Bilaga till svar på föreläggande i mål B 1238-12, Falu tingsrätt.

Bilaga till svar på föreläggande i mål B 1238-12, Falu tingsrätt. Thomas Quick (TQ) (numera Sture Bergvall) har den 22 juni 2000 av Falu tingsrätts dömts för mord 1981 på TJ och mord 1985 på GS. TQ dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Domen byggde i huvudsak på hans egna uppgifter och erkännanden. Han har därefter tagit tillbaka sina erkännanden och ansökt om resning. Svea Hovrätt har i beslut den 5 april 2012 beviljat resning och förordnat att målet i dess helhet ska tas upp på nytt av Falu tingsrätt. Falu tingsrätt har förelagt åklagare att senast till den 28 september 2012 inkomma med uppgift om åtalet mot Sture Bergvall vidhålls. Jag har haft del av de handlingar t.f. chefsåklagare Bo Lindgren haft i samband med dennes besvarande av resningsansökan. Aktuella mord och hur de redovisats i norsk press. TJ TJ försvann 21 augusti 1981. Hon hade varit till sin mors arbetsplats i centrala Oslo och hämtat 1.000 kronor för att köpa en jacka. Morgonen efter försvinnandet gjordes polisanmälan. I norsk dagspress publicerades signalement med foto och bilder på hennes klädsel, inklusive bag (med halvlångafastsydda bärremmar) samt kartbild över vilken väg hon troligen gått från moderns arbetsplats till klädbutiken. Efterforskningarna gav inget resultat. Den 11 oktober 1981 anträffades hennes kropp samt tillhörigheter bag, byxor, trosor, sockar och träskor i Svartskog söder om Oslo. Den övre delen av kroppen saknade mjukdelar och huvudet var skilt från kroppen. Till följd härav har man ej kunna bedöma om hon fått några mjukdelsskador från midjan och uppåt. Hon var naken på underkroppen. Dödsorsaken har ej kunnat fastställas (se nedan). De 1.000 kronor hon fått för köp av jacka fanns kvar. Det fanns i flera tidningsartiklar uppgift om att hon anträffats naken samt att hennes tillhörigheter, inklusive de 1.000 kronor, anträffats på platsen. I tidningsartiklar fanns platsen för anträffandet angiven i ungefärligt avstånd till en idrottsplats, väster om fyndplatsen, och vägar i området. Det fanns även fotografier från fyndplatsen som visade aktuell terrängtyp. Aftenposten har till artikel tisdagen den 13 oktober 1981 haft ett flygfoto utvisande fyndplatsen. På fotografiet finns angivet E6, Svartskogveien, Oppegård kirke, Idrettsplass, Bekkensten, Bundefjorden samt FUNNESTEDET, markerat med ett kryss. Av flygfotot framgår också en åkermark med karaktäristiskt utseende öster om skogen där hon hade anträffats. I början av december publiceras i Aftenposten och Dagbladet flygfoton tagna på närmre avstånd till fyndplatsen, där nyssnämnd åkermark syns tydligt. På dessa närmre flygfoton syns även en bil uppkörd på en väg upp mot åkermarken. (1999 var denna väg halvt igenväxt och var närmast en traktorsväg). Vid TJ:s nackskelett anträffades en rem med som knutits i två öglor, varav den största öglan hade en diameter av cirka 7 cm. Denna uppgift om rem med öglor fanns ej redovisade i media. I knutarna fanns hår från TJ. Hon har med största sannolikhet strypts med denna rem, som kommer från hennes bag. GS GS hade vid 00.15-tiden natten till den 25 juni 1985 sammanträffat och

pratat med polis i centrala Oslo. Hon anträffades död vid 15.40-tiden samma dag på en parkering vid Myrvoll, Oppgård. I ett inledande skede var hon inte identifierad. Platsen ligger strax intill där vägen korsar järnvägen. Hon var vid anträffandet naken. Kroppen låg längs med vägen. Hon låg på mage med armarna längs sidorna i en avslappnad ställning. Hon hade blod runt näsa och mun samt tunt med blod över ryggen. Utifrån hur blodet runnit kan man utläsa att hon legat på rygg innan hon lagts på parkeringsplatsen. I försök att få fler vittnesuppgifter publicerades fotografi på henne och bilder på hennes klädsel i norsk press. Av obduktionsrapport framgår att det i munnen och luftvägarna fanns innehåll av utseende som maginnehåll. Hon hade skador som av strypvåld på halsen. Vissa detaljer i strypskadorna kunde tyda på att en snara använts eller att kläder har dragits åt runt halsen. Vid rättsmedicinsk undersökning kom man fram till att den troliga dödsorsaken är kvävning till följd av tryck mot halsen eller näsa/mun och/eller inandning av magsäcksinnehåll till luftvägarna. Det finns från rättsmedicinska handlingar och brottsplatsundersökning ingen anteckning om att det påträffats maginnehåll på eller invid kroppen. Den norska tidningen Dagbladet hade den 26 juni 1985 en artikel om hur hon anträffats mördad. När artikeln skrivs är offrets identitet inte känd. I artikeln anges bl.a. Hun lå da i graset ved parkeringsplassen till EFA Elektro utanför Kolbotn. Den døde kvinnan var naken. Det eneste hon hade på seg var en klokke. Etter det Dagbladet erfarer var den døde kvinnen ikke preget av utstrakt vold. En av efterforskerne opplyser imidlertid at kvinnens ansikt var blodete og hun hade blåmerker på ryggen. Det är uklart når kvinnen ble drept. Dagbladet får opplyst at det var såkalte dødsmerker på hennes kropp, noe som kan begrense drapstidspunktet til det siste døgnet. Parkeringsplassen hvor kvinnen ble funnet er sterkt trafikkert. Derfor var det igår kveld en gåte hvordan den døde kvinnen ikke hade blitt oppdaget av arbeiderna på EFA