Uppdrag från Riksrevisionsutredningen Rapport Den årliga revisionen Samverkan, kostnader och avgifter ESV 2008:36
ESV:s rapporter innehåller regeringsuppdrag, uppdrag från myndigheter och andra instanser eller egeninitierade utredningar. Publikationen kan laddas ner som tillgänglig PDF och beställas från www.esv.se. Word-formatet kan tillhandahållas via Publikationsservice. Datum: 2008-10-20 Dnr: 52-408/2008 ESV-nr: 2008:36 Copyright: ESV Rapportansvariga: Niclas Renck, Charlotta Carlberg, Ingalill Borild, Mona Nykvist, Emma Holstad, Annika Lysén
Förord Riksdagen har tillsatt en parlamentarisk utredning (Riksrevisionsutredningen) med uppgift att följa upp och se över reformeringen av den statliga revisionen som genomfördes 2003 då Riksrevisionen bildades som en ny myndighet under riksdagen. På uppdrag av utredningen har Ekonomistyrningsverket (ESV) kartlagt samverkan mellan den årliga revisionen och effektivitetsrevision och undersökt och belyst erfarenheter av samarbetet, kartlagt erfarenheter från samverkan mellan den årliga revisionen och myndigheters internrevision, kartlagt styrning och uppföljning i användningen av externa konsulter i genomförandet av den årliga revisionen, kartlagt hur kostnader för den årliga revisionen har utvecklats över tid både för myndigheter och Riksrevisionen samt analyserat nuvarande och alternativa avgiftskonstruktioner för den årliga revisionen. Uppdraget redovisas i denna rapport. I detta ärende har tf. generaldirektör Bengt Anderson beslutat. Utredare Niclas Renck har varit föredragande. I den slutgiltiga handläggningen har också avdelningschef Susanne Jansson, expert Charlotta Carlberg och utredarna Ingalill Borild, Emma Holstad, Annika Lysén och Mona Nykvist deltagit. Bengt Anderson Niclas Renck 3
Innehåll Förord...3 1 Sammanfattning... 5 2 Inledning... 7 3 Den årliga revisionens samverkan... 9 3.1 Samverkan mellan den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen... 9 3.2 Samverkan mellan den årliga revisionen och myndigheters internrevision... 16 3.3 Externa konsulter i genomförandet av den årliga revisionen... 21 4 Kostnader och avgiftsintäkter för årlig revision... 24 4.1 RRV:s kostnader och avgiftsintäkter för årlig revision... 24 4.2 Riksrevisionens kostnader och avgiftsintäkter för årlig revision... 25 5 Kostnader för årlig revision för ett urval av myndigheter... 28 5.1 Bakgrund... 28 5.2 Kostnadsutveckling... 30 5.3 Nyckeltal... 34 5.4 Myndigheternas synpunkter på revisionskostnaderna... 38 5.5 Riksrevisionens kommentarer angående planering av revisionen... 39 6 Avgiftskonstruktion... 40 6.1 Allmänt... 40 6.2 Avgifter för revision... 42 6.3 Riksrevisionens rutiner för fakturering... 44 7 Iakttagelser, överväganden och förslag... 46 Referenser... 56 Bilaga 1 Uppdragsbeskrivning till ESV... 58 Bilaga 2 Planer effektivitetsrevisionen 2007... 60 Bilaga 3 Allmänna villkor... 61 Bilaga 4 Sammanställning av revisionskostnader för ett urval myndigheter... 62 4
1 Sammanfattning Riksrevisionsutredningen har uppdragit åt ESV att kartlägga och analysera ett antal frågor kring den årliga revisionen. I uppdraget har bland annat ingått att kartlägga samverkan inom Riksrevisionen, dess samverkan med myndigheters internrevision samt hur kostnaderna för den årliga revisionen utvecklats. Det finns fyra typer av samverkan mellan den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen inom myndigheten. Samverkan sker genom att båda professionerna deltar i planeringen, i de team som genomför granskningarna, i arbetet med att utveckla gemensamma metoder för granskningar samt informellt erfarenhetsutbyte. Erfarenheterna av samverkan har hittills inte dokumenterats. Men de som intervjuats har alla framhållit att samverkan blivit bättre de senaste åren, i de fall de ägt rum. Eftersom det saknas en systematisk dokumentation är det svårt att bedöma om omfattningen av samverkan har ökat sedan Riksrevisionen bildades. I tidredovisningen går det dock att se omfattningen av ut- och inlån till respektive revisionsgrens granskningsprojekt. Under januari augusti 2007 var andelen utlånade timmar 2,7 procent av det totala antalet arbetade timmar. Motsvarande andel samma period 2008 var 2 procent. Den grundläggande samverkan mellan den årliga revisionen och myndigheters internrevision fungerar väl i de allra flesta fall. Parterna håller löpande varandra informerade om insatser, iakttagelser och planer. Men det finns också exempel på att parterna inte samverkar. Mer sällan sker en fördjupad samverkan som att internrevisionen genomför insatser inom ramen för den årliga revisionen. ESV har inte noterat något anmärkningsvärt i Riksrevisionens dokument som reglerar styrning och uppföljning då externa konsulter används i årlig revision. Kostnaderna för konsulter utgör i genomsnitt under åren 2004 2007 mindre än 3 procent av de totala kostnaderna. De totala kostnaderna för årlig revision ökade med 3 procent mellan 2002 (Riksrevisionsverket) och 2004 (Riksrevisionen). Mellan 2002 och 2007 ökade kostnaderna med 5,3 procent. ESV anser att det är en mycket rimlig kostnadsökning. ESV har dock noterat att de avgifter som enskilda myndigheter betalar för revisionen kan variera kraftigt mellan åren. Det sammanlagda avgiftsuttaget från åtta utvalda myndigheter, som betalade för årlig revision till Riksrevisionsverket, har ökat med 27 procent mellan 2002 och 2007. 5
Andelen indirekta kostnader (OH-kostnader) i förhållande till direkta lönekostnader uppgick 2007 till 178 procent. Jämfört med 2006 är det en minskning med 35 procentenheter. ESV anser att det är en rimlig andel mot bakgrund av Riksrevisionens särskilda förutsättningar, bland annat med tre riksrevisorer. Riksrevisionen tar ut avgifter för revision enligt en tidtaxa med nio intervall. Detta framgår av 15 lagen om revision av statlig verksamhet m.m., som trädde i kraft den 1 januari 2004. ESV har inte funnit tillräckliga skäl för att föreslå att nuvarande avgiftskonstruktion ändras. Men ESV anser att Riksrevisionen bör informera myndigheten om hur stor avgiften beräknas bli för den planerade granskningen. Om det senare visar sig att avgiften blir större än beräknat bör Riksrevisionen klargöra vad avvikelsen beror på. ESV föreslår att avgiftsbeloppen i tidtaxan ses över och vid behov räknas om utifrån Riksrevisionens kostnader för årlig revision. I samband med översynen bör även undersökas om det går att minska antalet intervall i tidtaxan. ESV konstaterar till sist att det finns både för- och nackdelar med att ta ut avgifter för den årliga revisionen. 6
