Nationellt kunskapsstöd för palliativ vård Regionalt seminarium 30 november 2012, Radisson Blu Scandinavia, Göteborg Dokumentation 1
En god palliativ vård i livets slutskede vilar på fyra hörnstenar; symptomlindring, multiprofessionellt samarbete, kommunikation och stöd till närstående. Men tillgången på palliativ vård har visat sig ojämn över landet. Socialstyrelsen har därför på regeringens uppdrag tagit fram ett preliminärt nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård. Olika intressenter ges nu möjlighet att i en bred och öppen process komma med synpunkter på Socialstyrelsens bedömningar och rekommendationer. Syftet med dagens regionala seminarium var att ge region och kommuner möjlighet att redovisa sina analyser av vårdpraxis och vilka konsekvenser kunskapsstödet kommer att få för dem. Drygt 130 personer verksamma inom vård och omsorg samt socialtjänst hade kommit för att få höra Socialstyrelsens representanter redogöra för innehållet i kunskapsstödet. Deltagarna fick även ta del av den kartläggning och kostnadsanalys av den palliativa vården som gjorts i Västra Götaland. n 2
Döendet är lika naturligt som födelsen Moderator Daniel Brattgård, sjukhuspräst på Sahlgrenska universitetssjukhuset, betonade inledningsvis värdegrunden för den palliativa vården som den finns formulerad i Nationellt vårdprogram för palliativ vård 2012 2014. Honnörsorden är närhet, helhet, kunskap och empati. Döendet är en process som är lika naturlig som födelsen, och patienten behöver närhet från flera håll, både från närstående och från vårdpersonal. Genom att olika kompetenser och behov binds samman skapas helhet för patienten. Att personalen visar empati är centralt i ett professionellt förhållningssätt. Det är också viktigt att personal inom den palliativa vården får ökad kunskap via fortbildning och forskning. Det är patientens behov och önskemål som ska prioriteras. Organisationer förändras över tid, chefer kommer och går, budget tas för ett år i taget - men värdegrunden ska bestå trots allt detta. Den fungerar som en stabil faktor i en föränderlig värld, sa Daniel Brattgård. Han beskrev även den etiska plattform som enligt riksdagsbeslut ska styra alla de prioriteringar som görs i hälso- och sjukvården. Prioriteringarna ska utgå från tre grundläggande etiska principer: Människovärdet alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället; Behov och solidaritet resurserna bör i första hand fördelas till de områden där behoven är störst; Kostnadseffektivitet man bör eftersträva en rimlig relation mellan kostnader och effekt mätt i hälsa och livskvalitet. Daniel Brattgård uppmanade politiker och verksamhetschefer att ta ansvar för att prioritera rätt och översätta dessa nationellt övergripande intentioner till regionala och lokala vårdstrategier. n Daniel Brattgård, sjukhuspräst på Sahlgrenska, var moderator för dagen. 3
Kunskapsstödet ska ge en likvärdig palliativ vård Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit fram ett preliminärt nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård. Bakgrunden till uppdraget är att tillgången på palliativ vård är ojämlik över landet. I den preliminära versionen som tagits fram presenteras vägledning, riktlinjer och indikatorer i ett gemensamt dokument. Detta är en unik produkt, eftersom alla dessa tre delar finns med, sa Grethe Fochsen, sjuksköterska och forskare, när hon tillsammans med sina kollegor från Socialstyrelsen presenterade materialet vid det regionala seminariet i Göteborg. Det övergripande syftet med kunskapsstödet är att stödja den dagliga verksamheten, underlätta uppföljningar och kvalitetssäkring samt åstadkomma en likvärdig vård för patienten. Alla ska ha tillgång till god palliativ vård, oavsett medicinsk diagnos, ålder och bostadsort. Att den palliativa vården