Projekt SWX-Energi. Rapport nr 18. Potential för skogsbränsle i Värmland hinder och möjligheter

Projekt SWX-Energi Rapport nr 18 Potential för skogsbränsle i Värmland hinder och möjligheter Ingemar Eriksson och Jörgen Persson

Foto framsidan: Michael Ekstrand, Skogsstyrelsen

Sammanfattning Denna rapport består dels i att utifrån befintlig skogsstatistik ta fram potentialer för biobränsleuttag från skogen i Värmland idag och möjlig framtida utveckling, dels att uppskatta och diskutera hur stor del av den totala potentialen som är rimlig att kunna ta tillvara med avseende på olika tekniska, ekonomiska och ekologiska restriktioner. Rapporten är inriktad på de skogsbränslesegment som idag inte direkt konkurrerar med skogsindustrins råvaror, som t.ex. grot och stubbar. Som underlag för beräkningarna har grunddata från projektet Skogliga konsekvensanalyser och virkesbalanser (SKA-VB 08) använts. För Värmlands län perioden 2010-2019 är den möjliga avverkningen av stamved totalt i föryngringsavverkning och gallring beräknad till drygt 6 miljoner skogskubikmeter per år. Om alla rester från dessa avverkningar skulle tas tillvara som skogsbränsle blir bruttopotentialen för grot ca 3,84 TWh/år och för stubbar ca 5,86 TWh/år. För uttag av klena träd i röjning beräknas skogsbränslepotentialen till ca 0,11 TWh/år. Totalt ger detta en bruttopotential för skogsbränsle i Värmlands län på ca 9,81 TWh/år. Tillgänglig skogsbränslepotential efter tekniska, ekonomiska och miljömässiga restriktioner har i slutsatserna till SKA-VB 08 begränsats till att omfatta enbart uttag av grot och stubbar efter föryngringsavverkning. På nationell nivå är potentialen beräknad till totalt ca 35-60 TWh/år. Görs samma beräkning för Värmlands län är den årliga potentialen för grot ca 1,0-1,6 TWh och för stubbar ca 1,2-2,2 TWh. Totalt är potentialen ca 2,2-3,8 TWh/år. Skogstyrelsens rekommendationer för stubbskörd förutsätter att högst 10 % av den i Sverige årliga föryngringsarealen stubbskördas. Med denna restriktion som grund reduceras möjlig areal för stubbskörd i Värmlands län till ca 1 300 ha/år. Omräknat till värmevärde på samma sätt som i SKA-VB 08 blir potentialen för stubbskörd 0,18-0,26 TWh/år. Skogsbränsleuttaget 2010 i Värmlands län har grovt uppskattats till ca 1-1,5 TWh. Stor del av detta utgörs av rundvirke utan industriell användning. Möjligheterna till framtida ökat skogsbränsleuttag i Värmlands län bedöms som goda, även då rekommenderad miljöhänsyn tas. I detta arbete har en ökning till ca 3 TWh/år inom en tioårsperiod bedömts som rimlig. Att ersätta fossila bränslen genom ett uthålligt uttag av skogsbränslen medför en positiv effekt ur klimatsynpunkt. Uttag av avverkningsrester kan dock innebära risk för att skogsmarken försuras och utarmas. För att motverka detta bör återföring av skogbränsleaska ske i betydligt större omfattning än vad som nu sker. 1

Förord Rapporten Potential för skogsbränsle i Värmland är framtagen av Ingemar Eriksson, Skogsstyrelsen Östra Värmland och Jörgen Persson, Region Värmland på uppdrag av projekt SWX-Energi. Rapporten har beställts för att komplettera det egna arbetet inom SWX- Energis delprojekt Skog, vilket syftar till att på ett rationellt och effektivt sätt kunna utnyttja en större andel av regionens tillgångar på skogsbränslen. Rapporten visar fördelning och lokalisering av tänkbara skogsbränsleuttag och vad olika hänsyns- och tekniknivåer kan innebära. Inom Värmland finns en hel del outnyttjat skogsbränsle som kan tas ut utan att konkurrera med timmer- och massaindustrin. Om sedan den framtida fördelningen mellan timmer, massaved och skogsbränsle verkligen blir densamma som dagens är tveksamt. Sannolikt kommer råvarukonkurrens och prisutveckling redan på kort sikt att påverka fördelningen mot mer råvara till uppvärmning/elproduktion, fordonsbränsle och kemisk industri. Oberoende av vad som kommer att hända ges här ett underlag för diskussion om praktiska och ekonomiska ställningstaganden. Det ger möjlighet till långsiktig bedömning av hur Värmlands skogstillgångar kan användas på bästa sätt. 2011-05-20 Lars Persson Projektchef, SWX-Energi O653-77211, 070-2117896 lars.persson@gde-kontor.se 2

Innehåll 1 Inledning...4 1.1 Bakgrund... 4 1.2 Syfte och mål... 4 2 Tre frågor om skogsbränsle...6 2.1 Vad är skogsbränsle?... 6 2.2 Varför är det hett med skogsbränsle?... 6 2.3 Vilken betydelse har skogsbränsle?... 6 3 Tidigare analyser av skogsbränslepotentialer...9 4 Förutsättningar och genomförande... 10 5 Skogsstyrelsens rekommendationer... 11 5.1 Uttag av avverkningsrester och askåterföring... 11 5.2 Stubbskörd... 12 6 Nuläget för skogen i Värmlands län... 16 6.1 Skogen enligt Riksskogstaxeringen... 16 6.2 Skogen enligt Skatteverkets fastighetstaxering... 18 6.3 Skyddad skog i Värmlands län... 19 6.4 Avverkning i Värmlands län... 20 6.5 Skogsbränsleuttag i Värmlands län... 22 7 Potentialer... 24 7.1 Potentialer för skogsbränsleuttag i Värmlands län... 24 7.2 Askåterföring nuläge och potential... 28 8 Diskussion och slutsatser... 30 9 Referenser... 33 10 Bilaga bakgrundsdata till figurer... 34 10.1 Bakgrundsdata till Figur 2... 34 10.2 Bakgrundsdata till Figur 3 och Figur 4... 34 10.3 Bakgrundsdata till Figur 5... 35 10.4 Bakgrundsdata till Figur 6... 35 10.5 Bakgrundsdata till Figur 7 och Figur 8... 35 10.6 Bakgrundsdata till Figur 9 och Tabell 15... 36 10.7 Bakgrundsdata till Figur 10... 36 3

