Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby

Del V Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby ola korpås

Den gamla byplatsen övergavs I slutet av den romerska järnåldern upphörde man med att bygga hus och gräva gropar i Skälby. Det verkar som om den gamla boplatsen övergavs, i alla fall i den meningen att man valde att flytta från de äldre gårdslägena som nyttjats tidigare. Detta är inget unikt för Skälby, utan mönstret återfinns på de flesta undersökta järnåldersboplatser i Mellansverige. Det närliggande Hacksta uppvisar exempelvis en likadan tillbakagång: där övergavs boplatsen nästan helt i slutet av den romerska järnåldern. Under folkvandringstid (400 550 e Kr) skedde stora folkomflyttningar i Europa, och det är lockande att tänka sig att de forna Skälbyborna gav sig ut på långväga vandringar och bosatte sig på någon helt annan plats. Men så är det inte. Även om det inte har hittats några folkvandringstida hus i Skälby, så finns det åtminstone en brunn och en härd från perioden. Detta visar att det uppenbar ligen fanns människor i närheten, men att själva bebyggelsen låg utanför det nu undersökta området. Den yngre järnålderns bebyggelse Det stora antalet gravar från yngre järnålder (ett samlingsnamn för folkvandrings-, vendel- och vikingatid) visar att området var befolkat också efter den äldre järnåldern. Vid det närbelägna Bäckby har man dessutom hittat spår efter ett metallgjuteri som är yngre än järnåldersbyn vid Skälby. Västeråstrakten var alltså inte obebodd under den yngre järnåldern, men de äldre boplatslägena övergavs. Vad kan då orsakerna vara till denna omflyttning av bebyggelsen? Den yngsta av de undersökta gårdarna från äldre järnålder låg något högre än de andra i byns norra utkant, nära den plats där Annelunds gård ligger idag. Anledningen till att den byggdes just där skulle kunna vara att klimatet blivit fuktigare, och att de lägre liggande markerna kanske inte gick att använda till bosättning längre. Det kan även tänkas att marken där man tidigare haft sina gårdar nu behövdes till odling.

Den gamla byplatsen övergavs 153 Flera hundra års bosättning hade resulterat i en välgödslad yta att odla på. I den sydvästra delen av det undersökta området hittades spridda stolphål och härdar från vendeltid (550 800 e Kr) och vikingatid (800 1050 e Kr). De låg i anslutning till den moränhöjd där man ännu kan se spår efter den senare gården Almelund. Vid 2009 års undersökning hittades här stolphål från gaveländen av ett vikingatida hus som fortsatte utanför undersökningsområdet, och förmodligen fanns det fler hus uppe på höjden. Strax norr om huset fanns också en samtida brunn. Att hus från vendel- och vikingatid hittas på samma platser som bebyggelse från senare tid är inte ovanligt. Kanske är detta också en av anledningarna till att man har hittat relativt få hus från dessa perioder jämfört med antalet hus från äldre järnålder. Den yngre järnålderns boplatser kan nämligen vara överlagrade av dagens bondgårdar. Kanske finns det spår efter ytterligare bebyggelse från yngre järnålder på platsen för den nuvarande Skälby gård, som varit bebyggd åtminstone sedan 1600-talet. Under medeltiden omnämns Skälby i skriftliga källor i olika sammanhang. Vi vet inte exakt var de medeltida gårdarna låg, men ofta har man antagit att de svenska medeltidsbyarna låg på platsen för den så kalllade bytomten. Eftersom det ofta ligger kvar bondgårdar på bytomterna idag är det svårt att kontrollera om det finns kvar medeltida spår. Dessa kan dessutom ha blivit förstörda av senare tiders bebyggelse. Vid den arkeologiska undersökningen 2009 påträffades en hästsko av medeltida typ i ett odlingslager omedelbart sydväst om Annelunds gård. Hästskon är av så kallad flikig modell som kan dateras till medeltidens äldre del. Tydligen har området varit odlat redan då. Av praktiska skäl låg gårdarna nära åkrarna, så den medeltida bebyggelsen måste ha legat i närheten. Skälby under historisk tid Från Gustav Vasas tid och framåt finns det ett bättre källmaterial över byarna med skattelängder och liknande. Från och med 1600-talet finns det dessutom kartor och kyrkobokföring som gör att vi kan få en mer detaljerad bild av gårdarna och deras invånare. Kartor innehåller en mängd intressanta uppgifter som snabbt och relativt enkelt tar oss med på en resa tillbaka i tiden. Studerar vi dem kan vi teckna en bild av bebyggelsens utveckling under de senaste 350 åren. Det medeltida Skälby De äldre kartorna över byn och dess mark När Lantmäteriet inrättats 1628 inleddes en kartering av de svenska byarnas marker. Hjälpmedlen var enkla, men genom att mäta avstånd och vinklar mellan olika