2 Inledning År 2007 tillsatte riksdagen en parlamentarisk utredning med uppgift att följa upp och se över den reformering av den statliga revisionen som genomfördes 2003 då Riksrevisionen bildades som en ny myndighet under riksdagen. Utredningen har till uppgift att se över vissa frågor som aktualiserats efter reformen. Syftet ska vara att utveckla och stärka revisionsreformen. Ett av de områden som ska utredas är den årliga revisionens verksamhet. Utredningen ska bland annat bedöma hur finansieringsprincipen tillämpats och belysa omläggningens konsekvenser. Mot bakgrund av detta har utredningen lämnat ett uppdrag till ESV. Uppdraget Uppdraget till ESV omfattar kartläggning av omfattning och inriktning i samverkan mellan den årliga revisionen och effektivitetsrevision och undersökning av erfarenheter av samarbetet, kartläggning av erfarenheter från samverkan mellan den årliga revisionen och myndigheters internrevision, kartläggning av styrning och uppföljning i användningen av externa konsulter i genomförandet av den årliga revisionen, kartläggning av hur myndigheters och Riksrevisionens kostnader för den årliga revisionen har utvecklats över tid samt analys av nuvarande och alternativa avgiftskonstruktioner för den årliga revisionen. Utredningens uppdragsbeskrivning till ESV framgår i sin helhet av bilaga 1. Genomförande Kartläggningen av samverkan mellan den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen respektive årlig revision och myndigheternas internrevision bygger på dokumentstudier, material från Riksrevisionen och intervjuer. ESV har intervjuat 14 företrädare för Riksrevisionen i form av processägarna för den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen, tre granskningsenhetschefer, sex effektivitetsrevisorer och tre årliga revisorer samt tio internrevisionschefer vid myndigheter under regeringen. Kartläggningen av styrning och uppföljning i användningen av externa konsulter bygger på material från Riksrevisionen. 7
Kartläggning och analys av hur kostnader har utvecklats över tid bygger i huvudsak på dokumentstudier, material från Riksrevisionen, material från ett urval myndigheter och intervjuer. Analys av nuvarande och alternativa avgiftskonstruktioner bygger i huvudsak på dokumentstudier. 8
3 Den årliga revisionens samverkan Enligt uppdraget ska ESV kartlägga omfattning, inriktning och erfarenheter av samverkan mellan den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen. ESV ska också kartlägga erfarenheter från samverkan mellan den årliga revisionen och myndigheternas internrevision. Enligt uppdraget ska ESV också via dokumentstudier kartlägga och redovisa hur Riksrevisionen styrt och följt upp användningen av externa konsulter i genomförandet av den årliga revisionen. ESV ska även redovisa kostnaderna för externa konsulter i den årliga revisionen. 3.1 Samverkan mellan den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen Riksrevisionens organisation Riksrevisionen har tre verksamhetsgrenar: den årliga revisionen, effektivitetsrevisionen och internationell verksamhet. Den årliga revisionen har till uppgift att granska myndigheternas årsredovisningar och räkenskaper, samt bedöma om myndigheternas ledning följer föreskrifter och beslut. Granskningen ska avslutas med en revisionsberättelse. Effektivitetsrevisionen granskar hur effektiv den statliga verksamheten är. Det gäller förhållanden som rör statens budget, genomförandet och resultatet av den statliga verksamheten och åtaganden i övrigt. Den internationella verksamheten består av samverkan och kontakter med andra revisionsorgan, EUarbete, revision av internationella organisationer och internationellt utvecklingssamarbete. Riksrevisionens granskningsverksamhet är uppdelad i tre granskningsområden 1 och organisatoriskt är varje område en granskningsenhet, som leds av en granskningsenhetschef. Verksamheten inom varje granskningsenhet inrymmer både årlig revision och effektivitetsrevision, bland annat i syfte att skapa möjligheter för samverkan. Varje granskningsenhet utgörs av cirka 70 medarbetare. Fördelningen mellan antalet medarbetare för årlig revision och effektivitetsrevision är ungefär lika. 1 Granskningsområde 1: Offentliga finanser, inklusive statsbudgetens inkomstsida och finansförvaltning, förvaltningspolitik, samhällsplanering och kommunfrågor, samt välfärdssystemen och hälso- och sjukvård. Granskningsområde 2: Rättssäkerhet och säkerhet, tillväxt och infrastruktur, bistånd och migration, samt bolag och stiftelser. Granskningsområde 3: Arbete, utbildning, samt kultur och medier. 9
Medarbetarna inom respektive revisionsgren har olika typer av bakgrund och kompetens. Den årliga revisionen utgörs av ekonomer med redovisningsbakgrund och de genomgår ett särskilt utbildningsprogram för att bli certifierade revisorer inom ramen för Riksrevisionen. Inom effektivitetsrevisionen har medarbetarna en mer varierad bakgrund med utbildningar inom främst nationalekonomi, företagsekonomi och statskunskap samt i några fall juridik. Intentioner med samverkan Inför bildandet av Riksrevisionen framhöll Riksrevisionsutredningen 2, med hänvisning till kvalitets- och effektivitetsskäl, att samverkan mellan revisionsgrenarna årlig revision och effektivitetsrevision borde öka. Utredningen pekade på vikten av att samverkan sker för den verksamhet som beslutats av ledningen i samband med att granskningsplanen läggs fast 3. Granskningsplanen redovisar den övergripande inriktningen för granskningsverksamheten under det kommande året, samt vilka överväganden och prioriteringar som ligger till grund för granskningarna. Den ökade samverkan föreslogs ske i gemensamma projekt med arbetsteam av experter från de båda revisionsgrenarna. Sådana projekt skulle kunna vara att granska enskilda myndigheter eller verksamheter, att utföra breda organisationsanalyser och tematiska granskningar eller att upprätta den så kallade årliga rapporten. Utredningen pekade på att det var särskilt viktigt med samverkan mellan de två revisionsgrenarna när det gäller de statliga bolagen. Denna intention avspeglas i flera av Riksrevisionens styrdokument 4, som tar upp frågan om samverkan. Där uttrycks en tydlig ambition att Riksrevisionen ska samarbeta mellan de båda verksamhetsgrenarna. Det är framför allt granskningsenhetscheferna som har till uppgift att verka för att den samlade kompetensen från årlig revision och effektivitetsrevision kommer till bästa möjliga utnyttjande för Riksrevisionen som helhet. Erfarenhetsutbyte och samarbete mellan de båda verksamhetsgrenarna ska rapporteras till granskningschefen. Enligt styrdokumentet Vägledning för årlig revision ska den årliga revisionen i sitt arbete utnyttja Riksrevisionens tidigare erfarenheter. Till dessa räknas kunskaper som införskaffats genom effektivitetsrevisionens arbete. Vägledningen lyfter fram att det är lämpligt att effektivitetsrevisionen involveras i diskussionerna i samband med verksamhetsanalys och strategi. Det är den ansvarige revisorn som ska avgöra vem som ska delta i diskussionen. 