Fotröta i svenska fårbesättningar , sanering och friskförklaring

Fotröta i svenska fårbesättningar 2007-2008, sanering och friskförklaring ULRIKA KÖNIG, leg vet och HELEN BJÖRK AVERPIL, leg vet Svenska Djurhälsovården AB Slutrapport till Stiftelsen Svensk Fårforskning 2009-03-31 BAKGRUND Fotröta är en djupgående inflammation med vävnadsdöd i klövspalthud och klövhorn. Sjukdomen orsakas av en specifik bakterie, Dichelobacter nodosus, som i samverkan med Fusobacterium necrophorum kan ge allvarliga skador i klövhornet (7). För att djuren ska insjukna krävs att de vistas i en fuktig miljö som irriterar och luckrar upp den känsliga huden i klövspalten. F. necrophorum som förekommer i fårens omgivningsmiljö, kan då etablera sig och orsaka ett klövspalteksem. Under förutsättning att D. nodosus finns närvarande och att för bakterien gynnsamma miljöförhållanden råder, kan fotröta utvecklas. D. nodosus förekommer i klövhorn hos infekterade djur och överlever inte i omgivningsmiljön längre än fjorton dagar (4). Hos infekterade djur kan däremot bakterien överleva i flera år (2). Vissa djur blir trots behandling kroniska bärare av D. nodosus och utgör en stor risk som smittspridare (7). Smittan drabbar vanligen besättningen genom inköp av djur. Fotrötans svårighetsgrad beror på vilken bakteriestam av D. nodosus som förekommer, men även miljöbetingelser, som fukt och värme, påverkar sjukdomens utveckling. Fotröta orsakar smärta som djuret visar genom att halta eller avlasta klövarna. Alla djur med fotröta uppvisar dock inte hälta. Fotröta är vanligt förekommande i många lammproducerande länder och innebär ett stort djurlidande världen över. I Sverige diagnostiserades fotröta för första gången i en svensk fårbesättning hösten 2004 (16). Under 2005-2006 diagnostiserades sjukdomen i ytterligare 30 svenska fårbesättningar. Antalet drabbade besättningar i Sverige var fortfarande så få, att möjligheterna till bekämpning bedömdes vara goda. För att kunna ta tillvara möjligheterna sågs stort behov av att öka kunskaperna om hur fotröta uppträder under svenska förhållanden och få kännedom om effekterna av bekämpning av fotröta på besättningsnivå. Diagnosen kan ställas kliniskt men ofta önskar man säkerställa den bakteriologiskt. D.nodosus kan påvisas genom odlingsförfarande eller med PCR-teknik; den senare innebär att bakteriens DNA påvisas. Det kliniska utseendet på fotröta kan beskrivas enligt ett graderingssystem som används bland annat i Australien (1). Graderingssystem för fotröta Grad 0: Normal klöv. Grad 1: Lindrig inflammation i klövspalthuden. Grad 2: Nekrotiserande inflammation i klövspalthuden som involverar delar av, eller allt mjukt horn på insidan av klövhalvorna. Grad 3: Nekrotiserande inflammation med underminering av sulan. Kan delas upp i; Grad 3a: Det mjuka hornet har lossnat från klövspalthuden och sulan är underminerad, men inte mer än 5 mm. 1

Grad 3b: Underminering av sulan, men inte mer än halva sulan eller ballen. Grad 3c: Underminering av mer än halva sulan. Grad 4: Underminerad sula ända ut till klövkapselns hårda horn. Grad 5: Nekrotiserande inflammation ända ut till klövväggen. Sulan är borta och klövkapseln lös. På besättningsnivå kan fotröta kan klassas som benign (godartad) eller virulent (aggressiv) beroende på det kliniska utseendet. Vid benign fotröta har de flesta djuren grad 2 och lägre, några enstaka djur kan ha grad 3-4, medan virulent fotröta karaktäriseras av att många djur har grad 3 eller mer (1). Det finns benigna och virulenta stammar av D. nodosus och även olika serotyper, vilka kan påvisas med olika tester. Virulenta stammar angriper klövarna mer aggressivt och orsakar mer skada än benigna stammar. Olika grader av sjukdomen kan ses inom en besättning och både virulenta och benigna stammar kan förekomma samtidigt (7). I många länder anses inte benign fotröta vara av större betydelse. I Sverige finns ingen bra metod att skilja mellan benign fotröta och virulent fotröta på tidigt stadium. Här har vi inte heller sett några bevis för att den ena formen inte skulle kunna övergå i den andra. De båda formerna betraktas därför lika ur ett smittskyddsperspektiv. Inom näringen finns en överenskommelse om att ingen försäljning av livdjur bör ske från besättningar där någon form av fotröta förekommer. SYFTE Syftet med projektet var att: -Samla erfarenheter från både veterinärer och djurägare i arbetet med att bekämpa fotröta på besättningsnivå för att optimera rådgivningen i fotrötedrabbade besättningar. -Jämföra klinisk bild med bakteriologiska fynd för att få ökad kunskap hos både djurägare och veterinärer om hur fotröta kan uppträda. -Utvärdera saneringsarbetet och utarbeta riktlinjer för friskförklaring av smittade besättningar. -Öka kunskaperna om hur fotröta uppträder under svenska förhållanden och studera effekterna av sanering på besättningsnivå. MATERIAL OCH METODER I projektet planerades att studera 20 fårbesättningar med fotröta. Deltagarna var de besättningar som snabbast hörde av sig efter ett upprop i Fårhälsonytt och Fårskötsel under våren 2007. Principen för urvalet var först till kvarn. Trots detta blev det en spridning både geografiskt (bild 1) och i besättningsstorlek (figur 3). Olika raser blev också representerade (tabell 10). En besättning utgick under projektets första år. 2

Bild 1: De nitton projektbesättningarnas geografiska läge. I åtta av besättningarna fanns vid den inledande genomgången endast kliniska tecken på benign fotröta, markerade med blå punkter. I elva besättningar fanns också kliniska tecken på virulent fotröta, markerade med röda punkter. Gemensamt för alla projektbesättningar var att diagnosen fotröta hade fastställts tidigare, ofta i samband med ett utbrott. Vid det första undersökningstillfället hade ingen av besättningarna ett utbrott av fotröta, men flera hade haft återkommande problem med sjukdomen. Olika typer av behandlingar, som t.ex. antibiotikabehandling av enstaka djur eller punktvisa fotbad hade gjorts, för att hålla sjukdomen i schack. Målet för samtliga besättningar var att utrota sjukdomen från besättningen. En inspektion av klövarna på samtliga får i besättningarna gjordes en gång före behandling, en gång efter behandling och en sista gång ca ett år senare. De två första besöken genomfördes under juni-december 2007 och slutkontrollen gjordes under juli-november 2008. Klövar med fotröta klassificerades enligt ett graderingssystem för fotröta beskrivet i Australian Standard Diagnostic Techniques for animal Diseases(1). Alla fotröteförändringar och även andra klövavvikelser registrerades och bearbetades senare statistiskt med hjälp av SAS-programpaketet (Version 9; SAS Inst. Inc, Cary, NC). De statistiska analyserna baserades huvudsakligen på frekvens- och medeltalsberäkningar. För att analysera effekten av identifierbara faktorer på förekomsten av fotröta (klassad som 0/1- egenskap), användes logistisk regression (PROC GLIMMIX). Prov för odling och påvisande av D. nodosus togs med steril träpinne för transport i Amies medium med kol. Prov för påvisande av D.nodosus med PCR-analys togs första året med steril bomullstops för transport i PBS/EDTA och sista året med s.k. e-svabb. De flesta proven skickades till SVA för bakteriologisk undersökning, dels för att säkerställa diagnosen i vissa besättningar, dels för att samla bakterieisolat för ytterligare analyser. Totalt provtogs 93 klövar första året. Tjugonio prov samt ytterligare åtta isolat som odlats och frysts i renkultur på SVA skickades till Storbritannien för virulenstestning och serotypning under projektperioden. Efter det första veterinärbesöket inledde djurägaren en behandling bestående av en serie fotbad enligt ett visst schema. Detta hade utarbetats av Fårhälsovården efter studier av liknande utländska scheman (3, 4, 5, 14, 15). Vid första inspektionen sorterades alla får med 3

