5 Motion 1984/85:58 Ulf Adelsoho m. fl. Statlig fastighetsskatt (prop. 1984/85:18) I proposition 1984/85:18lägger regeringen fram ett förslag till en ny statlig fastighetsskatt. Skatten skall omfatta alla typer av fastigheter som innehåller bostäder eller kan komma att innehålla bostäder. Villor, hyreshus, fritidshus, kontorshus och exploateringstomter drabbas alla av den nya skatten. Fullt utbyggd beräknas den inbringa 4,7 miljarder kronor till statskassan. Denna skattehöjning betalas i slutändan av alla, oavsett boendeform. Allmänt De argument som socialdemokraterna har presenterat för att försvara införandet av ytterligare en skatt har varierat. Ibland har det talats om omfördelning inom bostadssektorn. Andra gånger har det hävdats att samhällets totala stöd till denna sektor har fått för stor omfattning. Någon gång har den samhällsekonomiska situationen fått förklara den nya pålagan. Inget av dessa argument kan godtas för att införa en ny skatt. Sverige kommer inte till rätta med sina balansproblem genom införandet av nya eller höjda skatter. Dagens ekonomiska kris är till stor del ett resultat av för höga utgifter och inte beroende på för få och för låga skatter. Boendet har drabbats av följande skattehöjningar de senaste åren: Milj. kr. Avdragsbegränsningen Fastighetsskatten Energiskattehöjningar Skärpt reavinst på bostadsrätter 1 soo 4 7002 1 sooj JOO' 7 800 1 Avdragsbegränsningen genomförs stegvis under tre år och beräknas sammantaget leda till skattehöjningar på 2 000 milj. kr. Ca 3/4 av avdragsbegränsningen drabbar boendet. 2 Fastighetsskatten införs i tre steg och ersätter den hyreshusavgift som nu belöper sig på J 200 milj. kr. När fastighetsskatten är fullt genomförd beräknas den uppgå till 4 700 milj. kr. när hänsyn tagits till justeringar av den garanterade räntan. 3 Ca 1/3 av energiskattehöjningarna har antagits öka boendekostnaden. 4 Låg uppskattat. På sikt ger realisationsvinstbeskattningen betydligt mer än JOO milj. kr. per år. Bostäderna har alltså redan innan införandet av en ny fastighetsskatt drabbats hårt av riksdagsmajoritetens skattehöjningar. Den nya skatten ses av regeringen som en del i ett omfördelningssystem på bostadsmarknaden.
Mot. 1984/85:58 6 Regeringen an er med andra ord att flertalet boende utöver att betala sina egna räntor och amorteringar också skall betala andras. Fastighetsskatten tas nämligen som förevändning för att utöka subventioneringen av räntan i nyproducerade hus. Den statliga bostadskommitten håller just nu på att utreda den framtida bostadspolitiken. Bl. a. skall bostadsfinansieringen behandlas. Det är anmärkningsvärt att regeringen nu föregriper dess resultat. Förslaget har heller inte blivit föremål för den remissbehandling och beredning som grundlagen föreskriver och som lagrådet på detta sätt kritiserade: skatteförslaget har inte föregåtts av någon sedvanlig utredning och inte heller varit föremål för annat sådant remissförfarande som avses i 7 kap. 2 regeringsformen än att från några myndigheter inhämta yttrande angående innehållet i en departementspromemoria rörande den lagtekniska konstruktionen av skatten och om beskattningsförfarandet; vissa enskilda organisationer har därjämte på eget initiativ inkommit med yttranden över nämnda promemoria. Lagrådets möjligheter att bedöma det remitterade förslaget är därför begränsade, särskilt i de hänseenden som avses i 8 kap. 18 tredje stycket 3-5 regeringsformen. Remissförfarandet har ersatts med privata samtal med företrädare för diverse intresseorganisationer. Ingen utomstående vet vad som sagts vid dessa tillfällen. Vad har t. ex. företrädare för LRF, om de över huvud taget har tillfrågat, sagt om att jordbrukets bostäder skall drabbas av en extra skatt, eller handelns företrädare om effekterna på lokaler? Lagrådet kritiserade också förslaget för att - det var krångligt och oöverskådligt, - förslaget var på gränsen till vad som från rättssäkerhetssynpunkt kunde accepteras, - det var inte utrett hur skatten förhöll sig till principen om skatt efter bärkraft. Lagrådet skriver att