Bilaga 11. Analyser av organiska lämningar i keramik från Skeke Rasbo 669, Rasbo socken i Uppland. Uppdragsrapport Nr 181

Bilaga 11. Analyser av organiska lämningar i keramik från Skeke Rasbo 669, Rasbo socken i Uppland. Uppdragsrapport Nr 181 Av Nathalie Dimc, Auxilia, Stockholms universitet Inledning Totalt 20 prover från ett flertal kontexter inom fornlämningen Skeke RAÄ 669, Rasbo socken i Uppland skickades till arkeologiska forskningslaboratoriet (AFL), Stockholms universitet av Fredrik Larsson projektledare för utgrävningarna i Skeke, UV Mitt. I samband med nybyggnationen av väg 288, undersöktes ett flertal lokaler från bronsålder och järnålder i det närliggande området. På den aktuella platsen har man tidigare återfunnit en skärvstenshög, ett par stensättningar och en husgrund. I samband med nyligen utförda undersökningar på platsen så kompletterades bilden av fornlämningen med ett femtontal gravar och ytterligare skärvstenshögar med anslutande matlagningsstationer. En av de återfunna skärvstenshögarna visade sig vara en grav i vilken ett kulthus var uppfört. Anläggningarna tolkas som delar av ett större rituellt komplex med tyngdpunkt på yngre bronsålder och tidig förromersk järnålder. De kontexter som i huvudsak har provtagits för lipidanalys av eventuella organiska lämningar i keramik är den ovan nämnda graven (skärvstensgraven A83) med anslutande kulthus (A19) samt en närliggande kokgrop (F5269). Till detta har ett fåtal prover inhämtats från ytterligare en skärvstenshög (A66) som troligtvis har använts i samband med matlagning. De olika kärltyperna som återfunnits i anläggningen representerar eventuellt delarna av en dryckesservis (lerskedar och minikärl). De frågeställningar som berör det provtagna materialet fokuserar på skillnader i kärlanvändning mellan de olika kontexterna (A83; A19, och F5269 och A66) samt skillnaden i kärlanvändning mellan de övre och undre nivåerna inom A83. Till detta är det av intresse att undersöka huruvida det är möjligt att argumentera för en skillnad i kärlanvändning mellan de olika kärltyperna i provserien. Analysteknik Eventuella matskorpor Innan analys undersöktes keramikskärvorna med stereolupp var organiska beläggningar påträffades på 2 av totalt 20 skärvor. De vidhäftande organiska beläggningarna skrapades av från keramikskärvorna med hjälp av en steril skalpell. Därefter fördes provet till ett provrör i väntan på eventuella framtida analyser av beläggningarna. Keramikprover De prover som togs i syfte att undersöka de keramiska fragmenten provtogs med en pelarborr och vägdes in kvantitativt (c:a 0,5g) till extraktionskärl. Proverna extraherades därefter i enlighet med protokoll 1. Protokoll 1: Till proven sattes 40µg internstandard (n-hexatriakontan (C36) Aldrich) kvantitativt. Extraktionen av lipidrester utfördes med 1ml kloroform och metanol 0,5ml i ultraljudsbad 2 x 15 minuter. Provrören centrifugerades i 30 minuter med 3000 varv per minut. De nu klara i vissa fall gula till ljusbruna extrakten överfördes till preparatrör. Lösningsmedlet avdunstades med hjälp av kvävgas. De extraherade lipidresterna behandlades med bis- (trimetylsilyl) triflouracetamid med 10% (v) klortrimetylsilan, i en blocktermostat vid 70 C i 30 minuter. Denna silylering omvandlar ingående komponenter till olika trimetylsilyl derivat (TMS), karboxylsyror exempelvis till TMS-estrar och alkanoler till TMSetrar. Överbliven reagens avlägsnades med kvävgas. De nu derivatiserade proverna löses i 400µl hexan varav 1µl injiceras i GC-MS:en. Tolkning av lipidrester Organiska lämningar i keramik Det är viktigt att påpeka att de slutsatser som dras utifrån analysen av lipidrester från förhistoriska keramikkärl är tolkningar. De olika ämnenas detektion är i de flesta fall oproblematisk men deras ursprung kan ibland vara tvetydigt. Nedan kommer en bakgrund till tolkningen av de olika föreningar som eventuellt återfinns i proverna att presenteras. Det betyder däremot inte att ämnena faktiskt har återfunnits i de analyserade proverna, men detta är ämnen som jag har sökt efter i proverna. Vanligen domineras lipidresterna av fria fettsyror. Dessa frigörs från framför allt triacylglyceroler (TAG) genom hydrolys. TAG utgör huvudbeståndsdelen Bilagor 911

