1
Kapitel 1 Drakägget Jag heter Sara. Jag är 10 år gammal. Jag har en lillasyster. Hon är 3 år. Hon heter Linda. Jag har en mamma och pappa också. Vi är en fattig familj. Vi bor i ett litet hus på landet. Mina bästa kompisar heter Matilda och Emma. Där jag bor heter det Skogsvägen. Nu är det år 1136. En morgon när jag vaknade hörde jag fågel kvitter utan för mitt fönster. Jag klev ner från sängen golvet var is kallt. Jag kläde på mig och gick ner och skulle äta frukost det var is kallt i huset. Till frukost åt jag gröt. Efter frukosten sa mamma att jag skulle gå och hämta ved. Jag gick ut i skogen. Jag såg ett jätte stort ägg det ser ut som ett drakägg. För när jag var liten läste jag om en drake som hade ett drakägg. Det var randigt mellan rosa och lilla. Jag beslutade att ta med det hem. Jag gömde det under min säng. 2
Kapitel 2 En drake föds En morgon när jag vaknar så hörde jag ett ljud. Det lät som att ägget skulle kläckas. Jag hoppade ner från sängen. Det var en spricka i ägget jag tog ägget och sprang ut i skogen. Sprickan blev större och större. Till sist kom det ut en drakbäbis. Drakbäbisens mage kurade. I en bok som jag läste om drakar stod det att dom äter blå bär. Jag tittade mig omkring och där borta jämte en gran så var det en liten blåbärsbuske. Efter drakbäbisen hade ätit upp så gick jag till förrådet med draken. Jag skulle gömma den där. Pappa kom hem. Han hade varit och hämtat ved. Pappa sa: -Vad gör du i förrådet. -Leker bara. Jag kunde inte säja sanningen för då skulle pappa döda draken. Pappa sa: - Okej. Sen när pappa hade gåt så gick jag in till draken igen jag sa du får heta Lillan. Den är rosa och söt. Det var någon som sa i mitt huvud - Hej det är jag som är Lillan jag kan bara prata med dig genom tanken. 3
Kapitel 3 Drakträning Efter ett halvt år så gick jag in till förrådet. Lillan var vaken. Hon satt och åt blåbär. jag sa: -Vill du börja träna? Lillan sa: -Ja det vill jag. Jag tog ut Lillan till baksidan. -Vill du lära dig att flyga? Lillan sa: -Ja det vill jag! Jag hoppade upp på Lillans rygg det var läskigt att rida på en drake. Hon började springa och hon började flaxa med vingarna och så började vi lyfta från marken. Vi flög över hela skogen det var vackert det var helt vind stilla. När vi kom hem igen så sa Lillan: -vill du lära dig hur man står på händer? -ja det vill jag. Vi tränade och tränade och tränade till sist kunde jag stå på händer. Lillan tyckte att flygning var lätt men jag tyckte att stå på händer var svårt. 4
Kapitel 4 Den mystiska mannen Sent på kvällen bultar det på dörren. Mamma öppnar. När hon öppnar dörren så kommer en kall vind det regnade ute. Mitt i regnet stod en lång man med långt svart skägg. Han har en lång svart kappa med en lång luva. Manen sa: -jag söker draktränaren! Mamma ser chockad ut. Jag klev fram och sa: - det är nog mig du söker. Mamma sa: -va men du är väl ingen draktränare eller? Mamma det är jag. Jag har inte sagt något för du skulle tycka det var farligt. Mamma svimmade. Jag frågade den mystiska mannen: -vad kommer du ifrån sa jag Han sa: Jag kommer ifrån en liten by i slutet av landet sa han. -vad vill du mig? Han sa: -jag vill bara ha din drake. Manen hade en mörk röst. Han hade en läskig blick. Och på ena sidan av ansiktet var det ett ärr. Men när pappa kom hem från jobbet så förklarade jag allt för honom. Han svimmade också. Som tur var min lilla syster hos mormor. När jag tittade ut igen så var manen borta jag tänkte att allt var hopplöst. 5
Kapitel 5 Det farliga skeppet Nästa dag när jag gick in till förrådet. Mamma och pappa hade fortfarande inte vaknat. Men när jag gick in i förrådet stod den mystiska mannen där. Jag frågade: - vad gör du där sa jag. -det är ett skepp på väg hit med en farlig sjukdom som vi tror kommer ifrån råttor. Det är bara du och din drake som kan stoppa det. Sa han. Jag blev helt förvånad. Jag viste inte riktigt vad jag skulle säg. Men till sist sa jag ja. -du kommer flyga i dåligt väder och kalla vindar. Tror du att draken kommer klara det. Sa han. -om jag och min drake har riktigt bra ut rustning så tror jag att vi kommer klara det. Och mat. Sa jag. När vi skulle börja flyga så var det kallt pirigt och läskigt. När vi flög över skogen var de vaket men blåsigt. Vi flög för bi några höga berg. Och när vi flög över havet så var det oväder det ösregnade och åskade. Till sist kom jag fram till ett skepp det var stort och det var3 master och längst upp i en mast satt en liten flicka. Jag sa till Lillan landa där i en mast. -varför siter du där själv? Sa jag. -det är många som dör på skeppet vi var 21 personer först men nu är vi bara 8 kvar. Min pappa kaptenen är allvarligt sjuk mamma sa att jag ska skydda mig 6
mot den farliga sjukdomen. Mamma tror att den kommer från råttorna. Så det är därför jag är här uppe. Sa flickan. Kapitel 6 Flickan på skeppet Flickan såg ledsen ut hon hade trasiga klädet. Och lite smutsigt ansikte. Jag sa till flickan: - Vad heter du? - Jag heter flisan. Sa hon -Jag heter Sara. Sa jag och det här är min drake Lillan. Vänta här uppe. Jag ska försöka stoppa skeppet sa jag. Jag flög till en av masterna och lillan rev sönder seglen och så flög hon till nästa och nästa och gode samma sak. Till sist så stannade skeppet. Men det jag inte tänkte på var att det var ett grund framför skeppet. Vinden gjorde så vi åkte närmare grundet och till sist körde vi på grund. Det var läskigt. Det börjar läcka in vatten i skeppet. Och skeppet började sjunka jag sa till flickan: -kom hoppa på Lillan. -Men min mamma då sa hon. Hennes mamma låg i vattnet. Vi flög ner och plockade upp henne. Hon var av svimmad och kall och blöt. Flickan sa att vi kan nog väl inte rädda min pappa. Vi såg han sjunka sakta ner till båten. Det var hemskt. Vi började att flyga hemåt. När hennes mamma vaknade så sa hon: -Den sjukdomen som min man är sjuk av kallar jag för pesten. Flickan sa: - Där din farbror. Sa jag. -det är en man med långt svart skägg och ett er på ena sidan av ansiktet. Sa flickan. 7
- Han var den som sa till mig att komma hit. När vi kom hem till mig var det kallt och blåsigt. Den mystiska mannen stod och väntade på oss. Flickan sprang fram och kramade han. Han sa att dom kunde bo hos honom. Mamma och pappa kom fram och kramade mig och Lillan. Slut. 8