Hur kan vi klara slakten?

Hur kan vi klara slakten? Tommy Öhman: Vi har en EU-godkänd styckningslokal där vi styckar våra egna lamm, kalvar och nöt. Vi är fyra producenter, och alla är kravcertifierade. Våra djur slaktas på Swedish Meats i Uppsala. Jag är styrelseledamot i Ekokött, och har deltagit i projektet Upplandsslakt. Jag tror på enkla standardiserade slakt-, stycknings- och kylbodar i form av moduler som kan sättas ihop efter olika önskemål. Kanske kan de rymmas i containrar. De som är intresserade inom ett lämpligt geografiskt område kan bilda ett nätverk, där man hanterar dessa moduler efter behov. En del förblir antagligen stationära. Inom nätverket hanterar man veterinärbesiktningar, avfallshantering m.m. Gemensamma större anläggningar för styckning och chark kommer så småningom att växa upp. Antagligen behöver vi mjuka upp myndigheterna för att få ett smidigt system, och också diskutera avgifter och kostnader. Det måste vara skillnad på hur myndigheter hanterar dessa problem i EU, då Tyskland har nästan 9 000 småskaliga slakterier och Österrike drygt 5 000, och Sverige har bara 39. Vi bör studera i vad skillnaderna ligger. Vad jag kan förstå, så är det aktuellt att ta bort begreppet småskaliga slakterier i EU. Det positiva är att våra befintliga småskaliga slakterier kan öka sin produktion. Men hur förändras kostnaderna? Det akuta behovet av att lösa avfallshanteringen, hur gör vi det? Kan vi elda det i småskaliga anläggningar tillsammans med den plast som vi har så mycket bekymmer med. Personal till slaktbodarna hur löser vi det? Ska vi vända oss till invandrargrupper? Tommy Öhman, Åloppe Lantbruk, tel: 0171-41 91 30, e-post: aloppe.lantbruk@c.lrf.se Maria Alarik: Mångfald i ekologisk slakt Jag är husdjursagronom och har arbetat med ekologisk husdjursrådgivning och ekokött sedan 1997. Grisuppfödare/dräktiga gyltor under 1972-2000. Har intresse för bra och djurvänlig uppfödning samt frågor som rör slakt och köttförädling. Jag är idag projektledare i föreningen för Sveriges ekologiska köttproducenter, ekokött ek. för. och husdjursrådgivare vid Hushållningssällskapet i AB, C och D län Föreningen ekokött fyller 10 år i år, och startades 1993 av ekologiska köttproducenter som ville bygga upp en marknad för ekologiskt kött i Sverige. 1997 hade volymerna ökat väsentligt, och dåvarande Scan/ nuvarande Swedish Meats ville få kontroll över handeln av det ekologiska köttet som till övervägande delen slaktades vid deras anläggningar. Man köpte verksamheten av Ekokött, och föreningen har sedan dess varit en intresseförening för de ekologiska köttproducenterna. Under perioden 1997 till 2003 har konsumentfokus alltmer hand- Maria Alarik, HS (Hushållningssällskapet), tel: 018-56 04 00, e-post: maria.alarik@hush.se 44 Ekologiskt lantbruk Konferens Ultuna November 2003

A 1. H U R K A N V I K L A R A S L A K T E N? lat om etiska värderingar i samband med slakt. Många ekoköttproducenter med närkontakt till marknaden har kunder som starkt ifrågasätter den storskaliga slakten och som har önskemål om kött som slaktats på ett värdigt sätt vid lokal småskalig slakt. Samtidigt har förädlingen utvecklats långt inom den storskaliga slakten/förädlingen, och idag samarbetar handelskedjorna med slakten (Swedish Meats) för att öka volymerna och förädlingsgraden. Vi som arbetar för ekologisk köttproduktion har som mål att öka volymerna av kött som slaktas enligt KRAV:s regler och som säljs med KRAV-tillägg som täcker merkostnaderna i uppfödningen. För att det målet ska kunna uppfyllas krävs att den storskaliga kanalen (kanalerna) går bra och att det finns aktiva köpare i samtliga handelskedjor och storkök. För att tillgodose de konsumenter som lägger särskild vikt vid etisk slakt och närproducerat kött måste samtidigt småskaliga slakterier utvecklas på lokal nivå. Genom småskaliga slakterier kan lokala unika varor komma ut på