hittills inte varit jämlik över landet har delvis att göra med att man kommit olika långt, berättade Carl-Magnus Edenbrandt, läkare i palliativ medicin och docent vid Lunds universitet som sitter i styrgruppen för nationella vårdprogrammet. Jag och andra har arbetat som pionjärer och försökt göra det bra på våra enheter. Då blir det fläckvis bra gjort men ogjort emellan. Vägledning Nu ska man komma ikapp. Den första delen i kunskapsstödet, vägledningen, är Socialstyrelsens bedömningar av vilka förutsättningar som finns för att utveckla en god palliativ vård. Utgångspunkten är de fyra hörnstenarna och den lagstiftning som finns. En bedömning som gjorts är vikten av att hälso- och sjukvård samt socialtjänst samarbetar eftersom multiprofessionella team är en förutsättning i den palliativa vården. Socialstyrelsen bedömer det även viktigt att hälso- och sjukvården samt socialtjänsten tar ställning till hur stöd till närstående bör utformas. Andra bedömningar som görs är att den palliativa vården bör omfatta alla sjukdomar i livets slutskede och integreras i vård av kroniska sjukdomar samt att palliativ vård av barn anpassas till deras behov. En gemensam syn på processen som underlättar samverkan framhålls också. Riktlinjer för specifika åtgärder Den andra delen i kunskapsstödet, riktlinjerna, innehåller rekommendationer om specifika åtgärder. De baserar sig på de nationella riktlinjerna för palliativ vård och har till skillnad från vägledningsdelen tagits fram på vetenskaplig grund. 29 rekommendationer har tagits fram, varav 18 ingår i huvuddoku- Grete Fochsen. Birgitta Lindelius. 4
mentet med en bedömning av ekonomiska och organisatoriska konsekvenser. Varje rekommendation värderas på en skala från 1-10 och beskrivs med motivering och effekt av åtgärd. Den rekommendation som värderas allra högst är samtalet om vårdens inriktning och innehåll, där motiveringen är att samtalen kan förebygga oro och missförstånd samt förbättra livskvalitet hos personer i livets slutskede. En annan högt värderad rekommendation är fortbildning i palliativ vård av personal inom vård och omsorg i region och kommuner, där effekten som ska uppnås är en minskning av patienters symptom, färre sjukhusinläggningar och färre dagar på sjukhus. Ytterligare en rekommendation handlar om att analysera samt skatta smärta och andra symptom hos patienter i livets slutskede. Det ska gå att förutse vilka patienter som har svår smärtproblematik och är i behov av fler smärtlindrande åtgärder. Användning av symtomskattningsinstrument ökar möjligheten för optimal symtomlindring hos patienter i livets slutskede jämfört med en mer ostrukturerad bedömning. Indikatorerna och datakällor Den tredje delen av kunskapsstödet innehåller förslag på sex indikatorer och tre utvecklingsindikatorer som ska spegla kvaliteten i den palliativa vården. De ska kunna användas som underlag för uppföljning och utveckling. En viktig del i framtagandet av dessa indikatorer har varit att kartlägga de befintliga datakällor som finns, berättade Birgitta Lindelius, avdelningen för statistik och utvärdering, Socialstyrelsen. Syftet är att utveckla registren. Det finns en rad olika register, som Patientregistret, Dödsorsaksregistret, Läkemedelsregistret och inte minst Svenska Palliativregistret. Det finns förbättringsutrymme för dessa register. Ett bättre kodverk behövs kring analys t.ex. av var personer avlider. Hemsjukvården är också svår att identifiera i registren. Täckningsgraden i palliativregistret behöver utvecklas, sa Birgitta Lindelius. Mot denna bakgrund gäller den första indikatorn som föreslås just täckningsgraden för palliativregistret. Trots brist i täckningsgrad finns registret och är en möjlighet. Slutenvårdstillfällen under de sista 30 dagarna i livet är en annan viktig indikator. Det bör vara så få sådana tillfällen som möjligt. Förekomst av trycksår och munhälsobedömning är ytterligare indikatorer. De särskilda utvecklingsindikatorerna som rekommenderas handlar om hur man kommunicerar med en patient i livets slutskede samt hur man skattar smärta och använder symtomskattningsinstrument. n 5