misstänkt kroniska klövinfektioner bort för slakt. Alla återstående djur behandlades med fotbad i 10 % zinksulfatlösning (w/v) tre gånger med 1-7 dagars mellanrum. Efter varje fotbad förflyttades djuren till beten där inga idisslare hade varit de sista 14 dagarna. Om det ansågs nödvändigt fick djuren (1337 av 2385 st) en injektion med långtidsverkande oxytetracyklin i samband med det första fotbadet. Ca en månad efter sista fotbadet inspekterades alla klövarna på alla får igen. Beroende på besättningarnas förutsättningar och geografiska läge varierade tidpunkten för denna kontroll från 7 till 97 dagar efter behandling. De djur som inte hade blivit bra efter behandling slaktades och vid behov gjordes ett sista fotbad. Ett år senare inspekterades alla klövarna en tredje gång och då konstaterades om besättningen var fri från fotröta eller inte. Innan den sista kontrollen skulle djuren ha utsatts för sommarens provocerande väder (fukt och värme), men inga förebyggande behandlingar skulle ha utförts under året. På de gårdar som förutom får hade nötkreatur, planerades att undersöka även dessa. Av praktiska skäl undersöktes inte gårdens alla nötkreatur utan endast fem djur, samtidigt som prov för bakteriologisk undersökning togs. Ett av dessa prov lyckades renodlas och skickades till Storbritannien för virulenstestning och serotypning. RESULTAT Förbättrad klinisk diagnostik De kliniska undersökningarna av ett stort antal klövar före och efter behandling har lett till ökad kunskap hos veterinärer och djurägare om hur fotröta ser ut. Totalt undersöktes 2385 djur motsvarande 9540 klövar före behandling. För att D. nodosus ska kunna etablera sig i klövspalthuden krävs att denna är försvagad och att bakterien F. necrophorum har orsakat ett eksem (interdigital dermatit) (1). Ett sådant eksem kan ses på klövar som varit utsatta för fukt och miljöbakterier utan inblandning av fotrötebakterien (10) och kan inte kliniskt skiljas från den lägsta graden av fotröta, grad 1. Fotröta grad 2-5 har en typisk klinisk bild som oftast är tillräcklig för diagnos. Kroniskt infekterade klövar kännetecknas av störd hornproduktion, vilket ger klöven ett deformerat utseende (2). Det finns också andra sjukliga förändringar än fotröta som kan leda till deformerade klövar, t.ex. vita linjen separation, trauma med sprickbildningar eller ärftliga defekter. I klövar med sprickor och håligheter kan fotrötebakterien överleva trots att djuret inte visar några kliniska tecken på fotröta. Efter en period av fukt och värme kan bakterierna växa till och infektera andra djur i besättningen (6). Vid det första besöket provtogs totalt 93 klövar för bakteriologisk undersökning. De kliniska fynden jämfördes med bakteriologiskt resultat. Detta har skapat en god grund för att öka säkerheten i den kliniska bedömningen av fotröta. Förbättrad bakteriologisk diagnostik Vid bakteriologisk odling har det visat sig vara lättast att identifiera fotrötebakterien från prov tagna från klövar med anmärkning av fotröta grad 2. I 46 av 50 (92 %) prov tagna från grad 2 kunde D. nodosus påvisas. Under projektets första år odlades alla prov på s.k. hovagarplatta. Fotrötebakterien är svårodlad och långsamväxande och bakteriekolonierna kan vara svåra att se då andra bakterier ofta växte över. Renodling i olika steg innebär att analysen tar två till tre veckor. Vid SVA 4

utvecklades under projektperioden realtids-pcr för påvisande av D. nodosus, vilket innebär att bakteriens DNA kan påvisas direkt från provtagningssvabben (bilaga 1). Provtagande veterinär kan numera få svar på om provet är positivt eller negativt redan samma dag som svabben når laboratoriet. Den tidigare dyra och arbetskrävande tillverkningen av hovagar är inte längre nödvändig för diagnostiken, vilket bidragit till att kostnaden för analysen kunnat sänkas. Bland de prover som analyserades i Storbritannien fanns flera olika serotyper (A, B, C, D, E G, H) och både virulenta och benigna stammar (tabell 1). Efter epidemiologiska beräkningar (bilaga 2) kunde nya riktlinjer för provtagning tas fram för tillfällen där den kliniska diagnosen kräver bakteriologisk verifiering. För besättningar med kliniska symtom på fotröta är fem prov från klövar med fotröta grad 2 i de allra flesta fall tillräckligt för att påvisa att smittan finns. För friska besättningar är en klinisk undersökning den säkraste metoden att fastställa att besättningen inte är smittad. Ökad kunskap om hur fotröta kan uppträda under svenska förhållanden I tabell 6 och figur 1 redovisas hur stor andel av de undersökta klövarna som hade fotröteförändringar vid det första besöket. Andel klövar med fotröteförändringar varierade från 1,3 % i den lindrigast drabbade besättningen till 58,0% i den värst drabbade. Fyra besättningar hade mindre än 5 % klövar med fotröta och 15 hade mer än 5 % klövar med fotröta (tabell 5). Grad 4 förekom i sju besättningar på mellan 0,1 % och 4,4 % av klövarna. Grad 5 förekom endast i en besättning på 1,1 % av klövarna. I tabell 10 redovisas i vilken grad problemen upplevdes i de 19 besättningarna. Tio projektdeltagare ansåg att fotröta orsakade stora problem, medan tre inte upplevde några problem alls. Vanligaste tidpunkten för utbrott av fotröta var på sommaren. I vissa besättningar hade fotröta förekommit under flera år utan att diagnosen kunnat fastställas. Statistisk analys av information om tackor bedömda vid första besöket visade att födelseår och klövens position inverkade signifikant (p<0,001) på förekomsten av fotröta grad 2-5 samt kroniska förändringar. Generellt: ju yngre djuret var, desto lägre andel djur med fotröta. Likaså, förekomsten på framklövarna var högre än förekomsten på bakklövarna (tabell 2 och 3). Den statistiska analysen visade också på ett signifikant samband mellan förekomsten av fotröta på djurets fyra klövar. Förekomst av fotröta på en klöv, innebar signifikant (p<0,001) högre risk för fotröta på djurets övriga klövar. Kortsiktigt behandlingsresultat har studerats efter behandling Klövarna inspekterades efter behandling för kontroll av effekten. Bild 2: Fotröta grad 2 före behandling Bild 3: Fotröta grad 2 efter behandling 5