Elektro når disse forlot jobben. Dersom hon lå i grøftekanten når disse forlot arbeidet klokka 16. Till artikeln finns ett stort flygfoto med texten her på parkeringsplassen till EFA Elektro. Av fotografiet framgår att fyndplatsen är i hörnet av parkeringen nära där vägen korsar järnvägen och med EFA:s byggnad snett över vägen. (Det kan tilläggas att denna järnvägspassage är enda gång väg 152 korsar järnvägen i närheten av Myrvolls järnvägshållplats.) På en närbild syns offret täckt av ett vitt lakan. På en annan bild med en schematisk karta är platsen utritad mellan Ski och Kolbotn. Efter hennes identifiering var det flera artiklar om att hon var prostituerad och vilka gator hon uppehållit sig vid i centrala Oslo. Det skall omnämnas att det i norsk press vid ett flertal tillfällen gjorts sammankoppling av morden på TJ och GS. Allmänt om förundersökningarna mot TQ Det skall inledningsvis uppmärksammas att TQ själv initierat att han blivit föremål för utredningar avseenden ett flertal mord, som han erkänt. De inledande uppgifterna kan han ha lämnat under terapi på Säters sjukhus. Uppgifterna kan även ha lämnats i andra sammanhang. Flera olika mord har varit föremål för samtidig förundersökning. I några fall har han berättat om var han lämnat offren eller delar av dem. Vid kontroll har inga offer eller offerdelar anträffats. TQ har varit intresserad av våldsbrott och visat en önskan om att bli dömd för morden på TJ och GS. Han har under utredningarna inte haft några restriktioner. Det framgår att han haft kontakt med journalister. Detta medför att han haft tillgång till uppgifter i bl.a. massmedia och även haft möjlighet att skaffa och kunnat få information av andra personer. Han har vid flera tillfällen under förhör, vallningar och rekonstruktioner visat humör-

/sinnes-svängningar såsom att gråta, dra djupa andetag, skaka med händerna etc. Dessa svängningar har ibland skett utan närmare koppling till plats eller tillfälle som framstått som särskilt känsliga. Å andra sidan har han uppträtt utan märkbara reaktioner i situationer som borde vara känsliga. Biträdande överåklagare Christer van der Kwast har varit förundersökningsledare och kriminalinspektör Seppo Penttinen har varit den huvudsaklige förhörsledaren. TQ:s försvarare advokat Claes Borgström och psykolog Sven-Åke Christianson har funnits med vid bl.a. vallningar och rekonstruktioner. Det finns ingen teknisk bevisning i form av DNA, fingeravtryck etc. som binder TQ vid morden. Han har vägrat berätta vems bilar han lånat och använt vid morden på TJ och GS. Han säger att han falskskyltat bilarna med norska registreringsskyltar. Den inledande uppgiften om TQ:s koppling till mordet på TJ är ett mycket kort förhör den 4 oktober 1996 där han säger att han fört bort och mördat TJ. Därefter finns en PM daterad 17 mars 1998 där det antecknats att TQ i en intervju för en norsk veckotidning bl.a. sagt Jeg skal snart fortelle om drapet på T. Därefter är det ett flertal förhör inklusive vallning och rekonstruktion angående mordet på TJ. Den inledande uppgiften om TQs koppling till mordet på GS är en PM från den 17 mars 1998. Däri anges bl.a. Quick förmedlade under samtalet en beskrivning av en dröm han haft under natten mot den 14:e mars. I drömmen hade han sett: en 20-årig norsk kvinna som kräks. Kring detta berättade han att drömmen kunde ha samband med en i verkligheten upplevd händelse. I en annan PM den 14 april 1998 anges att TQ har kontaktat Seppo Penttinen i anledning av att han haft en intervju med en norsk reporter avseende mordet på MRK, som försvann i Norge 1981. I en senare PM daterad 14 januari 2000 (OBS årtal) kommenterar Seppo Penttinen denna journalists besök enligt följande Av tidigare promemorior framgår att Quick hade besök av en norsk tidningsreporter, Hunstad, Kåre jr, måndagen den 6:e april 1998. Besöket avsåg ett reportage kring ett av de fall som Thomas Quick tidigare i norsk media varit vidtalad om, nämligen försvinnandet av MRK. Besöket kan ställas i relation till Thomas Quicks möjlighet att utifrån detta besök, ha delgivits information som är utanför utredningspersonalens kontrollmöjligheter, avseende andra fall som är föremål för utredningar, t.ex. mordet på GS. I sammanhanget kan då nämnas att Thomas Quick redan den 17:e mars 1998 beskrivit en händelse med en norsk kvinna som kräks. Detta förhållande vidhåller han i senare förhör till att gälla i händelseutvecklingen kring mordet på GS. Efter TQ:s kontakt med journalist den 6 april 1998 har det varit ett flertal förhör inklusive vallning och rekonstruktion angående mordet på GS. Det finns inget som tyder på att TQ skulle vara påverkad av mediciner vid vallningarna och rekonstruktionerna. Vallningar den 16 och 17 augusti 1999 Det har lagts stor betydelse vid vad TQ visat polisen i samband med vallning och rekonstruktion den 16 och 17 augusti 1999 avseende mordet på TJ. Denna vallning startar med avfärd från Säter den 16 augusti. TQ skulle visa polisen var han lämnat TJ i skogen söder om Oslo. Färden finns videofilmad med en kamera visande TQ:s

