Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa Arbets- och miljömedicin

Avd för samhällsmedicin och folkhälsa Radonhalter i bostäder i Västerbottens och Norrbottens län Göteborg den 29 juni 2007 Erik Larsson 1 Miljöutredare Eva Andersson 1 Statistiker Lars Barregård 1,2 Professor, överläkare 1 Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum 2 Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa Arbets- och miljömedicin Box 414, 405 30 Göteborg Telefon 031-786 28 93 eva.m.andersson@amm.gu.se Besöksadress: Medicinaregatan 16 Telefax 031-40 97 28 www.amm.se

Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Allmänt om radon 4 Radonexponering och hälsorisker 5 Syfte 7 Metoder 7 Urval av försökspersoner 7 Mätmetoder 8 Enkät 9 Statistisk bearbetning 9 Resultat 10 Urvalet 10 Rökvanor 10 Bostäder 10 Bostadstyp, grund och byggnadens ålder 10 Blåbetongförekomst och ventilation 10 Övriga enkätuppgifter 11 En skattning av den genomsnittliga radonhalten per person 11 Radonhalten i bostäder med olika karaktäristika 12 Statistiskt signifikanta samband 14 Tidstrend 14 Resultat från olika kommuner 15 Diskussion 16 Radonhalterna 16 Risk för lungcancer på grund av radon i Västerbottens och Norrbottens län 16 Hur ser det ut i övriga Sverige? 17 Referenser 18 Bilagor Bilaga 1. Informationsbrev 19 Bilaga 2. Svarsenkät 21 Bilaga 3. Instruktioner för dosplacering 23 Bilaga 4. Dosinsamlingsbrev 25 Bilaga 5. Enkät 27 Bilaga 6. Fördelning av personer i urvalet respektive i populationen 29 2

Sammanfattning Omkring 500 lungcancerfall per år i Sverige beräknar man orsakas av radon i bostäder. Radonet kan komma från marken, byggnadsmaterialet och hushållsvattnet. Antalet bostäder med höga radonhalter är stort och närmare 500 000 bostäder bedöms ha radonhalter som överskrider gällande riktvärde på 200 Bq/m 3. För riskbedömning i ett län behövs kunskap om radonhalten i representativa bostäder, men oftast görs endast riktade undersökningar till grupper där höga radonhalter misstänks. Resultaten från dessa kan därför inte användas för att skatta genomsnittsexponeringen i ett län. Hos 65 slumpvis utvalda personer boende i Västerbottens och Norrbottens län i åldern 20-60 år mättes radonhalterna i bostäder. Mätningarna genomfördes under perioden december 2004 till april 2005. Mätningarna utfördes enligt strålskyddsinstitutets metodbeskrivning (SSI, www.ssi.se). Uppgifter om antal personer i hushållet, kön, ålder och rökvanor m.m. inhämtades via en enkät. Resultaten från mätningarna visar jämfört med en tidigare undersökning 1990 att radonhalterna i bostäder i Västerbottens och Norrbottens län stigit något jämfört med dem som uppmättes 2005. Det befolkningsviktade geometriska medelvärdet för bostäder 1990 var 37 Bq/m 3 jämfört med 39 Bq/m 3 2005. Befolkningsviktat aritmetiskt medelvärde har stigit från 67 Bq/m 3 till 110 Bq/m 3. Andelen bostäder med halter över riktvärdet på 200 Bq/m 3 uppskattas vara 12 % 2005 jämfört med 6 % 1990. Bland mätningarna år 2005 finns en bostad med radonhalt över 1000 Bq/m 3, vilket påverkar det aritmetiska medelvärdet kraftigt. Utan detta värde kan man inte påvisa någon signifikant ökning mellan år 1990 och år 2005. Undersökningen visar att radonhalten i villor är signifikant högre än den i flerbostadshus. På uppdrag av Statens strålskyddsinstitut, Socialstyrelsen och Boverket kommer Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum att genomföra undersökningar av bostadsradon även i andra kommuner i landet i syfte att följa upp miljömålet för radon och skapa ett uppdaterat underlag för en beräkning av bostadsradon och dess bidrag till lungcancer i Sverige. 3

Bakgrund Norrbottens och Västerbottens län har tillsammans ungefär 510 000 invånare och är belägna i de nordligaste delarna av Sverige. Vid en nationell studie av bostadsradon 1988-1992 gjordes mätningar i mer än 8000 svenska bostäder, vilka kan betraktas som representativa för bostadsbeståndet vid det tillfället (Pershagen, Åkerblom m fl (1994)). Figur 1. Norrbottens och Västerbottens län. Allmänt om radon Radon (Rn) är en naturligt förekommande lukt- och färglös ädelgas, som ingår i sönderfallskedjan för uran. För en utförlig beskrivning, se t.ex. hemsidan för Statens strålskyddsinstitut, SSI (www.ssi.se). Den viktigaste radonisotopen är 222 Rn, som har en halveringstid på 3,82 dygn och sönderfaller till radioisotoper, s.k. radondöttrar. Radondöttrarna är obundna efter sönderfallet, men har en stor benägenhet att fastna på damm eller andra partiklar. Två av radondöttrarna avger liksom radon α-strålning, som är positivt laddade heliumkärnor som lämnar atomkärnan med hög hastighet. Huden utgör ett utmärkt skydd mot α-strålning, som har mycket kort räckvidd och till största delen 4

