Projekt som förändrar världen

Projekt som förändrar världen One Sweden- akademin, en utbildning och inkubator för unga projektledare Lisa Moraeus

Den här rapporten ges ut av One Sweden / Ett Sverige Grafisk form: Lisa Moraeus Omslag: Kalle Magnusson Stockholm, 2013 4

One Sweden / Ett Sverige är en plattform för människor i civila samhället som genom möten och dialog vill jobba för en hållbar social och ekonomisk framgång i Sverige. One Sweden är ett nätverk mellan en lång rad organisationer i det civila samhället, där styrgruppen idag består av fem organisationer som jobbar för dialog och möten: Kista Folkhögskola, Paideia The European Institute for Jewish Studies in Sweden, Riksteatern, Sensus Studieförbund och Svenska muslimer för fred och rättvisa. 5

Innehållsförteckning Förord 7 One Sweden- akademin projektledning som förändrar världen 11 Teater för en bättre värld 14 Där drömmar blir verklighet 19 Från fotboll till film, det här är Alby 25 Att synliggöra det dolda våldet 30 När alla får makt över schemat 35 Ett meningsfullt sammanhang för alla 40 Dialog över gränserna 44 Projekt med liten budget som gör stor skillnad 50 6

Förord Vi har de senaste åren sett ett allt hårdare samhällsklimat i Sverige. Röster som hävdar att mångfald är ett problem får större utrymme och allas lika rätt till inkludering ifrågasätts allt mer. Vi har fått bevittna terrordåd och våldshandlingar i vår uppenbara närhet med syfte att splittra samhället. Och vi har sett stadsdelar brinna och allt hårdare konfrontationer mellan poliser och unga. När samhällskittet faller samman polariseras grupper och åsikter, med rasism och extremism som följd. Vi som står bakom One Sweden, eller Ett Sverige som projektet kommer att heta framöver, tror att det beror på flera saker. Bland annat har segregationen ökat och det finns ibland en känsla av hopplöshet i både glesbygd och förort, där samhällets sociala skillnader och problem visar sig som tydligast. Människor blir passiva eller tar till våld först då det saknas reella möjligheter till hållbara lösningar av de 7

problem de upplever i sitt eget liv, och i förlängningen av våra gemensamma samhällsproblem. Man upplever ofta en känsla av att det inte längre finns ett Sverige, utan flera eller att man själv inte är en del av det Sverige som borde vara för alla oss som bor här. Ett Sverige vill göra det möjligt för människor, i synnerhet unga mellan 16 och 30 år, att ta initiativ för att vara med att forma samhället. Vi vill uppdatera medborgarskapet och göra det möjligt för människor att ta saker i egna händer. Vår metod bygger på att ge unga möjligheter att genomföra mindre projekt som sakta men säkert förändrar, lite i taget. På så vis kan vi ge medborgarskapet ett nytt innehåll, som visar på styrkan i olikheterna och som genom mångfald kan förena. Projektet Ett Sveriges vision är ett socialt och ekonomiskt hållbart Sverige där medborgaren är initiativtagare och där samhällsansvaret är allas. Ett Sverige har inspirerats av det malaysiska projektet One Malaysia, som syftat till att fokusera på social och ekonomisk framgång för landet genom att överbrygga de konflikter som funnits längs etniska linjer i Malaysia. Ett Sverige är dock helt och hållet anpassat till de specifika förutsättningar och utmaningar vi har i Sverige. Det behövs nya visioner som förenar, snarare än fragmenterar, som skapar dialog istället för våld, fokuserar lösningar hellre än problem, som skapar aktivitet som alternativ till passivitet. Vi behöver vitalisera medborgarskapet och hitta en ny grund för vår gemenskap, det som förenar oss som bor i Sverige. På så vis kan vi komma tillrätta med många sociala problem och lägga grunden för ett på alla sätt hållbart Sverige i framtiden. 8

Ett Sverige verkar i synnerhet för att ge unga makt och förmåga att sätta igång initiativ så att de kan påverka och forma sitt eget samhälle. Många av de innovationer som idag är etablerade i det offentliga uppstod i civila samhället. Det är vår övertygelse att projektet Ett Sverige är en viktig byggsten i det samhälle där medborgaren är initiativtagaren och där samhällsansvaret är allas. Civilsamhället har en uppgift och en tydlig roll att spela och behöver samlas kring denna. Därför verkar projektet även för att skapa kontaktytor för det civila samhället där vi kan föra en gemensam dialog kring stora samhällsutmaningar samt arbeta lösningsfokuserat för att förebygga extremism och rasism. På så vis kan vi bryta den negativa utvecklingen. One Sweden / Ett Sverige genom: Anna Ardin Sektor3 tankesmedjan för det civila samhället Erik Gribbe Paideia Alve Högman Kista folkhögskola Charly Wassberg Borbos Riksteatern Yasin Ahmed Sensus Yasri Khan Svenska muslimer för fred och rättvisa 9

10

One Sweden- akademin, projektledning som förändrar världen Som en del av One Swedens första år genomfördes en utbildning i projektledning för unga med projektidéer som de ville förverkliga. Utbildningen bestod av två helger där deltagarna fick ta del av planeringsmodellen Projektsnurran samt konkret stöd i planerandet av sina projekt. Projektsnurran är en planeringsmodell som utgår från vilken skillnad projektet vill göra och det engagemang och drivkraft som finns hos den eller de som ska genomföra projektet. 11

Modellen togs fram särskilt för One Sweden-akademin. Till skillnad från många andra modeller så är utgångspunkten att det är en eller ett par personer som ska driva projektet på helt eller delvis ideell basis, inte en stor projektgrupp med egen budget och gott om resurser. Deltagarna i One Sweden-akademin var nominerade av lokala organisationer som också fanns med under hela processen som stöd i genomförandet av projekten. Utbildningen leddes av Lisa Moraeus och Daniel Tjäder från Room for us, på uppdrag av Sektor3. Dessutom fick deltagarna stöd av mentorer från organisationer inom One Swedens nätverk. På så sätt fungerade utbildningen även som en inkubator där deltagarnas projektplaner växte fram. Syftet med One Sweden-akademin var att lyfta fram unga som redan hade erfarenhet från organisering och projektledarskap, samt stärka deras ledarskapsförmåga. Målet var att deltagarna skulle få både praktisk och teoretisk kunskap om att planera, genomföra och utvärdera ett projekt. Själva genomförandet av deltagarnas projekt skedde efter utbildningens slut. En uppföljande träff planerades till hösten 2013 för att ge deltagarna möjlighet att redovisa sina projekt för varandra och mentorerna samt formulera viktiga lärdomar. Här presenteras deltagarna i One Sweden-akademin och deras projekt. Några projekt har redan genomförts, andra är planerade att genomföras efter att denna skrift går till tryck. Deltagarna har valt olika metoder för att förverkliga sina idéer. Här finns konferenser, seminarier, en festival, en 12

teaterturné och en sekulär mässa. På så vis är den här skriften även en metodsamling. Alla projekten har gemensamt att de bidrar till dialog och möten mellan människor kring viktiga samhällsfrågor. 13