uppträdanden och kommentarer i bilen samt en annan kamera visande exteriören framför bilen. Det är TQ som dirigerar färden. Vid rättegången i tingsrätten visades redigerade varianter med speakertext av vallningarna till platserna där TJ respektive GS anträffats. (Rekonstruktionerna visades också i redigerad form.) Till belysning av TQ:s agerande under vallningen den 16 augusti bör nämnas att han efter visst sökande på olika vägar vid Mysen, Norge, pekar ut en mordplats, avseende två andra mord. Han uppger bl.a. Jag känner stark lust att döda både pojken och mig själv och kan alltså inte vara kvar där och tar mig upp och in i bilen och till nästa ravin och där är risken, för egen suicid mindre och där dödas pojken och i det här fallet Duska. E dödas här uppe på ängen. Strax efter uppger han att i ravinen delas båda pojkarna. det kan finnas rester kvar. Delarna av pojkarna skall ha tagits med till Sverige. Polisen gör inget uppehåll eller närmare granskning av den utpekade platsen. (Jag har inte funnit skäl till närmare kontroll av hur denna uppgift om två mord senare utvecklats.) Efter denna avvikning går färden vidare mot Oslo. Söder om Ski visar TQ in på väg 152 mot Ski och vidare norrut mot Kolbotn. När man passerar rondeller tillfrågas han om vägval men ej när man passerar anslutande vägar. Vid Myrvoll börjar han visa olika sinnesrörelser. I höjd med företaget EFA:s byggnad, mitt för där Haukeliveien ansluter till väg 152, körs bilen sakta och man blir till slut stående i korsningen. Man kör därefter fram över järnvägsbron och vänder. På videon framställs detta ske utifrån TQs önskemål, vilket inte är fallet. Han har istället närmast uttryckt önskemål om att man skall lämna platsen, han säger vi tar det imorgon. Efter vändning vid järnvägsbron uppmanas TQ dirigera och han visar in på anslutande vägar Tverrveien och Haukeliveien men man återkommer till korsningen framför EFA:s byggnad. Där blir bilen stående vid två tillfällen, som mest nästan två minuter. Dessa inbromsningar och stopp har inte initierats av TQ. I ett skede, när man står med fronten mot EFA:s byggnad, säger TQ det är någonting här och pekar mot EFA:s byggnad (med namnet EFA i stora bokstäver över entrén). Han säger från boden bakom här dit och hit och pekar i första hand på båda sidor av EFA:s byggnad. Han gör därefter en svepande rörelse runt hela området. I den redigerade videon syns EFA:s byggnad endast som en anonym gavel utan firmanamn. Utpekandet vid sidorna av EFA:s byggnad framgår inte. TQ kan inte förklara vad han söker och man kör därför vidare. Eftersom han inte hittar vägen till där TJ skulle ha lämnats så avbryts vallningen. Snett över väg 152/Skiveien från EFA:s byggnad ligger en Toyotafirma med en större asfalterad plan. Här fanns 1985 den parkering där GS hade anträffats. Dagen efter görs en videoinspelad vallning där TQ skall visa var han hade plockat upp TJ i Oslo centrum. Trots upprepade försök lyckas han inte visa till platsen. Man avbryter försöken och kör ut från Oslo. Han skall istället återuppta sitt försök att visa platsen där hon skulle ha lämnats. Efter att ha provat flera vägar kommer man efter polisens ingripande slutligen in på den väg, Gamle Mossevei, som leder söderut längs Gjersjøen. Därefter dirigerar TQ in på första avtagsvägen till höger Svartskogveien/Fv 126 (Idag Roald Amundsens vei enligt Google). Man följer Svartskogveien förbi Bekkenstenveien och passerar några hundra meter senare Oppegårds kyrka, som ligger i en 90-graderskurva. Strax därefter säger TQ att man skall vända. Efter att på tillbakavägen ha passerat kyrkan visar han in på första vägen till vänster, Bekkenstenveien. Man följer Bekkestensveien cirka 800 meter till en trevägskorsning. Där visar han att man skall vända och köra tillbaks cirka 100 m och in till vänster, det är infarten till idrottsplatsen (idrottsplatsen syns inte från vägen). Efter man lämnat bilen går TQ fram till idrottsplatsen varefter han vänder tillbaks till Bekkenstenveien. Där tar han vänster och följer vägen cirka 150 meter. Därefter tar han åter vänster in på en halvt igenvuxen väg (traktorsväg) som leder fram till en åkermark (samma som på tidningarnas flygfotografier). Han följer stigen längs

åkerkanten och en bit in i gles skog (mestadels ungskog) där han viker vänster. Efter en kort sträcka säger han att de är ungefär på platsen där han lämnat TJ 1981. Denna plats har uppgivits till 30 35 m från den faktiska fyndplatsen. I sammanhanget bör nämnas att det skett så stora förändringar i växtligheten att ansvarige norske kriminalteknikern från 1981 behövde gamla foton för att hitta till fyndplatsen. Rekonstruktionen beträffande TJ Vid den videofilmade rekonstruktionen den 17 augusti 1999 visar TQ hur han får med sig TJ från bilen vid Bekkestensveien till platsen där hon slutligen blev lämnad. Han hade parkerat bilen ganska nära vägen in mot åkermarken. Han får henne med sig genom att låsa hennes armar runt sin egen hals och på sätt stötta henne. Under den fortsatta rekonstruktionen blir det nya och/eller justerade versioner allteftersom han får kompletterande frågor. I den redigerade videon framgår en del av dessa ändringar, andra kommenteras av speakerröst medans vissa helt utelämnas. I sin ursprungliga version berättar TQ om hur han på en första plats slagit omkull TJ och fortsatt slå henne, på en andra plats tagit stryptag samt på den tredje och sista platsen tagit bagens rem om hennes hals (fortfarande kvar på bagen) samt ryckt i hennes byxlinning, trosa och tröja. I senare version berättar han bara om två platser och att han redan på första platsen tagit av henne på underkroppen (vilket naturligtvis omöjliggör att han ryckt i hennes byxlinning och trosor på sista platsen). Han erinras om att han i förhör (innan vallningen) pratat om en rem och får frågor om vad det är för rem och vad han gjorde med den. Han säger sig ha ett minne av att han lossnat remmen från TJs väska men kan inte förklara hur. Han visar inget om att han skulle ha knutit något runt hennes hals. Rekonstruktionen beträffande GS Vid den videofilmade rekonstruktionen 8 november 1999 visar TQ hur han agerat mot GS från det hon plockas upp i Oslo centrum. När hon steg in i bilen skallade han henne så hon blev omtöcknad och fick en blödning i hårbotten. Han körde därefter till en plats där han ställde henne på en presenning och hon fick klä av sig (delvis med hans hjälp). Han visar hur han ströp henne med händerna. I ett avslutande skede slog han henne med bakändan av ett yxhuvud, på exakt samma plats där hon tidigare fått en blödning efter skallningen (han kände efter med handen för att kunna slå på samma ställe). Efter han dödat henne hade han samlag med henne. Han svarar inte på frågan om han fick utlösning. Därefter drog han in henne i bilen och lade presenning, kläder m.m. i bilen. Efter tre - fyra timmar på platsen insåg han att han måste göra sig av med kroppen. Gryningen har gått över till mera morgonljus när han åker från platsen. Han kör till parkeringsplatsen vid Skiveien/väg 152 där han drog ut henne ur bilen. Kläder och presenning tog han med sig och brände. Han beskriver att GS blev liggande på vänster sida och på tvärs mot vägen (ej längs vägen). TQs möjlighet till att få kännedom om platser m.m. Man kan med hjälp av tidningsartiklar (med flygfoton och närbilder) få en bra bild av fyndplatserna och vad som anträffats där. Med hjälp av en karta kan man lätt orientera sig till idrottsplatsen vid Bekkenstenveien respektive till parkeringsplatsen vid Skiveien. Strax efter man passerat Myrvolls järnvägshållsplats kommer man till EFA:s byggnad och bron över järnvägen. Fyndplatsen ligger alldeles innan bron. Vägen till TJs fyndplats börjar med vägen längs Gjersjøen (enda större sjön i området)

sedan tar man första vägen till höger, vänder vid Oppegårds kirke och tar första vägen till vänster. Då är man inne på Bekkenstenveien. Man följer denna en knapp kilometer till en trevägskorsning där man vänder. Därefter är det inte svårt att hitta idrottsplatsen. Från Idrottsplatsen går man i vänstervarv fram till Bekkenstenveien, till åkermarken och sedan in i skogen emellan idrottsplatsen och åkern. Med hjälp av karta och upplysningarna i norsk press är det således möjligt att lära sig hitta till båda fyndplatserna. Hur TQ förfarit vet vi inte. Med hänsyn till de stora förändringar som skett från 1981 respektive 1985 till 1999 är det emellertid troligare att han skaffat sig kunskap om platserna genom andra uppgifter än egna minnesbilder. Exempel på varierande och motstridiga uppgifter samt utredningspersonals agerande 1 Tingsrätten har i domen under åklagarens utveckling av talan bl.a. angivit: Under vallning den 16 augusti 1999 for Thomas Quick och ett antal svenska poliser och andra personer i en bil. Under den färden kom bilen att passera alldeles intill den parkeringsplats där GS påträffats. Thomas Quick reagerade mycket starkt där. Ingen av den andra i bilen kände till detta fall. Det har således framställts som om övriga i bilen ej känt till fallet GS eller i vart fall ej var hon anträffats. Detta är svårförståeligt utifrån vad som ovan nämnts om sammankopplingen av morden på TJ och GS i norsk press. Uppgiften är även förvånande med hänsyn till hur bilen vid vallningen avseende TJ, utan TQ:s önskemål, körts sakta och stannats utanför EFA:s byggnad. Än mer förvånande är uppgiften om man beaktar en artikel i Dala- Demokraten den 2 oktober 1998 (inte 1999) med rubriken Thomas Quick nu aktuell i sex mord i Norge. Där skrivs bl.a. : Tredje fallet rör 23-årige GS som försvann i centrala Oslo och blev hittad mördad på en parkeringsplats i Myrvoll 25 juni 1985. Fyndplatsen ligger inte långt från platsen där Trines kropp hittades. Fallen har fler likheter. Offrens kroppar bar spår av våld som hade klara likheter. Dessutom försvann flickorna från ett område med bara några hundra meters radie. I samma område i centrala Oslo säger sig Quick också ha hämtat upp en av de flyktingpojkar han säger sig ha mördat. 2 Av den redigerade videon framgår inte att EFA:s byggnad (och därmed de EFAanställdas parkering) är en central punkt. Videon klipps precis innan man kommer fram och kan se firmanamnet EFA. När bilen står vänd mot EFA:s byggnad får TQ uppmaningen Du måste berätta vart du är någonstans och TQ svarar det är någonting här. TQ får följdfrågan Var någonstans? Du visar runt hela området? och TQ svarar Nej, inte hela området. Nästa fråga blir Vad är det för någonting? TQ pekar i första hand mot EFA-byggnadens båda sidor säger från boden bakom här dit och hit. (Boden är vid parkeringen söder om EFA:s byggnad). Denna konversation och detta utpekande framgår inte av den redigerade videon. Den framgår inte heller att inbromsning och stannande sker på annan än TQ:s inrådan. Om tingsrätten fått del av hela vallningen torde den ha fått klart för sig att TQ ej gjort polisen uppmärksam på platsen, vilket påstås i den redigerade videon. Varför har polisen saktat in och stannat om man inte haft kännedom om att det är en brottsplats? Varför har polisen visat så stort intresse för denna plats när man visat så

