Formulär för beskrivning och analys:

1 (7) Region Skåne 2014-10-28 Formulär för beskrivning och analys: Patienter som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest tvångsvårdstillfällen genomförts? (beskriv kortfattat hur urvalet skett, vilka tvångsvårdstillfällen som tagits med, hur ni arbetat med analysen, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik, landsting som analysen gjorts o.s.v.) Svar: Vi har arbetat med siffror gällande sluten tvångsvård. LRV öppenvård, LRV övrigt (häktade, anhållna, rättspsykiatrisk utredning) och LPT öppenvård har således exkluderats ur materialet. Data har hämtats från databasen för patientadministration för Psykiatri Skåne (VåPs), analysen har gjorts på landstingsnivå. Med vårdtillfällen menas tillfällen där inläggning med tvångsvård skett under 2013. I urvalet har antal vårdtillfällen per patient identifierats och sorterats efter antal vårdtillfällen i fallande ordning. 2. Hur många patienter har tvångsvårdats 2013? I gruppen som har inlett tvångsvårdstillfällen under 2013 ska ni identifiera de 10% som fått flest tvångsvårdstillfällen. Svar: 1457 patienter 3. Hur många personer ingår i den grupp som motsvarar 10% av patienterna som haft högst antal tvångsvårdstillfällen? Svar: 146 personer 4. Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? Svar: Totalt 77 kvinnor och 69 män ingår i gruppen med flest tvångsvårdstillfällen. Det finns 4 kvinnor i åldern 11-20 år, inga män i den här yngre åldersgruppen. I åldersgruppen 21-50 år finns något fler män än kvinnor (49 kvinnor och 58 män). Bland personer över 51 år finns en övervikt av kvinnor (24 kvinnor och 11 män). 5. Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? Svar: Fördelningen av huvuddiagnos för de diagnosgrupper där patientgruppen överstiger 5 %. 3. Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningar (93 patienter i gruppen) 7. Personlighetsstörning och beteendestörning hos vuxna (26 patienter) 2. Missbruk ber av subst samt relaterade syndrom (22 patienter) 4. Förstämningssyndrom (21 patienter) 11. Ospecificerad psykisk störning (19 patienter) 5. Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom (13 patienter)

2 (7) 6. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar gruppen i övrigt? Svar: De patienter som tvångsvårdas flest gånger bor i storstadsregion ffa Malmö och Lund. Skillnaden mellan de två kommunerna med flest patienter som tvångsvårdats (Malmö och Lund, med 66 patienter resp. 16 patienter) och den tredje kommunen, Helsingborg (9 patienter), är stor. Skillnaden är svår att förklara. I fråga 5 redovisas för fördelningen per huvuddiagnos vid de olika vårdtillfällena för de 146 patienterna som tvångsvårdats flest gånger. Det är dock viktigt att påpeka att en enskild patient kan ha blivit registrerad under olika huvuddiagnoser p.g.a. vad personen sökte vård för vid de olika tillfällena (endast en huvuddiagnos per vårdtillfälle) samt att vissa av diagnoserna även kan vara övergående. Summan av patienter överstiger därför 146. Vad som anses vara huvuddiagnos kan ibland även växla. 64 % av de 146 patienterna fick huvuddiagnosen 3. Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningar vid deras vårdtillfällen. Detta är även den vanligaste huvuddiagnosen för hela gruppen tvångsvårdade. Näst vanligast är huvuddiagnosgruppen 7. Personlighetsstörning och beteendestörning hos vuxna. Gruppen missbrukare är lika stor i den mindre gruppen som bland det totala antalet patienter som tvångsvårdats. Patienter med förstämningssyndrom är underrepresenterade i gruppen med mest tvångsvårdstillfällen jmf med totala gruppen. Samsjukligheten för den största huvuddiagnosgruppen (3. Schizofreni, schizotypa ) ses hos 44 patienter. Det är viktigt att observera att en patient kan hamna under flera bidiagnoser. Antal bidiagnoser överstiger därmed antal patienter. De största bidiagnosgrupperna för dessa 44 patienter är missbruk (43% av patienterna), somatisk (30% av patienterna) och personlighetsstörning (23% av patienterna). 7. Kan ni se något mönster i orsaken till intagning? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Svar: Nej. 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Svar: Vår statistik visar att patienter med huvuddiagnosgruppen (3. Schizofreni, schizotypa ) konsumerar som väntat flest vårdtillfällen (51%), medan den näst största diagnosgruppen (7. Personlighetsstörning ) konsumerar näst flest antal vårdtillfällen men avsevärt mindre (15%). Könsfördelningen i gruppen av 146 patienter visar på en större andel kvinnor (ca 52%). Åldersfördelningen i samma grupp visar att antal män som tvångsvårdas avtar något efter 50 års ålder. En motsvarande minskning kan inte ses bland kvinnorna i gruppen. Gruppen patienter med psykossjukdomar har som förväntat mer tvångsvård. Det är värt att notera att gruppen patienter med personlighetsstörning har så mycket tvångsvård (15 %) och överensstämmer inte riktigt med våra förväntningar. 24 % av all heldygnsvård är tvångsvård. 25 % av alla tvångsvårdade patienter får tvångsåtgärder. Alla i gruppen 146 patienter har haft minst tre vårdtillfällen. Spannet av vårdtillfällen sträcker sig från 3 till 21 vårdtillfällen i urvalet.