1 Inledning 1.1 Bakgrund Skogen är viktig för Värmland. Och för värmlänningarna. I hundratals år har skogen nyttjas för att bygga den industri som i dag är en ryggrad i den värmländska ekonomin. Men även innan dess hade skogen i långenliga tider nyttjas till bete för djuren, till virke till hus och byggnader och till ved för uppvärmning. Därtill kan läggas andra nyttigheter som bär och svamp, kött från fågel och vilt, medicinalväxter och material till allehanda slöjdarbeten. Men även andra värden rymdes och ryms ännu i skogen. Många fler än skogsägaren själv använder skogen för t.ex. bär- och svamplockning eller promenader. Beräkningar av det ekonomiska värdet av människors rekreation i skogen är mångdubbelt större än värdet av t.ex. bär och svamp som plockas. 1 Dessutom har fungerande naturliga ekosystem och en bevarad mångfald av djur och växter ett värde ur både ett ekonomiskt och mänskligt perspektiv. Hur som helst påverkar vad vi gör i och med skogen många fler människor än de som äger skogen och de som fattar besluten. Skogen är idag viktig både som råvara till industrin och som bränsle i energiförsörjningen. Många faktorer påverkar möjligheterna att ta ut biobränsle från skogen. Dels begränsas det möjliga uttaget av vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt, med tanke på terrängförhållanden och transportavstånd o.s.v. Dessutom finns det många andra intressen i skogen att ta hänsyn till, som t.ex. risken för körskador och markförsurning, samt biologisk mångfald. Det är därför långt ifrån självklart att säga hur stor potentialen för biobränsle från skogen verkligen är. För att möjliggöra ett ökat uttag är det dock viktigt att en diskussion mellan olika intressen förs och att både möjligheter och begränsningar tydliggörs. En viktig utgångspunkt i diskussionen är att ha en tydlig bild av utgångspunkten, d.v.s. hur stor potentialen är. Sådana detaljerade analyser har gjorts i andra regioner 2, och har visat sig vara ett värdefullt underlag i arbetet för att analysera möjligheterna för en ökad regional biobränsleanvändning. Bra regional statistik är en viktig pusselbit i det strategiska energi- och klimatarbetet i länet. Ett trovärdigt kunskapsunderlag är betydelsefullt för att kunna fatta väl avvägda beslut. Utveckling av ny teknik har öppnat nya möjligheter för uttag av skogsbränsle, t.ex. genom brytning av stubbar. Ett ökat uttag av avverkningsrester har också påkallat uppmärksamheten på bevarandet av den långsiktiga näringsbalansen i skogen. Återföring av bränsleaskan till skogsmarken är nödvändigt för att upprätthålla näringsbalansen på många marker, men är det något som hittills bara genomförts i mindre skala i Värmland. 1.2 Syfte och mål Rapporten syftar till att dels utifrån befintlig skogsstatistik ta fram potentialer för biobränsleuttag från skogen i Värmland idag och möjlig framtida utveckling, dels att uppskatta och diskutera hur stor del av den totala potentialen som är rimlig att kunna ta tillvara med avseende på olika ekonomiska och miljömässiga restriktioner. 4 1 Se t.ex. Brännlund m.fl. (2010) eller Brännlund i Formas Fokuserar (2007). 2 Se t.ex. Ingebro m.fl. (2006) och Länsstyrelsen Dalarnas län (2007).

Målet är skapa ett underlag för strategisk planering för framtida energisituation i Värmland och en utgångspunkt för att visa på möjlig företagsutveckling med ett ökat biobränsleuttag. Dessutom skapa ett underlag för diskussioner om hur ett ökat biobränsleuttag kan ske på ett miljömässigt och ekologiskt hållbart sett. Foto: Jörgen Persson 5

2 Tre frågor om skogsbränsle 2.1 Vad är skogsbränsle? Som namnet antyder så är skogsbränsle biobränsle med ursprung från skog, d.v.s. träd. Med biobränsle menar vi i regel allt bränsle med organiskt ursprung och som har en relativt kort omloppstid i naturen, t.ex. halm, avlutar från skogsindustrin och trädbränslen. Skogsbränsle urskiljs från den vidare termen trädbränsle genom att skogsbränsle inte innefattar bränsle från energiskog och återvunnet trädbränsle. Slutligen kan skogsbränsle delas in i primärt och sekundärt skogsbränsle. Primärt skogsbränsle har hämtats direkt från skogen, t.ex. grot (grenar och toppar), stubbar och virke utan industriell betydelse. Sekundärt skogsbränsle inkluderar olika typer av överskott från industrin, t.ex. bark och sågspån från sågverk. I denna rapport behandlas främst primärt skogsbränsle, även om användning av sekundärt skogsbränsle berörs. 2.2 Varför är det hett med skogsbränsle? Att jorden blir varmare och att människans utsläpp av växthusgaser är en starkt bidragande orsak till det är numera allmänt vetenskapligt och politiskt accepterat. Till följd av detta har det antagits internationella och nationella målsättningar om att minska utsläppen av växthusgaser och användandet av fossila bränslen. En annan viktig drivkraft i Europa för att gynna förnybar energi är att minska beroendet av importerad fossil energi. Ekonomiska och politiska styrmedel har införts på både europeisk och nationell nivå för att underlätta uppfyllelsen av målen. Både målsättningar och styrmedel har ökat intresset för att använda biobränsle. T.ex. har koldioxidskatter kraftigt fördyrat användandet av olja för uppvärmning samtidigt som elproduktion från biobränsle gynnats av systemet med gröna elcertifikat. EU:s målsättning om att minst 10 procent biodrivmedel inom transportsektorn år 2020 har drivit på flera storskaliga biodrivmedelsprojekt, däribland minst två i Värmland. Det är uppenbart att det är nödvändigt att få fram mer biobränsle för att nå målen. Många blickar vänds därmed mot skogen, och särskilt de sortiment av skogen som idag inte används för produktion av t.ex. papper eller timmer. Det finns mycket skog i norra Europa. Även länder utan stora skogstillgångar intresserar sig nu för skogarna i norr som ett sätt att klara sina klimatåtaganden. Sammantaget har detta bidragit till att det finns ett ökat intresse för att ta ut mer bioenergi från skogen. Ett intresse som förutspås inte att minska fram över tvärtom! 2.3 Vilken betydelse har skogsbränsle? Biobränslen, torv och avfall stod år 2009för 127 TWh 3 av den totala tillförseln till det svenska energisystemet, som totalt var 568 TWh, se Figur 1. En siffra 6 3 I de 127 TWh inkluderas även torv (ca 3,5 TWh) vilket inte betraktas som ett biobränsle, samt avfall (ca 12 TWh) vars energiinnehåll till drygt hälften är av biogent ursprung (Energimyndigheten, 2010)

som väntas öka rekordstort under 2010, till 139 TWh 4. Den slutliga energianvändningen, efter att omvandlings-, distributionsförluster m.m. plockats bort, var år 2009 376 TWh. [TWh] 4,7 5,5 2,5 66 183 13 149 18 127 Råolja och oljeprodukter Naturgas, stadsgas Biobränseln, torv, avfall m.m. Kol och koks Kärnkraft (brutto) Vattenkraft Värmepump Vindkraft Import av el Figur 1. Tillförd energi i Sverige 2009 5 med särskilt utpekande av bioenergin 6 De största användningsområdena för biobränsle var inom industrin (till stor del massaindustrins returlutar och övriga biprodukter) och fjärrvärmeproduktion, se Tabell 1. Tabell 1. Användningen av biobränsle, torv, avfall m.m. i Sverige 2009 7 [TWh] Industrin Massaindustrins returlutar 36,7 Massaindustrins övriga biprodukter 9,5 Sågverksindustrins biprodukter 4,0 Övriga branscher 0,7 För elproduktion 6,5 Totalt industrin 57,4 Fjärrvärmeverk Avfall 11,3 Trädbränsle 27,7 Tallbeckolja 0,8 Torv 2,8 Övriga bränslen och statistisk differens -0,34 För elproduktion 7,9 Totalt fjärrvärmeverk 50,2 Bostadssektorn Bostäder och service m.m. 15,0 Transportsektorn Biodrivmedel 4,6 Totalt 127,2 4 Energimyndigheten (2011) 5 Energimyndigheten (2010) 6 Notera att även kärnkraftens omvandlingsförluster är inkluderade i Figur 1, kärnkraftens elproduktion var 50 TWh 2009 (Energimyndigheten, 2010). 7 Energimyndigheten (2010) 7