uppgifterna i remissen om de ökade kapitalkostnader som under angiven period har uppkommit för olika kategorier fastighetsägare enbart gäller de fördyringar som orsakats av att de garanterade räntorna på vissa statliga lån har trappats upp och att hyreshusavgiften har införts. Vilka ökningar av kapitalkostnaderna som under motsvarande tid i genomsnitt uppkommit för fastighetsägare, vilka finansierat sitt innehav på annat sätt - och då särskilt ägare av småhus - har däremot inte redovisats. Regeringen har tagit hänsyn till lagrådets kritik endast vad gäller det remitterade förslagets krånglighet. l propositionen har förslaget förenklats genom att skatten numera skall omfatta alla, till skillnad från förslaget i lagrådsremissen, vilket bl. a. undantog småhus som förvärvats 1977-1983. Statens inkomster beräknas genom denna förenkling öka med ca l,5 miljarder kronor. Att byråkratin ökar på grund av den nya skatten står helt klart. Riksskatteverket bedömde i lagrådsremissen sitt behov av arbetskraft till ca
Mot. 1984/85:58 7 200 personer på lokal nivå och ett opreciserat antal på verksnivå. Nu har förslaget ändrats så att behovet förmodligen minskat. Inte mindre än elva olika fall för skattens beräknande kvarstår dock. Detta är ett paradexempel på hur rundgången skatter-bidrag föder byråkrati. Egna hem Småhusägarna har de senaste åren drabbats av stora kostnadsökningar. När bottenlånen skrivs om sker detta till en högre ränta på grund av den allmänna räntenivåhöjningen. Den nya räntenivån ligger på 11-13% i stället för som tidigare kanske 7-8%. Det betyder flera hundra kronor mer i månaden för normalvillan. Avdragsbegränsningen, som slår igenom helt nästa år, medför därutöver en mycket tor kostnadsökning för många småhusägare. Dessutom har driftkostnaderna stigit högst avsevärt. Den föreslagna fastighetsskatten läggs ovanpå alla dessa kostnadsökningar. Ett småhus som taxeras till 300 000 kr. blir l 400 kr. dyrare att bo i när skatten är helt genomförd. Ett hus taxerat till 450 000 kr. kommer att bli 2 100 kr. dyrare. För att kompensera denna utgift behöver en enskild inkomsttagare en lönehöjni.ng med 5 200 kr. om man utgår från en marginalskatt på 60%. Fastighetsskatten kommer också att medföra ytterligare värdeminskning för husägarna. De som köpte begagnade frifinansierade hus i slutet på 1970-talet och de som har byggt utan statliga lån har råkat värst ut. Detta insåg bostadsministern i det förslag som remitterades till lagrådet där denna grupp övergångsvis undantogs från skatten. På grund av lagrådets kritik att förslaget var oöverskådligt gjordes skatten generell. Resultatet blir att de som enligt bostadsministern i våras var alltför hårt pressade av ökade kostnader nu får ytterligare en kännbar pålaga. De småhusägare som får statliga räntesubventioner kommer att kompenseras för skatten genom att den garanterade räntan skall änkas. När subventionerna efter en förhållandevis kort tid inte längre utgår drabbas även dessa småhusägare fullt ut av den nya skatten. Att de som har stora subventioner de facto skall slippa skatten motiveras av rättviseskäl. Detta resonemang måste te sig som ett stort hån mot dem som inte fått någon subvention eller som amorterat ner sina lån för att ha ett billigare boende på äldre dagar. För pensionärer utan full ATP kan den nya skatten betyda att de blir tvingade att sälja det hem de bott i större delen av sitt liv. trots att huset är betalt. Mer än två tredjedelar av alla barn bor i småhus. Barnfamiljerna, särskilt de med flera barn, har redan en svår ekonomisk situation. Fastighetsskatten kan även för dessa betyda att de måste sälja sina hem. l" Rtksdagen /984185. 3 sam/. Nr 57-63