3 (7) 9. Vilka åtgärder skulle kunna ha betydelse för att minska behovet av tvångsåtgärder för denna grupp? (Vi svarar på frågan men för tvångsvård, och ej tvångsvårdsåtgärder som det står ovan) Svar: Behovet skulle minska genom bl.a. en väl utbyggd öppenvårdspsykiatri, förbättrad vårdplanering, arbeta mera med Case Management metodik, strukturerad uppföljning av patienten efter tvångsvård, högre tillgänglighet till kommunala psykosociala stöd- och behandlingsinsatser, ökat inflytande och delaktighet av patienterna i vården genom t ex möjlighet till egeninläggning, sammanhållen vårdkedja samt ökad öppen tvångsvård som även troligtvis skulle minska andelen sluten tvångsvård. Enligt överenskommelsen spelar bemötande, miljö, arbetssätt, kunskapsbaserade metoder och personalens kompetens stor roll för att minska behovet av tvång. Det är därför intressant att arbeta vidare med följande punkter: Kartlägga möjliga kompetensbrister Utvärdera, eventuellt förändra och förbättra samverkan med patienter och närstående. Bättre förbereda patienter på förväntade symtom/reaktioner. Arbeta för en förbättrad prehospital handläggning.

4 (7) Patienter som är föremål för flest tvångsåtgärder 1. Hur har identifieringen av de som är föremål för flest tvångsåtgärder genomförts? (Beskriv kortfattat vilka tvångsåtgärder som tagits med, hur dessa har identifierats och hur säkra ni uppskattar att era uppgifter är och hur ni arbetat, t.ex. tagit hjälp av journalgranskningsmetoden, på vilken nivå såsom avdelning/klinik o.s.v. Har det varit möjligt för er att lägga ihop antalet tvångsåtgärder under flera vårdtillfällen eller har ni fått välja ut ett antal tvångsvårdstillfällen som innehållit mest tvångsåtgärder och ta 10% av dessa?) Svar: Tvångsåtgärderna som identifierats är: DU040 LÄKEMEDELSTILLFÖRSEL UTFÖRD UNDER FASTSPÄNNING ELLER FASTHÅLLANDE XU001 FASTSPÄNNING <=4 TIMMAR XU003 FASTSPÄNNING I > 4 TIM MEN < 72 TIM XU011 AVSKILJNING <8 TIMMAR XU012 AVSKILJNING >=8 TIMMAR MEN <72 TIMMAR XU013 AVSKILJANDE <=72 TIMMAR Data har hämtats från databasen för patientadministration för Psykiatri Skåne (VåPs), vi bedömer uppgifterna som säkra men det kan tänkas finnas en underrapportering av avskiljning då det finns risk för tolkning i situationen om kommunikationen mellan personal och patient inte är tydlig. Det bedöms däremot osannolikt med underrapportering av läkemedelstillförsel utförd under fastspänning. Analysen har gjorts på landstingsnivå. Antal tvångsåtgärder är per patient som fått tvångsåtgärder under 2013 d v s inte per vårdtillfälle. Vi exkluderar XU030 och XU040. 2. Hur många patienter totalt är det hos er som varit föremål för tvångsåtgärder under 2013? Svar: 381 3. Hur många patienter ingår i den grupp som är de 10% som fått mest tvångsåtgärder under 2013 Svar: 38, antal åtgärder per patient mellan 8 och 58. 4. Hur ser gruppen ut vad gäller ålder och kön? Svar: Se tabell nedan