Samtalet som blir en brytpunkt till livets slutskede När livet går mot sitt slut förändras människans liv. Hon genomgår kroppsliga, själsliga, sociala och materiella förluster. Självbild och identitet hotas. Då är det viktigt att den palliativa vården fungerar med dess fyra hörnstenar som Världshälsoorganisationen, WHO, har definierat: symptomlindring, samarbete, kommunikation och relation samt stöd till närstående. Carl-Magnus Edenbrandt. Men här finns brister, menar Carl-Magnus Edenbrandt, läkare i palliativ medicin från Socialstyrelsen. Ofta lämnas patienten i ett vakuum. Läkaren undviker det så viktiga brytpunktssamtalet mellan patient och läkare som bör inleda den palliativa vården i livets slutskede. Detta samtal är en brytpunkt mellan kronisk sjukdom och palliativ vård. Det är en resa man gör när man blir sjuk och hoppas att bli botad för att så småningom komma till denna brytpunkt. Man måste tänka om och det är en sorgeprocess. Det är en pendling mellan olika känslor - hopp och förtvivlan, att vilja leva och att vilja dö. Socialstyrelsen har i sina riktlinjer värderat rekommendationen kring brytpunktssamtalet allra högst, med en etta: Hälso- och sjukvården bör kontinuerligt genomföra samtal med patienten om vårdens innehåll och riktning i livets slutskede. Avgörande för rekommendationen är att samtalen kan förebygga oro och missförstånd samt förbättra livskvalitet hos personer i livets slutskede. Det måste finnas personal som vågar prata om de här sakerna. Men ofta upplevs det som för jobbigt eftersom det väcker mycket i oss själva. Det blir en dålig vård. Brytpunktssamtalet bör också breddas så att det tillämpas vid alla sjukdomar, inte bara som traditionellt vid cancersjukdom. Vården av en person kostar mest under det sista levnadsåret. Innebär detta att det blir den bästa vården? Nej, inte per automatik, menar Carl-Magnus Edenbrandt. Det är nåt som inte stämmer för vi lägger mycket pengar på vård i livets slutskede men ändå blir vården inte bra. Vi behöver ändra arbetssätt kring sista levnadsåret och samarbeta mer på hög nivå kring patienten. Carl-Magnus Edenbrandt uppmanar de närvarande beslutsfattarna att ta fatt i kontinuiteten och stödja personalen i högre grad. Livets slut är lika viktigt som livets början. På livets början lägger vi en massa resurser, men inte på slutskedet. Lyckas vi väl med vården i livets slutskede vet vi att en patient kan uppleva en mycket positiv tid. Vi behöver en gemensam syn. Ni som jobbar på golvet vill men klarar inte. Men ni som har makt måste se till att alla ser samma bild. Patienten bör få högre delaktighet. Det som bär i kris är relationer, och patienten bör få möjlighet att binda sig till en fast vårdkontakt. Stöd till närstående är också en av de fyra hörnstenarna som behöver utvecklas. Man måste känna att det är meningsfullt att vårda en anhörig. Anhörigstöd kan innebära både ett emotionellt och praktiskt stöd, såväl under patientens sjukdomstid som efter dödsfallet. Kunskapsstödet betonar att hälso- och sjukvården samt socialtjänsten ska erbjuda de närstående att delta i vården. Det kan handla om att behöva få information, att få vara vid den sjuka personens sida eller att få delta i omvårdnaden. Behoven kan variera under patientens sjukdomstid beroende på sjukdomsförloppet. n 6
