Rapport Uppföljande elfisken 2010

2011-02-21 Rapport Uppföljande elfisken 2010 Tina Hedlund Aquanord

Bakgrund Ett antal flottledsrestaureringar har under åren utförts inom Storumans kommun, huvudsakligen för att återge vattendragen ett naturligare utseende och för att förbättra öringbestånden i bäckarna. Många av restaureringarna har utförts under åren 1988-1997 av Micael Hedlund, Storumans kommun medan andra har utförts 2008-2010 av Tina Hedlund, Aquanord, inom Storumans kommuns fiskevårdsplan. För att följa upp effekten på fiskbestånden efter några av dessa återställningsarbeten har därför sju elfisken utförts under 2010 i fem olika bäckar; Torpstabäcken, Långvattsbäcken, Sörlidbäcken, Kvarnbäcken, samt Gunnarbäcken (se figur 1). Figur 1. Elfiskade vattendrag; röd punkt: Torpstabäcken, gula punkter: Långvattsbäcken, blå punkt: Sörlidbäcken, orange punkt: Kvarnbäcken (Stensele) och gröna punkter: Gunnarbäcken (nedströms Lankasjön och Kvarnmårkan). 1

Resultat Torpstabäcken Torpstabäcken mynnar ut på sydvästra sidan av Storumansjön vid Torpsta, mellan Slussfors och Ankarsund. Den nedre delen av Torpstabäcken restaurerades redan 1997, men den övre delen av bäcken, som ligger uppströms ett vandringshinder som utgörs av ett hällparti med en gammal kvarn, lämnades orörd. Hällpartiet hade dock ursprungligen inte utgjort ett totalt vandringhinder, utan endast ett partiellt, eftersom öring och harr kunde passera vid högre vattenflöden. Vandringen förbi hällen hade däremot försvårats av flottledsrensningen. År 2002 sprängdes dock dammen i Torpstasjön av den dåvarande markägaren, vilket fick till följd att sjön sänktes minst 70-80 cm och till stora delar torrlades. För att återställa sjöns ursprungliga nivå, utan att samtidigt skapa ett vandringshinder för fisk byggdes därför en stentröskel på nedströmssidan om resterna av dammen i samband med att den övre delen av Torpstabäcken flottledsrestaurerades 2008, inom ramen för Storumans kommuns fiskevårdsplan. Restaureringen av bäcken utfördes genom att block återfördes till bäckfåran och en tröskel återuppbyggdes nedströms vandringshindret vid hällen. Den tidigare tröskeln som hade byggts upp i samband med de tidigare restaureringarna hade hunnit erodera bort i samband med vårfloderna i området. Tröskeln vid dammen blev dock inte tillräckligt hög, varför den därefter förstärktes och höjdes under sommaren 2009 (se även rapporterna PM Inventeringar och elfisken i Umnäsområdet 2007, Restaurering samt elfiske Torpstabäcken och Båstokkbäcken 2009, Restaurering Torpstadammen 2009 och Uppföljning tröskling av Torpstasjön 2009 ). För att följa upp de utförda åtgärderna i Torpstabäcken utfördes ett elfiske 2010-10-01 mellan Torpstasjön och vandringshindret för att undersöka fiskbeståndets förändringar i bäcken. Figur 2. Elfiskad lokal i Torpstabäcken. Elfiskelokalen i Torpstabäcken var ca 6,1 meter bred och 47 meter lång. Hela vattendragsbredden elfiskades och lokalen hade ett maximalt vattendjup på 1,1 meter och ett medeldjup på 0,5 meter. Vattenhastigheten var strömmande och vattnet var klart och ofärgat. Bottensubstratet bestod till stor del av häll med block och större stenar utlagda ovanpå. Den övre delen av lokalen var grundare och bottensubstratet var finare och bestod av mindre block, sten och grus. Den övre delen av lokalen var mer lämpad för årsyngel av öring än den nedre delen av lokalen, vilken lämpade sig mer för större öringar då den var djupare och blockrikare. Det fanns en del påväxtalger på bottensubstratet och näromgivningen bestod av blandskog av björk och gran samt en del kvarvarande block längs stränderna. Figur 3. Skiss över elfiskelokalen i Torpstabäcken. 2

