Bättre naturskydd med mer ekoturism

Bättre naturskydd med mer ekoturism Med bortåt 30 nationalparker och 3 500 naturreservat har Sverige fantastiska möjligheter för att utveckla natur- och ekoturismen i skyddad natur. Detta i en tid då gruppen av friluftsovana storstadsbor växer, samtidigt som allt fler européer söker sig till svensk vildmark, tystnad och oexploaterad natur. Trendspanare 1 pekar på att äkta genuina upplevelser med ett stort innehåll av lärande och aktiviteter har framtiden för sig, och mycket tyder på att efterfrågan på svensk ekoturism kommer att öka kraftigt under de närmaste tio åren. Samtidigt ställer mer urbana sätt att leva nya krav på naturvården. Vinterns vargjakt blottlade en växande motsättning och brist på förståelse mellan stad och land. Bristen på lokal förankring riskerar att bli en akilleshäl för landets naturskyddskrafter. Vi noterar även hur hundratusentals svenskar engagerar sig i bland annat Världsnaturfonden WWF och Naturskyddsföreningen. En stor andel, förmodligen växande, av dessa tar sig emellertid inte själva ut i naturen för att uppleva, lära sig mer och njuta av det vi vill bevara. Mot den bakgrunden är svensk ekoturism ett alternativ för att utveckla svenskt naturskydd och möta framtida utmaningar. En växande rovdjursturism kan inte bara visa att vargen har ett ekonomiskt värde, utan öppnar också upp för ett samtal mellan stad och land. En växande grupp miljömedvetna medborgare som källsorterar, handlar ekologiskt och skänker pengar till ideella naturskyddsorganisationer kan få kraft, inspiration och nya kunskaper med hjälp av ekoturism då man ett par gånger om året sätter guldkant på sina naturupplevelser. Ekoturismmärkningen Naturens Bästa har under de senaste åren inspirerat till mer och bättre ekoturism runt om i landet. Ett antal pionjärer har visat vägen med en lång rad goda exempel. Nu är det dags för nästa utmaning, att på allvar låta ekoturismen kugga in i svenskt naturskydd. Genom att knyta ihop naturskyddet med fantastiska naturupplevelser, upptäckarglädje, läcker mat, kunniga guider, mysigt boende och välkomnande värdar bidrar gästen samtidigt till att lokalförankra naturskyddet, miljöanpassa besöksnäringen och utveckla klimatsmarta alternativ för semestern. 1 Om framtidens friluftsliv av Johanna Danielsson, Kairos Future på Folk och natur 2010 framtidens friluftsliv, den 11-12 februari 2010, Sånga-Säby, Ekerö. 1

Bakgrund För åtta år sedan lanserades kvalitetsmärkningen Naturens Bästa, som för närvarande omfattar drygt 80 godkända arrangörer. Tillsammans erbjuder dessa företag ett par hundra märkta naturresor runt om i Sverige. Under den här tiden har Naturens Bästa haft ett stort inflytande på utvecklingen av svensk ekoturism och har såväl stimulerat bildandet av nya företag, som utveckling av nya produkter och en positiv affärsutveckling inom naturturismen i sin helhet. Ekoturismmärkningen vill dock mer än enbart medverka till än en positiv branschutveckling. Lika viktigt är att ekoturismen stärker naturskyddet, aktivt bidrar till naturskydd och kulturvård, och dessutom blir en kugge i arbetet med att förankra och skapa förståelse för biologisk mångfald bland människor som lever i närheten av värdefull natur. Även här kan Naturens Bästa visa på framgångar exempelvis när det gäller fågelskydd, bevarandet av öppna betesmarker och insatser för att rädda den utrotningshotade fjällräven. Men vi tror som sagt att svensk ekoturism tillsammans med offentliga och ideella naturskyddskrafter kan uträtta avsevärt mycket mer. Ekoturism och naturskydd kan kugga i varandra på ett effektivare vis. Något som skulle ge många naturskyddsinsatser en högre utväxling och mer bestående resultat. Under det senaste halvåret har Ekoturismföreningen genomfört en förstudie, med finansiering från Jordbruksverket, med syftet att klarlägga olika områden där ekoturismen på ett avgörande vis stärker naturskyddet. Förstudien grundar sig på intervjuer och samtal med företrädare för Naturvårdsverket, Världsnaturfonden WWF, Naturskyddsföreningen, ett par länsstyrelser, föreståndare för ett antal naturum och inte minst en lång rad arrangörer inom svensk ekoturism. Studien har vaskat fram följande sju områden där vi bedömer att det finns goda möjligheter att växla upp samarbetet mellan naturskydd och svensk ekoturism till ömsesidig nytta. Vår förhoppning är att denna förstudie snarast möjligt följs av konkreta samarbetsåtgärder i form av gemensamma handlingsplaner, utvecklingsprojekt och samverkansmodeller för att bättre utnyttja ekoturismens potential. 