2 Riksrevisionen organisation och resurser SOU 2002:17 s. 38. 3 Riksrevisionen organisation och resurser SOU 2002:17 s. 38. 4 Riksrevisionens svar på ESV:s frågor, 2008-08-21, Dnr 19-2008-0984, Styrdokument som nämns här är Granskningsplan 2008, Vägledning för årlig revision, Vägledning för effektivitetsrevision, samt Resultatöverenskommelse mellan granskningschef och granskningsenhetschef. 10
I Riksrevisionens svar på ESV:s frågor 5 sägs att biträdande granskningsenhetschefer ansvarar för att bilda områdesbevakningsgrupper som täcker respektive enhets ansvarsområde. Dessa områdesbevakningsgrupper ska identifiera problemområden eller verksamhet som ska granskas av effektivitetsrevisionen och lämna förslag till kommande granskningar inom effektivitetsrevisionen. Dessa grupper ska även knyta till sig kompetens från den årliga revisionen. Inriktning på samverkan Utifrån de intervjuer som ESV har gjort och de två dokument 6 som ESV har tagit del av och som tar upp inriktningen på samverkan går det att urskilja fyra huvudsakliga typer av samverkan mellan de båda grenarna. Den första handlar om att de båda professionerna gemensamt deltar i planeringen. I den gemensamma diskussionen görs urvalet av verksamhet som ska granskas inom ramen för effektivitetsrevisionen, och vilka specifika problemställningar som bör granskas antingen inom effektivitetsrevisionen eller inom den årliga revisionen. Den andra typen av samverkan tar sig uttryck i en blandad sammansättning av de granskningsteam som genomför själva granskningarna. Den tredje rör gemensam metodutveckling för granskningar. Den fjärde handlar om ett informellt utbyte mellan de båda revisionsgrenarna. 1) När det gäller urval av myndigheter och problemställningar för granskning tar omvärldsbevakningsgrupperna fram underlag för en gemensam verksamhetsplanering. I dessa grupper ska personer från både den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen finnas med. Grupperna lämnar granskningsförslag och revisionsmål till granskningsledningen. Problemställningar som den årliga revisionen stöter på i sitt arbete kan utgöra en grund för något som effektivitetsrevisionen arbetar vidare med. Det omvända kan också vara fallet, det vill säga att effektivitetsrevisionen identifierar problem som sedan följs upp och granskas av den årliga revisionen. När det gäller statliga bolag har de av Riksrevisionen förordnade revisorerna en särskilt viktig uppgift att ge förslag till effektivitetsgranskningar, förutsatt att de inte röjer några affärshemligheter. 2) Den andra typen av samverkan handlar om sammansättningen av de granskningsteam som genomför själva granskningarna. Utbyte kan finnas mellan båda grenarna, det vill säga personer från den årliga revisionen kan delta i effektivitetsrevisioner och vice versa. Omvärldsbevakningsgruppernas granskningsförslag ska innehålla förslag till vilka kompetenser som behövs och i den gemensamma verksamhetsplaneringen identifieras områden där samverkan är relevant. Revisorer från effektivitetsrevisionen deltar löpande i granskningen av 5 Riksrevisionens svar på ESV:s frågor Dnr 19-2008-0984. 6 Riksrevisionens svar på ESV:s frågor Dnr 19-2008-0984 och Riktlinjer för samverkan mellan R och EFF 2007-07-18. 11
större myndigheters resultatredovisning. De kan också delta i den årliga revisionens löpande granskningar. Likaså kan personer från årliga revisionen delta i effektivitetsrevisioner, framför allt i delar av granskningen som är av finansiell karaktär. Omfattningen av samverkan avgörs från fall till fall. Störst uppges behovet vara av ett sammansatt team vid revision av större verksamheter och myndigheter med mer komplex verksamhet. 3) En tredje typ av samverkan är de båda kompetensernas respektive bidrag till en gemensam metodutveckling för granskning, analys och omvärldsanalys. En av de intervjuade medarbetarna lyfte fram ett konkret exempel på en utvärderingsmodell för större samhällsviktiga informationssystem som ett gemensamt projekt tagit fram. Gemensamma utbildningar och informationsinsatser är också en form av samverkan som bidrar till ett gemensamt lärande. 4) Det finns även ett informellt utbyte mellan de båda revisionsgrenarna. Det handlar framför allt om att effektivitetsrevisionen kontaktar den årliga revisionen inför en revision, för att få ta del av erfarenheter från den eller de myndigheter som ska ingå i granskningen. Riksrevisionens erfarenhet Riksrevisionen framhåller värdet i att ha ansvar för både årlig revision och effektivitetsrevision och från ledningsnivå finns en uttalat positiv inställning till samverkan 7. Genomgående har alla de intervjuade pekat på det konstruktiva i att kunna föra samman de olika kompetenser som finns i de två revisionsgrenarna. De som har intervjuats är personer som har erfarenhet av samarbetet och som därmed har möjlighet att uttala sig om samarbetets kvaliteter. De olika professionerna anses komplettera varandra. Revisorer inom den årliga revisionen har större erfarenhet av att granska de finansiella dokumenten och ekonomiska frågor på detaljnivå medan revisorerna vid effektivitetsrevisionen arbetar på ett mer övergripande plan. De kan samtidigt fördjupa sig i en specifik problemställning. Dessa kompletterande roller uppges hjälpa revisorer som samverkar att identifiera problem och revisionsaspekter som de annars kunde ha missat. De båda revisionsgrenarna bygger även upp olika sorters kunskapsbaser om myndigheterna vilket kan bidra konstruktivt i planeringen av framtida revisioner. En annan positiv aspekt som lyfts fram är att de båda revisionsgrenarna har olika mandat. Den årliga revisionens mandat är mer begränsat till de finansiella delarna av en myndighets verksamhet. De årliga revisorerna kan dock identifiera särskilda 7 Riksrevisionens svar på ESV:s frågor 19-2008-0984, Dnr 19-2008-0984. 12
