Remiss: Slutbetänkande. Bättre insatser vid missbruk och beroende

Ärendenr HSN 2011/218 1 Handlingstyp Tjänsteskrivelse Datum 31 augusti 2011 Hälso- och sjukvårdsnämnden Remiss: Slutbetänkande. Bättre insatser vid missbruk och beroende Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsnämnden lämnar hälso- och sjukvårdsförvaltningens yttrande till Regionstyrelsen. Bakgrund Regionstyrelsen har begärt yttrande över slutbetänkande Bättre insatser vid missbruk och beroende, SOU 2011:35. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen Ann-Christin Kullberg Hälso- och sjukvårdsdirektör Thomas Kunze Chefläkare Eva-Britt Hallquist Verksamhetsområdeschef för primärvård och psykiatri Bilaga: Yttrande: Bättre insatser vid missbruk och beroende SOU 2011:35 Besöksadress Visborgsallén 19 Postadress 621 81 Visby Telefon 0498-26 90 00 vxl E-post registrator_hsn@gotland.se Webbplats www.gotland.se Org nr 212000-0803

Ärendenr HSN 2011/218 Yttrande SOU 2011:35 2011-08-30 1 (7) Hälso- och sjukvårdsnämnden Bättre insatser vid missbruk och beroende SOU 2011:35 Sammanfattning av och kommentarer till Missbruksutredningen Missbruksutredningen (SOU 2011:35) omfattar åtta reformområden. I följande text sammanfattas sex av utredningens åtta reformområden och dess förslag som, utifrån ett hälso- och sjukvårdsperspektiv, är särskilt viktiga för Hälsooch sjukvårdsförvaltningen och samverkansinstanser inom Region Gotland att ta ställning till. De sex reformområden vi fokuserat på är följande: tidig upptäckt och kort intervention, tydligare ansvar för effektivare vård, stärkt ställning för individen, vårdens innehåll, boende och sysselsättning, bättre kvalitet, kunskap och kompetens samt vård utan samtycke. De två reformområden som vi valt att inte närmare kommentera är; polisens och kriminalvårdens roll och arbetsplatsen, arbetsmarknadspolitiken, socialförsäkringen. Likaså lämnar vi åt andra att arbeta med hur förslagen ska finansieras och genomföras på Gotland. Missbruksutredningens målsättning har varit att lägga fram förslag som ska syfta till att skapa en kunskapsbaserad missbruks- och beroendevård och överlag tycker vi att de förslag till förbättringar som utredningen presenterar är bra men efter varje område har vi lämnat reflektioner och eventuella synpunkter. I utredningen används begreppen kommun och landsting. I texten har vi, för ökad förståelse, valt att komplettera med våra nuvarande förvaltningsindelningar; Socialförvaltningen (SOF) och Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF). Besöksadress S.t Göransgatan 3 Postadress SE-621 84 Visby Telefon +46 (0)498-26 90 00 vxl E-post regiongotland@gotland.se Bankgiro 339-8328 Postgiro 18 97 50-3 Org. nr. 212000-08 Webbplats www.gotland.se

2 (7) Tidig upptäckt och kort intervention Både kommunen (SOF) och landstinget (HSF) ska ha ett lagreglerat ansvar för rådgivning till personer med riskbruk, missbruk eller beroende. Landstinget (HSF) ska, i egenskap av huvudman för hälso- och sjukvården, upprätta program inom primärvården som syftar till att tidigt identifiera och intervenera vid riskbruk, missbruk eller beroende. Mödra- och barnhälsovårdens uppgifter när det gäller att tidigt identifiera och intervenera vid riskbruk, missbruk eller beroende, samt erbjuda mödrar med missbruk eller beroende uppföljning av barnet, ska ingå i programmet för tidig identifikation och intervention. Allmänläkare inom primärvården ska erbjudas fortbildning om tidig identifikation och intervention. Kommentarer: Som helhet tycker vi att dessa förslag är bra. Utredningen föreslår att patienter med vanligt förekommande missbruks- och beroendetillstånd, och då främst vad gäller alkohol, ska normalt kunna erbjudas behandling inom primärvården. Till behandling räknas exempelvis läkemedelsbehandling och psykosocial behandling av alkoholberoende. För att det i praktiken ska vara genomförbart kommer det att ställas nya och högre krav på framför allt primärvården eftersom det är till primärvården personer ofta söker sig i första hand. Enligt utredningens förslag ska allmänläkare inom primärvården erbjudas fortbildning vilket förstås är bra men även övrig personal i primärvården, såsom sjuksköterskor och personal med beteendevetenskaplig utbildning, behöver öka sina kunskaper på området. Om personer med missbruks- och beroendetillstånd ska upptäckas tidigare är det, enligt utredningen, viktigt att elevhälsan/studenthälsan och företagshälsovården också blir bättre på att identifiera och kort intervenera vid missbruk. Detta håller vi givetvis med om men eftersom dessa instanser inte ingår i den hälso- och sjukvård som HSF och SOF bedriver, utan tillhör BUF och privata aktörer, har vi valt att inte kommentera dessa områden närmare. Tydligare ansvar för effektivare vård Insatserna inom missbruks- och beroendevården ska syfta till att ge vård, behandling och stöd åt personer som genom sin användning av alkohol, narkotika, läkemedel och dopningsmedel eller andra liknande medel riskerar att