stoppas av hudens hornlager, men inandning av radondöttrar kan orsaka cancer, se nedan. Markradon förekommer i högst halter i hus belägna på grusåsar eller uranrik berggrund. Alunskiffer, vissa graniter och pegmatiter innehåller förhöjda uranhalter och avger därför mer radon än annan berggrund. I marken kan radongasen transporteras vidare med luft eller vatten. Normalt råder undertryck i byggnader vilket gör att gasen sugs upp genom sprickor i husgrunden. Det kan räcka med ett litet inläckage för att ge höga radonhalter. I kallkällor eller bergborrade brunnar, som får sitt vatten från sprickor i berget, kan man få problem med höga radonhalter i hushållsvatten. Radonavgången från vatten till inomhusluft är den största hälsorisken. Vid duschning, tvätt eller disk avges större delen av radongasen till inomhusluften, vilket kan bidra till höga radonhalter. Även intag av dricksvatten ger dock en viss stråldos från radon och det är då mag-tarmkanalen som får störst dos. Blåbetong, en viss typ av lättbetong eller gasbetong, har sitt namn efter den blåsvarta färg som kännetecknar den uranrika alunskiffer som utgör huvudingrediensen. Blåbetong har i stor utsträckning använts som byggnadsmaterial, främst för väggar men också för bjälklag. Kross av blåbetong har också använts som fyllning i bjälklag. Blåbetong tillverkades under åren 1929-1975. Blåbetongen är tillverkad av alunskiffer och bränd kalk med tillsats av aluminiumpulver. Blåbetongen är lätt (den flyter på vatten), kan sågas och har goda värmeisolerande egenskaper men all alunskiffer innehåller betydligt högre halter av uran än andra bergarter. Därför ger blåbetong högre gammastrålning än andra byggnadsmaterial som används i Sverige. Därtill kommer att radon kontinuerligt avgår från blåbetongen. Man uppskattar att blåbetong har använts som byggnadsmaterial i cirka 400 000 bostäder i Sverige (SSI, 2005). I storleksordningen 850 000 människor, en tiondel av alla svenskar, bor i blåbetonghus. I alla dessa hus finns det ett bidrag av radon från blåbetongen. Radonexponering och hälsorisker Två nationella undersökningar av bostadsradon har gjorts i Sverige. I studien av Pershagen m.fl., som nämnts ovan, var syftet att undersöka sambandet mellan bostadsradon och risk för lungcancer (Pershagen, Åkerblom m fl (1994)). Man mätte 1988-1992 radon i bostäder i 142 kommuner. Bostäderna hade bebotts av personer som drabbats av lungcancer eller av friska kontrollpersoner i motsvarande ålder. Radonhalten var approximativt log-normalfördelad med geometriska och aritmetiska medelvärden på 61 respektive 107 Bq/m 3. I en annan nationell studie, ELIB-undersökningen gjordes 1991-1992 fullständiga mätningar av radonhalten i totalt 1360 bostäder varav 714 i småhus och 646 i lägenheter i flerbostadshus. Det aritmetiska medelvärdet för radonhalten i alla bostäder var 108 Bq/m 3, för småhus 141 Bq/m 3 och för lägenheter i flerbostadshus 75 Bq/m 3. Radonhalterna i hus byggda efter 1980 var cirka hälften av nivåerna i hus byggda tidi- 5

gare (Swedjemark, Melander m fl (1993)). En stor del av denna minskning beror på att blåbetong slutade tillverkas 1975 samt att ett riktvärde för radon i inomhusluften på 400 Bq/m 3 infördes 1981. Närmare 500 000 bostäder har bedömts ha radonhalter över det nya riktvärdet för bostäder (200 Bq/m³). Av detta skäl behöver radonhalterna sänkas i ett stort antal befintliga bostäder. Arbetet med radonsanering går dock långsamt. En av svårigheterna ligger i att få fastighetsägarna att mäta radon. Även om de får veta att de har för höga radonhalter är det inte säkert att de verkligen vidtar någon åtgärd. Radonexponering är näst efter tobaksrökning den vanligaste orsaken till lungcancer i Sverige. Den skattning som görs enligt vetenskapliga studier från senare år innebär att en ökning av radonnivån i bostaden med 100 Bq/m³ motsvarar en ökning av den relativa risken för lungcancer med 15-20 % (Lagarde, Pershagen m fl (1997), Darby, Hill m fl (2005)). Statens strålskyddsinstitut bedömer att omkring 500 lungcancerfall per år orsakas av radon i bostäder med nuvarande bostadsradonnivåer, rökvanor och lungcancerincidens. Cirka 90 % av dem som drabbas av lungcancer är rökare. Den relativa risken för ickerökare är sannolikt ungefär densamma som för rökare, men då rökarna har en mycket högre bakgrundsrisk att få lungcancer, drabbas framför allt rökarna av den ökade lungcancerrisken vid höga radonhalter. Den som röker 20 cigaretter per dag har en cirka 25 gånger högre risk att få lungcancer än den som aldrig rökt (Darby, Hill m fl (2005)). Radonsänkande åtgärder i alla bostäder med radonhalter över 200 Bq/m³ beräknas kunna spara upp till 200 dödsfall i lungcancer per år. För beräkningarna gäller att radonhalten efter åtgärd sänkts till cirka 100 Bq/m³. Att inte börja röka är den effektivaste åtgärden att minska sin personliga risk att drabbas av lungcancer på grund av radon. Stråldoserna från radon i bostäder är avsevärt högre än från andra källor. Exponeringen i bostäder beräknas årligen motsvara en dos på 2 msv (enhet för effektiv stråldos, millisievert msv). I genomsnitt utsätts varje person i Sverige för en samlad årlig stråldos på cirka 4 msv. För att kunna skatta lungcancerrisken till följd av radon i ett geografiskt område måste man känna till genomsnittsnivån av radon i bostäderna. Kunskapen om radonnivåer hos populationen i Norrlands kommuner under senare år är begränsad. Det har visserligen gjorts en hel del radonmätningar genom kommunernas försorg i olika kampanjer för att spåra bostäder med höga radonkoncentrationer. Man har då i allmänhet gjort riktade mätningar i vissa bostadsområden där man utifrån geologiska förhållanden, markradonmätningar eller kunskap om byggnadsmaterial kunnat anta att höga radonnivåer förekommer. Ibland har man istället genom annonser gett allmänheten tillfälle att få hjälp med mätning av bostadsradon. Den typen av mätkampanjer kan inte användas för att skatta bostädernas genomsnittshalt, eftersom man får räkna med att de bostäder som mäts i dessa kampanjer inte är representativa för alla bostäder. 6

