SAGÅN - MURÅN Sala kommun Samhällsbyggnadsförvaltningen

Transkript

1 Sagån vid Sörby (provtagningspunkt S3). Foto: Susanne Holmström, ALcontrol. SAGÅN - MURÅN 24 Sala kommun Samhällsbyggnadsförvaltningen

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING...1 BAKGRUND...7 OMRÅDESBESKRIVNING...9 Orientering och markanvändning...1 METODIK...11 Provtagningsplatser...11 Vattenföring...11 Lufttemperatur och nederbörd...12 Vattenkemi...12 Transportberäkningar...12 RESULTAT...13 Lufttemperatur och nederbörd...13 Vattenföring...14 Vattenkemi...15 REFERENSER...27 BILAGOR 1. Allmänt om vattenkemi - metodik och bedömningsgrunder Tabeller över vattenkemiska data i Sagån-Murån år Ämnestransporter,vattenföring, arealspecifik förlust i Sagån-Murån år Diagram för vattenkemiska data i Sagån-Murån åren Diagram för metallhalt i Sagån, Lillån, Isätrabäcken

3 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Sala kommun har ALcontrol i Linköping utfört kemiska och fysikaliska undersökningar av vattendrag inom Sagån och Muråns avrinningsområden år 24. Lufttemperatur, nederbörd och vattenföring Årsmedeltemperaturen var under 24 cirka en grad högre än normalt. Under februari-maj, augusti, september och december var lufttemperaturen över den normala. Den totala årsnederbörden var cirka 16 % större än normalt. Troligen var det årets ökade nederbörd som medförde de ökade halterna organiskt material genom ökad dränering från omgivande mark på flertalet lokaler. Nederbörden var över den normala under större delen av årets månader. April, augusti och december var torrare än normalt. Årsmedelvattenföringen 24 var lägre än medelvärdet för perioden Syretillståndet Syretillståndet i Sagån, Lillån, Isätrabäcken och Murån år 24 framgår av Figur 1. Sannolikt berodde det dåliga syreförhållandet i Muråns uppströmspunkt på inverkan från Bysjöns naturligt ogynnsamma syretillstånd. Generellt uppmättes lägre syrehalter i vattendragen jämfört med 23. Förändringen var störst i Sagån vid Bånsta, där syrgashalten minskat från syrerikt till svagt syretillstånd. Troligen var de minskade syrehalterna kopplade till ökade halter organiskt material. Höga halter organiskt material innebär risk för syretäring varvid vattnets syrehalt kan förbrukas. terbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Syrerikt tillstånd Måttligt syrerikt tillstånd Svagt syretillstånd Syrefattigt tillstånd Syrefritt/nästan syrefritt Ransta VÄSTERÅS Sala sockenkyrka Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 1. Syretillståndet i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Bedömningen baserades på årslägsta halter 24. De lägsta syrgashalterna uppmättes även under sommarmånaderna när vattentemperaturerna var högre, nederbörden liten och flödena låga. Höga halter ammoniumkväve i Sagån nedströms reningsverket (Sörby) i augusti bidrog sannolikt också till försämrad syrgashalt eftersom omvandling av ammonium till nitrat förbrukar mycket syre. Organiska material (TOC) och färgtal Vattnet var starkt färgat i Murån och betydligt färgat i övriga vattendrag. Vattenfärgen och halterna organiskt material (Figur 2) var i allmänhet högre än år 23. Sannolikt berodde det på ökad nederbörd och avrinning. 1

4 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Sammanfattning terbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Mycket låg halt Låg halt Måttligt hög halt Hög halt Mycket hög halt Ransta VÄSTERÅS Sala sockenkyrka Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 2. Halten organiskt material i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Bedömningen baserades på årsmedelhalten 24. Fosfor Vattendragen i området påverkas förutom av utsläpp från avloppsreningsverk även av jordbruksmark och enskilda avlopp. I Sagåns huvudfåra och i Murån uppmättes mycket höga totalfosforhalter på flertalet lokaler år 24 (Figur 3). Undantagen var Målhammar i Sagån och Bysjöns utlopp i Murån, där extremt höga respektive höga halter uppmättes. I Lillån bedömdes fosforhalten som hög och i Isätrabäcken som extremt hög. Årsmedelhalterna hade i allmänhet ökat i vattendragen sedan år 23. Störst var ökningen vid Målhammar, med över 2 %, sannolikt beroende på ökad transport av partiklar (fosfor är ofta till stor del partikelbundet). Bysjön Hedåker Västerbykil Nylunda Mälbytorp Sala sockenkyrka Suspenderade ämnen (slamhalten) I Murån ökade slamhalterna i nedströms riktning från måttligt hög vid Bysjöns utlopp till hög vid Nylunda samt mycket hög längst nedströms vid Mälbytorp. De successivt ökade slamhalterna nedströms berodde sannolikt på erosion från jordbruksmark. Mycket hög slamhalt förekom längst uppströms (Sala sockenkyrka) och längst nedströms (Målhammar) i Sagån och i Isätrabäcken. Slamhalterna i Lillån och på övriga lokaler i Sagån bedömdes som höga. Slamhalterna hade i allmänhet ökat i vattendragen sedan år 23. Kraftigt förhöjda slamhalter uppmättes under hösten i Sagån vid Målhammar. Även under vårfloden förekom förhöjda halter vid Målhammar, samt även i Murån vid Mälbytorp. Större nederbörd än normalt och hög vattenföring bidrog troligen till ökad partikeltransport och uppvirvling av sediment i vattnet. Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter VÄSTERÅS Ransta Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 3. Totalfosforhalten i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Bedömningen baserades på årsmedelhalten 24. Förhöjda värden av alkalinitet, konduktivitet, kväve och fosfor nedströms reningsverket i Sala jämfört med uppströmslokalerna (Lillån och Sala sockenkyrka) indikerade avloppspåverkan. Vid lokalen nedströms Hedåkers reningsverk (Mälbytorp) var halterna lägre än uppströms (Nylunda) och påverkan från reningsverket bedömdes som ingen eller obetydlig. 2