Teater för en bättre värld Jag vill motverka de rasistiska strukturerna eftersom alla människor tar skada av ett dömande samhälle, säger Maja Ericson som är en av skådespelarna i ett fri grupp. Så tänker jag också, säger Moa Hallgren. Rasism är inte ett smalt ämne som handlar om någon annan. Det handlar om alla människor. Vi delas in i grupper och skapar ett vi och dem i samhället, vem vet vad som är nästa steg? Förutom Moa och Maja består ett fri grupp av Jonna Ljunggren. Tillsammans vill de bidra till en bättre värld genom uppsökande antirasistisk teater. Sedan ett par år tillbaka är teatern inte längre en hobby utan deras jobb. Det är fantastiskt att få spela teater på heltid, säger Moa. Det är det här vi brinner för. Med det här jobbet får vi både ägna oss åt det som är vår passion och samtidigt få göra någonting som är viktigt, som gör skillnad. 14

ett fri grupp är baserade i Göteborg. Föreställningarna tar utgångspunkt i verkliga upplevelser av rasism, både skådespelarnas och andra människors. De genomförs i samarbete med Ungdom mot rasism och köps in av skolor och andra aktörer. Efter föreställningen håller skådespelarna workshops eller samtal för att följa upp och ta hand om de frågor och tankar som väckts. Föreställningarna är starka, nära och direkta. Det går inte att komma undan. Publiken dras in i det som händer på scenen, blir en del av strukturerna som skildras. Vi har spelat för många olika typer av publik, säger Maja. Folk blir nästan alltid berörda, de skrattar, gråter eller blir arga. Det är fantastiskt att få uppleva. Ibland får vi kommentarer som det är viktiga frågor ni tar upp, men här finns ingen rasism, berättar Jonna. Eller jaså har ni spelat för PRO, då mötte ni väl många fördomar. Det är som att alla vet att rasismen finns, men tänker att den finns någon annanstans, inte här hos oss. Ibland har vi fått frågan om våra föreställningar verkligen fungerar även för vuxna, när vi till exempel har spelat på en skola, säger Maja. Som om äldre personer automatiskt skulle vara mindre dömande än yngre. När Moa, Maja och Jonna fick möjligheten att genomföra ett projekt som en del i projektledarutbildningen One Swedenakademin valde de en turné med ett fri grupp som sitt projekt. Gruppen har fått stöd från Kommittén för mänskliga rättigheter i Västra Götaland för att kunna ge fem föreställningar på olika platser i Sverige. Med på turnén fanns en fjärde skådespelare: Olle Karlsson. 15

Till skillnad från i vanliga fall där gruppen säljer in sina föreställningar, så är dessa fem gratis och öppna för alla. På så sätt kan gruppen nå nya målgrupper och spela för en mer heterogen publik än annars. Det var bra att planera projektet utifrån projektsnurran, säger Maja. Det blev tydligare, mer struktur än vi haft tidigare i vårt samarbete. Vi delar upp uppgifterna mellan oss, någon ordnar med lokaler, någon ansvarar för marknadsföring och någon annan bokar resor. Det gör att färre saker faller mellan stolarna. Vi har ett bra samarbete och alla tar ansvar, säger Moa. Vi fixar det som inte löser sig. Nu har vi lärt oss hur man planerar och genomför en turné, säger Jonna. Nu kan vi det. Den här gången har vi tagit hand om allt, från början till slut. Vi har testat och upptäckt vad som funkar för oss, hittat vårt eget sätt. Gruppen främsta råd till den som vill göra någonting liknande är att våga tro att det går. Tro att det verkligen kommer att bli av, säger Maja. Var inte rädd. Undersök, testa, lär dig! - Det kan vara tufft att ringa de där samtalen som behövs, men vi vet ju varför vi gör det vi gör, säger Moa. Att planera, ta fram föreställningen, marknadsföra, se till att allt det praktiska fungerar och att genomföra en föreställning med efterföljande workshop är ett hårt jobb. Efter en föreställning är jag rusig, hungrig och trött, säger Jonna. Vi gör av med mycket energi på scen. 16

Det är så fint att publiken verkligen tar sig tid att uppleva föreställningen, säger Moa. Då är det värt all tid vi lagt ner. Maja berättar om ett särskilt tillfälle då en tjej ur publiken kom fram efteråt och pratade med skådespelarna. Hon berättade om sin egen rädsla för det annorlunda. Vi pratade med henne, säger Maja. Sedan skickade hon en dikt till oss. Hon skrev ett blogginlägg om sina tankar och anordnade en antirasistisk dag på sin skola tillsammans med några andra elever. Hon lyckades få loss pengar för att ta dit en av våra föreställningar. Däremot behövde vi inte hålla i diskussionen efteråt, för det hade hon och hennes kompisar förberett själva! Ja, vilka modiga tjejer, säger Moa. Jonna håller med om att det är ett av guldkornen. Vi vet att den här tjejen har tänkt efter och ändrat åsikt tack vare oss. Hur många andra har vi då påverkat? Det värmer att tänka på det. Antirasistisk teater ett fri grupp genomför antirasistisk teater med efterföljande samtal eller workshop. Vanligtvis säljer gruppen in sina föreställningar men genom projektet möjliggjordes fem öppna gratisföreställningar för allmänheten. Föreställningarna tar upp teman som vi och dem, diskriminering, fördomar och rasism men också vänskap, kärlek och mod. Det behövs ingen stor scen eller avancerad ljussättning, ett fri grupp arbetar med små medel och kommer publiken mycket nära. 17