154 Del V. Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby punkter i terrängen kunde man upprätta handritade kartor, oftast i skala 1:4 000 eller 1:5 000, med anmärkningsvärd precision de skiljer sig inte nämnvärt från våra moderna kartor som upprättats med hjälp av GPS och flygfoto. På de äldsta kartorna från 1600-talets mitt har bytomterna markerats med en schablonmässig hussymbol, men från 1700-talet och framåt blir de mer detaljerade med enskilda byggnader utmärkta. Genom att jämföra kartorna ser man till exempel hur bebyggelse flyttats, om ny mark odlats upp eller lagts igen eller om vägsträckningar ändrats. Även för den som vill studera tiden före kartornas upprättande finns en hel del att hämta i kartmaterialet. Till exempel kan gravfält, runstenar och andra fornlämningar vara utmärkta eller omnämnda. En del numera försvunna runstenar och gravfält känner man till tack vare att de markerats på de äldre bykartorna. Kartorna kompletterades med en beskrivning över åkrarnas och ängarnas avkastning. I de kommentarer som finns nedskrivna anges det ibland att jorden består av svartmylla vilket i sig kan indikera sönderplöjda äldre kulturlager och boplatslämningar. På kartorna från 1600-talet ser vi att bebyggelsen på landsbygden var organiserad i byar där gårdarna låg samlade på en bytomt invid den odlade marken. Marken brukades samfällt och byns gårdar hade del i olika åkerytor avgränsade av diken och hägnader inom byns ägor. På detta sätt kunde varje enskild bonde ha ett stort antal små smala åkertegar spridda på många olika ställen i byn. För att underlätta för bonden och öka avkastningen genomfördes olika skiften (enskifte, storskifte och laga skifte) av byarnas marker under 1700- och 1800-talen. Det var stora omorganiseringar av åkermarken och omflyttningar av bebyggelsen som genomfördes i stora delar av landet. Skiftena resulterade oftast i att de enskilda gårdarna flyttade ut från den gamla bytomten och att den nu enskilda odlingsmarken samlades kring det nya gårdsläget. Det jordbrukslandskap vi ser idag med enskilda gårdar utspridda i jordbruksmarken är alltså ett relativt sentida fenomen. Skälby 1652 Den äldsta kartan över Skälby är daterad till 1652. Från och med mitten av 1600-talet går det alltså att följa landskapets utveckling på platsen utifrån kartmaterial. Byn bestod 1652 av tre gårdar på den plats där Skälby gård ligger idag. Bytomten utgörs av området A på kartan. Därifrån löper en hägnad västerut som sedan viker av norrut i södra kanten av dagens Berghagen. Troligtvis har här funnits en fägata som hindrat djuren från att ta för sig av grödorna som växte på åkrarna utmed vägen mot betesmarken. Åkermarken låg på den västra sidan av byn (B, C) och vi kan se en indelning i olika åkerytor avdelade med diken. Öster om bytomten återfinns byns ängsmarker (D,E, F, I, H, K). På den norra delen av kartan finns en mindre höjd markerad på den plats där Annelunds gård ligger idag.

Den gamla byplatsen övergavs 155 Utsnitt ur geometrisk avritning av Skälby by daterad till 1652. Bebyggelsen som markeras av hussymboler (A) låg på platsen för nuvarande Skälby gård. Streckade ytor anger åkermark (B & C), grön markering betecknar ängsmark (D, E, F, I, H & K), Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080

156 Del V. Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby Skälby 1695 Nästa karta är från 1695. Det har då gått knappt 50 år sedan den första kartan upprättades, men vi ser ändå uppenbara skillnader. Denna karta är betydligt mer detaljerad än den föregående, och här märks exempelvis vägsträckningar på ett tydligare sätt. Byn bestod fortfarande av tre gårdar med samma placering på bytomten som tidigare. Tvärs igenom den löper en väg i nord-sydlig riktning som fortsätter norrut mot grannbyn Bälby. År 2009 undersöktes en stensträng, en form av hägnad, längs gränsen för dagens odlingsmark. I förhållande till 1652 års karta ligger stensträngen ett Utmed Berghagsberget i Skälby löper en stensträng som har avgränsat byns ägor från utmarken under historisk tid och skulle hindra boskapen från att ta sig in på åkrar och ängar. Foto: Jonas Wikborg, SAU.

