Vardagspolitikens strukturer i Norden. Ny kommun 2017 Fikt

Vardagspolitikens strukturer i Norden Ny kommun 2017 Fikt F INL ANDS KOMMU N T I D N I N G 3 2012

02 Norden Vardagspolitikens strukturer i Norden Texterna i den här bilagan till Finlands kommuntidning beskriver det som kunde kallas vardagspolitikens strukturer i de nordiska länderna. Lagstiftningen ger kommunerna stor frihet att bestämma över sin egen organisation. Hit hör också befogenheten att inrätta organ och mekanismer som ger kommuninvånarna påverkningsmöjligheter vid sidan av rätten att rösta och kandidera i kommunalval. Vilka möjligheter har kommuninvånarna att utöva inflytande i sina olika roller som boende i en kommundel, som klient hos kommunala myndigheter och som anhörig till barn och äldre som använder kommunens tjänster? Vilka möjligheter har kommuninvånarna att rösta med fötterna och välja andra tjänster än de kommunala inom skola, vård och omsorg? Orsaken till att texterna skrivs är den diskussion om kommunindelningsreformer och kommunallagsförnyelse som för tillfället pågår i Finland. Strukturreformer utlöser ofta behov av att ompröva invanda handlingsmodeller. Efter de stora kommunindelningsreformerna i Sverige på 1970-talet uppstod ett sug efter decentralisering och närdemokrati. Kommundelsnämnder inrättades. I samband med strukturreformen i Danmark 2005 2007 stiftades bl.a. en lag om lokala medborgarservicekontor för att garantera danskarna en tydlig ingång till den förändrade offentliga sektorn. Samtidigt har många av de modeller som presenteras kommit till oberoende av förändringar av kommunernas uppgifter eller gränser, som resultat av genuina lokala överväganden. I synnerhet kommundelsorganisationernas historia har varit turbulent. Till det lokaldemokratiska handlingsutrymmet hör rätten att pröva olika modeller och att tänka om. Men det är värt att notera att den nordiska vardagspolitikens starkaste och mest stabila strukturer de danska brukarstyrelserna är lagstadgade. Både när det gäller kommundelsförvaltningar, brukarinflytande och valfrihetssystem reser lokala och nationella utvärderingar frågor om vem som har tillgång till vardagspolitikens strukturer. Brukarstyrning ger användarna av kommunal service påverkningsmöjligheter, men hur är det med icke-brukarna? Valfrihetssystemen innehåller en geografisk och social periferiproblematik. Den representativa demokratin med kommunalval, fullmäktige, styrelse och nämnder har sina svagheter. Samtidigt är det den enda institution där alla medborgare åtminstone i princip har samma påverkningsmöjligheter: en man, en röst. En lärdom av de Om bilagan Finlands Kommunförbunds projekt Ny kommun 2017 har som uppgift att fram modeller för livskraftiga kommuner. Bilagan är en del av projektet och ingår i Finlands Kommuntidning Fikt 3/2012. Utkommer: 5.4 2012 Tryckeri: Kirjapaino, Uusimaa, Borgå Omslagsbild: Futureimagebank.com Webben: www.fikt.fi nordiska exemplen är att de kommuner som tar i bruk olika strukturer för vardagspolitik, samtidigt behöver vässa sin representativa organisation, så att den klarar av att står för helhetssyn och överordnade prioriteringar. Siv sandberg är kommunforskare vid Åbo Akademi. Hon har skrivit texterna om olika former av demokrati och inflytande som kompletterar den representativa demokratin i Finland, Sverige, Norge och Danmark.