De fotrötefynd som noterades vid det första besöket studerades igen vid det andra och avläkningsbilden för sjukdomen har kunnat följas kliniskt. I tabell 4 redovisas avläkning för de klövar som studerats vid båda tillfällena och i förekommande fall utslagsorsak. Totalt sjönk antal klövar med fotröta från 20,8 % före behandling till 2,0 % efter behandling (tabell 6). Långsiktigt behandlingsresultat har studerats ca 1 år efter behandling Under året som gått drabbades tre besättningar av återfall med flertalet halta djur. Två av besättningarna undersöktes i samband med utbrottet, två respektive sju månader efter sanering och den tredje undersöktes elva månader efter sanering för att få ett avslutande status över klövhälsoläget. Dessa utgick ur studien av långsiktigt behandlingsresultat. Djur med tecken på kroniska förändringar kunde inte ses i någon av de tre besättningarna vid den avslutande genomgången. I de 16 besättningar som inte haft något utbrott av fotröta under året gjordes det tredje besöket ca ett år efter behandlingen. Elva besättningar hade inga tecken på fotröta och fem besättningar hade mellan 0,2-10,7% klövar med fotröta (tabell 5 och figur 1). Andelen klövar med fotröteförändringar sjönk i alla besättningar. Inga klövar med fotröta grad 4-5 eller kroniska förändringar registrerades (tabell 6). Tre av besättningarna isolerade under året enstaka djur med fotröta. Förändringarna var lindriga (grad 1-2) men vid bakteriologisk undersökning påvisades D.nodosus. De aktuella djuren skickades till slakt eller behandlades, men inga andra åtgärder sattes in på besättningsnivå. Vid slutinspektionen var två av de tre besättningarna helt utan tecken på fotröta och i den tredje hade frekvensen klövar med fotröta minskat från 38,7 % till 2,2 %. Figur 1. Andelen klövar med fotröteförändringar före och efter behandling första året, samt ett år senare i de 19 besättningarna. Besättningarna är markerade med olika färger. Tre besättningar utgick från den slutliga inspektionen eftersom de drabbades av återfall under året. Andel klövar (%) med fotröta grad 2-5 samt kroniska förändringar 70 60 50 40 30 20 10 0 före behandling efter behandling ca ett år senare 6

Andra klövsjukdomar och klövförändringar har studerats Förutom förekomst av olika grader av fotröta har även andra avvikelser noterats och protokollförts (tabell 7 och figur 2) vilket innebär att kunskapen om utseendet av andra klövsjukdomar och även normala klövavvikelser ökat. Vita linjen separation: Vita linjen utgör förbindelsen mellan sulhorn och vägghorn och kan av olika orsaker försvagas. En separation här innebär att en fickbildning längs med klövens yttervägg uppstår där jord och gödsel kan samlas. Förekomsten av vita linjen separation hos djuren varierade mellan 68,0 % och 1 % i besättningarna vid det första besöket (figur 4). Grava fall med omfattande fickbildning upp till kronranden sorterades ut till slakt och övriga klipptes eller skars upp enligt gängse behandlingsrekommendationer. Skiktad sula: Sulan växer i normalt i samma takt som den slits av underlaget. Särskilt när djuren vistas på mjukt underlag kan ett skiktat utseende av sulan ses. I nio besättningar sågs inte denna skiktning överhuvudtaget, i övriga varierade förekomsten mellan 1,9 % och 35,0 % av djuren vid det första besöket. Hyperplasi (Limax): Klövspalthuden kan ibland förtjockas, vissa fall så mycket att en utväxt bildas. Ibland ses två utväxter utgående från övergången mellan horn och hud i klövspalten. Orsaken anses vara ärftlig (4). I sex besättningar sågs inte några djur med hyperplasi och i de övriga varierade förekomsten mellan 2,6 % och 20,4%. Skrovlig sula : Vid normala förhållanden har sulan en slät yta. Sulhornet bildas från den rikt kärlförsörjda läderhuden. Vid fång påverkas blodkärlen och näringstillförseln till horncellerna försämras, vilket leder till att sulhorn med dålig kvalitet bildas (9). Andra orsaker kan vara miljöfaktorer eller ärftliga faktorer (4). Skrovliga och ojämna sulor kan även uppkomma efter avläkning av allvarliga fall av fotröta där stora delar av sulan involverats (6). Hos vissa djur i projektbesättningarna sågs sulor med ojämnheter och fördjupningar oregelbundet placerade i sulans ytskikt. I fem besättningar sågs inga skrovliga sulor vid första besöket och i de övriga varierade förekomsten mellan 0,3 % till 16 % av djuren. Förutom att andelen klövar med fotröta minskade mellan det första och sista besöket minskade också andelen klövar med övriga klövsjukdomar eller andra avvikelser (figur 2). Det sågs inte på besättningsnivå något samband mellan graden av fotröta och förekomsten av andra klövsjukdomar eller klövavvikelser. Däremot fanns en signifikant korrelation (r= 0,53, p<0,0195) mellan besättningarnas förekomst av hyperplasi och förekomst av skiktad sula, vilket innebär att besättningar med hög förekomst av hyperplasi oftare hade hög förekomst av skiktad sula. 7