Syfte Huvudsyftet med detta projekt var att undersöka radonexponeringen hos allmänbefolkningen i Västerbottens och Norrbottens län genom att mäta radonhalten hos personer boende i 14 av länens kommuner (se Tabell 6). Syftet har även varit att undersöka om halterna ändrats sedan 1990 samt att för Västerbotten och Norrbotten bedöma risken för lungcancer orsakad av radon. Metoder Urval av försökspersoner Ett urval gjordes av personer boende i 14 av kommunerna i Västerbottens och Norrbottens län i åldern 20-60 år (födda 1944-1984), ur ett aktuellt befolkningsregister. Det ursprungliga urvalet av 94 personer gjordes med antagandet att cirka 65 % av de tillfrågade skulle acceptera att delta och målet var att cirka 61 personer skulle delta. De utvalda personerna tillfrågades om att delta i projektet genom ett brev med information om projektet och svarskuvert (bilaga 1 och 2). Av 92 boende i Västerbottens och Norrbottens län kunde 4 inte nås per post eller telefon, 10 tackade nej och 78 (85 %) tackade ja till att delta i undersökningen. Av dessa genomförde 65 (71 %) godkända 3- månadersmätningar. 94 Slumpvis utvalda 2 Ej boende på adressen 92 Kvarvarande 4 Ej kontakt 10 Tackat Nej 78 Mätningar påbörjades 13 Underkända 3-månaders mätningar 65 Godkända 3-månaders mätningar Figur 2. Undersökningens urval och bortfall. 7

Mätmetoder SSI har gett ut en metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder. Av beskrivningen framgår bland annat när, var och hur mätningen skall utföras och hur årsmedelvärdet skall beräknas. Beskrivningen är avsedd för mätningar som kan komma att ligga till grund för myndighetsbeslut. Mätmetoden med spårfilm är den vanligaste och den har använts i denna studie. SSI rekommenderar en mättid på tre månader. För att få ett acceptabelt årsmedelvärde skall mättiden vara minst två månader inom mätsäsong. Normal mätsäsong är från 1 oktober till 30 april. Radonhalterna i en bostad kan variera kraftigt, både under dygnet och med årstiden. Variationen beror på temperatur- och vindförhållanden men också på hur bostaden utnyttjas, hur ventilationssystemet fungerar, hur ofta man fönstervädrar osv. Säkerheten i uppskattningen av årsmedelvärdet ökar när mätperioden blir längre. Radonmätningar har utförts med en spårfilm av typ CR-39 (poly-allyl-diglykol-karbonat) innesluten i en dosa av elektriskt ledande plast. Radongasen diffunderar in i dosan genom den smala springan mellan dosans lock och botten. Springan fungerar som ett filter så att radondöttrarna i luften inte når mätkammaren. När radongasen sönderfaller i dosan avges alfastrålning som kan träffa filmen och orsaka mikroskopiska hål (spår) i den. Efter etsning i NaOH blir spåren synliga och kan räknas i mikroskop. Antalet spår per ytenhet är proportionellt mot radongashalten i rummet och exponeringstiden. För en mätperiod på 90 dygn uppskattas den totala mätosäkerheten vid 67 % konfidensnivå till 10 % vid 60 Bq/m 3, 7 % vid 115 Bq/m 3 och 5 % vid 370 Bq/m 3. Utvärderingen av filmerna har gjorts av Gammadata Mätteknik AB i Uppsala som är ackrediterad för mätmetoden av Swedac (styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll), för radonundersökningar. Ackrediteringen innebär att laboratoriet utför undersökningar enligt väl dokumenterade standarder och administrativa rutiner samt genomför regelbunden kalibrering av utrustningen. Hög kvalitet på undersökningarna garanteras dels genom egenkontroll och dels genom Swedacs årligen återkommande kontroll. Till de personer som var villiga att delta i undersökningen skickades två dosor med instruktioner (bilaga 3) om att placera dessa i två olika rum i bostaden. Utskicket av dosor gjordes under december 2004. Mätningarna utfördes under tiden december 2004 och april 2005. Mätperiodernas längd varierade mellan två och tre månader beroende på svårighet att rekrytera försökspersoner under pågående mätsäsong. Enligt instruktionerna skall mätning ske i minst två rum, ett sovrum och vardagsrum eller gillestuga. Om bostaden har flera våningsplan som används som bostadsutrymme skall mätning göras i minst ett rum på varje våningsplan. Efter tre månader (april 2005) fick de boende ett brev med en uppmaning att sända in de dosor som varit utplacerade i tre månader. Till detta brev bifogades ett portofritt svarskuvert samt ett brev med instruktioner (bilaga 4). Dosorna samlades ihop, registrerades och skickades vidare till Gammadata för analys. 8

Figur 3. Radondosor av den typ som användes vid mätningarna i Västerbotten och Norrbotten. Enkät Försökspersonerna fick fylla i en enkät (bilaga 5) med uppgifter om antal boende i hushållet, kön och ålder, rökvanor, ventilation i bostaden, ålder på bostaden, vattenförsörjning, blåbetongförekomst, om man sover med öppet fönster, tidigare radonmätningar samt om åtgärder vidtagits mot radon. Statistisk bearbetning Deskriptiv statistik har tagits fram i form av aritmetiska (AM), geometriska (GM) medelvärden och median. För GM har 95 % konfidensintervall beräknats. Skillnader i radonhalter mellan olika grupper har testats med t-test och variansanalys på log-transformerade radonhalter, utom i de fall då gruppstorlekarna var små, då användes det icke-parametriska Kruskal-Wallis-testet. Utifrån Onkologiskt Centrums (www.oc.gu.se) registerdata över lungcancerincidens i Västerbotten och Norrbotten har andel lungcancer som orsakas av radon beräknats. Då har antagits att 100 Bq/m 3 ökar den relativa risken för lungcancer med 15 % (Pershagen, Åkerblom m fl (1994), Lagarde, Pershagen m fl (1997), Darby, Hill m fl (2005)). Ett syfte med undersökningen var att jämföra radonhalten 2005 med halten 1990. Ett annat syfte med undersökningen var att uppskatta den radonhalt (per person) som Norrlands befolkning utsätts för idag. För detta syfte är det viktigt att ta hänsyn till befolkningsmängden i de olika kommunerna och då beräknas ett vägt genomsnittsvärde, som viktas efter folkmängd. 9

