1 (21) Dnr: SLU.aqua. 214.5.5-49 214-2-19 Torneälvens lax- och öringbestånd gemensamt svensk-finskt biologiskt underlag för bedömning av lämpliga fiskeregler under 214 Stefan Palm (SLU), Johan Dannewitz (SLU), Atso Romakkaniemi (VFFI), Tapani Pakarinen (VFFI), Emma Björkvik (SLU) och Johan Östergren (SLU) Bakgrund Fiskestadgan för Torneälven, som utgör en del av gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland, innehåller regler för fisket inom Torneälvens fiskeområde (se figur 1 för karta över området som berörs). Bland annat regleras inom vilken tidsperiod fisket med fasta redskap får påbörjas i havsområdet utanför älvens mynning. Genom nationella bestämmelser får ett senare startdatum än det som anges i stadgan (17 juni) fastställas för de olika fiskarkategoriernas fiske med fasta redskap. Yrkesfiske eller annat fiske med fasta redskap ska dock inledas senast den 29 juni. En översyn av reglerna om tillåten fiskestart i Torneälvens mynningsområde ska göras årligen, och förutsätts ske med hänsyn tagen till ett av länderna gemensamt framtaget biologiskt underlag som beskriver beståndssituationen. Fiskestadgan reglerar även fredningstider och användningen av fiskeredskap i älvområdet. I detta biologiska underlag görs en kortfattad bedömning av lax- och öringbeståndens status i Torneälven som gäller fiskesäsongen 214. Underlaget inleds med övergripande sammanfattningar av Östersjölaxens historiska utveckling och dagens beståndssituation, samt Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rådgivning och prognoser för framtiden. Därefter behandlas Torneälvens lax- och öringbestånd mer specifikt. ICES beståndsanalyser och rådgivning om fisket 214 är baserade på uppgifter t.o.m. år (ICES 213a,b). För att detta underlag ska kunna ge en så aktuell bild som möjligt av beståndssituationen, har ICES analyser kompletterats med preliminära uppgifter om fångster, tätheter av ungar i älven, smoltutvandring och uppvandring av lekfisk från undersökningar utförda i Torneälven under 213. Vidare ingår en prognos för 214 över
2 (21) tidpunkten för uppvandringen av lax i Torneälven som bygger på en tidigare utvärdering av hur vintertemperaturen påverkar tidpunkten för laxens lekvandring (Anon. 211). I underlaget behandlas även sambandet mellan uppvandringens storlek, produktionen av smolt och de mål som satts upp och som årligen utvärderas av ICES. I viss mån presenteras även preliminära resultat från pågående forskning kring älvens laxfiskbestånd. Slutligen kommenteras också ändringar av fiskeregler i Torneälvens havs- och älvområde som genomfördes under 213 samt möjliga ytterligare åtgärder. 668 (SE) 669 (SE) Ruta 2 (FI) Figur 1. Karta över Torneälvens och Kalixälvens mynningsområden samt angränsande skärgårdar, uppdelade i förvaltningsområden (668 och 669 i Sverige, samt ruta 2 i Finland). Blå trianglar markerar lokaler varifrån fångstdata användes i beräkningar som presenterades i 211 års biologiska underlag (Anon. 211); Haparanda Sandskär (668) samt Torneälvens mynningsområde (Härkä & St. Tervakari, 669). Röd streckad linje markerar gränsen mellan svenskt och finskt territorialvatten, medan blå prickad linje markerar det kustvattenområde som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen. Östersjölaxens status och utveckling Nuvarande status ICES gjorde våren 213 bedömningen att det uppställda målet inom den tidigare laxförvaltningsplanen Salmon Action Plan (SAP), att produktionen av smolt skall uppgå till minst 5 procent av den möjliga produktionen, har uppnåtts åtminstone i de stora och medelstora vattendragen i Bottniska viken, bl.a. i Torneälven (ICES 213a). Samtidigt finns många vattendrag som ännu inte uppnått SAP-målet, och detta gäller framförallt mindre vattendrag i södra Östersjön.