Figur 4. Foto över nedre delen av elfiskelokalen i Torpstabäcken. Figur 5. Foto över övre delen av elfiskelokalen i Torpstabäcken. Tabell 1. Antal fångade individer i Torpstabäcken. 2010-års resultat är markerat i grönt. Datum Öring 0+ Öring >0+ Harr >0+ Abborre Elritsa Gädda Lake Nedan damm 2010-10-01 4 10 Nedan damm 2008-08-06 5 9 35 7 Mynningen 1992-09-25 1 Mynningen 1990-10-12 2 1 Tabell 2. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Torpstabäcken. 2010-års resultat är markerat i grönt. Datum Öring 0+ Öring >0+ Harr >0+ Abborre Elritsa Gädda Lake Nedan damm 2010-10-01 2,0 5,8 Nedan damm 2008-08-06 5,0 9,0 41,0 8,3 Mynningen 1992-09-25 0,3 Mynningen 1990-10-12 1,4 0,4 Öring har påträffades både före och efter restaureringen av Torpstabäcken, däremot har inga årsyngel fångats vid något av tillfällena. Till skillnad från 2008-års elfiske fångades inte heller några abborrar eller elritsor på elfiskelokalen efter restaureringen. Dessa båda arter (men framförallt abborren) kan dock ha återvänt till sjön då sjönivån återställdes. Elritsan som dock ofta påträffas i strömmande vatten, om än i de lugnare partierna, kan även ha vandrat upp till sjön inför vintern, då vattentemperaturen i sjön troligen var högre än i bäcken vid elfisketillfället, eftersom elfisket utfördes sent på säsongen. I den övre delen av elfiskelokalen fanns lämpliga lekbottnar för öring, varför öringyngel kan förväntas att påträffas i bäcken. Vårfloden 2010 var dock mycket kraftig och slog i många bäckar i Västerbottens inland helt eller nästan helt ut bestånden av öringyngel när rommen antingen spolades bort eller krossades i samband med att bottensubstratet omfördelades i vattendragen. Vårfloden i Torpstabäcken var inget undantag, vilket även visades i att resterna av stålkonstruktionen i den gamla dammen hade knäckts av vårfloden (figur 6). Den nybyggda tröskeln nedströms dammen hade dock motstått krafterna och verkade intakt eftersom sjönivån fortfarande var lika hög som vid återbesöket efter restaureringen. Öringtätheten hade dock minskat mellan elfisketillfällena. Detta kan vara en tillfällig nedgång på grund av störningarna som varit i vattendraget, eller en effekt av den kraftiga vårfloden. Ett nytt elfiske skall dock genomföras 2012 för att återigen undersöka eventuella förändringar i fiskbeståndet efter restaureringen. Den kalla och snöfattiga förvintern 2010 kan dock möjligen medföra ytterligare bakslag för öringbestånden i Västerbottens inland och fjälltrakter, då ett flertal bäckar har bottenfrusit under december och januari. Förhoppningsvis har dock inte Torpstabäcken 3

bottenfrusit under vintern 2010/2011, vilket skulle slå ut det befintliga öringbeståndet längs sträckan, utan har istället haft en tillräcklig vattenföring för att öringbeståndet skall kunna överleva. Figur 6. Resterna av den gamla dammen efter vårfloden 2010. Figur 7. Tröskeln nedströms dammen vid elfisketillfället. 4

Långvattsbäcken Långvattsbäcken rinner från Långvattnet, via Garacken, Nipen och Sakträsket ut i Långvattsavan, vilket är en vik i Storumansjön. Bäcken är ett av de större tillrinnande vattendragen till Storumans regleringsmagasin och utgör därför en viktig reproduktionslokal för öring. Bäcken har flottledsrensats och därefter delvis återställts under 1982, dock inte alls tillräckligt. Hela sträckan mellan Nipen och Långvattsavan i Långvattsbäcken restaurerades därför 1991 av Micael Hedlund, Storumans kommun, tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen i Storuman, med det huvudsakliga syftet att öka antalet ståndplatser för tvåårig öring genom att öka variationen i vattendjup, vattenhastighet och strömriktning. Målsättningen var att öka tätheten av tvåårig öring till 3-4 st/100m 2. Som komplement till flottledsrestaureringen anlades även fem lekbäddar inom sträckan under 1995. För att förstärka öringbeståndet i Långvattsbäcken har dessutom ett antal öringutsättningar genomförts under åren (tabell 3). Figur 8. Elfiskade lokaler i Långvattsbäcken. Tabell 3. Kända öringutsättningar i Långvattsbäcken. Utsättning av År Storlek Antal Gullspångsöring 1984 1-årig 8 000 Gullspångsöring 1985 1-somrig 10 000 Gullspångsöring 1985 2-somrig 3 000 Gullspångsöring 1986 1-årig 3 000 Gullspångsöring 1988 Yngel 15 000 Gullspångsöring 1989 Yngel 15 000 Arjeplogsöring 1990 Yngel 15000 Arjeplogsöring 1993 Yngel 20 000 Arjeplogsöring 1994 Yngel 15 000 För att följa upp arbetet med att restaurera och förstärka öringbeståndet i Långvattsbäcken har därför två uppföljande elfisken genomförts 2010-09-03. Långvattsbäcken 300 meter uppströms bron Elfiskelokalen 300 meter uppströms bron i Långvattsbäcken var 41,5 meter lång. Bäcken var på det aktuella stället 16 meter bred och lokalens bredd var nio meter. Maxdjupet inom lokalen var en meter och medeldjupet uppgick till 0,45 meter. Vattenståndet var vid elfisketillfället lågt och vattenhastigheten var strömmande. Vattnet var klart och ofärgat och bottensubstratet bestod huvudsakligen av block i olika storlekar, men även av sten, grus, sand och häll. 5