av det man till vardags benämner fetter och oljor (depåfetter). Intakta TAG påträffas ibland i välbevarade förhistoriska prover. Är distributionen av TAG bred (c:a 40-45 kolatomer i acyldelen, jämfört med c:a 46-54) antyder detta fett från idisslare, i synnerhet mjölkfetter, då dessa producerar fler kortkedjiga föreningar. Men de kortkedjiga TAG bryts ned snabbare så även prover med smalare distribution kan vara från idisslare (se vidare nedan). När en fettsyra frigjorts från en TAG bildas en diacylglycerol (DAG) och när DAG förlorar en fettsyra bildas en monoacylglycerol (MAG). Såväl DAG som MAG är vanliga ämnen i förhistoriska fettrester i keramik. En stor del av denna hydrolys sker redan vid tillagning, dvs. då kärlet använts, men kan sedan fortsätta under nedbrytningsförloppet. Fettsyrorna i en skärva kommer huvudsakligen från den mest fettrika ingrediensen i en anrättning. Denna behöver dock inte ha varit huvudingrediensen även om fettsyrorna dominerar i fettresten. Fettsyrasammansättningen i depåfetter från olika organismer varierar. Denna påverkas dock av nedbrytningsprocesserna varför tydliga skillnader i fräscha produkter kan suddas ut med tiden. Framförallt är det omättade fettsyror som försvinner då dessa bryts ned mycket lättare än mättade (Kumarathasan m.fl.. 1992). Viss information finns dock att hämta ur sammansättningen av fettsyror. Terrestriska animalier har högre andel stearinsyra (C 18:0 ) i relation till palmitinsyra (C 16:0 ) än andra produkter. En hög C 18:0 / C 16:0 -kvot är en indikation på att depåfettet kommer från landlevande djur och en låg kvot att depåfettet antingen kommer från växtriket eller från fisk (Isaksson 2000). Många marina fiskar är rika på fleromättade ω-3- fettsyror. Dessa fettsyror bryts snabbt ned (Kumarathasan m.fl.. 1992) men vid upphettning kan en del av dem omvandlas till ω-(o-alkylfenyl)fettsyror (Matikainen m.fl.. 2003:567f ), vilka är beständiga över arkeologisk tid (Hansel m.fl.. 2004). I marina fettrester skall det finnas alkylfenylfettsyror med 16, 18 och 20 kolatomer, vilka bildats av fettsyrorna C 16:3, C 18:3 och C 20:3. Linolensyran (C 18:3 ) finns även i flera vegetabiliska oljor, så om sammansättningen av alkylfenylfettsyror domineras kraftigt av C 18 tyder detta på förekomsten av vegetabiliska fettrester (olja). Fettsyran C 20:3 finns även i inälvsmat (t.ex. lever) från landlevande djur varför alkylfenylfettsyran C 20 inte är specifik för ett marint ursprung. Fettrester från marina djur och fiskar skall dessutom innehålla två isoprenoida fettsyror, 4, 8, 12-trimetyltetradekansyra (4, 8, 12-TMTD) och 3, 7, 11, 15-tetrametylhexadekansyra (3, 7, 11, 15-TMHD, även kallad fytansyra). Fytansyra kan dessutom bildas genom oxidation av fytol, vilken i sin tur kommer från klorofyll. Klorofyll finns som bekant i gröna växter men kan också komma från fotosyntetiserande mikroorganismer. Mager fisk innehåller för låga halter av fettsyrorna C 16:3, C 18:3 och C 20:3 för att dessa skall lämna några spår i arkeologiska fettrester. De behöver heller inte innehålla några isoprenoida fettsyror. Det enda som skiljer fettrester efter mager fisk från fettrester efter vegetabilier är därmed närvaron av kolesterol (Olsson och Isaksson 2008). Kolesterol är en sterol som inte produceras av växter, vilka i stället producerar en rad fytosteroler (t.ex. β-sitosterol, stigmasterol eller kampesterol). Kolesterol är dock inte unik för fisk utan finns allmänt i fetter från djur. När fetter hettas upp inne i keramiken kan reaktioner ske mellan fria fettsyror. En serie produkter av dessa reaktioner är långkedjiga ketoner med ojämnt antal kolatomer (C 29 -C 35 ), där karbonylgruppen sitter på den mittersta kolatomen. Förekomsten