Kl. 3.17. PISTOLEN BERETTA PX4 compact är lite större än en mobiltelefon,

Kl. 3.17 PISTOLEN BERETTA PX4 compact är lite större än en mobiltelefon, väger omkring 700 gram och kan skjuta tio skott. Den är liten, lätt och osynlig när man bär den i fickan och den lilla kalibern har en stor fördel: istället för att fara rakt igenom offrets kropp träffar kulan ben och sliter sönder allt i sin väg. Naturligtvis är chanserna för att överleva ett skott av den kalibern också rätt hyfsade. Det finns massor av exempel där ingen vital åder har kapats och offret har haft tid att reagera och avväpna angriparen. Men om personen som skjuter har någon erfarenhet på området kan han välja mellan en snabb död genom att sikta på punkten mellan ögonen eller mot hjärtat eller en långsammare genom att placera pipan i en viss vinkel nära revbenen och sedan krama avtryckaren. Den som blir träffad märker då inte omedelbart att han eller hon är dödligt sårad och försöker göra motstånd, fly eller ropa på hjälp. Den stora fördelen med detta är att offret hinner se mördarens ansikte, samtidigt som krafterna långsamt försvinner och han eller hon faller till marken, utan större blodutgjutning och utan att helt förstå vad som egentligen händer. 13

Det är långt ifrån experternas favoritvapen. Lätt och trevligt i en kvinnas handväska. Men ingen styrka, säger en man i brittiska underrättelsetjänsten till James Bond i den första filmen i serien, samtidigt som han lägger beslag på Bonds gamla pistol och ger honom en ny modell. Men det rådet gällde förstås bara proffs, och för det han nu hade i tankarna var det perfekt. Han köpte Berettan på svarta marknaden, så att det inte skulle gå att spåra vapnet. Det är fem kulor i magasinet, men han har bara tänkt använda en, på vars spets han har gjort ett X med en nagelfil. Det kommer att få den att dela sig i fyra bitar när den avfyras och stöter på något fast motstånd. Men han kommer bara att använda Berettan som en sista utväg. Det finns andra sätt att utplåna en värld och krossa ett universum och hon kommer säkert att förstå budskapet så fort det första offret hittas. Hon kommer att inse att han gjorde det av kärlek, att han inte känner någon bitterhet och att han är beredd att låta henne komma tillbaka utan att ställa några frågor om det som har hänt de senaste två åren. Han hoppas att sex månaders noggrant planerande ger resultat, men det kommer han inte att veta säkert förrän nästa morgon. Hans plan är att låta furierna, de romerska mytologiska gestalterna, på sina svarta vingar stiga ner till det blå och vita landskapet fullt av diamanter, Botox och snabba bilar som ingen har någon användning av eftersom det bara får plats två personer i dem. Med hjälp av de små produkter han har tagit med sig kan alla de där 14

drömmarna om makt, framgång, berömmelse och pengar krossas på ett ögonblick. Han hade kunnat gå upp till sitt rum, för den scen han väntade på att få bevittna ägde inte rum förrän klockan 23.11; ändå hade han varit beredd att vänta ännu längre. Mannen och hans vackra kvinnliga sällskap kom, båda vederbörligt uppklädda, för att delta i ännu en av dessa galafester som hålls på kvällen efter varje viktig middag, och som lockar fler gäster än någon filmpremiär på festivalen. Igor låtsades inte om kvinnan. Han dolde ansiktet bakom en fransk tidning (en rysk tidning skulle ha varit uppseendeväckande), så att hon inte kunde se honom. Det var en onödig försiktighetsåtgärd: som alla kvinnor som känner sig som världens drottning gav hon aldrig någon annan en blick. Sådana kvinnor är där för att glänsa och undviker alltid att fästa sig vid vad andra har på sig, för även om deras egna kläder och accessoarer har kostat dem en förmögenhet kan mängden diamanter eller en särskilt exklusiv klänning som någon annan bär få dem att känna sig nedstämda, på dåligt humör och underlägsna. Hennes elegante, silverhårige följeslagare gick till baren och bad om champagne, en oumbärlig aperitif inför en kväll som lovade nya kontakter, bra musik och en tjusig utsikt över stranden och yachterna som låg förtöjda i hamnen. Han lade märke till hur oerhört belevat mannens sätt var, när han tackade servitrisen för glasen och gav henne rejält med dricks. 15

De tre kände varandra. Igor kände en stark glädje när adrenalinet började blandas med blodet. Nästa dag skulle han se till att hon blev medveten om att han var där och vid ett visst ögonblick skulle de träffas. Och bara Gud visste vad resultatet av det mötet skulle bli. Igor, som var ortodox katolik, hade avgett ett löfte och svurit en ed i en kyrka i Moskva inför Sankta Maria Magdalenas reliker (som under en vecka fanns i den ryska huvudstaden, för att kyrkobesökarna skulle kunna tillbedja dem). Han hade stått i kö i nästan fem timmar och när han till slut kom fram hade han haft en känsla av att det hela bara var ett påhitt av prästerna. Men han hade inte velat ta risken att bryta sitt ord. Så han hade bett om hennes beskydd och hjälp med att nå sitt mål utan alltför stora uppoffringar. Och han hade lovat att när allt var över och han till slut kunde återvända till hemlandet så skulle han skänka en guldikon, som han skulle låta en känd ikonmålare som bodde i ett kloster i Novosibirsk måla. KLOCKAN TRE PÅ morgonen luktar baren på Hotel Martinez cigarettrök och svett. Vid det laget har Jimmy (som alltid har den ena skon i en färg och den andra i en annan) redan slutat spela piano och servitrisen är mycket trött, men gästerna som fortfarande är kvar vägrar att gå. De tänker stanna i den där lobbyn i åtminstone en timme till, eller rent av hela natten, ända tills någonting händer! Det har trots allt redan gått fyra dagar sedan invigningen av Filmfestivalen i Cannes och fortfarande har ingenting hänt. Vid varje enskilt bord ser tankarna och 16