problem, som inte ligger inom ramen för deras mandat. Revisorerna kan då lämna över problemställningarna till effektivitetsrevisionen. Enligt alla intervjuade personer fungerar samverkan bättre i dagsläget än för några år sedan. Den främsta anledningen till detta uppges vara att det finns en större förståelse för mervärdet av att samverka. Samverkan blir inte bra om den tvingas fram utan den behöver ta sin utgångspunkt i ett reellt behov. Hur detta behov formuleras är beroende av respektive revisors syn på samverkan. En mer strategisk ansats i den övergripande planeringen, med tydligare temaområden, verkar också ha givit upphov till en bättre samverkan mellan de båda revisionsgrenarna. Ett problem som de intervjuade medarbetarna lyfte fram är att det till viss del är svårt att få tillräckligt med tid för samarbete. En anledning till detta är att den årliga revisionen har uppdraget att återkommande granska myndigheterna, vilket enligt lagstiftning ska göras varje år. Detta sätter upp begränsningar för hur mycket de årliga revisorerna kan delta i effektivitetsrevisioner. Ett annat problem som medarbetarna pekade på är hög personalomsättning på Riksrevisionen. Det kan ta tid att växa in i sin yrkesroll och under den tiden kanske inte samarbete prioriteras. Ett annat problem med hög personalomsättning är att de nyanställda årliga revisorernas erfarenheter och kunskapsbas om de olika myndigheterna inte är så stor, vilket kan få återverkningar på samarbetet. De intervjuade granskningsenhetscheferna tycker att samarbetet fungerar bra och att det nu ligger på en naturlig och rimlig ambitionsnivå. En styrka med samarbetet är att det skapar ett bredare perspektiv i granskningarna och en större insikt om de myndigheter/verksamheter som granskas. De intervjuade granskningsenhetscheferna pekar på att den nya organisationen skapar goda möjligheter för samverkan. Att ha både årlig revision och effektivitetsrevision inom en och samma granskningsenhet anses vara positivt. Som chefer uppmuntrar de samverkan och har under de senaste åren arbetat för att få till stånd mer samverkan. Uppföljningen görs inom ramen för utvecklingssamtal med medarbetarna. Rapporteringen om samverkan sker sedan till granskningschefen i samband med att resultatkontraktet diskuteras i tertialdialogen. Det finns dock ingen dokumenterad uppföljning av detta och de intervjuade medarbetarna uttryckte att den reella uppföljningen är liten. ESV har endast fått kännedom om två dokument som dokumenterar erfarenheter av samverkan. Det första dokumentet är Riktlinjer för samverkan mellan R och EFF (2007) för en av granskningsenheterna 8. Där sägs att det förekommer samverkan och 8 Riktlinjer för samverkan mellan R och EFF, 2007-07-18, 13
att samarbetet fungerar bra. Samtidigt uttrycks en strävan efter en ambitionshöjning, som innebär att enheten ska bli bättre på att använda den årliga revisionen för att följa upp tidigare gjorda effektivitetsgranskningar. En annan strävan är att enheten bör bli bättre på att dela med sig av intryck och iakttagelser från myndighetsbesök. Det andra dokumentet är den medarbetarundersökning 9 som gjordes 2005. Den genomfördes alltså före omorganisationen 2006. Av svar på en fråga som berör samverkan framkom att medarbetarna tycker att samarbetet inom Riksrevisionen som helhet och samarbetet mellan professionerna fungerade dåligt. Frågan definierar inte i vilken utsträckning medarbetarna faktiskt har erfarenhet av samverkan. Frågan var formulerad som ett påstående: Samarbetet mellan de olika professionerna fungerar bra, varav 12 procent instämde i påståendet och 50 procent inte instämde 10. Under hösten 2008 pågår en medarbetarundersökning, som i skrivande stund inte är klar. Enligt uppgift finns där en mer allmänt formulerad fråga om samarbete mellan funktionerna/enheterna inom hela Riksrevisionen. Att medarbetarna uppfattade samarbetet mellan professionerna som dåligt år 2005 överensstämmer med den bild ESV har fått från intervjuer med både chefer och medarbetare, som anser att samarbetet fungerade sämre för några år sedan, och att det därefter har utvecklats och att det fungerar bättre nu. Omfattning av samverkan Av Riksrevisionens svar på ESV:s frågor framgår att Riksrevisionens rapportering från granskningsverksamheten består antingen av effektivitetsrevision (granskningsrapporter) eller av årlig revision (revisionsberättelser, revisionsrapporter): Det är således inte möjligt att bedöma omfattningen av samverkan mellan revisionsgrenarna genom att ta del av Riksrevisionens rapportering. 11. Genom att ta ut rapporter på timmar som redovisats på in- och utlåning från Riksrevisionens tidrapportering går det emellertid att få en uppfattning om hur mycket utbyte som har skett mellan årlig revision och effektivitetsrevision genom ett deltagande i den andra professionens granskningsprojekt 12. 9 Riksrevisionen, Medarbetarundersökning 2005, Projektnummer 1514099. 10 Riksrevisionen Medarbetarundersökning, Projektnummer 1514099, s. 16, Svarsalternativen har utgjorts av en femgradig skala där 1 betyder stämmer inte alls och 5 betyder stämmer helt. I redovisningen framgår bara om påståendet stämmer eller stämmer ej. 11 Riksrevisionens svar på ESV:s frågor med anledning av kartläggning på uppdrag av Riksrevisionsutredningen, Dnr 19-2088-0984, s. 4. 12 Sammanställning från Riksrevisionen till ESV som svar på frågor som ESV ställde 2008-10-06. ESV bad om att få uppgifter om omfattningen (procentuellt och uttryckt i tid av in- och utlån mellan revisionsgrenarna fördelat på år 2004 till och med september 2008. ESV bad också att få veta omfattningen inom respektive granskningsenhet. Som svar fick ESV rapportering av antal timmar som lånats ut och in under januari augusti 2007 och samma period 2008. Riksrevisionens förklaring till att endast dessa år kunde rapporteras var svårigheter att få fram tidigare uppgifter på grund av omorganisationen 2006. Att 2007 bara gavs som de två första tertialerna förklarades med att sammanställningen av rapporteringen ser annorlunda ut sista tertialen och att den därmed inte skulle vara jämförbar med de andra. 14