av en serie av dessa ämnen är alltså ett direkt belägg för att kärlet varit upphettat med fettsubstans i kärlet (Evershed m.fl.. 1995). Fetter från idisslare (från själva djuret och från mjölk) innehåller mer grenade fettsyror och fettsyror med ojämnt antal kolatomer. Detta beror på bakteriella aktiviteter i tarmar och magar hos idisslare (Christie 1981). För att säkerställa ett ursprung till idisslare, och framför allt för att skilja idisslares depåfetter från mjölkfetter, krävs analys av stabila kolisotoper i enskilda fettsyror (Dudd m.fl..1999). Det man mäter är skillnaden i δ 13 C-värde mellan fettsyrorna C 16:0 och C 18:0 ; δ13c C16:0 δ13c C18:0. Dudd m.fl.. (1998:1480) har visat att kvoten C 17:0grenade /C 18:0rak kan vara användbar för att skilja idisslare från andra djur, och även att skilja mellan fettrester från kött och mejeriprodukter (mjölk, ost). Det kan vara på sin plats att påpeka att idisslare (Ruminantia), en underordning av hovdjuren, inte bara omfattar familjen slidhornsdjur (Bovidae) (i vilken de traditionellt domesticerade nöt, get och får ingår) utan även hela familjen av hjortdjur (Cervidae). Angående kvoterna är det viktigt att notera att när olika material blandas påverkas självklart de olika halterna av fettsyrorna varandra vilket man måste vara uppmärksam på. Då det är mikroorganismer som producerar de grenade C 17:0 fettsyrorna (Dudd 912 Skeke gudar, människor och gjutare

m.fl.. 1998) kan även sådant som fermentering av maten påverka kvoterna. Utanpå många växter finns ett vaxlager, som är uppbyggt av långkedjiga fettalkoholer (alkanoler) och fettsyror, både fria och sammanbundna till vaxestrar. När växtdelar kokas i vatten kan lite av detta vax lossna från växten och absorberas av keramiken (Charters m.fl.. 1997). Skärvor som innehåller alkanoler och/eller fettsyror med fler än tjugo kolatomer har tolkats som innehållandes spår av växtvaxer. Även om halterna av dessa ämnen är relativt låga i fettresterna kan dessa växtdelar ändå ha varit en dominerande ingrediens i den ursprungliga anrättningen. I många prover förekommer terpenoida föreningar, vanligen olika former av hartssyror. När dessa förekommer i låga halter härrör de troligen från röken från elden kärlen hettats upp vid. Vid högre halter kan kärlet antingen ha tätats med harts, kåda eller tjära, eller så har kärlet använts för att processa dessa kåd- och tjärprodukter. Sammansättningen av hartssyrorna ger ledtrådar till vilken familj av träd hartssyran härrör ifrån. På så sätt kan man till exempel skilja mellan hartser från Pinaceae (gran, tall) och Betulaceae (björk). Om produkten framställts genom torrdestillation (tjärbränning) av kådrik ved bildas metylestrar av hartssyror genom att syrorna reagerar med metanol (träsprit) under processen. Kan metylestrar påvisas innebär detta att produkten är bränd tjära (Mills och White 1994). Resultat F5385 F1235 Provet innehåller låga halter lipider (4,5 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet. Den slutgiltiga tolkningen gör gällande att kärlet har innehållit terrestra animalier; T. F1355 Provet innehåller väldigt höga halter lipider (6983 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet, och C 17:gr /C 18:r - kvoten indikerar att dessa fetter eventuellt kan komma från idisslare. I övrigt återfinns kolesterol i provet vilket talar för att det finns animaliska fetter i provet. Den slutgiltiga tolkningen gör gällande att kärlet har innehållit terrestra animalier; T. F5344 F5447 F4994 F4993 F2294 F2316 Bilagor 913