3 (21) Jämte 5 procent-målet utvärderar ICES även det högre s.k. Maximum Sustainable Yield (MSY)-målet som innebär att bestånden skall nå den nivå som möjliggör den högsta fångsten sett ur ett långsiktigt hållbart perspektiv. För laxbestånden i Östersjön bedöms MSY-nivån motsvara ca 75 procent av den maximala smoltproduktionen (ICES ). ICES senaste analyser (ICES 213a) visar att en majoritet av vattendragen i Östersjön ännu inte uppnår MSY-målet, och att många vattendrag (framförallt de mindre) ligger långt under detta mål. Östersjölaxens utveckling Utvecklingen för de vilda laxbestånden i Östersjön har generellt sett varit positiv under den tidigare SAP-perioden 1997- (se bl.a. figur 2 för uppvandringsdata för ett antal älvar). Uppvandringen av leklax i älvarna minskade dock kraftigt år ; i genomsnitt halverades nästan laxuppvandringen i de svenska vildlaxälvarna jämfört med 29. Även 211 års uppvandring var jämförelsevis svag, och båda årens uppvandring var betydligt lägre än vad som förväntades enligt ICES prognoser. Återvandringen av lax ökade därefter betydligt. Exempelvis noterades detta år de högsta antalen uppströmsvandrande laxar sedan man började räkna i Vindelälven (1974) respektive i Torneälven (29). I Byske-, Kalix- och Piteälven var uppvandringen i paritet med tidigare starka år (exempelvis och 29), medan det i Åbyälven var ett medelår. Preliminära data för säsongen 213 visar på en fortsatt hög återvandring av lax, framförallt i de svenska älvarna där uppvandringen generellt var ännu högre än. I Kalixälven och Vindelälven nästa fördubblades uppvandringen 213 jämfört med (figur 2). En trolig förklaring till den dåliga återvandringen och 211 är att de föregående vintrarna var ovanligt kalla. Vi vet sedan tidigare studier av odlad och vild lax i Östersjön att lekvandringen sker senare på säsongen och är mindre i omfattning under år då vintern och våren varit kall (Karlsson et al. 1995, Anon. 211, ICES 213c). Den svagare återvandringen efter kalla vintrar beror förmodligen främst på att en hög andel av individerna skjuter upp könsmognaden och därför inte vandrar hem (ICES 213c). Den beståndsmodell som användes av ICES till och med tillät inte årlig variation i andelen könsmognande individer, vilket kan ha detta bidragit till att prognoserna för och 211 var alltför optimistiska. På samma sätt kan mildare vintrar åtminstone delvis förklara den stora återvandringen av lax under (och i viss mån även 213, men se nedan). Sannolikt förstärktes uppvandringen år också av att de föregående två kalla vintrarna resulterat i en ansamling av äldre lax som stannat kvar 1-2 säsonger i södra Östersjön. Under 213 uppdaterade ICES sin beståndsmodell vilket bl.a. innebar att andelen lax som könsmognar vid olika åldrar tilläts variera mellan olika år (ICES 213a). Resultatet blev att modellskattningarna av den årliga mängden återvandrande lax i mycket högre utsträckning än tidigare överensstämde med de räkningar av lax som sker i älvarna (figur 3).
199 199 199 199 199 199 199 4 (21) 6 4 2 Torneälven 4 3 2 1 Simojoki 15 1 5 Kalixälven 2 1 5 1 5 Piteälven 2 15 1 5 Åbyälven 4 3 2 1 Byskeälven 15 Ume/Vindelälven 1 5 Figur 2. Uppvandring 199-213 i sju vildlaxälvar i Östersjön (röda staplar indikerar preliminära och delvis ofullständiga data för 213). Observera att laxräkning pågått olika länge i älvarna och att data därmed saknas för vissa perioder, samt att antalet laxar för Torneälven, Kalixälven, Åbyälven och Byskeälven endast representerar en viss andel av totala uppvandringen i dessa vattendrag (räkningen sker på olika avstånd från mynningen).