NÄRINFLYTANDE 03 NÄRINFLYTANDET BEHÖVER UTVECKLAS Inom utvecklingsprogrammet Ny kommun 2017 bygger Kommunförbundet i samråd med kommunerna upp verksamhetsmodeller för livskraftiga kommuner i olika miljöer, för levande självstyrelse och för den finländska kommunalförvaltningen som system. att trygga den kommunala självstyrelsen och effektiva verksamhetsmodeller för kommande fullmäktigeperioder, eftersom kommunernas omvärld förändras och blir alltmer komplicerad och allt svårare att förutspå. Ett av programmets teman är levande självstyrelse och demokrati. Vi vill utveckla kommuninvånarnas deltagande genom att lyfta fram fungerande praxis och skapa nya former och modeller. Kommuninvånarna kan del- ta och påverka genom den representativa demokratin, genom direkt demokrati och via brukardemokrati. Ingen av dessa former ersätter de andra utan de kompletterar alla varandra. Ur invånarens synvinkel är det viktigt att få möjlighet till både långsiktig påverkan och till mera tillfällig medverkan. Bakom behovet att utveckla metoder genom vilka invånarna kan delta och påverka finns kommunreformen men också läget för demokratin mera allmänt. Kommunreformen innebär en utmaning för det representativa systemet i och med att kommunstorleken växer. Orsaken till att vi borde utveckla både direktdemokrati och brukardemokrati är att kommuninvånarna har ett växande intresse av att påverka frågor och tjänster som berör dem själva. De vill också ha kontakt med kommunen på en kontinuerlig basis. Med tanke på framti- den borde vi fokusera på att skapa nya modeller, metoder och verksamhetsformer för detta, eftersom kommuninvånarna visar allt större in- tresse för och behov av metoder för direkt och brukartillvänd demokrati. Sini sallinen Projektchef för Ny kommun 2012 nyckeltal för den representativa demokratin i norden Norge 430 kommuner 11 67 folkvalda i fullmäktige 10 785 folkvalda totalt Väljaren röstar på parti/lista, kan påverka kandidaternas inbördes ordning Utskott med folkvalda medlemmar är dominerande organisationsmodell Finland 336 kommuner 13 85 folkvalda i fullmäktige 10 412 folkvalda totalt Väljaren röstar på person Utskott (också icke folkvalda medlemmar) är dominerande organisationsmodell Danmark 98 kommuner 15 31 folkvalda i fullmäktige 2 552 folkvalda totalt Väljaren röstar på parti/lista och/eller person Utskott med folkvalda medlemmar är dominerande organisationsmodell NO RDEN BILAGA Sverige 290 kommuner 31 101 folkvalda i fullmäktige 13 078 folkvalda totalt Väljaren röstar på parti/lista, kan påverka kandidaternas inbördes ordning Karta: Nordregio, nyckeltal: Siv sandberg Programmet har som mål Utskott (också icke folkvalda medlemmar) dominerande organisationsmodell F INL ANDS KOMMU N T I D N I N G 3 2012

04 norden KOMMUNDELSFÖRVALTNING: KOMMUNINVÅNAREN SOM BOENDE I ETT VISST OMRÅDE Alla nordiska länders kommunallagar innehåller bestämmelser om kommundelsförvaltning (se tabell). Kommunfullmäktige har rätt att inrätta lokala organ och att delegera uppgifter till dessa. I praktiken är det få kommuner i Norden som infört en formell kommundelsorganisation. I Danmark visar Indenrigs- og socialministeriets kartläggning från 2009 att 23 kommuner av 98 har inrättat någon typ av lokalråd, men i bara fyra (4) av dessa 23 uppfyller organisationen kommunallagens formkrav. Studien Kommunal organisering i Norge 2008 (NIBR-rapport 2008:20) visar att ungefär 30 kommuner har lokala organ som är utnämnda av