ESV har fått uppgifter från Riksrevisionen som visar följande. Under de två första tertialerna 2007 lade den årliga revisionen 3 520 timmar på projekt inom effektivitetsrevisionen, lade effektivitetsrevisionen 2 011 timmar på projekt inom den årliga revisionen. Under de två första tertialerna 2008 lade den årliga revisionen 2 036 timmar på projekt inom effektivitetsrevision, lade effektivitetsrevisionen 1 898 timmar på projekt inom årliga revisionen. Det totala antalet timmar som lånats ut under de två första tertialerna var 5 531 år 2007 var 3 934 år 2008 Det totala antalet arbetade timmar under de två första tertialerna var 204 741 år 2007 196 961 år 2008 Andel utlånade timmar i relation till antalet arbetade timmar de två första tertialerna var således 2,7 procent år 2007 2 procent år 2008 Man kan alltså se en nedgång i utlånad tid på nästan 30 procent mellan 2007 och 2008, det vill säga en nedgång på 1 597 timmar. Denna nedgång kan främst förklaras av hög personalomsättning och svårigheter med att nyrekrytera. Enligt Riksrevisionen har detta gjort att medarbetarna har varit tvungna att fokusera på just sitt område. Variation i antal timmar beror enligt Riksrevisionen även på vilka typer av projekt som bedrivits under olika år, där vissa kräver mer samverkan än andra. I dokumentet Riktlinjer för samverkan mellan R och EFF från 2007 som ska styra granskningsenhet 1 bedöms att in- och utlåningen mellan de båda verksamhetsgrenarna vid tiden för riktlinjernas skrivande uppgick till något mer än ovanstående siffror. Där sägs att in- och utlåningen uppgick till 4 procent av den sammanlagda årsarbetstiden på granskningsenheten 13. Vidare anges att ett riktmärke bör vara att respektive verksamhetsgren avsätter 5 procent av sin totala arbetstid för samarbete med den årliga revisionen, respektive effektivitetsrevisionen. Beslut om tidsåtgång görs i samband med att granskningsenheten lämnar sitt förslag till budget och verksamhet till granskningsledningen. 13 Riktlinjer för samverkan mellan R och EFF, 2007-07-18. 15
Projektplaner under 2007 ESV har av Riksrevisionen begärt att få ta del av ut alla projektplaner för effektivitetsrevision för projekt som startade under 2007. ESV fick ta del av 13 stycken. ESV har gått igenom dessa 13 projektplaner och identifierat det som nämns om årlig revision. Det rör sig antingen om en referens i löptext till årlig revision eller planerat antal timmar från årlig revision i budgetunderlag personal. Citat där årlig revision nämns i löptexterna framgår av bilaga 2. I fem av de 13 projektplanerna görs ingen referens alls till årlig revision. I åtta av dem finns en referens till årlig revision i texten. I fem av dem finns en tydlig identifiering av planerad utlåning som syns i budgetunderlag personal. Variationen mellan andel utlånade timmar från årlig revision sträcker sig från knappt en procent upp till tio procent av det planerade antalet timmar för projekten. Vid en genomgång av projektplanerna vid en av intervjuerna med Riksrevisionen identifierades dock ytterligare tid från Årlig revision. Även om det inte framgår av projektplanen kunde den intervjuade hänföra vissa personer som tillhörande årliga revision. Detta rörde fyra av projektplanerna. 3.2 Samverkan mellan den årliga revisionen och myndigheters internrevision Bakgrund I lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m., finns en bestämmelse om att Riksrevisionen i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed, får samverka med anställda vid en granskad myndighet med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen 14. Innebörden av god revisionssed, bland annat i relationen till myndigheternas internrevision, framgår av Riksrevisionens interna styrdokument, Vägledning för årlig revision (VÅR). VÅR utgår enligt Riksrevisionen från de krav som ställs på revisorer enligt internationell revisionssed (International Standards on Auditing) som ges ut av IFAC 15. 14 8 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. 15 International Federation of Accountants. 16
Idag finns det 57 myndigheter under regeringen som ska följa internrevisionsförordningen (2006:1228). Internrevision finns också hos Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Sveriges riksbank. Samverkan enligt god revisionssed Enligt god revisionssed har den årliga revisionen möjlighet att förlita sig på internrevisionen i större eller mindre omfattning beroende på om internrevisionen uppfyller de grundläggande kraven på kompetens, objektivitet och ställning i organisationen som lagts fast för internrevisionen 16. Av VÅR framgår också bland annat att den årliga revisionen bör ge förslag till förbättringar av internrevisionens plan, att de kan lämna förslag till insatser men att de därutöver inte bör påverka inriktningen av internrevisionens arbete (avsnitt 11.3.3), att den årliga revisionen ska diskutera sin planering och riskbedömning med den interna revisionen (avsnitt 11.3.3), att den årliga revisionen ska informera om de projekt och arbetsinsatser som effektivitetsrevisionen avser att utföra inom området (avsnitt 11.3.3), samt att den årliga revisionen ska göra en bedömning av om internrevisionen uppfyller de grundläggande förutsättningarna på kompetens, objektivitet och ställning i organisationen, som lagts fast för internrevisionen (avsnitt 9.4.5). Erfarenheter av samverkan Av de intervjuer som ESV har genomfört framgår att Riksrevisionens årliga revisorer och myndigheternas internrevisioner mer eller mindre regelbundet träffar varandra. Vanligtvis representeras den årliga revisionen av ansvarig revisor och/eller granskningsledare samt i vissa fall övriga revisorer från granskningsteamet. Normalt hålls mötena ett par gånger om året. Det finns dock exempel på upp till fyra möten per år, men det händer också att de inte träffas alls. Ibland träffas de inte separat utan i samband med att den årliga revisionen har möten med myndighetens ledning. Vanligtvis är mötena inplanerade med framförhållning men det finns också exempel på att den årliga revisionen, när de är på myndigheten för att utföra den årliga revisionen, försöker få till stånd ett möte med internrevisionen. 16 Avsnitt 10.5, Vägledning för årlig revision, Riksrevisionen. 17