Den gamla byplatsen övergavs 157 stycke norr om den dåtida åkergränsen. Stensträngens läge överensstämmer däremot väl med gränsen mellan odlings- och betesmark på 1695 års karta. Utifrån detta förhållande kan vi anta att stensträngen har anlagts någon gång mellan 1652 och 1695. Vid 2009 års undersökning hittades två parallella rader av pinnhål, som har tolkats som rester efter en fägata. Den kan kopplas samman med den ovan nämnda väg som ledde från bytomten ut mot betesmarken i Berghagen. bestod av ett mindre bostadshus, ofta med ett intilliggande trädgårdsland. I backstugorna bodde samhällets allra fattigaste. De kunde också nyttjas som undantagsbostad för äldre. Backstugorna var befriade från skatt, men eftersom de så kallade backstusittarna inte ägde marken som stugan stod på var de helt utelämnade åt markägarens godtycke. Skälby 1773 Det dröjde knappt 80 år innan nästa karta upprättades över byn. Den ritades 1773 i samband med storskiftet och är ännu mer detaljerad än de tidigare. Vi ser nu att byn bestod av fem olika gårdstomter, varav bara fyra var bebyggda. Ett antal lador och uthus finns utmärkta direkt öster om bytomten samt enstaka ekonomibyggnader i söder. Förutom att antalet gårdar i byn nu har ökat har det dessutom byggts två torp i kanten av byns norra skogsmarker. De ligger i anslutning till några mindre åkerytor som fanns med redan på 1695 års karta, men då utan markerad bebyggelse på platsen. Strax norr om det ena torpet finns också en backstuga. Backstugor fanns ofta på allmänningar eller skogsmarker och Stensträng med bevarad träöverbyggnad. Troligen var stensträngen i Skälby försedd med en liknande konstruktion. Foto från Kullerud, Beatebergs socken i Västergötland. Foto: Tore Hagman.

158 Del V. Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby Befolkningsökningen var stor i slättbygderna under 1700- och 1800-talen. Eftersom den bästa åkermarken redan var tagen i anspråk kunde inga nya stora bondgårdar etableras. Istället odlade man upp sämre mark i utkanterna av byarna där det anlades mindre torp och backstugor. Dessa var inte helt självförsörjande, utan kunde komplettera sin ekonomi med olika typer av hantverk samt dagsverken på bondgårdarna under perioder då det behövdes extra arbetskraft i jordbruket. De båda torpen i Skälby var så kalllade soldattorp, bostäder för enskilda soldater med familj som bedrev jordbruk i begränsad omfattning. Torpen byggdes och underhölls av bönderna som också fick bekosta soldatens uniform och vapen. De fick även lämna en del hö och jordbruksprodukter till soldatens hushåll. Detta system, det så kallade indelningsverket, byggdes upp under Karl XI:s tid i slutet av 1600-talet och var i drift fram till början av 1900-talet. Skälby 1812 Storskiftet gjordes om 1812 eftersom det första skiftet inte blev helt lyckat för de olika parterna. På den nya karta som upprättades då framgår tydligt att man försökt göra allt större enskilda ägor. I söder kan man se att en större bit av ängsmarken har övergått till Boberga i Dingtuna socken medan en mindre åkeryta har tillkommit i sydväst. Själva bytomten är nu ännu mer splittrad med inte mindre än sju enskilda tomter markerade. Det är oklart om alla var bebyggda, men enligt beskrivningen ägde och nyttjade enskilda personer flera av tomterna inom byn. I norr står de två ryttartorpen och backstugan fortfarande kvar. Senare tiders kartor I början av 1900-talet upprättades en så kallad häradskarta över Västeråstrakten. Där ser vi att Västerås har börjat växa utanför den medeltida stadskärnan, men att Skälby fortfarande är en bondby med åkrar och ängar. Kvar på bytomten finns två gårdar. Ett av de äldre torpen har försvunnit, men två nya torp eller mindre gårdar har etablerats i den norra delen av Berghagen. Norr därom har mer mark odlats upp i det som tidigare utgjorde byns skogsmarker. Ett nytt inslag i landskapet är järnvägen, som har samma sträckning än idag. Landsvägen var till skillnad från i dag dragen söder om järnvägen. Vid en bro utmed den äldre vägen står två runstenar, de så kallade Saltängsstenarna, som restes på 1000-talet e Kr. Den ena är ornerad med en drake. Den andra har inskriptionen Gisle lät göra bron till minne av Ösel, sin son. Han blev död i England. Gud hjälpe hans ande och själ. Stenarnas placering och omnämnandet av en bro visar att vägsträckningen på järnvägsspårets södra sida användes redan på vikingatiden. På 1960-talets ekonomiska kartblad ser vi att staden hade vuxit västerut fram till Hammarby. Längre