5 (7) Åldersgrupp KVINNA MAN Total 23 15 11-15 år 1-16-20 år 5-21-25 år 6 4 26-30 år 3 1 31-35 år 1 2 36-40 år 2 1 41-45 år 4 0 51-55 år - 1 61-65 år 1-71-75 år - 1 76-80 år 1 2 81-85 år - 1 86-90 år - 2 91-95 år 1-5. Vilka diagnoser är det framför allt som finns representerade? Svar: Fördelningen av huvuddiagnos för de diagnosgrupper där patientgruppen överstiger 5 %. 7. Personlighetsstörning och beteendestörning hos vuxna (12 patienter i gruppen) 3. Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningar (12 patienter) 1. Organiska, inkl. symtoma, psyk störn (8 patienter) 2. Missbruk ber av subst samt relaterade syndrom (6 patienter) 11. Ospecificerad psykisk störning (3 patienter) 6. Vilka tvångsåtgärder är vanligast? Är det samma tvångåtgärder eller många olika åtgärder per person? Ser ni några mönster i vilka tvångsåtgärder som används hos er? Svar: Tabellen nedan visar de vanligaste tvångsåtgärderna för de 38 patienterna Vanligaste tvångsåtgärder för de 38 patienterna Antal åtgärder Vårdtillfä llen Patien ter KVÅ text KVÅ-kod 638 82 38 AVSKILJNING >=8 TIMMAR MEN <72 TIMMAR XU012 4 3 3 FASTSPÄNNING I > 4 TÍM MEN < 72 TIM XU003 6 4 4 AVSKILJNING <8 TIMMAR XU011 190 37 25 FASTSPÄNNING <=4 TIMMAR XU001 199 50 28 LÄKEMEDELSTILLFÖRSEL UTFÖRD UNDER FASTSPÄNNING ELLER FASTHÅLLANDE DU040 239 63 37 För patientgruppen med mest tvångsåtgärder (38 st) är läkemedelstillförsel utförd under fastspänning eller fasthållande den vanligaste åtgärden och den som flest patienter har fått någon gång. Näst vanligast är fastspänning <=4h och med näst mest patienter. Samma åtgärder är vanligast i den totala patientgruppen (380 patienter). Data visar att det gjordes 638 åtgärder på 38 patienter under 2013. För gruppen med 38 patienter kan vi även se att det finns skillnad mellan våra verksamhetsområden i vilka tvångsåtgärder som används. De flesta verksamheterna använde sig inte avskiljning >=8 timmar men <72 timmar. Endast två