1. Turism i skyddade områden Den stora utmaningen ligger i att få ut många fler människor i våra nationalparker och naturreservat runt om i landet. Det handlar både om traditionellt friluftsliv, liksom om mer och bättre ekoturism. Därför är det olyckligt att utvecklingen åtminstone delvis bromsas av tidigare rådande uppfattningar att kommersiell turism per definition orsakar mer slitage eller störningar än traditionellt friluftsliv. Ekoturism är fortfarande förbjuden i många av landets nationalparker och naturreservat. För att få tillgång till några av landets största nationalparker måste kommersiella arrangörer först söka tillstånd. 2

Ekoturismföreningens uppfattning är att all turism, både kommersiell och traditionellt friluftsliv kan skada, slita och störa. Vi anser dock att det handlar om hur besöken organiseras, vilka kunskaper och attityder som finns hos besökarna och i vilken grad turismen dimensioneras. Vi tror att många kommersiella aktörer med god lokal förankring och en permanent verksamhet i ett område, ofta både kan ha bättre kunskaper och ett större egenintresse av att besöken genomförs med respekt för resmålets biologiska, sociala och kulturella begränsningar. Det innebär inte att turismen i våra skyddade områden ska släppas helt fri. Vi anser att alla besök bör regleras och dimensioneras på ett klokt vis i nära samarbete med naturskyddande myndigheter och berörda parter som markägare och andra användare. Men reglerna ska omfatta alla. Om besökstrycket är för högt i ett område, bör åtgärder vidtas för att begränsa både kommersiella och privata besök. Här upplever vi också en allt större samsyn, åtminstone på ett teoretiskt plan. I praktiken går dock förändringsarbetet för sakta. Ambitionen att ta fram nationella riktlinjer för en hållbar turism i skyddade områden till 2006 2 är ännu inte verklighet. Vi tror att Naturens Bästas sex grundprinciper kring kunskaper om resmålets natur- och kulturvärden, att gynna den lokala ekonomin, miljöanpassa verksamheten, aktivt bidra till naturskydd, krav på uppförandekoder och kunniga guider och kvalitet & värdskap borde var en lämplig utgångspunkt. Dessutom har Ekoturismföreningen på det här området flera års praktisk erfarenhet från driften av en ekoturismmärkning. Kunskaper som vi givetvis ställer till Naturvårdsverkets förfogande. Ett konkret exempel på detta vore att växla upp vår så kallade resmålsanalys, som idag görs av företag som ansöker till Naturens Bästa. Denna kan enkelt tjäna som modell för att ta fram övergripande förvaltningsplaner för hållbar turismutveckling i naturskyddade områden. Ett par pilotinsatser har redan genomförts och steget till en fullskalig arbetsmodell på nationell nivå för att hantera turism, friluftsliv, markägare och naturskydd torde inte vara särskilt stort. Ökande svårigheter kring tillståndgivningen för kommersiell turism i nationalparker som Sarek och Padjelanta stör också uppfattningen om en ökad samsyn på området. Ett par hundspannsarrangörer får inte längre använda dalgångar som man tidigare besökt, och beslutsprocessen tar längre tid och blir allt mer komplicerad. Sannolikt är detta inte ett problem enbart avhängigt av hur naturskyddande myndigheter agerar. Snarare verkar gamla konflikter och oförrätter mellan stat, nybyggare och samer finnas i bakgrunden. Det gör dock inte frågan mindre angelägen att skyndsamt hantera på ett klokt vis. Vi anser också att det finns skäl att se över möjligheten att ge kommersiella aktörer särskilda tillstånd för att röra sig i och visa upp känslig natur. Det kan handla om tillgång till säl- och 2 Se sidan 15 i Rapport 5410 - Värna, vårda. Visa från oktober 2004. 3