Jonna Ljungren, Maja Ericson och Moa Hallgren Jonna, Maja och Moa är alla 24 år, bor i Göteborg och arbetar som skådespelare i teatergruppen ett fri grupp. Jonna är utbildad vid Skara skolscen och har vunnit fina priser i teatersport och streetdance. Om tio år driver hon en teater tillsammans med vänner där ensemblen spelar politisk teater och inspirerar människor att ta hand om varandra i alla lägen. Maja skriver just nu på en ungdomsroman med antirasistiskt tema och tävlar på filmfestivaler runt om i Sverige med en antirasistisk kortfilm där hon står för manus. Hon är också skådespelare i Göteborgs filmkollektiv. Om tio år driver hon politisk teater i Göteborg. Moa är utbildad teaterpedagog med inriktning musikdramatik och har bred erfarenhet inom musik, teater och dans. Hon är aktuell som skådespelare med en föreställning på Världskulturmuséet i Göteborg i projektet Dömda under hösten 2013. Om tio år har hon slutat att stressa över framtiden, jobbar med det hon allra helst vill och har äntligen hittat drömtorpet hon så länge längtat efter. 18

Där drömmar blir verklighet Det finns en bild av att unga människor är lata och bara slösar bort sina liv. Jag köper inte den bilden. Däremot tror jag att många unga inte riktigt vet var de ska börja. Emelie Weski menar att många föreningar och politiska partier missar att ta tillvara den kreativitet och kraft som finns hos unga. De behöver bli bättre på att ge unga förutsättningar att genomföra sina idéer, bland annat genom att vidareutbilda unga och använda alla de verktyg som finns för att engagera och stötta. Det var utifrån den tanken som mitt projekt föddes. Jag vill skapa en sammankomst för unga människor med idéer, en konferens där de kan lära sig att genomföra projekt på ett effektivt och effektfullt sätt, säger Emelie. 19

För Emelie är frågan större än att bara bidra till att unga kan genomföra projekt. Det handlar om att ge människor möjlighet att påverka politiken och därigenom att skapa verklig förändring i samhället. Att visa på att det är möjligt och att det är värt det. Emelie känner sig säker på att konferensen kommer att bli en succé. One Sweden-akademin var en bra start, samtidigt som att det var lite för tidigt i planeringen av projektet för att jag skulle få så mycket ut av det som jag hade fått om jag hunnit längre i min tankeprocess då. Även om jag har anordnat flera konferenser och föreläsningar tidigare så har jag lärt mig mycket genom planeringen av det här projektet. Jag har lärt mig hur viktigt det är att berätta om hela sin idé, att våga ta den risken. Det kan kännas naket att stå där med sin idé, men det är först när jag började berätta för andra vad jag tänkte som det verkligen började hända saker. När Emelie väl började berätta om idén om en konferens för unga med idéer och projekt så visade det sig att det fanns många som gillade hennes tankar och ville bidra till projektet. Jag är verkligen nöjd med att jag fått så många kontakter och att så många sett potentialen i min idé. WeCreate erbjöd mig till exempel tio timmar probono-coaching för att komma vidare med projektet. Det kändes som en bekräftelse på att jag tänkt rätt och det gav legitimitet till projektet. 20

Att arbeta med en coach under projektplaneringen gav en kontinuitet och ork att genomföra hela idén, trots att Emelie startade med tomma händer. Jag hade ingen organisation i ryggen, inga pengar eller lokal och i början var det svårt att få föreläsare att ställa upp när jag inte kunde arvodera dem. Det hade känts betydligt tyngre att hantera alla utmaningarna själv om jag inte hade haft en coach att bolla tankarna med. Dessutom har coachingen utvecklat mig som ledare och projektledare, även för framtiden. Jag fick till exempel i uppgift att skapa en bucket list - en drömlista över sådant jag vill genomföra framöver. Den listan gör stor skillnad för mig. Emelie berättar att hon kände sig både rädd och ensam den första tiden, särskilt efter One Sweden-akademin när hon skulle fortsätta att planera projektet på egen hand. Den rädslan släppte i samband med att hon deltog på The meeting point, ett forum för företag kring socialt ansvarstagande. Då började hon för första gången prata öppet om sin idé och fick väldigt bra respons. Jag träffade många som ville komma på konferensen och som tyckte att det var en riktigt bra idé. Plötsligt var jag inte så ensam längre och jag började verkligen tro på att jag skulle kunna genomföra det här. Emelie hade ingen erfarenhet av marknadsföring sedan tidigare, det var en utmaning att räkna ut hur hon skulle göra. Hon hade stor hjälp av sin coach och av vänner och bekanta som delade med sig av sin erfarenhet. 21

Jag tittade också på mina förebilder, hur har de gjort? Sedan överförde jag det min egen verksamhet, hittade ett sätt som passade mig. Nu handlar osäkerheten mer om att det snart är dags att genomföra projektet. Kommer det tillräckligt många deltagare? Blir det bra? Samtidigt känner jag mig säker på att det kommer att bli en riktigt bra konferens. Jag ser verkligen fram emot att det blir av, jag tror att deltagarna kommer att känna att de får mer ut av konferensen än de hade förväntat sig. Om det finns någonting som Emelie skulle ha gjort annorlunda så är det att vara snabbare med att svara på mail under planeringstiden. Jag hade en massa problem med min mailadress just när jag började med planeringen. Dessutom gör jag ju det här på min fritid, särskilt under sommaren så hade jag inte riktigt mailen under kontroll. Jag tror att jag har tappat en del kontakter på det. Idag är det inte ok att det tar mer än en vecka eller ännu längre innan ett mail blir besvarat. Emelie har flera konkreta råd till den som vill sätta igång med ett liknande projekt. Ett är att göra en tydlig och realistisk budget innan man söker pengar för projektet. En annan är att inte ge upp för mycket i förhandlingar med aktörer som vill stödja projektet. Många vill ha en del av kakan om det är en bra idé. Ta det lugnt när du förhandlar, andas och tänk efter innan du bestämmer dig. Om du inte får det du vill ha så kanske du inte ska tacka ja till det näst bästa, inte om det påverkar ditt resultat för mycket. Det är klart att du måste vara beredd att 22

kompromissa, men det gäller samtidigt att vara sann mot sin idé. Dagen efter konferensen reser Emelie till Nederländerna för att plugga en termin. Det kommer nog att kännas tomt när det är över. Det här projektet har ju varit med mig sedan i mars. Jag tror också att jag kommer att känna mig väldigt nöjd med att ha sått ett frö hos unga om att det går att förändra och att det är värt att satsa på sin idé. Dessutom är projektet en upptakt till någonting större. Jag planerar att skriva en demokratibok för unga som kan användas av Föreningen Nordens Ungdomsförbund, bland annat i Östeuropa. Det här är en utmärkt start på det arbetet. Idé- och projektkonferens Konferensen Projects in Making är planerad till den sjunde september. Det blir panelsamtal, föreläsningar och praktiska workshops om ungdomars engagemang, om att genomföra projekt, att tänka annorlunda, att hitta resurser för sitt projekt. WeCreate ställer upp med coacher som ger deltagarna projektcoaching på plats och det finns möjlighet att nätverka med andra unga. Dagen avslutas med fikamingel under devisen "förändra världen över en fika". Emelie Weski Emelie är 24 år och jobbar som lärarvikarie. Dessutom läser hon masterprogrammet i Internationella humanitära aktioner. Hon driver Weski Projects, en plattform som hon beskriver som "början till mitt projektimperium...". Hon brinner för att genomföra idéer och driva samhällsutveckling, gärna på internationell nivå. Om tio år 23

