SAGÅN - MURÅN

Sagån vid Bispebo (punkt S6). Foto: Anders Sköld, ALcontrol. SAGÅN - MURÅN 1999-23 Sala kommun Samhällsbyggnadsförvaltningen

INNEHÅLL SAMMANFATTNING...1 BAKGRUND...8 OMRÅDESBESKRIVNING...1 Orientering och markanvändning, Föroreningsbelastande verksamheter...11 METODIK...13 Provtagningsplatser...13 Vattenföring...13 Lufttemperatur och nederbörd...14 Vattenkemi...14 Transportberäkningar...14 Bottenfauna...15 RESULTAT...16 Lufttemperatur och nederbörd...16 Vattenföring...17 Vattenkemi...18 Syrgas...19 TOC (organiskt material) och färg...2 Suspenderade ämnen...22 Fosfor...22 Kväve...24 Transporter...27 Alkalinitet och ph-värde...28 Konduktivitet...29 Metaller...3 Bottenfauna...33 REFERENSER...37 BILAGOR 1. Allmänt om vattenkemi - metodik och bedömningsgrunder...39 2. Tabeller över vattenkemiska data i Sagån-Murån år 22...47 3. Ämnestransporter,vattenföring, arealspec. förlust i Sagån-Murån år 22...59 4. Diagram för vattenkemiska data i Sagån-Murån åren 1995-22...63 5. Diagram för metallhalt i Sagån, Lillån, Isätrabäcken 1999-22...79 6. Allmänt om bottenfauna - metodik och bedömningsgrunder...83 7. Bottenfauna - Utdata, resultat och index, fältprotokoll, artlistor...95

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Sala kommun har ALcontrol utfört kemiska och fysikaliska undersökningar av vattendrag inom Sagån och Muråns avrinningsområden år 23. Lufttemperatur, nederbörd och vattenföring Årsmedeltemperaturen 23 i Sagån- Muråns område var cirka en grad högre än normalt. Våren, sommaren och december månad hade lufttemperaturer över de normala, medan februari och oktober var kyligare än normalt. Den totala nederbörden var cirka fyra procent större än normalt. Större eller mycket större nederbörd än normalt förekom under april-juni och november-december. Årets första tre månader, juli, september och oktober var torrare än normalt. Vattenföringen 23 var lägre än medelvärdet för perioden 199-22 och den lägsta sedan 1997. Relativt höga flöden under våren orsakades av vårfloden som en följd av snösmältningen men även av större nederbörd än normalt. Onormalt stor nederbörd under årets två sista månader, i kombination med töväder orsakat av lufttemperatur över den normala, ledde till att flödet dock var högst i december. En torrare sensommar och inledning av hösten resulterade i lägre vattenföring under denna period. Syretillståndet I Sagåns huvudfåra (S2, S3, S6 och Målhammar) motsvarade årslägsta syrgashalt ett måttligt syrerikt tillstånd. I Murån (M2, M3), Lillån, Isätrabäcken och Sagån vid Bånsta (S4) var det syrerikt. Vid Bysjöns utlopp i Murån (M1) bedömdes syretillståndet vara syrefattigt. Tillståndet vid Bysjöns utlopp har under 1995-23 varit syrefattigt med undantag av 1997, 2-22 (nästan syrefritt). Punkten är sannolikt påverkad av Bysjön som är en grund lerslättssjö med svag vattengenomströmning och naturligt dåligt syresatt. Generellt var syrenivåerna 1999-23 bäst det senaste året och sämst 2. Att halterna organiskt material var högst 2 och lägst 23 kan vara en förklaring. I Sagån kan en tendens mot mer eller mindre förbättrade årslägsta syrehalter ses under perioden 1995-23. Vid Målhammar samt i Murån är det svårare att utläsa någon förändring. Bedömning av syretillståndet utifrån medelvärde av årslägsta halter har gjorts i Figur 1. terbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Svagt syretillstånd Syrefattigt tillstånd Syrefritt/nästan syrefritt Ransta VÄSTERÅS Sala sockenkyrka Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 1. Syretillståndet i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Bedömningen baserades på medelvärde av årslägsta halter perioden 1999-23. 1

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Sammanfattning Organiskt material (TOC) och färgtal Halterna organiskt material klassades som mycket höga till höga i Murån 23. I Lilllån, Isätrabäcken och Sagån var halterna måttligt höga, utom i Sagån vid Sala sockenkyrka (S2), där halterna var höga. Vattnet var starkt färgat i Murån och Sagån vid Sala sockenkyrka (S2). Övriga delar av Sagåns avrinningsområde hade betydligt färgat vatten år 23. Årsmedelhalterna av organiskt material (TOC) har under perioden 1999-23 varierat mellan främst måttligt höga och höga halter. P.g.a. ökad nederbörd och avrinning mellan 1996 och 1999/2 ökade färgtal och TOC-halter. År 2 uppmättes mycket höga halter vid samtliga provpunkter utom Målhammar. Stor nederbörd detta år drog med sig stora mängder organiskt material från omgivande marker. Därefter har färg och TOC-halter minskat med minskad nederbörd och avrinning. Suspenderade ämnen (slamhalten) I Murån var slamhalten som mest måttligt hög vid Bysjöns utlopp och ökade till hög längre nedströms 23. I Sagåns huvudfåra ökade slamhalterna från låga vid Sala sockenkyrka till måttligt höga längre nedströms. Slamhalten i Lillån var hög. Mycket höga slamhalter uppmättes i Isätrabäcken och vid Målhammar. De ökande slamhalterna i Sagån och Murån i nedströms riktning berodde, förutom belastning från avloppsreningsverk, sannolikt även på erosion från jordbruksmark. I Murån liksom i Lillån, Isätrabäcken och Sagån vid Målhammar, var slamhalterna högre 23 jämfört med 22. I övriga provpunkter i Sagåns huvudfåra var de lägre. Fosfor Vattendragen i området påverkas förutom av utsläpp från avloppsreningsverk även av jordbruksmark och enskilda avlopp. I Sagåns huvudfåra och Murån uppmättes främst mycket höga totalfosforhalter år 23. Undantagen var Målhammar i Sagån, där extremt höga halter uppmättes och Bysjöns utlopp i Murån, där halterna var måttligt höga. Lillån uppvisade höga halter. I Isätrabäcken var halterna extremt höga. Totalfosforhalten var endast 8 % högre nedströms Sala ARV jämfört med uppströms. En stor haltökning (ca 7 %) kunde dock ses mellan Bispebo (S6) och Målhammar. Fosforhalterna var drygt tre gånger så höga i Murån vid Nylunda (M2) som i uppströmspunkten (M1), vilket sannolikt berodde på påverkan från jordbruksmark och enskilda avlopp. Vid provpunkten nedströms Hedåkers reningsverk (M3) var halterna lägre än vid Nylunda, vilket visar att fosforbelastningen från reningsverket var obetydlig. Bysjön Hedåker Västerbykil Nylunda Mälbytorp Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter VÄSTERÅS Sala sockenkyrka Ransta Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 2. Totalfosforhalten i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Bedömningen baserades på medelhalten av totalfosfor 1999-23. 2