F1379 Provet innehåller höga halter lipider (1025 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet, C 17:gr /C 18:r - kvoten indikerar att dessa fetter eventuellt kan komma från idisslare. Förutom detta så återfinns spår av samtliga isoprenoida fettsyror, detta talar för att det återfinns akvatiska animalier i provet. Den slutgiltiga tolkningen gällande att kärlet har innehållit terrestriska och akvatiska animaliska fetter; TA. F5269 Provet innehåller relativt låga halter lipider (11 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet. Förutom detta så återfinns spår av rester av växtvaxer och diterpener i provet. Vilket indikerar att såväl växter och spår av sot/eldning finns i provet. Den slutgiltiga tolkningen gällande att kärlet har innehållit terrestriska fetter och växter; TV. F1315 Provet innehåller relativt låga halter lipider (4 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet. Förutom detta så återfinns spår av växtvaxer och diterpener (sot/rök) i provet, detta indikerar en kärlanvändning i närheten av, eller direkt i eld. Den slutgiltiga tolkningen av provet gör gällande att kärlet har innehållit terrestriska animalier och växter; TV. F1386 F2299 Provet innehåller relativt låga halter lipider (2,5 µg/g keramikpulver). Akvatiska animalier alternativt växter har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet. Detta baseras på den låga C 18:0 /C 16:0 kvoten (0,4). Det återfinns dessutom fytosteroler i provet vilket bidrar till ytterligare växtsignaler från provet. Den slutgiltiga tolkningen gör gällande att kärlet har innehållit växter; V. F1473 Provet innehåller relativt höga halter lipider (1074 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet. Förutom detta så återfinns en bred distribution av triacylglyceroler (42-54) i provet, något som talar för att fettresterna kan härledas till idisslare och/ eller mjölkfetter. Dessutom så återfinns spår av två av de isoprenoida fettsyrorna (TMPD och TMHD), vilka indikerar att det finns akvatiska animaliska fetter i provet. Emellertid så är detta på spårnivå och TMHD (fytansyra) kan också vara spår efter oxiderat klorofyll, varför man bör tolka den akvatiska animaliska närvaron i provet med viss försiktighet. Förutom detta återfinns vaxrester i provet. Den slutgiltiga tolkningen gällande att kärlet har innehållit terrestriska och akvatiska animaliska fetter samt växtfetter; TAV. F5113 Provet innehåller låga halter lipider (1,5 µg/g keramikpulver). De lipidrester som återfinns i provet är rester av växtvaxer. Dessa vaxer kan härröra från det tidigare omgivande jordlagret och viss försiktighet bör iakttas i samband med tolkningen då det rör sig om låga halter. Den slutgiltiga tolkningen gör däremot gällande att kärlet har innehållit växter; V. F2297 Provet innehåller låga halter lipider (0,3 µg/g keramikpulver). De lipidrester som återfinns i provet är spår av växtvaxer och diterpener vilket indikerar en kärlanvändning i eller i närheten av eld (sot/rök). Viss försiktighet bör iakttas i samband med tolkningen då det rör sig om mycket låga halter. Den slutgiltiga tolkningen gör däremot gällande att kärlet har innehållit växter; V. F5147 Provet innehåller extremt höga halter lipider (8997 µg/g keramikpulver). De lipidrester som återfinns i provet är spår av tjärämnen såsom, reten, dehydroabietinsyra, metyldehydroabietat samt abietinsyra, ämnen som i tydligt visar på att kärlet har innehållit tjära. I övrigt återfinns inga andra ämnen som tyder på en annan kärlanvändning. Kärlet innehåller tjära; Tj. F1325 Provet innehåller höga halter lipider (1618 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak 914 Skeke gudar, människor och gjutare

Figur 1. Stapeldiagram som illustrerar kärlanvändningen inom Skeke Raä 669, Rasbo socken i Uppland. T = Terrestriska animaliska fetter, T/V = Terrestriska animaliska fetter och växter, T/A/V = Terrestriska och akvatiska animaliska fetter samt växtfetter, A/V = Akvatiska animaliska fetter och växter, A = Akvatiska animaliska fetter, V = Växtfetter, TOM = Tomt kärl, Tj = Tjärämnen. Antal skärvor 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Kärlanvändning Skeke Raä 669, Rasbo socken, Uppland T TV TAV TA A AV V Tj TOM Kärlanvändning bidragit till de detekterbara fettresterna i provet, och C 17:gr /C 18:r - kvoten indikerar att dessa fetter eventuellt kan komma från idisslare, till detta återfinns en bred distribution av