Förbättringspotentialer finns, visar kartläggningen i Västra Götaland Regionen och kommunerna i Västra Götaland har utifrån indikatorerna i kunskapsstödet gjort en kartläggning av den palliativa vården i länet. Kartläggningen visar att det kan bli bättre på flera områden, som till exempel hur lång tid det tar för en döende patient att få en akut bedömning av läkare och att erbjuda fler patienter brytpunktssamtalet. Material har samlats in från de fem olika sjukhusområdena. Det har även gjorts enkäter till 698 vårdenheter, berättade Helene Sandqvist Benjaminsson, Skaraborgs kommunalförbund, som ingått i den arbetsgrupp i länet som gjort kartläggningen. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en döende patient att få en akut bedömning på plats av en läkare? Här ser vi stora delregionala skillnader. I Fyrbodal och Göteborg är siffran 90 procent, medan den i Sjuhärad ligger på 75 procent och i hela länet på 85 procent. Under jourtid är situationen ännu sämre vad gäller tillgång på läkare, men sjukskötersketillgången är god. En hög andel patienter får injektionsläkemedel mot smärta, och inga olikheter i länet kan uppvisas. Vi ser även att det finns rutiner i Västra Götaland för att regelbundet symptomvärdera smärta. I realiteten görs dock detta i låg omfattning. Det finns även en förbättringspotential när det gäller andel patienter som får injektionsläkemedel mot oro och ångest. Kartläggningen tyder på god omvårdad i länet när det gäller trycksår vid dödsfallet. Vad gäller munhälsobedömning anger bara hälften av de tillfrågade att de har en sådan, och uppenbart är också att vi är slarviga med att dokumentera det som görs. Slutligen, vad gäller det så viktiga brytpunktssamtalet är vi bättre på att dokumentera än att ha rutiner. Bara hälften av de döende får detta samtal och i Skaraborg endast 34 procent. Här finns en stor förbättringspotential då målvärdet är 100 procent! En särskild analys har gjorts utifrån vårddatabasen Vega, Västfolket, vad gäller indikatorn två eller fler inskrivningar i slutenvård de sista 30 dagarna. Enligt vad Anna Kjellström, Västra Götalandsregionen, redovisade råder det konsensus om att en person i livets slutskede inte ska behöva förflyttas. Analysen visar att 13 procent av antal döda patienter i målgruppen har varit inskrivna två eller fler gånger (30 dgr). Mellersta Bohuslän och Ale har högre andel. Västra Skaraborg och Göteborgs stad lägre. Skillnaderna kan ligga till grund för att fundera över om man har olika praxis, sa Anna Kjellström. På kommunnivå finns också en stor spridning, från 6 procent till 22 procent. Samverkan är en nyckelfråga; det är där vi brister, sammanfattade överläkare Maria Taranger och betonade att brytpunktssamtalet är startskottet för att inleda den palliativa vården. Hon framhöll även palliativregistret som ett av de starkaste registren vi har och som med fördel kan användas mer som verktyg för analys. n Helene Sandqvist Benjaminsson. Anna Kjellström. Maria Taranger. 7
RCCs inventering visar på likheter och olikheter Regionalt Cancercentrum i väst har gjort en inventering av den specialiserade palliativa vården i Västra Götalandsregionen under 2011-2012. Uppdraget innebär också att utforma ett regionalt organisatoriskt vårdprogram. En jämlik palliativ vård ska uppnås, oberoende av diagnos, ålder, etnicitet, bakgrund eller andra faktorer. Vårdresultat i Västra Götaland har inventerats per vårdtyp, berättade Elisabeth Löfdahl, överläkare vid Alingsås lasarett, när hon presenterade inventeringen. Rapporten visar att organisation spelar stor roll för vårdinnehåll. Sex olika vårdformer har undersökts. Rapporten visar på resultat i förhållande till ett målvärde av palliativ vård i livets slut på olika vårdformer; särskilda boenden, korttidsplatser, sjukhus, hospice samt avancerad och basal hemsjukvård. Parametrar som läkarinformation till närstående och patient, trycksår, munhälsa, smärtlindning och mänsklig närvaro i dödsögonblicket har undersökts. Akutsjukvården är den vårdform som i minst grad når upp till målbilden. Den specialiserade vården når målen i högst grad. Vi ser att organisation spelar stor roll för vårdinnehåll. Det har också betydelse om det finns extern kompetens i form av ett palliativt team runt patienten, berättade Elisabeth Löfdal. Hur vanligt är det med döden och var dör patienter i Västra Götaland? Jo, 2010 dog mer än 15 000 personer. 