Finansdepartementet 103 33 Stockholm Vår referens: SN 142/2005 Er referens: Fi2005/2479 Stockholm, 2005-09-15 Remissyttrande Yttrande över 2004 års skattekontrollutredning Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott (SOU 2005:35) Inställning Föreningen Svenskt Näringsliv (föreningen) tillstyrker förslaget om införande av certifierade kassaregister. Föreningen avstyrker förslaget att ge skattebrottsenheterna möjligheter att använda straffprocessuella tvångsmedel. Föreningen tillstyrker slutligen förslaget om direktåtkomst till beskattningsdatabasen enligt alternativ B och avstyrker alternativ A. Närmare synpunkter på förslagen lämnas nedan. Krav på kassaregister I remissvar på Branschsaneringsutredningens slutbetänkande (SOU 1997:111) intog Näringslivets skattedelegation (där dåvarande Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen ingick) en positiv inställning till tanken på ett införande av typgodkända kassaregister. Man varnade dock för en övertro på modern teknik mot bakgrund av de manipulationsmöjligheter som finns. Nu finns ett tämligen detaljerat förslag till införande av certifierade kassaregister och beskrivningar av hur tillsyn och kontroll av ett sådant system bör gå till. Föreningen har inte några direkta invändningar mot det system som föreslås. I vissa delar är det dock svårt att överblicka hur kontrollen skall komma att ske, bl.a. genom det bemyn-
2 digande som lämnas till Skatteverket för att utfärda föreskrifter. Det är självklart viktigt att kontrollen utformas på ett rättssäkert sätt som innebär att tillsynen blir förutsebar för alla de som skall komma att omfattas av kontrollen. Den beräknade resursåtgången för att utöva tillsyn och kontroll av systemet synes dock otillräcklig. I betänkandets inledning sägs Skatteverket gå miste om 70 miljarder kronor om året på grund av svart arbete. Frisörbranschen och restaurangbranschen tillsammans med byggbranschen framhålls som branscher som står i fokus när det gäller problem med svart arbetskraft och skattefusk. Två av dessa branscher skulle således komma att omfattas av krav på kassaregister. Mot den bakgrunden borde de kontrollåtgärder som nu föreslås kunna inbringa stora skatteintäkter till staten. Utredningen har inte ansett det möjligt att uppskatta de ökade intäkterna, men rimligtvis måste man fästa stark tilltro till att åtgärderna skall ge god effekt inom kontanthandeln i annat fall bör man avstå från att införa krav som kommer att kräva stora insatser från företagen. Hur skall då kontroll och tillsyn skötas? Enligt utredningens beräkningar rör det sig om 250 000 företag som skall kontrolleras. Enligt förslaget i betänkandet skall 20 25 årsarbetskrafter klara av kontrollen första året. Efter det första året är det tydligen meningen att man skall klara sig med mindre omfattande kontroll. Om 25 årsarbetskrafter skall sköta kontrollen så får varje kontrollant 10 000 företag att kontrollera. För företagen inom kontanthandeln kommer krav på kassaregister att förorsaka stora kostnader. Utredningen har inte kunnat räkna på någon totalkostnad, men för ett småföretag med ett kassaregister har engångskostnaden beräknats till 10 000 kronor och den löpande kostnaden till 1 125 kronor per år. Eventuellt kommer en del större företag att kunna få dispens på grund av att man redan har system som anses tillräckligt säkra, men många företag har också behov av mera än ett kassaregister. Om man förenklat - och förmodligen lågt - ändå beräknar att varje företag (250 000 stycken) har ett kassaregister så skulle bara installationskostnaderna ligga på 2,5 miljarder kronor. De löpande kostnaderna skulle då hamna på ca 280 miljoner kronor per år. För de seriösa företagen i kontantbranscherna är det sämsta alternativet att det införs ett krav på kassaregister som sedan inte följs upp. De får då ytterligare ökade kostnader och administration utan att skattefusket minskar i någon omfattning av betydelse. Föreningen anser således att om ett krav på kassaregister införs behövs