marknaden som viktiga bärare av de mervärden som förknippas med ekologiskt kött och ekologisk uppfödning. För att konkurrensen ska upprätthållas krävs att fler slakterier handlar med ekologiskt kött, både de stora, de småskaliga, samt även de medelstora slakterierna i Sverige. Då först får vi en väl fungerande handel både vad gäller tillförsel och försäljning. Den storskaliga ekologiska slakten fungerar idag ganska bra. Den småskaliga slakten håller på att duka under för krångliga och fördyrande regler, på ett år har antalet småskaliga slakterier i Sverige minskat från 40 till 30 stycken. Detta samtidigt som fler konsumenter vill se en ökad mångfald och möjlighet att välja det lokalt och småskaligt producerade med närkontakten till uppfödaren. Viktiga frågor att jobba vidare med: Förenklat och framförallt kostnadssänkande regelverk för småskaliga slakterier. Samma förutsättningar som i andra europeiska länder som har mer utvecklad småskalighet och där de lokalproducerade livsmedlen hyllas som högsta kvalitet. Stötta befintliga och blivande entreprenörer i den småskaliga slakteribranschen. Christel Benfalk, JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik), tel: 018-30 33 96, e-post: Christel.Benfalk@jti.slu.se Christel Benfalk: JTI:s synpunkter Kan den ekologiska köttproduktionen leva upp till de krav och förväntningar som konsumenterna ställer på slakten? Hur ska vi skapa förutsättningar för lokala slakterier och är mobila slakterier en realistisk möjlighet? De flesta konsumenter är omedvetna om hur djurhanteringen vid slakten går till även om de ekologiska konsumenterna troligtvis är mer insatta än andra. För att de ska kunna göra medvetna val av produkter och däri- 45

genom kunna påverka det utbud av produkter som vi har kan inte priset vara den tydligaste skillnaden. En tydlig märkning av produkten som visar på andra skillnader än priset måste till. KRAV-märket är på god väg och står för en symbol som många känner till, men långt ifrån alla konsumenter förstår mer ingående hur produkten har producerats. Hur skulle informationen i butiken kunna förtydligas så att konsumenten kan ha krav och förväntningar och göra adekvata val? För att skapa en bra djurhantering från uppfödning till slakt måste hela produktionskedjan gås igenom. Exempelvis när ansvaret för djuren övergår från producent till slakteri dvs. när djuret börjar transporten till slakteriet. Djur (exempel från hantering av gris som JTI mest har erfarenhet av) som har fötts upp på stora ytor i bästa fall på en och samma gård och aldrig har transporterats ska plötsligt transporteras. Ytan de får till sitt förfogande är 0,36 m 2 per gris (Sverige) där de knappt kan röra sig. Detta innebär en stress för djuren. De svenska reglerna innebär att grisar får transporteras med en djurtäthet på 0,36 m 2 per gris under transport i Sverige (dock högst 305 kg per m 2 ). Detta kommer dock att förändras eftersom direktivet är att ytan ska vara 0,42 m 2 per gris under transport (dock högst 235 kg per m 2 ). Konsekvenserna av att grisar med vana att ha stora utrymmen trängs ihop finns det säkert olika åsikt om. En djurtransportörs erfarenhet är att dessa djur skriker hela tiden under transporten fram till slakteriet och till dess att de lastas av vid slakteriet. Andra säger att det inte alltid är så att ekologiska grisar skriker. En transportör som JTI diskuterat med har goda erfarenheter av att ha en mindre djurtäthet på lastbilen vilket enligt honom resulterade i lugnare grisar. Att hålla grisarna i separata avdelningar på transporten från separata gårdar är en självklarhet och just därför kanske det blir naturligt att ha en minskad djurtäthet för dessa djur. Är det så att ekologiska grisar ska transporteras med en mindre djurtäthet? Kanske även förändringar i uppfödningen kan förbereda grisarna inför den slutliga transporten. I många fall vill de lokala slakteriernas