5 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Sammanfattning Den arealspecifika fosforförlusten under 24 i Sagån, Murån och Isätrabäcken framgår av Figur 4. Högre årsmedelhalter av total-, nitrat- och ammoniumkväve uppmättes nedströms Sala ARV (Sörby) jämfört med i uppströmspunkterna. Ökningen av totalkväve utgjordes främst av ammoniumkväve vilket troligen till största delen härrör från reningsverkets utsläpp. Ammonium- och totalkvävehalterna har dock minskat under de senaste tre åren. Under augusti till december 22 skedde en ombyggnation av reningsverket med förmodade tillfälligt ökade utsläpp som följd. Dessutom var flödet lågt vilket innebar liten utspädning i vattendraget. Därav den tydliga haltförhöjningen i Sagån år 22. Kvävehalterna avtog sedan ned till Målhammar. terbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Bysjön Hedåker Västerbykil Nylunda Mälbytorp Sala sockenkyrka Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Sala sockenkyrka Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Bånsta Bånsta Mycket låga förluster Låga förluster Ransta Bispebo Sagån Låga halter Måttligt höga halter Ransta Bispebo Sagån Måttligt höga förluster Höga halter Höga förluster Mycket höga halter Mycket höga förluster VÄSTERÅS Målhammar Kungsåra Figur 4. Arealspecifika förlusten av totalfosfor i vattendrag i Sala kommun. Avser resultat av halter uppmätta under år 24. Extremt höga halter VÄSTERÅS Målhammar Kungsåra Figur 5. Totalkvävehalten i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Bedömningen baserades på årsmedelhalten 24. Kväve Totalkvävehalterna 24 bedömdes som höga i Lillån och i Murån vid Bysjöns utlopp. I Isätrabäcken, Sagån och övriga Murån var kvävehalterna mycket höga (Figur 5 & Figur 6). Bedömningarna var de samma som år 23, utom i Murån (M3), där kvävehalten ökat från hög till mycket hög. I Murån ökade kvävehalterna mellan Bysjöns utlopp och Nylunda för att sedan minska något ned till Mälbytorp. Någon tydlig påverkan av utsläpp från Hedåkers reningsverk har inte kunnat ses. Troligtvis är påverkan från enskilda avlopp och jordbruk avgörande för halterna i Murån. Kväveförlusterna var måttligt höga 24 i Isätrabäcken, höga i Murån och Sagån samt låga i Lillån (Figur 7). Mycket låga eller låga halter ammoniumkväve uppmättes på flertalet lokaler år 24 i Murån, Sagån, Lillån och Isätrabäcken. Ammoniumkvävehalterna i Sagån nedströms reningsverket (Sörby och Bånsta) var måttligt höga. Halterna var dubbelt så höga vid Sörby som vid Bånsta. 3

6 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Sammanfattning µg/l Sala ARV Ammoniumkväve Övrigt kväve Nitrat-nitrit-kväve 3 2 Hedåker ARV 1 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 6. Årsmedelhalt av totalkväve (µg/l) och andel ammoniumkväve (µg/l), nitrit-nitratkväve (µg/l) övrigt kväve (µg/l) i ytvattnet i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). Linje anger gräns mellan hög och mycket hög kvävehalt. ARV=Avloppsreningsverk. M=Murån. S=Sagån. ästerbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Mycket låga förluster Låga förluster Måttligt höga förluster Höga förluster Mycket höga förluster VÄSTERÅS Sala sockenkyrka Ransta Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 7. Arealspecifika förlusten av totalkväve i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun. Avser resultat av halter uppmätta under år 24. Transporter Huvuddelen av ämnestransporterna ut till vattendragen ägde rum under årets första kvartal, när vattenföringen var högst. Andelen punktutsläpp av fosfor från avloppsreningsverket i Sala och Hedåker motsvarade cirka 2 respektive,5 % av den sammanlagda årstransporten fosfor (Tabell 1) från Sagån (Målhammar) ut till Mälaren respektive Prästhytteån (Murån vid Mälbytorp). Tabell 1. Transporter (ton/år) av kväve (tot-n), fosfor (tot-p) och organiskt material (TOC) 24 i Sagån, Murån, Lillån och Isätrabäcken, Sala kommun Tot-N Tot-P TOC Lokal ton/år ton/år ton/år Lillån 15, Isätrabäcken 15,77 99 Sagån Målhammar M3 Murån 22 1, 183 Andelen kväveutsläpp i Sagån från Sala avloppsreningsverk var 12 % i förhållande till årstransporten ut till Mälaren. Hedåkers avloppsreningsverks bidrag utgjorde cirka 2 % av kvävetransporten från Murån till Prästhytteån. Fosfortransporterna hade ökat jämfört med år 23 i Murån och i Sagån vid Sala sock- 4

7 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Sammanfattning enkyrka och Målhammar. Störst var ökningen vid Målhammar (+ca 24 %). Även kvävetransporterna ökade vid Målhammar och i Murån med ca 2 respektive 4 %. Mängderna transporterade organiska ämnen hade ökat i samtliga vattendrag jämfört med 23, troligen på grund av ökad nederbörd. Alkalinitet (buffertförmåga) och phvärde I Lillån, Sagån och Isätrabäcken förekom nära neutrala ph-värden 24 (Figur 8). I augusti uppmättes högt ph-värde i Isätrabäcken. I Murån ökade ph-värdet (årslägsta) nedströms från måttligt surt tillstånd till svagt surt och nära neutralt. Ingen större risk för biologiska skador orsakade av försurning förelåg. ästerbykil Bysjön Hedåker Nylunda Mälbytorp Sala sockenkyrka Brandsstationen, Lillån Isätrabäcken SALA Sörby Konduktivitet Högst konduktivitet uppmättes under sommartid. Troligen berodde det på att låg vattenföring lett till ökad andel grundvatten och koncentrering av salter i vattnet. Metaller Halter av metaller under 24 i Sagån, Lillån och Isätrabäcken redovisas i Tabell 2 och Tabell 3. Arsenik-, nickel- och kromhalterna var mycket låga eller låga. Bedömningarna var liknande de under tidigare år. Kadmiumhalterna var låga, utom i Sagån vid Bispebo och i Lillån där de var måttligt höga. En ökande trend av kadmiumhalten under senare år kunde noteras i vattendragen. Järnhalterna var fortsatt högre i Isätrabäcken jämfört med övriga vattendrag, troligen påverkat av avfallsstationen i Isätra. Halterna kobolt, mangan och järn var generellt i nivå med normala halter för svenska ytvatten. Nära neutralt Svagt surt Måttligt surt Surt Mycket surt VÄSTERÅS Ransta Bånsta Bispebo Sagån Målhammar Kungsåra Figur 8. Försurningstillståndet i Sagån-Muråns avrinningsområde (Sala kommun), baserat på årslägsta ph-värden år 24. Vattendragens årslägsta alkalinitet motsvarade år 24 mycket god buffertkapacitet i nästan samtliga vattendrag. Tillståndet har varit det samma sedan 1999, undantaget uppströmspunkten i Murån (M1) där buffertkapaciteten varit god 2 och 22. Kopparhalterna har varit oförändrade sedan 21 och bedömdes som måttligt höga i Isätrabäcken och låga i övriga vattendrag. Zinkhalterna var låga med undantag av Sagån vid Bånsta och Bispebo där de var måttligt höga. Måttligt hög blyhalt uppmättes i Sagån vid Sala sockenkyrka samt i Isätrabäcken. I övriga Sagån och Lillån var blyhalterna höga. Den relativt högre zink- och blyhalten i Lillån beror förmodligen på mineralhaltiga jordar och bergarter i området och påverkan från tidigare gruvverksamhet. Det är dock oklart vilken effekt detta får längre nedströms i Sagåns huvudfåra. Förmodligen har dock andra källor en viss betydelse för zinkhalterna medan blyhalterna i Sagåns huvudfåra till stor del skulle kunna 5