Vem som tar initiativ till träffarna skiftar. Av intervjuerna framgår att det inte är ovanligt att internrevisionen tar initiativ till att få till stånd en träff som i tid sammanfaller med arbetet med att ta fram förslag till revisionsplan eller när myndighetens ledning beslutat om planen. Den årliga revisionen tar i huvudsak initiativ till att träffas i samband med planering eller i början av den löpande granskningen. De internrevisorer som inte har några regelbundna möten med representanter för den årliga revisionen uppger att de har försökt etablera kontakt utan att få något gensvar. De allra flesta intervjuade internrevisorer är nöjda med den framförhållning och med den frekvens som träffarna äger rum. Internrevisorer som inte träffar de årliga revisorerna är däremot inte nöjda. Utbyte av information om insatser, iakttagelser och planering Vid mötena diskuteras i huvudsak båda parters genomförda insatser, gjorda iakttagelser och planerade insatser. De allra flesta av de internrevisorer som har regelbundna möten med de årliga revisorerna är nöjda med den information de får. Några upplever dock att de själva ger mycket mer information än vad de får tillbaka. Det är vanligt att internrevisionen skickar antingen föreslagen eller beslutad internrevisionsplan till den årliga revisionen för kännedom. Oftast får internrevisorerna ingen direkt återkoppling från den årliga revisionen men många vittnar om att det konkreta innehållet i planeringen ofta diskuteras när de sedan träffas. De allra flesta internrevisioner uppger att de även skickar sina granskningsrapporter och den årliga rapporten för kännedom till den årliga revisionen. Enligt VÅR bör den årliga revisionen ge förslag till förbättringar av internrevisionens plan 17. Få internrevisorer vittnar om att de får förslag till förbättringar eller att den årliga revisionen har förslag till insatser som internrevisionen kan eller bör genomföra. De allra flesta internrevisorer är tillfreds med detta. De varken känner ett behov av eller har uttryckt en efterfrågan om att få några förslag till förbättringar. Det finns dock ett antal internrevisorer som önskat sig mer stöd från den årliga revisionen beträffande plan och insatser. Ingen av de intervjuade internrevisorerna har erfarenhet av att den årliga revisionen försökt att påverka inriktningen av internrevisionens arbete på ett otillbörligt sätt. Vid mötena diskuteras också den årliga revisionens planering och i vissa fall riskbedömning. De allra flesta internrevisorerna har goda erfarenheter av 17 Avsnitt 11.3.3, Vägledning för årlig revision, Riksrevisionen. 18
diskussionerna. De som inte träffar den årliga revisionen regelbundet, säger att de inte har kännedom om vilka insatser som den årliga revisionen planerat att genomföra i sin löpande och slutliga granskning. Ett område där det brister i större utsträckning är information från den årliga revisionen om vilka projekt och arbetsinsatser som effektivitetsrevisionen planerar att genomföra. I något enstaka fall har denna brist på information resulterat i att internrevisionen och effektivitetsrevisionen har krockat ute på myndigheterna när de genomfört intervjuer inom ramen för sina respektive granskningar. Bedömning om internrevisionen uppfyller de grundläggande förutsättningarna En förutsättning för att den årliga revisionen ska ha möjlighet att förlita sig på internrevisionens arbete i större eller mindre utsträckning är att den årliga revisionen gör en bedömning av om internrevisionen uppfyller de grundläggande förutsättningarna vad gäller kompetens, objektivitet och ställning i organisationen. Av VÅR framgår att denna bedömning ska ske mot bakgrund av att den årliga revisionen tar del av internrevisionens plan och rapportering, verifierar att ledningen tar beslut om internrevisionens plan och rapporter och vid behov följer upp kvaliteten i internrevisionens arbete, genom stickprovsmässig granskning av utfört arbete eller kontroll av internrevisionens dokumentation 18. Mot bakgrund av att Riksrevisionen inte har någon samlad bild av hur många internrevisioner som den årliga revisionen anser uppfyller de grundläggande förutsättningarna, har ESV tagit del av den sammanställning som Riksrevisionen gjort utifrån 2007 års akter. Sammanställningen omfattar den årliga revisionens bedömningar av internrevisionen i de myndigheter som har krav på sig att ha en internrevision 19. I flera fall är det svårt att utläsa på vilka grunder en bedömning gjorts eller i vad mån internrevisionen uppfyller de grundläggande kraven. Riksrevisionen uppger att det är ett utvecklingsområde att skapa en rutin som säkerställer en ändamålsenlig dokumentation av bedömningen som gjorts. Riksrevisionen framhåller dock att brister i dokumentationen inte kan tas som intäkt för att bedömning inte gjorts på ett riktigt sätt i de aktuella fallen. 18 Avsnitt 9.4.5, Vägledning för årlig revision, Riksrevisionen. 19 Sammanställning av bedömningar i 2007 års akter om interrevisionen i myndigheter som har krav att inrätta internrevision, Riksrevisionen, 2008. 19
Planering av internrevision och årlig revision Ömsesidigt utbyte av information och erfarenheter av gjorda insatser och iakttagelser anses skapa förutsättningar för en god planering av respektive parts revision. Flera internrevisorer ger uttryck för att informationen från den årliga revisionen påverkar arbetet med riskanalys och planering av revisionen. Av intervjuerna framgår att den årliga revisionen i sin planering till viss del har tagit hänsyn till vilka insatser internrevisionen gjort och/eller planerar att göra. I vissa fall har man kommit överens om att den ena parten inledningsvis granskar och att den andra parten avvaktar med sin granskning och eventuellt genomför den vid en senare tidpunkt i form av en uppföljning av vad som hänt i organisationen. Samordnade operativa insatser Av intervjuerna framgår endast i undantagsfall att internrevisionen har utfört operativa insatser inom ramen för den årliga revisionens löpande eller slutliga granskning. Mervärde och risker Alla intervjuade menar att det finns ett mervärde av en väl fungerande samverkan. Samverkan ses som en del i kvalitetssäkringen av båda parters planeringsprocess beträffande den årliga planen men också i planeringen av enskilda revisionsprojekt. En löpande och bra dialog skapar förståelse för varandras professioner och uppdrag men gör också att man inte krockar med varandra granskningsmässigt. Flera internrevisorer ser också värdet i att diskutera viktiga och aktuella revisionsfrågor med en oberoende utomstående part. En internrevisor säger att för att på bästa sätt kunna utnyttja sina personella resurser tar de del av Riksrevisionens kunskaper och erfarenheter, från såväl den årliga revisionen som effektivitetsrevisionen. Det ger en bra input till internrevisionens arbete med riskbedömningar och planering av revisionsinsatser. Många lyfter också fram mervärdet av att diskutera och dela med sig av värdefulla erfarenheter från genomförda insatser, sådana erfarenheter som inte alltid framgår av den slutliga dokumentationen. De flesta har svårt att identifiera några egentliga risker med att samverka. Den risk som nämns är att man kan förlita sig på den andra partens iakttagelser och slutsatser utan att till fullo kunna verifiera hur den kommit fram till dem. Behov av utveckling De internrevisorer som inte uppfattar sig ha någon löpande och väl fungerande kommunikation med den årliga revisionen önskar självfallet utveckla den. De efterfrågar en rutin vid Riksrevisionen som säkerställer att den grundläggande 20