Figur 2. Andel får med fotröta samt andra klövavvikelser före och efter behandling första året, samt ett år senare i de 19 besättningarna. Tre besättningar utgick från den slutliga inspektionen eftersom de drabbades av återfall av fotröta under året. Andel får (%) med olika klövregistreringar 40 35 30 25 20 15 10 5 fotröta grad 2-5 samt kroniker, högsta graden registrerad vitalinjen separation utslagna pga klövar skiktad sula hyperplasi böld granulom skrovlig sula 0 före behandling efter behandling ca ett år senare En klövavvikelse som liknade grad 3 iakttogs i fyra besättningar vid den slutliga inspektionen (tabell 7- erosioner i sulan ). Hos vissa djur i besättningarna sågs förändringar i sulan med samma lokalisation som grad 3. Förändringarna var ytliga och den karaktäristiska nekrotiserande inflammationen av klövspalthud, axiala väggen av klövhalvan och sulan sågs inte. I besättningarna sågs inte heller andra stadier av fotröta. De aktuella djuren undersöktes på nytt ca en månad senare och inte heller då sågs några kliniska tecken på fotröta. Vid bakteriologisk provtagning kunde D.nodosus inte påvisas. Tolv slaktklövar med dessa förändringar sändes till SVA, avdelningen för patologi för vidare undersökning. Inga stavformade mikroorganismer med för D. nodosus typiska rundade ändar kunde ses mikroskopiskt och heller inga makroskopiskt sjukliga förändringar tydande på fotröta (bilaga 3). Klövar med fotröta, normala klövar och klövavvikelser har dokumenterats och samlats i bildarkiv I samband med besättningsbesöken har ett stort antal foton av klövar tagits. Fotona har använts till broschyren Fotröta hos får som framtagits som en del i projektet (bilaga 4). Graderingssystemet och även andra klövavvikelser som kan likna fotröta finns beskrivna i broschyren. Bildmaterialet kommer också att användas vid kurser. Praktiska erfarenheter angående fotbad av får har ökat Flera större besättningar (mer än 100 tackor) har deltagit i projektet vilket ökat kunskapen om hur man med rationella lösningar genomför fotbad av en större mängd djur. Den vanligaste konstruktionen för fotbad bestod av en presenning liggande på en snickrad träram. Runt ramen ställdes fårgrindar ofta med skivor innanför, för att förhindra att djuren skulle ställa sig med framklövarna på grindarna. Projektdeltagarna var i regel nöjda med den enkla 8

konstruktionen som också var relativt billig att tillverka. En allmän uppfattning var att djuren var svåra att få i badet första gången men att de efterföljande baden gick smidigt. Enligt rekommendationerna skulle djuren stå på ett torrt och hårt underlag för att torka efter fotbaden. Som ett alternativ till betonggolv eller grus, användes då bland annat papp eller skivor av olika material. Figur 3. Besättningsstorlek i projektbesättningarna. 6 Antal besättningar 5 4 3 2 1 0 1-20 21-40 41-100 101-200 201-360 Antal tackor Riktlinjer för friskförklaring har utarbetats Erfarenheter från projektet medförde att följande riktlinjer har utarbetats för friskförklaring av tidigare fotrötesmittade besättningar: Ca ett år efter sista behandlingsdagen kontrolleras klövarna på alla djur av veterinär med speciell kunskap om fotröta. Besättningen ska då ha genomgått en period av provocerande miljöfaktorer (en sommarsäsong). Under detta år ska inga förebyggande fotbad eller andra förebyggande behandlingar ha gjorts. Fotbad ska dock ha gjorts enligt Fårhälsovårdens rekommendationer på inköpta djur i karantän. Djurägaren redovisar klövhälsoläget under det gångna året och redogör för rutiner vid inköp av djur. Riktlinjer för veterinär bedömning: Om inga kliniska tecken på fotröta ses betraktas besättningen som fri från fotröta vid undersökningstillfället. Om klövar med förändringar liknande grad 2 påträffas, tas prov för bakteriologisk undersökning (PCR-metod) på upp till fem av dem. Om undersökningarna är negativa betraktas besättningen som fri från fotröta vid undersökningstillfället. Om D. nodosus påvisas i minst ett av proven betraktas besättningen som smittad. Om tydliga tecken på fotröta ses vid undersökningstillfället betraktas inte besättningen som fri från fotröta. Konsekvenser på besättningsnivå av sanering Sanering av fotröta är både tidskrävande och arbetsamt och djurägarens motivation är mycket viktig för att behandlingsschemat ska kunna genomföras på ett optimalt sätt. I samband med saneringen sorterades djur med tecken på kronisk infektion bort för slakt. Även djur med andra klövförändringar som förväntades försvåra saneringen sorterades bort, t ex grava fall av vita linjen separation. Andelen djur som slogs ut på grund av klövförändringar varierade från 9

1,1 % till 51,7% mellan besättningarna (figur 4). Alla beslut om utslagning av djur togs i samråd med djurägarna eftersom det i vissa besättningar kunde röra sig om att slå ut många värdefulla livdjur. Figur 4. Andel får utslagna på grund av klövförändringar, andel får med vita linjen separation och andel får med fotröta i varje besättning. 90 80 70 Andel får (%) 60 50 40 30 totalt utslagna pga klövar vita linjen separation besök1 grad 2-5 samt kroniska förändringar besök 1 20 10 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Besättning Nötkreaturens roll i fotrötebesättningar D.nodosus isolerades från nötklövar med klövspalteksem (interdigital dermatit) i Sverige redan 1981(8). Förekomsten av fotrötebakterien hos svenska nötkreatur i dagsläget är inte känd. Det är inte heller känt hur stor risken är för smittspridning från nöt till får eller vice versa. Erfarenheter från både Australien och Storbritannien visar dock att samlokalisation av nöt och får omöjliggör frihet från benign fotröta (2, 10). En av ambitionerna i projektet var att utforska nötkreaturens roll som eventuell smittreservoir för D.nodosus. Målsättningen var att jämföra serotyperna för de bakteriestammar som påvisades på nötkreaturen med dem som påvisades på fåren för att se om de överensstämde. Fyra av projektbesättningarna hade förutom får även nötkreatur. I dessa provtogs fem nöt per besättning. Vid den kliniska undersökningen var samtliga nötklövar utan tecken på sjukliga förändringar. Resultat av de bakteriologiska undersökningarna redovisas i tabell 10. Ett av nötproven analyserades i Storbritannien. D.nodosus påvisades i provet, men av en annan serotyp än fåren hade i besättningen. Stammen var benign (tabell 1). Betydelsen av olika besättningsparametrar Besättningarnas olika förutsättningar, t.ex. besättningsstorlek, ras, sjukdomshistoria, kontakt med nötkreatur samt skötselfaktorer (tabell 10) jämfördes med graden av fotröta och med behandlingsresultatet. Inga signifikanta samband kunde ses. Enkät om saneringsarbetet En enkätundersökning om hur saneringsarbetet upplevts genomfördes i slutet av projektperioden. Elva projektdeltagare besvarade enkäten helt eller delvis. Följande frågor ställdes: 10