3 (7) skada sin hälsa eller sociala situation. Det är första gången ansvaret för läkemedel och dopingmedel specifikt beaktas. Landstinget (HSF) ska ansvara för tillnyktringsverksamhet, abstinensvård och behandling. Kommunerna (SOF) och landstingen (HSF) kan anpassa den lagreglerade ansvarsfördelningen för att bättre möta regionala och lokala behov genom att sluta överenskommelser om att överlåta uppgifter mellan varandra. Kommunen (SOF) och landstinget (HSF) ska var för sig ha ett ansvar för utredning, bedömning, planering och uppföljning. Om en person är i behov av insatser från både kommunen (SOF) och landstinget (HSF) ska kommunen (SOF) ha det övergripande ansvaret för att upprätta individuell plan om inte kommun (SOF) och landsting (HSF) har kommit överens om annat. Landstinget (HSF) ska med kommunerna (SOF) i landstingsområdet (Region Gotland) ingå ett avtal i fråga om insatserna för personer som har problem med missbruk eller beroende eller riskabel konsumtion, i vilket samarbetet mellan huvudmännen regleras. Det ska införas en sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör uppföljning av vård-, behandlings- eller stödinsatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Kommentarer: De förslag som utredningen lagt fram är bra. Vi förordar ett fortsatt delat ansvar för missbruks- och beroendevården men ansvaret bör genom avtal och överenskommelser förtydligas och i vissa avseenden bör också ansvaret omfördelas. Omfördelningen av ansvar rör främst tillnyktringsverksamheten samt den specialiserade behandlingen där idag SOF står som huvudman. Att överföra dessa verksamheter till HSF skulle öka möjligheterna till en sammanhållen vårdkedja med tillnyktringsenhet, abstinensvård och behandling under samma tak vilket skulle öka patientsäkerheten och kvaliteten i vården. Detta då vi inom hälso- och sjukvården har en medicinsk kompetens som kan diagnostisera såväl somatiska som psykiatriska tillstånd vilket är viktigt då den aktuella patientgruppen ofta har en hög samsjuklighet, inte sällan förekommer beroende i kombination med andra psykiatriska tillstånd såsom ADHD, depression, ångest och bipolär sjukdom, som måste beaktas för framgångsrik behandling av missbruks- och beroendetillstånd. I och med de högre krav på dokumentation som personal inom hälso- och sjukvården har att förhålla sig till skulle patienternas problematik journalföras vilket ger oss nya möjligheter att följa upp patienterna och på sikt också kvalitetssäkra våra insatser.

4 (7) Vad gäller psykosocialt stöd samt stöd till boende, sysselsättning och försörjning tycker vi att utredningens förslag, att låta kommunen (SOF) ansvara för detta, är bra. Stärkt ställning för individen Det ska införas en förstärkt vårdgaranti för personer med missbruk eller beroende. Den förstärkta vårdgarantin innebär i korthet en skyldighet för landstinget att tvärprofessionellt utreda och inleda behandling i planerad, specialiserad vård inom senast 30 dagar och en skyldighet för kommunen (SOF) att upprätta individuell plan inom senast 30 dagar. Om landstinget (HSF) inte uppfyller garantin kan patienten fritt välja utförare av bedömd behandling i hela landet. Den förstärkta vårdgarantin ska följas upp utifrån i vad mån landstingen (HSF) och kommunerna (SOF) uppfyller sina skyldigheter och hur garantin påverkar prioriteringen mellan olika patient- och klientgrupper inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Den enskilde ska ha en i lag reglerad rätt till ett bra bemötande av dem som verkar inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. I arbetet med att utveckla insatserna inom missbruks- och beroendevården ska landstinget (HSF) och kommunerna (SOF) ta tillvara erfarenheter hos brukare och deras närstående. Organisationer som företräder människor som behöver missbruks- och beroendevårdens insatser samt deras närstående bör ges möjlighet att aktivt medverka till innehållet i samarbetsavtal mellan kommuner (SOF) och landsting (HSF) och vara delaktiga i uppföljningen av dessa avtal. Kommentarer: Att öka tillgängligheten och förkorta väntetiderna till vården är givetvis oerhört viktigt för att kunna hjälpa denna, liksom andra, patientgrupper. Därför anser vi att utredningens förslag är bra. Vårdens innehåll, boende och sysselsättning Landstinget (HSF) bör utveckla målgruppsspecifika insatser för att möta vårdbehoven hos personer med läkemedelsberoende och dopningsmedelsmissbruk.