Figur 9. Foto över elfiskelokalen 300 meter uppströms bron i Långvattsbäcken. Figur 10. Skiss över elfiskelokalen 300 meter uppströms bron i Långvattsbäcken. Botten var täckt av ett laget påväxtalger och omgivningen bestod av en björkdominerad blandskog med inslag av gran. Lokalen hade ingen beskuggning eller överhäng från omgivande vegetation, men däremot fanns ett antal stockar i vattnet som bidrog med skydd till fisk och insekter samt näring till insektsproduktionen i bäcken. Långvattsbäcken 100 meter nedan kraftledningen Elfiskelokalen 100 meter nedan kraftledningen i Långvattsbäcken var 44,5 meter lång och tio meter bred. Vattendragets totala bredd var 19 meter och maxdjupet inom elfiskelokalen var 0,8 meter medan medeldjupet uppgick till 0,3 meter. Vattenståndet var vid elfisketillfället lågt och vattenhastigheten var strömmande. Vattnet var klart och ofärgat och bottensubstratet bestod till största delen av mindre block och större stenar men även av grova block, hällar, mindre sten, grus och sand. Figur 11. Foto över elfiskelokalen 100 meter nedan kraftledningen i Långvattsbäcken. Figur 12. Skiss över elfiskelokalen 100 meter nedan kraftledningen i Långvattsbäcken Det fanns relativt gott om påväxtalger på lokalens botten, dock inte lika mycket som på den övre lokalen i bäcken. Omgivningen bestod av en björkdominerad blandskog med inslag av gran samt en lågtrafikerad grusväg. Lokalen hade i princip ingen beskuggning eller överhäng från omgivande vegetation och nästan inte någon död ved i vattnet. 6

Tabell 4. Antal fångade individer i Långvattsbäcken. 2010-års resultat är markerade i grönt. Öring 0+ Öring >0+ Harr 0+ Elritsa Gädda Lake 300 m uppströms bron 2010-09-03 33 9 2 1 300 m uppströms bron 1988-08-03 24 12 3 100 m nedan kraftledning 2010-09-03 50 6 40 1 100 m nedan kraftledning 1990-09-26 17 2 1 2 100 m nedan kraftledning 1988-08-03 13 2 1 50 Tabell 5. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Långvattsbäcken. 2010-års resultat är markerade i grönt. I de nedersta raderna har medelvärden för varje års elfisken angetts då data uppdelat per lokal inte kunnat påträffas. X= har fångats, men antalet individer har inte angetts i resultaten. Öring 0+ Öring >0+ Harr 0+* Abborre Elritsa Gädda Lake 300 m uppströms bron 2010-09-03 9,8 2,5 0,6 0,3 300 m uppströms bron 1997-09-13 3,9 2,2 300 m uppströms bron 1988-08-03 10,6 5,4 1,3 100 m nedan kraftledning 2010-09-03 12,5 1,4 10,2 0,2 100 m nedan kraftledning 1997-09-13 8,5 5,4 X X 100 m nedan kraftledning 1990-09-26 2,9 0,3 0,2 0,4 100 m nedan kraftledning 1988-08-03 6,4 0,9 0,5 22,7 Medelvärde 2 lokaler 1990 7,3 2,2 0,1 Medelvärde 3 lokaler 1989 8,4 2,4 0,3 Medelvärde 4 lokaler 1988 13,0 0,3 0,3 Medelvärde 3 lokaler 1987 4,2 1,9 0,4 Medelvärde 3 lokaler 1986 0,1 2,6 0,1 * I de nedersta fem raderna har inte åldern på fångade harrar preciserats. Anteckningar om att elfisken även utförts åren 1994 och 1995 har påträffats, men däremot har inga resultat från dessa elfisken kunnat hittas. Öring fångades på båda lokalerna vid elfiskena i Långvattsbäcken och öringbeståndet få anses vara relativt bra. Målsättningen om minst 3-4 stycken 2-åriga öringar/100m 2 har dock inte uppnåtts. Målsättningen är dock rimligare att uppnå på den övre lokalen, 300 meter uppströms bron, eftersom den nedre lokalen lämpar sig bättre för årsyngel än för större öringar. Vårfloden 2010 var dock troligen kraftig även i Långvattsbäcken, liksom i andra vattendrag i området, varför den tillfälliga negativa effekten av vårfloden på öringsbeståndet är svår att bedöma. Resultaten från 1994 och 1995 års elfisken hade därför varit mycket värdefulla, för att bedöma hur stor inverkan denna har haft på bestånden. 7

