Vägledning vid kontraktsvillkor gällande socialt ansvarstagande Detta är en vägledning för entreprenörer som har Trafikkontorets sociala kontraktsvillkor inskrivna i sina avtal. Syftet är att underlätta för företag att tillämpa kontraktsvillkoret. ILO-konventioner i affärsavtal Sedan 1 juli 2006 gäller följande sociala krav i upphandlingar för upphandling av entreprenadtjänster där sten ingår: Leverantören skall, vid leveransen av stenprodukter, kunna visa att stenen producerats/bearbetats i en för arbetarna säker och hälsosam arbetsmiljö i enlighet med reglerna i de internationella konventioner som Sverige är anslutet till. Den 17 juni 2008 beslutade Trafiknämnden att motsvarande krav ska gälla i upphandlingar där drivmedel är en förutsättning för att utföra tjänsten. Leverantören skall under avtalsperioden kontrollera huruvida drivmedlet producerats/bearbetats i en för arbetarna säker och hälsosam arbetsmiljö i enlighet med reglerna i de internationella konventioner som Sverige är anslutet till. När det gäller drivmedel beslutade nämnden samtidigt om flera miljökrav. För både sten och drivmedel är det sociala kontraktsvillkoret preciserat till att gälla följande konventioner 1 : - FN:s barnkonvention, artikel 32. - ILO-konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete. - ILO-konvention (nr 29) angående tvångs- eller obligatoriskt arbete. - Konvention (nr 170) om säkerhet vid användning av kemiska produkter. - Konvention (nr 155) om arbetsskydd och arbetsmiljö. - Konvention (nr 148) om skydd för arbetstagare mot yrkesrisker i arbetsmiljön som förorsakas av luftföroreningar, buller och vibrationer. 1 ILO-konventionerna i fulltext finns på www.ilo.org med direktlänk till alla konventioner http://www.ilo.org/ilolex/english/convdisp1.htm Barnkonventionen hittas lättast på http://www.rb.se/sv/barnkonventionen/ 1
Hur kontraktsvillkoret är tänkt att tillämpas framgår av beslut i Trafiknämnden 2006-10-26 TN 205/06 Dnr 1191/06 gällande sten respektive beslut i Trafiknämnden 2008-06-17 TN 112/08 Dnr 0584/08 gällande drivmedel. Konventionerna är tillkomna för att reglera förhållanden i stater, men innehåller delar som är tillämpbara i affärssammanhang mellan företag. Konventionerna innehåller inga tekniska detaljkrav på bullervärden, damm, teknisk utrustning etc. Konventionerna beskriver att man ska arbeta för en för arbetarna säker och hälsosam arbetsmiljö, och också en hel del om hur man ska göra, t ex vem som ansvarar för vad och hur samverkan ska ske mellan arbetsgivare och arbetstagare. Konventionerna 170, 155 och 148 överlappar delvis varandra. Tankegångarna är desamma som i svensk lagstiftning, nämligen att arbeta förebyggande och samverka mellan arbetsgivare och arbetstagare. Nedan återfinns en sammanfattning av de delar i konventionerna som är tillämpbara mellan företag. Barnkonventionen art 32 om skydd mot ekonomiskt utnyttjande Barn skall inte arbeta så att de kan skadas eller hindras i sin utbildning och utveckling. Med barn menas vanligtvis människor under 18 år. Undantag förekommer i nationell lagstiftning. Arbetar barn i produktionen skall de ha arbetstider som möjliggör skolgång och fritid, bara ha tillåtelse att göra lätta arbetsuppgifter etc. Se mer på http://www.rb.se/sv/faktaombarn/barnarbete/ ILO konvention 105 om tvångsarbete och konvention 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete Produktionen får inte ske av människor som arbetar under slavliknande förhållanden. Lön ska utbetalas regelbundet och på ett sätt som ger människor en faktisk möjlighet att sluta sin anställning. Det innebär bl a att det inte är tillåtet att produktionen innebär att människor