kommunfullmäktige. I 11 kommuner har fullmäktige delegerat formell beslutskompetens till de lokala organen. Dessutom har många kommuner informella lokala organisationer som bygger t.ex. på samråd med byalag och föreningar. I Sverige var det enligt Statistiska centralbyråns demokratidatabas totalt 13 kommuner som år 2008 hade någon form av kommundelsorganisation. Fem (5) av dem hade en heltäckande kommundelsorganisation, åtta (8) en partiell kommundelsorganisation, vilket innebär att man inrättat nämnder för ett eller flera delområden i kommunen. Siffrorna innehåller kommundelsorganisationer som är mycket olika till sin karaktär. Förenklat kan man skilja mellan serviceproducerande och konsultativa kommundelsorganisationer. Kommundelar med serviceproduktionsansvar fungerar i praktiken som ett slags miniatyrkommuner, med omfattande budget- och personalansvar. Konsultativa kommundelsorganisationer fungerar i första hand som en plattform för dialog mellan kommunerna och invånarna inom ett område. En del konsultativa kommundelsorganisationer förvaltar en liten budget för lokala utvecklingsprojekt. Kontrasten mellan de två olika typerna av kommundelsorganisationer är påtaglig, vilket kan illustreras genom exempel från två norska storstäder. Oslo kommun är indelad i 15 stadsdelar med serviceproduktionsansvar. År 2010 uppgick stadsdelarnas sammanlagda driftsutgifter till knappt 12 miljarder norska kronor och antalet anställda i stadsdelarna till drygt 13 000 personer. Bergen kommun var fram till slutet av 2010 indelad i åtta stadsdelar med en konsultativ funktion. Kostnaderna för stadsdelsorganisationen var cirka 10 miljoner norska kronor årligen och antalet årsverken i stadsdelsorganisationer uppgick till sammanlagt åtta (8) personer. BESTÄMMELSER OM KOMMUNDELSFÖRVALTNING I DE NORDISKA KOMMUNALLAGARNA Land Bestämmelser om kommundelsförvaltning Vem utser medlemmarna? DANMARK Kommunfullmäktige kan fatta beslut om att inrätta lokala nämnder och att delegera beslutanderätt i specificerade frågor till dessa Lov om kommunens styrelse 581/2009, 65 d Kommunfullmäktige FINLAND Deltagande och påverkan kan främjas i synnerhet genom att [...] 2) delområdesförvaltning tillämpas i kommunen [...] Kommunallagen 365/1995, 27 Inte specificerat NORGE Kommunfullmäktige kan inrätta kommundelsnämnder för delar av kommunen Lov om kommuner og fylkeskommuner 1992:107, 12 Kommunfullmäktige eller direktval SVERIGE Fullmäktige får besluta att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller landstinget Kommunallag 1991:900, kap 3, 4 Kommunfullmäktige Kommundelsorganisationer med serviceproduktionsansvar Kommundelsnämnder med omfattande serviceproduktionsansvar finns i Sverige och i Oslo i Norge. I Sverige har storstäderna Stockholm och Göteborg sedan 1990-talet heltäckande kommundelsorganisationer, medan bl.a. Umeå, Eskilstuna och Kalmar tillämpar en partiell kommundelsorganisation. Kommundelarnas kompetenskatalog varierar. I regel har kommundelsnämnderna ansvar för vardagsnära verksamheter som barnomsorg, grundskola, socialtjänst, äldreomsorg och bibliotek. Medlemmarna i kommundelsnämnderna utses av kommunfullmäktige, med undantag för Oslo (se faktaruta) där medlemmarna utses av invånarna i val. Kommundelsnämnderna får sin budget tilldelad av kommunfullmäktige. De har därmed ingen egentlig ekonomisk autonomi, trots att många kommundelsnämnder till sitt befolkningsunderlag och sin verksamhetsvolym motsvarar en medelstor kommun.