Resultat Urvalet Enkäten har besvarats av 65 av de 78 personer som valt att ingå i undersökningen och samtliga 65 har svarat på frågan om åldersfördelning för alla som bor i bostaden. Totalt omfattades 196 personer i frågeunderlaget. Urvalet gjordes bland personer 20-60 år. I de hushåll som omfattades av undersökningen fanns även personer födda mellan 2004 och 1926. Tabell 1. Åldersfördelning bland dem som bor i de bostäder där mätning skett. Åldersintervall Antal boende Andel (%) boende 0-14 år 46 23 15-29 år 43 22 30-44 år 41 21 45-59 år 50 26 60-74 år 14 7 >75 år 2 0 Rökvanor Sextiofyra personer har svarat på frågan om antalet rökare i hushållet. Sammanlagt ingår 125 vuxna personer i underlaget. Av dessa angavs att 15 (12 %) var rökare, 27 (22 %) var tidigare rökare och 83 personer (66 %) var icke rökare. Bostäder Bostadstyp, grund och byggnadens ålder Hos de 65 som angett bostadstyp i enkäten framgår fördelningen på flerfamiljshus och fristående villa/radhus i tabell 3. I tabellen anges även typ av grund hos de 58 personer som kände till detta. Sju personer visste inte vilken typ av grund de har. Av de bostäder där mätning genomförts är 45 byggda före eller under 1980 och 11 är byggda efter 1980. Nio har inte besvarat frågan om byggår. Blåbetongförekomst och ventilation Av 65 personer som svarat på frågan om det finns blåbetong i huset har 1 person svarat Ja, 33 personer har svarat Nej och 31 personer att de inte vet. Enkätuppgifter om typ av ventilation har besvarats av 65 personer, se tabell 4. Av dessa angav 5 att de brukade sova med öppet fönster. Ytterliggare 35 angav att de gjorde det periodvis under året. 10

Övriga enkätuppgifter Frågan om tidigare radonmätningar besvarades av 64 personer och 8 uppgav att sådana gjorts i bostaden. Av 64 personer som besvarade frågan om åtgärder mot radon angav 2 att sådana vidtagits, se tabell 4. En skattning av den genomsnittliga radonhalten per person En sammanfattning av de uppmätta radonhalterna framgår av tabell 2, figur 4a och 4b. Tabell 2. Resultat från mätning av radon i 14 kommuner i Norrbottens och Västerbottens län med befolkningsviktade skattningar av aritmetiskt medelvärde (AM), median, geometriskt medelvärde (GM) samt 95 % konfidensintervall för geometriskt medelvärde. Antal bostäder Antal kommuner Befolknandel Viktat AM Viktad Median Viktat GM b 95 % KIGMvikt 65 14 74 % 110 40 39 27-56 a: Av Norrlands befolkning (509460 år 2004) bodde 377172 personer i de 14 kommunerna b: En fastighet har en radongashalt på 0 Bq/m³, värdet 1 används vid beräkning av GM c: För 4 kommuner med 1 mätn/kommun, användes den genomsnittliga standardavvikelsen 1.08 för loggade värden. Tabell 2 ger en skattning av den genomsnittliga radonhalten per person i de 14 undersökta kommunerna (som motsvarar 74 % av Norrlands befolkning), dvs. generaliseringen gäller till dessa 14 kommunerna. Den högsta uppmätta radonhalten är 1095 och detta värde har stor inverkan på medelvärdet, AM. Om värdet istället hade varit t.ex. 500, så hade viktat AM blivit 90. Femton mätningar låg under 30 Bq/m 3. Fyra värden var högre än 400 Bq/m 3 och ytterligare sju värden var 200-400 Bq/m 3, dvs. över det nya riktvärdet för bostäder. Urvalet gjordes inte proportionerligt mot folkmängden, t.ex. finns i urvalet 14 observationer från Storuman (dvs. drygt 20 %). De mätta bostäderna i Storuman har höga radonhalter (hälften av bostäderna har högre halter än 200 Bq/m 3 ). Bland annat detta gör att figur 4a över radonhalter inte är riktigt representativ för befolkningen i Norrland, då exempelvis endast 1,3 % bor i Storuman. I figur 4b ges en uppskattning av fördelningen på radonhalter i de 14 kommunerna, viktat med befolkningen där. 11