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Sammanfattning terbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Sala sockenkyrka kunnat ses under perioden 1999-23 (mellan M2 och M3). Troligtvis är påverkan från enskilda avlopp och jordbruk avgörande för halterna i Murån. Brandsstationen, Lillån SALA Sörby Isätrabäcken Bysjön Hedåker Västerbykil Nylunda Bånsta Mälbytorp Sala sockenkyrka Mycket låga förluster Låga förluster Ransta Bispebo Sagån Brandsstationen, Lillån SALA Sörby Isätrabäcken Måttligt höga förluster Bånsta VÄSTERÅS Målhammar Kungsåra Figur 3. Arealspecifika förlusten av totalfosfor i Sagån-Muråns avrinningsområde i Sala kommun. Avser resultat av halter uppmätta under perioden 1999-23. Årsmedelhalten av fosfor har under de senaste åren varit relativt låga i många provpunkter jämfört med inledningen av perioden 1995-23. Ett undantag är Sagån vid Målhammar där halterna varit relativt konstanta på årsbasis. Medelvärden av totalfosforhalterna 1999-23 redovisas i Figur 2. Den arealspecifika fosforförlusten 1999-23 framgår av Figur 3. Kväve Höga förluster Mycket höga förluster Medelhalter av totalkväve 1999-23 redovisas i Figur 4. Totalkvävehalterna 23 bedömdes vara höga i Lillån och vid två provpunkter i Murån (M1, M3). Vid övriga provpunkter i Sagåns och Muråns avrinningsområden var kvävehalterna mycket höga. Nedströms reningsverket i Sala (S3) var kvävehalterna betydligt högre (88 %) jämfört med uppströmspunktern. Ökningen utgjordes främst av ammonium som till största delen härrör från reningsverkets utsläpp (Figur 6). Någon tydlig påverkan av utsläpp från Hedåkers reningsverk har inte Ransta VÄSTERÅS Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 4. Totalkvävehalten i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Bedömningen baserades på medelhalt av totalkväve 1999-23. ästerbykil Bysjön Hedåker Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Nylunda Mälbytorp Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Mycket låga förluster Låga förluster Måttligt höga förluster Höga förluster Mycket höga förluster VÄSTERÅS Sala sockenkyrka Ransta Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 5. Arealspecifika förlusten av totalkväve i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Avser resultat av halter uppmätta under perioden 1999-23. 3

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Sammanfattning µg/l Sala ARV Ammoniumkväve Övrigt kväve Nitrat-nitrit-kväve 6 5 4 Hedåker ARV 3 2 1 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 6. Årsmedelhalt av totalkväve (µg/l) och andel ammoniumkväve (µg/l), nitrit-nitratkväve (µg/l) övrigt kväve (µg/l) i ytvattnet i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 23. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). Linjer anger gräns mellan höga, mycket höga och extremt höga kvävehalter. ARV=Avloppsreningsverk. M=Murån. S=Sagån. Arealspecifika förluster av totalkväve 1999-23 redovisas i Figur 5. Höga till mycket höga halter av ammoniumkväve har uppmätts i Sagån vid Sörby 1999-23, vilket främst beror på utsläpp från Sala avloppsreningsverk. Den klart högsta medelhalten uppmättes 22 vilket också ledde till att halterna vid Bånsta (B4) och Bisbebo (S6) blev de högsta under perioden. Framförallt var det vid mätningarna i oktober och december som förhöjda halter kunde registreras, 5.4 resp. 7.2 mg/l, vilka är de högsta halter som uppmätts under femårsperioden 1999-23. I februari 23 var halterna fortsatt förhöjda men minskade sedan. En ombyggnation av reningsverket skedde under augustidecember 22, med förmodade tillfälligt ökade utsläpp som följd. I kombination med låga flöden i recipienten (Sagån) under perioden blev utspädningen liten. Därav den tydliga haltförhöjningen i Sagån. Höga halter ammoniumkväve kan vara giftigt för vattenlevande organismer. Oxideringen av ammoniumkväve förbrukar dessutom syre. Totalkvävehalterna har minskat något i Sagåns huvudfåra vid Bånsta (S4) och Målhammar medan halterna vid Bispebo (S6) på senare år uppvisar en liten ökning. Transporter Variationen av ämnestransport under året följde skillnaderna i vattenföring. Transporten var störst i december, då vattenföringen var högst. Totala ämnestransporter 23 redovisas i Tabell 1. Andelen punktutsläpp av fosfor från avloppsreningsverket i Sala och Hedåker motsvarade knappt tre respektive en halv procent av den sammanlagda årstransporten fosfor från Sagån (Målhammar) ut till Mälaren respektive till Murån (M3). Andelen kväveutsläpp i Sagån från Sala avloppsreningsverk var 15 % i förhållande till årstransporten ut till Mälaren. Hedåkers avloppsreningsverks bidrag utgjorde drygt 4

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Sammanfattning två procent av kvävetransporten till Murån. Andelen punktutsläpp i medeltal för 1999-23 redovisas i Tabell 2. Tabell 1. Transporter (ton/år) av kväve (tot-n), fosfor (tot-p) och organiskt material (TOC) i Sagån, Murån, Lillån, Isätrabäcken, Sala kommun år 23 Tot-N Tot-P TOC Lokal ton/år ton/år ton/år Lillån 14,57 197 Isätrabäcken 18,8 94 Sagån Målhammar 414 19 1821 M3 Murån 16,64 152 Tabell 2. Andelen fosfor och kväve 1999-23 från reningsverket i Hedåker i Murån (M3) samt från reningsverket i Sala, dels i Sagån vid Sörby (S3), dels vid Målhammar. % Fosfor Kväve Murån,64 2,2 Sörby 25 48 Målhammar 2,6 13 ästerbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Nära neutralt Svagt surt Måttligt surt Surt Mycket surt VÄSTERÅS Sala sockenkyrka Ransta Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 7. Försurningstillståndet i Sagån-Muråns avrinningsområde (Sala kommun), baserat på medelvärde av årslägsta ph-värden 1999-23. Den generella tendensen är att transporterna har minskat under femårsperioden 1999-23. Transporterade mängder till Mälaren (vid Målhammar) 23 var de lägsta som uppmätts under femårsperioden. Alkalinitet (buffertförmåga) och phvärde Årslägsta ph-värde i Murån ökade nedströms från motsvarande måttligt surt tillstånd till nära neutralt. Sagån, Isätrabäcken och Lillån hade nära neutrala ph-värden. Någon större risk för biologiska skador orsakade av försurning förelåg ej. Generellt kunde en nedåtgående trend av årslägsta ph-värde skönjas under perioden 1995-21 för de flesta provpunkter. Ökad nederbörd och avrinning samt ökade halter av sura humusämnen är en trolig förklaring. De två senaste åren har dock phvärdena förbättrats. Vattendragens årslägsta alkalinitet (buffertförmåga) motsvarade år 23 mycket god buffertkapacitet i samtliga åar. Tillståndet har varit det samma under hela perioden 1999-23, undantaget är uppströmspunkten i Murån (M1) där buffertkapaciteten varit god 2 och 22. Medel av årslägsta ph-värde 1999-23 redovisas i Figur 7. Konduktivitet Högst konduktivitet uppmättes generellt under sommar och höst. De lägsta värdena noterades främst i april (mars för Målhammar) och december, då vattenföringen var relativt hög. Låg vattenföring under sommar och höst har sannolikt lett till en ökad andel grundvatten och koncentrering av salter i vattnet. 5