är Weski Projects ett hem för projektledare där idéer blir verklighet och Emelie reser världen runt och arbetar med internationella projekt. 24

Från fotboll till film, det här är Alby Det är en varm sensommardag i Alby. Kring föreningshuset Subtopia, på fotbollsplanen och i Albyhallen råder en febril aktivitet. Om några timmar drar This is Alby igång. Vi vill skapa en möjlighet för föreningslivet i Alby att nå ut med sin verksamhet, särskilt till kvinnor och ungdomar som inte alltid hittar fram till föreningarna, säger Emma Ikekwe. Eftersom Fanzingo ordnar festivaler varje år och Subtopia ville arrangera en mässa för föreningar så slog vi ihop det. Resultatet blev mässtivalen This is Alby. Tillsammans med Fares Hamed och ytterligare två personer utgör hon projektgruppen som arrangerar This is Alby. Fares 25

och Emma genomför arrangemanget som sitt projekt inom ramen för One Sweden-akademin. Jag är stolt över att vi lyckades få folk att engagera sig i vår idé, säger Fares. Det tog lite tid, vi förklarade och målade upp bilden av vad vi ville skapa på flera olika sätt tills konceptet verkligen gick fram. Nu förstår alla visionen, de vill vara med och bidra och inser att det här arrangemanget är bra för alla. This is Alby bjuder på en mängd olika aktiviteter, allt från fotbollsturnering mellan Kvarnhagsskolan och Grindtorpsskolan till filmstafett, skrivartävling och DJworkshop. Det är många aktörer som gör det möjligt. Först och främst Fanzingo som står som arrangör. Fanzingo är en förening med säte i Alby som beskriver sig själva som en oberoende professionell plattform för unga personer som vill nå ut med sina idéer och tankar. Arrangemanget genomförs med hjälp av Subtopia, som i sin tur beskriver sig som ett kreativt kluster där artister, filmproducenter, cirkuskompanier, ideella föreningar och andra kreatörer arbetar med att förverkliga sina drömmar och göra världen lite bättre. Dessutom har This is Alby stöd av bland andra Botkyrka kommun. Vi har jobbat tillsammans för att få allt på plats, säger Emma. Alla har dragit sitt strå till stacken. Det här är det största arrangemanget jag har varit ansvarig för. Jag är stolt över oss! Om det finns någonting som Emma och Fares skulle ha gjort annorlunda om de fått börja om från början så är det kanske 26

att ha mer struktur och fler deadlines i början av planeringen. Det är mycket jobb om man verkligen vill genomföra sin idé, säger Emma. Om du lägger ner mer tid i början så får du igen det senare, vi tog det kanske lite lugnt först. Se till att planera och hålla koll på dina deadlines. Vi som jobbar med det här är nog det som jag kallar "kulturmänniskor", säger Fares med glimten i ögat. Våra möten i början var inte så strukturerade. Jag tycker i och för sig att det är skönt, det är bra för kreativiteten och i slutänden så gör alla gör vad de ska ändå. Men kanske att det ändå hade varit bra med mer struktur i början, att vi delat upp rollerna tydligare till exempel. Fares och Emma menar att det är lättare att genomföra projekt av det här slaget än vad många tror. Prata om dina idéer med andra, säger Emma. Ha dem inte bara i huvudet. Det finns folk som vill vara med och stötta din idé, bara du tror på den. Bara gör det du ska och låter andra vara med och hjälpa till så är det möjligt. Det gäller att hitta ett behov och formulera en lösning på det, säger Fares. Sen ska du engagera så många aktörer som möjligt. Alla aktörer behöver inte vara med i projektgruppen och fatta beslut, de kan bidra med det som de är bra på. Ett annat viktigt råd är att inte vara rädd för att informera mycket, påminna och kanske till och med tjata lite på folk. Var inte rädd att störa, säger Emma. Ring tusen gånger om det behövs. Folk svarar kanske inte första gången, du måste 27

dra i dem. Kanske också åka ut och träffa dem som du vill samarbeta med. Dela upp projektet, säger Fares. Såga ner det i bitar och börja med det mest grundläggande. Att anordna en festival låter jättestort, det blir enklare om du kan prata om en bit i taget. När det gäller att hitta resurser för att genomföra projektet så har Fares ett tydligt råd: Börja inte med att tänka pengar. Formulera vilket behov det är du försöker möta och hur du ska göra det. Vad behöver du då? Kanske en lokal, en ljudanläggning eller något annat. Kan någon ställa upp med det? Om inte, vad skulle det kosta och hur får du loss de pengarna? Låt pengarna komma sist i resonemanget, inte först. Det går att förverkliga sin idé. Det som behövs är en tydlig bild av vad du vill skapa, rätt samarbetspartners, en plan och mod att genomföra den. Det är ju inte som att Fanzingo har pengar att anordna något sådant här, säger Fares. Vi har dragit i olika trådar och gjort det möjligt. Man behöver inte värsta nätverket heller. Man behöver bara veta vad man vill. 28