60 50 Procent 40 30 20 10 0 0 200 400 600 800 1000 1200 Radonhalt (Bq/m3) Figur 4a. Fördelningen på radonhalt, bland de 65 mätta bostäderna. 60 50 Procent 40 30 20 10 0 0 200 400 600 800 Radonhalt (Bq/m3) Figur 4b. Uppskattning av hur fördelningen på radonhalt/person ser ut om man tar hänsyn till befolkningsstorlek i de 14 kommunerna. (Stapeln för den högsta klassen, 1050-1100 Bq/m 3, baseras på endast 1 observation.) 1000 1200 Radonhalten i bostäder med olika karaktäristika Tabell 3 och 4 visar radonhalterna fördelat på hustyp, byggnadsår, förekomst av blåbetong, typ av grund och ventilation, om man sover med öppet fönster, om man tidigare genomfört åtgärder mot radon samt vattenförsörjning. Det finns troligtvis en viss skillnad mellan kommunerna, vad gäller fördelningen på dessa bostadskaraktäristika. Urvalet är inte proportionellt mot befolkningen i respektive kommun, speciellt i Sorsele, Storuman och Umeå (se bilaga 6). Storuman har relativt hög genomsnittsnivå och Sorseles nivå ligger ungefär på riksgenomsnittet år 1990, medan Umeå har ganska lågt medelvärde. En översiktig analys visar att olika genomsnittsnivåer i kombination med 12

olika fördelning på bostadskaraktäristika och ett icke-proportionerligt urval kan ge en viss skevhet i skattningarna av genomsnittsvärdena nedan. Därför ska resultaten i tabell 3 och 4 tolkas med en viss försiktighet. Tabell 3. Radonhalter uppdelat efter hustyp, byggnadsår, blåbetong samt typ av grund. Typ av hus Antal AM GM a Median 95%KIGM a Flerbostadshus 20 125 23 14 11-48 Villa / Radhus 45 145 95 104 71-127 därav suterränghus 3 284 164 172 - Byggnadsår Fram till och med 1980 45 159 74 82 49-112 Efter 1980 11 119 50 57 22-117 Blåbetong Ja 1 1095 1095 1095 - Nej 33 140 98 104 72-133 Okänt 31 106 34 40 20-60 Typ av grund Krypgrund 9 126 93 80 55-157 Källare 29 193 71 98 39-129 Platta på mark 20 88 59 67 37-93 Vet ej 7 74 23 10 7-74 a: En fastighet har en radongashalt på 0 Bq/m³, värdet 1 används vid beräkning av GM Tabell 4. Radonhalter uppdelat efter typ av ventilation, om man sover med öppet fönster samt tidigare genomförda radonåtgärder. Typ av ventilation Antal AM GM a Median 95%KIGM a Självdrag 42 146 73 80 49-109 Mekanisk 15 174 73 88 34-155 Ej svarat 8 74 48 62 21-107 Sover med öppet fönster Antal AM GM Median 95%KIGM Ja 5 105 63 72 19-208 Nej 23 93 36 38 19-66 Ej svarat 35 157 82 94 54-123 Tidigare åtgärder Antal AM GM Median 95%KIGM Ja 2 380 277 380 - Nej 59 135 62 74 43-88 Ej svarat 3 100 49 29 - a: En fastighet har en radongashalt på 0 Bq/m³, värdet 1 används vid beräkning av GM 13

Statistiskt signifikanta samband Signifikanstesterna i detta avsnitt måste också tolkas med viss försiktighet, pga. det icke-proportionella urvalet, som kan göra att genomsnittsdifferensen mellan olika bostadskaraktäristika i vissa fall kan överskattas. Vi kunde påvisa en säkerställd skillnad mellan uppmätta värden i flerbostadshus jämfört med småhus (p<0.005), där radonhalten i villor var högre. I Västerbottens och Norrbottens län finns ingen säkerställd skillnad vad gäller radonhalter i hus byggda efter 1980 jämfört med hus byggda innan 1980. Effekten av blåbetong i hus kunde inte analyseras eftersom många inte visste om det fanns blåbetong i huset eller ej. Den genomsnittliga radonhalten var något högre för bostäder med källare eller krypgrund jämfört med bostäder med platta på mark, dock kunde ingen säkerställd skillnad påvisas Vi kan inte påvisa någon säkerställd skillnad vad gäller radonhalt i bostäder med självdrag jämfört med bostäder med mekanisk ventilation. Vi fann ingen signifikant skillnad i radonhalter mellan personer som sover med öppet fönster jämfört med personer som sover med stängt fönster. Enbart 2 person i urvalet uppgav att det genomförts åtgärder mot höga radonhalter i bostaden, så därför kunde ingen gruppjämförelse göras här. Även då den extrema observationen (mätvärde 1095) exkluderades så blev resultaten av signifikanstesterna desamma. Tidstrend Tabell 5 visar en översiktlig jämförelse mellan de nu uppmätta halterna jämfört med dem som mättes upp 1990. De nu uppmätta radonhalterna är något högre än dem som uppmättes 1990. Om man jämför befolkningsviktade genomsnittsvärden (logaritmerade data) så kan man inte påvisa någon skillnad (p=0.10). Om man däremot genomför testet på rådata (inte logaritmerade) så kan man påvisa en skillnad; AM är signifikant högre 2005 än det var 1990 (p=0.028). Det är värt att observera att AM påverkas mycket av extremvärdet 1095; om detta värde vore lägre (t.ex. 500) så skulle man inte kunna påvisa någon skillnad mellan åren (p=0.25). Vi har valt att göra tidsjämförelsen på befolkningsviktade data, eftersom urvalet inte speglar Norrlands population på ett riktigt sätt (se bilaga 6). 14