förhoppningarna likadana ut: att få träffa människorna med makt. Vackra kvinnor väntar på att någon producent ska förälska sig i dem och ge dem en stor roll i nästa film. Några skådespelare sitter och pratar med varandra och skrattar och låtsas att inget av det där berör dem, men de har hela tiden ett öga på entrén. Någon kommer att komma. Någon måste komma. Unga regissörer med massor av idéer och cv:n som räknar upp videofilmer de har gjort på universitetet och som har läst allt som har skrivits om filmfoto och manusförfattande hoppas på turen; kanske träffar de någon som har kommit tillbaka från en fest och som letar efter ett ledigt bord där han kan beställa en kaffe och tända en cigarett, någon som har tröttnat på att alltid gå till samma ställen och som känner sig öppen för ett nytt äventyr. Så naivt! Om något sådant inträffade skulle den personen minst av allt vilja höra om en ny infallsvinkel på något utslitet ämne; men förtvivlan kan förleda den förtvivlade. De mäktiga män och kvinnor som emellanåt faktiskt kommer in i hotellbaren den här tiden på dygnet brukar bara svepa runt med blicken och sedan gå upp till sitt rum. De är inte oroliga. De vet att de inte har något att frukta. Superklassen förlåter inga svek och den är medveten om sina begränsningar vad legenden än säger har de inte tagit sig dit de är genom att klättra på andra. Om det å andra sidan finns någon ny viktig upptäckt att göra vare sig det rör sig om film eller musik eller mode så kommer det att komma fram genom lämpliga efterforskningar och inte på någon hotellbar. 17

Superklassen håller nu på att älska med den unga kvinnan som objuden har lyckats ta sig in på festen och som ställer upp på vad som helst. Superklassens medlemmar tar av sig sminket, studerar rynkorna och undrar om det är dags för en ny plastikoperation. De går igenom nyheterna på nätet för att se om uttalandet de gjorde tidigare under dagen har fångats upp av medierna. De tar den oumbärliga sömntabletten och dricker teet som lovar viktminskning utan större ansträngningar. De fyller i menyn med vad de vill ha till frukosten på rummet och hänger den på handtaget på utsidan av dörren, tillsammans med skylten som säger Var god stör ej. Superklassen blundar och tänker: Hoppas jag somnar snabbt, jag har ett möte i morgon klockan tio. Men alla vet att baren på Hotel Martinez är stället där de mäktiga människorna håller till, vilket betyder att det alltid finns en chans att träffa någon. Det faller dem inte ens in att de mäktiga bara talar med de mäktiga, som måste träffas då och då för att äta lite mat och dricka några glas tillsammans, för att ge glans och anseende åt stora fester och underhålla föreställningarna om att världen av lyx och glamour är åtkomlig för alla som är tillräckligt modiga för att fullfölja en idé. De måste träffas för att förhindra alla icke lönsamma krig och för att främja aggressioner mellan länder eller företag i de fall de känner att det kan ge dem mer makt eller pengar. De låtsas att de är lyckliga, trots att de numera är gisslan hos sin egen framgång. Och de fortsätter att kämpa för att öka sin rikedom och sitt inflytande, även om båda 18

redan är ofantliga, för Superklassen är inte mindre fåfäng än att den tävlar med sig själv för att se vem som är bäst av de bästa. I en idealisk värld skulle de mäktiga tala med skådespelarna, regissörerna, scenograferna och manusförfattarna som vid det här laget är röda i ögonen av trötthet och funderar över hur de ska ta sig tillbaka till rummet de hyrt i ett område långt därifrån, för att nästa dag börja på ett nytt maraton av vädjanden, försök att ordna möten och ständig tillgänglighet. I den verkliga världen befinner sig de mäktiga just nu på sina rum, går igenom sin mejl och klagar över att festerna alltid är sig lika, att deras väninna hade ett större smycke än de och de frågar sig hur det kan komma sig att yachten som konkurrenten har köpt har en helt unik inredning. Igor har ingen att prata med, men det är han inte heller intresserad av. Segraren står ensam. Igor är en framgångsrik ägare av och vd för ett ryskt mobilföretag. För ett år sedan reserverade han den bästa sviten på Martinez (som kräver att alla ska betala i förskott för minst tolv nätter, oavsett hur länge de tänker stanna); han anlände på eftermiddagen med sitt privata jetplan, blev körd till hotellet, där han tog en dusch och sedan åkte ner med hissen i hopp om att bli vittne till en särskild scen. I början blev han besvärad av skådespelerskor, skådespelare och regissörer, men så kom han på ett bra svar till dem alla: Don t speak English, sorry. Polish. 19

Eller: Don t speak French, sorry. Mexican. När någon försökte sig på några ord på spanska tog Igor till ett annat knep. Han började anteckna siffror i ett block, för att inte framstå som vare sig journalist (som alla är intresserade av att tala med) eller filmmogul. Bredvid sig hade han en rysk ekonomitidning (de flesta kan i alla fall inte se skillnad på ryska och polska och spanska) med ett foto av en ointressant direktör på omslaget. Bargästerna betraktar sig som goda människokännare och lämnar Igor i fred, de antar att han är en av dessa miljonärer som kommer till Cannes i hopp om att hitta en ny flickvän. Det är i alla fall vad skvallret säger sedan den femte gästen med ursäkten att det inte finns några lediga stolar har slagit sig ner vid hans bord och beställt mineralvatten. Igor blir lämnad i fred och hänförs till kategorin parfym. Parfym är ett slanguttryck som används av skådespelerskor (eller starlets, som de kallas under festivalen) eftersom det, precis som med parfymer, är lätt att byta märke, även om någon av dem faktiskt kan visa sig vara ett fynd. Parfymerna är sådana som skådespelerskorna brukar söka sig till under festivalens två sista dagar, om de inte har lyckats hitta någonting eller någon intressant figur inom filmindustrin. Den okände och till synes välbärgade mannen är för närvarande alltså ingen man behöver fästa något större avseende vid. Skådespelerskorna vet att det alltid är bättre att lämna festivalen med en ny pojkvän (som de så småningom kanske kan förvandla till film- 20