kommundelar 05 Stadsdelsorganisationen i Oslo (Norge) Unik modell: Tillberga grannskapsservice (Sverige) Stadsdelsorganisationen i Oslo (613 285 invånare) är unik i Norden. Medlemmarna i stadsdelsfullmäktige (bydelsstyret) väljs i direkta val, som förrättas samtidigt som valet till kommunfullmäktige. Valdeltagandet i valet av stadsdelsfullmäktige ligger ungefär på samma nivå som i det egentliga kommunalvalet (65,9 % i valet hösten 2011). Röstningsaktiviteten i stadsdelsvalet varierade mellan drygt 52 procent i den passivaste stadsdelen och drygt 70 procent i den aktivaste. I Tillberga, Stadsdelsorganisationen en tätort med 2 200 invånare i Oslo i Västerås (Norge) kommun (med totalt 138 709 invånare), bildade invånarna år 1993 en ekonomisk förening (motsvarar ett andelslag i Finland) som på uppdrag av kommunen har ett integrerat ansvar för driften av bland annat barnomsorg, äldreomsorg, bibliotek och kulturverksamhet inom området. Föreningens slagord är Vi arbetar för medborgarstyrd samhällservice. De 15 stadsdelarna har ansvar för primärhälsovården (t.ex. hälsostationer och skolhälsovård), barndagvård, fritidsverksamhet för barn och unga, äldreomsorg och verksamhet för personer med olika funktionsnedsättningar. Det bor i genomsnitt 40 000 personer i varje stadsdel, den minsta stadsdelen Grorud har 27 000 invånare och den största, Frogner, 51 000 invånare. År 2011 arbetade 13 144 (39 %) av Oslo kommuns totalt 33 678 anställda i stadsdelsförvaltningarna. Källor: www.tillberga.com, Stig Montin: Demokrati på entreprenad. En fallstudie av demokratiutveckling i Västerås kommun Kommunal Ekonomi och Politik 10/2006. Lokalråd (lokaludvalg) i Köpenhamn 2005 (Danmark) Källa: Slik styres Oslo, Statistisk årbok för Oslo 2011, www.oslo.kommune.no Konsultativa kommundelsorganisationer Köpenhamns kommun (539 542 invånare) inrättade under perioden 2005 2009 12 lokalråd. Lokalrådens huvudsakliga uppgift är att ge remissyttranden till kommunens politiska ledning i frågor som rör fysisk planering, miljö, hälsa och kultur. Lokalråden disponerar en summa pengar (mellan 0,7 och 4,9 miljoner danska kronor årligen) som kan användas för att stöda kultur-, demokrati- och nätverksprojekt. Alla lokalråd har 23 medlemmar, av vilka kommunfullmäktige utser 7. Resten av medlemmarna (16) utses av lokala representantskapsmöten, dit föreningar, brukarstyrelser och andra lokala organisationer kan sända representanter. Konsultativa kommundelsorganisationer fungerar som en länk mellan kommunens politiska ledning och invånarna inom ett område. Organen har oftast inrättats i syfte att stärka den demokratiska dialogen i kommunen och har ofta också en explicit koppling till civilsamhällets aktörer, dvs. olika föreningar och organiserade medborgargrupper. Lokala organ av det här slaget förekommer i samtliga nordiska länder. Det förekommer både organ utan formell beslutanderätt och organ som har delegerats beslutskompetens i ett avgränsat antal ärenden. Uttalanden i frågor som rör fysisk planläggning (t.ex. etablering av bostadsområden, byggande av cykelvägar) är en typisk uppgift för konsultativa kommundelsorganisationer. I Finland är den närmaste motsvarigheten de närservicenämnder som grundats i en del kommuner (t.ex. Salo, Pargas) efter kommunsammanslagningarna 2009. Källa: Köpenhamns kommun, www.kk.dk, Gjelstrup Gunnar: Fra bydelsråd till lokalutdvalg i København Kommunal ekonomi och politik 10/2006. Nya