Tabell 5. En uppskattning av skillnaden i radonhalt per person i 14 kommuner i Västerbotten och Norrbotten mellan åren 1990 och 2005, efter hänsyn till befolkningens storlek i resp kommun. Viktat AM Viktad median Viktat GM a 95%KIGMvikt b,a 2005 110 40 39 27-56 1990 67 36 37 27-51 Radonhalt (Bq/m 3 ) <200 200-400 >400 2005 88% 7% 5% 1990 94% 6.0% 0.2% a: En fastighet har en radongashalt på 0 Bq/m³, värdet 1 används vid beräkning av GM b: För 4 kommuner med 1 mätning/kommun användes den genomsnittliga standardavvikelsen 1.08 för loggade värden Resultat från olika kommuner Tabell 6. Uppmätta radongashalter i olika kommuner i Västerbottens och Norrbottens län år 2005 (värden för år 1990 anges inom parentes). Kommun Antal AM GM a Median 95%KIGM a Boden 3 (10) 135 (88) 132 (50) 130 (29) - (25-99) Gällivare 1 (1) 255 (83) 255 (83) 255 (83) - (-) Kiruna 3 (8) 60 (96) 57 (46) 55 (38) - (19-112) Luleå 8 (8) 29 (33) 25 (15) 29 (14) 15-39 (6-36) Lycksele 1 (1) 1095 (68) 1095 (68) 1095 (68) - (-) Pajala 2 (2) 440 (91) 246 (68) 440 (91) - (-) Skellefteå 9 (10) 78 (74) 32 (57) 35 (62) 12-81 (35-92) Sorsele 7 (14) 104 (78) 92 (49) 105 (60) 59-142 (29-85) Storuman 14 (18) 270 (118) 219 (76) 208 (62) 157-306 (51-114) Umeå 9 (13) 28 (53) 16 (25) 10 (18) 6-38 (13-48) Vindeln 1 (1) 45 (132) 45 (132) 45 (132) - (-) Vännäs 3 (4) 58 (64) 30 (15) 30 (15) - (2-131) Överkalix 1 (1) 95 (90) 95 (90) 95 (90) - (-) Övertorneå 3 (3) 70 (114) 53 (100) 55 (124) - (-) a: En fastighet har en radongashalt på 0 Bq/m³, värdet 1 används vid beräkning av GM 15

Diskussion Radonhalterna Resultaten från mätningarna visar att radonhalterna i bostäder i Västerbottens och Norrbottens län i vissa kommuner har stigit, från 1990 till år 2005. Det befolkningsviktade geometriska medelvärdet för bostäder 1990 var 37 Bq/m 3 jämfört med 39 Bq/m 3 2005. Befolkningsviktat aritmetiskt medelvärde har stigit från 67 Bq/m 3 till 110 Bq/m 3. Observera dock att det höga genomsnittsvärdet för 2005 beror mycket på en observation med mycket högt värde. Andelen bostäder med halter över riktvärdet på 200 Bq/m 3 uppskattas vara 12 % år 2005 jämfört med 6 % år 1990. Risk för lungcancer på grund av radon i Västerbottens och Norrbottens län Sextiofyra personer har svarat på frågan om antalet rökare i hushållet. Sammanlagt ingår 125 vuxna personer i underlaget. Av dessa angavs att 15 (12 %) var rökare, 27 (22 %) var tidigare rökare och 83 personer (66 %) var icke rökare. Andelen rökare är jämförbar med rikets genomsnitt år 2004; 17,5 % av kvinnorna (16-84 år) var rökare och 15 % av männen (Socialstyrelsen (2006)). Enligt en nyligen publicerad studie innebär en ökning av radonhalten med 100 Bq/m 3 en ökning av lungcancerrisken med 16 % och liknande resultat har beräknats för Sverige (Lagarde, Pershagen m fl (1997), Darby, Hill m fl (2005)). Riskuppskattningen är dock komplicerad. Egentligen visar analysen endast en ökning med 8-10 %, men man har justerat upp risken med hänsyn tagen till mätosäkerhet. Man räknar med att de radonhalter som uppmäts ibland kan vara högre och ibland lägre än de sanna genomsnittshalterna under lång tid. Osäkerheten är dock inte symmetrisk utan framför allt höga uppmätta halter kan vara högre än långtidsmedelvärden. Vi har valt att göra ett förenklat antagande där vi räknar med att de uppmätta halterna i Västerbottens och Norrbottens län ungefärligt speglar befolkningens sanna radonhalter och räknar med att för uppmätta radonhalter ökar lungcancerrisken med 15 % per 100 Bq/m 3. I Västerbottens och Norrbottens län har under de senaste tio åren inträffat i genomsnitt 135 fall av lungcancer per år. Vid en riskuppskattning kan det vara rimligt att använda ett aritmetiskt medelvärde som skattar den genomsnittliga radonhalten per invånare. Riskuppskattningen ovan innebär att den uppmätta halten på 110 Bq/m 3 (befolkningsviktat aritmetiskt medelvärde) kommer att orsaka cirka 19 fall av lungcancer per år i Västerbottens och Norrbottens län. Vid undersökningen 1990 erhölls ett befolkningsviktat aritmetiskt medelvärde på 67 Bq/m 3. Om radonhalten fortsatt att vara 67 under hela perioden fram till 2005, hade man kunnat räkna med ca 128 fall av lungcancer per år. Med den höjning av halterna som varit, så har det istället blivit 135 fall per år, dvs. ca 7 fall per år har orsakats av höjningen. Som nämndes ovan så påverkas det aritmetiska medelvärdet mycket av det höga värdet 1095 Bq/m 3 och om detta värde istället varit 500, så hade det befolkningsvikatde medelvärdet blivit 90. 16

Hur ser det ut i övriga Sverige? Det finns en besvärande brist på data om hur bostadsradon utvecklats sedan perioden kring 1990 då både den epidemiologiska studien (Pershagen, Åkerblom m fl (1994)) och ELIB-studien (Swedjemark, Melander m fl (1993)) genomfördes. De enda tidigare uppföljningar av slumpmässigt valda bostäder som vi känner till är de som gjordes år 2001 i Lysekil (Törnström och Barregård (2004)), år 2004 i Skövde (Ängerheim, Larsson m fl (2005)), år 2005 i Uddevalla (Larsson, Andersson m fl (2006)) och år 2006 i Borås (Andersson (2007)). I Lysekil noterades en relativt begränsad sänkning (knappt 20 %) av geometriskt medelvärde från 100 Bq/m 3 år 1990 till 84 Bq/m 3 år 2001. I Skövde kunde däremot noteras en tydlig minskning (med nästan 60 %) av geometriskt medelvärdet från 175 Bq/m år 1990 till 75 Bq/m³ år 2004. I Uddevalla noterades att det geometriska medelvärdet sjunkit från 53 Bq/m³ år 1990 till 30 Bq/m³ år 2005 (p<0.0005) I Borås fanns inte tillräckligt många mätningar från år 1990 för att en säker skattning av skillnaden skulle kunna göras. Det är oklart varför radonhalten har sjunkit så kraftigt i Skövde och Uddevalla men inte i Lysekil. En möjlighet är att det i Skövde kommun finns större möjligheter att finna mark med lågt markradon än i Lysekil, åtminstone om man i fallet Lysekil önskar bygga havsnära. På uppdrag av SSI, Socialstyrelsen (www.socialstyrelsen.se) och Boverket (www.boverket.se) har ett arbete startats för att följa upp med mätningar i ytterligare svenska kommuner för att kunna bedöma tidstrenden och erhålla data både för miljömålsuppföljning och förnyad riskbedömning vad avser radonets bidrag till lungcancer i Sverige. Undersökningar planeras i Partille, Upplands-Väsby och Stockholm. 17