producent) än att tvingas jaga vidare till nästa evenemang och gå igenom samma uttjatade ritual igen dricka, le (framför allt måste de le) och medan hjärtat bultar häftigt och klockan tickar fort låtsas att de inte tittar på någon, och fortfarande finns det galafester som de ännu inte är bjudna till men till vilka parfymerna är bjudna. De vet vad parfymerna kommer att säga, för de säger alltid samma sak, men de låtsas tro på dem i alla fall. a) Jag kan förändra ditt liv. b) Många kvinnor skulle vilja vara i din situation. c) Du är ung nu, men tänk om några år. Det är dags att göra en långsiktig investering. d) Jag är gift, men min hustru (den här meningen kan ha några olika slut: är sjuk, har hotat att ta livet av sig om jag lämnar henne och så vidare). e) Du är en prinsessa och förtjänar att bli behandlad som en sådan. Jag har väntat på dig utan att jag själv har vetat om det. Jag tror inte på slumpen och jag tycker verkligen att vi ska ge det här förhållandet en chans. DET ÄR ALLTID samma svada. Det enda som varierar är hur många presenter kvinnorna får (helst smycken, som går att sälja), hur många yachtfester de blir inbjudna till, hur många visitkort de samlar på sig, hur många gånger de måste lyssna på samma lirkande och inställsamma prat, och huruvida de lyckas bli bjudna på en Formel 1-tävling 21

där de får tillfälle att mingla med samma sorts människor och där den stora chansen faktiskt kanske väntar. Parfym är också det ord unga manliga skådespelare använder om äldre miljonärskor, bara plastik och Botox, men åtminstone brukar de vara intelligentare än sina manliga motsvarigheter. De kastar aldrig bort tiden; också de kommer under festivalens sista dagar, medvetna om att deras hela förförelsekraft ligger i pengarna. De manliga parfymerna bedrar sig själva: de tror att kvinnorna med de långa benen och unga ansiktena verkligen har fallit för dem och nu kan manipuleras som de vill. De kvinnliga parfymerna litar helt och hållet på sina diamanters makt. IGOR VET INGENTING om de här sakerna. Det är första gången han besöker festivalen. Och han har till sin förvåning just insett att ingen här verkar vara särskilt filmintresserad förutom människorna i baren. Han har bläddrat igenom några tidningar och öppnat kuvertet i vilket hans bolag har lagt inbjudningar till de mest prestigefyllda festerna, men ingen av dem nämner ett ord om någon filmpremiär. Innan han reste till Frankrike försökte han ta reda på vilka filmer som skulle visas, men han hade oerhört svårt att få information om det. Sedan sa en vän till honom: Glöm filmerna. Cannes är bara en modeshow. MODE. HUR TÄNKER folk egentligen? Tror de att mode är något som ändrar sig med årstiderna? Har de verkligen kommit från världens alla hörn bara för att visa upp sina 22

klänningar, smycken och skosamlingar? De förstår inte. Mode är bara ett sätt att säga: Jag tillhör din värld. Jag bär samma uniform som din armé, så skjut inte. Ända sedan grupper av män och kvinnor började leva tillsammans i grottor har mode varit det enda språk som alla förstår, till och med fullständiga främlingar. Vi klär oss likadant, jag tillhör din stam. Om vi håller ihop mot de svaga ökar våra chanser att överleva. Men här är människor som tror att mode är allt. En gång varje halvår gör de av med en förmögenhet på någon liten detalj som de bör ändra på för att fortsätta vara medlemmar i den exklusiva rikemansklubben. Om de gjorde ett besök i Silicon Valley, där IT-industrins miljardärer går omkring med plastklockor och i slitna jeans, skulle de inse att världen faktiskt har förändrats. Där ser alla numera ut att tillhöra samma samhällsklass och ingen bryr sig längre om storleken på diamanten eller märket på slipsen eller läderportföljen. Slipsar och läderportföljer ingår förresten inte längre i den världen. Men inte långt därifrån ligger Hollywood, en relativt sett mäktigare maskin om än på nedgång som fortfarande lyckas få de oskuldsfulla att tro på haute couture-klänningar, smaragdhalsband och extralånga limousiner. Och det är vad som fortfarande visas och skrivs om i alla tidningar och vem vågar förstöra en miljarddollarindustri som innefattar reklam, försäljning av meningslösa prylar, skapandet av helt onödiga trender och framställningen av identiska ansiktskrämer som alla har olika märken. Löjligt! Igor kan inte dölja sitt förakt för dem vars beslut påverkar livet för miljontals hårt arbetande kvinnor 23

och män som lever ett värdigt liv och är nöjda med att de är friska, har ett hem och sin familjs kärlek. Perverst! När allt verkar vara bra och familjen samlas vid middagsbordet dyker Superklassens spöke upp för att sälja omöjliga drömmar: lyx, skönhet, makt. Och familjen börjar upplösas. Fadern jobbar extra för att ha råd att köpa de senaste gymnastikskorna till sin son för annars riskerar han att hamna utanför i skolan. Hustrun gråter för sig själv därför att hennes väninnor har märkeskläder som hon inte har råd med. Tonårsbarnen lär sig inte om trons och hoppets verkliga värden, istället drömmer de om att bli artister. Flickor i småstäder får dålig självuppfattning och börjar fundera på att flytta till storstan och göra vad som helst, precis vad som helst, för att komma över ett visst smycke. En värld som borde styras mot rättvisa börjar istället kretsa kring materiella saker, som efter ett halvår är värdelösa och måste bytas ut, och det är så hela cirkusen hålls igång, så att de där förkastliga människorna som nu samlas i Cannes håller sig kvar på toppen. Igor låter sig naturligtvis inte påverkas av denna destruktiva kraft. Han har fortfarande ett av de mest avundsvärda jobben i världen. Han tjänar fortfarande mer pengar om dagen än han kan göra av med på ett år, även om han skulle hänge sig åt alla tänkbara sorters nöjen, lagliga eller olagliga. Han har inga problem med att träffa kvinnor, oavsett om de vet om han är rik eller inte han har prövat många gånger och det har alltid gått bra. Han har just fyllt fyrtio år, är i god fysisk form och har enligt 24