8 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Sammanfattning härröras till påslag från Lillån. Tabell 2. Klassificering enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet" (Rapport 4913) Färg Klass Benämning 1 Mycket låga halter 2 Låga halter 3 Måttligt höga halter 4 Höga halter 5 Mycket höga halter Bedömningsgrunder saknas Tabell 3. Metallhalter i Sagån, Lillån och Isätrabäcken, Sala kommun, år 24. Klassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) Provpunkt Järn Arsenik Kadmium Kobolt Krom Koppar Mangan Nickel Bly Zink mg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l S2 Sala sock.k:a Lillån S3 Sörby Isätrabäcken S4 Bånsta S6 Bispebo ALcontrol, Susanne Holmström (projektansvarig) Anna Norman (kvalitetsansvarig rapport) 6

9 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND Recipientkontrollen av vattendrag inom Sagån och Muråns avrinningsområden utförs sedan år 1999 av ALcontrol AB på uppdrag av Sala kommun. Denna rapport är en sammanställning av resultat från år 24. Undersökningarna har utförts i enlighet med Sagån-Murån (i Svartån) Recipientkontrollprogram 1999 och framåt. Parametrarna omfattade år 24 fysikaliska och kemiska vattenundersökningar samt analyser av metaller i vatten. De vattenkemiska momenten har utförts av ALcontrol (ackrediteringsnummer 16). All provtagning har utförts av godkända provtagare från ALcontrol i Linköping. De femton miljökvalitetsmålen I april 1999 antog riksdagen femton nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Eftersom miljökvalitetsmålen är allmänt formulerade har en rad myndigheter arbetat med att utveckla delmål och beskriva åtgärdsstrategier för miljöinsatserna. För varje miljökvalitetsmål föreslås ett antal uppföljningsmått som ska visa hur miljöarbetet fortskrider. I november 21 antog riksdagen delmål som förtydligar miljökvalitetsmålen samt riktlinjer för hur dessa delmål ska nås. Anna Norman, ALcontrol Linköping, har kvalitetsgranskat rapporten. Följande fyra (av femton) nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. 7

10 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Bakgrund Utifrån de nationella delmålen skall regionala och lokala mål tas fram. Länsstyrelser och kommuner ansvarar för att utveckla regionala respektive lokala mål som grundas på de nationella miljömålen. Regeringen planerar att återkomma till riksdagen senast år 25 med förslag på ett 16:e miljökvalitetsmål för biologisk mångfald. Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen. Allmänna råd 86:3 har dock upphört att gälla när denna rapport skrivs. Några nya direktiv har ännu ej kommit ut och därför bör intentionerna i Allmänna råd behållas tills vidare. Målet med recipientkontroll (vattenundersökningar) är enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd (86:3): att åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde att relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för miljökvalitet att belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder I Plan för Sala ekokommun (21) står de regionala målen för Västmanlands län angivna: Ett nytt naturvårdsprogram ska tas fram för länet för att göra den gamla naturvårdsplanen aktuell. Kommunen ska upprätta egna program och därefter stämma av med länsstyrelsen. Speciella åtgärdsprogram ska upprättas och ekologiskt känsliga områden och värdefulla naturmiljöer beaktas. Länsstyrelsen föreslår sedan Naturvårdsverket vilka områden som bör utgöra s.k. Natura 2 -områden. Bland Sala kommuns intressen vad gäller vatten och avlopp finns en planering där man inom de tio närmaste åren bl.a. kommer att inrikta sig på: en reinvesteringsplanering för vattenoch avloppsledningar i centrala Sala (194 års ledningar) fortsatt saneringsplanearbete för att minska den hydrologiska belastningen på Sala avloppsreningsverk och förhindra bräddningar och överbelastningar i ledningsnätet utgjorde ovidkommande vatten från inläckage av dräneringar och regnvatten 63 % av den totala tillrinningen till verket I dagsläget undersöks alltid förutsättningarna för en mer kretsloppsanpassad lösning i varje enskilt fall. För de större anläggningarna söks en alltmer anpassad och förfinad teknik. fortsatt mätning och framtagning av underlag för upprättande av en åtgärdsplan med syfte att förbättra funktion och standard på ledningar i dåligt skick 8

11 SAGÅN - MURÅN 24 ALcontrol Områdesbeskrivning OMRÅDESBESKRIVNING Figur 9. Punkter för vattenkemisk och -fysikalisk provtagning i Muråns avrinningsområde. (För identifiering av punkterna, se Tabell 6, s. 11.) Syrerikt M ttligt syrerikt Svagt Syrefattigt Syrefritt eller n stan syrefritt Figur 1. Punkter för vattenkemisk och -fysikalisk provtagning i Sagåns avrinningsområde. (För identifiering av punkterna, se Tabell 6, s. 11.) 9