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Sammanfattning Tabell 3. Metalltillståndet i Sagån, Lillån och Isätrabäcken, Sala kommun, år 23. Tillstånd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) Provpunkt Järn Arsenik Kadmium Kobolt Krom Koppar Mangan Nickel Bly Zink mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l S2 Sala sock.k:a,89,7,4,46 1, 2,7 13 3,7,8 1,7 Lillån,75,7,92,14,5 1,5 73,4 8,9 25 S3 Sörby,77,63,65,28,9 2, 7 1,6 3,8 24 Isätrabäcken 1,1,68,38,61 1,6 3,4 119 2,5 1,7 9,3 S4 Bånsta,8,62,7,28,9 2,2 59 7,1 3,2 19 S6 Bispebo,79,6,65,48 1, 2,5 66 2,9 2,3 16 Tillstånd enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet" (Rapport 4913) Färg Klass Benämning 1 Mycket låga halter 2 Låga halter 3 Måttligt höga halter 4 Höga halter 5 Mycket höga halter Metaller Bedömningsgrunder saknas På gräns till högre klass Metalltillståndet 23 i Sagån, Lillån och Isätrabäcken framgår av Tabell 3. Måttligt höga metallhalter innebär att påverkan på arter eller artgruppers fortplantning kan förekomma. Vid höga eller mycket höga halter ökar risken för biologiska effekter redan vid kortvarig exponering. Generellt har metallhalterna minskat under perioden 1999-23. De högsta årsmedelhalterna förekom 1999 eller 2 och har sedan varit lägre. Arsenik-, nickel- och kromhalterna var mycket låga eller låga 23. Medelvärden för perioden 1999-23 klassades som låga. Kadmiumhalterna var låga 23. Måttligt höga kadmiumhalter har förekommit under femårsperioden (Lillån och Sagån vid Sörby och Bånsta 1999 samt vid Bispebo 2-21). 23 års kobolthalter var de lägsta uppmätta under femårsperioden i Sagåns huvudfåra. Kopparhalterna 23 var låga i Lillån och Sagån samt måttligt höga i Isätrabäcken. Måttligt höga halter (3-9 µg/l) uppmättes i alla provpunkter utom Lillån 1999 samt i Sagån (S4, S6) år 2. Järnhalterna 23 var inom intervallet för normala halter för svenska ytvatten (5-22 µg/l) vid samtliga provtagningstillfällen. 1999 var uppmätta halter vid flertalet provpunkter högre än denna nivå. Zinkhalterna var låga i Sagån (S2, S4, S6) och Isätrabäcken. Lillån och Sagån vid Sörby (S3) bedömdes ha måttligt höga halter under hela perioden 1999-23. I Sagån vid Bånsta (S4) och Bispebo (S6) uppmättes måttligt höga årsmedelhalter 1999-21 som senare varit lägre. Tillfälligt höga blyhalter förekom under året i alla provpunkter utom vid Sala sockenkyrka (S2). I Lillån var halterna t.o.m. mycket höga i juni och augusti (16 resp. 22 µg/l). Blyhalterna har minskat i Sagån vid Bånsta och Bispebo under perioden 1999-23. I Lillån har årsmedelhalten varit relativt konstant. Den relativt höga zink- och blyhalten i Lillån beror förmodligen på mineralhaltiga jordar och bergarter i området och påverkan från tidigare gruvverksamhet. Det är dock oklart vilken effekt detta får nedströms i Sagåns huvudfåra. Förmodligen har dock andra källor en viss betydelse för zinkhalterna medan blyhalterna i Sagåns huvudfåra till stor del skulle kunna härröras till påslag från Lillån. 6

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Sammanfattning Bottenfauna Undersökningar av bottenfauna har utförts 1999 och 23. Resultaten har dock inte jämförts med varandra dels p.g.a. att inga egentliga bedömningar gjordes 1999 och dels p.g.a. att metodiken till viss mån skiljer sig mellan undersökningarna. Skillnaderna i metodik ligger troligen bakom det faktum att totalantal taxa och medelantal taxa konsekvent var högre vid 23 års undersökningar. Samtliga undersökta lokaler 23 bedömdes vara ej eller obetydligt påverkade av försurning. Detta stämmer bra överens med vattenkemiska resultat 1999-23 som visat att ingen större risk för försurningsskador förekommer i Sagån eller Murån. Flertalet lokaler bedömdes som betydligt påverkade av näringsämnen. Undantagen var Lillån, Sagån vid Bispebo (S6) och Murån vid Mälbytorp (M3) som bedömdes vara ej eller obetydligt påverkade. I Sagån vid Sala sockenkyrka och i Isätrabäcken fanns indikationer på påverkan från någon annan typ av förorening. I Lillån, där generellt höga blyhalter har kunnat uppmätas i vattnet, fanns dock inga sådana indikationer. Ovanliga arter hittades på flera lokaler, Lillån, Sagån vid Sörby (S3) och Bispebo samt i Murån vid Nylunda (M2) och Mälbytorp (M3). Lokalen vid Sörby bedömdes ha höga naturvärden. I Lillån gjordes bedömningen att mycket höga naturvärden fanns i bottenfaunasamhället. ALcontrol, 24-7-2 Anders Sköld (rapportskrivning) Susanne Holmström (projektansvarig) 7

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND Sala kommun har givit ALcontrol uppdraget att genomföra recipientkontrollen av vattendrag inom Sagån och Muråns avrinningsområden år 23. Denna rapport är en femårsutvärdering och omfattar hela perioden 1999-23. Undersökningarna har utförts i enlighet med Sagån-Murån (i Svartån) Recipientkontrollprogram 1999 och framåt. Undersökningarna år 23 omfattade vattenkemi och bottenfauna. Under perioden 1999-23 har varje år ordinarie vattenkemiundersökningar utförts. Dessutom har bottenfauna undersökts 1999 och 23. De vattenkemiska momenten har utförts av ALcontrol (ackrediteringsnummer 16). All provtagning har utförts av godkända provtagare från ALcontrol i Linköping. De femton miljökvalitetsmålen I april 1999 antog riksdagen femton nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Eftersom miljökvalitetsmålen är allmänt formulerade har en rad myndigheter arbetat med att utveckla delmål och beskriva åtgärdsstrategier för miljöinsatserna. För varje miljökvalitetsmål föreslås ett antal uppföljningsmått som ska visa hur miljöarbetet fortskrider. I november 21 antog riksdagen delmål som förtydligar miljökvalitetsmålen samt riktlinjer för hur dessa delmål ska nås. Följande fyra (av femton) nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 8

