25.1 ONSDAGSSERIEN 10 Musikhuset kl. 19.00 Sakari Oramo,Santtu-Matias Rouvali, Juliana Avdejeva, piano Frédéric Chopin: Pianokonsert nr 2 f-moll op. 21 30 min I Maestoso II Larghetto III Allegro vivace PAUS 20 MIN Max Savikangas: Whisked whistle for symphony orchestra, uruppförande (Yles beställning) Leoš Janáček: Taras Bulba, rapsodi för orkester 10 min 23 min I Andrijs död II Ostaps död III Taras Bulbas profetia och död Paus ca kl. 19.45. Konserten slutar ca kl. 20.55. Sänds direkt i YLE Radio 1 och på Internet (yle.fi/rso). 1
FRÉDÉRIC CHOPIN (1810 1849): PIANOKONSERT NR 2 I sina pianokonserter följde Chopin den tidiga 1800-talsraditionen med s.k. briljanta konserter. Det var fråga om verk som kringresande virtuoser skrev för eget behov och där orkestern avsiktligt fick stå i bakgrunden för solistens virtuosa utsvävningar. Orsakerna till detta var inte enbart virtuosernas uppblåsta ego utan också av rent praktisk art. På sina turnéer kom pianisterna att ha att göra med orkestrar av mycket varierande nivå och storlek, och då var det tryggast att komponera en så enkel orkestersats som möjligt. Den solistcentrerade konstellationen är uppenbar redan i f-mollkonsertens första sats. Orkesterns självständiga avsnitt inskränker sig till orkesterintroduktionen i början samt korta tuttipassager kring genomföringen. Orkestern kommer inte heller i betydande grad med några kontrasterande motiv eller kommenterande repliker till pianot. Pianot dominerar så till den grad att det inte ens behövs några solokadenser i konserten. Den romantiskt drömmande långsamma satsen är den som tydligt representerar den mogne Chopin och den har ibland kallats för hans första nocturne. Enligt Chopins eget vittnesmål fick han inspirationen till satsen av sin förälskelse i den unga sångerskan Konstancja Gładkowska. Svärmeriet avbryts emellertid av en scen där stråkarnas tremolo ackompanjerar intensiva unisonosekvenser i pianot. I Polen hade Chopin före pianokonserterna väckt mest uppmärksamhet med ett antal verk som bygger på nationella dansrytmer. Även i sina pianokonserter ger han i finalsatserna plats för dansrytmer, i f-mollkonsertens livliga och fräscha rondofinal huvudsakligen för masurkan. Kimmo Korhonen (sammandrag) MAX SAVIKANGAS (1969 ): WHISKED WHISTLE FÖR SYMFONIORKESTER Max Savikangas är musikmagister, kompositör och altviolinist. Hans opusförteckningen omfattar 90 verk - instrumentala och vokala verk, elektroakustiska verk, mångkonstverk och kombinationer av dessa. Så här beskriver han själv sina kompositioner och kvällens uruppförande: De första fröna till mina kompositioner uppkommer ofta genom improvisation och avlyssning: jag njuter av att improvisera på viola och av att förundra mig över de mest olika slag av akustiska skeenden. Vanligtvis går det så att några av de spontana idéer som uppkommit på detta vis stannar i mitt sinne och börjar leva sitt eget liv för att slutligen bli utgångspunkter för utskrivna kompositioner. Det är stråkarna som har ledningen i min tio minuter långa komposition Whisked Whistle (2011), som får sitt uruppförande i kväll. Så här lyder mina anvisningar till hur speltekniken skall genomföras i enlighet med rubriken (som kunde betyda Vispad vissling eller vinande) Spelas sul pont./quasi flag. Ett snabbt, vispande samt överbrett armvibrato, där ett finger glider längs strängen. Avsikten är att producera ett vinande, ilande och vispande ljud, som litet påminner om elgitarr. Övriga utvidgade spelsätt och 2