12 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Områdesbeskrivning Orientering och markanvändning Vattendragen som undersökningen berör rinner genom Västmanlands län och ingår i Norrströms avrinningsområde (Figur 9 och Figur 1). Isätrabäcken och Lillån är biflöden till Sagån. Lillån ansluter till Sagån i orten Salas nordostligare del och Isätrabäcken ca 1,5 km söder om Sala. På sin väg genom Västmanlands och Uppsala län passerar Sagån både jord- och skogsbruksmark innan den slutligen mynnar ut i Mälaren. Sagåns avrinningsområde består av 49 % skog, 1 % vattenyta, 35 % åkermark, 1 % betesmark, 2 % tätortsmark och 11 % övrig mark. I området bor ca 25 4 personer, varav 18 4 i tätort och 7 i glesbygd. Antalet djurenheter uppgår till ca 7 1 (SCB, 23). Lillåns avrinningsområde består till större delen av skogsmark och Isätrabäcken av ungefär lika delar skogs- och jordbruksmark. Murån avvattnar Bysjön och övergår i Prästhytteån som rinner genom både Dalarnas och Västmanlands län för att slutligen mynna i Svartån. Föroreningsbelastande verksamheter Vattendragen i undersökningen påverkas av punktutsläpp och diffusa utsläpp i form av dagvatten, enskilda avlopp, jord- och skogsbruk samt luftnedfall. Viss industriell verksamhet förekommer i Sagåns område. De huvudsakliga punktutsläppen i Murån och Sagån sker dock i form av renat avloppsvatten från Sala respektive Hedåkers avloppsreningsverk. Till Sala ARV, som tar emot avloppsvatten från hushåll, en del industrier samt dagvatten från Sala och andra orter, är ca 15 personer anslutna. Under år 22 utfördes en större ombyggnation av reningsverkets förbehandlingsanläggning för att bland annat erhålla en driftsäker anläggning. Tabell 4 och Tabell 5 visar utsläpp av biologiskt syreförbrukande ämnen (BOD 7 ), totalfosfor, total- och ammoniumkväve per år under åren Tabell 4. Utsläpp (ton/år) av totalfosfor, totalkväve samt BOD 7 (biologiskt syreförbrukande ämnen) från Sala avloppsreningsverk, Sala kommun, åren År BOD 7 Totalfosfor Totalkväve Ammoniumkväve ,5,88 79,6 4,7 2 15,8 1,17 62,6 23, ,3,571 63,7 2,8 22 <13,5 1,1 67, 27, ,,827 72, ,,873 61,3 23,9 Tabell 5. Utsläpp (ton/år) av totalfosfor, totalkväve samt BOD 7 (biologiskt syreförbrukande ämnen) från Hedåkers avloppsreningsverk, Sala kommun, åren År BOD 7 Totalfosfor Totalkväve 1999,372,7,421 2,177,3,421 21,178,5,486 22,16,66,476 23,144,278,376 24,173,533,43 Isätra avfallsanläggning, sju kilometer öster om Sala, utgör en tänkbar punktkälla till Isätrabäcken. Där tas bland annat hushållsavfall, industriavfall, slam och askor emot för behandling och deponering. Avrinnande ytvatten från upplagets omgivningar mynnar i Isätrabäcken efter ett ca 12 m öppet dike. Inom Lillåns avrinningsområde är Sala silvergruva belägen. Denna var en av landets viktigaste industrier under 15-talet. Förutom silver har man också utvunnit bly, zink och kalk. Den egentliga gruvdriften lades ned 198 men provbrytning och viss 1

13 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Områdesbeskrivning nybrytning ägde rum fram till Naturvårdsvärdena är höga och området hyser unika växter på grund av platsens kalkrika berggrund. Spridning av astersand med höga halter av främst bly och kadmium har medfört att marken i och runt Sala har mycket förhöjda värden av dessa tungmetaller. METODIK Provtagningsplatser I kontrollprogrammet ingår totalt tio provtagningspunkter (Figur 9 och Figur 1 ochtabell 6). Provtagning för fysikaliska och kemiska undersökningar av ytvatten (,5-,5 m djup) utfördes varannan månad under 24. Tabell 6. Provtagningspunkter och undersökningar för recipienter i Sagån och Muråns avrinningsområde, Sala kommun, FK=fysikalisk och kemisk undersökning. MV=metaller i vatten. BF=bottenfauna. * Antal prov/år gäller undersökning av metaller och fysikaliska/kemiska parametrar. ** Bottenfauna har provtagits 1 gång 1999 och 1 gång 23 Provtagningspunkt X-koord. Y-koord. prov/ år* Undersökningar ** S2 Sagån (Sala sockenkyrka) FK MV BF Lillån FK MV BF S3 Sagån (Sörby) FK MV BF Isätrabäcken FK MV BF S4 Sagån (Bånsta) FK MV BF S6 Sagån (Bispebo) FK MV BF Sagån (Målhammar) FK M1 Murån (Bysjön) FK BF M2 Murån (Nylunda) FK BF M3 Murån (Mälbytorp) FK BF Målhammar i Sagån ingår i den nationella recipientkontrollen och provtogs varje månad. Istället för TOC (halten organiska ämnen) mättes permanganattal. TOC har beräknats genom att uppmätt permanganattal dividerats med 3,95. Vattenföring Vattenföringen har bestämts för sju provtagningsstationer (Figur 7). Uppgifter om vattenföringen (veckomedelflöden) har erhållits från SMHI och beräknades enligt PULS-metoden för Sagån vid Sörby (S3), Sagån vid Bispebo (S6), Sörsätra (uppströms Målhammar; X: ; Y:155498) och Prästhytteån. För beräkning av vattenföringen har i några fall arealproportionering utförts utifrån PULS-metoden (Tabell 7). PULS är en matematisk modell som utvecklats av SMHI och som ger kontinuerliga serier av dagliga vattenföringsvärden för lokaler utan vattenföringsstation. Modellen använder nederbörd och lufttemperatur uppmätta på SMHI:s observationsstationer samt månadsmedelvärden av potentiell avdunstning. Vidare tas hänsyn till arealfördelningen mellan skog, öppen 11

14 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Metodik mark och sjö samt höjdfördelningen inom området. Tabell 7. Fyra lokaler där vattenföringsdata beräknats (av SMHI) och de lokaler mot vilka de arealproportionerats Lokal S2 Sagån Lillån Isätrabäcken S4 Bånsta Målhammar M3 Murån Sörby X X X Bispebo X Sörsätra Lufttemperatur och nederbörd X Prästhytteån Data gällande lufttemperatur och nederbörd har inhämtats via SMHI från den meteorologiska stationen i Västerås (Hässlö). Vattenkemi Provtagning Vid vattenprovtagning från broar användes en Ruttnerhämtare. I grunda vattendrag eller där bro saknades användes en stånghämtare. Den består av en cylinderförsedd metallstav där en provflaska kan fästas med hjälp av gummistroppar (Figur 11). Detta möjliggör vattenprovtagning i åfårans mitt eller en bit ut från stranden. Figur 11. Ruttnerhämtare (till vänster) och stånghämtare (till höger). X Analys Vattenanalyser har under år 24 utförts av ALcontrol Laboratories, (ackrediteringsnummer 16). Undantaget är den nationella provtagningspunkten Målhammar, som analyserats av SLU. Analyserna har gjorts i enlighet med svensk standard eller därmed jämförbar metod. Temperatur och syrgashalt bestämdes i fält. Övriga analyser utfördes på laboratorium. Proven har transporterats och förvarats enligt gällande standard. Analysresultat från 24 samt tidsserier har utvärderats med hjälp av Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999). Vissa tillägg och avvikelser har gjorts (KM Lab 2). Analysmetoder, klassgränser, avvikelser från bedömningsgrunderna och en beskrivning av de analyserade parametrarnas innebörd redovisas i Bilaga 1. Vid medelvärdesberäkningar har mindreän -värden satts till halva värdet. Om till exempel värdet för suspenderade ämnen var <5 mg/l angavs det till 2,5 mg/l vid beräkningen. Transportberäkningar Års- och månadstransporten av totalkväve, totalfosfor och totalt organiskt kol (TOC) beräknades för samtliga provpunkter. Transporten har beräknats genom att vattenföringen vecka för vecka har multiplicerats med halten av respektive ämne i form av interpolerade värden mellan provtagningstillfällena. Veckotransporterna har summerats till månads- och årstransporter. Den arealspecifika förlusten har beräknats genom att beräknade transporter dividerats med arealen för respektive avrinningsområde. 12