den årliga kontrollen inga problem med hälsan. Han har inga skulder. Han behöver inte ha på sig några särskilda märkeskläder, gå på någon bestämd restaurang, tillbringa semestrarna på stranden alla åker till, eller köpa en viss armbandsklocka bara för att någon framgångsrik idrottsman gör reklam för den. Han kan skriva på stora kontrakt med en billig och simpel kulspetspenna och ha på sig bekväma och eleganta jackor, sydda för hand av en skräddare som har en liten affär bredvid hans kontor, och som inte har någon synlig etikett. Han kan göra vad han vill och behöver inte bevisa för någon att han är rik, han har ett intressant arbete och tycker om det han sysslar med. KANSKE ÄR DET just det som är problemet: han tycker fortfarande om det han sysslar med. Han är övertygad om att det är anledningen till att kvinnan som kom in i baren för några timmar sedan inte sitter vid hans bord. Han försöker fortsätta tänka, för att få tiden att gå. Han ber Kristelle om ett till glas av det han dricker han vet vad servitrisen heter därför att han för en timme sedan, när det var mer tomt i baren (folk åt middag), beställde en whisky och hon sa att han såg ledsen ut och borde äta något för att muntra upp sig. Han tackade för omtanken och blev glad åt att någon faktiskt brydde sig om hur han mådde. Han är kanske den enda där inne som vet vad kvinnan som serverar heter. De andra vill bara veta namnet och om möjligt, yrkestiteln på dem som sitter vid borden och i fåtöljerna. 25

Han försöker fortsätta tänka, men klockan är redan över tre på morgonen och den vackra kvinnan och hennes galante man som till utseendet förresten var slående lik honom själv har inte dykt upp igen. Kanske har de åkt direkt upp till rummet där de nu håller på att älska med varandra, eller kanske dricker de fortfarande champagne på någon av yachterna där festerna inte börjar förrän alla de andra festerna håller på att ta slut. Kanske ligger de i sängen och läser varsin tidning utan att ge varandra en blick. Inte för att det spelar någon roll. Igor är ensam och trött och behöver sova.

Kl. 7.22 HAN VAKNAR KLOCKAN 7.22 på morgonen, mycket tidigare än hans kropp skulle vilja, men han har ännu inte hunnit anpassa sig till tidsskillnaden mellan Moskva och Paris. Om han hade varit på kontoret skulle han redan ha avverkat ett par, tre möten med sina underlydande och skulle nu förbereda sig för en lunch med någon ny kund. Men här har han en annan uppgift att utföra: han måste hitta någon som han ska offra för kärlekens skull. Han behöver ett offer, så att Ewa förstår budskapet redan den här morgonen. Han duschar, går ner för att äta frukost på ett nästan tomt café, och börjar sedan gå på Promenade de la Croisette, längs vilken de förnämsta lyxhotellen ligger. Det är ingen trafik att tala om, för ena körfältet är avstängt och bara fordon med officiellt tillstånd släpps fram. Det andra körfältet är tomt eftersom inte ens de som bor i stan har börjat ta sig till jobbet ännu. Han känner ingen förbittring. Han har kommit förbi den svåraste fasen, när han inte kunde sova på grund av det lidande och hat han kände. Nu kan han förstå Ewas inställning. Monogamin är när allt kommer omkring en myt som har tvingats på människorna. Han har läst en 27

hel del om ämnet. Det handlar inte om något överskott av hormoner eller om fåfänga, utan om en genetisk konstitution som man finner hos i stort sett alla djur. Faderskapsprov som har gjorts på fåglar, apor och rävar har avslöjat att bara för att många arter inom dessa grupper har utvecklat äktenskapsliknande relationer betyder det inte att de är trogna mot varandra. I sjuttio procent av fallen visar sig avkomman ha en annan far än hanen i paret. Igor minns något som David Barash, en professor i psykologi vid Universitetet i Washington i Seattle, har skrivit och där han påstår att den enda djurarten i naturen som inte är otrogen och hos vilken det verkar föreligga hundraprocentig monogami är en sorts plattmask, Diplozoon paradoxum. Hanen och honan av dessa plattmaskar möts som små, då deras kroppar kopplas samman och bildar en enda organism. Därför kan han inte anklaga Ewa för någonting hon gav helt enkelt efter för en mänsklig instinkt. Men eftersom hon hade uppfostrats till att tro på de sociala konventionerna som inte respekterar naturen känner hon nu helt säkert skuld och måste tro att han inte älskar henne längre, att han aldrig kommer att förlåta henne. Tvärtom. Han är i själva verket beredd att göra vad som helst, till och med skicka meddelanden som säger att han har förstört en annan människas värld, bara för att hon ska förstå att hon inte bara är välkommen tillbaka, utan att han tänker dra ett streck över det som varit utan att ställa en enda fråga. 28