5 (7) Kommunerna (SOF) och landstingen (HSF) ska särskilt utveckla missbruksoch beroendevård som bättre möter vårdbehoven hos barn och ungdomar med hjälp av ett statligt stimulansbidrag. Tillgängligheten till ordinarie insatser bör förbättras och nya insatser utvecklas för målgrupper som har svårt att ta del av det ordinarie utbudet eller har specifika vårdbehov, bland annat gravida kvinnor, personer med funktionsnedsättning, äldre, personer med utländsk bakgrund samt kvinnor i vissa situationer. Läkemedelbehandling bör i större utsträckning finnas som ett behandlingsalternativ av alkoholberoende, inte minst inom primärvården. Substitutionsbehandling av opiat- och opioidberoende bör genom regeländringar vara tillgängligt i hela landet i kombination med psykosociala behandlings- och stödinsatser. Sprututbytesverksamhet för personer med injektionsmissbruk bör genom förändrad lagstiftning vara ett ansvar för hälso- och sjukvården och bli mer tillgänglig i hela landet. Kommentarer: Utredningen betonar behovet av att tidigt fånga upp barn och unga med riskbruk och missbruk, vi instämmer givetvis men ser samtidigt att vi idag brister i detta. För att tidigare upptäcka och kunna intervenera vid riskbruk och missbruk hos barn och ungdomar kommer elevhälsan, BVC, BUP och övrig hälso- och sjukvård att behöva öka sin kompetens och utveckla nya arbetsmetoder. Enligt utredningens förslag ska primärvården kunna tillhandahålla läkemedelsbehandling, framför allt vid alkoholberoende men utredningen beskriver också situationer där även substitutionsbehandling skulle kunna ges i primärvård. Vi är emellertid av åsikten att substitutionsbehandling i primärvård inte är någon stor fråga för Region Gotland där patientunderlaget är relativt litet och de flesta patienter mycket väl kan mötas upp inom den specialiserade vården där vi idag har substitutionsbehandling. Vad gäller sprututbytesverksamhet är vi positivt inställda till utredningens förslag om att bedriva sådan verksamhet om erforderligt är. Vi har dock inget underlag som visar på hur många personer på Gotland som skulle kunna vara föremål för en sådan insats. En närmare kartläggning bör göras innan HSF överväger att införa sprututbytesverksamhet.

6 (7) Bättre kvalitet, kunskap och kompetens Nationella kvalitetsregister inom missbruksområdet ska främjas genom ett statligt prestationsbidrag. Den bör inrättas två nationellt normerade yrkesutbildning för personal inom vård- och stödverksamheter. Den ena utbildningen ska vara grundläggande, omfatta sex månaders studier, och rikta sig till redan yrkesverksamma. Den andra utbildningen ska vara fördjupande, omfatta två års studier och leda till en kvalificerad yrkesexamen, samt främst rikta sig till dem som vill börja arbeta inom missbruks- och beroendevården. Grundutbildningarna till läkare, sjuksköterska, psykolog och socionom, ska stärkas genom ökade kunskapsinslag om missbruk och beroende. Specialistutbildning för sjuksköterskor, psykologer och socionomer bör utvecklas med hjälp av ett statligt stimulansbidrag till lärosäten som bedriver grundutbildning av dessa yrkesgrupper. Kommentarer: Hälso- och sjukvården har idag en vana att arbeta med nationella kvalitetsregister och Psykiatriska klinikens Beroendeteam är med i Svenskt Beroenderegister (SBR) och på väg in i Läkemedelsassisterad rehabilitering av opiatberoende (LAROS). Att införa prestationsbidrag är ett mycket bra förslag för att öka intresset och motivationen hos medarbetare men också hos klinikledningar runt om i landet. Att införa nationella utbildningar och i redan etablerade grundutbildningar införliva kunskaper om missbruk och beroende är bra eftersom kunskapsläget idag är starkt begränsat. Vård utan samtycke De nuvarande tvångslagarna LVM och LPT ska integreras så att LVM upphävs och LPT förtydligas för att bättre tillgodose behovet av vård utan samtycke också för personer med missbruk eller beroende. Landstinget (HSF) får därmed ansvaret för all vård utan samtycke vid psykisk sjukdom. Det ska göras en treårig satsning för att öka kompetensen hos personalen inom LPT-vården vid behandling av personer med missbruk eller beroende. De som ges vård enligt LPT ska förtecknas i ett särskilt register, i vilket bland annat orsak till intagning och vistelsens längd ska registreras.

7 (7) Ett särskilt forskningsuppdrag ska ges för att under en treårsperiod följa tillämpningen av LPT och utvärdera och bedöma effekterna av integreringen av de båda lagarna. Kommentarer: Förslaget om en lagförändring, i form av en integrering, vad gäller tvångslagarna LVM och LPT menar vi är bra. Det förutsätter förstås en tydlig omfördelning av ansvar där HSF blir ensam huvudman för all tvångsvård. En sådan förändring skulle innebära att personer som i nuläget vårdas enligt LVM på inrättningar som bekostas av SOF framledes skulle vårdas inom HSF. Förändringen skulle kräva ökade budgetmedel till HSF för att kunna ta de kostnader som större lokaler och en ökad personalstyrka skulle medföra. Psykiatriska kliniken Hälsningar Marie Härlin-Ohlander Verksamhetschef Christine Senter Enhetschef Beroendemottagningen