Sörlidbäcken Sörlidbäcken är ett biflöde till Storumansjön och mynnar via Renbergssjön och Laisbäcken ut i Storuman vid Laisbäck. Sörlidbäcken restaurerades 1990 från vägen mot Renberg och fyra kilometer uppströms av Micael Hedlund, Storumans kommun tillsammans med Vilhelmina skogsförvaltning och Skogsvårdsstyrelsen. Syftet var att skapa ett mer varierat, men framförallt högre vattenstånd, för att i sin tur generera fler ståndplatser för öring och för att dessutom öka vinteröverlevnaden. Restaureringarna utfördes genom att stenar från bäcksidorna placerades ut i vattendraget i form av grupper samt mindre vallar varefter mindre gropar grävdes i anslutning till stengrupperingarna. För att se vilken effekt de utförda åtgärderna i Sörlidbäcken har haft på öringbeståndet i bäcken elfiskades därför en lokal inom den restaurerade sträckan, strax uppströms Sörlidkojan 2010-09-22. Figur 13. Elfiskad lokal i Sörlidbäcken. Elfiskelokalen i Sörlidbäcken var ca 6,8 meter bred och 47 meter lång. Hela vattendragsbredden elfiskades och lokalen hade ett maximalt vattendjup på en meter och ett medeldjup på 0,55 meter. Vattenhastigheten var strömmande och vattnet var klart, ofärgat och kallt. Bottensubstratet bestod huvudsakligen av block i olika storlekar med sten och grus emellan och var mycket ojämnt efter restaureringen. Det fanns mycket påväxtalger och lite vattenmossa på blocken och omgivningen bestod av en talldominerad blandskog med inslag av björk. Figur 14. Foto över elfiskelokalen i Sörlidbäcken. Figur 15. skiss över elfiskelokalen i Sörlidbäcken. 8

Tabell 6. Antal fångade individer i Sörlidbäcken. 2010-års resultat är markerat i grönt. Elfiskelokalen Vändplan ligger uppströms den restaurerade sträckan. Datum Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Lake Vändplan (längst upp) 1995-08-24 24 15 Vändplan (längst upp) 1994-08-23 23 28 Vändplan (längst upp) 1993-09-03 3 12 Vändplan (längst upp) 1992-09-26 1 9 Vändplan (längst upp) 1991-08-28 17 16 Vändplan (längst upp) 1990-09-25 3 7 Sörlidkojan 2010-09-22 1 Sörlidkojan 1995-09-01 1 1 1 Sörlidkojan 1994-08-22 3 Sörlidkojan 1993-09-03 4 1 1 Sörlidkojan 1991-08-27 2 5 1km väst om Renberg 1992-09-29 1 1 1km väst om Renberg 1988-09-20 2 Tabell 7. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Sörlidbäcken. 2010-års resultat är markerat i grönt. Elfiskelokalen Vändplan ligger uppströms den restaurerade sträckan. Datum Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Lake Vändplan (längst upp) 1995-08-24 14,0 9,6 Vändplan (längst upp) 1994-08-23 13,4 16,0 Vändplan (längst upp) 1993-09-03 1,1 7,2 Vändplan (längst upp) 1992-09-26 0,8 5,5 Vändplan (längst upp) 1991-08-28 11,5 8,9 Vändplan (längst upp) 1990-09-25 2,3 4,7 Sörlidkojan 2010-09-22 0,7 Sörlidkojan 1995-09-01 0,5 0,4 0,6 Sörlidkojan 1994-08-22 1,9 Sörlidkojan 1993-09-03 1,6 0,4 0,5 Sörlidkojan 1991-08-27 0,5 2,1 1km väst om Renberg 1992-09-29 0 0,3 0,25 1km väst om Renberg 1988-09-20 0,9 0 Vid 2010-års elfiske påträffades endast ett litet öringyngel. Öringtätheterna inom den restaurerade sträckan hade därmed inte ökat sedan åtgärderna utfördes enligt de tillgängliga elfiskeresultaten. Vid alla elfisketillfällen har dock medelstorleken på årsynglen av öring varit mycket låg, vilket antingen kan vara en effekt av låg vattentemperatur i bäcken eller brist på föda. Den låga medelstorleken bör även kunna inverka negativt på vinteröverlevnaden för öring under det första levnadsåret. I de flesta vattendrag i Västerbottens inland är årsynglen ca 65-70 mm långa i augustiseptember, medan årsyngel i Sörlidbäcken endast har uppgått till mellan 25 och 49 mm i längd. De små öringarna i Sörlidbäcken har därmed mindre energireserver att överleva vintern med än i andra vattendrag. Uppströms det restaurerade området har däremot öringbeståndet ökat under 1990-talet. En möjlig förklaring till denna ökning är att området kalkades från 1992 och framåt för att motverka den antropogena försurningen. Den låga tätheten av öring före 1992 orsakades därmed troligen av försurning. 9