HAN FÅR SYN på en ung kvinna som håller på att lägga upp sina varor på trottoaren diverse rätt smaklösa smycken och hantverksprodukter. Ja, hon ska bli offret. Hon är budskapet han måste skicka, ett budskap som helt säkert kommer att uppfattas på rätt sätt så fort det når sitt mål. Innan han går fram betraktar han henne ömt. Hon har inte en aning om att hennes själ snart, om allt går vägen, kommer att vandra omkring bland molnen, för alltid fri från det där idiotiska jobbet som aldrig kommer att ta henne dit hennes drömmar vill. Hur mycket kostar det? frågar han på flytande franska. Vilken vill ni ha? Alla. Flickan, som inte kan vara mycket mer än tjugo år, ler. Det är inte första gången någon har bett att få köpa alltsammans. Nästa steg brukar vara: vill du gå en promenad med mig? Du är för vacker för att sitta här och sälja de här sakerna. Jag är Nej, det är jag inte. Jag arbetar inte med film. Jag kommer inte att göra dig till skådespelerska och förändra ditt liv. Och jag är inte heller intresserad av sakerna du säljer. Jag vill bara prata, och det går bra här om du vill. Flickan vänder bort blicken. Det är mina föräldrar som gör de här sakerna, och jag är stolt över det jag gör. En dag kommer någon att gå förbi och inse sakernas värde. Var snäll och gå vidare, ni hittar säkert någon som vill lyssna på vad ni har att säga. 29

Igor tar upp en bunt sedlar ur fickan och lägger varsamt ner den bredvid henne. Förlåt om jag var oförskämd. Jag sa att jag inte var intresserad av att köpa något bara för att se om du skulle sänka priset. Jag heter Igor Malev. Jag kom från Moskva i går och jag har fortfarande lite jetlag. Jag heter Olivia, säger den unga kvinnan och låtsas tro på hans lögn. Utan att be om tillåtelse slår han sig ner på bänken bredvid henne. Hon flyttar sig lite åt sidan. Vad vill ni prata om? Ta pengarna först. Olivia tvekar. Men när hon ser sig omkring förstår hon att hon inte har någon anledning att känna sig rädd. Bilar far nu förbi i det öppna körfältet, ungdomar är på väg till stranden och ett gammalt par kommer gående på trottoaren. Hon stoppar pengarna i fickan utan att räkna hur mycket det är, hon har så pass mycket erfarenhet av livet att hon förstår att det är mer än tillräckligt. Tack för att du accepterade mitt bud, svarar ryssen. Vad jag vill prata om? Ingenting särskilt, egentligen. Ni måste vara här av någon anledning. Man måste ha en anledning för att åka till Cannes den här tiden på året när stan blir outhärdlig både för dem som bor här och för vanliga turister. Igor betraktar havet och tänder sedan en cigarett. Det är farligt att röka. Han låtsas inte om kommentaren. Vad är meningen med livet för dig? frågar han. 30

Att älska. Olivia ler. Det var inte alls något dumt sätt att börja dagen på, tala om djupare saker än priset på varje hantverksföremål, eller hur folk var klädda. Och för er? Ja, att älska. Men för mig var det också viktigt att skaffa tillräckligt mycket pengar för att mina föräldrar skulle se att jag kunde lyckas. Det gjorde jag, och i dag är de stolta över mig. Jag träffade den fulländade kvinnan, vi gifte oss och jag önskar att vi hade fått barn, för att ära och frukta Gud. Men några barn fick vi inte. Olivia frågar inte varför. Mannen i fyrtioårsåldern fortsätter på sin felfria franska: Vi tänkte på att adoptera ett barn. Vi funderade på det i två, tre år. Men sedan blev livet för hektiskt, med resor, fester, sammanträden och affärsuppgörelser. När ni satte er här för att prata trodde jag att ni bara var ännu en excentrisk miljonär på jakt efter äventyr, men såna här saker tycker jag om att tala om. Brukar du tänka på framtiden? Ja, det gör jag och jag tror att mina drömmar inte skiljer sig så mycket från era. Jag vill självklart ha barn Hon gör en paus. Hon vill inte såra känslorna hos denne man som oväntat har slagit sig ner bredvid henne. om jag kan, förstås. Ibland har Gud andra planer. Han verkar inte ha hört hennes svar. Kommer det bara miljonärer till festivalen? Miljonärer, såna som tror de är miljonärer och såna som vill bli miljonärer. Medan festivalen pågår är den här 31

delen av stan som ett dårhus. Alla beter sig som om de var fruktansvärt viktiga människor, utom de som verkligen är viktiga, de är artigare, de behöver inte bevisa något för någon. De köper inte alltid något av mig, men de ler åtminstone, gör någon trevlig kommentar och behandlar mig med respekt. Vad gör ni här? Gud skapade världen på sex dagar. Men vad är världen? Den är det du eller jag ser. Varje gång en människa dör förstörs en del av universum. Allt det som den människan kände, upplevde och betraktade försvinner med henne, på samma sätt som tårarna försvinner i regnet. Som tårar i regnet Jag har sett en film där den frasen var med, men jag kommer inte ihåg vilken. Jag har inte kommit hit för att gråta. Jag har kommit för att skicka meddelanden till kvinnan jag älskar. Och för att göra det måste jag förstöra några universum eller världar. Istället för att bli skrämd av hans ord skrattar Olivia. Den här stilige och välklädde mannen som talar flytande franska verkar faktiskt inte ett dugg galen. Hon var trött på att alltid höra samma kommentarer: du är vacker, du skulle kunna ha det bättre än så här, vad kostar den här, vad kostar den där, det var dyrt, jag ska tänka på saken och så kommer jag tillbaka senare (vilket de naturligtvis aldrig gör), och så vidare. Den här ryssen har ju i alla fall humor. Varför behöver du förstöra världen? Så att jag kan bygga upp min egen igen. Olivia skulle vilja försöka trösta mannen bredvid sig, men hon är rädd för att få höra de välkända orden: Jag 32