Referenser Andersson, E. (2007). Radonhalter i bostäder i Borås kommun. Västra Götalandsregionens miljömedicinska centrum, 2007, Göteborg. Darby, S., Hill, D., Auvinen, A., Barros-Dios, J. M., Baysson, H., F, B., Deo, H., Falk, R., Forastiere, F., Hakama, M., Heid, I., Kreienbrock, L., Kreuzer, M., Lagarde, F., Makelainen, I., Muirhead, C., Oberaigner, W., G, P., Ruano-Ravina, A., Ruosteenoja, E., Rosario, A. S., Tirmache, M., Tomasek, L., Whitley, E., Wichmann, H. E. och Doll, R. (2005). Radon in homes and risk of lung cancer: collaborative analysis o f individual data from 13 European case-control studies. British Medical Journal 330(7485), pp 223. Lagarde, F., Pershagen, G. och Åkerblom, G. (1997). Residential radon and lung cancer in Sweden: Risk analysis accounting for random error in the exposure assessment. Health Phys 72, pp 269-276. Larsson, E., Andersson, E. och Barregård, L. (2006). Radonhalter i Uddevalla kommun. Västra Götalandsregionens miljömedicinska centrum, 2006, Göteborg. Pershagen, G., Åkerblom, G. och Axelsson, O. (1994). Residential radon exposure and lung cancer in Sweden. New England Journal of Medicine 330, pp 159-164. Socialstyrelsen (2006). Folkhälsa - Lägesrapport 2005. Socialstyrelsen, 2006-131-7, Stockholm. Swedjemark, G., Melander, H. och Mjönes, L. (1993). Bostadsbeståndets inneklimat. Statens institut för byggnadsforskning, 1993:7, Gävle, Sweden. Törnström, G. och Barregård, L. (2004). Radonexponering i Lysekil - allmänbefolkningsen exponering för radon i Lysekils kommun år 2001 och risk för lungcancer - ett miljöövervakningsprojekt. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2004:29, Göteborg. Ängerheim, P., Larsson, E., Wilhelmsson, K.-Å. och Barregård, L. (2005). Radonhalter i bostäder i Skövde kommun. Västra Götalandsregionens miljömedicinska centrum, 2005, Göteborg. 18

Bilaga 1. Informationsbrev «Förnamn» «Efternamn» «Gata» «Postnr» «Postadress» Radonmätningar Skulle du vilja delta i ett projekt där vi undersöker förekomsten av radon i cirka 100 bostäder i Norrbotten och Västerbottens län. Undersökningen görs på uppdrag av Strålskyddsinstitutet och Socialstyrelsen. Projektet genomförs av Miljömedicinskt Centrum i Göteborg Det kostar ingenting för dig att delta i projektet. Förutom en gratis radonmätning får du två trisslotter för besväret. Bakgrund Radon kan orsaka lungcancer. Kunskapen om radon i landets bostäder är begränsad och vi vill därför undersöka detta närmare. Vi har valt ut ett antal personer slumpmässigt ur befolkningsregistret. Du är en av dessa personer. Undersökningsmetod Undersökningen går till så att du får två små dosor (se bild på baksida). Dosorna ska läggas ut enligt anvisningar i två rum. Närmare instruktioner kommer i ett brev tillsammans med mätdosorna. Du kan leva precis som vanligt under mätperioden som är cirka 3 månader. Du får även fylla i en enkät med bl.a. uppgifter om din bostad. Enkäten kommer samtidigt som mätdosorna. Deltagandet är frivilligt Deltagandet i undersökningen är frivilligt och helt kostnadsfritt. Du har rätt att när som helst avbryta ditt deltagande i undersökningen. Ditt namn och personnummer kommer inte att hamna i något dataregister och mätvärdet kan hållas hemligt för andra än dig själv och VMC. Vi skickar radonvärdet och trisslotterna till dig när resultaten är klara. Det är viktigt för undersökningens statistiska säkerhet att så många som möjligt av de slumpmässigt utvalda deltar. Vi vill därför att du meddelar oss om du vill delta i undersökningen. Detta gör du genom att fylla i uppgifterna på bifogad talong som skickas in till VMC i bifogat svarskuvert, helst inom en vecka. Var god vänd! 19

Bild på en radondosa. Om du har frågor är du välkommen att kontakta: Erik Larsson, miljöutredare Tel 031-773 28 53, e-post: erik.larsson@ymk.gu.se Lars Barregård, professor/överläkare Tel 031-773 28 96, e-post: lars.barregard@ymk.gu.se Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) Box 414 (Medicinaregatan 16), 405 30 Göteborg 20 Löpnr:

Bilaga 2. Svarsenkät Jag är villig att delta i radonundersökningen. Datum Namn (texta) Adress Telefonnummer E-post * * Ej obligatorisk uppgift. Uppgiften kommer endast att användas för att underlätta kommunikation mellan dig och VMC. Detta blad skickas med bifogat svarskuvert till Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum 21