Kvarnbäcken-Stensele Kvarnbäcken avvattnar ett stort område mellan E12 an och E45 an öster om Storuman och har sina källflöden i relativt stora sjöar såsom Ansjaur och Rackosjön. Inom sitt avrinningsområde har bäcken som mynnar ut i Stenselemagasinet mellan Stensele och Forsvik även en mellanlagringsstation för slam samt en nedlagd industritipp. I Kvarnbäcken har dock både flodpälmusslor och Vattenskalbaggen Rhantus fennicus, finsk gulbuk, påträffats. Den senare är bara påträffad i denna bäck samt ett vattendrag utanför Mårdsele inom Sverige. Figur 16. Elfiskad lokal i Kvarnbäcken. Kvarnbäcken eller Rackosjöbäcken som den heter i SMHI s vattendragsregister, har restaurerats av Micael Hedlund, Storumans kommun, med syfte på att underlätta fiskvandringen i området och att öka antalet ståndplatser eftersom bäcken är betydelsefull för att upprätthålla en naturlig öringproduktion inom Stenselemagasinet. Sträckan mellan Baltijaure och Byssträsket restaurerades 1988 medan sträckan uppströms Baltijaure restaurerades 1989 och 1997 togs ett sista vandringshinder i form av en flottningsdamm vid Byssträsket bort. Restaureringarna utfördes genom att tillgängligt stenmaterial återfördes till bäckfåran och den gamla fåran uppströms Baltijaure öppnades samtidigt som den kanaliserade fåran stängdes av. För att följa upp de utförda restaureringsåtgärderna i Kvarnbäcken utfördes ett elfiske 2010-09-22 nedanför vägtrumman vid vägen som går mot Rackokalven. Lokalen låg därmed strax uppströms den vid restaureringarna återöppnade ursprungliga fåran. Elfiskelokalen i Kvarnbäcken var ca 6,6 meter bred och 45 meter lång. Hela vattendragsbredden elfiskades och lokalen hade ett maximalt vattendjup på 0,9 meter och ett medeldjup på 0,35 meter. Vattenhastigheten var strömmande och vattnet var klart och ofärgat. Bottensubstratet bestod av stora mängder block som medförde att bottensubstratet var mycket ojämnt med många höljor och skrymslen för öring att utnyttja som ståndplatser. Mellan blocken fanns även sten och grus. Hela bottensubstratet hade ett lager av påväxtalger över sig och det fanns även en hel del bäckmossa på lokalen. Omgivningen bestod av en björkdominerad blandskog med tallinslag. Figur 17. Foto över elfiskelokalen i Kvarnbäcken. Figur 18. Skiss över elfiskelokalen i Kvarnbäcken. 10

Tabell 8. Antal fångade individer i Kvarnbäcken. 2010-års resultat är markerat i grönt. Datum Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Gädda Lake Nedan bron 2010-09-22 39 53 3 1 Nedan bron 1992-08-16 8 Nedan bron 1991-08-26 12 Nedan bron 1990-10-01 5 Nedan bron 1989-07-22 25 10 X X Nedan bron 1988-07-29 3 Nedan bron 1987-09-11 4 X X X Tabell 9. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Kvarnbäcken. 2010-års resultat är markerat i grönt. X= har fångats, men antalet individer har inte angetts i resultaten. Datum Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Gädda Lake Nedan bron 2010-09-22 23,4 35,0 1,7 0,7 Nedan bron 1992-08-16 3,2 Nedan bron 1991-08-26 5,1 Nedan bron 1990-10-01 8,9 Nedan bron 1989-07-22 17,2 6,1 X X Nedan bron 1988-07-29 27,2 2,0 Nedan bron 1987-09-11 1,7 X X X Elfiskeresultatet visar att öringbeståndet i Kvarnbäcken har mångdubblats sedan 1990-talet och att bäcken numera uppvisar mycket höga öringtätheter. De utförda åtgärderna har därmed haft en god effekt på öringbeståndet. Den nedlagda industritippen ligger liksom elfiskelokalen strax nedströms vägen mot Rackokalven, vilket gör att ett eventuellt läckage från denna troligen mynnar ut i bäcken strax nedströms elfiskelokalen och därmed inte påverkar fiskarna inom den elfiskade sträckan, men däremot kan detta möjligen påverka fiskbeståndet längre nedströms i bäcken. 11