Mot. 1984/85:58 8 Fritidshus Alla som äger en fritidsfastighet bor också någon annanstans. Ägare till fritidsfastigheter drabbas alltså dubbelt av den nya skatten. Pensionärer har i dag ofta ett förhållandevis billigt fritidsboende genom att lånen är nedamorterade. Möjligheterna för dem att behålla sina fritidsfastigheter minskar med den nya fastighetsskatten. I stället för att komma med ytterligare pålagor på fritidsboendet önskar moderata samlingspartiet underlätta för dem som vill skaffa sig ett fritidshus. Hyreshus och bostadsrätter Även flerfamiljshusen har råkat ut för stora kostnadshöjningar de senaste åren. Detta beror till stor del på ökade driftkostnader och räntehöjningar i samband med omläggning av gamla lån. Bostadsrättsinnehavare har därutöver fått skärpt realisationsvinstbeskattning. Enligt regeringen kommer den nya skatten att betyda en ökad kostnad med 12 kr.1m2. Det motsvarar l 080 kr. för en lägenhet på 90m2 De flerbostadshus som har statliga lån och har värdeår tidigast 1975 undantas liksom småhus med statliga lån från skatteeffekten genom att bostadsministern lovar en sänkning av den garanterade räntan med motsvarande belopp. Något förslag om sådan kompensation framförs dock inte i propositionen. Den hyreshusavgift som riksdagsmajoriteten mot vår vilja införde hösten 1982 hade enligt propositionen till syfte att dra in oskäliga vinster"' från de hyresfastigheter som inte hade statliga lån och därmed inte drabbats av upptrappningen av den garanterade räntan. De s. k. allmännyttiga företagen, som är hyresledande, har ett bostadsbestånd som till största delen har statliga lån. När den garanterade räntan på dessa lån höjdes, höjdes därmed också hyresnivån i samtliga hyresbostäder, vilket medförde att intäkterna från icke statligt belånade hyresfastigheter ökade. Att frifinansierade fastigheter har en betydligt högre räntenivå än de med garanterad ränta, och därmed högre kapitalkostnader, förtegs. De s. k. allmännyttiga bostadsföretagen har ett fastighetsbestånd som de till största delen får statliga räntesubventioner för. Endast för den del av bolagets fastighetsbestånd som drabbas av skatten kommer hyreshöjningar att kunna tas ut. Utslaget på hela beståndet blir hyreshöjningen förhållandevis liten. Detta missgynnar kraftigt de privata fastighetsförvaltarna. som har ett fastighetsbestånd som huvudsakligen inte får räntesubventioner, eftersom hyressättningen enligt bruksvärdesprincipen endast medger samma hyreshöjning som för den s. k. allmännyttan. Den nya skatten kommer att medföra att underhåll och reparationer måste eftersättas av privatvärdarna, eftersom de inte via marknaden kan kompensera sig för skatteeffekterna. Bostadsministern har tidigare (prop. 1982/83:50) med all önskvärd peda-
Mot. 1984/85:58 9 gogisk skärpa framhållit att hyreshusavgiften för att vara neutral med hänsyn till ägandeförhållandena inte bara måste vara avdragsgill för de privatägda, konventionellt beskattade hyreshusen utan även utgå med samma procentsats som för den schablonbeskattade allmännyttan. Trots detta föreslås att fastighetsskatten för enskilt ägda hyresfastigheter skall uppgå till 2% av taxeringsvärdet mot l,4% för allmännyttan. Den bristande neutraliteten framgår också av följande: En allmännyttig fastighet som inte längre får räntesubventioner behöver höja hyran med l,4% av taxeringsvärdet för att få ihop till fastighetsskatten. Går hyresgästorganisationen med på detta får också hyran i de privata fastigheterna höjas med samma belopp. Men eftersom hyreshöjningen på 1.4% är skattepliktig i de privata fastigheterna hjälper det inte att fastighetsskatten på 2 % är avdragsgill. Förslaget är således ytterligare ett led i det socialdemokratiska gynnande! av de s. k. allmännyttiga företagen p å de privatas bek?sinad. År 1945 hade var tionde lägenhet offentlig hyresvärd. Nu är det nästan två tredjedelar som har det. Lokaler Det är väl känt att lokalfastigheter, t. ex. handels- och hantverksfastigheter, hotell och restauranger, som producerats de senaste tio åren i stor utsträckning inte är lönsamma. Ändå avses även dessa träffas av den nya fastighetsskatten. Hyresnivån stiger naturligtvis på grund av den nya skatten. Enbart för att täcka denna skulle hyreshöjningar på omkring 10% krävas. Motsvarande kostnadshöjningar drabbar de lokalfastigheter som används i den egna rörelsen. Resultatet torde bli att byggnadsinvesteringarna rasar samt att stora ekonomiska