22

Bilaga 3. Instruktioner för dosplacering Bruksanvisning för radonmätning med spårfilm Den spårfilm som används ligger i en plastdosa och är avsedd för mätning av radongas. Plastdosorna är förvarade i aluminiumpåsar som inte får öppnas förrän mätningen påbörjas. Under mätningen kommer radon in i dosorna via en smal luftspalt och orsakar vid sönderfallet spår på filmen. Antalet spår är ett mått på radonhalten i rummet där radonmätaren varit placerad. Mätningen ska göras i två rum och du använder en dosa i varje rum. Du ska välja två olika rum för mätningen. Det ena rummet bör vara ett sovrum och båda rummen ska vara utrymmen där personer normalt vistas. Har bostaden flera våningar bör du placera en dosa på varje plan. Dosorna ska inte placeras i kök eller badrum. När du placerat ut dosorna fyller du i enkäten. Fyll i dosornas nummer, typ av rum som dosan ligger i, våningsplan samt när mätningen påbörjades (dagens datum). Efter 3 månader ska dosorna skickas tillbaka till VMC i ett svarskuvert (kommer senare). Gör så här: 1. Välj rum för mätningen. 2. Klipp upp aluminiumpåsen i ena änden nära svetsfogen och ta ut dosan ur påsen. Nu börjar mätningen! Lägg mätarna på ett bord eller en hylla minst 1,5 meter från närmaste radiator eller annan värmekälla, fönster, ytterdörr, till- eller frånluftsdon samt minst 25 cm från vägg. Dosorna ska inte ligga direkt på golvet. Du kan även hänga dosan med en tråd genom öglan. Spara påsen på lämplig plats så den finns till hands när mätningen avslutas. 3. Fyll i enkäten med uppgifter om ditt boende, dosornas nummer, placering och datum för när mätningen påbörjas. Se till så du noterat vilken dosa som ligger i vilket rum. 4. När det är dags att avsluta mätningen kommer du att få ett brev med instruktioner från oss. Om du har frågor är du välkommen att kontakta: Erik Larsson, miljöutredare Tel 031-773 28 53, e-post: erik.larsson@ymk.gu.se Lars Barregård, professor/överläkare Tel 031-773 28 96, e-post: lars.barregard@ymk.gu.se Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) Box 414 (Medicinaregatan 16), 405 30 Göteborg 23

24

Bilaga 4. Dosinsamlingsbrev «Förnamn» «Efternamn» «Adress» «Post_nr» «Postadress» Mätning av radon i din bostad Det har nu gått ungefär 3 månader sedan du fick dina dosor för mätning av radon. Nu är det dags att returnera dosorna. Gör så här 1. Samla in de två dosorna från respektive rum. 2. Leta rätt på de aluminiumpåsar som dosorna låg i när de kom. Stoppa rätt dosa i rätt påse (de är försedda med nummer) och skriv datum på påsen. 3. Om du inte hittar aluminiumpåsarna går det bra att vira in dosorna i vanlig aluminiumfolie. Skriv datum på dosan. 4. Skriv respektive dosas nummer, placering och datum på den enkät du fått tidigare. Fyll även i resten av uppgifterna på enkäten. 5. Vik in kanten på påsen och förslut den med en bit tejp eller ett gem. 6. Lägg de tillslutna påsarna i det portofria svarskuvertet och posta så snart som möjligt. 7. Hör av dig om du inte hittar enkäten. Vi skickar gärna en ny. Tack för din hjälp. Om du har frågor är du välkommen att kontakta: Erik Larsson, Miljöutredare. Tel 031-773 28 53, E-post: erik.larsson@amm.gu.se Lars Barregård, Professor, Överläkare. Tel 031-773 28 96. E-post: lars.barregard@amm.gu.se 25

26

Bilaga 5. Enkät Enkät i samband med radonundersökning Namn Datum: Telefon: E- post Fastighetsägare: Fastighetsbeteckning: Antal vuxna (över 18 år) män i hush. Antal vuxna kvinnor Antal personer under 18 år Födelseår (för alla i hushållet): Antal vuxna rökare Antal vuxna som ej röker men tidigare varit rökare Antal vuxna som aldrig varit rökare Bostadstyp Flerbostadshus Ditt våningsplan Suterränghus Villa Radhus Annat (ange): Byggnaden Byggår: Typ av grund: Platta på mark Källare Krypgrund Vet ej Finns det blåbetong i huset Ja Nej Vet ej Om ja, ange var (väggar, golv, etc.) 27

Ventilationssystem Vet du vad du har för ventilation i bostaden Ja Nej Om Ja ange nedan: Mekanisk ventilation Självdragsventilation Annat (ange) Brukar du sova med öppet fönster Ja Nej Periodvis under året Har det tidigare gjorts mätningar i bostaden Ja Nej Har det gjorts åtgärder mot radonhalter i bostaden Ja Nej Hushållsvatten Kommunalt vatten Borrad brunn Grävd brunn Vet ej Dosornas nummer Film nr Typ av rum * Vånings - plan** dag - Mätningen påbörjad Mätningen avslutad år mån dag år mån - * Sovrum, vardagsrum, hall, gillestuga, kontor etc. ** Suterräng/källarplan=0, markplan=1 etc. 28

Luleå Bilaga 6. Fördelning av personer i urvalet respektive i populationen 30 Population Urval 20 Procent 10 0 Luleå Boden Kiruna Pajala Vindeln Umeå Gällivare Lycksele Sorsele Skellefteå Storuman Vännäs Överkalix Övertorneå Andel personer från olika kommuner, i urvalet respektive i populationen 3 Differensen mellan 2005 och 1990 (logskala) 2 1 0-1 -2 Umeå Boden Kiruna Pajala Gällivare Lycksele Skellefteå Storuman Sorsele Vännäs Vindeln Övertorneå Överkalix Skillnaden i radonhalt mellan år 2005 och år 1990 (logaritmerade värden), för respektive kommun 29