Gunnarbäcken-nedströms Lankasjön Gunnarbäcken är en av Storumans kommuns längsta vattendrag och har, liksom Sörlidbäcken sina källflöden vid fjället Storblaiken. Längs sträckningen ner till utloppet i Juktån i Gunnarn passerar bäcken en gruva (Svärtträskgruvan) samt ett antal sjöar. Sträckan mellan Lankasjön och Knutträsket i Gunnarbäcken flottledsrestaurerades 2009 av Tina Hedlund, Aquanord, inom ramen för Storumans kommuns fiskevårdsplan genom att allt grövre material återfördes till bäckfåran, avsnörda sidogrenar öppnades upp och tröskeln där den sedan tidigare bortrivna dammen stått vid Lankasjöns utlopp, förstärktes. Syftet med restaureringen var att öka variationen i bottensubstrat, vattenhastighet, vattendjup och strömförhållanden och genom detta förbättra förutsättningarna för reproducerande öring- och harrbestånd i bäcken (se rapporterna Inventeringar och elfisken inom Juktåns nedre FVO 2007 och Flottledsrestaurering Gunnarbäcken nedströms Lankasjön 2009 ). För att följa upp flottledsrestaureringen i Gunnarbäcken nedströms Lankasjön utfördes därför ett uppföljande elfiske 2010-10-01 nedanför det övre selområdet nedströms Lankasjön. Figur 19. Elfiskad lokal i Gunnarbäcken. Figur 20. Skiss över elfiskelokalen i Gunnarbäcken nedströms Lankasjön. Elfiskelokalen i Gunnarbäcken nedströms Lankasjön var ca 17 meter bred och 42,5 meter lång och hela vattendragsbredden elfiskades. Bottensubstratet bestod av stora mängder grov sten samt block med en del sten och grus emellan. Lokalen hade ett maximalt vattendjup på 1,35 meter och ett medeldjup på 0,55 meter. Flottledsrestaureringen hade därmed fyllt ett av sina syften, vilket var att skapa varierade bottensubstratförhållanden i bäcken. Vattenhastigheten var strömmande och vattnet var klart och ofärgat. Det fanns en del påväxtalger på lokalen samt lite mossa. Omgivningen bestod av en björkdominerad blandskog men där bävrarna i området varit flitiga på att fälla alla kvarlämnade strandnära björkar direkt efter att restaureringarna slutfördes. Bävrarnas avverkning tillsammans med de träd som fälldes och lades ut i fåran under restaureringen medförde tillsammans att det fanns död ved i vattnet. Figur 21. Foto över elfiskelokalen i Gunnarbäcken. 12

Tabell 10. Antal fångade individer i Gunnarbäcken, nedströms Lankasjön. 2010-års resultat är markerat i grönt. Datum Harr 0+ Harr >0+ Elritsa Lake Gädda Nedströms Lankasjön 2010-10-01 2 1 4 Nedströms Lankasjön 2008-09-11 1 5 1 Nedströms Lankasjön 1987-09-14 4 Tabell 11. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Gunnarbäcken, nedströms Lankasjön. 2010-års resultat är markerat i grönt. Datum Harr 0+ Harr >0+ Elritsa Lake Gädda Nedströms Lankasjön 2010-10-01 0,6 0,3 1,1 Nedströms Lankasjön 2008-09-11 0,2 1,1 0,3 Nedströms Lankasjön 1987-09-14 1,0 Elfiskeresultaten visade än så länge inte på ett förbättrat öringbestånd i bäcken eftersom ingen öring påträffades på lokalen. Öring finns i vattensystemet, bland annat i Lankasjön, men dessa öringar har antagligen ännu inte hunnit hitta till den restaurerade sträckan för att reproducera sig. Lokalen var trots bristen på öring lämpad för öring i olika storleks- och åldersklasser, från årsyngel och upp till stora individer, då allt från grunda och steniga strandzoner till djupa höljor med stora block återfanns inom sträckan. Det fanns även relativt gott om ved i vattnet som dels kan utgöra skydd för fisken och dels en födokälla för insekter. Ett nytt uppföljande elfiske kommer att utföras på samma lokal under 2012 för att undersöka om fiskbeståndet har förändrats efter restaureringsåtgärderna. 13