ringa intresse för platsen där två pojkar skulle ha mördats och styckats? I den redigerade videon finns en stillbild tagen 1985 inklippt. En motsvarande stillbild från 1999 hade tydligt visat de kraftigt ändrade platsförhållandena. Om allt redovisats hade det varit uppenbart att TQs sinnesreaktioner före och vid fyndplatsen inte berott på minnesbilder från 1985. 3 TQ har i förhör den 6 oktober 1999 beträffande mordet på GS bl.a. uppgivit att han kom till Oslo sen eftermiddag eller kv.eftermiddag kom jag väl till Oslo och möter henne nånstans mellan dag och skymning samt mötet i Oslo blir väldigt kort. Detta motsägs av poliser, som träffade GS vid midnatt inne i Oslo. 4 TQ har i det första förhöret den 6 oktober 1999 (det hölls två förhör samma dag, se p 14) uppgivit att han stannat på annan plats än parkeringsplatsen och där tvingat GS att ta av sig kläderna. På frågan: Hmm.är hon helt naken här när hon är tillbaks inne i bilen svarar TQ: jag har ju en minnesbild av att hon har strumpor på sig men men det kan också vara fel ehh det är så jag minns det, i övrigt är hon helt naken. Därefter kör han henne, sittande naken i bilen, till parkeringsplatsen där han tar stryptag, som bl.a. innebär att hon kräks. Han har vidare uppgivit jag står lutad över henne jag står med knäna mot baksätessitsen och ehh lutar mig fram över henne ehh. I andra förhöret samma dag upprepar han att han tagit stryptag i bilen: Hon finns i baksätet ehh uppstöttad mot den vänstra dörren, alltså hon sitter som om hon skulle sitta i,i,i, något hörnvinklad ehh och jag finns knästående i bilen på något, något sätt och jag lägger mina händer runt hennes hals och trycker åt, och den här kräkningen kommer, och som fullständigt överrumplar mig. Vid rekonstruktionen 8 november 1999 uppger han att hon kläs av naken och dödas på en presenning utanför bilen. Det är således helt motstridiga uppgifter. 5 TQ har i förhör 22 september 1999 uppgivit att GS dödas genom strypvåld inne i bilen. Därefter åker han med henne till parkeringsplatsen där han tippar ur henne ur bilen samt knuffar ur kroppen och när hon lämnas så är det väldigt onaturliga brytningar i armled och ben, knäleder o.s.v. ehh. Vid rekonstruktionen uppgav han att hon lagts såsom i framstupa sidoläge. Ingendera av dessa uppgifter stämmer med hur hon anträffats hon ligger på mage med armarna längs sidorna. 6 TQ har i förhör den 20 oktober 1999 uppgivit att han inte haft något samlag med GS, det utesluter han helt och hållet. I samma förhör uppger han bl.a. Men att min knutna näve förs in i hennes slida när hon är död. Vid rekonstruktionen den 8 november nämner TQ inget om en näve mot underlivet däremot uppger han Jag kan ju säga det, medan jag har mod då, att dom här-, det här samlaget, det är alltså, vad skall jag kalla det, hårda stötar med min kropp. Han har således lämnat helt motstridiga uppgifter om eventuellt sexuellt agerande mot GS. 7 TQ har i förhör 6 oktober 1999 även uppgivit att han stuckit GS med kniv men att knivsticket inte träffat lungan alltså minnas känslan hur, hur kniven gick genom

huden och så vidare. Vid förhör den 20 oktober ritar han på ett ark med en kroppsprofil vilka skador GS hade fått. I förhöret uppger han bl.a. Med dom här strecken vill jag visa att det sker en skada, ett stickande med kniven mot hennes magtrakt när hon fortfarande är i livet, därför att det uppstår ett viss blodflöde. GS har inte varit utsatt för något knivvåld. 8 TQ har i flera förhör uppgivit att GS kräkts i samband med att han tog strypgrepp rejäl uppkastning, mycket av kräket hamnar på henne och en del på mig, utan det kommer mer som en, en störtkräkning om man kan säga så och den större kräkningen. På parkeringsplatsen har det inte anträffats spyor vid eller på kroppen. Av rättsmedicinskt yttrande framgår bl.a. Förekomst av sannolikt uppkräkt magsäcksinnehåll i munhålan, utsmetat intorkat blod i nacken, över stora delar av ryggen och på baksidan av det högra låret, vid den efterföljande mikroskopiska undersökningen påvisades bl.a.: a) Tecken på inandning av magsäcksinnehåll till luftvägarna. och dödsorsaken bedöms vara kvävning till följd av tryck mot halsen eller näsa/mun och/eller inandning av magsäcksinnehåll till luftvägarna. På fotografier från fyndplatsen framgår att hon hade blod runt mun och näsa. Allt detta visar att det saknas tecken på avtorkning av hennes ansikte eller kropp. Det finns således inget som tyder på att hon kräkts på sätt som varit synligt utifrån, hon har haft uppstötning till munhålan. 