områdesstyrelser i Strängnäs kommun (Sverige) 2011 De fem områdesstyrelserna i Strängnäs (32 419 invånare) skall: Fungera som mötesplatser för samtal om kommunens långsiktiga utveckling Uppmärksamma behov, idéer och förslag till förbättring av närmiljön Lämna underlag inför styrelsens och nämndernas beredning av mål och budget Vara en samtalspart till det lokala näringslivet och föreningslivet. Kommunen har också inrättat en central kommundelsberedning som består av förtroendevalda i kommunens nämnder. Beredningen fungerar som en förmedlande länk mellan kommundelarna och kommunens politiska och administrativa organisation. Källa: Strängnäs kommunfullmäktige 22.11.2010, www.strangnas.se futureimagebank.com

06 norden Förändringarna pekar på problem och möjligheter Ett gemensamt drag hos kommundelsorganisationerna i alla nordiska länder är att de är föränderliga. Lokala organ grundas, omstruktureras och läggs ner med hög frekvens. Bara i ett fåtal kommuner, bl.a. Umeå i Sverige och Skien i Norge, har kommundelsorganisationen bevarats intakt i flera årtionden. Kommundelsorganisationens dynamik pekar på möjligheterna och problemen med subkommunal organisering. När kommundelsorganisationer grundas (se faktarutor Södermöre, Strängnäs, Köpenhamn) är strävan ofta att stärka den lokala demokratin och vitalisera dialogen mellan kommunledningen och medborgarna. Vidare vill man uppnå det som i ekonomiska termer brukar kallas allokativ effektivitet, vilket betyder att man eftersträvar en organisation där medborgarnas servicebehov och organisationens resurser möts. Omorganiseringar av kommundelsorganisationer (se Flera utredningar har konstaterat att det är svårt att i medborgarundersökningar påvisa det demokratiska mervärdet av kommundelsorganisationer. faktarutor Göteborg, Borås) försöker ofta åtgärda ett av grundproblemen med subkommunal organisering, nämligen att kommundelsnämnders olika förutsättningar och verksamhetspolitik leder till upplevd ojämlikhet mellan kommuninvånarna. En annan motivering är att förenkla kommunikationen mellan kommundelarna och kommunens centrala ledning. I grunden är det alltså liknande överväganden som ligger bakom kommunindelningsreformer. Nedläggningar av kommundelsorganisationer (se faktaruta Bergen) motiveras ofta med att organisationerna levt ut sin roll eller inte uppfyller de ställda förväntningarna. Flera utredningar har konstaterat att det är svårt att i medborgarundersökningar påvisa det demokratiska mervärdet av kommundelsorganisationer. Däremot har kommundelsorganisationen positiv betydelse för de kommunala beslutsfattarnas förståelse för lokala förhållanden (t.ex. Stig Montin: Lokala demokratiexperiment, exempel och analyser 1998). Svenska kommuner som avskaffat kommundelsnämnder med serviceproduktionsansvar har ofta gjort det i samband med ändring av styrmekanismer, man har t.ex. ersatt en decentraliserad organisation, med en som fungerar enligt beställar utförarmodellen. I fallet Bergen motiveras nedläggningen av den konsultativa kommundelsorganisationen med kostnadsskäl och att det finns andra lika effektiva sätt att höra invånarna i beredningen av ärenden. Södermöre kommundelsförvaltning i Kalmar (Sverige) 2000 Södermöre kommundel (7360 invånare av kommunens totalt 63 055 invånare) kom till som ett försök år 2000 för att Stärka demokratin Vitalisera politiken Skapa möjligheter för en effektiv organisation med hög kvalitet Verksamheten i