Seminarium 7/9 Vision 2020 Moderator: Ulf Dalnäs Medverkande: Åsa Nilsson, Arbetsförmedlingen i Göteborg Katarina Borne och Magnus Gunnarsson, Avdelningen för analys och utvärdering Margareta Hallberg, dekan, Humanistiska fakulteten Björn Brorström, rektor, Högskolan i Borås Anna Brodin, utbildningschef, Lärarutbildningsnämnden 3 teman 1. Demografi, behov, prognoser, dimensionering. Hur kan vi möta kraven från en dynamisk värld? Hur ser framtidens student ut? 2. Vilka frågor är viktigast? Var ska fokus ligga? Hur ska vårt utbildningsutbud se ut? Vilken profil ska GU eftersträva? Bredd eller elit? Hur ser universitetets samhällsansvar ut, tex vad avser att förse regionen med arbetskraft eller det livslånga lärandet? Hur ser konkurrensen ut och vilka ska vi samverka med? 3. Regional samverkan och nationell samordning roller och fördelar. Hur ska vi se oss som region? University of West Sweden? Tema 1 Katarina Borne inledde seminariet med att ge en övergripande bild av hur GU ser ut jämfört med andra lärosäten i Sverige med avseende på examensvolymer, fördelning av hst på grund och avancerad nivå, andel inresande studenter, fördelning fristående kurser/program. GU har, i likhet med övriga stora universitet i Sverige, en relativt jämn balans mellan examina på grund respektive avancerad nivå. Om man tittat på heltidsekvivalenter av utbildning på avancerad nivå ligger GU strax över det nationella snittet på 18%. GUs tradition av att vara ett friståendekurs universitet håller i sig även om andelen program, i enlighet med den nationella trenden, har ökat från 56% till 61% sedan Bolognareformens införande 2007. (De specialiserade lärosätena (t.ex Chalmers) har generellt en högre andel av både examina och heltidsekvivalenter på avancerad nivå, medan det för mindre högskolor är det omvända förhållandet.)
När det gäller studenter så är GU ett universitet som attraherar något färre inresande studenter jämfört med det nationella snittet (GU: 7%, nationellt snitt: 10%, specialiserade lärosäten i topp). I HSVs statistik över nybörjare så attraherar GU 28% av nybörjarna i Västra Götalands län. Ca 10% av nybörjarna går till högskolorna i regionen. Om man tittar på nybörjarnas val i kommunen så ligger GU i topp, men t.ex Lund och Umeå klättrar i listan till 5:e respektive 9:e plats. Efter utbildning får en stor andel av GUs studenter arbete och en förhållandevis stor andel stannar kvar i regionen (78% i Västra Götaland + Halland). Betydelsefulla förestående förändringar att ta i beaktande när det gäller det framtida utbildningslandskapet är t.ex befolkningsframskridningen, konjunkturförändringar och strukturella förändringar. Nationellt kommer kullarna att minska fram till 2020 med ca 150 000 nybörjare. I VG regionen och kommunen är förändringen dock inte så negativt utan mer marginell. Vad gäller strukturella förändringar måste utvecklingen av yrkeshögskolan, införandet av studieavgifter och förändringar i inställning till högre utbildning tas i beaktande. Åsa Nilsson från arbetsförmedlingen talade om hur krav och förväntningar på högre utbildning har förändrats både från arbetsgivarhåll och från ungdomar. Från arbetsgivare ställs idag krav på eftergymnasial högre utbildning, gärna universitetsutbildning, även i yrken där det inte varit ett krav tidigare. Högre utbildning har blivit ett grundkrav för att kunna göra karriär idag. Lång och trogen tjänst räcker inte längre. Ungdomarna tenderar att resonera likadant. Det är idag självklart att gå gymnasiet och ganska självklart att fortsätta med högre utbildning. Mönstret för ungdomar idag är att de varvar jobb med resor och studier under en ganska lång tid innan de bestämmer sig för en karriär eller ett yrke. De tar alltså längre tid på sig att etablera sig på arbetsmarknaden än tidigare generationer av ungdomar. Samtidigt går man tidigare i pension idag. Tiden man befinner sig på arbetsmarknaden har blivit kortare. De som jobbar måste generera mer för att försörja de yngre och äldre. För detta krävs högre kompetens. Den generationsväxling som vi är mitt i innebär att 40 talisterna går i pension samtidigt som 90 talisterna är ganska många. Fram till 2025 går 65% av lärarna i pension 12 000 lärare. 