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Bakgrund Utifrån de nationella delmålen skall regionala och lokala mål tas fram. Länsstyrelser och kommuner ansvarar för att utveckla regionala respektive lokala mål som grundas på de nationella miljömålen. Regeringen planerar att återkomma till riksdagen senast år 25 med förslag på ett 16:e miljökvalitetsmål för biologisk mångfald. Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen. Allmänna råd 86:3 har dock upphört att gälla när denna rapport skrivs. Några nya direktiv har ännu ej kommit ut och därför bör intentionerna i Allmänna råd behållas tills vidare. Målet med recipientkontroll (vattenundersökningar) är enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd (86:3): att åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde att relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för miljökvalitet att belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder I Plan för Sala ekokommun (21) står de regionala målen för Västmanlands län angivna: Ett nytt naturvårdsprogram ska tas fram för länet för att göra den gamla naturvårdsplanen aktuell. Kommunen ska upprätta egna program och därefter stämma av med länsstyrelsen. Speciella åtgärdsprogram ska upprättas och ekologiskt känsliga områden och värdefulla naturmiljöer beaktas. Länsstyrelsen föreslår sedan Naturvårdsverket vilka områden som bör utgöra s.k. Natura 2 -områden. Bland Sala kommuns intressen vad gäller vatten och avlopp finns en planering där man inom de tio närmaste åren bl.a. kommer att inrikta sig på: en reinvesteringsplanering för vattenoch avloppsledningar i centrala Sala (194 års ledningar) fortsatt saneringsplanearbete för att minska den hydrologiska belastningen på Sala avloppsreningsverk och förhindra bräddningar och överbelastningar i ledningsnätet. 1996 utgjorde ovidkommande vatten från inläckage av dräneringar och regnvatten 63 % av den totala tillrinningen till verket I dagsläget undersöks alltid förutsättningarna för en mer kretsloppsanpassad lösning i varje enskilt fall. För de större anläggningarna söks en alltmer anpassad och förfinad teknik. fortsatt mätning och framtagning av underlag för upprättande av en åtgärdsplan med syfte att förbättra funktion och standard på ledningar i dåligt skick 9

SAGÅN - MURÅN 1999-23 ALcontrol Områdesbeskrivning OMRÅDESBESKRIVNING Figur 8. Provtagningspunkter i Murån. Se Tabell 6 för beskrivning. Syrerikt M ttligt syrerikt Svagt Syrefattigt Syrefritt eller n stan syrefritt Figur 9. Provtagningspunkter i Sagåns avrinningsområde. Se Tabell 6 för beskrivning. 1

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Områdesbeskrivning Orientering och markanvändning Vattendragen som undersökningen berör (Figur 8 och Figur 9) rinner genom Västmanlands län och ingår i Norrströms avrinningsområde. Isätrabäcken och Lillån är biflöden till Sagån. Lillån ansluter till Sagån i orten Salas nordostligare del och Isätrabäcken ca 1,5 km söder om Sala. På sin väg genom Västmanlands och Uppsala län passerar Sagån (Figur 1) både jord- och skogsbruksmark innan den slutligen mynnar ut i Mälaren. Sagåns avrinningsområde består av 49 % skog, 1 % vattenyta, 35 % åkermark, 1 % betesmark, 2 % tätortsmark och 11 % övrig mark. I området bor ca 25 4 personer, varav 18 4 i tätort och 7 i glesbygd. Antalet djurenheter uppgår till ca 7 1 (SCB, 2). Lillåns avrinningsområde består till större delen av skogsmark och Isätrabäckens ungefär med lika delar skogs- och jordbruksmark. Murån avvattnar Bysjön (Figur 11) och övergår i Prästhytteån som rinner genom både Dalarnas och Västmanlands län för att mynna i Svartån. från Isätra avfallsanläggning samt dagvatten från Sala och andra orter, är ca 15 personer anslutna. Under augusti till december 22 utfördes en större ombyggnation av reningsverkets förbehandlingsanläggning för att bland annat erhålla en driftsäker anläggning. Tabellerna 1 och 2 visar mängderna utsläpp av biologiskt syreförbrukande ämnen (BOD 7 ), totalfosfor, total- och ammoniumkväve per år under åren 1999-23. Figur 1. Sagån vid Bispebo (S6). Foto: Anders Sköld, ALcontrol. Föroreningsbelastande verksamheter Vattendragen i undersökningen påverkas av punktutsläpp och av diffusa utsläpp i form av dagvatten, enskilda avlopp, jordoch skogsbruk samt luftnedfall. Viss industriell verksamhet förekommer i Sagåns område. De huvudsakliga punktutsläppen i Murån och Sagån sker dock i form av renat avloppsvatten från Sala respektive Hedåkers avloppsreningsverk. Till Sala ARV, som tar emot avloppsvatten från hushåll och en del industrier, lakvatten Figur 11. Murån vid Mälbytorp (M3). Foto: Susanne Holmström, ALcontrol. 11

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Områdesbeskrivning Tabell 4. Utsläpp (ton/år) av totalfosfor, totalkväve samt BOD 7 (biologiskt syreförbrukande ämnen) från Sala avloppsreningsverk, Sala kommun, åren 1999-23. *Siffrorna 22 skiljer sig mot tidigare rapport. Redovisad uppgift inkluderar bräddad mängd vid reningsverket År BOD 7 Totalfosfor Totalkväve Ammoniumkväve 1999 16,5,88 79,6 4,7 2 15,8 1,17 62,6 23,5 21 11,3,571 63,7 2,8 22* <13,5 1,1 67, 27,9 23 14,,827 72,4 - Tabell 5. Utsläpp (ton/år) av totalfosfor, totalkväve samt BOD 7 (biologiskt syreförbrukande ämnen) från Hedåkers avloppsreningsverk, Sala kommun, åren 1999-23 År BOD 7 Totalfosfor Totalkväve 1999,372,7,421 2,177,3,421 21,178,5,486 22,16,66,476 23,144,278,376 Isätra avfallsanläggning, sju kilometer öster om Sala, utgör en tänkbar punktkälla till Isätrabäcken. Där tas bland annat hushållsavfall, industriavfall, slam och askor emot för behandling och deponering. Avrinnande ytvatten från upplagets omgivningar mynnar i Isätrabäcken efter ett ca 12 m öppet dike. Lakvattnet från själva deponin har dock under åren 2-23 avletts till Sala avloppsreningsverk. Inom Lillåns (Figur 12) avrinningsområde är Sala silvergruva belägen. Denna var en av landets viktigaste industrier under 15- talet. Förutom silver har man också utvunnit bly, zink och kalk. Den egentliga gruvdriften lades ned 198 men provbrytning och viss nybrytning ägde rum fram till 1962. Naturvårdsvärdena är höga och området hyser unika växter på grund av platsens kalkrika berggrund. Spridning av astersand med höga halter av främst bly och kadmium har medfört att marken i och runt Sala har mycket förhöjda värden av dessa tungmetaller. Figur 12. Lillån vid brandstationen. Foto: Björn Thiberg, Alcontrol. 12