Den gamla byplatsen övergavs 159 Häradskartan från 1905. Ännu hade inte gårdarna Annelund, Almelund med flera byggts i området. Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080

160 Del V. Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby Flygfoto från 1960-talet över den numera rivna gården Almelund. Vy från söder. Jordkällaren och delar av hus grunderna finns fortfarande kvar på platsen. Foto tillhandahållet av Kent och Karin Andersson, Annelund. västerut, där bostadsområdet Bäckby senare kom att byggas, var landskapet fortfarande präglat av jordbruk. På Skälbys gamla bytomt ligger två gårdar kvar. I norr har ett av soldattorpen försvunnit medan de nya torplägen som syntes i Häradskartan fortfarande finns kvar. Det har också tillkommit flera nya gårdar. I södra kanten av Berghagen finner vi Almelund, och norr om bytomten ligger Annelund och Håkanstorp. Söder om bytomten har inte mindre än fyra nya gårdar etablerats sedan häradskartan upprättades i början av 1900-talet: Kummelgården, Hultagården, Eneberga och Korsberga. I den sydöstra delen av ängsmarken har ytterligare två nya gårdar byggts: Rösegården och Slätteberga. Vi ser att E18 har byggts genom den norra delen av Skälbys skogsmarker det tidigare så ensligt belägna torpet har nu en motorväg som

Den gamla byplatsen övergavs 161 Utsnitt ur 1960-talets ekonomiska kartblad. Vid den här tiden var området fortfarande ren landsbygd med åkrar där dagens stora bostadsområden brer ut sig. Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080

162 Del V. Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby närmsta granne. Nu har också Köpingsvägen fått sin nuvarande sträckning norr om järnvägen. Dagens Skälby Bland de sentida fynd som gjordes vid undersökningarna finns en stor hästsko. De boende på Annelunds gård berättade att den kom från Lola eller Tindra, två stora arbetshästar som tidigare användes i jordbruket. Dessa skymtar på de underliggande fotografierna. Foto: Jonas Wikborg, SAU. De båda äldre fotografierna tillhandahållna av Kent och Karin Andersson, Annelunds gård. Sedan 1960-talet har det skett stora förändringar. Bostadsområdena Skälby och Bäckby har snabbt vuxit fram på det som utgjorde de äldre byarnas marker, och utmed järnvägen i söder har industrier etablerats. Av de gårdar som uppfördes under första delen av 1900-talet är det bara Annelund som fortfarande finns kvar. Almelunds byggnader revs på 1990-talet, men jordkällaren och husgrunderna finns fortfarande kvar på platsen. De äldre by- och gårdsnamnen lever kvar, men nu som namn på stadsdelar, trafikplatser och skolor. Genom att studera kartorna kan vi se att det har skett många förändringar i området. Nya hus har ersatt de gamla, och med jämna mellanrum har bebyggelsen dokumenterats i kartmaterialet. De största förändringarna har skett under de senaste årtiondena då ett nytt bostadsområde med tusentals invånare har vuxit fram på byns gamla jordbruksmarker. Genom de arkeologiska undersökningarna har vi kunnat dokumentera den bebyggelse som funnits här före kartornas tid. Tack vare dessa undersökningar vet vi att det nya bostadsområdet växer fram på en plats som varit kontinuerligt bebodd i flera tusen år.

Skälby en järnåldersby i Västmanland redaktör: jonas wikborg med bidrag av susanna eklund och ola korpås illustrationer: göte göransson sau skrifter 21

Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) SAU Skrifter nr 21 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Ola Korpås, Jonas Wikborg Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Åtta.45, Stockholm Bilder: respektive upphovsman. Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080. ISSN 1404-8493 ISBN 978-91-979889-1-9