tror att du skulle kunna ge mitt liv en mening, och så skulle samtalet genast vara över, för hon har andra planer för sin framtid. Det skulle förresten vara idiotiskt av henne att försöka lära honom, som var äldre och framgångsrikare än hon, hur han ska övervinna sina svårigheter. Men hon kan ju alltid försöka ta reda på lite mer om honom. Han har ju faktiskt betalat för hennes tid, ganska rejält dessutom. Hur tänker ni bära er åt för att göra det? Vet du någonting om grodor? Grodor? Ja, flera biologiska undersökningar har visat att om man placerar en groda i en behållare med vatten från grodans egen göl kommer den att stanna kvar där helt stilla medan vattnet i behållaren långsamt värms upp. Grodan reagerar inte på den gradvisa temperaturhöjningen eller på miljöbytet och när vattnet börjar koka dör den, uppsvälld och lycklig. Men om grodan istället kastas ner i behållaren när vattnet redan kokar hoppar den genast ut. Lätt bränd, men vid liv. Olivia förstår inte riktigt vad det här har med förstörelsen av världen att göra. Igor fortsätter: Jag var som den där kokta grodan. Jag märkte inte förändringarna. Jag trodde att allt var frid och fröjd och att det som var dåligt skulle gå över, det var bara en fråga om tid. Jag var på väg att dö därför att jag förlorade det viktigaste i livet, men istället för att reagera låg jag apatiskt kvar och flöt på vattnet som blev varmare för varje minut som gick. 33

Olivia fattar mod och frågar: Vad var det ni förlorade? Egentligen förlorade jag inte. Ibland skiljer livet vissa människor åt bara för att de båda ska inse hur viktiga de är för varandra. Jag ska ge ett exempel: i går kväll såg jag min fru med en annan man. Jag vet att hon vill komma tillbaka till mig, att hon fortfarande älskar mig, men inte vågar ta steget. En del kokta grodor tror fortfarande att det är lydnad som räknas, inte förmåga: de som kan styr och de som är förståndiga lyder. Så var finns sanningen i allt det här? Jo, det är bäst att ta sig ur en situation lätt bränd, men vid liv och redo att handla. Och jag tror att du kan hjälpa mig med den uppgiften. Olivia försöker föreställa sig vad som rör sig i huvudet på mannen bredvid. Hur kan någon gå ifrån en så intressant man, någon som kan tala om saker som hon aldrig ens har tänkt på? Fast det är klart, i kärleken finns ingen logik. Det vet hon, trots sin ungdom. Hennes pojkvän kan till exempel vara rätt brutal och ibland slår han henne utan anledning, och trots det klarar hon inte av att vara ifrån honom ens en dag. VAD TALADE DE om egentligen? Om grodor och om att hon kunde hjälpa honom. Det är klart att hon inte kan, bäst att byta samtalsämne alltså. Och hur tänker ni göra för att förstöra världen? Igor pekar på det enda fria körfältet på La Croisette. Anta att jag inte vill att du ska gå på en fest, men inte vågar säga det till dig. Om jag väntar tills rusningstrafiken 34

börjar och stannar min bil mitt på vägen kommer hela boulevarden framför stranden att stå helt stilla inom tio minuter. Bilförarna kommer att tänka: Det måste ha skett en olycka, och vänta tålmodigt. Efter en kvart kommer polisen och en bärgningsbil för att frakta bort den stillastående bilen. Såna saker händer hela tiden. Javisst, men under tiden skulle jag ha gått ur bilen och mycket försiktigt så att ingen märkte något strött spikar och vassa föremål på vägen framför den. Och jag skulle ha förberett mig så noga att jag hade målat alla dessa föremål svarta, så att de smälte in i asfalten. När bärgningsbilen kommer får den punktering. Nu har vi två problem, och bilkön har vid det laget nått ända till den här lilla stans förorter, just de förorter där du kanske bor. Ni har onekligen livlig fantasi, men ni skulle ändå inte ha lyckats göra mig mer än en timme försenad. Det var Igors tur att le. Åh, jag skulle kunna hitta på allt möjligt för att förvärra situationen. När folk samlades för att hjälpa till skulle jag till exempel kunna slänga någon sorts rökbomb under bärgningsbilen. Alla skulle bli rädda. Då skulle jag sätta mig i bilen och låtsas förtvivlad och starta motorn. Fast samtidigt skulle jag hälla ut lite tändarvätska på golvet i bilen och sätta eld på den. Men jag skulle förstås hinna hoppa ut och ställa mig och beskåda scenen: bilen som gradvis slukades av lågorna, lågorna som nådde bensintanken, explosionen som skulle drabba bilen bakom också, och hela kedjereaktionen. Alltsammans med hjälp av en bil, 35

lite spik, en rökbomb som man kan köpa i en vanlig affär och en skvätt tändarvätska Igor tar upp en liten flaska som innehåller någon sorts vätska. ungefär så här mycket. Det var vad jag borde ha gjort när jag såg att Ewa var på väg att lämna mig, för att få henne att skjuta upp beslutet, reflektera och tänka igenom konsekvenserna. När människor börjar reflektera över de beslut de är på väg att ta brukar de för det mesta ändra sig man måste vara mycket modig för att våga ta vissa steg. Men jag var för stolt. Jag trodde att det bara var något tillfälligt och att hon snart skulle inse sitt misstag. Jag är säker på att hon ångrar sig och, som jag sa, vill komma tillbaka. Men för att det ska hända måste jag förstöra några världar. Hans ansiktsuttryck har ändrats och Olivia är inte längre road av historien. Hon reser sig upp. Jag måste jobba. Men jag har betalat för att du ska lyssna. Jag har betalat tillräckligt för att det ska täcka hela din arbetsdag. Hon sticker handen i fickan för att lämna tillbaka pengarna, men i det ögonblicket ser hon pistolen som pekar mot hennes ansikte. Sätt dig. Hennes första impuls är att springa. Det äldre paret är fortfarande långsamt på väg mot dem. Spring inte, säger han, som om han kunde läsa hennes tankar. Jag har inte den minsta avsikt att skjuta, om 36