nödvändiga resurser för kontroll och tillsyn. Det måste finnas en reell risk för att den som fuskar skall bli upptäckt. Om krav på kassaregister införs anser föreningen att det efter en kortare tid måste ske en utvärdering av systemet för att nyttan i förhållande till kostnaderna skall kunna värderas och för att rättssäkerhetsaspekterna skall kunna belysas. Straffprocessuella tvångsmedel Föreningen delar experten Roland Anderssons uppfattning i det särskilda yttrandet till betänkandet. De vinster som skulle stå att vinna i form av ökad effektivitet genom att skattebrottsenheten tar över vissa funktioner när det gäller husrannsakan och beslag framstår inte som särskilt stora. Däremot finns det risk för att allmänhetens tilltro till rättsväsendet minskar. Som Andersson skriver i sitt särskilda yttrande är kla-
3 gomål över hanteringen av tvångsåtgärder mycket ofta förekommande redan idag. Om Skatteverkets personal - skattebrottsenheten - skulle komma att ha en aktiv del i tvångsåtgärder mot de skattskyldiga är risken stor att klagomålen skulle komma att öka. Skatteverket är part i målet. I det polisiära arbetet ställs stora krav på objektivitet. Detta är naturligtvis lättare för polis och åklagare som inte har partsställning än för tjänstemän där den egna myndigheten redan intagit en motsatsställning i den materiella skattefrågan, vilket lär vara fallet när det gått så långt att det handlar om husrannsakan och beslag. Framför allt är risken stor att den skattskyldige - brottsmisstänkte - har svårt att inse att Skatteverkets personal handlar opartiskt vid tvångsingripanden. Direktåtkomst till beskattningsdatabasen Föreningen tillstyrker utredningens förslag till lagstiftning enligt alternativ 2. Skälen är följande. När skattebrottsenheterna infördes betygade regeringen (prop. 1997/98:10) vikten av att man skulle hålla isär de två verksamhetsgrenarna inom myndigheten - den polisiära och den fiskala - och att gränsen skulle vara tydlig. När Skattekriminalregisterutredningen därefter föreslog direktåtkomst till skatteregistret för skattebrottsenheten framhöll regeringen åter denna inställning. Skälen var dels att den enskildes rättssäkerhet skulle säkerställas, dels att den s.k. ändamålsprincipen skulle upprätthållas, dvs. den princip som innebär att det inte är tillåtet att med stöd av regelverket för skatteutredningar ta fram uppgifter som inte behövs i beskattniningsverksamheten utan endast i brottsutredningar och vice versa. Regeringen framhöll särskilt att brottsutredningar och skatteutredningar har olika syften och regleras av olika regelverk. Det ansågs vidare vara väsentligt att det inte råder något tvivel om att den fiskala och den brottsutredande verksamheten inom skattemyndigheten bedrivs åtskilda. Regeringen bedömde att utredningens förslag till direktåtkomst innebar att den prövning av utlämnande av uppgifter som skall ske inte görs. Om direktåtkomst medgavs skulle det därför föreligga en risk för otillbörligt intrång i den enskildes integritet. Riksdagens revisorer har vid sin granskning i rapporten Myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet (2001/02:3) uttalat att skattebrottsutredarna inte bör få direkt tillgång till det centrala skatteregistret på grund av problematiken med användningen av de uppgifter som lämnats av den skattskyldige i avsikt att fastställa skatt. Dock uttalar revisorerna att det är av största vikt att åstadkomma en lösning där utredarnas tillgång till de uppgifter som finns i registret och som är relevanta för förundersökningen förbättras, t.ex. bör rutiner utarbetas för en snabbare överföring av information från registret till utredarna. I det nu aktuella betänkandet redogörs för Skatteverkets beskrivning av skattebrottsenheternas behov av direktåtkomst till beskattningsregistret. Det framgår att den största nackdelen med nuvarande regler är tidsutdräkten vid förfrågningar. Begärda uppgifter erhålls efter cirka ett dygn. När sedan ytterligare upplysningar visar sig behövas förlängs tiden ytterligare.