Hade sjukdomen påverkan på produktionsresultatet innan sanering? På frågan svarade fyra djurägare att de hade sett försämrat resultat för drabbade individer t.ex. försämrad tillväxt på lamm. De här djurägarna hade också haft ekonomiska förluster på grund av fotröta. Övriga djurägare ansåg att sjukdomen inte hade påverkat djuren alls eller att den bara hade påverkat dem i ringa omfattning. Hur värderar du de ekonomiska förlusterna innan sanering? På frågan angav sju djurägare att de hade haft ekonomiska förluster på grund av fotröta innan saneringen. Dessa bestod i första hand av nedlagd arbetstid men även av kostnader för fotbad och medicin för behandlingar av sjuka djur. Utebliven försäljning av livdjur angavs också som en viktig ekonomisk förlust. Vilka motiv hade du för att sanera besättningen? Projektdeltagarna ombads att pricka för ett eller flera motiv för sanering. Resultatet visar att ökad djurvälfärd och ekonomisk vinst på grund av försäljning av livdjur var de starkaste motiven för att sanera besättningarna. (tabell 8). Hur mycket tid har gått åt? Deltagarna ombads uppskatta hur mycket tid som gått åt för saneringsarbetet; beräknad tid per tacka för varje besättning räknades sedan fram (tabell 9). Antal timmar per tacka minskade generellt med ökad besättningsstorlek. En besättning uppgav en kraftigt avvikande tidsåtgång på 15,6 timmar per tacka. Med den besättningen borträknades saneringen i medeltal ha tagit 0,9 timmar eller 54 minuter per tacka. Vilka kostnader har du haft? En beräkning av kostnaden för nedlagd arbetstid gjordes. Vi räknade med att djurägarna i projektet var egenföretagare som betalar sina sociala avgifter och semesterersättningar själva. Om en lantarbetarlön på 25 000 kr skall omräknas till en egenföretagares ersättning kan denna beräknas till 25 000 x 1,40 = ca 35 000 kr per månad eller 210 kr/timme. Omräknat i arbetskostnader motsvarar 0,9 timmar nedlagd arbetstid per tacka 189 kr. Det kostade alltså i medeltal 189 kr per tacka bara i arbetstid att sanera de besättningar som deltog i projektet. Övriga kostnader för sanering av besättningarna utgjordes av kostnader för zinksulfat till fotbaden, medicin, material för fotbadkaren, redskap mm. Även kostnader för utslaktning av djur angavs. Kostnaderna per tacka varierade från 13 kr till 493 kr per tacka och var generellt lägre i de större besättningarna (tabell 9). Hur nöjd är du med den hjälp du fått? Projektdeltagarna betygsatte vår veterinära insats till medelbetyg 4,9 (skala 1-5). SPRIDNING AV PROJEKTETS RESULTAT Projektet kommer att slutredovisas på Fåravelsförbundets årsstämma 2009-05-16, samt på International Sheep Veterinary Conference i Stavanger 2009-06-15. Resultaten kommer också att redovisas i Djurhälsonytt och Fårskötsel och på kommande kurser för djurägare och veterinärer. Resultaten av projektet ligger till grund för Fårhälsovårdens fortsatta arbete med fotröta. Saneringsmodellen som utvärderats i projektet kommer fortsättningsvis att vara det behandlingssätt som Fårhälsovården rekommenderar för bekämpning av fotröta på 11

besättningsnivå. Arbetet inom projektet har ökat kunskapen om fotröta hos både djurägare och veterinärer som deltagit. Genom spridning av broschyren Fotröta hos får och genom att sprida projektets övriga resultat kan fårnäringen ta del av dessa erfarenheter. PROJEKTETS FINANSIERING Projektet har finansierats med medel från Landsbygdsprogrammet för Sverige år 2007-2013, Stiftelsen Svensk Fårforskning och Svenska Djurhälsovården. Den ekonomiska redovisningen bifogas separat. PROJEKTETS ARBETSSÄTT Idén till projektet kom till på grund av den då rådande situationen inom fårnäringen gällande fotröta samt ett personligt intresse för sjukdomen. Projektets innehåll har utarbetats av Ulrika König och Helen Björk Averpil, Fårhälsovården som också genomfört de kliniska undersökningarna, dokumenterat de kliniska fynden och fotograferat. De bakteriologiska proverna har analyserats av Viveca Båverud och Anna Aspan, SVA och Lynda Moore, University of Bristol Langford House, Storbritannien. Vid undersökning av nötklövar har Christer Bergsten, SLU, Ole Martin Hegrestad, och Mats Törnquist, Svdhv medverkat. Statistisk bearbetning har utförs av Nils Lundeheim, SLU. Epidemiologiska beräkningar har utförts av Jan Hultgren, SLU. Obduktion av klövar har utförts av Faruk Otman, SVA. DISKUSSION OCH SLUTSATS Både klinisk och bakteriologisk diagnostik av fotröta har förbättrats. Graderingssystemet är enkelt att lära ut och gör att både djurägare och veterinärer kan beskriva den kliniska bilden på ett lätt sätt. Kunskapen har projektdeltagarna kunnat använda för att undvika att köpa in djur med fotröta till den egna besättningen. Man har också kunnat bevaka klövstatus under året efter behandling. I tre av besättningarna har djurägarna själva identifierat enstaka djur med fotröta efter behandlingen. Djuren har isolerats och man har därmed kunnat undvika smittspridning inom besättningen. I de 19 projektbesättningarna fanns mycket få fall av allvarliga former av fotröta (grad 4-5), det var också totalt sett förhållandevis många klövar helt utan tecken på fotröta. Bland de prover som skickades till Storbritannien kunde virulenta stammar endast påvisas från två av besättningarna. Kliniska tecken på virulent fotröta sågs dock i vissa besättningar där endast benigna stammar påvisats, vilket visar att enbart virulensundersökning inte ger ett entydigt svar på om besättningen har virulent eller benign fotröta. Flera av projektbesättningarna hade en sjukdomshistoria som innebar att behandlingar gjorts både i botande och smittförebyggande syfte. Djurägarna hade i regel tillgripit åtgärder för att förhindra eller stoppa begynnande utbrott. Detta kan ha varit en bidragande orsak till att så få fall av allvarlig fotröta noterades i projektet. Resultaten från projektet antyder trots allt att vi i Sverige i nuläget inte har aggressiv fotröta i större omfattning, men för att få en tydlig bild av läget i Sverige krävs en prevalensundersökning. Grad 1 är svårtolkad och kan förekomma både i sjuka och friska besättningar. Vid fotröta måste man dock se besättningen i sin helhet och inte bara ett enstaka djur. Har besättningen fotröta finns även andra grader bland djuren. I några av projektbesättningarna var frekvensen klövar med fotröta mycket låg före behandling. Det 12