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Metodik METODIK Provtagningsplatser Tabell 6. Provtagningspunkter och -program för recipienter i Sagån och Muråns avrinningsområde, Sala kommun, 1999-23. FK=fysikalisk och kemisk undersökning. MV=metaller i vatten BF=bottenfauna * Antal prov/år gäller undersökning av metaller och fysikaliska/kemiska parametrar. ** Bottenfauna har provtagits 1 gång 1999 och 1 gång 23. Provtagningspunkt X-koord. Y-koord. prov/ år* Undersökningar 1999-23** S2 Sagån (Sala sockenkyrka) 664623 15456 6 FK MV BF Lillån 664497 154527 6 FK MV BF S3 Sagån (Sörby) 664379 154593 6 FK MV BF Isätrabäcken 664384 154671 6 FK MV BF S4 Sagån (Bånsta) 663823 154811 6 FK MV BF S6 Sagån (Bispebo) 662962 15513 6 FK MV BF Sagån (Målhammar) 66939 15613 12 FK M1 Murån (Bysjön) 66571 152482 6 FK BF M2 Murån (Nylunda) 66555 152755 6 FK BF M3 Murån (Mälbytorp) 66546 152778 6 FK BF I kontrollprogrammet ingår totalt tio provtagningspunkter ( Figur 8, Figur 9, Tabell 6). Provtagning för fysikaliska och kemiska undersökningar av ytvatten (,5-,5 m djup) har utförts varannan månad. Målhammar i Sagån ingår i den nationella recipientkontrollen och provtogs varje månad. Istället för TOC (halten organiska ämnen) mättes permanganattal. TOC beräknades genom att dividera uppmätt permanganattal med 3,95. Vattenföring Vattenföringen har bestämts vid de provtagningsstationer där transporten av olika ämnen beräknats. Uppgifter om vattenföringen (veckomedelflöden) har erhållts från SMHI och beräknades enligt PULSmetoden för Sagån vid Sörby (punkt S3), Sagån vid Bispebo (S6), Sörsätra (uppströms Målhammar; X: 662278; Y: 155498) och Prästhytteån. För beräkning av vattenförin- gen har i några fall arealproportionering utförts utifrån PULS-metoden (Tabell 7). Tabell 7. Fyra lokaler där vattenföringsdata beräknats (av SMHI) och de lokaler mot vilka de arealproportionerats Lokal S2 Sagån Lillån Isätrabäcken S4 Bånsta Målhammar M3 Murån Sörby X X X Bispebo X Sörsätra X Prästhytteån PULS är en matematisk modell som utvecklats av SMHI och som ger kontinuerliga serier av dagliga vattenföringsvärden för lokaler utan vattenföringsstation. Modellen använder nederbörd och lufttemperatur uppmätta på SMHI:s observationsstationer samt månadsmedelvärden av potentiell avdunstning. Vidare tas hänsyn till arealfördelningen mellan skog, öppen mark och sjö samt höjdfördelningen inom området. X 13

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Metodik Lufttemperatur och nederbörd Data gällande lufttemperatur och nederbörd har inhämtats via SMHI från den meteorologiska stationen i Västerås (Hässlö). Vattenkemi Provtagning Vid vattenprovtagning från broar användes en Ruttnerhämtare. I grunda vattendrag eller där bro saknades användes en stånghämtare. Den består av en cylinderförsedd metallstav där en provflaska kan fästas med hjälp av gummistroppar (Figur 13). Detta möjliggör vattenprovtagning i åfårans mitt eller en bit ut från stranden. mättnad analyserades på laboratorium. Övriga analyser utfördes på laboratorium. Proven har transporterats och förvarats enligt gällande standard. Analysresultat från 1999-23 samt tidsserier har utvärderats med hjälp av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (1999). Vissa tillägg och avvikelser har gjorts (KM Lab 2). Analysmetoder, klassgränser, avvikelser från bedömningsgrunderna och en beskrivning av de analyserade parametrarnas innebörd redovisas i Bilaga 1. Vid medelvärdesberäkningar har mindreän -värden satts till halva värdet. Om till exempel värdet för suspenderade ämnen var <5 mg/l angavs det till 2,5 mg/l vid beräkningen. Transportberäkningar Års- och månadstransporten av totalkväve, totalfosfor och totalt organiskt kol (TOC) beräknades för samtliga provpunkter. Figur 13. Ruttnerhämtare (till vänster) och stånghämtare (till höger). Analys Alla vattenanalyser (utom Målhammars) har under år 23 utförts av ALcontrol Laboratories, (ackrediteringsnummer 16). Analyserna har gjorts i enlighet med svensk standard eller därmed jämförbar metod. Transporten har beräknats genom att vattenföringen vecka för vecka har multiplicerats med halten av respektive ämne i form av interpolerade värden mellan provtagningstillfällena. Veckotransporterna har summerats till månads- och årstransporter. Den arealspecifika förlusten har beräknats genom att beräknade transporter dividerats med arealen för respektive avrinningsområde. Temperatur och syrgashalt bestämdes i fält. Undantaget var syrgasmätningarna i april (samtliga punkter) då syrehalt och - 14