svårigheter uppstår för ägarna till de lokalfastigheter som redan byggts. Moderna livsmedelshallar kommer således ofta att drabbas av kostnadsökningar på 20-40 000 kr. per år trots att försäljningen visar vikande volym. De lokaler som inte betraktas som bostäder kommer genom skattens konstruktion att få kostnadsmässiga fördelar. T. ex. kommer livsmedelsförsäljning i bensinstationer att gynnas framför livsmedelsförsäljning i butik. Det moderata alternativet Moderata samlingspartiet har länge hävdat att skattetrycket måste sänkas. Under 1970-talet nåddes den övre gränsen för skatteuttaget. Det höga skattetrycket är nu ett hinder för att vi skall få tillbaka en uthållig växtkraft i näringslivet. Vår uppfattning är att det samlade skatteuttaget måste sänkas. Vi har därför sagt nej till så gott som alla de skattehöjningar som regeringen genomfört. Vi har också konsekvent avvisat alla nya skatter som regeringen infört. Den socialdemokratiska regeringen har på två år infört tolv nya skatter. Fastighetsskatten är den trettonde nya skatten som föreläggs riksdagen. Om
Mot. 1984/85:58 lo denna katt skulle införas blir en av de första uppgifterna för en borgerlig regering att avskaffa denna. Moderata samlingspartiet har under många år föreslagit omfattande förändringar av skatte- och bidragssystemet. Det är en felaktig föreställning att tro att man kan lösa mer eller mindre verkliga samhällsproblem med ökade skatter och ökade bidrag och subventioner. På bostadsområdet, likväl som på många andra områden. har socialdemokraterna länge förespråkat ökade subventioner som skall finansieras med ökade skatter. Införandet av hyreshusavgiften i kombination med ROT-programmet är det senaste exemplet på detta. Moderata samlingspartiet vill gå motsatt väg. Vår fördelningspolitik syftar till att hushållen skall kunna leva på sina arbetsinsatser. l dag måste staten ge hushållen bl. a. stora bostadssubventioner till följd av de höga skatterna. Detta är i grunden en felaktig politik. Enda sättet att komma till rätta med problemen på bostadsmarknaden är att min ka de offentliga subventionerna samtidigt som skatterna sänks. På bo ladssidan vill vi t. ex. minska räntebidragen med drygt 2 miljarder kronor. Detta är betydligt mindre än vad socialdemokraterna nu vill höja skatten med. Vi vill samtidigt under mandatperioden 1985-1988 änka marginalskatten för flertalet heltidsarbetande till högst 40% med ett tak på 70% för de högsta inkomstklasserna. Vi vill återinföra full avdragsrätt för underskottsavdrag i samband med boendet. Vi vill införa ett fullständigt inflationsskydd av skatteskalan. Vi vill att realisationsvinsten för bostadsrätter skall anpassas till de regler som gäller för ägda småhus. För att få hushållens privata ekonomi att fungera vill vi med andra ord både minska bostadssubventionerna och bidragsberoendet samtidigt som skattetrycket sänks. Moderata samlingspartiet avvisar bestämt införandet av en ny fastighetsskatt. Hemställan Med hänvisning till ovanstående hemställs l. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om statlig fastighetsskatt. 2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ändring i kommunalskattelagen ( 1928:370). 3. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623), 4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag tilllag om ändring i uppbördslagen {1953:272) beslutar att ordet hyreshusavgift i l och 3 l mom. i uppbördslagen {1953:272) tas bort. S. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i skattebrottslagen ( 1971 :69) beslutar att orden "lagen ( 1982: 1124) om hyreshu avgift'' i l skattebrottslagen (1971:69) utgår,
Mot. 1984/85:58 Il 6. att riksdagen beslutar avslå förslaget tilllag om ändring i skatteregisterlagen ( 1980:343). Stockholm den 24 oktober 1984 ULF ADELSOHN (m) LARS TOBISSON (m) PER PETERSSON (m) CARL BILDT (m) I GEGERD TROEDSSO (m) INGRID SUNDBERG (m) ANDERS BJÖRCK (m) STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) NILS CARLSHAMRE (m) ROLF CLARKSON (m) ROLF DAHLBERG (m) L. ARNE ANDERSSON (m) i Ljung PER-OLOF STRI DBERG (m)