6 (7) mottagningar använde denna åtgärd. Denna åtgärd är även den minst använda åtgärden bland verksamheterna. Näst minst används åtgärden Fastspänning i >4 tim men <72 tim. Psykiatri Malmö var den verksamheten som använde flest gånger åtgärden Avskiljning <8timmar. Psykiatrin i Hässleholm/Kristianstad var den med minst antal olika åtgärder, men den som gjorde flest fastspänningar (XU001 och XU003) bland alla mottagningar. BUP har inte haft fastspänning före 2013. Praktiska möjligheter i vårdinrättningen, så som lokaler och utrymme spelar förmodligen roll i vilken typ av tvångsvårdsåtgärd som används. 7. Finns det några gemensamma faktorer som kännetecknar målgruppen i övrigt? (Komplicerande problematik? Gemensamma faktorer vad gäller läkemedelsbehandling, behandlingsinsatser, boendesituation, sociala förhållanden osv.) Svar: De flesta av dessa patienter är bosatta i Malmö, följt av Helsingborg, Kristianstad och Lund som har lika många patienter vardera. Spridningen över kommuner var dessa patienter är bosatta är stor. Om man för de 38 patienterna jämför de två största huvuddiagnosgruppernas (Grupp 7. och 3) samsjuklighet kan man se i fördelningen av bidiagnoser att de tre vanligaste bidiagnoserna inte sammanfaller, dvs är inte gemensamma för gruppen. Om man ser på fördelningen per kön för de 38 patienterna kan man se att den vanligaste tvångsvårdsåtgärden använd på kvinnliga och manliga patienter var Läkemedelstillförsel utförd under fastspänning eller fasthållande. 8. Vilka slutsatser drar ni av att studera gruppen? Svar: Delar man upp de 38 patienterna i åldersgrupper per kön, kan man se att åldersgruppen 21-25 år är störst (Kvinnor 6, män 4). Kvinnor får dock tvångsåtgärder i yngre ålder jämfört med män: Åldersgrupperna 11-15 år och 16-20 år har totalt 6 kvinnliga patienter, medan samma åldersgrupper för män inte har några patienter alls. 9. Vilka åtgärder tror ni skulle kunna minska behovet av tvångsåtgärder hos denna grupp? Svar: Fler samtal efter tvångsåtgärd, specialiserat omhändertagande av gruppen patienter med personlighetsstörningar (ca 32% av patienterna). Möjligtvis även mildra genom att använda kortare fastspänningstider. Inom alla verksamhetsområden pågår arbete för förbättringar av vården med minskat behov av tvångsåtgärder som mål. Vi tror även att satsningar på heldygnsvård, TERMA (Terapeutiskt möte med aggression), Bättre vård mindre tvång -projektets resultat, vårdetiskt arbete, dialogutbildning med bemötande och delaktighetsfrågor, specifika satsningar på gruppen självskadepatienter med utbildning av personal är åtgärder som kan bidra till att minska behovet av tvångsåtgärder i denna grupp. Andra områden att tänka på är att säkerställa gedigen kunskap och komptens kring patientgruppen och deras behov, fundera över vilken kultur som finns för behandlingen och vilka förutsättningar finns för omhändertagande.

7 (7) Gemensamma frågor (för både tvångsvårdstillfällen och tvångsåtgärder) 1. Vilka gemensamma faktorer finns hos de två grupperna? Svar: Båda grupper de med flest tvångsvårdstillfällen och de med mest tvångsvårdsåtgärder bor i större kommuner. De två största huvuddiagnosgrupperna (Huvuddiagnosgrupp 3. Schizofreni, schizotypa störn och vanföreställn och 7. Personlighetsstörn och beteendestörn hos vuxna) är samma för båda patientgrupper. 2. Vilka faktorer skiljer sig åt hos de två grupperna? Svar: Tvångsvårdstillfällena var bland de kvinnliga patienterna mer jämnt fördelade, dvs avtog inte nämnvärt, över alla åldersgrupper från 11 år till 80 år. Tvångsvårdstillfällena avtog däremot för män efter 50 års ålder. Inom tvångsåtgärder kan istället se motsatt mönster: Hos kvinnor avtar antal patienter ju högre upp i ålder personen är, jämfört med männen där fördelningen är mer jämn över åldergrupperna. 3. Vilka slutsatser drar ni av ovanstående? Svar: Man kan inte dra några andra slutsatser på ovanstående, förutom de som redan nämnts, utan att titta närmare på individerna.