du bara sätter dig och lyssnar tills jag är klar. Om du inte försöker hitta på något och gör som jag säger lovar jag att inte skjuta. En rad alternativ far snabbt genom Olivias huvud, att springa iväg i sicksack är det första, men hon känner att hon har blivit för svag i benen. Sätt dig, upprepar mannen. Jag ska inte skjuta om du gör som jag säger. Jag lovar. Ja, det skulle vara vansinne att skjuta med det där vapnet en solig morgon som den här, när bilarna kör förbi på gatan, folk är på väg till stranden, trafiken tätnar alltmer och fler och fler människor rör sig på trottoaren. Trots det är det bäst att göra som mannen säger, något annat klarar hon inte av just nu, hon är svimfärdig. Hon lyder. Nu måste hon övertyga honom om att hon inte utgör något hot, lyssna på den övergivne mannens klagovisor, lova att hon inte har sett något och sedan, så fort någon polis visar sig på sin vanliga runda, kasta sig till marken och skrika på hjälp. Jag förstår precis hur du känner, säger mannen och försöker lugna henne. Rädslans symptom har varit desamma sen tidernas begynnelse. Såna de var på den tid då människor var tvungna att möta vilda djur är de än i dag: blodet försvinner från ansiktet och huden för att skydda kroppen och undvika blodförlust det är därför människor blir bleka. Tarmarna blir slappa och gör sig av med allt, för att inga giftiga ämnen ska smitta organismen. Kroppen vägrar till en början att röra sig, för att inte provocera vilddjuret genom några häftiga rörelser. 37

Allt det här är en dröm, tänker Olivia. Hon erinrar sig sina föräldrar, som egentligen skulle ha varit här denna morgon, men som hade varit uppe hela natten och tillverkat smycken, eftersom det verkade som om det skulle bli en dag med bra försäljning. För några timmar sedan älskade hon med sin pojkvän, som hon trodde var mannen i sitt liv, även om han ibland behandlade henne illa; de hade fått orgasm samtidigt, något som inte hade hänt på mycket länge. Efter frukosten bestämde hon sig för att inte duscha som hon brukade göra, för hon kände sig fri, full av energi och nöjd med livet. Nej, det här händer inte. Hon måste försöka verka lite lugn. Vi kan prata. Ni har köpt alla mina varor för att ni ville prata. Jag reste mig inte upp för att gå. Han trycker diskret vapnets pipa mot den unga kvinnans revben. Det äldre paret går förbi och kastar en blick på dem båda utan att märka något underligt. Där är den där portugisiska flickan igen, tänker de, som vanligt i färd med att försöka göra intryck på någon man med sina kraftiga ögonbryn och sitt barnsliga leende. Det är inte första gången de ser henne tillsammans med en främmande man och den här verkar att döma av kläderna vara rik. Olivia spänner ögonen i dem, som om hon kunde säga något med blicken. Mannen bredvid henne säger glatt: God morgon! Paret avlägsnar sig utan att säga ett ord. De har inte för vana att tala med främlingar eller hälsa på gatuförsäljare. Ja, nu pratar vi, säger ryssen och bryter tystnaden. 38

Jag tänker inte försöka störa trafiken på riktigt, det var bara ett exempel. Min fru kommer att förstå att jag är här när hon börjar få meddelandena. Jag tänker inte göra det mest uppenbara, vilket är att söka upp henne. Det är viktigt att hon kommer till mig. Där är en möjlig utväg. Jag kan överlämna meddelandena, om ni vill. Ni behöver bara tala om vilket hotell hon bor på. Mannen skrattar. Du har samma last som alla unga människor, du tror att du är smartare än resten av mänskligheten. Så fort du har tagit dig härifrån kommer du att gå raka vägen till polisen. Blodet isar sig i ådrorna på henne. Ska de sitta på den här bänken hela dagen? Kommer han att skjuta henne i vilket fall som helst, eftersom hon vet hur han ser ut? Ni sa att ni inte skulle skjuta? Jag lovade att jag inte skulle göra det om du beter dig mer vuxet och visar respekt för min intelligens. Ja, han har rätt. Att bete sig vuxet är att tala lite om sig själv. Kanske kan hon väcka liv i den medkänsla som finns hos varje galning, genom att berätta att hon befinner sig i en liknande situation, även om det inte är sant. En pojke springer förbi, med ipodlurar i öronen. Han ger dem inte ens en blick. Jag lever tillsammans med en man som gör mitt liv till ett helvete, men trots det kan jag inte gå ifrån honom. Igors blick förändras. Olivia tror att hon har hittat ett sätt att ta sig ur 39

rävsaxen. Tänk smart. Ge inte upp, försök tänka på kvinnan som är gift med mannen vid din sida. Var uppriktig. Han har skilt mig från mina vänner. Han är alltid svartsjuk, trots att han är med alla andra kvinnor han vill. Han kritiserar allt jag gör och säger att jag inte har några ambitioner. Han lägger till och med beslag på det lilla jag tjänar på att sälja de här sakerna. Mannen sitter tyst och stirrar ut över havet. Trottoaren håller på att fyllas med människor. Vad händer om hon bara reser sig upp och går? Skulle han våga skjuta? Är det ett riktigt vapen? Men hon förstår att hon har rört vid ett ämne som verkar intressera honom. Det är bäst att inte ta risken att göra något dumt, tänker hon och kommer ihåg hur han såg på henne och talade till henne för några minuter sedan. Och trots det klarar jag inte av att lämna honom. Jag skulle inte vilja byta min pojkvän mot någonting, om jag så träffade den snällaste, rikaste och mest generöse mannen på jorden. Jag är inte masochist, jag njuter inte av att ständigt bli förödmjukad men jag älskar honom. Hon känner vapnets pipa tryckas mot revbenen igen. Hon har sagt något hon inte fick säga. Jag är inte som din skitstövel till pojkvän, säger han, med en röst som nu är rent hat. Jag har arbetat hårt för att bygga upp allt det jag har. Jag har kämpat och slitit och upplevt många motgångar. Jag har alltid varit ärlig i mitt handlande, även om jag ibland har varit tvungen att vara tuff och obeveklig. Jag har alltid varit en god kristen 40