Tillgänglig statistik är bristfällig på hur stor del av biobränsleanvändningen som består av skogsbränsle. Skogsstyrelsen redovisar dock i meddelande 4/2008 Rundvirkes- och skogsbränslebalanser för år 2007 tillförsel och användning av skogsbränsle. Skillnaden mellan tillförsel och användning beror på import. Några länssiffror finns inte tillgängliga. Tabell 2. Tillförsel av skogsbränsle i Sverige 2007 [TWh] Rundvirke 16,5 Grot 7,3 Fasta biprodukter från sågverk 17,7 Bark och vedrester från massaproduktion 8,7 Totalt 50,2 Tabell 3. Användning av skogsbränsle i Sverige 2007 [TWh] Fjärrvärme 19,2 Elproduktion 4,9 Industri 15,3 Bostäder, lokaler, jordbruk 12,4 Totalt 51,8 År 2007 tillfördes totalt 119 TWh biobränsle m.m. till energisystemet. Dras torv (2,8 TWh) och den icke biogena delen av avfallet (ca 4 TWh) ifrån, återstår ca 112 TWh. Enligt uppgifterna i Tabell 2 skulle skogsbränsle stå för ca 45 % av biobränsletillförseln i Sverige 2007. 8

3 Tidigare analyser av skogsbränslepotentialer Några tidigare studier har försökt att göra regionala analyser för uttag av skogsbränsle. För Värmland finns två examensarbeten som berör frågan. I ett examensarbete vid Karlstads universitet 2006 GROT uttag i Värmlands län har Anna-Carin Andersson och Erica Bernhardsson beräknat areal skog lämplig för grotuttag vid föryngringsavverkning. Resultatet blev 104 000 ha skog äldre än 70 år med ett möjligt uttag på 45,5 ton torrsubstans/ha. Värmevärdet är beräknat till ca 243 MWh/ha, vilket ger totalt ca 25,3 TWh. Om detta grotuttag skulle göras under en tioårsperiod innebär det ca 2,5 TWh/år. Av 35 000 ha avverkad skog i Värmland 2001-2005 beräknades 30 000 ha vara lämpliga för uttag av grot. Dock anmäldes uttag av grot på bara 5 000 ha under samma period. Linda Hybbinette har 2009 i ett examensarbete vid Lunds universitet Bioenergi i Värmlands län en regional genomgång av råvarutillgångar kommit fram till att vid en årlig avverkningsnivå på 5,246 miljoner m3sk skulle bruttopotentialen grot vara ca 1,2 TWh/år. Med tekniska och biologiska restriktioner på 40-60 % beräknades möjligt uttag till 0,48-0,72 TWh/år. Hybbinette gjorde även en uppskattning utifrån riktvärden på hur mycket grot per ha som normalt kan tas ut på olika typer av marker. Med antagandet att all avverkning i Värmland sker på mark lämplig för grot-uttag beräknades potentialen till ca 350 000 ton TS grot per år, eller 1,7 TWh. Skogforsk har 2010 i en sammanfattande rapport från projektet Effektivare Skogsbränslesystem (ESS) beräknat att om småträd vid röjning av vägkanter togs tillvara skulle detta innebära en energipotential på ca 2 TWh/år. I samma rapport uppskattas att i ungskog lägre än 12 m med eftersatt röjning finns en möjlig skogsbränslepotential på ca 5-10 TWh/år. En mycket grov omräkning av dessa nationella uppskattningar skulle ge en potential i Värmlands län på ca 0,5 TWh/år. För Gävleborgs och Dalarnas län gjorde Skogsstyrelsen 2006 uppskattningar av tillgängligt trädbränsle (Rapport 26/2006). Beräkningarna bygger på underlag från Riksskogstaxeringen. Vissa tekniska, ekonomiska och naturvårdsmässiga hänsyn har tagits i beräkningarna. Total potential för uttag av skogsbränsle i de två länen uppskattas till ca 1,7 miljoner ton TS/år (motsvarande ca 8 TWh/år), och inkluderar grot från föryngringsavverkning och gallring samt röjning men inte stubbar. Skogsstyrelsens potentialberäkningar för Gävleborgs och Dalarnas län har sedan bearbetats vidare i Bioenergipotential i Dalarnas län och Biobränslets möjligheter inom U, W och X län. Skogsstyrelsen har gjort nationella analyser av tillgängligt skogsbränsle i projektet Skogliga konsekvensanalyser och virkesbalanser 2008 (SKA-VB 08). Resultaten beskrivs och diskuteras kapitel 7 och 8. 9

4 Förutsättningar och genomförande På uppdrag av EU-projektet SWX-Energi har aktuell skogs- och biobränslestatistik samt skogsbränslepotential beräknats för Värmlands län. Underlaget för statistiken har inhämtats från Riksskogstaxeringen, Skatteverket, Skogsstyrelsen och Energimyndigheten. För att få uppgifter på länsnivå har vid några tillfällen bearbetning av nationellt och regionalt material gjorts. Bearbetningarna har troligen sänkt den statistiska säkerheten på dessa uppgifter, men har ändå bedömts som nödvändiga för att kunna få ett underlag för bedömningar på länsnivå. De uppgifter som avser år 2010 är framtagna genom bearbetning av internt material på Skogsstyrelsen, och genom enkäter och intervjuer av aktörer inom skogsbränsleområdet i Värmlands län. Detta gör att vissa uppgifter för år 2010 får ses som relativt grova uppskattningar. Som underlag för beräkningarna av skogsbränslepotential i Värmlands län har bearbetning gjorts av grundmaterialet till projektet Skogliga konsekvensanalyser och virkesbalanser 2008 (SKA-VB 08). Beräkningarna är sedan gjorda på samma sätt för Värmlands län, som för de beräkningar som i SKA-VB 08 är gjorda på regional och nationell nivå. Foto: Michael Ekstrand, Skogsstyrelsen 10