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Metodik Bottenfauna Provtagning och analys Provtagningen genomfördes på 9 lokaler i rinnande vatten den sjuttonde november 23. Lokalernas läge framgår av Tabell 6 och kartor i Figur 8 och Figur 9. Mer exakta angivelser av lokalernas läge finns i fältprotokollen, i bilaga 7. Vid lokalerna uppmättes en tio meter lång sträcka och inom denna togs fem kvantitativa prov enligt den standardiserade metoden SS-EN 27 828. Metoden innebär i korthet att proverna togs med en fyrkantig håv (25 x 25 cm, maskstorlek,5 x,5 mm) som hölls mot botten under det att ett område på,25 m 2 framför håven rördes upp med foten. I de fall lokalens utformning har gjort att sparkprovtagning varit omöjlig har motsvarande sträcka provtagits genom håvdrag från stranden. Det uppsamlade materialet konserverades i 7 % etanol. På laboratoriet plockades sedan djuren ut och artbestämdes under lupp. Fullständiga artlistor finns i bilaga 7. Utvärdering Med utgångspunkt från ett antal kriterier hos bottenfaunan kan man dra slutsatser om miljöpåverkan. Vi har i denna undersökning gjort en bedömning av påverkansgraden med avseende på näringsämnen/organiskt material och av försurning. Vi har även gjort en bedömning av eventuell annan påverkan samt av faunans naturvärden. Allmän information om bottenfauna och en mer ingående beskrivning av bedömningsgrunderna finns i bilaga 6. Vid bedömning av näringsämnen/organiskt material med hjälp av bottenfaunan används framförallt följande kriterier: Vid bedömning av försurning används surhetsindex. Förutom ovanstående fyra index, vilka anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, använder vi ytterligare några parametrar som vi tycker är viktiga för bedömningarna. Dessa är: Förekomst av indikatorarter Totalantal taxa Medelantal taxa/prov Individtäthet EPT-index (antal taxa av dag- bäck- och nattsländor) Bottenfaunans påverkan av organisk belastning och försurning samt i förekommande fall annan påverkan har bedömts i tre klasser: Ingen eller obetydlig påverkan Betydlig påverkan Stark eller mycket stark påverkan Utvärdering 1999-23 23 års resultat har inte utvärderats i relation till 1999 års resultat. Anledningen till detta är dels att inga egentliga bedömningar av resultaten gjordes 1999, dels att metodiken i viss mån skiljer sig mellan undersökningarna. Resultaten redovisas dock tillsammans i figurer och tabeller. Danskt faunaindex ASPT-index Shannon-index 15

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat RESULTAT Figur 14. Vattnets kretslopp. Lufttemperatur och nederbörd Vatten från atmosfären når marken via nederbörd och flödar sedan vidare via vattendrag till havet för att därefter avdunsta till atmosfären. En del magasineras i form av snö, ytvatten, markvatten eller grundvatten (Figur 14). Varmare än normalt i hela landet 23 Årets medeltemperatur var betydligt högre än den normala (d.v.s. medeltemperaturen 1961-199) i hela landet. Vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, var årsmedeltemperaturen (6,9 ) cirka en grad över den normala. Den totala årsnederbörden vid Hässlö (56 mm) var cirka fyra procent över normal nederbörd för området (539 mm). Mars och juli tre grader varmare än normalt Under våren, sommaren och i december månad var lufttemperaturen över den normala. Mars och juli var tre grader varmare än normalt och oktober tre grader kallare än normalt (Figur 15). Störst nederbörd i december Störst nederbörd förekom i december, då den var mer än två gånger så stor som normalt. Nederbörden var även större än normalt under april-juni samt i november. Årets första tre månader, juli, september och oktober var nederbördsfattiga (Figur 16). 16

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat Lufttemp ( C) 2 23 61-9 Vattenföring 15 1 5-5 J F M A M J J A S O N D Figur 15. Månadsmedeltemperaturen ( C) vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, år 23 i jämförelse med medelvärden för perioden 1961-199. Nederbörd (mm) 12 9 6 3 23 61-9 J F M A M J J A S O N D Figur 16. Månadsmedelnederbörden (mm) vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, år 23 i jämförelse med medelvärden för perioden 1961-199. Ytavrinning till följd av nederbörd är i regel störst under tidig vår, senhöst och milda vintrar. Sommartid avdunstar en del av nederbörden eller tas upp av växterna, vilket gör tillrinningen till vattendragen låg. I samband med kalla vintrar lagras nederbörden i form av snö som frigörs vid snösmältning. Om det förekommer tjäle i marken i kombination med mildväder kommer andelen ytavrinning i förhållande till nederbörd att bli maximalt stor beroende på att ingen grundvattenbildning sker. Månadsmedelflöden för Lillån, Isätrabäcken, Sagån och Murån vid Mälbytorp år 23 finns i Bilaga 3. Vattenföringen i Sagån (Sörby, Bispebo och Sörsätra) och Prästhytteån redovisas i Figur 17. Högst flöde i slutet av året De höga flödena under våren orsakades av vårfloden som en följd av snösmältningen men även av större nederbörd än normalt (Figur 16, Figur 17). Onormalt stor nederbörd under årets två sista månader, i kombination med töväder orsakat av lufttemperatur över den normala, ledde till att flödet dock var högst i december. En torrare sensommar och inledning av hösten resulterade i lägre vattenföring under denna period. Vattenföring 23 lägre än medelvärdet 199-22 Figur 18 visar Målhammars årsmedelvattenföring under åren 199-23. Årsmedelvattenföringen år 23 var den lägsta sedan 1997 och lägre än medelvärdet för perioden. 17

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat m 3 /s 15 1 Månadsmedelvattenföring år 23 Prästhytteån S3 Sagån (Sörby) S6 Sagån (Bispebo) Sagån Sörsätra 5 J F M A M J J A S O N D Figur 17. Månadsmedelvattenföring (m 3 /s) i Sagån (vid Sörby, Bispebo och Sörsätra) och Prästhytteån, Sala kommun år 23. Värdena är beräknade av SMHI enligt PULS-metoden. m3/s 9 6 3 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 Figur 18. Årsmedelvattenföring 199-23 vid Målhammar i Sagån, Västmanlands län. Värdena beräknades genom arealproportionering utifrån vattenföringsdata beräknade av SMHI enligt PULS-metoden för en för Målhammar uppströms belägen punkt (Sörsätra). Linje avser medelvärdet för perioden 199-22. Vattenkemi Samtliga analysresultat för 23 finns redovisade i Bilaga 2. Bilaga 4 innehåller diagram med resultat för vattenkemi parametervis för åren 1995-23 samt beräknade treårsmedelvärden. Bedömningar grundade på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (rapport 4913) har kursiverats. Vad gäller suspenderande ämnen har tillståndet bedömts enligt Allmänna råd 9:4 eftersom rapport 4913 saknar bedömningsnormer för suspenderande ämnen. Eftersom det även saknas klassgränser för ammoniumkväve har detta tillstånd bedömts enligt den av ALcontrol föreslagna indelningen med utgångspunkt från Bedömningsgrunder för svenska ytvatten (SNV 1969:1). Texten har kursiverats även vid dessa bedömningar. Notera att provtagningstillfällen och provtagningsfrekvens vid Målhammar (varje månad) skiljer sig från övriga provpunkter (varannan månad). 18