9 I förhör den 10 februari 1999 uppger TQ beträffande mordet på TJ så dödas hon genom kraftigt våld mot huvudet, kross- samt senare det här är ju den, den dödliga skadan. I sistnämnt citat avses en skada bak på huvudet. I förhör den 3 juni 1999 uppger TQ att han attackerat henne med kniv och vid det här laget är hon allvarligt skadad. Senare i samma förhör uppger han angående knivanvändningen Ja hon dör ju där, hon ehm.så här är jättesvårt att veta om om den attacken och dom här attackerna om det är dom som innebär som ger dom här dödliga skadorna, eller det här hugget så ja... I förhöret berättar han om hur han knivhuggit TJ på två platser i Svartskogen. På fråga om var på kroppen knivhuggen träffat svarar han Jag lokaliser det till bröstpartiet och möjligen magpartiet ehm. Eftersom TJ:s kropp vid anträffandet saknade mjukdelar från midja och upp har någon kontroll av eventuella knivskador inte kunnat göras. Efter rekonstruktionen den 17 augusti 1999 kommer TQ fram till att han strypt TJ med en rem. Han har således uppgivit tre olika dödsorsaker. 10 I förhör den 3 juni 1999 får han, efter man lämnat frågorna om knivanvändning, frågor om TJ:s ägodelar och svarar Dom hamnar på plats och jag på någon annan skiss vill jag minnas beskrivit som skräp, att det finns skräp runt hennes kropp och..ohörbart (ev.detaljer) i stor utsträckning och på så vis hennes ägodelar, och där jag speciellt minns handväskan...med...ehh den här remmen ehh.. Svaret leder till flera frågor från förhörsledaren angående remmen. Senare i förhöret får han frågan Men hur är det med remmen då, sitter den kvar på väskan. Trots upprepade frågor om remmen och hur den använts antyder TQ inte med ett ord att han skulle ha använt remmen till att strypa TJ. Vid rekonstruktionen den 17 augusti 1999 tillfrågas TQ upprepade gånger om hur han kom i besittning av en rem och vad han gjort med

denna. Trots detta visste han inte hur remmen lossats från TJ:s bag. Han angav inget om att remmen bundits runts TJ:s hals. Fram tills dess har han således inte ens antytt att han skulle ha knutit en rem runt hennes hals. Av en PM daterad den 28 augusti 1999 framgår att TQ den 27 augusti för psykolog Birgitta Ståhle berättat Han har slitit upp remmen från den ena sidan av väskan och dragit den runt hennes hals. Hon är fortfarande vid medvetande, men kämpar med andningen Han bär henne ner till slänten med alla hennes saker. I slänten skär han av remmen från väskan. Det sker en strypattack mot halsen med händerna, därefter används remmen för att strypa henne.. Han minns inte om han lossar remmen runt halsen och lägger den på kroppen. Han är svettig och törstig och är oklar på var remmen finns. Av en annan PM samma dag, framgår att Seppo Pentinnen har ringt upp TQ, på dennes begäran. TQ har vid samtalet sagt Det är en och samma rem jag talar om, den andra sitter kvar på väskan, och väskan hamnar bredvid kroppen. Jag knyter remmen runt halsen, men om jag gör en löpsnara eller någon annan knut det minns jag inte klart, jag kan ha dragit i 2 lösa ändar. I ett dialogförhör den 1 september 1999 tillfrågas TQ om det var svårt att få loss remmen från bagen. Varpå han svarar att han inte upplevde några svårigheter samt Jag minns alltså att jag vill ha den här remmen fri från väskan eh och det minns jag med styrka. alltså ehh den remmen ska jag ha ehh och mitt minne är.att jag tar kniven och skär av den och kastar väskan mot hennes kropp.ehh alltså här finns det jag minns, alltså jag minns den aggresiva tanken och jag minns avsikten ehh.. I detta förhör minns han således med styrka att han skar loss remmen. Det är anmärkningsvärt att han nu minns sitt sinnestillstånd vid mordet men inte kommer ihåg att han dödat henne med att knyta två öglor runt hennes hals. 11 Tingsrätten har under Tingsrättens övervägande angivit Thomas Quick har vid en demonstration med ett betydligt smalare band, tydligen ett skosnöre, gjort en snara med knutar som i väsentliga delar överensstämmer med knutarna på det påträffade bandet avser remmen vid TJs döda kropp. Denna slutsats är fel. Av uppgifter från Kai Jensen, Norsk Sjöfartsmuseum, samt åskådningsbilder på TQ:s knutar respektive knutarna på remmen så framgår det att TQ:s knutar hade föga likhet med knutarna på remmen. Det bör särskilt markeras att TQ vid inget tillfälle under förundersökningen uppgivit att han strypt TJ med två knutna öglor, som han låtit sitta kvar runt halsen. 12 Det finns åtskilliga exempel på att TQ lärt sig läsa av eller försökt läsa av inblandade personer och anpassat sina svar därefter. I förhör den 3 juni 1999, där TQ berättat om att han knivhuggit TJ, säger han att det finns skräp runt hennes kropp och ohörbart (ev detaljer) i stor utsträckning och på så vis hennes ägodelar, och där jag speciellt minns handväskan med ehh den här remmen ehh. Detta leder till flera frågor från förhörsledaren om remmen. TQ tillfrågas om remmens material och svarar så är det nåt läder eller skinn eller vad det heter.(remmen är av tyg). Därefter återkommer förhörsledaren flera gånger till remmen. Han frågar Varför är den här remmen så...så tydligt i din sinnesvärld här kring minnena kring detta? Varpå TQ svarar Därför att jag tar i den, för att jag använder den, för att hon är rädd mera inför den. Svaren visar att TJ skulle ha varit rädd för att remmen skulle användas, inte att den använts. Nästa tillfälle remmen kommer på tal är av förhörsledaren i samband med rekonstruktionen den 17 augusti 1999 i Svartskog. Då beskriver TQ hur han använt remmen, fortfarande fastsatt vid bagen, mot TJ:s hals.