Det är en solig fredag i Alby. Fares försvinner mot Albyhallen för att rigga ljudanläggningen. Emma tejpar upp ytterligare några affischer. Om bara en liten stund öppnar This is Alby. Mässtival This is Alby är en mässa och en festival i kombination. På programmet står en lång rad arrangemang som ger föreningar möjlighet att visa upp sig och möta människor som vill engagera sig. This is Alby arrangeras av Fanzingo och genomförs med stöd av bland andra Subtopia och Botkyrka kommun. Emma Ikekwe och Fares Hamed Emma är 21 år och utbildad till journalist. De senaste åren har hon jobbat på Fanzingo, bland annat som radiopedagog och projektledare. Just nu arbetar hon med Engagera Alby, ett projekt som ska engagera unga och kvinnor inom föreningslivet. This is Alby är en del av det. Emma är dessutom publikvärd och foajéansvarig på Stadsteatern i Skärholmen. Om tio år jobbar hon fortfarande inom teater, media, film eller radio. Dessutom drömmer hon om att se världen. Fares är 20 år och driver ett produktionsbolag, jobbar som fritidsledare genom ABF och läser datavetenskap på Stockholms universitet. Han håller dj-workshops och genomför sociala projekt genom Fanzingo och i sitt eget bolag. Om tio år jobbar han heltid med produktionsbolaget och är politiskt engagerad. Fares vill överbrygga klyftan mellan politiken och medborgarna och vara en politiker nära folket. 29

Att synliggöra det dolda våldet Kulturen ska inte bestämma över oss. Det är vi som ska bestämma över kulturen. Tarlan Tamjidi har ett brinnande engagemang för kvinnors rättigheter. Inte minst när det gäller kvinnor som liksom hon själv har invandrat till Sverige. Därför fanns det ingen tvekan om vilket ämne hennes projekt skulle handla om. Jag lämnade Iran därför att det är ett stängt land där vi inte kunde säga vad vi tänkte. Nu är jag i Sverige, i ett land som inte bara tillåter oss att tala utan uppmanar oss att höja våra röster. Skulle jag fortsätta att tiga här? Nej. Jag vill använda den här möjligheten. 30

Tarlan berättar att hon talar turkiska, persiska och dariska, förutom svenska. Därför har hon många vänner bland kvinnor inom dessa språkgrupper i Stockholm. Hon vill synliggöra situationen för kvinnor som lever i Sverige med familjer som begränsar deras frihet. Många av mina tjejkompisar vågar inte berätta för sin familj vem de är kära i, åtminstone inte om det är en svensk. Eller om det är någon av samma kön. Det vore en katastrof. Tarlan är noga med att poängtera att hon inte talar illa om islam. Min familj och släkt är muslimer liksom många av mina bästa vänner. Det här handlar inte om religion, det handlar om rättigheter för kvinnor. Jag har upplevt politisk islamism i mitt hemland och jag vet hur kvinnor kan begränsas genom kulturen och genom den version av Islam som finns i till exempel Iran och Afghanistan. I min egen familj pratar vi öppet med varandra. Min pappa och jag tycker inte alltid lika, men det är jag som bestämmer över mitt liv. Så är det inte i alla familjer. En del män som kommer från dessa länder kan inte anpassa sig till det nya samhället. De vill fortfarande ha makt över kvinnors 31

liv och det är svårt för en del kvinnor att säga emot. Därför finns det många Fadime och Pela. Våldet mot kvinnor, särskilt mot kvinnor med invandrarbakgrund, är inte synligt i det svenska samhället menar Tarlan. Ändå finns det där. Därför arrangerar hon en seminarieserie med rubriken Det dolda våldet, tillsammans med organisationen Ungdomar och framtid. Många andra organisationer är inbjudna att delta. Syftet är att utbilda och informera samt att diskutera möjliga lösningar på problemen som tas upp. Vi har valt en definition av våld som också inbegriper verbalt våld. Att göra någon mindre än hon är, att förminska och förlöjliga någon för att hon är kvinna, är också våld. Vid det första seminariet anordnades en panel med representanter från olika organisationer som följdes av en diskussion utifrån olika frågor. Sensus stod för lokal och hjälp med kontakten med olika organisationer. Lokalen tog ungefär sextio personer och det var fullsatt! Det var både män och kvinnor i publiken. I panelen var det bara kvinnor, men det var faktiskt en slump. Vi sände också seminariet live på Youtube, med simultantolkning till persiska. Serien fortsätter under hösten. Tema för nästa seminarium är situationen för homosexuella kvinnor. Kvinnor som är homosexuella har ett dubbelt problem, ett dubbelt hot. Många flyr på grund av sin sexuella läggning. Andra döljer det i hela sitt liv av rädsla. 32

Tarlan är nöjd med genomförandet av projektet och menar att hon lärt sig mycket. Att lägga mycket tid på planering av projektet och på marknadsföring är hennes viktigaste råd. Folk har ont om tid, du behöver vara ute i god tid om de ska kunna hitta en lucka i sin kalender. Skicka mycket information och fortsätt att kontakta dem du vill ska komma. Kampen för kvinnors rätt att bestämma över sina egna liv fortsätter för Tarlan. Hon menar att situationen för kvinnor i Sverige är så mycket bättre än i många andra länder för att svenska kvinnor har kämpat för sina rättigheter. Hon är tacksam för den kampen, hon menar att den också har bidragit till att många invandrade kvinnor har fått ett bättre liv i Sverige. Deras kamp har varit för oss också. Mina fastrar säger hela tiden att jag borde sluta vara så öppen med mina åsikter, att jag kan bli skadad eller dödad. Men jag behöver tala. Nu är det vår tur att kämpa. Seminarieserie Med start under våren 2013 anordnas en serie seminarier för att lyfta frågan om kvinnors rättigheter och våld mot kvinnor. Flera organisationer är inblandade i planeringen och ännu fler är inbjudna. Seminarierna har olika tema och livesänds på Youtube. Seminarieserien inleddes med en manifestation utanför Tunisiens ambassad till stöd för den då fängslade feministiska aktivisten Amina Tyler. Tarlan Tamjidi Tarlan är 25 år och läser på Stockholms universitet. På fritiden är hon engagerad i föreningarna Ungdom och framtid och Barnen först. För Barnen först skriver hon 33

artiklar på persiska och sänder tv-program i föreningens kanal. Hon brinner för mänskliga rättigheter och särskilt för att uppmärksamma situationen för unga, studenter och kvinnor, både här i Sverige och i sitt hemland Iran. Om tio år är hon en välkänd aktivist och talesperson för mänskliga rättigheter och då särskilt i barnrättsfrågor. Förebilden är människorättsaktivisten Mina Ahadi. 34

När alla får makt över schemat Det finns samhällsfrågor som påverkar oss alla och som vi behöver tänka nytt för att lösa tillsammans. Hållbara jobb för unga är en sådan fråga. I första hand var det dock inte ämnet utan metoden som stod i centrum när Lina Rengius Persson planerade sitt projekt: en knytkonferens inom ramen för One Sweden-akademin. En knytkonferens är en konferens där alla har möjlighet att bestämma vilka frågor som ska diskuteras inom ramen för ett givet tema, säger Lina. Det är en väldigt öppen form där den som vill ta upp något har möjlighet att göra det, på sitt eget sätt. Lina är projektledare på tankesmedjan Sektor3. I våras deltog hon i projektledarutbildningen som anordnades av 35