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat mgo 2 /l Sala ARV Hedåker ARV 1 8 6 4 2 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 19. Lägsta syrgashalt (mg/l) i ytvattnet i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 23. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). ARV = Avloppsreningsverk. Nedre linje anger gräns mellan nästan syrefritt och syrefattigt tillstånd. Övre linje utgör gräns mellan måttligt syrerikt och syrerikt tillstånd. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M = Murån. S = Sagån. Syrgas Huvudsakligen måttligt syrerikt till syrerikt I Muråns uppströmspunkt (vid Bysjöns utlopp, M1) noterades den lägsta syrgashalten, 3 mg/l, med bedömningen syrefattigt tillstånd (Figur 19). I Sagåns huvudfåra (S2, S3, S6 och Målhammar) motsvarade årslägsta syrgashalt ett måttligt syrerikt tillstånd. I Murån (M2, M3), Lillån, Isätrabäcken och Sagån vid Bånsta (S4) var det syrerikt. Förbättrad syresituation Tillståndsbedömningarna var i flera fall ändrade till det bättre jämfört med 22, vilket avspeglar en generell ökning av årslägsta halter mellan åren. Endast vid Bånsta var syrehalterna lägre 23 än 22. Förändringarna sammanfaller med lägre halter ammoniumkväve i Sagån vid Sörby (S3) och Bispebo (S6, oxidering av ammoniumkväve kräver syre). Utsläppen av biologiskt syreförbrukande ämnen (BOD 7 ) från Sala och Hedåkers avloppsreningsverk var något större respektive något lägre än 22 (Tabell 4, Tabell 5). Generellt var syrenivåerna 1999-23 bäst det senaste året och sämst 2. Att halterna organiskt material var högst 2 och lägst 23 kan vara en förklaring, eftersom höga halter organiskt material innebär risk för syretäring (Figur 21). Murån vid Bysjöns utlopp är den enda provpunkt som uppvisat syrefritt eller syrefattigt tillstånd under perioden. Dålig syresituation vid Bysjöns utlopp Syrgashalterna var generellt lägst under sommarmånaderna, då vattentemperaturen var högre och flödet mindre. Syrets löslighet i vatten minskar med ökande temperatur och lågt flöde bidrar till sämre syresättning av vattnet. De högsta syrgashalterna uppmättes under våren, då flödet var relativt högt. I Bysjöns utlopp uppmättes den lägsta syrehalten i februari. Tillståndet vid Bysjöns utlopp har under 1995-23 varit syrefattigt med undantag av 1997, 2-22 (nästan syrefritt). Punkten är sannolikt påverkad av Bysjön som är en grund lerslättssjö med svag vattengenomströmning och naturligt dåligt syresatt. Vintertid begränsas syresättningen av is. Tendens mot ökande syrgashalter I Sagån kan en tendens mot mer eller mindre förbättrade årslägsta syrehalter ses under perioden 1995-23 (Figur 2). 19

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat Syrgas (årsmin) mg O2/l 1 8 6 4 2 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 Figur 2. Utvecklingen av syrgashalten (mg/l) i Sagån vid Bånsta (S4) under perioden 1995-23. Linje avser treårsmedelvärden. mg TOC/l 25 2 15 1 5 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 Figur 21. Utvecklingen av halten organiskt material (mg/l) i Sagån vid Bispebo (S6) under perioden 1995-23. Linje avser treårsmedelvärden. Vid Målhammar samt i Murån är det svårare att utläsa någon förändring. Organiskt material (TOC) och färg Vattendragen i området präglas av relativt höga halter organiskt material och höga färgtal. Färgtalet är ett mått på vattnets innehåll av humusämnen och järn. Utsläpp från avloppsreningsverk samt omgivande skogsmark förser vattnen med organiskt material. Hög till mycket hög halt TOC i Murån Halterna organiskt material klassades som mycket höga i Murån vid Bysjön (M1) och Nylunda (M2) år 23. I Murån vid Mälbytorp (M3) och Sagån vid Sala sockenkyrka (S2) var halterna höga och i Lillån, Isätrabäcken och övriga Sagån måttligt höga (Figur 22). Stark vattenfärg i Murån Vattnet var starkt färgat i Murån och Sagån vid Sala sockenkyrka (S2). Övriga delar av Sagåns avrinningsområdet hade betydligt färgat vatten (Figur 23). Generellt samma bedömningar av TOChalt och färgtal som 22 Bedömningarna av TOC-halterna skilde sig inte från 22 förutom att årsmedelhalten i Sagån vid Sala sockenkyrka (S2) hade ökat från måttligt hög till hög och att halten vid Målhammar minskat från hög till måttligt hög. Färgtalet (mätt som absorbans) var inom samma klasser som 22, förutom vid Sala sockenkyrka (S2) där det ökat från betydligt färgat till starkt färgat vatten. Mycket höga halter TOC år 2 Årsmedelhalterna av organiskt material (TOC) har under perioden 1999-23 varierat mellan främst måttligt höga och höga halter. I Sagån vid Målhammar har halterna varit höga alla år utom 23. Mycket höga halter har uppmätts i Murån (M1, M2) under hela perioden samt år 2 vid samtliga provpunkter utom Målhammar. Stor nederbörd detta år drog med sig stora mängder organiskt material från omgivande marker. Minskad färg och TOC-halt de senaste åren Mellan 1996 och 1999/2 ökade färgtalet i Sagån och Murån. Halterna av organiskt material (TOC) uppvisade en motsvarande trend. Detta kan kopplas samman med ökad nederbörd och avrinning under perioden. Därefter har färg och TOC-halter minskat med minskad nederbörd och avrinning. 2

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat mg TOC/l Sala ARV Hedåker ARV 25 2 15 1 5 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 22. Årsmedelhalt samt högsta repektive lägsta halt av organiska ämnen (TOC) i ytvattnet i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 23. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). Målhammars värden transformerades från permanganattal (KMnO 4 ) genom division med 3,95. ARV=Avloppsreningsverk. Linjer anger gräns mellan måttligt hög, hög och mycket hög halt. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. abs42/5cm,3,25,2,15,1,5 Sala ARV Hedåker ARV, S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 23. Årsmedelvärden samt högsta och lägsta absorbans (abs42/5cm) i ytvattnet i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, år 23. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). ARV=Avloppsreningsverk. Linje anger gräns mellan betydligt och starkt färgat vatten. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. mg susp. /l 3 Sala ARV 72 11,8 Hedåker ARV 25 2 15 1 5 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 24. Årsmedelvärden samt högsta och lägsta slamhalt (mg /l) i ytvattnet i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 23. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). ARV=Avloppsreningsverk. Linjer anger gräns mellan måttligt hög, hög och mycket hög slamhalt. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. 21