5 Skogsstyrelsens rekommendationer 5.1 Uttag av avverkningsrester och askåterföring I meddelande 2/2008 Rekommendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring anger Skogsstyrelsen hur uttag av avverkningsrester (främst grot) och återföring av aska bör ske för att inte oönskade effekter ska uppstå på biologisk mångfald eller på innehållet av näring, syror eller skadliga ämnen i mark och avrinnande vatten. Under förutsättning att rekommendationerna följs är Skogsstyrelsen positiv till en ökad användning av skogsbränslen. För att bevara den biologiska mångfalden anser Skogsstyrelsen att: Vid uttag av avverkningsrester är det viktigt att träd, buskar och död ved som tidigare sparats av hänsyn till natur- och kulturmiljö lämnas kvar och inte skadas. Skog med höga naturvärden, exempelvis vissa sumpskogar och nyckelbiotoper, bör undantas från uttag av avverkningsrester om naturvärdena därmed kan skadas. Uttag av avverkningsrester bör enbart omfatta de vanligaste trädslagen i landskapet. Minst en femtedel av avverkningsresterna bör lämnas kvar på hygget, gärna i solexponerade lägen. Det är särskilt viktigt att lämna toppar, grova grenar och död ved från lövträd samt talltoppar. Undvik uttag av avverkningsrester och askåterföring i känsliga biotoper och under perioder då djurlivet kan ta skada. Skogsstyrelsen bedömer att uttag av avverkningsrester som motsvarar mer än ett halvt ton TS (torrsubstans) ren, ohärdad aska per hektar och omloppstid orsakar alltför stor försurande effekt och näringsutarmning för att kunna definieras som uthållig markanvändning. Ett halvt ton aska motsvarar ett uttag på 80 % av grot vid virkesuttag på 200 m 3 sk/ha i ett grandominerat bestånd. För att motverka försurning och utarmning av skogsmarken anser Skogsstyrelsen att: Askåterföring bör ske på marker där avverkningsrester tas ut i betydande omfattning någon gång under omloppstiden. Syftet är i första hand att motverka biomassauttagets försurande effekter. Åtgärden kan vidtas före, i samband med eller efter uttaget. Uttag av avverkningsrester bör kompenseras med aska om det samlade uttaget av andra träddelar än stammen motsvarar mer än ett halvt ton aska per hektar och merparten av barren inte lämnas kvar någorlunda jämt spridda. Undantag kan göras om uttaget genomförts inom ett avrinningsområde där uttag av avverkningsrester endast kan överstiga ett halvt ton aska per hektar på en liten andel av arealen. Aska bör dock alltid återföras när uttag av avverkningsrester görs vid föryngringsavverkning, även om uttaget motsvarar mindre än ett halvt 11

ton aska per hektar eller barren lämnas kvar väl spridda, om marken är starkt försurad eller skogen växer på torvmark. Från områden med hög kvävebelastning kan barren med fördel tas ut förutsatt att aska återförs. I områden med låg kvävebelastning och höga uttag av biomassa kan kompensation med både aska och kvävegödselmedel behövas. Skogsstyrelsen anser att askåterföring bör ske med skogsbränsleaska utan inblandning av kontaminerande ämnen och med följande rekommendationer: Askprodukten bör vara så pass härdad och långsamlöslig att skador på känsliga arter undviks. En schablon på 2 ton TS aska per hektar är lämplig som kompensation på svaga marker och 3 ton TS aska på bördiga marker då uttag av avverkningsrester gjorts i samband med föryngringsavverkning. För att undvika oönskade effekter bör sammantaget högst 3 ton TS aska återföras per hektar och tioårsperiod och högst 6 ton TS aska per hektar under en omloppstid. Grundprincipen vid askåterföring bör vara att den totala tillförseln av tungmetaller och andra skadliga ämnen under en omloppstid inte är större än vad som förs bort genom biomassauttag under omloppstiden. Särskilda riktlinjer för innehåll av näringsämnen och tungmetaller finns. Vid askåterföring bör kväveutlakning och förluster av tillförd näring förebyggas. En askfri zon på 25 meter bör lämnas mot känsliga områden. För att begränsa skador bör teknik, system och tidpunkt för uttag av avverkningsrester och askåterföring väljas så att körningen inte medför uttransport av sediment och organiskt material till vattendrag eller skador på kultur- och fornlämningar. Mekaniska skador på träd bör begränsas, och åtgärder bör vidtas för att förebygga insektsskador. Felaktigt utförd askåterföring eller återföring av olämplig aska kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Askåterföring bör därför senast 6 veckor innan åtgärden utförs anmälas för samråd till Skogsstyrelsen enligt reglerna i 12 kapitlet 6 miljöbalken. Skogsstyrelsen rekommenderar också att uttag av avverkningsrester och utförd askåterföring dokumenteras. 5.2 Stubbskörd Stubbar utgör ett nygammalt sortiment från skogen, som åter blivit intressant på grund av att de utgör en förnybar energikälla. Skogsstyrelsen har i meddelande 4/2009 sammanställt kunskaper och utformat rekommendationer för stubbskörd. Bedömningen görs att stubbskörd under de närmaste åren kommer att beröra en relativt begränsad areal, i storleksordningen upp till 10 000-20 000 ha, det vill säga ca 5-10 % av den årligen föryngringsavverkade arealen. Med ett geografiskt någorlunda utspritt uttag av stubbar i den omfattningen, bedöms 12

effekterna på biologisk mångfald bli begränsade förutsatt att rekommendationerna följs. Sammantaget bedömer Skogsstyrelsen möjligheterna att ersätta fossila bränslen genom stubbskörd inom ramen för rekommendationerna och angiven omfattning medför en positiv effekt ur klimatsynpunkt, samtidigt som negativa effekter av stubbskörd på miljön bedöms bli begränsade. Vid stubbskörd rekommenderar Skogsstyrelsen att den utförs så att: Den hänsyn som tagits till natur- och kulturmiljön vid tidigare skogsbruksåtgärder, exempelvis i form av lämnad död ved, sparade evighetsträd, trädgrupper och buskar bibehålls och inte skadas. En tillräcklig mängd av den typ av livsmiljöer som stubbar utgör bibehålls för den biologiska mångfalden. Risk för markkompaktering och markskador med efterföljande erosion minimeras. Slamtransport samt förhöjd utlakning av lösta näringsämnen, humus och tungmetaller till anslutande vattenmiljöer undviks. Försurning av mark eller vatten inte uppstår och så att markens näringsbalans inte rubbas. Skador på kulturmiljöer undviks. Förutsättningar för rekreation och friluftsliv, samt för att bedriva rennäring inte försämras i någon nämnvärd utsträckning. Exempel på lämpliga bestånd för stubbskörd är: Bestånd som inte har höga naturvärden, värdefulla kulturmiljöer eller höga sociala värden, och där markförhållandena är sådana att stubbar kan skördas utan någon uppenbar risk för markskador med efterföljande negativa effekter på produktion eller miljö. Rötskadade bestånd, där stubbskörd kan ha en potential att minska risken för rotröta i kommande bestånd. Granplanteringar på nedlagd åkermark, som vanligtvis har relativt låga miljövärden. Skogsstyrelsen rekommenderar att stubbskörd undviks i följande typer av bestånd: Bestånd med höga naturvärden, där stubbskörd riskerar att påverka dessa negativt. Bestånd i anslutning till vattentäkter, för att inte riskera negativ påverkan på dricksvattenkvaliteten. Bestånd med markfuktighetsklass fuktig eller blöt (grundvattenytan mindre än 1 meter under markytan). Vid dessa markförhållanden är risken stor för kraftiga markskador, samt därav negativ påverkan på ytvattenkvalitet i form av sedimentation och förhöjd utlakning av organiska och oorganiska ämnen. Bestånd på finjordsrika marker (jordarter med finmo/mo och finare textur) bör i normalfallet undantas från stubbskörd, för att minimera risken för markkompaktering och erosion. Undantag kan göras för 13