Avdelningen för hälso- och sjukvårdsstyrning SKRIVELSE Bim Soerich Hälso- och sjukvårdsstrateg 040-6753127 Datum 2014-10-28 1 (4) 1 (4) REGION SKÅNES HANDLINGSPLAN KOPPLAT TILL DEM VILKA ÄR FÖREMÅL FÖR FLEST TVÅNGSVÅRDSTILLFÄLLEN SAMT DE SOM ÄR FÖREMÅL FÖR FLEST TVÅNGSÅTGÄRDER FÖR ÅR 2015 1. BAKGRUND Utgångspunkten i handlingsplanen är att minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder. I arbetet med planen var utgångspunkten att vården i hög utsträckning kan minska dessa behov och att det inte i första hand är patienten som är orsaken. För de vilkas behov är sådana att möjlighet till att helt reducera tvång inte är möjlig är målet ändå att minska något av tvånget och eller påverka utförandet i en ökad humanistisk inriktning. Inför upprättandet av handlingsplanen har patientgrupperna med flest tvångsvårdstillfällen och flest tvångsåtgärder som analyserats och utgör utgångspunkt för planen. Nedan handlingsplan är sammanställd i en arbetsgrupp bestående av Gunnar Moustgaard, chefsläkare och Karin Torell, psykiatrisjuksköterska, division psykiatri samt Bim Soerich och Marcela Urey Adamsson, hälso- och sjukvårdsstrateger på avdelningen för hälso- och sjukvårdsstyrning. 2. KORTFATTAD REDOGÖRELSE OCH ANALYS Generellt observerades i de grupper om 10 % som varit föremål för mest tvångsvårdstillfällen och mest tvångsvårdsåtgärder under 2013, att det fanns en högre andel kvinnor än män. Gemensamt kunde man se att patienter, både kvinnor och män, i åldrarna 21-25 år, och 26-30 år har flest tvångsvårdstillfällen. Vidare, var patienterna i storstäderna mer representerade i båda grupper, jämfört med mindre kommuner i Skåne. I övrigt se dokumentet Analys Tvångsvård 2014-10-28. 3. FÖRSLAG PÅ INSATSER FÖR ATT FÖREBYGGA BEHOVET AV TVÅNGSINLÄGGNING OCH TVÅNGSÅTGÄRDER Fokus bör förskjutas mer till tvångsåtgärder jämfört med tidigare. Siffrorna för tvångsvård är inte förvånande. I gruppen tvångsåtgärder ingår bland annat unga kvinnor med beteendestörningar. Inom projektet Bättre vård mindre tvång har många enheter i Region Skåne deltagit sedan 2010 i syfte att minska tvångsvårdsåtgärder och tvångsvårdstillfällen. Projektet pågår till årsskiftet 2014-2015. Man avser följa upp resultaten samt sprida goda exempel. En del av de preliminära resultaten finns med bland de förslag på insatser vi nedan presenterar för att förebygga behovet av tvångsinläggning och tvångsåtgärder. Adress: S-291 89 KRISTIANSTAD Besöksadress: Skånehuset, J A Hedlunds väg Telefon: Växel 044-13 30 00 (kl. 08.00-16.30) Fax: 044-13 33 71 Postgiro: 57 69 74-0 Bankgiro: 5094-3174 Organisationsnummer: 23 21 00-0255