80 procent av dödsfallen var förväntade och mer än 12 000 personer behövde alltså någon form av palliativ vård. Av de förväntade dödsfallen dog de allra flesta i olika kommunala vårdformer. Elisabeth Löfdahl poängterade skillnaden mellan allmän palliativ vård som bedrivs på alla enheter som vårdar svårt sjuka patienter och specialiserad palliativ vård som bedrivs för en mindre andel patienter med komplexa behov. Samtliga sjukhus i länet har uppdraget att bedriva palliativ vård. Inventeringen kunde konstatera flera olika organisationsformer i länet. Öppenvården i Göteborgs stad bedrivs till stor del som avancerad sjukvård i hemmet, i Skövde och Kungälv förekommer ofta konsulta, mobila team. Resursteam är dock den vanligaste modellen och tillämpas i NU-sjukvården samt i Alingsås, Borås, Lidköping och Skene. Därutöver finns den specialiserade palliativa slutenvården. Det är i grunden ett uppdrag hos samtliga sjukhus i länet att bedriva palliativ vård. Men det finns vissa olikheter i länet, bland annat en avsaknad av öppen specialiserad palliativ vård i Södra Bohuslän, ojämnt fördelade vårdplatser, olika uppdrag och rutiner för fortbildning samt otydlig organisation, säger Elisabeth Löfdahl. Alla har rätt till en värdig död och god palliativ vård även om man inte är ansluten till ett palliativt team. Det är en utmaning, sade Elisabeth Löfdahl och framförde slutligen några tankar från RCC om att göra teamarbetet mer enhetligt, få ett system för palliativ kompetens dygnet runt och ta ett fortbildningsansvar. n Elisabeth Löfdahl. 8
9
Hänsyn till kostnader under sista levnadsåret kan spara pengar i vården Vilken roll spelar kostnaderna under patienters sista levnadsår när framtida vårdkonsumtion ska prognostiseras? Det beskriver analysenheten på Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsavdelning i sin rapport om Kostnader sista levnadsåret betydelse för framtida vårdkostnader. Frågan vi ställde oss var; behöver vi ta hänsyn till kostnader vid livets slut när vi prognostiserar vårdkonsumtion, berättade Anna Kjellström på analysenheten. Andelen 65 år och äldre ökar kraftigt. Den förväntade livslängden ökar med ett år fram till 2020. Prognosen visar att fram till 2025 kommer kostnader till följd av ökad vårdkonsumtionen att öka med 32 procent. Det sista levnadsåret är särskilt dyrt i relation till övrig vård. 7 procent av alla vårdkontakter samt slutenvårdstillfällen kan hänföras till patienter som avlider inom ett år, och dessa personer tar 20 procent av kostnaderna. Det har naturligvis att göra med en mycket högre grad av slutenvård. Kostnader per vårdkontakt under sista levnadsåret är 9 200 kr, vilket kan jämföras med kostnader per vårdkontakt bland övriga, 2 870 kr. Män kostar mer än kvinnor under sista levnadsåret och i övrig vård. Varför är det så? Man kan spekulera. Kvinnor är i högre grad ensamstående, lever längre och får kommunal vård. Män insjuknar och dör tidigare i till exempel hjärtsjukdomar och hamnar på sjukhus. Kostnaderna under sista året är starkt beroende av ålder, kostnaderna är mycket högre för 65-69-åringar, jämfört med 85-89-åringar. Rapporten visar att om hänsyn tas till att vården är dyrast under sista levnadsåret, minskar de förväntade kostnadsökningarna fram till 2025 med en halv miljard kr, och ökningen blir 25 procent istället för 32 procent. Det har även gjorts en brukarrelaterad uppföljning av kostnad per brukare inom