visar att en genomgång av alla klövar hos samtliga djur måste göras innan man kan avgöra om en besättning har fotröta eller inte. Bedömningen av kroniska smittbärare är en svår uppgift, särskilt som det kan innebära utslaktning av värdefulla livdjur. Det finns inte heller något definierat system för bedömning av sådana djur. Troligen var en större andel av de djur som sorterades ut som kroniker egentligen inte kroniska smittbärare på grund av genomgången allvarlig fotröta eftersom så låg frekvens av grad 4-5 sågs i besättningarna. Klövförändringar av andra orsaker än fotröta kan också utgöra en risk för att fotrötebakterien överlever i besättningar. I projektbesättningarna blev en effekt av saneringen av fotröta att inga klövar med kroniska förändringar kunde registrerades vid det sista besöket. Andelen klövar med andra klövsjukdomar eller avvikelser minskade också, vilket tyder på att klövhälsoläget i en besättning kan förbättras genom systematisk genomgång och utgallring av djur med defekta klövar. I många länder är klassningen av besättningen som virulent eller benign av betydelse för vilken form av behandling som väljs. I Australien finns system utvecklade för hur klassningen kan göras (1), men i Sverige saknas ännu erfarenhet och diagnostiska tester för detta. I våra behandlingsrekommendationer tas istället hänsyn till besättningens kliniska bild och sjukdomshistoria i varje besättning. Vid planeringen av projektet togs hänsyn till att saneringsarbetet underlättas när antalet djur i besättningarna är så lågt som möjligt (4). För flertalet besättningar i Sverige inträffar det under hösten. Det är troligt att fotröteutbrott på våra breddgrader vanligtvis provoceras fram under sommaren då vädret är varmt och fuktigt. De flesta projektdeltagare som hade haft utbrott av fotröta uppgav också att detta hade skett under sommaren. Sommaren 2007 var ovanligt regnig medan sommaren 2008 på sina håll var ovanligt torr vilket kan ha påverkat frekvensen klövar med fotröteförändringar vid de olika besöken i projektet. Fårhälsovårdens behandlingsschema hade god kortsiktig effekt i de 19 besättningarna. Ingen jämförelse med kontrollgrupp gjordes dock i projektet. Klövar med grad 2 läkte med gott resultat, medan djur med grad 4-5 ofta sorterades ut för slakt redan före behandling. Att grad 3 i vissa fall registrerades som kvarstående vid behandlingskontrollen kan bero på att sulförändringarna inte helt hunnit försvinna. Inga djur med aktiv infektion av grad 3 kunde dock registreras vid detta besök. Behandlingskontrollen var betydelsefull eftersom det då ibland visade sig finnas flera djur kvar som inte svarat på behandlingen. Även djur med deformerade klövar eller kroniska förändringar som inte sågs vid första besöket kunde upptäckas. I tre besättningar blossade sjukdomen upp igen efter några månader, trots att alla djur bedömdes som friska efter behandlingen. Det visar vikten av att låta en viss tid gå efter behandlingen innan besättningen kan friskförklaras. Eftersom värme och fukt är gynnsamt för sjukdomsutvecklingen, är ett minsta krav att besättningen ska ha genomgått sommarsäsongen utan sjukdomssymtom. Vi har inte undersökt de friska besättningarna bakteriologiskt. Enligt erfarenheter från Australien (11, 12) finns risk för återfall i besättningar som sanerats mot fotröta och befunnits vara kliniskt friska då D.nodosus med låg virulens har påvisats i klövspalthuden hos djur utan tecken på fotröta. Det är också en av anledningarna till att friskförklaring av tidigare smittad besättning inte kan gälla under obegränsad tid. Återkommande undersökningar av alla klövar hos besättningens alla djur måste ligga till grund för förnyad friskförklaring. Vid utfärdande av friskförklaringar är det naturligtvis av största vikt att bedömaren har goda kunskaper i hur fotröta ser ut och även goda kunskaper i hur andra klövsjukdomar och klövavvikelser ser ut. Genom att besättningarna följs med återkommande inspektioner minskar risken att felbedömningar görs både av friska och sjuka klövar. Ett exempel på detta är de erosioner i sulan vi sett i några av projektbesättningarna. Förändringarna liknade fotröta, men om 13

besättningar följs återkommande under en längre tid och inga andra grader av fotröta ses, kan fotröta uteslutas som trolig orsak till förändringarna. Genom utslagning av kroniskt infekterade djur och strategisk behandling av hela besättningen har fotröta bekämpats på besättningsnivå. Trots att inte alla besättningar fullständigt blivit av med sjukdomen, sjönk andelen klövar med fotröta hos alla. Detta visar att det är möjligt att både sänka smittrycket och helt eliminera sjukdomen i fotrötedrabbade besättningar med Fårhälsovårdens behandlingsmodell. Nötkreaturs roll som smittreservoir för får är en fråga som ständigt är aktuell i alla länder med gemensam betesdrift för de båda djurslagen. Endast en bakteriestam från nöt kunde serotypas och den var olik den serotyp som påvisades hos fåren i samma besättning. Intressant var att i de prov som togs innan behandlingarna av fåren kunde D.nodosus påvisas men inte i dem som togs efter behandlingarna ett år senare. Möjligen skulle det kunna tyda på att nötkreaturen bar på fårens D.nodosus. Eftersom proven var så få totalt kunde dock ingen slutsats om nötkreaturens roll som smittreservoir för fotrötebakterien dras i det här projektet. Sanering av fotröta är kostsamt och arbetskrävande, men med rationella lösningar för fotbad kan tidsåtgången per tacka minimeras. Återkommande inspektioner av besättningens samtliga djur innebär veterinärkostnader och arbetskostnader för djurägaren, men även här kan rationella lösningar minska tidsåtgången. I Storbritannien där fotröta anses vara ett av fårens största djurvälfärdsproblem, beräknades 2005 sjukdomen kosta fårnäringen 24 miljoner pund årligen i form försämrat produktionsresultat och kostnader i samband med behandling (13). I projektet har vi definierat besättningarna som friska när inga djur uppvisat kliniska tecken på fotröta. Vissa besättningar har haft mycket låg andel klövar med fotröteförändringar ett år efter behandling. Idag finns en överenskommelse inom näringen att livdjur inte får säljas från smittade besättningar oavsett fotrötans allvarlighetsgrad eller omfattning men farhågor finns att restriktionerna skulle kunna förhindra avelsframstegen. Det har diskuterats om målet för svenska avelsbesättningar är total frihet från fotröta eller om låga frekvenser av sjukdomen i besättningar ska accepteras. Med något undantag kommer alla projektdeltagare som inte klarat målet med full frihet från fotröta att göra ett nytt saneringsförsök. För att få en säkrare grund att stå på i de diskussionerna är en uppföljande studie av de besättningarna angelägen. Vi har i projektet visat att det är möjligt att friskförklara fotrötesmittade besättningar som sanerats enligt Fårhälsovårdens modell. Alla besättningar klarade inte målet med fullständig frihet från fotröteförändringar, men i samtliga besättningar sjönk smittrycket betydligt. Slutsatsen är att det är en möjlig och viktig insats att sanera smittade besättningar i det fortsatta bekämpningsarbetet mot fotröta för att förhindra de negativa effekter på både djurvälfärd och produktionsresultat som ses i många andra länder. 14

TABELLER Tabell 1. Resultat av prover analyserade i Storbritannien avseende Dicholobacter nodosus från 11 besättningar. Besättning D.nodosus odling Isolat 16s RNA PCR Serogrupp PCR Serogrupp PCR på isolat från renkultur Virulens (gelatinase test) på isolat från renkultur 1 1133-2432 + + H och A 1 A Benign 4441 - - - 5264 + 1 A Benign 2 A Benign 3 A Benign 4 A Benign 5 A Benign 6 3028 överväxt - + G 3030 - - - - 6028 + + G 1 G Benign 2 G Benign 3 G Benign 4 G Benign 5 G Benign 7004 + + G Benign 1 G Benign 2 G Benign 3 G Benign 4 G Benign 5 G Benign 7039 + + G Benign 1 G Benign 2 G Benign 3 G Benign 4 G Benign 6 G Benign 6 G Benign 7 3051 överväxt + A 3437 överväxt + A 4038 - - - 06150 - - - 3076 överväxt 06006 överväxt 8 22285/07 + A Benign 15