man. Jag har inflytelserika vänner och jag har alltid varit tacksam mot dem. Jag har med andra ord gjort allting rätt. Jag har aldrig skadat någon som har kommit i min väg. När det var möjligt uppmuntrade jag alltid min hustru att göra vad hon ville, och följden: här är jag nu, ensam. Ja, jag har dödat människor i det idiotiska krig jag skickades iväg för att strida i, men jag förlorade aldrig verklighetsuppfattningen. Jag är inte någon traumatiserad krigsveteran som går in på en restaurang och skjuter blint med ett maskingevär. Jag är ingen terrorist. Man kan tycka att livet har varit orättvist mot mig eftersom det har bestulit mig på det viktigaste som finns: kärleken. Men det finns andra kvinnor och kärlekens smärta går alltid över. Jag måste handla, jag är trött på att vara en groda som långsamt håller på att kokas ihjäl. Varför är ni så upprörd om ni vet att det finns andra kvinnor och om ni vet att kärlekens smärta går över? Ja, nu beter hon sig vuxet och hon är själv förvånad över det lugn med vilket hon försöker kontrollera galningen bredvid sig. Han verkar vackla. Jag kan inte ge något enkelt svar på det. Kanske för att jag har blivit lämnad en gång för mycket. Kanske för att jag måste bevisa för mig själv vad jag kan göra. Kanske för att jag ljög och det faktiskt bara finns en enda kvinna i mitt liv. Jag har en plan. Hur ser den planen ut? Det har jag redan sagt. Jag tänker hålla på och förstöra världar ända tills hon inser hur viktig hon är för mig 41

och att jag är beredd att ta vilken risk som helst för att få henne tillbaka. Polisen! Båda lägger märke till polisbilen som närmar sig. Förlåt, säger mannen. Jag hade tänkt prata lite mer. Livet har inte varit så snällt mot dig heller. Olivia inser att det här är slutet. Och eftersom hon nu inte längre har något att förlora försöker hon resa sig på nytt. Då känner hon den främmande mannens hand på sin högra axel, som om han kärleksfullt kramade henne. Samozashchita Bez Orujiya, eller Sambo, som är det namn ryssar vanligen känner till, är konsten att döda snabbt med händerna, utan att offret hinner märka vad som händer. Tekniken har utvecklats under århundradenas gång, då folk och stammar tvingades möta angripare obeväpnade. Den användes allmänt av den sovjetiska statsapparaten som ett sätt att undanröja personer utan att lämna några spår. De försökte introducera den som en kampsport under Olympiaden i Moskva 1980, men den ansågs för farlig och godkändes inte, trots kommunisternas ansträngningar att inkludera en sport i de olympiska spelen som bara de utövade. Så mycket bättre. Det gör att det bara är ett fåtal som känner till rörelserna. Igors högra tumme trycker på Olivias halspulsåder och blodet slutar strömma till hjärnan. Samtidigt trycker den andra handen på en punkt nära armhålan, vilket får musklerna att förlamas. Det uppstår inga sammandragningar, det är bara att vänta ett par minuter. 42

Olivia ser ut att ha somnat i hans armar. Polisbilen kör förbi bakom dem, i det körfält som är avstängt för den vanliga trafiken. De märker inte ens det sammanslingrade paret; de har annat att bekymra sig om den här morgonen, som att se till att hålla trafiken flytande, vilket är en omöjlig uppgift om den ska följas till punkt och pricka. De har just fått ett meddelande på radion om att en berusad miljonär har krockat med sin bil tre kilometer därifrån. Med ena armen som stöd åt flickan böjer sig Igor framåt och använder sin lediga hand till att ta upp duken som ligger utbredd framför bänken och på vilken de smaklösa föremålen är upplagda. Han föser undan sakerna och viker flinkt ihop tyget till en improviserad kudde. När han ser att ingen är i närheten lägger han försiktigt den slappa kroppen på bänken. Det ser ut som om hon sover och i drömmarna minns hon kanske en vacker dag, eller också har hon mardrömmar om sin våldsamme pojkvän. Det var bara det äldre paret som hade sett dem tillsammans. Och om brottet upptäcktes vilket Igor betvivlade, eftersom det inte fanns några synliga spår skulle de beskriva honom för polisen som ljusare eller mörkare och äldre eller yngre än han verkligen var; det fanns ingen som helst anledning att vara orolig, folk är aldrig uppmärksamma på vad som händer omkring dem. Innan han går kysser han den sovande skönheten på pannan och mumlar: Jag höll mitt löfte, som du ser. Jag sköt inte. 43

NÄR HAN HAR gått några steg börjar han få kraftig huvudvärk. Det är inget konstigt med det, blodet håller på att översvämma hjärnan, en helt normal reaktion hos någon som just har upplevt en oerhörd anspänning. Men trots huvudvärken känner han sig lycklig. Ja, han har gjort det han föresatte sig att göra. Ja, han klarade det. Och ännu lyckligare känner han sig därför att han har befriat en själ från en bräcklig kropp, befriat en själ som inte kunde försvara sig mot en feg uslings övergrepp. Om den där sjuka relationen hade fått fortsätta skulle flickan bli deprimerad och ångestfylld, förlora självkänslan och bli ännu mer utsatt för pojkvännens våld. Så hade det aldrig varit med Ewa. Hon hade alltid kunnat fatta sina egna beslut. Han hade gett henne både moraliskt och ekonomiskt stöd när hon bestämde sig för att öppna en haute couture-boutique, och hon hade varit fri att resa så mycket hon ville. Han hade varit en exemplarisk make och man. Och trots det hade hon begått ett misstag: hon hade inte förstått hans kärlek och inte heller hans förlåtelse. Men han hoppades att hon skulle få de här meddelandena; den dag hon bestämde sig för att gå ifrån honom hade han ju faktiskt sagt till henne att han tänkte förstöra hela världar för att få tillbaka henne. Han tar upp engångsmobilen som han nyligen har köpt och på vilken han har lagt in minsta möjliga belopp. Han skickar ett textmeddelande.