2 (4) Årlig analys av gruppen patienter med mest tvångsvård och tvångsåtgärder (10 %) Division psykiatri avser att årligen på förvaltningsnivå ta fram grupperna om 10 % mest tvångsvårdade för de berörda verksamhetsområdena att analysera och journalgranska. De berörda verksamhetscheferna kommer att göra en kartläggning/analys av bl a följande områden: Vad har gått fel? Vad hade vi kunnat göra annorlunda? Komplicerande diagnoser, samsjuklighet, dubbeldiagnos, osv Finns en vårdplan, eller SIP? Har patienten varit delaktig i vården? Kan vi i framtiden använda oss av exempelvis SKLs modell för journalgranskning inom psykiatrin? Läkemedelsgenomgång Utveckling av vården för personer med självskadebeteende Både regeringens satsning, Nationella självskadeprojektet och Region Skånes resursförstärkning inom ramen för strategiska planen för psykiatrin har lett till bra och nödvändig utveckling av vården. Nationella självskadeprojektet avslutas vid nyår. För att konsolidera, skapa långsiktighet och utvärdera satsningarna föreslås att Region Skåne i samarbete med främst Lunds universitet (Avdelningen för psykiatri vid Medicinska fakulteten och Institutionen för psykologi), och intresseföreningen SHEDO bildar en Utvecklingsplattform för effektiva insatser vid självskadebeteende. Arbetet leds av, och är placerat vid Divisionsledning Psykiatri, Skånevård Sund men har ett primäruppdrag för specialistpsykiatrin i hela Skåne och ett sekundäruppdrag för andra aktörer, såsom vårdcentraler, kommuner, ideella sektorn, m.fl. Utvecklingsplattformen utgör en arena för samarbeten såsom exempelvis forskningsprojekt och utvärderingar av pågående satsningar. Utvecklingen av vården för personer med självskadebeteende bör även fortsättningsvis prioriteras. Pågående utvecklingsinsatser Förstärkt behandlingsutbud, nya team eller förstärkning av befintliga. Nya former av samarbeten mellan Vuxenpsykiatrin och Barn och ungdomspsykiatrin. Kompetenshöjning för stora delar av medarbetarna i Division Psykiatri. Vid årets slut kommer ca 400 medarbetare ha gått en utbildning, med teori och träning i förhållningssätt och hjälpande bemötande vid självskadebeteende. Samverkan med intresseföreningen SHEDO är av stor betydelse i denna satsning. Planerade utvecklingsinsatser Dessa insatser syftar till att nå ambitionen om att erbjuda unga ett bra stöd tidigt, kunna ge ett adekvat utbud av evidensbaserade behandlingar i hela Skåne och specialiserade insatser för de med allra störst behov. Intensiv familjebehandling Barn och ungdomspsykiatrin Genom att mer fokuserat erbjuda unga med risk att utveckla allvarliga självskadebeteende och deras familjer stöd och behandling vill man möta behoven tidigare. BUP avser att under 2015 öka familjebehandlingsinsatserna och att anpassa de nuvarande behandlings-formerna för självskadebeteende.