Han får därefter frågan Tycker du att du tömt ut vad du kan dra dig till minnes beträffande den här väskan med den här remmen runt? Jag minns inte exakt hur du sa alldeles i början här med att du hade nån tanke kring det där? Jag tänker närmast på att du har anfört det i förhör just, hanterandet av det här med remmen. Varpå TQ svarar Hmm jag tycker att vi har tagit upp det.(viskar). Han får ny fråga vad skulle ett alternativ vara i så fall, för jag ser att du försöker att bita ifrån lite grand. Finns det utrymme för någon variant? Efter en lång paus svarar TQ Näe, jag tycker inte det (viskar). Ny fråga Är det så här det skall se ut. TQ Ja.. Inte ens då kan TQ berätta om att remmen lossats från TJs bag och använts som snara för att strypa henne. TQ får således åtskilliga antydningar om att det är något med en rem men han får inte ihop det. Det är först vid samtal den 27 augusti med psykolog Birgitta Ståhle han berättar att han har slitit upp remmen från den ena sidan av väskan och dragit den runt hennes hals han minns inte om han lossar remmen runt halsen och lägger den på kroppen. Efter återkomsten till Säter har han således kommit på att han mördat TJ med en rem. Angående TQ:s möjlighet att läsa av andra personer kan även nämnas en episod vid vallningen i Svartskogen. TQ går inledningsvis på Bekkenstenveien och därefter in på en traktorväg och en stig. När han går på Bekkenstenveien tittar han sig om omkring åt både höger, vänster, framåt och bakåt. När han tittar åt vänster kommenteras detta särskilt av förhörsledaren och det anges uttryckligen för videoupptagningen,..kan notera det, om inte kameran tar det så är det, så du tittar av och till in till vänster. Vänster är rätt utifrån att det var i den riktningen TJ hade anträffats. Det är i detta skede han skall ha sett grenen som var en riktningspil (se punkt 13). 13 TQ har vid förhör, vallning/rekonstruktion kommit med detaljer om sitt eget sinnestillstånd, hur det känts när han knivstuckit någon, hur offren reagerat kroppsligt eller verbalt m.m.. Dessa uppgifter motsägs i flera fall av vad som faktiskt kunnat kontrolleras. Beträffande mordet på GS berättar han i första förhöret den 6 oktober 1999 att han knivstuckit henne i sidan och uppger: Det består av ehh hur det känns alltså ehh att punktera huden och att hur det känns när knivbladet går upp och jag tror att det är så pass.riktat eller välriktat eller hur ska vi uttrycka oss att det inte punkterar lungan ehh och så finns (ohörbart) minnet av avsikten att inte punkter att hon skulle överleva ehh själva kniv våldet men ändå är det ju ehh givetvis en allvarlig skada som kniv då åsamkar eller... I ett andra förhör samma dag uppger han att jag gjorde en stickskada på hennes sida och då sa jag att jag, att jag kände, alltså minnas känslan hur, hur kniven gick igenom huden och så vidare. GS hade, som ovan nämnts, ingen knivskada. TQs uppgifter är således detaljerade lögner för att öka trovärdigheten. Vid vallningen i Svartskog nämner TQ att han knivskarpt minns en gren över Bekkenstenveien eftersom den var en riktningspil för honom. Riktningspil för vad? För att komma ihåg vilken sida av vägen han lagt henne? Vid rekonstruktionen hade han inget spontant minne av att han tagit av TJ byxor och trosor på första platsen eller att han strypt henne med en rem från hennes bag. Hans uppgivna knivskarpa minnesbild av en speciell gren på Bekkestensveien framstår därför som ett försök att öka sin trovärdighet. I den redigerade videon har grenen blivit ett särskilt moment i utredningen för att belysa TQ:s trovärdighet.