50% ekonomer går i pension. Det innebär ca 10 000 i VG regionen. 50% av alla bibliotikarier går i pension ca 700 stycken i VG regionen. Samma mönster finns både på nationell och europeisk nivå. Det kommer alltså att uppstå en konkurrens om människor med dessa utbildningar. När ungdomar väljer så är det familj och vänner som påverkar mest. De som är helt säkra på vad de vill läsa så är innehållet viktigast. För andra så kan allt som finns runtikring en utbildnings vara av betydelse. Är det en bra studentstad t.ex? Möjligheter på arbetsmarknaden är en viktig aspekt när man väljer utbildning eller lärosäte. Vilken koppling har utbildningen eller lärosätet till arbetsmarknaden? Utbyte mellan arbetsmarknad och utbildare. Vilken
verklighetsförankring har utbildningarna, inte bara praktik eller examensarbete? Ungdomar förväntar sig inte alltid att de ska jobba inom offentlig sektor. Dessa yrken behöver marknadsföras. Universitetet behöver jobba med det. Frågor som lyftes i diskussionen Yrken eller kompetens? Frågan om studenternas anställningsbarhet uttrycktes i nyckelorden yrke eller kompetens. Ska vi tänka att vi utbildar för specifika yrken eller ska vi tänka att vi ger studenter kompetenser som är användbara på arbetsmarknaden? Arbetsmarknaden är föränderlig och dess olika lokala, regionala och globala sfärer är länkade till varandra. Yrken är inte specifikt nationella idag och det finns, nästan oavsett yrke, en koppling till andra länder. Regionen är en internationell arbetsmarknad och många studenter söker sig till den globala arbetsmarknaden. Kompetensen har blivit konkurrensmedlet framför andra. Samtidigt så är arbetsgivarna ibland osäkra på vad en student kan om den inte gått de traditionella utbildningsprogrammen. Arbetsgivarna behöver informeras om vilka kompetenser och förmågor en student har, inte bara vilket eventuellt program den gått. Magnus Bergquist delade med sig av erfarenheter från IT fakulteten, vars förutsättningar skiljer sig åt från andra fakulteter vad gäller anställningsbarhet. På IT tänker man inte så mycket i termer av profession utan mer i termer av arbetsmarknad. IT branschen ändrar sig otroligt snabbt och utbildningen måste anpassa till den. Fakulteten kan aldrig förutsäga vilket jobb studenterna kommer att få, men man vet hur arbetsmarknaden ser ut och kan därmed utveckla strategi för att följa den. Behovet av livslångt lärande och kompetensutveckling växer. Behov av examen finns, men är svårt att förutsäga. Tema 2 Margareta Hallberg, dekan vid humanistiska fakulteten, tog sin utgångspunkt i att universitetsvärlden, både lokalt och globalt, befinner sig i en identitetskris både vad gäller utbud/innehåll och ekonomi. Krisen handlar om vad utbildningen kan vara, vad den bör vara och vad den får kosta. Universitetet tvingas tänka om, tänka nytt, prioritera inom de tämligen snäva ramarna för att nå högsta kvalitet till största lönsamhet. Frågor som berör bredd eller spets, profilering, fristående kurser eller program och samverkan med andra utbildningsanordnare blir akuta. 1. Relationen mellan bredd, profilering och spets. Margareta menade att frågan om bredd eller spets är felformulerad. I grund och botten är frågan om bredd eller spets inte den centrala. Det är istället frågan om kvalitet. Oavsett vilken profilering man har så krävs god kvalitet: Akademisk kvalitet, att utbildningen lever upp till högskolelagens krav, att lärarkompetensen lever upp till högskolelagens krav.