Uppsteg (fiskräkning) Uppsteg (fiskräkning) 5 (21) 1.4 1.2 1..8.6.4.2 1.2 1..8.6.4.2 y =.1347x +.6397 R² =.86. 21 23 25 27 29 211 Uppsteg (modell ) Uppsteg (fiskräkning)..5.6.7.8.9 1. 1.1 1.2 1.3 Uppsteg (modell ) 1.4 1.2 1..8.6.4.2 1.2 1..8.6.4.2 y =.9912x -.16 R² =.5752. 21 23 25 27 29 211 Uppsteg (modell 213) Uppsteg (fiskräkning)..5.6.7.8.9 1. 1.1 1.2 1.3 Uppsteg (modell 213) Figur 3. Samband mellan prognostiserad uppvandring av lax enligt ICES beståndsmodell och fiskräkning i vattendrag i Bottniska Viken (5-7 vattendrag beroende på år). Uppvandringen (uppsteget) uttrycks som ett årligt index framräknat som medelvärdet av älvarnas uppvandring (prognos respektive fiskräkning) i förhållande till år 29. Av figuren framgår att prognosen baserad på 213 års modifierade beståndsmodell (nedre graferna), där könsmognadsgraden tilläts variera mellan år, överensstämde mycket bättre med räkningen av lax i älvarna jämfört med den tidigare prognosen baserad på beståndsmodellen från (övre graferna). Grundläggande faktorer som avgör mängden återvandrande lax är tidigare års smoltproduktion samt efterföljande havsdödlighet (naturlig samt fiskerelaterad). Även om stora svängningar i vintertemperatur sannolikt är en huvudförklaring till den mellanårsvariation i återvandring av lax som observerats under senare år, finns således andra faktorer som kan ha påverkat återvandringen. ICES har tidigare bl.a. vid upprepade tillfällen påpekat att fiskestatistiken från det polska krokfisket i södra Östersjön är mycket bristfällig, då det med största sannolikhet har förekommit en omfattande felrapportering av lax som öring. I sina modeller och prognoser för framtiden antar ICES därför att den verkliga polska laxfångsten varit flera gånger större än vad som rapporteras. Uppmärksamheten kring det orapporterade fisket i kombination med ökade kontroller kan emellertid ha resulterat i en minskning av felrapporteringen, vilket kan ha bidragit till en större återvandring av lax under och 213. Dessutom minskades det svenska krokfisket i södra Östersjön under, för att tillsammans med det finska krokfisket helt fasas ut 213, vilket sannolikt också påverkat återvandringen av vild lax i en positiv riktning.
6 (21) Noterbart är att uppvandringen generellt ökade i de flesta svenska älvar 213 jämfört med, medan uppvandringen i Torneälven och Simojoki snarare minskade något. Det kan inte uteslutas att ett förändrat fiskemönster i det svenska kustfisket, bl.a. som ett resultat av avsaluproblem och regleringar med ökat fokus på fångst av odlad lax inom den nationella kvoten, kan förklara denna skillnad. Det bör slutligen påpekas att den naturliga överlevnaden till havs kanske är den viktigaste faktorn som påverkar förekomsten av lax i havet och återvandringen till älvarna. ICES analyser visar att denna överlevnad kan ha ökat något under de senaste åren (ICES 213a), och även om dessa skattningar är behäftade med stora osäkerheter är en förändring i positiv riktning sannolikt ytterligare en bidragande orsak till den relativt stora återvandringen av lax under och 213. Prognos för framtiden För att kunna göra prognoser för framtiden måste längre tidsperioder än enstaka år beaktas, eftersom laxens återvandring varierar mycket från år till år. ICES senaste analyser (ICES 213a) visar att fångstkvoten bör reduceras ytterligare för att säkerställa en fortsatt positiv utveckling för en majoritet av de vilda laxbestånden. ICES rekommenderade