flacka bestånd som inte ligger i anslutning till vatten och där risken för markkompaktering bedöms vara liten. För bestånd med lutning som överstiger ca 15-25 % bör stubbskörd undvikas oavsett textur, för att minska risken för erosion. Bestånd med värdefulla kulturmiljöer, i synnerhet lämningar med konstruktioner eller där det finns värdefulla kulturlager. Vid ytstora lämningar bör försiktighetsprincipen tillämpas. Bestånd i fornlämningstäta områden som sannolikt hyser ytterligare fornlämningar. Bestånd med höga sociala värden. Dessa skogar har kvaliteter och tillgänglighet som gör dem viktiga för folkhälsan genom att de är värdefulla för människors livsmiljö, rekreation och friluftsliv. Dessa värden har även betydelse för lokal och regional utveckling. Hänsyn bör tas inom de bestånd där stubbar skördas. Skogsstyrelsen rekommenderar därför följande: Skörda endast stubbar av barrträd, eftersom dessa utgör ett betydligt vanligare substrat och dessutom hyser en lägre mångfald av arter (inklusive rödlistade arter) än lövträdsstubbar. Lämna 15-25 % av volymen av både gran- och tallstubbar, eftersom dessa trädslag inte fullt ut kan ersätta varandra i syfte att bibehålla biologisk mångfald. För rötskadade bestånd kan den rekommenderade andelen lämnade granstubbar underskridas, eftersom stubbskörd kan minska förekomsten av rotröta. Skörda inte stubbar i fuktiga och blöta partier, inte heller i delar av bestånd där texturen eller lutningen är sådan att erosionsrisk föreligger. Lämna stubbar i och invid basvägarna för att bibehålla bärigheten. Ris bör lämnas för att begränsa markskador i drivningsvägar son utnyttjas för att transportera ut stubbar. Lämna skyddszoner, inom vilka stubbar inte skördas, intill kantzoner mot vatten och trädbevuxna hänsynsytor i den mån det behövs för att stabiliteten hos dessa träd ska försämras ytterligare. I de fall trädbevuxna kantzoner saknas mot sjöar och vattendrag bör stubbar lämnas inom en skyddszon på minst 10-15 meter för att minska risken för sedimentation och förhöjd utlakning av organiska och oorganiska ämnen. I anslutning till diken bör risken för negativ påverkan på vattenkvaliteten beaktas och eventuell anpassning därav ske. Vid behov bör stubbskörd kompenseras med askåterföring. Enbart stubbskörd leder inte till behov av kompensationsåtgärd, men tillsammans med uttag av grot kan behov uppstå beroende på virkesvolymer. Sträva mot att markberedning integreras med stubbskörden dels för att minska antalet tillfällen med maskiner i beståndet, dels för att inte markstörningen ska bli onödigt stor. Skörda inte stubbar på eller i direkt anslutning till värdefulla kulturmiljöer. Om tidigare okända kulturmiljöer upptäcks bör 14

stubbskörden avbrytas på dessa. Om tidigare okända fornlämningar upptäcks vid stubbskörd ska arbetet avbrytas och kontakt tas med länsstyrelsen eftersom stubbskörd inom ett fornlämningsområde kräver tillstånd. Inom renbetesområde bör stubbskörd ske med minsta möjliga påverkan på lavhävdade marker. Skördade stubbar som är rötinfekterade bör snarast transporteras bort från hygget. Orsaken är att de utgör spridningskälla för rottickan och att man genom att reducera sporspridningen kan minska infektionsrisken i kvarvarande stubbar på hygget och i stubbar på hyggen i närheten. Hänsyn bör tas till vädervariationer, som gör att skogsmarken tillfälligt kan bli blötare än normalt. Efter föryngringsavverkning stiger dessutom vanligtvis grundvattenytan, vilket kan leda till samma tillfälliga förändringar i markförhållanden. Även på dessa tillfälligt blöta partier föreligger risk för att stubbskörd kan leda till sådana markskador att yt- eller grundvattenkvaliteten påverkas negativt. Stubbskörd ska enligt 14 skogsvårdslagen anmälas till Skogsstyrelsen senast 6 veckor innan åtgärden påbörjas. Skogsstyrelsen anser att stubbskörd är en åtgärd som väsentligt kan ändra naturmiljön och därför ett exempel på en åtgärd som kan vara samrådspliktig enligt 12 kapitlet 6 miljöbalken. Anmälan om stubbskörd enligt 14 skogsvårdslagen kan göras samtidigt och på samma blankett som anmälan om avverkning, Sådan anmälan innebär även anmälan för samråd enligt miljöbalken. Figur 2. Stubbrytning är inget nytt i Värmland. Ur Skogsvårdsföreningens folkskrifter 1905-07. 15

6 Nuläget för skogen i Värmlands län 6.1 Skogen enligt Riksskogstaxeringen Riksskogstaxeringen är en stickprovsinventering av landets skogstillgångar som varje år täcker hela Sveriges landareal. Den utförs av Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik vid Skogsvetenskapliga fakulteten, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå. Här redovisas femårigt medeltal för inventeringarna 2005-2009. Arealen produktiv skogsmark i Värmlands län uppgår till 1,332 miljoner hektar (Mha). Detta motsvarar ca 75 % av den totala landarealen på 1,779 Mha. För hela Sverige är arealen produktiv skogsmark 22,543 Mha, ca 55 % av den totala landarealen på 40,764 Mha. Med produktiv skogsmark avses mark som är lämplig för virkesproduktion och som kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke per år och hektar. Om marken i väsentlig utsträckning används för annat ändamål klassas den inte som skogsmark. Den internationella definitionen av skogsmark enligt FAO 8 är en landyta större än 0,5 hektar med träd där krontäckningen är större än 10 % för skog som är minst fem meter hög vid mogen ålder. Här ingår improduktiv skogsmark (exempelvis trädbevuxna myr- och bergimpediment) som i genomsnitt producerar mindre än en kubikmeter virke per år och hektar. Enligt denna definition består 1,494 Mha (ca 84 %) av Värmlands landareal av skogsmark. Motsvarande siffra för hela Sverige är 28,363 Mha (ca 70 %). Den produktiva skogsmarken i Värmland ägs till 61 % (816 000 ha) av enskilda ägare, till 34 % (449 000 ha) av privata aktiebolag och till 5 % (67 000 ha) av övriga ägare. Till övriga ägare räknas staten, landsting, kommuner, religiösa samfund med flera. För Sverige är ägarfördelningen enskilda 52 %, privata aktiebolag 23 % och övriga 25 %. Tabell 4. Åldersklassfördelningen på produktiv skogsmark Ålder Värmlands län Sverige [år] [tusen ha] [tusen ha] 0-20 305 23 % 5 072 23 % 21-40 333 25 % 4 792 21 % 41-60 293 22 % 3 656 16 % 61-80 121 9 % 2 392 11 % 81-100 112 8 % 2 017 9 % 101-120 72 5 % 1 739 8 % 121-140 46 4 % 1 440 6 % 141+ 50 4 % 1 435 6 % Totalt 1332 100 % 22 543 100 % Virkesförrådet mäts vanligen i skogskubikmeter (m 3 sk). Definitionen för måttslaget skogskubikmeter är stamvolym ovan stubbskäret inklusive topp 16 8 Food and Agriculture Organization of the United Nations