kommunikationen och informationsutbytet mellan den årliga revisionen och internrevisionen fungerar tillfredställande. Några önskar en ytterligare fördjupning av den samverkan de redan har. Framför allt efterfrågas samordning av planering och operativa insatser. Från Riksrevisionen har det framförts att det finns behov av att utveckla rutinen så att den kan säkerställa att den årliga revisionen kan informera internrevisionen om vilka projekt och arbetsinsatser som effektivitetsrevisionen planerat utföra med koppling till den myndighet som internrevisionen är verksam vid. Riksrevisionen har också identifierat att det finns behov av att skapa en rutin som säkerställer en ändamålsenlig dokumentation av grunderna för den årliga revisionens bedömning av internrevisionen. 3.3 Externa konsulter i genomförandet av den årliga revisionen Konsulter används främst för att inom den årliga revisionen tillföra specialistkompetens. Det gäller områden där Riksrevisionen inte bedömt det som effektivt att bygga upp egen starkt specialiserad kompetens, t.ex. inom områden som försäkring och pensioner och särskilt kvalificerad IT-revision. Det har även förekommit att konsulter använts både för att tillföra specialistkompetens och som resursförstärkning, t.ex. i granskningen av Samordningsförbunden. Samordningsförbundens redovisning ska göras enligt kommunallagen, vilket ligger utanför Riksrevisionens primära kompetensområde. Ansvaret för revision av Samordningsförbund övergår dock till Försäkringskassan från och med årsredovisningen för år 2008. Riksrevisionen har tecknat ramavtal med några konsulter för att täcka sitt behov av specialistkompetens som t.ex. IT-revision och offentlig upphandling. ESV har tagit del av nu gällande ramavtal med allmänna villkor. Öppen upphandlingsform tillämpas. I en bilaga till ramavtalet namnges konsulter med specialistkunskaper och timpris anges för respektive konsult. Ny upphandling pågår för närvarande. Allmänna villkor framgår av bilaga 3. Uppdraget till konsulten regleras i detalj i avropsavtalet mellan Riksrevisionen och konsulten. Av de två avropsavtal som ESV tagit del av framgår, utöver art och omfattning, också antal timmar som får läggas ned på uppdraget och pris per timme. 21
Vilka krav som ställs på planering och utvärdering i användandet av en konsult, i form av en specialist framgår av Riksrevisionens VÅR som är det främsta styrdokumentet för den årliga revisionen. VÅR utgår ifrån kraven på internationell revisionssed som ges ut av IFAC. När den årliga revisionen planerar att använda sig av en specialist är tanken att de ska utvärdera specialistens objektivitet och professionella kompetens. De ska då bedöma integritet, opartiskhet och självständighet samt ta reda på och överväga om specialisten har professionell certifiering eller motsvarande av vederbörande yrkesorganisation eller medlemskap i en sådan organisation. De ska även bedöma vilken erfarenhet och vilket anseende specialisten har inom det område som den årliga revisionen efterfrågar. För att försäkra sig om att omfattningen av det arbete som specialisten utför tillgodoser revisionens syfte ska specialistens arbete styras av skriftliga direktiv. Exempel på delar som kan ingå i direktiven är syftet med och omfattningen av arbetet, vilka särskilda frågor som förväntas besvaras och hur arbetet är tänkt att användas. Den årliga revisionen ska slutligen också utvärdera specialistens arbete i perspektivet om det är tillräckligt och ändamålsenligt som revisionsbevis. I detta ingår bl.a. att bedöma använd källdata, antaganden och metoder 20. Riksrevisionen kvalitetskontrollerar årligen ett urval av genomförda granskningar för att säkerställa att revisionen bedrivits i enlighet med god revisionssed. Därtill kvalitetskontrolleras varje ansvarig revisor minst var tredje år. Enligt Riksrevisionen har de genomförda kontrollerna inte påvisat några brister gällande användningen av konsulter 21. Riksrevisionen följer också löpande upp nedlagda konsultkostnader gentemot budget. Dessutom görs en prövning av konsulter, där ansvarig revisor får motivera varför konsultinsatser är nödvändiga för revisionen. 20 Avsnitt 11.3.4, Användning av och hänsyn till specialisters arbete, Vägledning för årlig revision, Riksrevisionen. 21 Riksrevisionens svar på ESV:s frågor, dnr. 19-2008-0984 22
Tabell 3.1 Kostnader för externa konsulter årlig revision År Kostnader för konsulter (mnkr) Totala kostnader för årlig revision (mnkr) 2004 2,0 122,4 2005 3,0 120,7 2006 3,7 122,8 2007 5,2 125,1 Kostnader för externa konsulter utgör i genomsnitt under åren 2004 2007 mindre än 3 procent av de totala kostnaderna för årlig revision. År 2007 uppgick kostnaden för konsulter till 5,2 miljoner kronor jämfört med 125,1 miljoner kronor som var de totala kostnaderna för avgiftsbelagd årlig revision. Kostnaderna för konsulter har ökat från 2 till 5,2 miljoner kronor eller med 160 procent mellan åren 2004 och 2007. Skälet till detta är enligt Riksrevisionen att Samordningsförbunden har blivit fler och att Riksrevisionen som framgått ovan varit tvungna att anlita konsulter vid sådana granskningar. 23