15 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat RESULTAT Figur 12. Vattnets kretslopp Lufttemperatur och nederbörd Vatten från atmosfären når marken via nederbörd och flödar sedan vidare via vattendrag till havet för att därefter avdunsta till atmosfären. En del magasineras i form av snö, ytvatten, markvatten eller grundvatten (Figur 12). Varmare och mer nederbörd än normalt Vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, var årsmedeltemperaturen (6,7 ) cirka en grad över den normala (d.v.s. medeltemperaturen ). Den totala årsnederbörden vid Hässlö (626 mm) var cirka 16 % över normal nederbörd för området (539 mm). April och december cirka tre grader varmare än normalt Under februari-maj, augusti, september och december var lufttemperaturen över den normala. April och december var cirka tre grader varmare än normalt (Figur 13). Lufttemp ( C) J F M A M J J A S O N D Figur 13. Månadsmedeltemperaturen ( C) vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, år 24 samt medelvärden för perioden

16 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Störst nederbörd under sommaren Störst nederbörd förekom under sommaren. I juni var nederbörden nästan dubbelt så stor som normalt. Nederbörden var även större än normalt under januari-mars, i maj samt under hösten. April, augusti och december var torrare än normalt (Figur 14). Nederbörd (mm) J F M A M J J A S O N D Figur 14. Månadsnederbörd (mm) vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, år 24 samt medelvärden för perioden Vattenföring Ytavrinning till följd av nederbörd är i regel störst under tidig vår, senhöst och milda vintrar. Sommartid avdunstar en del av nederbörden eller tas upp av växterna, vilket gör tillrinningen till vattendragen låg. I samband med kalla vintrar lagras nederbörden i form av snö som frigörs vid snösmältning. Om det förekommer tjäle i marken i kombination med mildväder kommer andelen ytavrinning i förhållande till nederbörd att bli maximalt stor beroende på att ingen grundvattenbildning sker. Samtliga resultat för vattenföring finns i Bilaga 3. Flödet högst under våren Flödet var högst under vårfloden (Figur 15) som en följd av snösmältningen. Vattenföringen ökade även under slutet av året. Detta orsakades troligen av höstens nederbörd (Figur 14) men även av snösmältning i december då det var mildare än normalt (Figur 13). Nederbörd under den normala och lufttemperatur över den normala resulterade i lägre vattenföring i augusti. m 3 /s 15 1 Månadsmedelvattenföring år 24 Prästhytteån S3 Sagån (Sörby) S6 Sagån (Bispebo) Sagån Sörsätra 5 J F M A M J J A S O N D Figur 15. Månadsmedelvattenföring (m 3 /s) i Sagån (vid Sörby, Bispebo och Sörsätra) och Prästhytteån, Sala kommun år 24. Värdena är beräknade av SMHI enligt PULS-metoden. 14

17 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Vattenföringen 24 lägre än medelvärdet Figur 16 visar årsmedelvattenföring vid Målhammar under åren Årsmedelvattenföringen år 24 var lägre än medelvärdet för perioden. m3/s 9 Bedömningar grundade på Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (rapport 4913) har kursiverats. Vad gäller suspenderande ämnen har tillståndet bedömts enligt Allmänna råd 9:4 eftersom rapport 4913 saknar bedömningsnormer för suspenderande ämnen. Då det även saknas klassgränser för ammoniumkväve har detta tillstånd bedömts enligt den av ALcontrol föreslagna indelningen med utgångspunkt från Bedömningsgrunder för svenska ytvatten (SNV 1969:1). Texten har kursiverats även vid dessa bedömningar. Notera att provtagningstillfällen och provtagningsfrekvens vid Målhammar (varje månad) skiljer sig från övriga provpunkter (varannan månad) Figur 16. Årsmedelvattenföring vid Målhammar i Sagån, Västmanlands län. Värdena beräknades genom arealproportionering utifrån vattenföringsdata beräknade av SMHI enligt PULS-metoden för en för Målhammar uppströms belägen punkt (Sörsätra). Linjen avser medelvärdet för perioden Vattenkemi Samtliga analysresultat för 22 finns redovisade i Bilaga 2. I Bilaga 4 finns diagram med resultat för vattenkemi parametervis för åren samt beräknade treårsmedelvärden. Syrgas Syrerikt i Lillån och i Murån vid Mälbytorp I Muråns uppströmspunkt (vid Bysjöns utlopp, M1) noterades den lägsta syrgashalten under året (syrefattigt tillstånd). Syretillståndet i Sagån (S2, S3, S4) var svagt, medan syretillståndet i Murån (M2), Isätrabäcken och Sagån (S6 och Målhammar) var måttligt. Lillån och Murån (M3) hade ett syrerikt tillstånd (Figur 17). Dålig syresituation vid Bysjöns utlopp Generellt uppmättes lägre syrehalter i vattendragen jämfört med 23. Förändringen var störst vid Bånsta (S4), där syrgashalten minskat från syrerikt till svagt syretillstånd. Utsläppen av biologiskt syreförbrukande ämnen (BOD 7 ) från Sala och Hedåkers avloppsreningsverk var i storlek med respektive cirka tjugo procent högre än de 23 (Tabell 4 och Tabell 5, sidan 1). Troligen bidrog även årets större nederbörd till ökad dränering av organiskt material (humus) från omgivande mark till vattendragen. Höga halter organiskt material innebär risk för syretäring varvid vattnets syrehalt kan förbrukas. Även de höga halter ammoniumkväve som uppmättes i Sagån nedströms reningsverket i augusti bidrog sannolikt också till försämrad syrgashalt. Oxidering av ammoniumkväve kräver syre (se avsnitt om ammoniumkväve). 15