och bark. I Tabell 5 redovisas virkesförrådet av levande träd på produktiv skogsmark i miljoner m 3 sk (Mm 3 sk). Tabell 5. Virkesförrådet av levande träd på produktiv skogsmark Trädslag Värmlands län Sverige [Mm 3 sk] [Mm 3 sk] Tall 69,6 34 % 1 141,6 39 % Gran 102,6 51 % 1 232,3 42 % Björk 22,7 11 % 353,6 12 % Övriga 8,4 4 % 199,1 7 % Totalt 203,4 100 % 2 926,6 100 % I genomsnitt innebär detta ett virkesförråd i Värmlands län på ca 153 m 3 sk/ha och i Sverige ca 130 m 3 sk/ha. Bonitet är ett uttryck för ståndortens förmåga att producera virke, och beräknas som genomsnitt för ett skogsbestånds växttid i skogskubikmeter per hektar och år (m 3 sk/ha,år). Gränsen för produktiv skogsmark är som tidigare nämnts 1 m 3 sk/ha,år. Här redovisas klassvis bonitetsfördelningen. Tabell 6. Bonitetsfördelningen i Värmlands län och i Sverige Bonitet Värmlands län Sverige [m 3 sk/ha,år] [tusen ha] [tusen ha] 1,0-2,9 40 3 % 3 607 16 % 3,0-4,9 293 22 % 9 017 40 % 5,0-6,9 400 30 % 3 832 17 % 7,0-8,9 466 35 % 3 156 14 % 9,0 + 133 10 % 2 931 13 % Totalt 1 332 100 % 22 543 100 % Medelboniteten fördelat på ägarkategori i Värmlands län respektive i Sverige redovisas i Figur 3. 8,0 7,0 6,0 [m3sk/ha,år] 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 Värmlands län Sverige 0,0 Enskilda Privata AB Övriga Totalt Ägarkategori Figur 3. Medelbonitet fördelat på ägarkategori 17

Den årliga tillväxten på produktiv skogsmark i miljoner skogskubikmeter visas i Tabell 7. Tabell 7. Tillväxt per trädslag på produktiv skogsmark Trädslag Värmlands län Sverige [Mm 3 sk] [Mm 3 sk] Tall 2,52 39,22 Gran 4,51 49,26 Björk 1,09 15,71 Övriga 0,29 6,40 Totalt 8,41 110,59 6.2 Skogen enligt Skatteverkets fastighetstaxering Uppgifterna i fastighetstaxering bygger huvudsakligen på den deklaration som fastighetsägaren fyller i och lämnar till Skatteverket. Statistiken är därför inte helt jämförbar med exempelvis Riksskogstaxeringen. Siffran för produktiv skogsmark i Värmlands län är 1,304 Mha jämfört med Riksskogstaxeringens 1,332 Mha. Motsvarande för hela Sverige är 22,350 Mha respektive 22,543 Mha. Här redovisas uppgifter från fastighetstaxeringen 2009. Tabell 8. Kommunvis fördelning av skogsmark och skogsägare Kommun Areal produktiv skogsmark Antal skogsägare [tusen ha] Arvika 132 2 723 Eda 62 1 302 Filipstad 122 478 Forshaga 26 498 Grums 27 607 Hagfors 141 1 074 Hammarö 2 389 Karlstad 66 3 042 Kil 22 890 Kristinehamn 45 974 Munkfors 11 216 Storfors 28 219 Sunne 99 2 245 Säffle 80 1 692 Torsby 332 2 421 Årjäng 109 2 165 Värmlands län 1 304 20 935 Sverige 22 350 330 802 18 Enligt fastighetstaxeringen ägs den produktiva skogsmarken i Värmlands län till 59 % (762 000 ha) av enskilda, till 35 % (459 000 ha) av privata

aktiebolag och till 6 % (83 000 ha) av övriga ägare. Antal skogsägare (fysiska personer) är 20 935, varav ca 40 % är kvinnor. Kommunvis fördelning visas i Tabell 8. 6.3 Skyddad skog i Värmlands län Enligt ett av delmålen i det av riksdagen beslutade miljömålet Levande skogar ska under perioden 1999-2010 i Sverige 900 000 ha produktiv skogsmark undantas från skogsbruk. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen gör den gemensamma bedömningen att delmålet på riksnivå troligen nåtts. Länsmålet för Värmland 1999-2010 är 59 100 ha varav samhället ska svara för 23 100 ha genom bildande av naturreservat och biotopskyddsområden eller genom att sluta naturvårdsavtal. Resterande 36 000 ha förväntas skogsägarna undanta genom frivilliga avsättningar. Enligt Länsstyrelsen var 1998 i Värmlands län 3 759 ha produktiv skogsmark skyddad i naturreservat. Under 1999-2010 var betinget för uppfyllande av delmålet i Levande skogar att skydda ytterligare 18 480 ha. Vid utgången av år 2010 har 7 360 ha skyddats. Enligt Länsstyrelsen pågår processer för reservatsbildning på resterade areal till miljömålet. 1998 fanns enligt Skogsstyrelsen 133 ha biotopskydd och 279 ha naturvårdsavtal på produktiv skogsmark i Värmlands län. Målarealen 1999-2010 för biotopskydd och naturvårdsavtal är enligt länsstrategin för delmålet i Levande skogar totalt 4 620 ha. Av detta har till utgången av 2010 avsatts 1 809 ha biotopskydd och 1 766 ha naturvårdsavtal, sammanlagt 3 575 ha. I meddelande 4/2007 Fördjupad utvärdering av Levande skogar presenteras Skogsstyrelsens förslag att som etappmål ytterligare ca 400 000 ha produktiv skogsmark skyddas fram till år 2020. Utvärderingen var gjord på regeringens uppdrag och hade till syfte att tillhandahålla underlag för regeringens kommande miljöproposition. Någon proposition med detta innehåll har dock ännu inte lagts. Om andelen av dessa 400 000 ha för Värmlands län beräknas på samma sätt som det länsvisa målet 1999-2010 (det vill säga 59 100 ha av totalt för landet 900 000 ha) blir länssiffran ca 26 000 ha. Med frivilliga avsättningar avses områden större än 0,5 ha på skyddsvärd produktiv skogsmark där ägaren varaktigt avstår från att bruka skogen. Skogstyrelsen gör i meddelande 3/2008 bedömningen att riksdagens mål för 2010 om 730 000 ha frivilligt avsatt produktiv skogsmark kan vara uppnått. Detta innebär en ökning 1999-2010 i enlighet med delmålet i Levande skogar på 500 000 ha. Kvalitetssäkring pågår, och några länssiffror finns inte klara. Bergvik Skog AB, som äger huvuddelen av bolagsmarken i Värmlands län, uppskattar sina frivilliga avsättningar inom länet till ca 27-29 000 ha. Karlstads stift som äger 34 263 ha produktiv skogsmark i Värmlands län har angett 2 023 ha som frivilligt avsatta. För båda dessa markägare är ca 6 % av den produktiva skogsmarken frivilligt avsatt. På produktiv skogsmark tillhörande enskilda ägare fanns 2009 enligt Skogsstyrelsen 10 050 ha nyckelbiotoper. Även om det inte finns något formellt skydd för mark som klassas som nyckelbiotop, blir dessa mycket sällan påverkade av avverkningar. Totalt för Värmlands län borde en siffra på ca 40 000 ha frivilliga avsättningar vara rimlig. 19