4 Kostnader och avgiftsintäkter för årlig revision Enligt uppdraget ska ESV redovisa hur de totala kostnaderna för den årliga revisionen har utvecklats under tidsperioden 2000 2007, beräkna andelen indirekta kostnader (OH-kostnader) samt bedöma om de är rimliga. 4.1 RRV:s kostnader och avgiftsintäkter för årlig revision Riksrevisionsverkets (RRV) årliga revision finansierades delvis med avgifter. Enligt förordning (1998:418) med instruktion för Riksrevisionsverket, som upphörde att gälla den 1 juli 2003, finansierades den årliga revisionen av redovisningen och förvaltningen genom avgifter när det gällde aktiebolag, stiftelser och affärsverk. Aktiebolag och stiftelser omfattades i det fall det av bolagsordningen respektive stiftelseförordnandet, stadgar eller särskilda beslut framgick att verket skulle utse revisorer. Avgiftsfinansiering gällde också, om inte regeringen bestämt annat, för myndigheter vars verksamhet enligt regeringens beräkningar finansierades till minst hälften genom avgifter som myndigheten själv disponerade. All annan granskningsverksamhet som verket utförde var i princip anslagsfinansierad. Tabell 4.1 RRV:s totala kostnader för årlig revision samt kostnader och intäkter för avgiftsbelagd årlig revision År Totala kostnader för årlig revision (mnkr) Kostnader för avgiftsbelagd årlig revision (mnkr) Avgiftsintäkter (mnkr) Kostnadstäckning för avgiftsbelagd årlig revision (%) 2000 112,2 25,6 27,5 107 2001 116,2 26,5 26,6 100 2002 118,8 25,1 28,1 112 I tabell 4.1 redovisas RRV:s totala kostnader avseende den årliga revisionen för åren 2000 2002. De totala kostnaderna har ökat från 112,2 till 118,8 miljoner kronor eller med 5,9 procent mellan åren 2000 och 2002. Uppgifterna har hämtats från RRV:s årsredovisning för år 2002. 24
I tabellen redovisas även uppgifter om kostnader och intäkter för den avgiftsbelagda årliga revisionen 22. Uppgifterna har hämtats från ESV:s årliga publikation om avgiftsbelagd verksamhet i staten. Kostnaderna för den avgiftsbelagda årliga revisionen har i princip varit oförändrade 2000 2002. Kostnadstäckningsgraden 23 har ökat från 107 procent år 2000 till 112 procent år 2002. RRV avvecklades per den 30 juni 2003 då Riksrevisionen bildades. Förutsättningarnas för att bedriva verksamheten kan för såväl RRV som Riksrevisionen därför anses ha varit exceptionella under det året. ESV har mot den bakgrunden valt att inte ta med några uppgifter om intäkter och kostnader för den årliga revisionen för år 2003 i redogörelsen. 4.2 Riksrevisionens kostnader och avgiftsintäkter för årlig revision Från och med den 1 januari 2004 har Riksrevisionen tagit ut avgifter för årlig revision från alla myndigheter oavsett hur deras verksamhet är finansierad. Avgiftsintäkterna för den årliga revisionen kan därmed fortsättningsvis jämföras med de totala kostnaderna för den årliga revisionen. Tabell 4.2 Riksrevisionens kostnader för årlig revision År Direkt lönekostnad (mnkr) Övriga direkta kostnader (mnkr) OH-kostnader Totala kostnader (mnkr) (mnkr) 2004 37,2 6,1 79,1 122,4 2005 36,9 7,4 76,4 120,7 2006 36,7 7,9 78,2 122,8 2007 41,3 10,2 73,6 125,1 Uppgifterna i tabell 4.2 har lämnats av Riksrevisionen, utom när det gäller OHkostnader som ESV beräknat med ledning av uppgifterna 24. Enligt Riksrevisionen har totala kostnader i princip beräknats på samma sätt som i RRV:s årsredovisning för år 2002. De totala kostnaderna har endast ökat med 2 procent 2004 2007. De direkta lönekostnaderna har dock ökat med 11 procent under samma period. Den stora 22 Årsredovisningens uppgifter om avgiftsintäkter i årlig revision inkluderar bland annat intäkter enligt 4 avgiftsförordningen (1992:191). 23 Med kostnadstäckningsgrad avses hur stor andel av kostnaderna för den avgiftsbelagda verksamheten som täcks av avgiftsintäkter. 24 Totala kostnader direkt debiterbar lönekostnad övriga direkta kostnader = OH-kostnader. 25
ökningen av de direkta lönekostnaderna skedde mellan åren 2006 och 2007. Denna ökning berodde främst på att Riksrevisionen i slutet av år 2006 gjorde en omfattande justering av lönestrukturen och att ingångslönerna höjdes år 2007. Övriga direkta kostnader har under perioden 2004 2007 ökat från 6,1 till 10,2 miljoner kronor eller med 67 procent. Ökningen beror, enligt Riksrevisionen, främst på ökade resekostnader. Under perioden 2004 2007 ökade således såväl direkta lönekostnader som övriga direkta kostnader markant. Däremot minskade OH-kostnaderna med 7 procent vilket är förklaringen till att de totala kostnaderna endast ökade med 2 procent. OH-kostnader Minskningen av OH-kostnaderna skedde således huvudsakligen mellan åren 2006 och 2007. Detta beror enligt Riksrevisionen främst på att andelen debiterbar tid ökat samt att verksamhetsgrenen effektivitetsrevision har vuxit och att den därmed bär en större andel av OH-kostnaderna. Tabell 4.3 OH-kostnader i förhållande till direkt (debiterbar) lönekostnad År Direkta lönekostnader OH-kostnader OH-kostnader/ Direkta lönekostnader (%) (mnkr) (mnkr) 2004 37,2 79,1 213 2005 36,9 76,4 207 2006 36,7 78,2 213 2007 41,3 73,6 178 Under åren 2004 2006 har de direkta lönekostnaderna inte förändrats nämnvärt. Inte heller OH-kostnaderna uppvisar någon större skillnad under denna period. Detta innebär att förhållandet mellan OH-kostnaderna och de direkta lönekostnaderna legat på ungefär samma nivå under perioden 2004 2006. Under år 2007 har dock andelen OH-kostnaderna i förhållande till direkta lönekostnader minskat kraftigt. Detta är en dubbel effekt av att de direkta lönekostnaderna ökat och OH-kostnaderna minskat. 26
Tabell 4.4 Riksrevisionens kostnader och intäkter för årlig revision samt kostnadstäckningsgrad År Totala kostnader (mnkr) Avgiftsintäkter (mnkr) Saldo (mnkr) Kostnadstäckningsgrad (%) 2004 122,4 120,6-1,8 99 2005 120,7 121,1 0,5 100 2006 122,8 120,5-2,3 98 2007 125,1 132,2 7,2 106 Enligt årsredovisningen för år 2007 uppvisar verksamheten vid ingången av år 2007 ett negativt ackumulerat saldo (underskott) på 3,6 miljoner kronor. Under år 2007 uppstod ett överskott på 7,2 miljoner kronor. Vid ingången till år 2008 uppvisar således verksamheten ett positivt ackumulerat saldo (överskott) på 3,6 miljoner kronor. Främsta anledningen till det positiva saldot är enligt Riksrevisionen att de gemensamma kostnaderna har minskat och att verksamhetsgrenen effektivitetsrevision har vuxit och därmed bär en större andel av de gemensamma kostnaderna. Av årsredovisningen för år 2007 framgår det att den debiterbara tiden har ökat från 69,3 procent av närvarotiden år 2006 till 72,6 procent år 2007. Det är under år 2007 som framförallt intäkterna har ökat. Kostnadstäckningsgraden uppgick år 2007 till 106 procent. Dessförinnan har såväl totala kostnader som avgiftsintäkter i stort sett varit oförändrade. 27