triacylglyceroler vilket ger ytterligare indikationer på att fettresterna kan härledas till idisslare och eventuellt mjölkfetter. I övrigt återfinns diterpenen dehydroabietinsyra vilket tyder på en kärlanvändning i närheten av (rök/sot) eller direkt i eld. Den slutgiltiga tolkningen gör gällande att kärlet har innehållit terrestra animalier eventuellt från idisslare samt sot/rök; T (sot). F1564 Provet innehåller relativt höga halter lipider (135 µg/g keramikpulver). Terrestriska animalier har i huvudsak bidragit till de detekterbara fettresterna i provet. Förutom detta så återfinns spår av samtliga isoprenoida fettsyror, vilket talar för att det återfinns akvatiska animalier i provet. I övrigt återfinns diterpenen dehydroabietinsyra vilket tyder på en kärlanvändning i närheten av (rök/sot) eller direkt i eld. Den slutgiltiga tolkningen gällande att kärlet har innehållit terrestriska och akvatiska animaliska fetter samt sot/rök; TA (sot). Sammantagen kärlanvändning Totalt 20 skärvor har analyserats från Skeke, Raä 669, Rasbo socken i Uppland. Resultaten visar på att den sammantagna kärlanvändningen på platsen domineras av tomma kärl (se figur 1 nedan). Förutom detta återfinns inga kärl med enbart akvatiska animaliska fetter enbart, eller i blandning med växtfetter, inom lokalen (se figur 1 nedan). Vad gäller eventuella samband mellan kärlanvändning och ytbehandling på utsidan av de provtagna kärlen så har tendenser till ett eventuellt samband mellan glättade kärl och en kärlanvändning som alstrar tomma kärl kunnat beläggas (se tabell 1 figur 2 nedan). Dessutom är de båda lerskedarna och minikärlet också de tomma. Totalt 13 skärvor har provtagits från skärvstensgraven A83 eller i närhet till den (A19 samt gravgömma i A83). Kärlanvändningen domineras här av tomma kärl (5 st.). Förutom detta så har kärlen från nämnda anläggning innehållit en mängd olika blandningar med terrestriska fetter, dessutom återfinns ett kärl med enbart växtfetter samt ett kärl med ett flertal tjärämnen (se figur 3 nedan) Angående kärlanvändningen inom skärvstensgraven A83 så illustreras skillnaderna mellan de övre och de undre lagren i stapeldiagrammet nedan (se figur 3). De övre lagren domineras av tomma kärl följt av två kärl som innehåller terrestriska och akvatiska animaliska fetter. Utöver det så har det återfunnits ett kärl som har innehållit enbart terrestriska animaliska fetter och ett kärl som enbart innehåller vegetabiliska fettrester. Sammanlagt tre skärvor har analyserats från de nedre lagren i A83. Varje enskilt kärl uppvisar en skild kärlanvändning i jämförelse med de övre lagren; ett kärl har innehållit terrestriska animaliska fetter i blandning med vegetabiliska fetter, ett annat kärl har innehållit terrestriska och akvatiska animaliska fetter i blandning med vegetabiliska fetter och ett tredje kärl är tomt. Till detta har två kontexter provtagits i anslutning till A83; ett golvlager i kulthuset A19 som återfanns i A83, samt en kokgrop F5269 i anslutning till A83. De analyserade skärvorna från dessa kontexter (F2297och F5269) har tolkats som innehållande enbart växtfetter (F2297) och terrestriska fetter i blandning med växtfetter (F5269). Dessa kontexter bedöms som samtida med A83 och kopplas till akti- Bilagor 915

Tabell 1. Sammanställning över prover, anläggningar, kontexter, ytbehandling utsida samt tolkning av de prover som har analyserats från Skeke Raä 669, Rasbo socken i Uppland. Ytbehandling utsida förklaring: Gl. = glättad, Avstr.= Avstruken, Pol.=Polerad, Ra.=Rabbad, Str.= Strimmig. Tolkning förklaring: T= Terrestriska animaliska fetter, T/V = Terrestriska animaliska fetter och växter, T/A/V = Terrestriska och akvatiska animaliska fetter samt växtfetter, A/V = Akvatiska animaliska fetter och växter, A = Akvatiska animaliska fetter, V = Växtfetter, TOM = Tomt kärl, Tj = Tjärämnen. 7 6 Antal skärvor 5 4 3 2 1 Glättad Polerad Rabbad Strimmig Avstruken 0 T TV TA TAV AV A V Tj TOM Kärlanvändning Figur 2. Stapeldiagram som illustrerar relationen mellan ytbehandling på utidan av kärlen och kärlanvändning. Gl. = glättad, Avstr.= Avstruken, Pol.=Polerad, Ra.=Rabbad, Str.= Strimmig. 916 Skeke gudar, människor och gjutare