Skogsvårdlagens 30 anger vilken hänsyn till natur- och kulturmiljöer som ska tas vid alla skogsbruksåtgärder. De hänsynsytor mindre än 0,5 ha som lämnas på produktiv skogsmark i samband med föryngringsavverkning har uppskattats i Skogsstyrelsens Polytaxinventering till ca 4-5 % av arealen på nationell nivå. Grovt omräknat till länsnivå skulle detta innebära att på en omloppstid skulle ca 50 000 ha lämnas som hänsynsytor i Värmland. Areal hänsynsytor 2010 har här uppskattats till ca 10 000 ha. Nedan finns en uppskattning på nuvarande skydd på produktiv skogsmark i Värmlands län, samt framtida skydd grundat på delmålet i Levande skogar och Polytaxresultat. Länsmålet för biotopskydd och naturvårdsavtal är totalt 4 620 ha. Här har detta schablonmässigt enligt det nationella målet fördelats på 3/8 biotopskydd (1 732 ha) och 5/8 naturvårdsavtal (2 888 ha). Tabell 9. Skyddad areal på produktiv skogsmark Skyddsform Areal 2010 Potentiell framtida areal Naturreservat t.o.m. 1998 3 759 3 759 Naturreservat 1999-2010 7 360 Naturreservat enligt miljömål 1 18 480 Biotopskydd t.o.m. 1998 133 133 Biotopskydd 1999-2010 1 809 Biotopskydd enligt miljömål 1 1732 Naturvårdsavtal t.o.m. 1998 279 279 Naturvårdsavtal 1999-2010 1 766 Naturvårdsavtal enligt miljömål 1 2 888 Förslag fördjupad utvärdering 2008 26 000 2 Frivilliga avsättningar 40 000 2 40 000 2 Hänsynsytor vid avverkning 10 000 2 50 000 3 Totalt 65 106 143 271 varav formellt skydd 15 106 27 271 [ha] 1 Areal enligt delmål 2010 i miljömålet Levande skogar 2 Uppskattning 3 Uppskattning under en omloppstid [ha] 20 6.4 Avverkning i Värmlands län Enligt Skogsstyrelsens statistik var bruttoavverkningen i Värmlands län 2006-2008 i genomsnitt 5,66 miljoner m 3 sk/år. Detta kan jämföras med Riksskogstaxeringens beräkning av en tillväxt på 8,41 miljoner m 3 sk/år under perioden 2005-2009. Motsvarande siffror för hela landet är avverkning 87,80 miljoner m 3 sk/år och tillväxt 110,59 miljoner m 3 sk/år. De senaste 50 åren har i genomsnitt tillväxten på produktiv skogsmark i Värmlands län varit ca 1 miljon m 3 sk större per år än avverkningen. För hela landet är motsvarande ökning ca 20 miljoner m 3 sk/år. Både Värmland och Sverige har alltså under lång tid haft en kraftig ökning av virkesförrådet. Vid föryngringsavverkning omfattande minst 0,5 ha ska skogsmarkens ägare senast 6 veckor innan avverkningen påbörjas anmäla detta till Skogsstyrelsen.

Även uttag av skogsbränsle vid sådan avverkning ska anmälas 6 veckor i förväg till Skogsstyrelsen. Den procentuella andelen avverkningsanmälningar som innehåller anmälan av uttag av grot respektive stubbar i olika kommuner 2010 visas i Figur 4 och Figur 5. Detaljerade kommunvisa uppgifter om avverkningsanmälningar återfinns i Tabell 20 (kapitel 10). Figur 4. Kommunvis fördelning av andelen avverkningsanmälningar med anmält uttag av grot 2010 Figur 5. Kommunvis fördelning av andelen avverkningsanmälningar med anmäld stubbskörd 2010 Avverkningsanmälningarna under år 2010 låg på en hög nivå jämfört med de senaste åren. Detta främst beroende på stigande priser på virke, och att virkeslagren från stormarna Gudrun och Per var förbrukade. En avverkningsanmälan är giltig 3 år. Om inte avverkning görs inom denna tid kan området på nytt anmälas. Detta gör att verklig avverkning inte stämmer med anmälan för respektive år. Vissa delar av den anmälda arealen lämnas också oavverkade som hänsynsytor. Skogsstyrelsen uppskattar att sett över en längre tidsperiod anmäls i storleksordningen 10-15 % mer areal än vad som verkligen avverkas. Nedan visas beräkning för anmäld respektive verkligt avverkad areal i ha perioden 2006-2009. 21

Tabell 10. Anmäld och verkligt avverkad areal År Värmlands län Sverige anmäld avverkad anmäld avverkad [ha] [ha] [ha] [ha] 2006 13 420 8 813 66 % 228 681 195 521 85 % 2007 15 241 12 351 81 % 236 460 207 685 88 % 2008 11 306 15 091 133 % 208 661 196 712 94 % 2009 15 295 11 100 73 % 216 243 210 487 97 % 2006-2009 55 262 47 355 86 % 890 045 810 405 91 % Gallringar har enligt Skogsstyrelsens beräkningar grundat på material från Riksskogstaxeringen i genomsnitt under perioden 2005-2009 årligen utförts på ca 20 500 ha i Värmlands län och på ca 307 000 ha i Sverige. Motsvarande siffra för röjning 2005-2009 är enligt Riksskogstaxeringen ca 303 000 ha som årligt genomsnitt i Sverige. Via årlig statistikinsamling från storskogsbruket (ST-16) och stickprovsvisa intervjuer av enskilda markägare har Skogsstyrelsen för perioden 2007-2009 kommit fram till en uppgift på ca 377 200 ha per år för röjning. Länssiffran för röjning i Värmland är enligt denna statistik ca 25 200 ha som genomsnitt åren 2007-2009. 6.5 Skogsbränsleuttag i Värmlands län På Skogsstyrelsens hemsida finns uppgifter om grot-uttag åren 2007-2009. Dessa uppgifter grundar sig på enkäter och intervjuer i stor- och småskaligt skogsbruk. Redovisningen har skett i måttslaget kubikmeter flis stjälpt mått per år (m 3 s/år), och har här även omräknats till värmevärde med omräkningstalet 1m 3 s = 0,8 MWh. På länsnivå finns endast treårsmedeltal. Tabell 11. Uttag av grot i Värmlands län och Sverige 2007-2009 enligt Skogsstyrelsens statistik År [m 3 s/år] [MWh/år] Värmland 2007-2009, medelvärde 301 000 240 800 Sverige 2007 5 995 000 4 796 000 2008 5 012 000 4 009 000 2009 5 704 000 4 563 200 Med stöd av uppgifter från virkesköpare, entreprenörer och andra som arbetar med skogsbränslehantering har i Tabell 12 en grov uppskattning gjorts av tillförseln av primärt skogsbränsle i Värmlands län år 2010. I dessa uppgifter ingår inte ved för direkt uppvärmning i småhus m.m. Uttag av grot sker i stort sett enbart i samband med föryngringsavverkning. Stubbskörd är ännu att betrakta som försöksverksamhet i Värmland. Träddelar utgörs huvudsakligen av virke från rensning av väg- och åkerkanter. I träddelar ingår också hela träd och toppar från skogsbränslegallringar i klena bestånd. Med bränsleved avses här rundvirke utan industriell användning. 22

Tabell 12. Uppskattat skogsbränsleuttag i Värmlands län 2010 Sortiment [m 3 s] [MWh] Grot 500 000 400 000 Stubbar 25 000 20 000 Träddelar 200 000 160 000 Bränsleved 1 000 000 800 000 Totalt 1 725 000 1 380 000 Foto: Michael Ekstrand, Skogsstyrelsen 23