äldreomsorg, särskilda boenden och hemtjänst med mera under sista levnadsåret med fokus på ett urval kommuner i Sverige. Kalle Pettersson, Ensolution, presenterade en sammanställning från fyra kommuner i Västra Götaland Bengtsfors, Lysekil, Uddevalla och Ulricehamn som har gjorts på uppdrag av Västkom och Regionkansliet. Medelkostnader för sista levnadsåret ligger på 12 procent av den totala kostnaden för brukare över 65 år. Bengtsfors ligger lägst och Ulricehamn högst av kommunerna. Det finns könsskillnader; kvinnor tenderar att få en högre del av kostnaderna i den kommunala vården. Män är dyrare i landstingsvården. Det är även åldersrelaterat. Ju äldre vi blir desto dyrare blir vi i den kommunala vården och tvärtom i landstinget. Kvinnor är mer kostnadskrävande än män under det sista levnadsåret, sa Kalle Pettersson. När det gäller fördelning av olika insatser ökar insatser i särskilda boenden ju äldre man blir. Korttidsvården ökar mellan 75 och 79 år, troligen på grund av övergångsplatser på väg till särskilt boende. Mellan 65 och 69 år får man mer hemsjukvård. Det är relativt lätt för för kommuner att göra egna liknande brukarundersökningar och koppla till det ekonomiska systemet i kommunen, menade Kalle Pettersson. På så sätt kan kommunerna se på kostnader i förhållande till effekt. n Anna Kjellström. Kalle Pettersson. 10
Så här tycker Västra Götaland om det nationella kunskapsstödet Kommunerna och regionen i Västra Götaland välkomnar ambitionen att förbättra den palliativa vården i landet, sade Ingrid Nielsen, hälso- och sjukvårdsavdelning när hon redovisade synpunkter på det preliminära kunskapsstödet från arbetsgruppen i Västra Götaland där representanter från såväl region som kommuner ingår. Innehållet är adekvat och i linje med det nationella vårdprogrammet. Frågan är vilken tyngd dokumentet får och hur det omvandlas till praktiska åtgärder? Här efterlyser vi mer konkretisering, sade Ingrid Nielsen. Övergripande synpunkter som lyfts fram är att vägledningen tydligare bör definiera begreppen allmän och specialiserad palliativ vård, att rehabiliteringsperspektivet saknas i den palliativa vården och att vikten av forskning inom det palliativa området ytterligare bör poängteras. Vad gäller kostnader för utbildning och handledning kan dessa bli omfattande, och inga medel har skickats med från Socialstyrelsen. Därför efterlyses precisering avseende omfattning och innehåll för en gemensam kunskapsstyrning. När det gäller begreppen anhöriga och närstående behövs ett klargörande kring terminologin som används olika inom kommun och region. Även när det gäller samverkan finns synpunkter som handlar om att det saknas verktyg och praxis för att omsätta kraven på samverkan i praktiken. Det påpekas också att Svenska palliativregistret utgör datakällan för fem av de sex indikatorerna men med begränsningar i täckningsgraden. Det kan inte garanteras att en ökad täckningsgrad i registret automatiskt genererar en mer kunskapsbaserad palliativ vård. Täckningsgradens stora variationer påverkar tillförlitligheten för övriga indikatorerna. Ingrid Nielsen. Så fortsätter arbetet Nu fortsätter arbetet för en god och likvärdig palliativ vård i Västra Götaland genom att länets synpunkter förankas i samrådsorganet VästKom och Västra Götalandsregionen. Socialstyrelsen får synpunkterna senast 31 december. Delregionala konferenser äger rum med fördjupad analys. I mars 2013 kommer Socialstyrelsens slutversion av kunskapsstödet för god palliativ vård. Härefter utformas ett regionuppdrag för verksamheterna inom Västra Götaland. n 11