Antal skärvor 5 4 3 2 1 0 Kärlanvändning inom A83 Nedre Övre Figur 3. Staplat stapeldiagram som illustrerar den stratigrafiska skillnaden i kärlanvändning i skärvstensgraven A83. T= Terrestriska animaliska fetter, T/V = Terrestriska animaliska fetter och växter, T/A/V = Terrestriska och akvatiska animaliska fetter samt växtfetter, A/V = Akvatiska animaliska fetter och växter, A = Akvatiska animaliska fetter, V = Växtfetter, TOM = Tomt kärl, Tj = Tjärämnen. t tv tav ta av a v tj tom Kärlanvändning viteterna kring nämnda kontext, men resultaten av analyserna från de båda kontexterna har dock uteslutits från den stratigrafiska jämförelsen ovan (figur 2). Vad gäller skärvstenshögen A66 så har totalt sex skärvor provtagits från kontexten. Även denna anläggning domineras av tomma kärl (3 st.). Dessutom har två kärl innehållande enbart terrestriska fetter och ett kärl med enbart växtfetter analyserats från kontexten (se figur 4 nedan). Diskussion Den sammantagna kärlanvändningen inom Skeke Raä 669, Rasbo socken i Uppland domineras av tomma kärl. Kärlen har dessutom innehållit en hög frekvens terrestrisk animaliska fetter i blandningar med såväl akvatiska animaliska fetter som vegetabilier. Till detta har ett kärl med tjära återfunnits på platsen. De frågeställningar som berör det provtagna materialet fokuserar på skillnader i kärlanvändning mellan de olika kontexterna (A83; A19, och F5269 och A66) samt skillnaden i kärlanvändning mellan de övre och undre nivåerna inom A83. De påtagliga skillnaderna mellan de olika kontexterna är dels att kärl med spår av akvatiskt animaliskt innehåll bara har återfunnits i A83, samt att nämnda kontext uppvisar störst variation i kärlanvändningen jämfört med A66. Det bör dock framhållas att detta kan vara beroende av att det är relativt få skärvor som har provtagits totalt. I de flesta fall så rör det sig om en till två skärvor inom en kärlanvändningskategori, med undantag för kategorin tomma kärl där det rör sig om 5 kärl i A83 och 3 kärl i A66. Men även här bör man tolka resultaten med försiktighet då det fortfarande rör sig om ett litet antal prover. En jämförelse mellan de övre och nedre lagren i A83 har genomförts (se figur 3). Totalt sju prover har analyserats från de övre lagren respektive tre prover från de nedre lagren. De skillnader som är synliga i materialet är att de övre lagren som domineras kärlanvändningen av tomma kärl (4 st) medan de nedre lagren uppvisar en mer varierad kärlanvändning. Emellertid rör det sig om väldigt få prover varför resultaten även här bör tolkas med försiktighet. Ett samband mellan olika kärltyper inom lokalen har inte kunnat beläggas vad gäller kärlform. Däremot är lerskedarna (F4994 och F4993) och minikärlet (F1386) tomma, det är dock oklart vad detta samband beror på. I övrigt finns det ett eventuellt samband mellan glättade kärl och den totala kärlanvändningen inom lokalen. Totalt sex kärl från Skeke är glättade och samtliga är tomma. Emellertid är inte samtliga tomma kärl glättade, totalt åtta kärl är tomma var sex av dem är glättade. Det är ett intressant samband men det krävs likväl att fler skärvor provtas för att styrka framkomna data. Av intresse för tolkningen av kärlanvändning på platsen i stort är att tomma kärl börjar bli mer och mer vanligt under bronsåldern och framåt (Isaksson 2009). Eventuellt hanteras maten på ett sådant sätt att den inte går att spåra i keramiken. Ett tänkbart alternativ är att man tillagar maten över öppen eld istället för i de keramiska kärlen. Därför är en kärlanvändning som domineras av tomma kärl speciellt tänkvärt. Avgörandet om hur utfallet av analyserna skall tolkas internt på lokalen överlåter jag åt ansvariga arkeologer. Bilagor 917