klanger för stråkarna är sul tasto pan, circular bowing, crackle, whistle staccato, rumble och bursting. Variationen mellan kontrasterande klangfärger och spänningen dem emellan skjuter musiken framåt i jämbördig grad tillsammans med en sexstämmig harmoni som jag utvecklat och andra mera traditionella medel (klangfärg skall här uppfattas i vid bemärkelse som ett samlande begrepp som omfattar alla akustiska delfaktorer som ingår i skeendet). Hojtandet, vinandet, viskandet, knastret och brummandet, mm, är således ingalunda några senare tillagda effekter eller kryddor utan utgör en organisk del av uttrycket. Altfiolerna får inleda min första komposition för stor symfoniorkester. I min egenskap av kompositör-altviolinist och fan av RSO:s violasektion hade jag inget annat val. Jag framför ett varmt tack till Radions symfoniorkester för samarbetet! Beställning av nya verk är en uppskattad del av orkesterns profil och ett viktigt stöd för den nya finländska orkestermusiken. Max Savikangas LEOŠ JANÁČEK (1854 1928): TARAS BULBA Leoš Janáček var en panslavist som betonade de slaviska folkens gemenskap. För att hämta inspiration vände han ofta blickarna i riktning mot Ryssland. Han läste ryska klassiker obehindrat på originalspråket och använde sig ofta av motiv ur dem som utgångspunkt för sina kompositioner. Just ur panslavistisk synvinkel sett är den symfoniska rapsodin Taras Bulba det mest intressanta av Janáčeks ryskinspirerade verk. Det baserar sig på Nikolaj Gogols historiska roman med samma namn, som handlar om den ukrainske 1600-tals kosackledaren Taras Bulbas kamp mot polackerna. De tre satserna i Taras Bulba kretsar kring tre personers död. Huvudpersonen i första satsen är Taras Bulbas yngre son Andrej (eller Andrij), som i äkta Romeo och Juliaanda har förälskat sig i en polsk flicka. Melodin för engelskt horn i början beskriver Andrijs inre tvivel och oboemelodin hans kärlek, men mellan de stämningsfulla scenerna uppenbarar sig hotande element och slutligen Taras Bulba själv ackompanjerad av basunernas, tubans och de låga stråkarnas punkterade motiv. Fadern dödar sin egen son, då denne gått över på fiendens sida. Ostaps död handlar om Taras Bulbas äldsta son, som tillfångatas av polackerna. Mot harpans brutna ackord klingar en skarp figur i violinerna. Ur denna föds litet senare ett motiv som beskriver Ostaps öde och som också i sin tur får en lyriskt känslig variant. Slutet av satsen domineras av polackernas vilda segerdans och en tortyrscen som leder till Ostaps död. I sista satsen tillfångatas Taras Bulba själv av polackerna. Han spikas fast vid ett träd och bränns upp, men innan han dör får han en vision av sitt folks seger. Satsen slutar i förtröstansfulla och segervissa stämningar och Janáček konstaterade med hänvisning till slutscenen, att det inte i hela världen finns någon eld eller tortyr som är stark nog för att krossa det ryska folkets livskraft. Kimmo Korhonen (sammandrag) 3
SANTTU-MATIAS ROUVALI Santtu-Matias Rouvalis dirigentkarriär har på en kort tid gått framåt med stormsteg. Vid sidan av sina dirigentstudier, som han inledde 2007 för Leif Segerstam, Jorma Panula och Hannu Lintu, har Rouvali hunnit dirigera betydande symfoniorkestrar både i hemlandet och utomlands. Före dirigentstudierna studerade han slagverk vid Sibelius-Akademins ungdomsutbildning. I juli 2011 blev Rouvali delaktig av Dudamel Fellowship-programmet vid Los Angeles Philharmonic Orchestra, inom vilket fyra unga dirigenter får personlig handledning och dessutom får dirigera filharmonikerna och delta bl.a. i orkesterns samarbetsprojekt. Sedan september 2011 tillträdde Rouvali även som konstnärlig samarbetspartner för Tapiola