7 Potentialer 7.1 Potentialer för skogsbränsleuttag i Värmlands län Skogsstyrelsen har på regeringens uppdrag i två delar genomfört projektet Skogliga konsekvensanalyser och virkesbalanser 2008 (SKA-VB 08). De skogliga konsekvensanalyserna (SKA) är genomförda i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och redovisade i rapport 25/2008. Skogsbränsle- och rundvirkesbalanserna (VB) har genomförts av Skogsstyrelsen och avrapporterats i meddelande 4/2008. Resultatredovisningen av SKA-VB 08 har endast skett för hela landet och uppdelat i fyra landsdelar. Med hjälp av Svante Claesson och Hillevi Eriksson, Skogsstyrelsen, samt Dimitris Athanassiadis, SLU har bearbetningar av grunddata för SKA-VB 08 gjorts för att få fram uppgifter för Värmlands län. Dessa länsuppgifter har inte samma statistiska säkerhet som uppgifter för hela landet. Beräkningarna i SKA-VB 08 är baserade på drygt 31 000 provytor inventerade av Riksskogstaxeringen åren 2002-2006. Framskrivningar har gjorts för perioden 2010-2109 uppdelat på 10 perioder om vardera 10 år med fyra nationella scenarier. Scenarierna speglar olika ambitionsnivå i framtida skogsskötsel och miljömålsarbete och beskrivs i Tabell 13. Tabell 13. Scenarier i SKA-VB 08 Scenario Ambitionsnivå Referens Miljö Produktion Miljö + Produktion Beskriver utvecklingen förutsatt nuvarande ambitioner i skogsskötseln, beslutad miljöpolitik till år 2010 och en förändring av klimatet. Med beslutad miljöpolitik menas att scenariot förutsätter att delmål 1 under miljökvalitetsmålet Levande skogar kommer bli uppfyllt. Belyser utvecklingen förutsatt ökade miljöambitioner. Miljöambitionerna är höjda till en nivå som bedöms kunna leda till att man kan uppfylla de övergripande miljökvalitetsmålen, framför allt Levande skogar. Det här innebär att scenariot har högre miljöambitioner än Miljömålsrådets förslag till delmål 2020. Ambitionerna i skogsskötsel är på samma nivå som i Referens. Belyser potentialen för och effekterna av en ökad virkesproduktion givet rimliga men höga investeringsnivåer i skogsbruket. Belyser utvecklingen förutsatt både ökade miljöambitioner och rimliga men höga investeringsnivåer i skogsbruket för att öka produktionen. Scenariot innebär en sammanslagning av förutsättningarna för scenarierna Miljö och Produktion. 24 Ett förändrat klimat med ökad temperatur och koldioxidhalt skulle sannolikt öka produktionen för de flesta trädslag i Sverige, förutsatt att nederbörden inte minskar dramatiskt. I SKA-VB 08 har utsläppsscenario B2 enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen använts. Detta scenario innebär att man i stor utsträckning lyckas begränsa utsläppen av växthusgaser. I genomsnitt, beräknas den av klimatförändring påverkade tillväxtökningen för skogen i Sverige uppgå till 24 % för perioden 2071-2100 jämfört med perioden 1961-

1990. Motsvarande tillväxtökning i Värmland beräknas vara för gran 22,2 %, tall 21,1 % och björk 20,5 %. Den potentiella avverkningen är i SKA-VB 08 beräknad med utgångspunkten att bibehålla dagens skogstillstånd. Ansatsen har därmed varit att söka en så hög avverkningsnivå som möjligt utan att den framtida tillväxten och därmed den framtida avverkningen minskar. För scenarierna Referens och Produktion är den potentiella årliga avverkningen på nationell nivå för perioden 2010-2019 ca 90 miljoner skogskubikmeter (Mm 3 sk/år). Motsvarande siffra för scenarierna Miljö och Miljö + Produktion är ca 85 Mm 3 sk/år. Nedan redovisas den beräknade potentiella årliga avverkningen för de olika scenarierna för några tioårsperioder. 160 140 120 [miljoner m3sk/år] 100 80 60 40 20 Referens Miljö Produktion Miljö+Produktion 0 2010-2019 2060-2069 2100-2109 Figur 6. Potentiell årlig avverkning i Sverige enligt SKA-VB 08 En bearbetning av scenariot Referens har gjorts för att få fram uppgifter för potentiell avverkning i Värmlands län. Dessa uppgifter redovisas i Figur 7 med uppdelning på föryngringsavverkning och gallring. 10,0 9,0 8,0 [miljoner m3sk/år] 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 Gallring Föryngringsavverkning 0,0 2010-2019 2020-2029 2030-2039 2040-2049 2050-2059 2060-2069 2070-2079 2080-2089 2090-2099 2100-2109 Figur 7. Scenarier för avverkning i Värmlands län, bearbetat från scenariot Referens 25

I SKA-VB 08 har potentialer av skogsbränsle beräknats för scenario Referens perioden 2010-2019. Tre nivåer för ekologiska och tekniska restriktioner har använts skogsbränsleuttag i föryngringsavverkning och gallring. Dessa definieras i Tabell 14. Tabell 14. Nivåer för ekologiska och tekniska restriktioner Restriktionsnivå Definition Nivå 1 Nivå 2 Innebär inga restriktioner alls, utan de mängder som redovisas avser allt skogsbränsle som faller ut vid respektive avverkningsåtgärd. Innebär att mängderna reducerats med i huvudsak ekologiska restriktioner hämtade från Skogsstyrelsens rekommendationer. Uttag sker ej inom reservat eller på hänsynsmark. Inget uttag inom 25 m från annat ägoslag än produktiv skogsmark, och inte heller på torvmarker, blöta marker eller fuktiga marker med låg bärighet. Inom bestånd lämnas 20 % av mängden grot och barrträdsstubbar, dessutom lämnas samtliga stubbar av lövträd. Nivå 3 Innebär att utöver de ekologiska restriktionerna i nivå 2 ökas lämnad mängd grot och stubbar till 40 %. Av tekniska skäl lämnas areal med ytstruktur klass 4 och 5 eller lutning klass 4 och 5 enligt terrängtypsschemat. Av ekonomiska skäl har alla bestånd mindre än 1 hektar räknats bort. För skogsbränsleuttag i samband med röjning har inga ytterligare restriktioner lagts på utöver den areella hänsyn och hänsyn i form av evighetsträd som ingår i förutsättningarna för scenariot Referens. Årlig areal 2010-2019 där skogsbränsle kan skördas i Värmlands län respektive Sverige för olika nivåer på ekologiska, tekniska och ekonomiska restriktioner (se Tabell 14) visas i Figur 8 och Figur 9. 45 Värmland 700 Sverige [tusen ha] 40 35 30 25 20 15 10 5 [tusen ha] 600 500 400 300 200 100 Gallring Föryngringsavverkning 0 Nivå 1 Nivå 2 Nivå 3 0 Nivå 1 Nivå 2 Nivå 3 Figur 8 Årlig areal 2010-19 där skogsbränsle kan skördas i Värmlands län för olika nivåer på ekologiska och tekniska restriktioner Figur 9. Årlig areal 2010-19 där skogsbränsle kan skördas i Sverige för olika nivåer på ekologiska och tekniska restriktioner 26