Besättning D.nodosus odling Isolat 16s RNA PCR Serogrupp PCR Serogrupp PCR på isolat från renkultur Virulens (gelatinase test) på isolat från renkultur 12 1026 + + G 1 G Benign 2 G Benign 3 G Benign 4 G Benign 5 G Benign 6 G Benign 3034 + + E och G 1 E Benign 2 E Benign 3 E Benign 4 E Benign 5 E Benign 6 E Benign 4073 + + C och G 1 C Benign 2 E Benign 3 E Benign 4 E Benign 5 G Benign 6121 överväxt + E och G 13 3034 överväxt + D 3154 överväxt + G 5082 + 1 + G Virulent 6078 överväxt + G 7322 överväxt + - 15 24952/07 + E Benign 17 18497/07 + B Virulent 21558/07 + D Benign 21559/07 + D Benign 21565/07 + D Benign 18 22477/07 + A för lite växt 19 1100 överväxt + A och C 4041 - + A 5130-06169 överväxt + A 07185 + 1 A Benign 2 A Benign 3 A Benign 4 A Benign 5 A Benign 25731/07* + B Benign *) I en av besättningarna provtogs även nötkreatur. 16

Tabell 2. Förekomst (%) av fotröta grad 2-5 samt kroniker på 9540 klövar hos får i olika åldersgrupper i 19 besättningar vid första besöket. Födelseår Antal klövar Andel klövar med fotröta 2003 988 27,8 2004 1252 19,6 2005 1848 26,9 2006 1868 17,9 2007 2036 13,7 Tabell 3. Förekomst av fotröta grad 2-5 samt kroniker bland 9540 får i olika position i 19 besättningar vid första besöket. Position Andel klövar med fotröta Vänster fram 23,4 Höger fram 24,0 Vänster bak 17,1 Höger bak 18,6 17

Tabell 4. Förekomst (%) av fotröta av olika grader på 2259 klövar i 19 besättningar, samt utslagsorsaker. Klövarna undersökta vid två tillfällen, före och efter behandling med 7-97 dagars mellanrum. 1:a undersökningen Grad 0-1 Grad 2 Grad 3 Klövstatus 2:a undersökningen Grad 4-5 Vänster fram Kroniska förändringar Utslagen: vita linjen Utslagen: kroniska förändringar Utslagen: övrig klövdefekt Utslagen: övrigt Normal (n=1520) 85,5 0,2 0,7 0 0 2,1 1,6 1,4 8,5 Grad 1 (n=217) 89,4 0 1,4 0 0,5 0 2,3 2,8 3,7 Grad 2 (n=196) 85,7 0 2,0 0 0,5 1,0 7,1 2,0 1,5 Grad 3 (n=289) 72,0 0 9,0 0 0 1,4 8,0 3,8 5,9 Grad 4 (n=10) 40,0 0 0 10,0 10,0 10,0 0 30 0 Grad 5 (n=1) 0 0 0 0 100 0 0 0 0 Kroniska förändringar (n=26) 1:a undersökningen Grad 0-1 0 0 0 0 0 0 100,0 0 0 Grad 2 Grad 3 Grad 4-5 Höger fram Kroniska förändringar Utslagen: vita linjen Utslagen: kroniska förändringar Utslagen: övrig klövdefekt Utslagen: övrigt Normal (n=1521) 85,6 0,4 0,7 0 0,1 1,7 1,8 1,5 8,3 Grad 1 (n=199) 90,4 0 0,5 0 0 0,5 1,5 2,5 4,5 Grad 2 (n=211) 86,3 0 2,4 0 0,5 0,5 6,2 1,9 2,4 Grad 3 (n=290) 70,4 0,3 9,0 0 0 3,8 8,6 2,1 5,9 Grad 4 (n=9) 44,4 0 0 11,1 0 0 0 44,4 0 Grad 5 (n=5) 0 0 0 0 0 20,0 0 80,0 0 Kroniska förändringar (n=24) 1:a undersökningen Grad 0-1 0 0 0 0 0 0 100 0 0 Grad 2 Grad 3 Grad 4-5 Vänster bak Kroniska förändringar Utslagen: vita linjen Utslagen: kroniska förändringar Utslagen: övrig klövdefekt Utslagen: övrigt Normal (n=1565) 85,3 0,1 0,5 0 0 1,8 2,3 1,6 8,4 Grad 1 (n=306) 91,8 0 0 0 0,6 0,6 2,6 1,6 2,6 Grad 2 (n=208) 79,3 0 3,8 0 0 1,4 7,7 2,9 4,8 Grad 3 (n=157) 72,0 0 4,5 0 0 3,2 9,6 5,7 5,1 Grad 4 (n=6) 66,7 0 0 0 0 16,7 16,7 0 0 Grad 5 (n=1) 0 0 0 0 0 0 0 100 0 Kroniska förändringar (n=16) 1:a undersökningen Grad 0-1 0 0 0 0 0 0 100 0 0 Grad 2 Grad 3 Grad 4-5 Höger bak Kroniska förändringar Utslagen: vita linjen Utslagen: kroniska förändringar Utslagen: övrig klövdefekt Utslagen: övrigt Normal (n=1569) 84,5 0,1 0,4 0 0 2,0 3,1 1,7 8,2 Grad 1 (n=273) 91,9 0,4 0,7 0 0 0 1,8 1,8 3,3 Grad 2 (n=219) 84,0 0 3,6 0 0 1,8 6,4 1,8 2,3 Grad 3 (n=179) 73,7 0 3,9 0 0 1,7 7,8 5,0 7,8 Grad 4 (n=6) 66,7 0 0 0 0 16,7 0 16,7 0 Grad 5 (n=1) 0 0 0 0 0 100 0 0 0 Kroniska förändringar (n=11) 0 0 0 0 0 0 100 0 0 18

Tabell 5. Antal besättningar med olika andel klövar (%) med fotröta (grad 2-5 samt kroniska förändringar) före behandling, efter behandling samt ett år senare. Andel klövar med fotröta i besättningen 0 0,1-0,9 1,0-5,0 5,1-10,0 10,1-20,0 >20,0 Före behandling (n=19) 0 0 4 4 2 9 Efter behandling (n=19) 3 3 10 3 0 0 Ett år senare (n=16)* 11 1 2 1 1 0 *)3 besättningar utgick från den slutliga inspektionen eftersom de drabbades av återfall under det sista året. Tabell 6. Andelen klövar (%) med olika grader av fotröta före och efter behandling samt ca ett år senare (10-13 mån) i 19 besättningar. Antal klövar Grad 0-1 2 3 4-5 Kroniska förändringar Före behandling 9540 79,2 9,1 10,2 0,4 1,1 Efter behandling 8660 97,9 0,2 1,6 0 0,2 Ett år senare * 8204 99,5 0,5 0 0 0 *) Gäller 16 besättningar. 3 besättningar utgick från den slutliga inspektionen eftersom de drabbades av återfall under det sista året. 19