Sektor3 inom ramen för One Sweden, samtidigt som hon ansvarade för viss del av det praktiska kring utbildningen. Redan i planeringen av utbildningen bestämdes att en knytkonferens skulle genomföras under utbildningens sista dag och att deltagarna skulle bjudas in att delta i den. På det sättet skilde sig Linas projekt från de andra deltagarnas. Knytkonferensen var hennes projekt inom ramen för utbildningen, samtidigt som konferensen (precis som utbildningen) ingick i projektplanen för One Swedens första år. Att ämnet för konferensen blev just hållbara jobb hade att göra med det tema som organisationerna inom One Sweden hade samlats kring: Att bidra till ekonomisk och social framgång. Knytkonferensen hölls i studieförbundet Sensus lokaler i Stockholm. Efter en introduktion av Sensus och Sektor3 fick deltagarna skriva upp ämnen som de ville diskutera på ett schema som bestod av ett rutnät med tre olika rum och pass på vardera 20 minuter med paus emellan. Schemat var öppet under hela dagen och fylldes på efter hand som deltagare kom på nya aspekter av temat hållbara jobb som de ville diskutera eller hålla workshop om. Tre pass kunde pågå samtidigt i de olika rummen och deltagarna valde det pass som verkade mest intressant. Det känns jättekul att vi genomförde konferensen och att metoden fungerade så bra, säger Lina. Alla som var där hade förstått hur konceptet fungerade. Det var ingen som förväntade sig att man bara kunde komma dit och lyssna, alla var beredda på att delta aktivt. 36

Det var just deltagandet som Lina var mest orolig för inför konferensen. Skulle det fungera? Eller skulle den svenska jantelagen göra att de flesta ville hålla sig i bakgrunden och att bara några få skulle ta egna initiativ? Jag var orolig att ingen skulle våga boka upp sig på några pass, att schemat skulle bli tomt. Då skulle ju konceptet inte fungera. Jag är faktiskt förvånad över att det blev så många pass, att det aldrig blev stelt eller tyst. Det hände saker hela tiden och alla verkade engagerade. Ett pass handlade om fackets roll. Ett annat tog upp diskriminering och romernas situation på arbetsmarknaden. Någon höll en workshop om att skriva cv och någon annan en filosofisk diskussion om hur vi egentligen ser på jobb. Tänk att alla hade så bra fantasi! Frågorna som togs upp var väldigt olika. Det var en bra spridning och många olika aspekter av temat som lyftes. Lina tycker att hon har lärt sig mycket genom projektet, både om metoden knytkonferens och om projektledning generellt. Det finns en hel del som hon skulle ha gjort annorlunda om hon visste vad hon vet nu. Det gäller det att tänka många steg framåt och att vara förberedd på det värsta. Sätt igång med planeringen i god tid och var beredd att omvärdera dina idéer. Om du märker att det inte kommer att fungera som du har tänkt dig, försök att hitta en annan lösning som gör att projektet blir bra ändå. Det är inte säkert att din ursprungsplan är den bästa tänkbara. Det kom mycket färre deltagare än vad vi hade tänkt oss när vi planerade konferensen från början. I efterhand kan jag 37

tänka att vi borde ha valt ett annat tema. Jobb och arbetsmarknad är inte frågor som Sektor3 direkt arbetar med annars, förutom om det är kopplat till ideell sektor. Det gjorde att vi hade svårt att nå ut till vår vanliga målgrupp med det temat. Att välja ett tema och en målgrupp som är naturlig för organisationen som arrangerar konferensen är alltså ett av Linas bästa tips för en lyckad knytkonferens. Då blir det lättare att marknadsföra och locka deltagare. En praktisk lärdom är att passen borde ha varit längre. Tjugo minuter var för kort. Jag tror på minst en halvtimme och ordentligt med paus mellan passen. Lina tror på metoden knytkonferens och menar att den kan passa i många olika sammanhang. Inte minst internt i en organisation eller på en arbetsplats, för att utveckla verksamheten och komma fram till nya lösningar. Det är viktigt att deltagarna är trygga och bekväma, både när det gäller lokalen, temat och metoden. Då blir det en bra konferens. Det är därför som jag tror att knytkonferens kan vara en bra form att använda även i etablerade nätverk, bland människor som redan har en relation till varandra. Lina är nöjd och stolt över konferensen som helhet, att allting fungerade så bra och att alla verkade nöjda när de gick därifrån. Jag har lärt mig att lita på andras förmåga. Det är så lätt att stressa upp sig och oroa sig i onödan. Lita på att andra människor är kompetenta och kan bidra med bra idéer. Det mesta ordnar sig om man samarbetar. 38

Knytkonferens En knytkonferens är en metod som skapar möjlighet till samtal om viktiga frågor. Det är en konferens utan något förutbestämt program. Istället finns ett tema för konferensen samt ett tomt rutschema där deltagarna själva skriver upp vilka pass de vill hålla, utifrån det gemensamma temat. Det kan vara workshops, paneldebatter, föreläsningar eller någonting annat. Lina Rengius Persson Lina är 23 år och har just flyttat in i sin första egna lägenhet: en liten etta i Stockholm. Hon är utbildad i statsvetenskap vid Stockholms universitet, jobbar nu som projektledare på Sektor3 och Föreningen Nordens Ungdomsförbund. Om tio år hoppas Lina att hon gör någonting som hon just nu inte har en tanke på att göra. Något som är spännande, utvecklande, utmanande och lite läskigt. 39

Ett meningsfullt sammanhang för alla Jag vill ge ungdomar möjlighet att träffas och diskutera livets stora frågor på ett odramatiskt sätt, med inslag av musik, dans och ritualer. Alla människor har behov mening och gemenskap, menar Christoffer Lindgren. Den som tillhör en religion får kanske det behovet tillgodosett genom att till exempel gå i kyrkan, men det saknas samma möjligheter för människor som inte är troende. Christoffer beskriver sig själv som en filosofiskt lagd egenföretagare med en hedonistisk syn på tillvaron det gäller att maximera njutningen. Den utgångspunkten präglar både företagandet och privatlivet. Christoffers företag har tre inriktningar: choklad och chokladprovningar, event och från och med alldeles nyligen även stand up comedy. 40