Gunnarbäcken-Kvarnmårkan Den nedre delen av Gunnarbäcken, vilken rinner mellan lilla och stora Bastuträsket, kallas Kvarnmårkan. Sträckan flottledsåterställdes 2009 av Tina Hedlund, Aquanord, inom ramen för Storumans kommuns fiskevårdsplan, genom att allt tillgängligt grovt material återfördes till bäckfåran, avsnörda sidogrenar öppnades upp och lekbottnar anlades genom utläggning av lekgrus. Syftet var att genom att öka antalet ståndplatser och lekbottnar, öka variationen i vattendjup, vattenhastighet och strömförhållanden, kunna förbättra förutsättningarna för ett naturligt reproducerande öringbestånd och därmed även öka öringtätheten inom sträckan (se rapporterna Inventeringar och elfisken inom Juktåns nedre FVO 2007, Flottledsinventering Kvarnmårkan 2008 och Flottledsrestaurering Kvarnmårkan 2009 ). Figur 22. Elfiskad lokal i Kvarnmårkan. För att följa upp flottledsrestaureringen i Kvarnmårkan och se om arbetet hade önskad effekt utfördes därför ett elfiske 2010-10-04 i anslutning till hängbron över bäcken. Kvarnmårkan var vid elfiskelokalen 15,5 meter bred, men eftersom den högra delen av fåran var för djup så elfiskades endast en bredd om 6,5 meter. Lokalens längd var 40 meter. Bottensubstratet bestod av alla fraktioner mellan sand och grova block, med en dominans av block i olika storlekar. Lokalens maximala djup uppgick till 0,6 meter och medeldjupet var 0,3 meter. Vattenhastigheten var strömmande och vattnet var klart och ofärgat. Det fanns gott om påväxtalger på lokalen samt lite mossa och omgivningen bestod av en björkdominerad blandskog. Figur 23. Skiss över elfiskelokalen i Kvarnmårkan Figur 24. Foto över elfiskelokalen i Kvarnmårkan, övre delen av lokalen med lekbotten till höger. Figur 25. Foto över elfiskelokalen i Kvarnmårkan, nedre delen av lokalen. 14

Tabell 12. Antal fångade individer i Kvarnmårkan. 2010-års resultat är markerat i grönt. Datum Öring 0+ Öring >0+ Abborre Elritsa Gers Stensimpa Nedan hängbron 2010-10-04 8 50* (24) 12 Nedan hängbron 2008-09-11 4 17 1 14 Nedan hängbron 2007-08-07 5 8 42 1 11 Nedan hängbron 1988-07-30 1 18 2 * varav 26 stycken var nyutplanterade kassodlade öringar, 24 stycken naturliga öringar Tabell 13. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Kvarnmårkan. 2010-års resultat är markerat i grönt. Datum Öring 0+ Öring >0+ Abborre Elritsa Gers Stensimpa Nedan hängbron 2010-10-04 4,7 26,9* (10,7) 15,5 Nedan hängbron 2008-09-11 5,4 15,9 0,9 17,6 Nedan hängbron 2007-08-07 3,7 0 6,1 37,7 0,6 10,5 Nedan hängbron 1988-07-30 0,3 0 7,9 1,2 * Varav 16,2/100m 2 var nyutplanterade kassodlade öringar, 10,7/100m 2 naturliga öringar. Ett stort antal öringar påträffades på elfiskelokalen i Kvarnmårkan, men 26 av de fångade öringarna var nyutplanterade, kassodlade öringar som eventuellt kan ha trängt undan en del av det naturliga öringbeståndet. Lokalen bedömdes som en mycket lämplig öringbiotop efter flottledsåterställningarna, med gott om ståndplatser för större öring nedströms hängbron och lämpliga reproduktionsområden samt ett flertal ståndplatser för årsyngel ovanför hängbron. Trots den hårda vårfloden 2010 som på många ställen i Västerbottens inland spolat bort lekgrus och okläckt fiskrom och som i Kvarnmårkan skurit av vägen med den nylagda halvtrumman, påträffades ett antal årsyngel. Tätheten av årsyngel hade dock möjligen kunnat vara ännu högre om vårfloden hade varit lugnare. Förhoppningsvis ökar dock den naturliga öringtätheten framöver om fiskevårdsområdet undviker ogenomtänkta fiskutsättningar som konkurrerar med den naturligt reproducerade öringen på sträckan. För att laga vägen och undvika att fler högflöden eroderar bort vägen vid vägtrumman i fortsättningen, lades de gamla betongtrummorna tillbaka som högvattentrummor bredvid den nya halvtrumman (se figur 26 till 29). Figur 26. Huvudfåran i Kvarnmårkan under vårfloden Figur 27. Vägpassagen med den nya halvtrumman 2010 med hängbron i mitten. under vårfloden 2010. 15