fågelskyddsområden, platser för sällsynta växter och så vidare. Givetvis ska denna verksamhet både prövas och kontrolleras ordentligt och för aktörer som inte håller ingångna avtal ska tillstånd omgående dras in. Vinsten ligger i möjligheten att på ett restriktivt sätt visa upp höga naturvärden på ett sätt som både gagnar besökare och bygdens näringsliv. 2. Naturum Naturum ska vara ett centrum för besökare till ett naturområde, och ska ge förståelse för områdets värden och inspirera till besök där. Ungefär så presenteras naturum normalt av Naturvårdsverket. Ekoturismföreningen vill gärna tillägga att dessa naturum, byggda för hundratals miljoner skattekronor, också aktivt bör förmedla och visa besökaren vidare till lämpligt boende, matupplevelser och olika aktiviteter med traktens natur- och ekoturismarrangörer. Vi menar också att särskilda ansträngningar bör göras för att i första hand lyfta fram och stimulera de arrangörer, som aktivt tar ansvar för områdets natur- och kulturvärden, exempelvis företag som väljer att kvala in i Naturens Bästa och leva upp till ekoturismmärkningens krav. En översiktlig genomgång av verksamheten runt Vindelfjällens naturum i Ammarnäs visar dock på en annan verklighet. Rådande lagstiftning och regler sätter av allt att döma stopp för länkar, företagspresentationer och information om traktens kommersiella utbud. Resultatet blir istället att traditionell naturturism på egen hand, med lågt förädlingsvärde och med marginell betydelse för den lokala ekonomin, lyfts fram som det första och ibland även enda alternativet. Vi vill att naturum blir ett aktivt redskap för att förankra naturskydd och förståelse för biologisk mångfald bland bygdens invånare, vilket försvåras av dagens regelverk. Vi befarar också att denna strikta hållning mellan offentligt och privat kan vara en av flera bidragande orsaker till att natur- och ekoturismen inte spirar kring många av landets mest välbesökta naturområden. Vår preliminära bedömning är att utbudet av professionella naturturismföretagare rimligen borde vara mycket större runt exempelvis Hornborgasjön, Ölands södra udde, Getterön, Söderåsen, Tyresta och flera andra naturum. I flera fall har också nationalparker som Fulufjället och nu senast Koster instiftats med en uttalad ambition att etableringen ska skapa arbetstillfällen och lokala intäkter. Här vore det naturligt att låta skattefinansierade naturum bli nav och motor i en sådan process, och inte drivas som en isolerad verksamhet vid sidan av. Vi förmodar att en sådan kursändring kan kräva nya riktlinjer och praxis, och kanske även en förändrad lagstiftning. Ekoturismföreningen deltar gärna i den utvecklingen och ställer givetvis vår kompetens, nätverk och erfarenheter till förfogande för en process som syftar till att öka samverkan mellan naturum och traktens besöksnäring. 4

Vi efterlyser också en översyn av gällande nationella riktlinjer för naturum i Sverige mot bakgrund av att besöksnäringens roll där har reducerats till ett par rader i en fotnot. 3 3. Subventionerade naturguidningar Runt om i Sverige subventioneras varje år tusentals naturguidningar med skattepengar. Guidningarnas huvudmän är i första hand länsstyrelser, stiftelser, naturum och kommuner, men verksamheten bedrivs också med skattepengar i gränslandet mellan offentlig och ideell verksamhet. Exempelvis samarbetet mellan Studiefrämjandet och Naturskyddsföreningen. Ekoturismföreningen är övertygad om att detta utbud sänker många människors betalningsvilja, vilket i sin tur försvårar nyföretagandet och försämrar lönsamheten hos etablerade guideföretag. Subventionerade naturguidningar med skattemedel bör därför undvikas mot målgrupper med god betalningsförmåga och där det finns aktörer som erbjuder ett liknande utbud på kommersiell basis. Inom ramen för denna förstudie har Ekoturismföreningen under det senaste halvåret påtalat dessa problem i samtal och diskussioner med bland annat Centrum för naturvägledning, ett antal naturum och länsstyrelsen i Östergötland. Vi ser därför ett behov av att utveckla tydliga riktlinjer för den här formen av offentlig verksamhet. Vägledningar kring prisnivåer, målgrupper för guidningar, och strategier för att stimulera professionella aktörer på marknaden och förhindra en osund konkurrens. Till hösten planerar Centrum för naturvägledning ett seminarium kring den här frågan, vilket vi tycker är ett utmärkt första steg, men som lämpligen följs upp av fler åtgärder och aktiva insatser i nära samverkan med Ekoturismföreningen och våra medlemsföretag. 