18 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat mgo 2 /l Sala ARV Hedåker ARV S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 17. Lägsta syrgashalt i ytvattnet i på tio lokaler i Sagån-Muråns avrinningsområde, år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). ARV=Avloppsreningsverk. Nedre linje anger gräns mellan nästan syrefritt och syrefattigt tillstånd. Övre linje utgör gräns mellan måttligt syrerikt och syrerikt tillstånd. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. Syrgashalterna var lägst under sommarmånaderna, då vattentemperaturen var högre och nederbörd (augusti) samt flöde var mindre (Figur 13-Figur 15). Syrets löslighet i vatten minskar med ökande temperatur och lågt flöde bidrar till sämre syresättning av vattnet. I Bysjöns utlopp uppmättes årets lägsta syrehalt i augusti. Tillståndet där har sedan 1995 bedömts som syrefattigt/nästan syrefritt. Sannolikt beror de dåliga syreförhållandena på att Bysjön är en grund lerslättssjö med svag vattengenomströmning och naturligt dålig syresättning. Organiskt material (TOC) och färg Vattendragen i området präglas av relativt höga halter organiskt material och höga färgtal. Färgtalet är ett mått på vattnets innehåll av humusämnen och järn. Utsläpp från avloppsreningsverk samt omgivande skogsmark förser vattnen med organiskt material. Hög till mycket hög halt TOC i Murån Halterna organiskt material klassades som mycket höga i Murån vid Bysjön (M1) och Nylunda (M2) år 24. I Murån vid Mälbytorp (M3), Lillån, Sagån (S2 och Målhammar) var halterna höga och i Isätrabäcken och övriga Sagån måttligt höga (Figur 18). Stark vattenfärg i samtliga vattendrag Vattnet var starkt färgat i Murån och betydligt färgat i övriga vattendrag (Figur 19). Generellt ökade halter TOC och färgtal Generellt hade halterna organiskt material och vattenfärg ökat i vattendragen jämfört med 23. Sannolikt berodde det på årets ökade nederbörd som dragit med sig större mängder organiskt material från omgivande marker till vattendragen. Suspenderade ämnen (slamhalten) Slamhalten ökade nedströms i Murån I Murån var slamhalten måttligt hög vid Bysjön men ökade till hög vid Nylunda och mycket hög längst nedströms vid Mälbytorp (Figur 2). De successivt ökade slamhalterna nedströms Bysjöns utlopp (M1) berodde sannolikt på erosion från jordbruksmark. 16

19 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat mg TOC/l Sala ARV Hedåker ARV S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 18. Årsmedelhalt samt högsta repektive lägsta halt av organiska ämnen (TOC) i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). ARV=Avloppsreningsverk. Linjer anger gräns mellan måttligt hög, hög och mycket hög halt. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. abs42/5cm,3,25,2,15,1,5 Sala ARV Hedåker ARV, S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 19. Årsmedelvärden samt högsta och lägsta absorbans (abs42/5cm) i tio punkter i Sagån- Muråns avrinningsområde, år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). ARV=Avloppsreningsverk. Linje anger gräns mellan betydligt och starkt färgat vatten. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. mg susp. /l 5 Sala ARV 321 Hedåker ARV S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 2. Årsmedelvärden samt högsta och lägsta slamhalt (mg /l) i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). ARV=Avloppsreningsverk. Linje anger gräns mellan hög och mycket hög slamhalt. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. M=Murån. S=Sagån. 17

20 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Mycket hög slamhalt förekom längst uppströms och längst nedströms i Sagån (S2 & Målhammar), och i Isätrabäcken. Slamhalterna i Lillån och i övriga Sagån bedömdes som höga. Slamhalterna (årsmedel) hade i allmänhet ökat i vattendragen sedan år 23. Högst slamhalter uppmättes i Sagån vid Målhammar i oktober (88 mg/l) och november (321 mg/l). Under vårfloden var slamhalterna även förhöjda i Sagån vid Målhammar och i Murån (M3). Större nederbörd än normalt förekom under mars månad (Figur 14Figur 15). I samband med nederbörd kan partikular som transporterats ut i vattendragen orsaka grumling. Vid högre turbulens, som normalt slår igenom mest vid högvattenföring, virvlas mer partiklar upp i vattnet. Fosfor Sagån och Murån påverkas förutom utsläpp från avloppsreningsverk även av jordbruksmark och enskilda avlopp. Extremt höga fosforhalter vid Målhammar och i Isätrabäcken Totalfosforhalten var extremt hög i Sagån vid Målhammar och i Isätrabäcken (Figur 21). I Murån vid Bysjöns utlopp och i Lilllån bedömdes halterna som höga. På övriga lokaler var de mycket höga. Årsmedelhalten av fosfor hade generellt ökat i vattendragen sedan år 23. I Målhammar var fosforhalten mer än dubbelt så hög som 23 och den högsta sedan 1996 (Figur 22). Detta beror på kraftigt förhöjda fosforhalter i oktober och november som sannolikt orsakats av ökad transport av partiklar (se avsnitt om slamhalt). Fosfor är ofta till stor del partikelbundet. µgp/l 3 Sala ARV 36 Hedåker ARV S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 21. Årsmedel- samt högsta och lägsta halt totalfosfor (µg/l) i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). Linjer anger gräns mellan måttligt höga, höga, mycket höga och extremt höga fosforhalter. ARV=Avloppsreningsverk. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. 18

21 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Fosfor (µg/l) Figur 22. Utvecklingen av totalfosforhalten i Sagån vid Målhammar under perioden Linje avser treårsmedlevärden för perioden. Avloppspåverkan vid Sörby Då medelvärden uppströms reningsverket (för Lillån och S2) jämförs med lokalen nedströms (S3) visar nedströmslokalen nästan genomgående på förhöjda värden av alkalinitet, konduktivitet, kväve och fosfor. Fosfatfosfor-, ammoniumkväve- och nitratkvävehalterna var förhöjda vid nästan samtliga provtagningstillfällen. Detta beror troligen på påverkan av renat avloppsvatten från Sala reningsverk. Lokalerna S2 och S3 ligger ca en kilometer upp- respektive nedströms reningsverket. Det innebär att ett visst tillskott av dagvatten från industri- och bostadsområden även sker mellan dessa lokaler. I ett nytt recipientkontrollprogram, som gäller fr.o.m 1 januari 25 (ALcontrol, 24), har hänsyn tagits till detta. Provtagning kommer att ske i en ny uppströmslokal strax uppströms reningsverket i Sagån. Nedströms Hedåker reningsverk var fosforhalten endast förhöjd i april (+ca 2 %). Fosfatfosforhalten var dock lägre nedströms vid samtliga provtagningar. Mycket hög arealspecifik förlust av fosfor vid Målhammar Den arealspecifika fosforförlusten under 24 var låg i Lillån samt hög i Murån (M3) och Isätrabäcken. I Sagån var den måttligt hög, utom vid Målhammar där den var mycket hög (Figur 23). Höga fosforförluster finner man från brukad åkermark och mycket höga förluster vid läckage från erosionsbenägen åkermark. Fosforläckaget i Sagån (utom Målhammar) motsvarade det man har från hyggen och mindre erosionsbenägen åkermark. Avvikelsen från jämförvärdet var tydlig i Lillån, mycket stor i Isätrabäcken och stor i Sagån utom vid Målhammar, där den var extrem Tabell 8. Tabell 8. Avvikelse av arealspecifik förlust av fosfor från jämförvärde. Avser värden för åren 2-24 i Sagån (S2-S6), Lillån, Isätrabäcken och Murån, Sala kommun. Jämförvärden baserades på årsmedelflödet 2-24 och formel 1 i Rapport 4913 (SNV 1999) Lokal Arealspecifik förlust -4 (kgp/ha,år) Jämförvärden -4 (kgp/ha,år) Uppmätt halt/ jämförvärde Klass Benämning S2 Sala sockenk:a,149,38 4,85 3 Stor avvikelse Lillån,736,39 2,38 2 Tydlig avvikelse S3 Sörby,162,39 5,25 3 Stor avvikelse Isätrabäcken,257,38 8,34 4 Mycket stor avvikelse S4 Bånsta,17,339 5,1 3 Stor avvikelse S6 Bispebo,175,339 5,17 3 Stor avvikelse Målhammar,425,341 12,5 5 Extrem avvikelse M3 Murån,174,397 4,38 3 Stor avvikelse 19