kommundelen leds av en politiskt tillsatt kommundelsnämnd. Kommundelsförvaltningen har ansvaret för barnomsorg, grundskola, äldreomsorg, hemsjukvård och kultur. Personalstyrkan består av ungefär 390 personer. Källa: Kalmar kommun, www.kalmar.se Tio kommundelar blev tre stadsdelar i Borås (Sverige) 2011 Genom förändringen vill kommunfullmäktige i Borås (104 106 invånare) åstadkomma: Mer rättvisa mellan medborgarna Effektivare arbete Mer spetskompetens Källa: Borås nya organisation 2011, www.boras.se Sammanslagning av stadsdelsnämnder i Göteborg (Sverige) 2011 År 1989 inrättades 21 stadsdelsnämnder i Göteborg (520 374 invånare). Från och med 2011 är stadsdelsnämndernas antal 10. De viktigaste motiveringarna till reformen var: Större jämlikhet och enhetlighet. De nya stadsdelarna är mer jämnstora till invånarantalet och har ungefär samma verksamhetsvolym Större ekonomisk robusthet att möta förändrade förutsättningar Stadsdelsnämndernas ansvar för att verka för en socialt hållbar stad betonas Bättre kommunikation och samordning mellan centralförvaltningen och stadsdelarna Källa: Göteborgs stad, stadskansl. Förslag till ny SDN-organisation 2009-12-02 Motiveringar till nedläggningen av stadsdelsorganisationen i Bergen (Norge) 1.1.2011 Kommunens ekonomi är ansträngd och det finns behov av att gå igenom hur de demokratiska organen i Bergen (260 392 invånare) är organiserad och fungerar Stadsdelsorganisationen fördröjer behandlingen av ärenden i centralförvaltningen och kostnaderna för styrsystemet är höga Stadsdelsnämndernas funktion som remissorgan för lokala frågor kan tillvaratas genom den så kallade deputationsordningen, som innebär att föreningar, intresseorganisationer och andra grupper har rätt att få företräde hos de kommunala nämnderna för att lägga fram sin syn på olika ärenden Källa: Bergen bystyre: Evaluering av bydelsstyreordningen -opp summering og annbefalning 5.10.2012 futureimagebank.com

brukardemokrati 07 Brukardemokrati: Kommuninvånaren som förälder, anhörig eller boende Brukardemokrati innebär att de som berörs av den kommunala servicen är med och fattar beslut om innehållet i verksamheten. I praktiken innebär det att föräldrar deltar i förvaltningen av skolor eller att de boende i äldreomsorgen har inflytande över verksamheten. Brukardemokratin är längst utbyggd i Danmark och inskriven som en obligatorisk del av lagstiftningen om den kommunala servicen. Dessutom har många danska kommuner inrättat brukarorgan inom sektorer där det inte är obligatoriskt att inrätta brukarstyrelser, t.ex. i anslutning till bibliotek och idrottsanläggningar. I Sverige och Norge finns det enligt SCB:s och NIBR:s kartläggningar någon form av brukarstyrelser eller självförvaltningsorgan i 9 procent av kommunerna. I Finland utgörs de närmaste motsvarigheterna av direktionerna för skolor och daghem. Enligt en kartläggning av situationen i kommunerna under fullmäktigeperioden 2005 2008 hade ungefär hälften av kommunerna någon form av direktioner, men i denna siffra ingår också bl.a. direktioner för kommunala affärsverk (Sirkka-Liisa Piipponen 2009: Kunnalliset toimielimet ja luottamushenkilöt valtuustokaudella 2005 2008 ). I Danmark är brukarstyrelser obligatoriska i anslutning till bl.a. grundskolor, daghem, vårdenheter för personer med funktionsnedsättning och äldreomsorgsenheter. Föräldrainflytande är lagstadgat också i privata dagvårdsenheter. Inom skola och barnomsorg har brukarstyrelserna