4. Lokalförankra svenskt naturskydd Förvaltningen av våra svenska rovdjur är en god mätare på i vilken grad svenskt naturskydd är väl förankrat runt om landet. Vinterns vargjakt visade på stora brister i den ambitionen, och även på en växande konflikt mellan stad och land, liksom mellan många markägare och naturskyddande myndigheter. Ekoturismföreningen anser att svenskt naturskydd kan öppnas för ett betydligt större inslag av lokal delaktighet och för att på så vis förankra nationella beslut kring nationalparker och reservat bland bygdens människor. I programmet för bättre förvaltning av naturskyddade områden 4 reduceras de konkreta åtgärderna för ökad lokal delaktighet till främst en bidragsfråga. Turismen nämns i allmänna ordalag, men görs inte till ett strategiskt redskap för öka den lokala delaktigheten. 3 Se vidare sidan 9 i Rapport 5376 - Nationella riktlinjer för naturum i Sverige, juni 2004. 4 Se vidare sidan 11 i Rapport 5410 - Värna, vårda. Visa från oktober 2004. 5

Vi tror att ett nationellt utvecklingsprojekt kring natur- och ekoturismens möjligheter att bidra till lokal förankring snarast borde sjösättas i nära samarbete mellan Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Ekoturismföreningen. De tidigare beskrivna förvaltningsplanerna för hållbar turismutveckling och pilotinsatser kring rovdjursturism är några möjliga insatser. Arbetet bör dock drivas på bred front med ambitionen att utveckla modeller, summera och lyfta fram goda exempel på området och formulera långsiktiga strategier för hur natur- och ekoturism kan bli fungerande redskap för att förankra svenskt naturskydd runt om på landsbygden. 5. Skötsel och underhåll av värdefulla naturvärden Tusentals naturreservat och ett växande antal nationalparker innebär ökade kostnader för skötsel och underhåll. Enbart på och runt Kinnekulle i Västergötland har det under de senaste åren satsats runt 50 miljoner i en lång rad insatser kring underhåll och skötsel. Med en växande besöksnäring och en positiv utveckling av svensk natur- och ekoturism finns det starka skäl för att utveckla modeller för att öka inslaget av lokal förvaltning med hjälp av privata entreprenörer. Exempel på detta är bevarandet och skötseln av småskaliga jordbruksmarker. Mindre jordbruksfastigheter kan knappast bli lönsamma utifrån småskalig livsmedelsproduktion, och därför bör alternativa inkomstkällor kring turism och besöksnäring utvecklas. Att enbart förlita sig på offentliga bidrag blir onödigt dyrt och dessutom riskabelt i besparingstider då naturvården ofta riskerar att dra det kortaste strået. Svensk ekoturism kan idag visa upp framgångsrika pionjärer på området som Larsbo Gård i Hälsingland och Urnatur i Östergötland. Vår bedömning är att branschens aktörer kan bidra ännu mer, samtidigt som flera långvariga projektsatsningar, exempelvis Bråbygden i östra Småland, med fördel kan komplettera projektintäkter med inkomster från turism. Under utvecklingen av Naturens Bästa har vi också sett flera positiva exempel på när ekoturismarrangörer medverkar i olika inventeringsarbeten, praktisk naturvård eller skötsel av naturreservat 5. Den stora fördelen med detta är att de kunskaper och erfarenheter som skapas i samband med dessa arbetsuppgifter, enkelt kan spridas vidare till intresserade besökare och även omvandlas till bokningsbara upplevelsepaket. Vi har också erfarenheter 6 från samarbete med olika ideella organisationer inom svenskt naturskydd. Även här finns en stor utvecklingspotential i utvecklingen av modeller för samverkan mellan ideella naturskyddsinsatser och ekoturism. 5 Exempelvis inventeringsarbete kring lekbäckar för öring på Gotland, stödutfordring av fjällräven eller hamling av träd i reservat i Östergötland. 6 Exempelvis projekt Jaktfalk, utvecklingen av svensk vargturism och bokningsbara upplevelsepaket till Världsnaturfondens naturskyddsinsatser runt om i Sverige. 6

I det lilla och runt om i landet finns med andra ord redan idag ett antal goda exempel på samverkan kring ekoturism och bevarandet av värdefulla naturvärden. De möjliga framtida synergieffekterna på detta område torde också vara mycket stora, samtidigt som en sådan samverkan bidrar till en lokal förankring. Branschen själv saknar dock tillräckliga resurser för att växla upp och utveckla övergripande strategier och modeller utifrån dessa konkreta pionjärinsatser. Därför föreslår vi även här ett långsiktigt utvecklingsprojekt där olika myndigheter samverkar tillsammans med Ekoturismföreningen. 