Sedan några år tillbaka är Christoffer medlem i Unga Humanister. Utifrån tanken om mening, sammanhang och möjlighet att närma sig viktiga livsfrågor utan religiös koppling föddes tanken om en annorlunda mässa. HumBeat är ett event som för samman ungdomar som diskuterar livets stora frågor på ett odramatiskt sätt, säger Christoffer. Det blir en humanistisk mässa med inspiration från Svenska Kyrkans technomässa, med musik, dans och någon spirituell övning. Christoffer är mitt i förberedelserna av mässan, som är planerad till oktober 2013. Jag är så glad över att Unga Humanister tyckte att det var en bra idé och vill finansiera projektet. Jag tror att de gillar att evenemanget skapar gemenskap som annars inte finns. Även lokalfrågan har löst sig på bästa sätt. Genom ett samarbete med Frilagret i Göteborg får Christoffer inte bara använda lokalen gratis utan får även hjälp med marknadsföring av sitt event. - Frilagret är den perfekta lokalen för HumBeat! Det kommer att bli väldigt bra. HumBeat är inte det enda projektet på Christoffers bord. Som kreativ egenföretagare består vardagen av projekt. Utbildningen inom One Sweden och genomförandet av HumBeat-projektet har lett till att Christoffer börjat arbeta mer strukturerat med sina projekt. Jag önskar att jag hade varit mer strukturerad från början med det här projektet, att jag hade en plan för hur jag skulle jobba i vardagen med det. Själv är jag en periodare, jag kan 41

jobba intensivt med någonting i några veckor och sedan lämna det en tid för att ta upp tråden igen när det passar mig. Problemet med ett sådant arbetssätt är att det blir svårt att samarbeta med andra. Jag hade en samarbetspartner som hoppade av för att hon kände att hon inte hade tid. Kanske hade hon känt annorlunda om jag hade haft ett mer strukturerat arbetssätt? En annan lärdom är att det är bra att ta fram en grafisk profil för sitt projekt så tidigt som möjligt. Då finns det en grund för marknadsföringen när det börjar bli dags för det. Nu skulle jag till exempel vilja lägga upp en hemsida för HumBeat, men jag har ingen logga ännu så det får vänta. Christoffer ser fram emot genomförandet av projektet. Det kommer att bli ett trevligt arrangemang. Jag ser särskilt fram emot att få dansa! Vi kanske inte fyller lokalen, men jag är säker på att de som kommer dit kommer att bli glada. Sekulär mässa HumBeat är en sekulär mässa som med musik, dans och andra upplevelser bjuder in ungdomar att möta stora livsfrågor utan religiös koppling. 42

Christoffer Lindgren Christoffer är 25 år, bor i Varberg och är egenföretagare sedan fyra år tillbaka. Han jobbar med choklad, event och stand up comedy. Om tio år jobbar han deltid på en egen kursgård någonstans på landet och reser världen runt som dj eller chokladexpert. 43

Dialog över gränserna Kunskap, förståelse och tolerans är mina ledord för det här arbetet, säger Ali Mahdi. Om vi får kunskap om varandras tro och sätt att tänka så ökar förståelsen för varandra. Och ur förståelse kommer tolerans. Ali var projektledare för en konferens med tema islamofobi i våras. Al-Hadi, som är en muslimsk organisation för ungdomar, stod bakom. Ungdomar från flera muslimska förbund var inbjudna. Konferensen genomfördes strax efter One Sweden-akademin och Ali hade nytta av utbildningen i sitt projektledarskap. Det arrangemang som Ali har valt som sitt projekt inom ramen för utbildningen är dock en konferens där ungdomar från kristna, judiska och muslimska samfund får möjlighet att träffas, lära känna varandra och prata utifrån temat min relation till Gud. Syftet är att skapa dialog mellan ungdomsgrupper med skilda trosuppfattningar. 44

Målgruppen för båda konferenserna är ungdomar mellan femton och trettio år gamla. Det är svårt att nå dem som är under tjugo, så jag räknar med att de flesta deltagarna kommer att vara kring tjugofem år. Så var det på konferensen i maj. Ali berättar att engagemanget i Al-Hadi är en stor del av hans liv. I föreningen känner jag mig hemma. Där träffar jag människor med samma värderingar och samma typ av uppväxt som jag själv. Dessutom samlar föreningen människor från hela Stockholmsområdet, så det är en bra sätt att träffa nya människor. Jag har andra vänner också så klart, pluggkompisar och kompisar från mitt område. Men föreningen är viktig. Jag har varit med och arrangerat en rad konferenser genom Al-Hadi, jag har till exempel ansvarat logistik kring konferensen eller att se till att tekniken fungerade. Konferensen i maj var den första där jag var projektledare. 45

Rollen var mer ansträngande än Ali hade förutsett. Vad projektledaren gör syns kanske inte så mycket utåt, men det är tungt att ha hela ansvaret. Det tar på krafterna. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om att hitta lösningar på problem som dyker upp. Och om att få alla att jobba mot samma mål. Den här gången har Ali sett till att samla en projektgrupp som han kan delegera så mycket som möjligt av det praktiska till. Det skapar utrymme att istället fokusera på helheten, målet och syftet med konferensen. Förra gången gjorde jag väldigt mycket själv, jag tänkte att det var bäst så att jag har koll på att det blir så bra som möjligt. Nu inser jag hur viktigt det är att lita på andra och våga lägga över ansvar. Alis viktigaste råd till ledare är att vara flexibla, att inte låsa sig vid sin egen lösning utan vara öppen för andra sätt. Det är inte alls säkert att du sitter inne med den bästa lösningen. Förmodligen gör du inte det, så var beredd att lyssna på andra. Ali tar upp lokalfrågan som exempel. Konferensen i maj hölls i Al-Hadis lokaler i Järfälla. Från början var planen att även hålla den interreligiösa konferensen där. Ali tyckte att det var naturligt att den organisation som bjöd in till konferensen också stod för lokal. Under samtalen med mentorerna i One Sweden-akademin fick han rådet att flytta konferensen till en neutral lokal. I diskussionerna de andra organisationerna så visade det sig 46