Samverkan och framgångsfaktorer för en god palliativ vård vad gör vi nu? den avslutande rundabords-diskussionen fick deltagarna I svara på en sammanfattande fråga: Samverkan och framgångsfaktorer för en god palliativ vård vad ska jag göra på hemmaplan inom en vecka, två månader och ett år? Vid de olika borden slogs ett antal viktiga framgångsfaktorer fast för fortsatt arbete. Flera poängterade att alla vårdgivare har ett gemensamt ansvar och måste samverka i arbetet det gäller även primärvården som ofta saknas i diskussionerna. Läkarkompetens även i patientens hem var en annan framgångsfaktor som lyftes fram. Idag upplever flera i kommunerna att det är svårt att få läkare att komma till hemsjukvården i livets slutskede. Annat som betonades var gemensam kunskapsutveckling, palliativ vårdplan, ökat användande av brytpunktssamtal och ett gemensamt politiskt ställningstagande i hela regionen om hur den palliativa vården bör utformas. På kortare sikt satte deltagarna bl.a. målen att de skulle informera om kunskapsstödet och använda de olika skattningsverktygen samt palliativregistret. En julfika på Östra sjukhuset skulle också ordnas. På längre sikt angav deltagarna att de ville förbättra kunskaper, genomförande och dokumentation av smärtskattning, utbilda vårdpersonal i palliativ vård, genomföra den palliativa vårdens värdegrund i verksamheten och utveckla stödet för närstående. n 12
13
Annika Olsson, distriktssköterska, Öckerö kommun Med ett gott samarbete får både patienter och personal en bra sista tid i livet. Det krävs att vi samarbetar över kommun- och landstingsgränser och hittar ett gemensamt språk. Då blir det en vinna-vinnasituation. Det är viktigt med trygghet och närhet för både patienter, personal och anhöriga. Alla kommer ju att hamna i en sådan situation under ett skede i livet. Fungerar livets slutskede blir det en värdefull tid, så det är viktigt att det fungerar bra. Det här tar jag med mig från dagen Erika Agnarsson, vårdchef, Marks kommun Jag tar med mig presentationen av kostnadsfördelningen mellan sluten- och öppenvård. Av det kan man dra slutsatsen att man måste våga satsa mer på öppenvård. Vi behöver få ut specialistkompetensen dit där patienten finns. I hemmen finns de, och där vill de vara. Det finns ett ekonomiskt incitament också för detta. Vi säger att vi inte har råd, men det är fantastiskt att se att satsning på öppenvård både ökar kvaliteten och minskar kostnaderna. Vi måste också bli bättre på att göra brytsamtalet. Ann-Sofie Isaksson, utvecklingsledare, RCC väst Det är fantastiskt att så många kommit, men jag är besviken på att sjukvården inte är mer representerad i form av fler verksamhetschefer t.ex. Det var en bra praxisundersökning på förmiddagen. Nästa steg blir nu regionuppdraget. Det är en styrka att ha samlat kommun och primärvård på det här sättet. Men vi når inte läkare. Läkare har för lite kunskaper om den palliativa vården. Per Wahlstedt, utredare, Socialstyrelsen Jag tar med mig det enorma engagemanget som har funnits i arbetsgruppen inför det här seminariet. Dessutom har man lokalt/regionalt antagit utmaningen att komma in med synpunkter till oss. Det har varit fem regionala seminarier och två återstår. 14
Från Socialstyrelsen medverkade från vänster: Birgitta Lindelius, Grete Fochsen, Per Wahlstedt och Carl-Magnus Edenbrandt. Arbetsgruppen från kommuner och region i Västra Götaland. Längst fram och inklippt (ej med vid dagen): Pär Levander. Från vänster: Ann-Sofie Isaksson, Ingrid Nielsen, Lena Johansson, Elisabeth Löfdahl, Helen Sandqvist Benjaminsson, Mats Elm, Ulla Molander, Birgit Bårring, Bengt-Olof Ytterberg, Helen Carlsson, Maria Taranger, Carin Selerud och Monica Bondesson. 15
Mer dokumentation om konferensen den 30 november 2012 om Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård finns på: www.grkom.se/sociala Mer om Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård finns på: www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-6-17 Text: Gunnel Rydberg, GR Info. Foto och layout: Tony Dahl, GR Info. 16