delarna av Kristinestad borde bygga en elstation i samarbete med Fingrid. Vindkraftsparkens elöverföring behandlas under punkt 6.5 i planbeskrivningen. Lakiakangas vindkraftspark ansluts till det nationella nätet vid elstationen Kristinestad som ligger på den norra sidan Kristinestad. Ledningsrutterna Kristinestad Furubacka, Furubacka Mansikkamäki och Furubacka Tupaneva stämmer överens med inlösningsansökan och de har undersökts och utretts i MKB. Som det ser ut nu är det ur CPC Finland Oy:s perspektiv inte på något sätt ett gångbart alternativ att inom den närmaste framtiden ansluta vindkraftsparkerna till stamnätet vid den nya elstation som byggs i söder på Arkkukallioområdet. Planeringen av elstationen i fråga har inte ens påbörjats ännu och därför finns det många frågor i anknytning till dess byggande. Det är inte ens säkert att den södra elstationen någonsin kommer att byggas. Fingrid Oyj har meddelat att bolaget inte tänker påbörja planeringen av elstationen innan någon instans förbinder sig att finansiera planeringen och byggandet i förväg med de över sju miljoner euros kostnader som förutsätts. Ett bindande finansieringsbeslut måste fattas på förhand och beslutet kan inte hävas i efterhand. Eftersom tillståndsförfarandet fortfarande pågår är det ur vindkraftsbolagets perspektiv omöjligt att få finansiering för en så här stor investering innan praktiskt taget alla tillstånd som verksamheten förutsätter har beviljats. Tidsmässigt skulle detta innebära att vindkraftsprojekten blev märkbart försenade eftersom planeringen och byggandet av elstationen dröjer flera år efter att alla tillstånd för vindkraftsparken är klara. Förseningen kan å sin sida leda till att man förlorar inmatningstariffen om dess kvot har blivit fylld under tiden. För tillfället är det enda realistiska alternativet att bygga en nödvändig överföringsanslutning från vindparksområdet till Kristinestads elstation som började byggas år 2012. CPC Finland Oy har tillsammans med Fingrid Oyj undertecknat ett intensionsavtal om att ansluta vindparkerna till Kristinestads elstation. Fingrid Oyj har dessutom gett ett eget utlåtande om att ansluta CPC Finland Oy:s vindparker till Kristinestads elstation. I praktiken har samarbetet med andra vindkraftsbolag begränsats av konkurrenssituationen, men den största orsaken är att projekten genomförs vid olika tidpunker. Ingen av aktörerna i området har direkt varit beredd på samarbete eftersom bolagens tillståndsfrågor inte är i en sådan situation att man skulle kunna binda sig till samarbete. 2. Vindkraftverken och deras placering borde planeras så att de kan vara igång på full effekt hela tiden. Produktionen för ett vindkraftverk har begränsats redan i planeringsskedet, vilket känns långsökt och troligtvis inte kommer att förverkligas i praktiken. Av denna orsak borde antalet kraftverk begränsas så att de kvarvarande kraftverken kan vara igång på full effekt utan att medföra problem för bosättningen.