22 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat kgp/ha,år,6,5,4,3,2,1, S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M3 Figur 23. Arealspecifik förlust av totalfosfor (kgp/ha*år) i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Linjer anger gränser mellan låga, måttligt höga, höga och mycket höga fosforförluster. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. Kväve Mycket hög kvävehalt i Sagån I Murån ökade kvävehalterna mellan Bysjöns utlopp (M1) och Nylunda (M2) för att sedan minska något ned till Mälbytorp (M3). Totalkvävehalterna bedömdes vara höga i Bysjöns utlopp (M1) och Lillån. I övriga Murån, Isätrabäcken och Sagån var kvävehalterna mycket höga (Figur 24). Bedömningarna överensstämde med de år 23, utom i Murån (M3) där kvävehalten ökat från hög till mycket hög. Måttligt hög ammoniumkvävehalt i Sagån nedströms reningsverk Mycket låga eller låga halter ammoniumkväve uppmättes i Murån, Sagån, Lillån och Isätrabäcken. Undantagen var i Sagån nedströms reningsverket (S3 och S4) där halterna var måttligt höga. Halterna var dubbelt så höga vid S3 som vid S4. µg/l Sala ARV Ammoniumkväve Övrigt kväve Nitrat-nitrit-kväve 3 2 Hedåker ARV 1 S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 24. Årsmedelhalt av totalkväve (µg/l) och andel ammoniumkväve (µg/l), nitrit-nitratkväve (µg/l) övrigt kväve (µg/l) i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv gånger). Linje anger gräns mellan hög och mycket hög kvävehalt. ARV=Avloppsreningsverk. 2

23 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Som tidigare nämnts (se avsnitt om fosfor) uppmättes högre halter av total-, nitrat- och ammoniumkväve nedströms Sala reningsverk (S3) jämfört med i uppströmslokalerna. Ökningen utgjordes främst av ammoniumkväve vilken troligen till största delen härrör från reningsverkets utsläpp. Vid några provtagningstillfällen var ammoniumkvävehalterna höga, vilket kan innebära giftverkan för vattenlevande organismer. Oxidering av ammoniumkväve kräver dessutom syre. Giftigheten ökar med ökat ph-värde och temperatur (ammoniak bildas). Minskande kvävehalter under senare år Ammonium- och totalkvävehalterna har minskat under de senaste tre åren vid Sörby i Sagån (Figur 25). Kväve (µg/l) Figur 25. Utvecklingen av totalkvävehalten (µg/l) i Sagån vid Sörby (S3) under perioden Linjen avser treårsmedelvärden för perioden. Under 22 skedde en ombyggnation av reningsverket med förmodade tillfälligt ökade utsläpp som följd. Vid samma tillfällen var flödet även lågt vilket innebar liten utspädning i vattendraget. Därav den tydliga haltförhöjningen i Sagån år 22. Ingen mätbar påverkan från Hedåker reningsverk Kvävehalterna var endast förhöjda nedströms hedåker reningsverk (Mälbytorp) i april (+ca 2 %) och juni (+ca 1 %). Ammoniumkvävehalten var samtidigt förhöjd medan nitratkvävehalten var förhöjd nästan genomgående under året. Murån omges av jordbruksmark, och det stora avståndet från avloppsreningsverket (ca tre km) gör det svårt att urskilja eventuell påverkan från detta. Påverkan från Hedåkers reningsverk i Murån bedömdes som ingen eller obetydlig. Troligtvis påverkar enskilda avlopp och jordbruk Murån i större utsträckning. Höga kväveförluster i Sagån och Murån Kväveförlusterna var höga 24 i Murån (M3) och Sagån, låga i Lillån samt måttligt höga i Isätrabäcken (Figur 26). kgn/ha,år S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M3 Figur 26. Arealspecifik förlust av totalkväve (kgn/ha*år) i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Linje anger gräns mellan låg och måttligt hög och hög kväveförlust. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. Avvikelsen från jämförvärdet var ingen eller obetydlig i Lillån, tydlig i Isätrabäcken, Murån och i Sagån (S2) samt stor i övriga Sagån (Tabell 9). I Murån har avvikelsen ändrats från mycket stor (2) till stor (21) och tydlig (22-24). 21

24 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Tabell 9. Avvikelse av arealspecifik förlust av kväve från jämförvärde. Avser värden för åren 2-24 i Sagån (S2-S6), Lillån, Isätrabäcken och Murån, Sala kommun. Jämförvärden baserades på årsmedelflödet 2-24 och formel 6 i Rapport 4913 (SNV 1999) Lokal Arealspecifik förlust -4 (kgn/ha,år) Jämförvärden -4 (kgn/ha,år) Uppmätt halt/ jämförvärde Klass Benämning S2 Sala sockenk:a 4,82,993 4,85 2 Tydlig avvikelse Lillån 1,87,993 1,88 1 Ingen/obet. avvikelse S3 Sörby 6,83,993 6,88 3 Stor avvikelse Isätrabäcken 4,13,993 4,16 2 Tydlig avvikelse S4 Bånsta 5,92 1,2 5,8 3 Stor avvikelse S6 Bispebo 6,71 1,2 6,57 3 Stor avvikelse Målhammar 5,6 1,2 5,48 3 Stor avvikelse M3 Murån 4,66 1,7 4,35 2 Tydlig avvikelse Transporter av kväve, fosfor och organiskt material (TOC) Ämnestransporter per månad för varje vattendrag finns redovisade i Bilaga 3. ton N 15 1 kvävetransport vattenföring m3/s 2 15 Hög vattenföring gav större transport i början av året Variationen i månadstransporter följde skillnaderna i vattenföring under året. Huvuddelen av ämnestransporterna till vattendragen ägde rum under årets första kvartal, då flödet var högst (Figur 27). 5 J F M A M J J A S O N D 1 5 Ämnestransporter år 24 Mängden transporterat totalkväve, totalfosfor och organiskt material (TOC) i Sagån, Lillån, Isätrabäcken och Murån år 24 framgår av Tabell 1. Låg andel fosfor från punktutsläpp ut till Mälaren Andelen punktutsläpp av fosfor från avloppsreningsverken i Sala och Hedåker motsvarade cirka två respektive en halv procent av den sammanlagda årstransporten fosfor från Sagån (Målhammar) ut till Mälaren respektive Prästhytteån (M3). Figur 27. Månadstransporten av totalkväve (ton) i förhållandet till månadsmedelvattenföringen (m 3 /s) i Sagån (vid Målhammar) Sala kommun, år 24. Tabell 1. Transporter (ton/år) av kväve (tot- N), fosfor (tot-p) och organiskt material (TOC) i Sagån, Murån, Lillån och Isätrabäcken, Sala kommun år 24 Tot-N Tot-P TOC Lokal ton/år ton/år ton/år S2 Sala sockenk:a 49 1,5 335 Lillån 15, S3 Sörby 111 2,7 558 Isätrabäcken 15,77 99 S4 Bånsta 145 4,3 759 S6 Bispebo 219 4,7 118 Sagån Målhammar M3 Murån 22 1,