Sammanfattning Totalt 20 keramikprover har analyserats från Skeke Raä 669, Rasbo socken i Uppland, med syfte att få en ökad förståelse för de förhistoriska lämningarna som finns på platsen. Kärlanvändningen på platsen domineras av tomma kärl, samtidigt som terrestriska animaliska fetter i blandning med såväl akvatiska animaliska fetter som vegetabilier förekommer i relativt hög grad. Ett kärl innehållande tjära har dessutom återfunnits på platsen. Tendenser till ett visst samband mellan glättade kärl och en kärlanvändning som alstrat tomma kärl har uppmärksammats. Detta även om fler kärl från lokalen bör analyseras för att säkerställa sambandet. Den sammantagna bilden av kärlanvändningen på platsen som domineras av tomma kärl är av särskilt intresse för förståelsen av matkulturer under bronsålder och järnålder samt för en ökad förståelse nämnda perioder i stort, då liknande kärlanvändning har kunnat beläggas på samtida platser. Referenser Charters, S., Evershed, R. P., Goad, L. J., Heron, C., Blinkhorn, P.W. 1993. Quantification and Distribution of Lipids in Archaeological Ceramics Implications for Sampling Potsherds for Organic Residue Analysis and the Classification of Pottery Use. Archaeometry, vol. 35, pp 211 223. Charters, S., Evershed, R. P., Quye, A., Blinkhorn, P. W. och Reeves, V. 1997. Simulation experiments for determining the use of ancient pottery vessels: the behaviour of epicuticular leaf wax during boiling of leafy vegetable. Journal of Archaeological Science 24. London. Christie, W. W. 1981. Lipid Metabolism in Ruminant Animals. Oxford. Dudd, S. N., Regert, M. och Evershed, R. P. 1998. Assessing microbial contributions during laboratory degradations of fats and oils and pure triacylglycerols absorbed in ceramic potsherds. Organic Geochemistry 29. Oxford. Dudd, S. N., Evershed, R. P. och Gibson, A. M. 1999. Evidence for Varying Patterns of Exploitation of Animal Products in Different Prehistoric Pottery Traditions Based on Lipids Preserved in Surface and Absorbed Residues. Journal of Archaeological Science 26. London. Evershed, R. P., Stott, A. W., Raven, A., Dudd, A. N., Charters, S. och Leyden, A.1995. Formation of Loch-Chain Ketones in Ancient Pottery Vessels By Pyrolysis of Acyl Lipids. Tetrahedron Letters 36. Oxford. 8 Hansel, F. A., Copley, M. S., Madureira, L. A. S. och Evershed, R. P. 2004. Thermally produced ω-(o-alkylphenyl)alkanoic acids provide evidence for the processing of marine products in archaeological pottery vessels. Tetrahedron Letters 45. Oxford. Isaksson, S. 2009. Vessels of Change A Longterm Perspective on Prehistoric Pottery Use in Southern and Eastern Middle Sweden Based on Lipid Residue Analyses. Current Swedish Archaeology, vol. 17, pp 131 149. Isaksson, Sven. 2000. Food and rank in Early Medieval time. Theses and Papers in Scientific Archaeology 3. Stockholm. Kumarathasan, R., Rajkumar, A. B., Hunter, N. R. och Gesser, H. D. 1992. Autoxidation and Yellowing of Methyl Linolenate. Progress in Lipid Research 31. Oxford. Matikainen, J., Kaltia, S., Ala-Peijari, M., Petit- Gras, N., Harju, K., Heikkilä, J., Yksjärvi, R. och Hase, T. 2003 A study of 1,5-hydrogen shift and cyclization reactions of an alkali isomerized methyl linolenoate. Tetrahedron 59. Oxford. Mills, J. S., White, R. 1994. The Organic Chemistry of Museum Objects. Second edition. Oxford. Olsson, M. och Isaksson, S. 2008. Molecular and isotopic traces of cooking and consumption of fish at an Early Medieval manor site in eastern middle Sweden. Journal of Archaeological Science 35. 918 Skeke gudar, människor och gjutare

Appendix Sammanställning av resultaten från lipidanalyserna av keramik från Skeke Rasbo 669, Rasbo socken i Uppland. T = Terrestriska animaliska fetter, T/V = Terrestriska animaliska fetter och växter, T/V/A = Terrestriska animaliska fetter, växter och akvatiska animaliska fetter, A/V = Akvatiska animaliska fetter och växter, A = Akvatiska animaliska fetter, V = Växtfetter, TOM = Tomt kärl, Tj = Tjärämnen, Sot = spåra av sot/eld/rök. Bilagor 919