kunder t.ex. en affär ändå få ett mindre antal djur levererat varje vecka. Detta kan då också påverka djurtätheten på transporten eftersom det då inte kommer transportera så många djur vid varje tillfälle. Ligger slakteriet lokalt bör det då heller inte medföra en hög merkostnad En annan het fråga är den höga slakttakten på de stora slakterierna. För ett slakteri med höga fasta kostnader för t.ex. byggnader och utrustning är det nödvändigt att hinna slakta många djur varje dag annars blir plötsligt slaktkostnaden per djur hög istället för låg. Om det förekommer tvekande djur vid bedövningen så sänks antalet avblodade djur per tidsenhet som fyller på i slaktlinjen där avhudning, urtagning m.m. sker och då kan slakttakten sänkas för mycket. Den höga slakttakten innebär inte bara en stress för djuren utan också en stor stress för den personal som arbetar med framdrivning av djur. Hög slakttakt med bibehållen god hantering av djuren förutsätter gruppbedövning, vilket i sin tur innebär stora ombyggnationer av slakterier. Ännu finns inte tekniken för att gruppbedöva nötkreatur färdigutvecklad. De stora slakterierna har utvecklats med lägsta möjliga slaktkostnad som hu- 46 Ekologiskt lantbruk Konferens Ultuna November 2003

A 1. H U R K A N V I K L A R A S L A K T E N? vudmål. Många konsumenter och konsumentorganisationer har också länge haft billiga livsmedel som huvudmål. När konsumenterna sett fler viktiga egenskaper hos livsmedlen än priset har även slakterierna börjat föra in fler mål med sin verksamhet. Det är viktigt att förstå att när låg slaktkostnad blir huvudmål så blir resultatet ett stort kostnadseffektivt slakteri. Ska mindre lokala slakteriet ha samma huvudmål? Andra huvudmål kan exempelvis vara att konsumenterna betalar mer för de goda egenskaper livsmedlet står för och för att det medför lokala arbetstillfällen. Även om ett litet lokalt slakteri inte når ned till samma låga slaktkostnad som ett stort slakteri kan det ändå totalt sett bli lönsamt. Idag pressas dock både små och stora slakterier hårt av kostnader som de näppeligen kan styra över och dessa berörs nedan. Maximalt antal djurenheter på de småskaliga slakterier som får slaktas anses idag för lågt för att många företag ska ha en rimlig möjlighet till balanserad ekonomi. Detta hänger starkt ihop med kostnaden för sortering och omhändertagande av avfall och veterinärbesiktningskostnaderna vilka är tunga kostnadsposter. Ska endast slakterierna bära dessa kostnader? En framtida förändring måste ske och om dessa kostnadsposter förändras så kanske det inte är nödvändigt att förändra maximalt antal djurenheter som får slaktas på det småskaliga slakteriet. Vi ser också att företagare som vill starta ett eget litet slakteri behöver god vägledning om hur man ska gå tillväga. Tiden för små företagare är alltid begränsande och det kan vara mycket tidsödande att exempelvis få klarhet i vad myndigheter kräver för att lokaler etc. ska bli godkända. Det finns t.ex. ett behov av en handbok som innehåller allt det man bör tänka på samt förslag till lokaler, djurhantering, djurflöden etc. Detta skulle även underlätta för rådgivare som lättare kan bli insatta i ämnet och fungera som bollplank åt företagarna. Mobila slakterier är på väg att bli lagligt att använda för andra djurslag än för ren vilket ett flertal länder varmt välkomnar. I dagsläget kommer de nog inte kunna nyttjas för slakt av få djur som finns långt från slakterier. Mobila slakterier passar bäst för närbelägna lantbrukare med större djurbesättningar i samverkan. Mobilen kan också anpassas för att slakta fler djurslag och den skulle kunna användas inom olika upptagningsområden där koncentrerad slakt sker vid få tillfällen under året. En diskussion som också bör föras är om det går att använda ett mobilt slakteri till fjäderfä eller framför allt slakthöna. Tyvärr har hon i många fall inget ekonomiskt värde vilket gör att hanteringen också blir därefter. Det här är infallsvinklar som JTI tycker är viktiga att ta med i en diskussion kring de frågeställningar som denna session har. 47