14 Den 6 oktober 1999 hölls två förhör avseende mordet på GS. Vid det andra förhöret är leg.psyk Birgitta Ståhle närvarande. Förhöret inleds med följande kommentar från förhörsledaren. Jag vill nämna att vi tidigare under dagen haft ett förhör med advokat Claes Borgström närvarande. Att detta förhör kommit till stånd beror på att jag vid 15.45-tiden blev uppringd av Thomas Quick, då han bad om att få hålla ytterligare ett förhör vid 18-tiden. Det har även efter det förra förhöret lämnats en information till Thomas Quick, på uppdrag ifrån förundersökningsledaren Christer van der Kwast, om att den berättelse TQ lämnat hittilldags inte är fullständig, och att det fordras ytterligare uppgifter. Claes Borgström är informerad via sin sekreterare om att detta förhör kommer att äga rum. I en PM den 12 oktober 1999 anges att TQ ringt upp Seppo Penttinen samma dag och frågat om de uppgifter han lämnat i förhören är tillräckliga eller om det i utredningen kring GS krävs ytterligare förhör. Anteckningarna visar på TQs önskemål om att tillhandagå med uppgifter för att bli åtalad och fälld. 15 Det finns anledning att kort kommentera åklagarens förslag till förhandlingsordning i tingsrätten. Enligt förslaget skall det göras en redovisning av TQ:s egna uppgifter under förundersökning, uppspelning av videoupptagning, redovisning av sammanställning av TQs uppgifter under förundersökningen och därefter förhör med Quick. Förhandlingsordningen har motiverats enligt följande. Det är enligt min uppfattning av stor betydelse för ett adekvat förhör med Quick och för att underlätta bedömningen av Quicks uppgifter att bevisningen tas upp i den angivna ordningen. Adv Borgström har förklarat sig införstådd med detta. Förslaget innebär således att TQ:s uppgifter redovisas innan han hörs. Om han önskar bli fälld för morden så har han fått facit i förväg. Jag kan naturligtvis inte avgöra vad som sagts eller inte sagts vid huvudförhandlingen. Utifrån vad som angivits i tingsrättens dom får man uppfattningen att det huvudsakligen presenterats bevisning i fällande riktning. De uppgifter som pekat i annan riktning har inte uppmärksammats eller i vart fall nedtonats. Genom försvararets underlåtenhet att belysa TQ:s felaktiga och motstridiga uppgifter på en mängd centrala punkter (t.ex påstådda knivskador på GS) samt underlåtenhet att kritisera de redigerade videobanden kan tingsrätten ha vidmakthållits eller t.o.m. stärkts i sin uppfattning om trovärdigheten i de av åklagare redovisade uppgifterna. 16 Med hänsyn till TQ:s varierande och motstridiga uppgifter, vilka inte präglats av en utveckling från diffusa till mer klara minnesbilder, är det förvånande att involverade psykologer inte rest ett varnande finger avseende trovärdigheten i TQ:s uppgifter. Deras underlåtenhet att reagera kan också ha medfört att tingsrätten vidmakthållits eller t.o.m. stärkts i sin uppfattning om trovärdigheten i de av åklagaren redovisade uppgifterna. 17 Tingsrätten har i sina domskäl belyst vissa punkter som det finns skäl att kommentera.

a. Det finns ingenting i de objektiva fynd som redovisats i utredningen som på någon enda punkt strider mot innehållet i Thomas Quicks berättelse. Berättelsen är inte orimlig. Det finns flera objektiva fynd som motsäger hans berättelse; han kunde inte ha träffat GS mellan eftermiddag kväll, hon låg inte på det sätt han beskrivit, hon hade inga knivskador, TQ mindes inget om snara med två öglor fastknutna kring TJs hals m.m. Hur dessa uppgifter nedtonats eller bortförklarats undandrar sig min bedömning. b. Thomas Quick lämnat uppgifter om sakförhållanden som inte kan ha kommit till hans kännedom på annat sätt än genom egna iakttagelser på plats. TQ kunde genom massmedia och eventuellt andra personer få kunskap om merparten av sakförhållanden utan egna iakttagelser på platsen. Han hade inga restriktioner och hade lärt sig läsa av andra personer. c. Thomas Quick har vid en demonstration med ett betydligt smalare band, tydligen ett skosnöre, gjort en snara med knutar som i väsentliga delar överensstämde med knutarna på det påträffade bandet Den snara TQ knöt hade föga likhet med hur remmen knutits runt TJ:s hals. d. Vid vallning i augusti 1999, 18 år efter mordet på Trine Jensen, kunde Thomas Quick utan större tvekan vägleda bilen på några meter när ända fram till den plats där hon påträffats. TQ kunde inte hitta till Svartskog. Polisen fick visa honom in på rätt spår. Därefter var det inte svårt att hitta till idrottsplatsen vid Bekkenstenveien och FUNNESTEDET, (på 30-35 meter när). e. Thomas Quicks uppgifter om kräkning bekräftas också av obduktionsresultatet. GS har inte kräkts. Det finns inga spår av maginnehåll utanför hennes mun. TQ kan inte ha sett någon kräkning, än mindre störtkräkning. f. Vidare anmärker tingsrätten att videoupptagning från vallningen i bil av Thomas Quick i augusti 1999 på vägarna i den trakt där GS påträffades död utvisar att Thomas Quick reagerade med stark upprördhet när bilen kom nära nedfarten till parkeringsplatsen

Han kan ha valt vägen via Ski för att göra ett utpekande av platsen där GS anträffats, det hade varit en bra grundplatta för en förundersökning och ett åtal. Eftersom det skett så stora förändringar på platsen misslyckades han. Med tanke på hur polisbilen saktats in och stannats nära fyndplatsen har någon annan i bilen haft kännedom om denna plats, trots att motsatsen tydligen hävdats vid rättegången. Helt klart är att han inte reagerat med stark upprördhet på grund av minnesbilder från 1985. g. Vid en samlad bedömning av vad som förekommit finner tingsrätten att Thomas Quicks erkännande får stöd av utredningen i sådan grad att det är ställt utom rimligt tvivel att han begått de gärningar som åklagaren påstått. TQ:s erkännande saknade all trovärdighet. Om rätten fått del av mängden varierande och motstridiga uppgifter hade detta varit uppenbart. Jag har ej anledning att kommentera trovärdigheten i Sture Bergvalls nya uppgifter i samband med resningsansökan. Helt klart är emellertid att hans tidigare uppgifter inklusive erkännande inte haft sådan trovärdighet att de kunde ligga till grund för åtal. Åtalet läggs ned. Bo Ericsson F.d. statsåklagare