Sinfonietta. Under kommande år kommer han också att fortsätta sitt nära samarbete med RSO. Rouvali har sedan 2009 arbetat som Sakari Oramos assistent vid Karleby operasommar, där han dirigerat bl.a. Bizets Carmen och Mozarts Trollflöjten. Under denna säsong debuterar Rouvali bl.a. med City of Birmingham Symphony Orchestra, Tokyo symfoniorkester, Hessens radiosymfoniorkester och Köpenhamns filharmoniska orkester. bl.a. New York Philharmonic Orchestra och NHK-symfoniorkester i Japan samt hållit soloaftnar i London, på Mariinskijteatern, vid Pragvåren och festivalen i Montpellier. Utöver Chopintävlingen har Avdejeva vunnit bl.a. tävlingen Arthur Rubinstein in Memoriam i Polen 2002, pianotävlingen i Bremen 2003 samt pianotävlingen i Genève 2006. Juliana Avdejeva började studera pianospel i femårsåldern för Elena Ivanova vid musikskolan Gnessin i Moskva. År 2003 fortsatte hon studierna vid Hochschule der Künste i Zürich under Konstantin Scherbakovs ledning. Efter att ha graduerat med högsta vitsord både från Moskva och Zürich fortsatte Avdejeva sin utbildning vid den prestigefulla pianoakademin vid Comosjön i Italien. Juliana Avdejevas stora repertoar omfattar såväl Bach som musik från 1900-talet. Hon är speciellt intresserad av gamla periodinstrument och har uppträtt som solist med bl.a. Upplysningstidens orkester, då hon trakterade ett gammalt Erardpiano. Under den gångna hösten har Avdejeva spelat bl.a. som solist för Tjeckiska filharmonin under ledning av Herbert Blomstedt och gjort en turné i Japan och Taiwan. Soloaftnar håller hon även i Tonhalle i Zürich och i Spanien och Italien. På programmet under kommande år finns bl.a. en USA-turné som solist för Warszawas filharmoniker. JULIANA AVDEJEVA Juliana Avdejeva fick sitt genombrott i och med segern i den prestigefulla Frédéric Chopin-pianotävlingen i Warszawa 2010. Efter det har hon uppträtt som solist med 4
RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester med uppgift att bidra till och främja den finländska musikkulturen. Sakari Oramo har varit orkesterns chefsdirigent sedan 2003. Hannu Lintu, som under spelåret 2011 12 är orkesterns förste gästdirigent, tillträder hösten 2013 som RSO:s nye chefsdirigent. RSO:s hedersdirigent är Jukka-Pekka Saraste. Han var chefsdirigent för RSO åren 1987 2001 och fortsätter sitt intensiva samarbete med orkestern. Radioorkestern grundades år 1927. Den ursprungliga tiomanna ensemblen utvidgades på 1960-talet till en fulltalig symfoniorkester. RSO:s tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. Till RSO:s uppgifter hör också att spela in all finländsk orkestermusik för Rundradions bandarkiv. Med Sakari Oramo har RSO spelat in på skiva verk av bl.a. Bartók, Hakola, Saariaho, Respighi, Kaipainen och Kokkonen samt premiärinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Skivinspelningen (Ondine) av Nordgrens 3:e och 5:e symfoni fick det franska priset Académie Charles Cros. Inspelningen av Magnus Lindbergs klarinettkonsert fick BBC Music Magazines pris 2006. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (Sony BMG) fick MIDEM Classical Awards 2008. Samma år valde New York Times en inspelning med orkesterverk av Lindberg till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen och har gett över 300 konserter utomlands. Under säsongen 2011 2012 uppträder RSO bl.a. vid den prestigefulla Beethovenfestivalen i Bonn och i Concertgebow i Amsterdam. RSO:s radiokanal YLE Radio 1 radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan också avlyssnas runt om i världen på RSO:s webbsidor (yle.fi/rso). 5