Figur 28. Omlagd trumma med de gamla trummorna som högvattentrummor, sett från nedströmssidan. Figur 29. Omlagd trumma med de gamla trummorna som högvattentrummor, sett från uppströmssidan. För att följa upp den fortsatta utvecklingen av fiskbeståndet i Kvarnmårkan kommer ytterligare ett uppföljande elfiske att utföras på samma lokal under 2012. 16

Sammanfattning Torpstabäcken Elfiskelokalen i Torpstabäcken bedömdes som lämplig för öring i olika ålders- och storleksklasser, men trots detta visade elfisket inte på ökade öringtätheter. En orsak kan möjligen vara den kraftiga vårfloden 2010 som i många bäckar i Västerbottens inland helt eller nästan helt slog ut bestånden av öringyngel genom att rommen antingen spolades bort eller krossades i samband med att bottensubstratet omfördelades i vattendragen. Ett annat alternativ är att öringen inte hunnit hitta tillbaka till lokalen för att reproducera sig sedan restaureringen genomfördes. Fram till att restaureringen genomfördes medförde troligen den sänkta sjönivån och det partiella vandringshindret vid kvarnen att öringbeståndet i anslutning till elfiskelokalen var minimerat. Det tar därmed tid att återskapa ett naturligt öringbestånd i de övre delarna av bäcken. Ytterligare ett uppföljande elfiske kommer dock att utföras under 2012 för att följa den fortsatta utvecklingen av fiskbeståndet i bäcken. Långvattsbäcken Restaureringen av Långvattsbäcken var lyckad även om 2010-års elfisken inte visar att målsättningarna om 3-4 stycken 2-åriga öringar/100m 2 har uppnåtts. Öringbeståndet på den övre lokalen hade totalt sett dubblerats sedan 1997 och årsynglen stod för den största andelen av ökningen. Även på den nedre lokalen hade antalet årsyngel ökat kraftigt trots den kraftiga vårfloden, men en motsvarande minskning av antalet äldre öringar medförde att den totala mängden blev konstant jämfört med elfisket 1997. Sörlidbäcken Restaureringen i Sörlidbäcken har inte gett någon positiv effekt på öringbeståndet utifrån resultatet från det genomförda elfisket. Uppströms den restaurerade sträckan har däremot öringbeståndet ökat under 1990-talet, vilket troligen är en effekt av att kalkning mot försurning genomfördes från 1992 och framåt. Öringen i Sörlidbäcken är dock mycket liten i förhållande till sin ålder och bör därmed få problem att överleva vintern, framförallt under sitt första levnadsår då dess energireserver är mindre än hos större individer. En möjlig orsak till den låga medelstorleken kan vara den låga vattentemperaturen i bäcken. Kvarnbäcken- Stensele Restaureringen i Kvarnbäcken har gett mycket goda resultat på öringbeståndet i bäcken. Tätheten av öring hade ökat med 1825 % sedan det senaste elfisket 1992, från 3,2 st/100m 2 till 58,4 st/100m 2. Elfiskelokalen var mycket fin med mängder av stora block med skrymslen och håligheter emellan för öringen att utnyttja som ståndplatser och gömställen. Gunnarbäcken- nedströms Lankasjön Vid elfisket i Gunnarbäcken fångades, trots den för öring lämpliga lokalen med både grunda stenområden och djupa höljor med block, inga öringar. Istället fångades två ettåriga harrar, en lake och fyra årsyngel av gädda. Gäddorna kom troligtvis från det lilla selet strax uppströms elfiskelokalen. Ytterligare ett uppföljande elfiske kommer dock att utföras under 2012, vid vilket öringbeståndet förhoppningsvis har ökat. Gunnarbäcken- Kvarnmårkan En stor mängd öringar fångades vid elfisket i Kvarnmårkan, många av dessa var dock nyutplanterade, kassodlade öringar som fiskevårdsområdet hade planterat ut. Dessa öringar kan därmed ha trängt undan en del av den naturligt reproducerade fisken från elfiskelokalen. Dessutom var vårfloden mycket kraftig, vilket kan ha medfört något minskade öringtätheter. Trots allt var tätheterna av öring dock relativt höga på lokalen, även om tätheterna inte ökat jämfört med innan restaureringen. Ytterligare ett uppföljande elfiske kommer dock att utföras under 2012 för att undersöka fiskbeståndets fortsatta utveckling. 17