Frågan om profilering av utbildning behöver ses i relation till forskning. GU kan inte vara bra på allt och profilering kan inte användas inom alla fält. Forskningsanknuten utbildning är svaret. Om forskningen är ledstjärna för utbildningen så blir forskningsanknytning naturligt i utbildning och utbildningen blir högkvalitativ. 2. Fristående kurs i relation till program. Fristående kurser är ovärderligt vid ett universitet. Både för bildning, det livslånga lärandet och för studenternas vals skull. Fristående kurser måste ha lika hög kvalitet och samma förväntningar riktade mot sig som andra utbildningar. De ska vara lika stimulerande och engagerande och hålla hög klass på det vetenskapliga innehållet. En fråga som GU behöver ta ställning till för framtiden är relationen mellan mellan förberedande kurser och orienterade kurser. Vem ska ge kurser som förbereder till högre utbildning universitetet eller gymnasieskolan? Orienterande kurser, kan vara av annat slag och rikta sig mot t.ex pensionärer eller ungdomar som vill pröva på olika studier. Målsättningen är inte att ta över något från gymnasiet utan att dessa kurser är orienterande inom högskolans utbud. Dessa kurser måste hålla samma engagemang och kvalitet som övriga. 3. Samverkansrelationer utöver Chalmers, näringsliv och kommun etc. Vilka ytterligare partners kan finnas? Margaret slog ett slag för Folkuniversitetet som samarbetspartner med GU. På vilka sätt kan GU och FU samverka och överbrygga på ett tydligare sätt? Har mycket samma kurser som på GU. Vad skiljer dem åt mer än att GU erbjuder en speciell form av kurser vars attraktivitet består i lärarnas högskolekompetens. Tema 3 Anna Brodin från LUN underströk frågan om vilken roll GU ska ha vad gäller livslångt lärande och samhällsansvar i relation till lärarutbildningen och Lärarlyftet 2 där det finns stora samverkansproblem både inom GU och mellan GU och övriga högskolor i regionen. Kan vi ha samverkan i form av arbetsfördelning? Björn Brorström från högskolan i Borås berättade att man där arbetar efter mottot: vetenskap för profession. Grunden är vetenskaplig och tillämpningsorienterad. Högskolan riktar sin verksamhet mot yrkeslivet och aktörer utanför högskolan i näringslivet och det vidare samhället. Högskolans utveckling har också en nära koppling till stadens utveckling. Textil och mode är t.ex starka teman både inom högskolan och för staden. Samverkan över gränser inom högskolan i form av kvalitetsråd och professorsråd är en förutsättning.
Samarbeten med andra lärosäten är viktig för att nå målet om 50% forskningsanknytning. Bra regionala lösningar kan göra att vi slipper vi nationell samordning av högskolor. Men samverkan fungerar bara om det finns viss självständighet hos båda parter. Borås kan inte konkurrera i alla sammanhang men har många bra idéer och behöver stöd om dessa ska kunna förverkligas. Diskussion Den framtida studenten? Vilka är de 2020 Ålder? Förmodligen inte bara i åldern 19 24. Allt fler yrkesarbetande kommer att behöva gå tillbaka till högre utbildning för att kompetensutveckla sig genom att t.ex gå en masterutbildning samtidigt som man jobbar. På avancerad nivå kommer vi att se en större bredd i ålder och erfarenhet hos studenterna. Dagens unga studenter tenderar att surfa runt mellan utbildning, jobb och resor. Vägen är inte spikrak utan de prövar sig fram. Vilka krav ställer det på GU:s utbildningsutbud i form fristående kurser eller program? Framtidens student tillhör en digital generation. Vilka krav ställer det på undervisningsformer? Distansutbildningar har minskat i Sverige. Är det önskvärt? Hur ser utvecklingen ut på GU och internationellt? Bredd spets Olika aspekter av bredd spets frågan tog fart i diskussionen. En modell där man bara antar spets, och därmed få, studenter som tas väl hand om genom hela utbildningen. En annan modell där man anta brett och stort, men i vilken studenter slås ut efter hand för att nå spets. Vilken balans är bäst för GU? Vilka fördelar finns med att smalna av GUs profil något? Eller är det bredden vi är bra på? Kan vara svårt att behålla ett djup i alla ämnen och discipliner samtidigt om bredden ska prioriteras. Och hur gör vi med det akademiskt helhetsansvar. Om vi bara ser till det lokala eller regionala så glömmer vi att lyfta blicken och se vad Sverige behöver som kunskapsnation. Ex Uppsala har en professor i assyreologi. Han är ensam i landet. En student var tredje år. Men han är en framgång internationellt. Vad ska de göra när han går i pension. Har inte råd att rekrytera en stjärna. Om landet vill behålla internationell kompetens så måste det kosta även på grundutbnivå. Ett annat ex gäller språkutbildningar. Många språk är borta på många håll eftersom det blir för få studenter på grundutbildningen. Är det en bra modell att koncentrera småspråken på universiteten. Men om vi lägger ner skolspråken, var hamnar vi då i ett internationellt perspektiv.