3 (4) Fortsatt utveckling av behandlingsutbud Tillgången till evidensbaserad behandling vid självskadebeteende har ökat i Skåne. Förslaget är att Dialektisk beteendeterapi, DBT skall erbjudas i hela Skåne och att den nya behandlingsmetoden, ERGT - Emotion Regulation Group Therapy implementeras under 2015-2016. Brukarstyrd inläggning och lägenhetsvård Det planeras en ny öppen verksamhet i en mer hemlik miljö, för behandling och dagvård och där det via interventionen Brukarstyrd Inläggning (BI) finns möjlighet att vara inskriven nattetid. Målsättningen är att patienterna efter att ha fått lära sig att använda metoden inte ska behöva nyttja den traditionella slutenvården. I förlängningen förväntas detta minska självskadebeteende samt behov av inläggning och tvångsvård samt tvångsåtgärder. Program för anpassade och individualiserade insatser för de mest störst vårdbehov De senaste åren har Division Psykiatri haft behov av externa högspecialiserade insatser för de allra störst behov av heldygnsvård. Möjligheten till denna form av vård kommer att upphöra under hösten 2014 och de patienter som är placerade kommer åter att få annan vård. Arbetet med att på något håll i landet etablera en ny enhet med riksintag pågår på nationell nivå men det bedöms ta tid innan en sådan enhet är på plats. Division Psykiatrin i Skåne behöver utveckla nuvarande heldygnsvård för att bättre möta behoven hos denna grupp. Förslaget är att intensifiera utvecklingen av anpassade och individualiserade lösningar för de med långa vårdtider och mycket tvångsinsatser. Dessa processer bör genomföras i nära samverkan med bl.a. kommunala insatser. Övriga insatser som syftar till att minska behovet av tvångsvård och tvångsåtgärder Bättre vårdplanering. Involvera tydligare, och där det är möjligt, patienter, brukares och anhörigas eventuella deltagande i det fortsatta arbetet. Använda mätbara mål samt tidpunkt för när måluppfyllelse ska följas upp och vem som ansvarar för detta. Utvärdera om man bör öka antal SIP KVÅ kod för patientens aktiva deltagande i vårdplan. Förstärka användningen av Patientenkät (NPE). Använda en kvalitetsindex för Hur och när tvångsvårdstillfällen och tvångsvårdsåtgärder följs upp, samt vem, eller vilka som ansvarar för detta. T.ex. om det mäts och analyseras på avdelnings- eller kliniknivå. Arbeta mera med Case Management metodik. Strukturerad uppföljning av patienten efter tvångsvård. Bättre förbereda patienter på förväntade symtom/reaktioner. Arbeta för en förbättrad prehospital handläggning. Fler samtal efter tvångsåtgärd. Specialiserat omhändertagande av gruppen patienter med personlighetsstörningar. Utveckling av heldygnsvården. TERMA (Terapeutiskt möte med aggression). Spridning av Bättre vård mindre tvång -projektets resultat. Vårdetiskt arbete. Dialogutbildning med bemötande och delaktighetsfrågor.

4 (4) Denna upprättade handlingsplan gäller från och med den 1 januari 2015 och avser år 2015. Uppgiftslämnare: Bim Soerich, Region Skåne Avdelning för hälso- och sjukvårdsstyrning Region Skånes kontaktperson för PRIO år 2014 bim.soerich@skane.se 040-6753127 Marcela Urey Adamsson, Region Skåne Avdelningen för hälso- och sjukvårdsstyrning marcela.adamsson@skane.se 040-6753111

Malmö 2011020 Pontus Eriksson pontus@nsphskane.se 0736227347 Angående prestationsmål B2 minska behovet av tvångsvård, Region Skåne Bakrgrund NSPH Skåne har fått ta del av PAR-analysen samt analys och handlingsplan under under oktober. Någon redovisning av vad som gjorts för att vidmakthålla tidigare resultat har vi inte heller sett. Synpunkter NSPH Skåne har inte erbjudits vara sig delaktighet i processen runt handlingsplanen eller någon möjlighet till inflytande över planens innehåll. Från ett patientperspektiv hade vi gärna sett att rapportsskrivarna i högre utsträckning tagit lärdom av de erfarenheter som uppnåtts genom SKL:s nationella projekt Bättre vård, mindre tvång där 222 psykiatrineheter inom heldygndsvården runt om i landet deltagit och där flera av de deltagande enheterna kraftigt reducerat användandet av tvång. Erfarenheterna från detta projekt visar att det ofta finns andra alternativ och metoder att förebygga tvång. Flera av de deltagande enheterna har kraftigt reducerat användet av tvångsåtgärder, i vissa fall med hela 40-50%. Genombrottprojektet Bättre vård, mindre tvång har med goda resultat arbetat efter att: minska behovet och därmed användandet av tvångsåtgärder förbättra patientens upplevelser vid tvångsåtgärder utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder utveckla samverkan mellan olika aktörer i patientens liv/värld för att minska andelen inläggningar på tvångsvård Vi skulle också vilja se en fokusering kring att förbättra miljön på vårdenheter genom Sida 1 av 2

Malmö 2011020 Pontus Eriksson pontus@nsphskane.se 0736227347 bland annat satsning på tydliggörande pedagogik och en mer individcentrerad vård. Pontus Eriksson Föreningssamordnare NSPH Skåne Sida 2 av 2