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat Suspenderade ämnen (slamhalten) Mycket hög slamhalt i Isätrabäcken och Sagån vid Målhammar I Murån var slamhalten som mest måttligt hög vid Bysjöns utlopp (M1, klassningen är osäker eftersom halten var under detektionsgränsen vid flertalet tillfällen) och ökade till hög vid Nylunda (M2) och hög, nära mycket hög, längst nedströms vid Mälbytorp (M3, Figur 24). I Sagåns huvudfåra var slamhalterna i genomsnitt låga (S2) till måttligt höga (S3, S4, S6) Slamhalten i Lillån var hög. Mycket höga slamhalter uppmättes i Isätrabäcken och vid Målhammar. Klassningen är osäker eftersom halterna var under detektionsgränsen vid flertalet tillfällen i samtliga provpunkter utom Målhammar. Slamhalterna i Murån ökade successivt nedströms Bysjöns utlopp (M1). Detta beror sannolikt på erosion från jordbruksmark. Vid flertalet tillfällen i Sagån vid Målhammar och ett tillfälle i Isätrabäcken var slamhalterna kraftigt förhöjda. Orsaken till detta är inte känd. I Murån (M1, M2, M3) liksom i Lillån, Isätrabäcken och Sagån vid Målhammar, var slamhalterna högre 23 jämfört med 22. I Sagåns huvudfåra (S2, S3, S4, S6) var de lägre. Fosfor Sagån och Murån påverkas förutom utsläpp från avloppsreningsverken även av jordbruksmark och enskilda avlopp. Extremt höga fosforhalter i Isätrabäcken och i Sagån vid Målhammar I de flesta provpunkter i Sagåns huvudfåra (S2, S3, S4, S6) och Murån (M2, M3) uppmättes mycket höga totalfosforhalter år 23 (Figur 25). Undantagen var Målhammar i Sagån, där extremt höga halter uppmättes och Bysjöns utlopp i Murån (M1), där halterna var måttligt höga. Lillån uppvisade höga halter. I Isätrabäcken var halterna extremt höga. Endast något högre fosforhalter nedströms Sala reningsverk Halten av totalfosfor låg på ungefär samma nivå i Sagåns huvudfåra 23 och halterna var endast 8 % högre nedströms Sala ARV (S3) jämfört med vid uppströmspunkten (S2). En stor haltökning (ca 7 %) kunde dock ses mellan Bispebo (S6) och Målhammar. Vid flera provtillfällen, främst i mars och oktober, uppmättes förhöjda halter vid Målhammar, då i samband med mycket hög slamhalt. Fosforhalterna var drygt tre gånger så höga i Murån vid Nylunda (M2) som i uppströmspunkten (M1), vilket sannolikt berodde på påverkan från jordbruksmark och enskilda avlopp. Vid provpunkten nedströms Hedåkers reningsverk (M3) var halterna lägre än vid Nylunda. Detta visar att påverkan av fosfor från reningsverket var obetydlig i Murån. Mycket hög arealspecifik förlust av fosfor vid Målhammar och Isätrabäcken Den arealspecifika fosforförlusten 23 var låg i Lillån, måttligt hög i Murån (M3) och Sagån utom vid Målhammar, där den liksom i Isätrabäcken var hög. Under perioden 1999-23 har förlusten varit måttligt hög i Lillån, hög i Isätrabäcken, Murån och Sagån utom vid Målhammar, där förlusten varit mycket hög. Höga fosforförluster finner man från åker i öppet bruk och mycket hög förlust vid läckage från erosionsbenägen åkermark. Avvikelsen från jämförvärdet var extrem i Målhammar och mycket stor i övriga punkter i Sagån nedströms Sala liksom i Isätrabäcken. Stor avvikelse noterades i Murån och Sagån vid Sala Sockenkyrka (S2). I Lillån var avvikelsen tydlig (Tabell 8). 22

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat µgp/l 15 Sala ARV 18 36 Hedåker ARV 1 5 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 25. Årsmedel- samt högsta och lägsta halt totalfosfor (µg/l) i ytvattnet i tio punkter i Sagån- Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 23. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). Linjer anger gräns mellan måttligt höga, höga, mycket höga och extremt höga fosforhalter. ARV=Avloppsreningsverk. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. kgp/ha,år,5,4,3,2 Fosfor (µg/l) 3 25 2 15 1 5,1 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23, S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M3 Figur 26. Arealspecifik förlust av totalfosfor (kgp/ha*år) beräknat för åtta punkter i Sagån- Muråns avrinningsområde, Sala kommun 1999-23. Linjer anger gränser mellan låga, måttligt höga, höga och mycket höga fosforförluster. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. Figur 27. Utvecklingen av totalfosforhalten (µg/l) i Sagån vid Målhammar under perioden 1995-23. Linje avser treårsmedelvärden för perioden. Ingen tendens till minskande fosforhalter i Sagån vid Målhammar Årsmedelhalten av fosfor har under de senaste åren varit relativt låga i många provpunkter jämfört med inledningen av perioden 1995-23. Även om man bortser från de generellt förhöjda halterna 1997 verkar halterna ha minskat. Ett undantag är Sagån vid Målhammar där halterna varit relativt konstanta på årsbasis (Figur 27). Under pe- 23

SAGÅN MURÅN 1999-23 ALcontrol Resultat rioden 1999-23 var halterna generellt högst 1999. Variationerna har sedan dess varit olika stora vid de olika provpunkterna men något generellt mönster är svårt att utläsa, förutom vad som beskrivits för 1995-23. Kväve Totalkvävehalt och andel av de olika kvävefraktionerna framgår av Figur 28. Mycket höga kvävehalter i Sagåns huvudfåra Totalkvävehalterna 23 bedömdes vara höga i Lillån och vid två provpunkter i Murån (M1, M3). Vid övriga provpunkter i Sagåns och Muråns avrinningsområden var kvävehalterna mycket höga. Lägre kvävehalter 23 än 22 nedströms reningsverket i Sala Årsmedelhalten av totalkväve, nitrat-nitritkväve och ammoniumkväve i ytvattnet var betydligt högre (88 % för totalkväve) strax nedströms Sala ARV jämfört med i uppströmspunkten. Ökningen utgjordes främst av ammonium som till största delen härrör från reningsverkets utsläpp. Ammonium och totalkvävehalterna var dock lägre än 22. Halterna avtog sedan ned till Målhammar. Höga flöden år 2 ledde till utspädning av utsläpp Att halterna av kväve och framför allt ammoniumkväve ökar markant nedströms reningsverket jämfört med uppströms liggande provpunkter, för att sedan minska ner till Målhammar, har varit det dominerande mönstret under perioden 1999-23. År 2 var i stället halterna lägre nedströms reningsverket (S3) än vid Bånsta och Bispebo (S4, S6). Den stora avrinningen detta år gjorde sannolikt att utsläppen från reningsverket späddes ut i högre grad än vanligt, varför halterna vid S3 blev lägre. µg/l Sala ARV Ammoniumkväve Övrigt kväve Nitrat-nitrit-kväve 6 5 4 Hedåker ARV 3 2 1 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 28. Årsmedelhalt av totalkväve (µg/l) och andel ammoniumkväve (µg/l), nitrit-nitratkväve (µg/l) övrigt kväve (µg/l) i ytvattnet i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 23. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). Linjer anger gräns mellan höga, mycket höga och extremt höga kvävehalter. ARV=Avloppsreningsverk. M=Murån. S=Sagån. 24