Universitetets samhällsansvar? En utbildningsvision för GU bör sätta in universitetet i de samhällsförändringsprocesser som pågår. Ett universitet kan med sina samlade kunskaper vara med och prägla samhällsutvecklingen. GU bör ta till vara forskning om de ökade sociala klyftorna och oron som karaktäriserar både Göteborg och övriga Europa för att utforma en sådan vision. En aspekt av ökade sociala klyftor är det nuvarande studiemedelssystemet. Unga människor vågar i allt mindre grad ta studiemedel idag. De jobbar samtidigt som de studerar. Det nuvarande systemet gynnar de som kan få stöd från föräldrar t.ex. Universitetet måste ta ett socialt grepp och verka för ett förändrat studiemedelssystem. Hit hör också frågan om breddad rekrytering. Breddad rekrytering krävs för att vi ska kunna bli ett kompetensbaserat samhälle. Ställer krav på vem som ska ge det stöd som behövs för studenter som kommer från studieovana miljöer. Det är i stor grad en resursfråga. Kan breddad rekrytering stöttas genom att inte ha en resurstilldelning med skarp avräkning? Finns det en motsättning mellan samhällsansvar resurstilldelning som vi behöver ser över? En annan aspekt är när studenterna som rekryterats från studieovana miljöer väl är inne på utbildningar. Vad händer första året? Om man går fristående kurs uppmärksammas man kanske inte som nybörjare. Hur kan vi underlätta? Introduktionsdagar? Fristående kurser eller program? Frågan om fristående kurser eller program är förstås en slags profileringsfråga. GU är inte känt som ett tydligt programuniversitet utan snarare som ett fristående kurs universitet. För studenter som läser fristående kurser blir målbilden lätt otydligt eftersom generella examina sällan används för att hjälpa studenten i sina vägval. Det går att förpacka fristående kurser som leder till en examen på ett tydligare sätt i rekommenderade studiegångar (det var hemskt mycket tal om rekommenderade studiegångar inför Bolognareformen, men därefter har mesta fokus hamnat på program). Olika former av skalprogram eller plockprogram, kanske framför allt på avancerad nivå skulle kunna vara ett sätt att ge studenter en examen med viss flexibilitet vad gäller innehåll och studiegång. Programmen ger studenterna struktur, men kanske kan man tänka sig en programutveckling som ger större möjlighet för studenten att välja kurser inom ramen för programmet. Ett exempel på generell examen förpackad i programform är det tvärande kandidatprogrammet i liberal arts i samarbete mellan humanistisk och naturvetenskaplig fakultet. Samverkan Det behövs mer samverkan mellan högskolor, men även inom GU. Har gjorts mycket med samarbete mellan lärosäten, men vi måste hitta hållbara former. Vi
borde kunna vara proaktiva och komma överens om att vissa saker ska ligga på vissa ställen, andra på andra ställen. Vi kan vara ett bra exempel gentemot andra regioner Västsvenskt lärosäte. Profilering kommer med samverkanspaketet. Hur ser ungdomar på högskola och andra post gymnasiala utbildningar?