Mo t. 19 74 : 1947 4 Nr 1947 av herrar Norrb y och Börjesson i Falköping i anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1974:142 med fö rslag tilllag om ändring i fö räldrabalke n, m. m. J propositio nt:n 1974: 142, Förmy nderskap, föreslås bl. a. borttagande av nuvarande möjlighet att indela en ko mmun i flera överförmyndardistrik t Som m otiv för detta anförs bl. a. att distrikten varit alltför små för at l locka kvalificerad personal till uppdragen som överförmyndare och att distriktens skiftande storlek försvårat en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om kontroll och tillsyn. Gentt:mot detta kan anföras att dc organ som är överordnade förmyndare och gode män inte bara har en kontrollerande funktion. En vik tig uppgift är också att vägleda förmyndare och gode män. Det kan gälla frågor som rör den omyndiges utbi ldning, bistånd i sina kontakter med sociala myndigheter m. m. A v det ta följer att avståndet mellan överförmyndare och förmyndare inte får bli för stort. Värdet av personlig kontakt kan inte nog betonas. Pro positio nen har bl. a. av dessa skäl avfärda t förslagen om a t t länsstyrelsen eller landstingen övertar överförmyndarnas funktio ner. Det torde inte råda något tvivel o m dc fördelar som fö religger med en organisation som möj liggör nära ko ntakter mellan överförmyndare/förmyndare. Det ta förhållande har föranlett statsrådet at t i propositionen 142 föreslå rätt för ko mmuner att välja en överförmyndarnämnd med minst tre ledamö ter. l propositio nen ko nstateras att slopandet av bestämmelserna o m indelning av kommunerna i flera överförmyndardistrikt kan få följden att kommunerna tvingas inrätta överförmyndarnämnd "om överfö rmyndarverksamheten i kommunen är av den om fattningen att den in te kan skö tas av en överförmyndare ensam". l propositionen fra mhålles vidare att det i särskilt vidsträckta kommuner kan vara lämpligt att ledamöterna i en överförmyndarnämnd delvis förlägger sin verksamhet till olika d elar av ko mmunen och därigeno m frä mjar möjligh eterna till personlig kontakt med förmyndare och gode män. Nämndledamöterna bör också få m öjligh et att i viss utsträckning fatta beslut på egen h and. l olika sa mmanhang har med styrka framförts att kommunerna, när det gäller olika angelägenheter, så lå ngt möjligt själva skall få avgöra sådana frågor. F rågan huruvida en kommun skall inrätta en överförm yndarnämnd eller indela kommunen i flera överförmyndardistrikt bör därför överlåtas till kommunen att själv avgöra. Bestämmelsen o m att kommunen kan indelas i flera d istrikt bör d ärför kvarstå. När det gäller kostnaderna för överförm y ndarvt:rksamheten och arvoden och ersättningar t ill förmyndare och god t: män föreslås att, i den
Mot. 1974: 1947 5 mån ersättning inte utgår av den omyndiges tillgångar, kommunerna skall svara för dessa kostnader. Tanken på att statsbidrag skall utgå för kommunernas kostnader har avvisats i propositionen. Vi kan acceptera att kommunerna övertar arvodesansvaret för förmyndarverksamheten utan att härför direkt statlig kompensation utgår. De begränsade belopp det här kan bli fråga om kräver knappast särbestämmelser i kompensationshänseende. Vi vill likväl understryka att hänsyn måste tas till den ökade ekonomiska belastning som kommunerna genom förslaget får. l pro positionen föreslås vidare att de nya reglerna skall träda i kraft den l januari 1975. Fö rslaget innebär att kommunerna får högst ca 14 dagar på sig att anpassa sig till de nya bestämmelserna. Då kommunerna inte kan förutsättas i sin budget för år 197 5 ha avsatt medel för förmyndarverksamheten kan för kommunerna problem av ekonomisk natur inställa sig. Problem kan också uppkomma i de kommuner som byter överförmyndare. Nuvarande regler för arvodering innebär att en tillträdande överförmyndare erhåller arvode för det närmast föregående året, dvs. då den nytiiiträdde inte har tjänstgjort. Någon orättvisa har ej behövt uppstå enär den tidigare förmyndaren vid sitt tillträde åtnjöt samma förmån. övergång till kommunal arvodering innebär att en nytillträdande förmyndare erhåller kommunalt arvode för period då han ej tjänstgjort. Samtidigt är det ej rimligt att den avgående förmyndaren uppbär arvode för sitt sista arbetsår, eftersom han/ hon med tidigare regler vid sitt tillträde kompenserats för detta på det sätt som beskrivits ovan. Problemet kan lösas på två sätt antingen genom att sista årsarvodet för förmyndaren överförs till kommunen eller också att myndlingarna befrias från arvode för år 1974. Vi vill förorda att övergångsbestämmelser skapas där denna sak regleras enligt något av de alte::rnativ som vi här har angivit. Från centerns sida har vi motionsledes vid tidigare tillfällen understrukit vikten av att myndlings tillgångar skyddas mot förskingring eller oaktsamhet från förmyndares sida. Den omyndige har själv ingen möjlighet att välja förmyndare. Det kan då inte heller vara godtagbart från rättvisesynpunkt att den omyndige själv skall stå ansvaret för förmyndares förskingring av den omyndiges egendom. Det måste anses rimligt att staten ikläder sig ett ansvar och e::rsätter den omyndige den skada han/ ho n lidit genom förmyndares förskingring eller förmyndares oaktsamhet. Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställes l. att riksdagen beslutar att bestämmelsen o m rätten att indela en kommun i flera överförmyndardistrikt bibehålles, 2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslagen till ändring i föräldrabalken (pro p. 1974:142) träder i kraft l januari 1976,
Mot. 1974:1947 6 3. att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer att förslag förelägges riksdagen om införande av statligt ansvar fö r ekono miska förluster som omyndig åsamkas genom förmyndares förskingring eller oaktsamhet, samt 4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till övergångsbestämmelser vad beträffar arvodering av avgående förmyndare under det sista året enligt nuvarande bestämmelser. Stockholm den 14 november 1974 KARL-ERIC NORRBY (c) BENGT BöRJESSON (c) i Falköping
GOTA B 74 8310 Stockholm 1974