arbetar som betalning av skuld. Anställda ska inte arbeta under hot utan av fri vilja. ILO-konvention 170 om säkerhet vid användning av kemiska produkter Det är kapitel IV om arbetsgivares ansvar som är tillämpbart. Det handlar om arbetsmiljöarbete inriktat på kemi, både organisatoriska och tekniska aspekter. Konventionen tar upp att arbetsgivaren har ansvar för ordning och reda på kemikalier och förebyggande åtgärder så att människor inte kommer till skada. De förebyggande åtgärderna ska omfatta både utrustning, t ex kostnadsfria skyddskläder när det behövs, och att arbetstagarna får rätt information så att de vet vad som är säkert. 2
ILO-konvention 155 om arbetsskydd och arbetsmiljö Det är del IV om åtgärder på företagsnivå som är tillämpligt. Det handlar om arbetsmiljöarbete både organisatoriskt och tekniskt, utan kostnad för arbetstagarna. Bla ska företrädare för arbetstagarna ha praktisk möjlighet att medverka till bättre arbetsmiljö. ILO-konvention 148 om skydd för arbetstagare mot yrkesrisker i arbetsmiljön som förorsakas av luftföroreningar, buller och vibrationer. Artikel 5.3. Om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Artikel 6 om arbetsgivares ansvar. Artikel 7 om arbetstagares ansvar. Artikel 9 om förebyggande arbete tekniskt och organisatoriskt. Artikel 10 om skyddsutrustning. Artikel 11 om hälsokontroller Artikel 13 om information och utbildning till anställda 3
Uppförandekoder miljö- och etik Ett vanligt sätt att dokumentera att krav ställs är genom avtalsskrivningar eller uppförandekod (Code of Conduct). Uppförandekoden används i t ex leverantörskontakter och läggs ofta som bilaga till avtal. I den så står det ofta att man inte accepterar lagbrott i tillverkningsland, barnarbete, tvångsarbete och att man vill ha rimliga arbetsförhållanden. Det kan vara formulerat så att man hänvisar till diverse internationella konventioner inom området, t ex de som Göteborgs stad Trafikkontoret mfl hänvisar till. Tips En uppförandekod bör vara antagen av företagets ledning efter diskussion om vad konsekvenserna kan tänkas bli om man antar koden. Koden har större utsikter att bli bra om företaget innan koden antas, lyssnar på sina anställda, kunder och leverantörer om vad som är lämpligt och praktiskt möjligt. En uppförandekod blir som vilken policy eller annat styrande dokument inte bättre än hur den används. Användare är företagets anställda och leverantörer. Uppförandekoden behöver vara kommunicerad med anställda, gamla såväl som nytillkomna. Det är särskilt ett par grupper av anställda som behöver ha tillräcklig kompetens för att hantera frågorna: De anställda som har särskilt ansvar gentemot kunder som ställer krav. Inköpare som har ansvar för berörda leverantörer. De anställda som har mediakontakter. Uppförandekoden behöver kommuniceras med leverantörer, befintliga såväl som kommande, vilket innebär att: Koden ska vara känd av leverantörerna, förslagsvis som bilaga till avtal, men en kombination av muntlig och skriftlig information brukar fungera bäst. Att enbart lägga koden som en del av det finstilta ger sämre effekt. Leverantör är införstådd med när och hur underleverantör måste involveras för att uppfylla koden. Arbetarna hos leverantören ska känna till vad koden innebär och att det är ett kundkrav att den efterlevs. Det lokala språket ska användas! Företaget följer upp om kraven i koden verkligen efterlevs. En uppförandekod fungerar bäst om den: Beskriver vad företaget vill, lämpligen så att det inkluderar vad företagets kunder vill. Är så konkret att det går att följa upp om den efterlevs eller inte. 4
Omfattar relevanta krav i förhållande till företagets verksamhet. 5