Åke Karlsson: Jag heter Åke Karlsson och har tillsammans med min familj en kombinerad skogs- och jordbruksfastighet i Kolmården där vi huvudsakligen bedriver ekologisk nötköttsproduktion. På gården finns 20 amkor av rasen Aberdeen Angus. Det kött som produceras på gården säljs direkt till kund. Jag är ordförande för Förbundet Sveriges Småbrukare, en organisation med 6 800 medlemmar. Vår organisation arbetar för bevarandet av de mindre jordbruken. Produktionsmetoder med stor respekt för miljön. Vårt mål är att skapa en småskalig livsmedelsproduktion med inriktning på kvalité i hela landet. Vi arbetar också för att skapa bättre kontakter mellan producent och konsument. Den fråga som för närvarande står högst på dagordningen i organisationen är att skapa bättre möjligheter att starta gårdsslakterier. Många mindre gårdar med djurhållning i våra skogs- och mellanbygder har i dag problem med slakt, särskilt de ekologiska, då föreningsslakten ställer krav på ett visst antal djur vid varje leveranstillfälle. Särskilt stora problem är det för de som är fåruppfödare och hållare av lantraser. Det finns inga förbud mot att starta gårdsslakterier i Sverige, men det är höga kostnader för veterinärbesiktningar, krångliga och omotiverade regelverk samt orimliga krav på lokaler som omöjliggör en positiv utveckling för gårdsslakterier. Det finns cirka 35 småskaliga slakterier ( dessa tillåts slakta max 1 000 vuxna nöt per år ) men det finns inget gårdsslakteri i hela Sverige som slaktar vuxet nöt. I andra EUländer är gårdsslakterier vanliga. I Österrike t.ex. finns cirka 5 000 småskaliga slakterier, de flesta gårdsslakterier där bonden slaktar sina egna djur. Av detta kan vi dra slutsatsen att det inte är EU som är problemet. Det är våra egna politiker som utgör det största hindret när det gäller att utveckla en lokal livsmedelsproduktion som formuleras utifrån följande kriterier. De regionalpolitiska, miljö, energi, social och djuretiska. Problem att diskutera: Höga kostnader för veterinärkontroller och slaktavfall. Orimliga krav på slakt och styckningslokaler. Åke Karlsson, Förbundet Sveriges Småbrukare, tel: 011-39 22 30, e-post: krokeksgard@telia.com Stig Eriksson: Företaget Glad Gris finns i Spånga Torstuna, Enköping. Vårt måtto är att se till att grisarna lever ekologiskt utan antibiotika och genmanipulerad mat samt har en bra livsmiljö. De lever utomhus i en stressfri miljö. Slakteriet har vi på gården bara för att grisen ska slippa en stressande transport. När man slaktar en stressad gris blir inte köttet bra. Det behöver vi inte oroa oss för och därför har vi också en av landets bästa produkter! Glad Gris hörnpelare är ekologisk uppfödning produktion distribution catering Stig Eriksson, Glad Gris, tel: 0171-41 10 69, e-post: stig.ericsson@enkoping.mail.telia.com 48 Ekologiskt lantbruk Konferens Ultuna November 2003

A 1. H U R K A N V I K L A R A S L A K T E N? På gården har vi vårt eget slakteri. Slakten är specialutformad och utföres på ett lugnt och harmoniskt sätt. Kvällen innan slaktdagen kör vi hem grisarna i deras egen fodervagn, vilken förses med vatten och mycket halm. För catering helsteker vi en menygris. Som attraktion har vi grissafarin som börjar på gården och går med traktor och vagn genom hagar och ängar. Vi har samarbete med flera företag som säljer våra produkter. Punkter till sessionen: Hur kan vi klara slakten? Avgiften för granskning och godkännande av gårdsslakteri enligt Livsmedelsverkets bestämmelser är 40 000 kr och blir kännbar speciellt för en liten producent. Likaså blir besiktningskostanden per kg kött hög vid små volymer. Jordbruksverkets direktiv för avfallshanteringen kan ifrågasättas ur miljösynpunkt. 49