Tabell 7. Andelen får (%) med olika klövregistreringar före och efter behandling samt ca 1 år senare (10-13 månader) i 19 besättningar. Före behandling n=2385 Efter behandling n=2165 Ett år senare* n=2051 Vita linjen separation 16,1 8,6 1,9 Utslagen pga klövar 7,6 2,0 0 Skiktad sula 7,3 4,7 0,6 Hyperplasi 5,3 4,2 1,1 Böld 0,5 0,1 0,1 Granulom 0,2 0 0 Skrovlig sula 2,0 1,6 1,3 Erosioner i sulan - - 3,7 *) Gäller 16 besättningar, då tre besättningar utgick från slutinspektionen eftersom de drabbades av återfall under det sista året. 20

Tabell 8. Motiv för sanering av fotröta hos 11 av de 19 projektbesättningarna. Motiv för sanering Antal svar Ökad djurvälfärd 10 Ekonomisk vinst, försäljning av livdjur 9 Ekonomisk vinst, produktionsresultat 5 Merarbete innan sanering 5 Tabell 9. Tidsåtgång och kostnad per tacka för sanering av fotröta hos 10 av de 19 projektbesättningarna. Antal tackor i besättningen Antal timmar per tacka Kostnad per tacka exklusive arbetskostnader 18 1,4 317 36 15,6 493 40 1,3 50 70 1,2 86 116 0,6 185 120 0,5 13 150 0,5 21 250 0,6 20 300 0,4 15 360 0,2 17 21

Tabell 10. Besättningsstorlek, ras, förekomst (%) av fotröta (grad 2-5, samt kroniker, n=antal undersökta klövar) före behandling och ca 1 år senare och olika besättningsparametrar hos 19 fårbesättningar. Besättning Besättnings storlek Ras Förekomst av fotröta behandling Förekomst av fotröta ca 1 år senare Upplevd grad av problem*** Period av utbrott Antal år med fotröta Rasthage Utfodring ute Nöt kontakt D.nodosus nöt * 1 360 päls+övrig 1,3 (n=1444) 2 213 päls 1,6 (n=852) 3 150 korsning 1,9 (n=420) 4 25 päls+övrig 2,3 (n=308) 5 76 finull 6,6 (n=304) 6 27 finull+övrig 7,7 (n=208) 7 300 päls+övrig 7,7 (n=948) 8 24 päls 9,7 (n=124) 9 130 päls 13,4 (n=516) 10 25 korsning 19,0 (n=100) 11 80 leicester 20,4 (n=372) 12 70 päls 25,0 (n=360) 13 160 finull+övrig 30,5 (n=712) 14 19 päls 35,3 (n=116) 15 147 päls+övrig 35,9 (n=608) 16 30 leicester 38,3 (n=120) 17 49 päls 38,7 (n=248) 18 320 päls 51,0 (n=1252) 19 126 päls 58,0 (n=528) 0,2 (n=1932) 1 På bete sommar 10 - - + +/- 0 2 På bete sommar 8 - - - (n=820) 0 3 Vid lamning på 0 + + - (n=528) stall 0 2 På bete sommar 1 + + - (n=404) 0 3 På bete sommar 7 - - - (n=220) höst 0 3 På bete sommar 2 + + - (n=260) 0 2 På bete sommar 30 - - - (n=1336) 0 2 På bete höst 0 - - - (n=88) återfall 1 På bete sommar 0 -/+ + - 8,7 (n=108) 3 På stall vinter 0 - + - 0 2 På bete sommar 0 + + - (n=336) återfall 3 På bete sommar o 5 + + + -/- vinter 0 3 Året runt periodvis 3 - - - (n=712) 0 3 På bete sommar 0 + - - (n=152) 2,5 2 Vid lamning på 1 + + + +/** (n=324) stall 10,7 1 På bete sommar 0 + + - (n=112) 2,2 3 På bete sommar 10 + + - (n=360) återfall 3 På bete sommar 2 + + - höst vår 0 3 På bete sommar 15 - - + +/- (n=512) *) Nötkreatur undersökta och provtagna i anslutning till behandlingen av fåren samt ca ett år senare. **) Nötkreatur undersökta och provtagna i samband med behandlingen av fåren. ***) 1=inga problem, 2=enstaka hältor, 3=stora problem. 22

REFERENSER 1) Stewart DJ, Claxton PD. Ovine foot rot: Clinical diagnosis and bacteriology. In: Australian Standard Diagnostic Techniques for Animal Diseases, Corner LA, Bagust TJ, CSIRO, 1993, 1-27. 2) Henderson D. The Veterinary Book for Sheep Farmers, Ipswich, Old pond publishing, 2002, 587-610. 3) Wassink GJ, Green LE, Grofono-Thomas R & Moore LJ. Best practise to control foot rot and scald (strip) in sheep. Warwick, Universities of Warwick and Bristol, 2004-12-03. http://www.footrotinsheep.org. 4) Winter A. Lameness in Sheep, Focus Publishing, Sevenoaks, Kent, 2004, 59-60. 5) Seaman J. Foot rot sheep and goats. Agfact A0.9.56, fifth edition, 2005. North South Wales Department of Primary Industries. http:// www.agric.nsw.gov.au. 6) Jensen R, Swift Brinton L. Diseases of Sheep, Lea & Febiger, Philadelphia, 1988, 317-321. 7) Egerton JR. Foot rot and other foot conditions. I: Martin WB, Aitken ID ed Diseases of sheep, Edinburgh, Blackwell Science Ltd, 2000, 243-249. 8) Plym Forsell L, Andersson L. Infektion av Bacteroides nodosus vid klövspaltdermatit hos ko. Svensk Veterinärtidning 1981, 33, särtryck 20, 551-553. 9) Amstel S, Shearer J. Manual for Treatment and Control of Lameness in Cattle, Blackwell Publishing 2006, 31-39. 10) Egerton JR. Management of Foot rot in Small Ruminants, Proceedings of the 12 th International Symposium on Lameness in Ruminants, Orlando, USA, 2002. 11) Depiazzi LJ. Severity and persistence of foot rot in Merino sheep experimentally infected with a protease thermo stable strain of Dichelobacter nodosus at five sites. Australian Veterinary Journal, 1998, 76, 32-38. 12) Glynn T. Benign foot rot- an epidemiological investigation into the occurrence, effects on production, response to treatment and influence of environmental factors. Australian Veterinary Journal, 1993, 70, 7-12. 13) Nieuwhof GJ, Bishop SC. Costs of the major endemic diseases of sheep and the potential benefits of reduction in disease impacts. Animal Science, 2005, 81, 57-67 14) Björk Averpil H, König U. Handlingsprogram för utrotning av benign fotröta i fårbesättningar. Internt arbetsdokument inom Fårhälsovården, 2006. Bilaga 5. 15) Björk Averpil H, König U. Handlingsprogram för utrotning av virulent fotröta i fårbesättningar. Internt arbetsdokument inom Fårhälsovården, 2006. Bilaga 6. 23

16) Olofsson A, Bergsten C, Björk Averpil H. Smittsam klövsjukdom hos får diagnostiserad för första gången i Sverige. Svensk veterinär tidning, 2005, 11, 11-14. 24