lagstadgad beslutanderätt i definierade frågor. Brukarstyrelserna fattar bl.a. beslut om principerna för användningen av den budgetram de tilldelats av kommunfullmäktige. Brukarstyrelsernas roll är uttryckligen relaterad till den vardagliga driften av de kommunala institutionerna. De strategiska besluten om vård och skola fattas på fullmäktigenivå. Inom bl.a. äldreomsorgens roll är brukarstyrelsernas roll mera konsultativ och till för att de äldre och/eller deras anhöriga ska få ge sin syn på verksamhet. Kommunfullmäktige kan inom vissa ramar delegera ytterligare beslutanderätt till brukarstyrelserna. I Indenrigs- og socialministeriets kartläggning 2009 uppgav 45 procent av kommunerna att de delegerat kompetens till brukarorganen utöver det lagstadgade. Samma kartläggning utredde hur strukturreformen påverkat relationen mellan kommunens politiska ledning och brukarstyrelserna. I 56 procent av kommunerna uppgavs relationen vara oförändrad, medan 41 procent uppgav att det skett förändringar p.g.a. strukturreformen. Förändringarna innebar i vissa kommuner att kopplingarna mellan kommunalpolitiken och brukarorganen blivit svagare, medan andra kommuner i samband med kommunsammanslagningen formaliserat dialogen mellan brukarorganen och kommunens politiska ledning. Den norska lokaldemokratiutredningen dryftade i sitt betänkande NOU 2006:7 principiella för- och nackdelar med brukardemokrati. På den positiva sidan nämns möjligheterna att få vara med och påverka frågor som uppfattas som viktiga och att samtidigt få träning för andra typer av medborgerligt deltagande. Dessutom kan brukarstyrelserna bidra till att engagera grupper som står perifert inom den representativa demokratin. Det sistnämnda påståendet bekräftas bl.a. av danska Vælfærdsministeriets undersökning av handikapporganisationernas syn på de nya brukarorganen inom handikappområdet. Brukardemokratins nackdel är att helhetssynen kan bli lidande, att starka särintressen (t.ex. skolbarnsföräldrar) riskerar dominera beslutsfattandet och att icke-brukare av offentlig service inte har motsvarande kanaler in i systemet. Minikompetensen för föräldraråden (brukarstyrelserna) inom den danska barnomsorgen För- och nackdelar med brukardemokrati Besluta om principerna för användning av budgetramen Yttranderätt vid val av ledning för barnomsorgsenheten Yttranderätt vid val av personal Besluta om principerna för enhetens verksamhet Dessutom kan föräldraråden fatta beslut om Principerna för användning av konton Öppettider och lediga dagar (inom de ramar kommunen fastställt) Föräldraråden får inte fatta beslut i ärenden som rör Antagning av barn Lokala mål och ramar Avgifter och bidrag Arbetsgivarfrågor Tillsyn Fördelar Brukarna kan påverka tjänsteutbudet Invånarna får vara med och lösa uppgifter som är viktiga för lokalsamhället Brukardemokrati ger träning för andra former av demokratiskt deltagande Brukardemokratin kan fånga upp grupper som har en svag ställning i den representativa demokratin Nackdelar Bryter med idealet om likvärdigt deltagande. Icke-brukare saknar påverkningskanaler Helheten i kommunalpolitiken kan bli lidande Starka organiserade grupper dominerar Ger signaler om att kund-/ konsumentintressena står i fokus, inte det allmänna bästa Källa: Ansvarsfordeling mellem institutionleder og brugerbestyrelse og brugerog pårørenderåd. Indenrigs- og socialministeriet 2009 Källa: NOU 2006:7 Det lokale folkestyret i endring?