22 (23) I samband med planeringen av vindkraftsparken har man undersökt olika alternativ till placeringen av kraftverken. Placeringen av vindkraftverken på planeringsområdet grundar sig på naturförhållandena, terrängformerna, markägoförhållandena samt på vindmätningsuppgifter från området. En effektiv energiproduktion förutsätter att avstånden mellan kraftverken är tillräckligt stora. I delgeneralplanen för Lakiakangas II vindkraftspark finns inga vindkraftverk vars produktion skulle ha begränsats. Bullermodelleringen har utförts enligt Miljöförvaltningens anvisning 2/2014. De ljudtrycksnivåer som vindkraftverken orsakar har modellerats med WindPRO 2.8- programmet enligt standarden ISO 9613-2. Under punkt 10.10.2 i planbeskrivningen presenteras bullermodelleringens resultat i omfattande grad. Då bullermodelleringen utfördes har kraftverkens produktion i Lakiakangas II vindkraftspark inte begränsats. De bullerkonsekvenser som medförs av Lakiakangas II vindkraftspark för de närmaste fasta bostadsbyggnaderna överskrider inte riktvärdena för utomhusbuller (dag 55 db, natt 50 db) som utfärdats av statsrådet. Bullret överskrider inte heller miljöministeriets planeringsriktvärde för vindkraftsbyggande (dag 45 db, natt 40 db). 3. De gränsvärden som fastställs för vindkraften borde inte överskridas. Vindkraftsparker borde planeras så att ljud från dem under inga omständigheter hörs inomhus i fasta bostäder eller semesterbostäder. Om kraftverken byggs på det sätt som föreslås hörs ljudet från dem inomhus vid flera objekt. Beträffande buller har generalplanens bullerkonsekvenser modellerats och bedömts enligt miljöförvaltningens anvisningar 2/2014. Modelleringens resultat har jämförts med riktvärdena (SRb 993/1992), miljöförvaltningen planeringsriktvärden för utomhusbuller vid vindkraftsbyggande (MM 4/2012) samt med social- och hälsovårdsministeriets anvisningar om boendehälsa (2003:1). De bullerkonsekvenser som medförs av Lakiakangas II vindkraftspark för de närmaste fasta bostadsbyggnaderna överskrider inte riktvärdena för utomhusbuller (dag 55 db, natt 50 db) som utfärdats av statsrådet. Bullret överskrider inte heller miljöministeriets planeringsriktvärde för vindkraftsbyggande (dag 45 db, natt 40 db). På bullerområdet för Lakiakangas II vindkraftspark på Kristinestads sida finns enligt lantmäteriverkets terrängdatabas en fritidsbostad. Objektets bygglovsuppgifter har utretts i planens förslagsskede. Byggnadsövervakningen hade inga uppgifter om gällande bygglov som ansökts till fastigheten. Ovan nämnda objekt kan enligt användningsändamålet inte tolkas som en sådan byggplats som skulle förutsätta att den beaktas i generalplanen. Vid objektet i fråga (modelleringsobjekt AF, Rnr 287-404-2-9) överskrids miljöministeriets nattriktvärde något. Bullernivån vid objekt AF är enligt modelleringen 38.2 db på natten. Enligt oss kan projektet inte anses medföra sådana konsekvenser som skulle utgöra ett hinder att bygga vindkraftsparken. 4. Modelleringarna har utförts med ett kraftverk med effekten 2,5 MW. Den utgångsbullernivå som använts i modelleringen borde inkluderas i planbestämmelserna som maximivärde. I detta fall 106,0 db(a).
23 (23) Enligt oss finns det inget behov av att inkludera utgångsbullernivån från ett kraftverk som maximivärde i planbestämmelserna. Vindkraftverken får inte medföra buller som överskrider gällande riktvärden eller planeringsriktvärden. För att säkerställa detta är det möjligt att utföra bullermodelleringar för den kraftverkstyp som kommer att bygggas i samband med bygglovet. 5. Planförslaget borde hålla sig innanför de gränser som anges i förslaget till etapplandskapsplan. Landskapsfullmäktige godkände etapplandskapsplan 2 vid sitt möte 12.5.2014 och den har skickats till miljöministeriet för fastställelse. I etapplandskapsplanen anvisas 30 områden för vindkraftverk som lämpar sig för vindkraftsparker av regional betydelse. I etapplandskapsplanen har området för Lakiakangas II vindkraftspark anvisats som område för vindkraftverk. Generalplanen kompletterar den planering som föreslagits i etapplandskapsplanen genom att anvisa området för Lakiakangas II vindkraftspark till det område för vindkraftverk som anvisas i etapplandskapsplanen. Delgeneralplanen preciserar etapplandskapsplanens område för vindkraftverk på Lakiakangasområdet utifrån de utredningar som utarbetats för delgeneralplanen och MKB. Landskapsplanernas gränsdragningar är beteckningar som beskriver områdenas särprägel och därför kan gränserna för t.ex. ett tv-område inte tolkas bokstavligt. För delgeneralplanen utarbetas noggrannare utredningar. Utifrån dessa preciserar delgeneralplanen sedan den planering som anvisats i landskapsplanen. Anmärkningens effekt på plankartan: Inverkar inte.