6. Kompetensutveckling kring biologisk mångfald och ekologi. I Sverige finns idag en imponerande kunskap kring biologisk mångfald och olika ekosystem på universitet, forskningsinstitut, länsstyrelser, naturum och andra institutioner. Samtidigt behövs kunskapsnivåerna bland svenska natur- och ekoturismarrangörer höjas om resmålets natur- och kulturvärden. Att driva ett naturturismföretag är en mångfacetterad uppgift där många olika kompetenser ska kombineras. Vår erfarenhet är att det ofta är andra faktorer än den biologiska kompetensen som avgör framgången bland svenska och internationella besökare. Det betyder inte att de biologiska kunskaperna är undermåliga inom branschen, bara att de kan bli avsevärt bättre. Ett konkret exempel är den växande hästnäringen där vi tror att förbättrad kompetens kring skötsel av beteshagar kan bidra till ökad mångfald bland både blommor och insekter. Samtidigt som blomsterprakt och ett varierat utbud av fjärilar och skalbaggar lätt kan användas för att höja attraktionskraftens i ett bokningsbart arrangemang. Även här behövs modeller och utvecklingsstrategier tas fram för att kunna sprida och vidareförmedla dessa kunskaper inom besöksnäringen. Det handlar sannolikt inte om att skapa en massa nya strukturer, utan snarare att effektivare utnyttja befintliga tillgångar i form av naturum, Artdatabanken, Centrum för biologisk mångfald, länsstyrelser, lokala fågelskådare, botaniker och så vidare. Även detta kan med fördel bli en del i ett långsiktigt utvecklingsprojekt där Naturvårdsverket samverkar med andra myndigheter och Ekoturismföreningen. 7. Klimatsmarta och miljöanpassade naturresor Traditionell svensk naturturism bygger på att besöka naturen på egen hand med hjälp av den egna bilen. Sommarsemestern är enkelt uttryckt hela familjen och halva hemmet i den egna bilen. En genomgång av Naturvårdsverkets egen webbsida med färdbeskrivningar till svenska nationalparker och naturum bekräftar den bilden, vilket rimligen borde uppfattas som 7

besvärande för en myndighet som ansvarar för att landets transportsystem ska miljöanpassas och göras hållbara på lång sikt 7. Svensk ekoturism öppnar upp för nya och klimatsmarta resealternativ genom att konsekvent informera om tåg och buss som förstahandsalternativ. Vidare stimulerar vi professionella naturturismarrangörer att erbjuda upphämtning vid närmaste tågstation och/eller busshållplats och sist, men inte minst, inkluderar en växande andel upplevelsepaketet en stor del av utrustningen i form av tält, kajaker, stormkök och så vidare. Med lätt packning är det då praktisk möjligt att välja kollektiva färdmedel. Tack vare en framsynt finansiering från Naturvårdsverket kunde vi själva under 2006 komplettera Naturens Bästas resesajt med länkar till tåg, buss och hyrbilar på landskapsnivå. Att stimulera alternativa sätt att resa under sin semester kräver dock resurser och inte minst återstår ett omfattande lokalt arbete runt om bland Sveriges kommuner och regionala transportbolag. Dagens modell utgår i princip alltid ifrån att besökaren kommer i egen bil. Genom att en ökad paketering 8, inte minst i kombination av ordentlig information från landets turistbyråer om hur man kan uppleva och upptäcka resmålet till fots, med befintlig kollektivtrafik, hyrbilar och cykeluthyrning skulle många besöksmål tillgängliggöras för besökare som väljer att resa kollektivt. Ett sätt att stimulera en sådan utveckling vore genom en årlig tävling 9 exempelvis i samverkan mellan Naturvårdsverket, Sveriges Kommuner och Landsting och några större persontransportörer, där den attraktivaste och mest klimatsmarta destinationen för bilfria besökare koras varje år. 7 Denna brist på stringens har Ekoturismföreningen påtalat för en handfull av Naturvårdsverkets enskilda tjänstemän i mer än fem års tid, men utan något synligt resultat på verkets webbsida. 8 Ekoturismföreningen har i offentliga debattinlägg och i samtal med bland annat SJ visat på möjligheten att presentera Hornborgasjön i form av ett trandanspaket som utgår ifrån att man tar tåget till Falköping. Än så länge finns inget sådant bokningsbart paket trots ett underlag i form av 150 000 besökare varje år. 9 Hösten 2009 förde Ekoturismföreningen informella samtal med Naturvårdsverket och SKL om den här möjligheten, men fick till svar att ekonomiska resurser sannolikt saknades. Ett halvår senare hoppas vi därför att tiden är mogen. 8