08 norden Medborgarservicekontor: Kommuninvånaren som myndighetskund Som en del av den politiska uppgörelsen om den danska strukturreformen stiftades en ny lag (Lov om kommunale borgerservicecentre 544/2005), vars syfte var att främja inrättandet av kommunala medborgarservicekontor som skulle fungera som medborgarnas ingång till den offentliga sektorn. I sig är organisationen inte ny. Många kommuner hade inrättat någon form av medborgarservicekontor redan 2005. Danska kommuner fick efter reformen ansvar för uppgifter som i Finland sköts av polisen, magistraten eller Folkpensionsanstalten, t.ex. flyttningsanmälan, pensioner och beviljande av pass och körkort. Politiskt var lagen också ett sätt att stärka acceptansen för strukturreformen, som reducerade antalet kommuner från 271 till 98. Inrättandet av medborgarservicekontor uppfattades som ett sätt att hålla ljuset brinnande i de kommunhus som inte längre behövdes för kommunens centralförvaltning. Två år efter reformen var det en trend att kontor som inrättats i samband med kommunsammanslagningar lades ned. Cheferna för centren framhöll att samordning och moderni- FUTUREIMAGEBANK.COM I Danmark fungerar medborgarservicekontor som ingång till den offentliga sektorn. sering av tjänsteutbudet är mer prioriterat än geografisk närhet. Medborgarservicekontorens största kundgrupper är äldre människor och personer som har rutinmässiga ärenden till kommunen. Yngre människor använder i större utsträckning motsvarande tjänsteutbud på nätet. Källor: Lov om borgerservicecentre 544/2005, Lene Holm Pedersen: Medborgeren i centrum. Politisk forankring, forvaltningsmæssige hensyn og fordelingsmessige konsekvenser af borgerservicecentrene i Danmark. AKF 2009. VALFRIHET: KOMMUNINVÅNAREN som marknadsaktör Möjligheten att påverka genom att välja serviceproducent har drivits längst i Sverige, men i alla länder ökar antalet kommuner som tar i bruk olika valfrihetssystem. I Finland innebär lagstiftningen om servicesedlar en förstärkning av invånarnas möjligheter att välja offentliga och privata serviceproducenter. NIBR:s kartläggning från 2008 visar att 22 procent av de norska kommunerna öppnat för större valmöjligheter inom serviceproduktionen. Främst gäller det barndagvård. I den tidigare kartläggningen år 2004 Effekter av valfrihetslagstiftningen i Sverige Enskildas ställning har generellt stärkts De flesta uppskattar möjligheten att välja Valfrihet har bidragit till bättre tillgänglighet Kontinuiteten har inte förbättrats Kvaliteten utvecklas i primärvården små förändringar i hemtjänsten Människor med nedsatt autonomi riskerar att missgynna Valfrihetssystem i sig bidrar inte till jämlik och likvärdig vård och omsorg Källa: Valfrihetssystem ur ett befolknings- och patientperspektiv. Socialstyrelsen 2012. FUTUREIMAGEBANK.COM var motsvarande siffra 8,5 procent av kommunerna. Den svenska lagen om valfrihetssystem (2008:962) beskrivs som ett led i strävandena att sätta brukaren i fokus och att åstadkomma en förskjutning av maktbalansen från politiker och tjänstemän till den enskilde. Systemet går ut på att kommunerna ska stimuleras att knyta kontrakt med privata utförare av vård och omsorg. Kommuninvånarna väljer sedan vilken producent man vill anlita. Motsvarande system finns inom skolan, där finansieringssystemet, den s.k. skolpengen ger möjlighet att välja mellan kommunala och fristående skolor. Socialstyrelsens utvärdering av valfrihetssystemen inom vård och omsorg 2012 visar att ungefär 160 av 290 kommuner (55 %) tagit i bruk valfrihetssystem. Lagstiftningen har ökat kommunernas intresse för valfrihetssystemen. Enligt SCB:s demokratidatabas har användningen av valfrihetssystem ökat markant i kommunerna. År 2007 tillämpade 20 procent av de svenska kommunerna någon form av valfrihetssystem, 2002 och Valfriheten leder till att kommuninvånaren röstar med fötterna. 1998 var siffrorna 9 respektive 7 procent. Socialstyrelsens utvärdering pekar på både för- och nackdelar med systemen. Kommuninvånarna upplever valmöjligheten som en positiv sak och serviceutbudet har breddats. Däremot är det ett problem att systemen tenderar gynna de redan resursstarka. Utbudet av valmöjligheter är obefintligt i glesbygdsområdena och människor med nedsatt autonomi (äldre, funktionsnedsatta) har i praktiken svårt att klara av kundvalssystemen.