4 Utredningen lägger fram två förslag till direktåtkomst till beskattningsregistret. Det ena - alternativ A - innebär en omfattande direktåtkomst och det andra - alternativ B - innebär en mer begränsad direktåtkomst. Alternativ A innebär att skattebrottsenheten skall ha direktåtkomst till i stort sett samtliga uppgifter i beskattningsregistret. Undantag görs för underlag för fastighetstaxering och avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund och medlemskap i fackförening. Det fordras inte någon brottsmisstanke för att sökning skall få ske. För fysiska personer föreslås att det skall finnas vissa sökspärrar. För juridiska personer skall det inte finnas några sådana begränsningar. Det krävs dock att de uppgifter som behandlas på något sätt skall vara till konkret hjälp i underrättelseverksamheten eller i utredningen av ett brott. Alternativ B innebär att skattebrottsenheterna skall få ha direktåtkomst till de uppgifter som enskilda får ta del av i beskattningsdatabasen samt de uppgifter som är offentliga. Det handlar bl.a. om uppgifter om namn, personnummer, organisationsnummer, firma, registrering enligt skattebetalningslagen samt beslut om likvidation och konkurs. Föreningen har förståelse för att skattebrottsenheterna har problem med att det tar tid att få ut uppgifter ur beskattningsregistret och att det skulle vara smidigare om man hade direktåtkomst. Det rör sig dock om en integritetskänslig fråga med många aspekter. Föreningen delar här det synsätt som regeringen tidigare intagit i frågan och vill särskilt understryka ändamålet med uppgiftsinsamlandet och uppgifternas känslighet. Vad gäller ändamålet med Skatteverkets uppgiftsinsamlande så syftar detta till att ta fram underlag för en korrekt beskattning. Brottsutredningen däremot syftar till att ta fram material åt åklagaren för att avgöra om åtal skall väckas. I skatteutredningen har den skattskyldige uppgiftsskyldighet och sanningsplikt. I brottsutredningen har den misstänkte rätt att tiga. Till Skatteverkets fiskala del är allmänheten skyldig att åtminstone årligen - och företagen månatligen - lämna uppgifter och deklarationer. Direktåtkomst har ansetts få förekomma endast om det står i överensstämmelse med ändamålsbestämmelserna i den lag som reglerar databasen. Brottsbekämpande verksamhet är inte uppräknad som ett ändamål i skattedatabaslagen. För att det skall bli möjligt att tillåta skattebrottsenheterna att ha en omfattande direktåtkomst till databasen måste ändamålsbestämmelserna ändras så att det uttryckligen framgår att brottsbekämpande verksamhet är ett ändamål med databasen. När det gäller avvägningen mellan den personliga integriteten och effektivitetsvinsten framhåller utredningen att en viktig indikator i det fallet är vilken sekretess som gäller för uppgifterna i databasen och en annan viktig faktor är om åtkomsten skall avse en eller flera typer av uppgifter. När det gäller innehållet i beskattningsdatabasen så skyddas det av den starkaste sekretess vi har - absolut sekretess. Avslutningsvis uttalar utredningen att den här ytterst handlar om en politisk fråga. En fråga som utredningen dessutom anser berör samtliga brottsbekämpande myndigheter. Utredningen uttalar att det vore önskvärt om man tog ett samlat grepp när det
5 gäller frågan om i vilken utsträckning de brottsbekämpande myndigheterna skall få ta del av sekretessbelagd information i underrättelseverksamheten. Mot den här bakgrunden tillstyrker föreningen ett införande av en begränsad direktåtkomst till uppgifter i beskattningsdatabasen - alternativ B och avstyrker alternativ A. FÖRENINGEN SVENSKT NÄRINGSLIV Krister Andersson Kerstin Nyquist