att de också föredrog det. Nu pågår förhandlingar om att hålla konferensen i en lokal som Tensta Träff står för. - Jag tror att det är bra. Förhoppningsvis bidrar det till mer engagemang hos de andra föreningar när ingen av oss står för lokalen. Jag är glad att jag lyssnade på andra och inte bara gick på min egen uppfattning. Ett annat råd som Ali vill ge andra projektledare är att tänka igenom marknadsföringen noga, att lägga tid på den. - Det är viktigt att ha sin idé klar och tydligt formulerad när man gör affischer eller går ut i sociala medier. Och att ha ett tydligt schema, som man sedan håller. Det ger ett dåligt intryck om man drar över tiden eller tvingas ställa in vissa delar för att man inte hinner med. Ali är i stora delar nöjd med genomförandet av konferensen i maj och med planerna för den nya konferensen. Jag tycker att vi uppnådde målen med konferensen. Men jag är väldigt självkritisk, jag ser alltid hur jag skulle kunna ha gjort det bättre. Allra mest ser Ali fram emot att se förändringen hos deltagarna under konferensen. Det är spännande att se hur folk ser ut i början av konferensen, jämfört med i slutet. I början är alla osäkra, kanske har de inte pratat med de andra deltagarna förut eller är inte vana vid att diskutera sådana här saker. Ju längre dagen går desto mer avslappnade blir deltagarna. Då tänker jag att vi har bidragit till tolerans mellan människor, vilket var vårt mål. 47

Interreligiös konferens Konferensen samlar ungdomar mellan femton och trettio från kristna, judiska och muslimska samfund. Syftet är att bidra till dialog mellan ungdomsgrupper med skilda trosuppfattningar. Ungdomsföreningen Al-Hadi i Järfälla står bakom arrangemanget. Konferensen utgår från temat din relation till Gud och syftar till kunskap, förståelse och tolerans. Förhoppningen är att någon av de inbjudna ungdomsföreningarna tar över stafettpinnen och bjuder in till konferens nästa år. Ali Mahdi Ali Mahdi är 20 år och studerar till läkare vid Karolinska institutet. Förutom ett stort sportintresse är han engagerad i den muslimska ungdomsorganisationen Al-Hadi. Familjen och vännerna är viktiga och Ali hoppas att de ska fortsätta att ta mer plats i hans liv än karriär och höga ambitioner. Om tio år är Ali legitimerad läkare och har kanske en doktorandtjänst. På ännu lite längre sikt bor han kanske i en riktigt stor stad någonstans i världen. 48

Projekt med liten budget som gör stor skillnad Projektsnurran är en planeringsmodell som utgår från att projektet planeras och genomförs av en eller en liten grupp engagerade, på helt eller delvis ideell basis. Den togs fram särskilt för One Sweden-akademin och engagemang och drivkraft är centrala resurser i projektplaneringen enligt modellen. Projektsnurran inspireras bland annat av modellen LFA (Logical Framework Approach). Planeringen är uppdelad i fyra delar med tre steg i varje del. Det är tolv steg som tillsammans utgör projektplanen. 49

Börja med att bestämma ämnet Bestäm först vilket grundläggande ämne projektet kretsar kring. Jobba sedan igenom de olika stegen i projektsnurran. Börja gärna med Omvärlden och gå vidare medsols. Om du redan har kommit längre i planeringen av projektet så kan du istället börja i steg tre, backa till steg två och ett och sedan gå vidare med steg fyra och så vidare. 50

Kom ihåg att modellen ska vara ett stöd i din planering. Du behöver inte följa den slaviskt. Vi tror att ditt projekt har större chans att lyckas om du tänker igenom de olika stegen som en del i din planering, men du avgör vad som fungerar bäst för dig. STEG 1. Omvärlden (projektets sammanhang) Ditt projekt kommer att genomföras i ett sammanhang, en kontext. Du behöver känna till och förhålla dig till förutsättningarna som det innebär. Diskutera: Vilka aktörer finns inom det ämne som ditt projekt handlar om, i det sammanhang som projektet ska genomföras? Finns det andra lokala förutsättningar som ni behöver ta hänsyn till? Vilken research behöver ni göra kring projektets tema i det aktuella området? Var så konkret som möjligt och fokusera på den fråga eller det område som projektet fokuserar på. STEG 2. Problem (eller behov) Nu är det dags att välja vilket konkret problem eller behov som ditt projekt är en lösning på. Vad är det ni vill förändra, vilken skillnad vill ni göra? Vilket behov vill ni möta? Diskutera: Vilka problem finns på det här området? Brainstorma gärna. 51

Vilket problem ska projektet bidra till att lösa? Välj ett problem. Vilka är orsakerna till problemet? Vilka konsekvenser får problemet? Vad gör just ert projekt relevant? Varför behöver detta projekt genomföras? STEG 3. Mål (projektets pusselbit i lösningen) Här formulerar ni mål och delmål för ert projekt. Börja med huvudmålet för projektet (kallas också projektmålet). Kanske kan ert projekt inte lösa hela problemet eller uppfylla behovet ni har identifierat helt och hållet. Men ni kan säkert bidra med en viktig del. Vilken pusselbit tänker ni bidra med? Det är det som är projektmålet. Projektmålet ska beskriva ett tillstånd. Det ska vara ett svar på frågan: Hur vill vi att situationen ska se ut när projektet är avslutat? Meningen vi vill bidra till att kan användas som hjälp för att formulera ett projektmål. Var realistiska utan att tappa gnistan! När ni formulerat projektmålet är det dags att sätta upp delmål. Vilka steg behöver ni uppnå för att nå fram till projektmålet? Titta gärna på anteckningarna från förra steget, kanske kan någon av orsakerna till problemet formuleras om till delmål i projektet? 52

STEG 4. Aktiviteter det som ska hända Vad ska ni göra för att uppnå målen i projektet? Gör en konkret plan. Ett bra sätt är att rita en tidslinje börja med att placera in projektets huvudaktivitet och gå sedan baklänges: vilka steg behöver ni ta för att kunna genomföra projektet i sin helhet? Vem ska göra vad, när och hur? STEG 5. Resurser Vilka resurser krävs för att genomföra projektet? Har ni de resurserna själva? Finns det någon som kan bidra med det ni behöver? Behöver ni söka stöd i form av pengar eller något annat? Resurser är alltså allt från mänskliga resurser till lokaler, teknisk utrustning, pengar och annat ni behöver. Diskutera: Vilka resurser krävs för att genomföra alla aktiviteterna ni planerat? Har ni de resurserna? Har ni tid, materiella resurser som lokal, teknik och mat, behöver ni söka stöd i form av pengar? Gör en enkel budget med utgifter och eventuella inkomster. Det behöver ni för egen del och det är ännu viktigare om ni vill söka pengar. Om ni kommer fram till att resurserna inte räcker så får ni antingen justera planen eller öka resurserna. 53