25 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Tolv procent av kvävet från Sala ARV Andelen kväveutsläpp i Sagån från Sala avloppsreningsverk var tolv procent i förhållande till årstransporten ut till Mälaren. Hedåkers avloppsreningsverks bidrag utgjorde cirka två procent av kvävetransporten från Murån till Prästhytteån. Ökade transporter organiskt material Fosfortransporterna under 24 var på samma nivå som år 23 utom i Murån och i Sagån vid S2 och Målhammar, där de ökat. Störst var ökningen vid Målhammar (+ca 24 %). Endast vid Målhammar och i Murån ökade kvävetransporterna (ca 2 respektive 4 %). Transporterna av organiska ämnen hade genomgående ökat i vattendragen sedan 23, troligen på grund av ökad nederbörd. Alkalinitet och ph-värde Troligen ingen risk för biologiska skador orsakade av försurning I samtliga fall var alla uppmätta ph-värden under året större än 6,2 (Figur 28). Detta innebär att någon större risk för biologiska skador orsakade av försurning ej förelåg.. Årslägsta ph-värde i Muråns uppströmspunkt (M1) motsvarade måttligt surt tillstånd. I övriga Murån uppmättes svagt sura (M2) till nära neutrala (M3) phvärden. Sagån, Isätrabäcken och Lillån hade nära neutrala ph-värden. I Isätrabäcken uppmättes högt ph-värde i augusti. Mycket god buffertkapacitet Vattendragens årslägsta alkalinitet (buffertförmåga) motsvarade år 24 mycket god buffertkapacitet i samtliga åar (Figur 29). Tillståndet har varit likadant sedan 1999, undantaget i Murån (M1) där buffertkapaciteten varit god 2 och 22. ph-värde 8, 7,5 7, 6,5 6, S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 28. Årsmedelvärden samt max- och min-värden för ph i tio punkter i Sagån-Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv). Linjer anger gräns mellan måttligt surt, svagt surt och nära neutralt ph-värde. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. 23

26 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat mekv/l 3,2 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 29. Årsmedelvärden samt max- och minvärden för alkalinitet (mekv/l) i tio punkter i Sagån- Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv). Linje anger gräns mellan god och mycket god buffertkapacitet. Grå staplar markerar biflöden till Sagån. Konduktivitet Konduktiviteten (ledningsförmågan) ger ett mått på den totala halten lösta salter i vattnen. Den påverkas bland annat av berggrundens sammansättning och vittring, atmosfärisk deposition, utsläpp och av klimatfaktorer. Ledningsförmågan i de undersökta vattendragen varierade under året mellan 1-17 ms/m i Lillån, ms/m i Isätrabäcken, 6-18 ms/m i Murån och 1-34 ms/m i Sagån (Figur 3). De generellt högre värdena sommartid beror troligen på att låg vattenföring lett till koncentrering av salter i vattnet genom ökad andel grundvatten ms/m S2 Lillån S3 Isätrabäcken S4 S6 Målhammar M1 M2 M3 Figur 3. Årsmedelvärden samt max- och min-värden för konduktivitet (ms/m) i tio punkter i Sagån- Muråns avrinningsområde, Sala kommun år 24. Dessa provtogs sex gånger under året, utom vid Målhammar i Sagån (tolv). Grå staplar markerar biflöden till Sagån. 24

27 SAGÅN MURÅN 24 ALcontrol Resultat Metaller Metallhalterna i Sagån, Lillån och Isätrabäcken framgår av Tabell 11 och Tabell 12. Årsmedelvärden för åren redovisas som diagram i Bilaga 5. Måttligt höga metallhalter innebär att påverkan på arter eller artgruppers fortplantning kan förekomma. Vid höga eller mycket höga halter ökar risken för biologiska effekter redan vid kortvarig exponering. Normala järnhalter Järnhalterna förhöll sig inom intervallet för normala halter för svenska ytvatten (5-22 µg/l) vid samtliga provtagningstillfällen i vattendragen. Isätrabäckens järnhalter var fortsatt högre än i övriga vattendrag, sannolikt påverkad av Isätras avfallsdeponi. Arsenik, krom och nickel i låga halter Arsenik- och kromhalterna i Lillån, Isätrabäcken och Sagån bedömdes som låga (Figur 31). Nickelhalten bedömdes vara mycket låg i Lillån och låg i Isätrabäcken och Sagån (Figur 32). Nickel-, krom- och arsenikhalterna var inom samma klasser som tidigare år. Krom (µg/l) Nickel (µg/l) S2 Lillån S3 Isätra S4 S6 Figur 32. Årsmedelvärden för nickel (µg/l) i vattendrag inom Sagåns avrinningsområde, Sala kommun år Linje anger gräns mellan mycket låga och låga halter. Manganhalter i nivå med naturliga halter Kobolthalterna 24 var generellt i nivå med troliga halter för svenska skogssjöar (Åslund 1994). Undantagen var i Sagån (S2, S6) där årsmedelvärdena var något över dessa. Manganhalterna var i nivå med naturligt förekommande halter för svenska ytvatten i Sagån, Isätrabäcken och Lillån (Åslund 1994). Ökande kadmiumhalter Kadmiumhalterna var måttligt höga i Sagån vid Bispebo och i Lillån. I övriga Sagån och i Isätrabäcken var kadmiumhalterna låga. Kadmiumhalterna har ökat något i vattendragen under senare år (Figur 33). Kadmium (µg/l) S2 Lillån S3 Isätra S4 S6 Figur 31. Årsmedelvärden för krom (µg/l) i vattendrag inom Sagåns avrinningsområde, Sala kommun år Linje anger gräns mellan mycket låga och låga halter S2 Lillån S3 Isätra S4 S6 Figur 33. Årsmedelvärden för kadmium (µg/l) i vattendrag inom Sagåns avrinningsområde, Sala kommun år Linje anger gräns mellan låga och måttligt höga halter. 25