därför att Östersjökvoten (Finska viken undantagen) borde minska från 213 års nivå på 19 laxar till 78 laxar år 214. En sådan minskning väntades resultera i att de allra flesta bestånd kommer att uppvisa en klart positiv utveckling under kommande år. EU:s ministerråd beslutade dock hösten 213 att 214 års totala laxfiskekvot (TAC) för Östersjön blir drygt 16 individer (Finska viken undantagen). Den stora skillnaden mellan ICES rekommenderade maximala nivå och den av EU beslutade TAC:n beror främst på att ICES, till skillnad från EU, tagit höjd för förekomst av ett omfattande orapporterat fiske. Torneälvens laxbestånd Likt många andra vattendrag i Bottniska viken har utvecklingen av Torneälvens laxbestånd generellt sett varit positiv sedan 199-talet. Tätheterna av uppväxande laxungar (stirr) vid årliga elfisken har t.ex. ökat markant sedan 198-talet (figur 4). Torneälven står idag för den största produktionen av vild laxsmolt bland Östersjöns älvar, och älvens smoltproduktion har länge uppvisat en positiv trend även om antalet smolt under 213 av ICES uppskattades vara något lägre än under (figur 5). Den genomsnittliga tätheten av årsungar (+) 213 var något högre än under (figur 4). Ökningen står emellertid inte proportion till det mer än fördubblade antalet lekfiskar som jämfört med föregående år vandrade upp för lek (och som utgör föräldrar till de ungar som föddes 213). Generellt förväntar man sig dock att när ett lekbestånds numerär ökar blir också betydelsen av olika täthetsberoende faktorer (t.ex. konkurrens) större, vilket resulterar i att produktionen av avkomma inte längre ökar lika mycket i relation till antalet lekfiskar som när beståndet har sämre status (se nedan). En ytterligare möjlig förklaring till att tätheterna av + ungar inte ökade särskilt kraftigt 213 skulle kunna vara att dödligheten för ägg eller yngel i älven under vintern-våren - 213 var ovanligt hög, vilket exempelvis skulle kunna ha orsakats av låg vattenföring och
1997 1999 21 23 25 27 29 211 213 Antal vilda laxsmolt 1986 1988 199 Antal per 1 m² 7 (21) 3 25 2 Ensomriga (+) Äldre (>+) 15 1 5 Figur 4. Genomsnittliga tätheter av uppväxande lax (+ och äldre) i Torneälven 1986-213 (kombinerade resultat från svenska och finska elfisken). 2 1 8 1 6 1 4 1 2 1 8 6 4 2 Figur 5. Årlig utvandring av laxsmolt i Torneälven -213 (skattningar med 95 % konfidensintervall; resultat från ICES 213a).
8 (21) överfrysning av lekbäddar. Samtidigt är det också möjligt att mängden årsungar 213 ökat mer än vad som indikeras av tätheterna i figur 4. De lokaler på svensk och finsk sida av älven som elfiskas årligen kan helt enkelt ha närmat sig "lokala mättnadsnivåer" där tätheten av antalet ungar inte ökar även om fler föräldrar leker, medan tätheterna fortfarande har potential att öka på andra uppväxtområden i älven som inte elfiskas regelbundet (inklusive nyligen återkoloniserade områden). Först när avkomman född 213 vandrar ut som smolt (216-217) kommer det med hjälp av resultat från årliga smolträkningar i älven bli möjligt att besvara hur stor produktionsökningen blivit som ett resultat av det kraftigt ökade antalet föräldrafiskar som lekte hösten. ICES senaste utvärdering (ICES 213a) av status för Torneälvens laxbestånd är baserad på års smoltproduktion som främst speglar återvandringen av lekfisk under åren 27-29. Enligt dessa analyser uppnår Torneälven ännu inte med hög sannolikhet MSY-målet om 75 % av potentiell smoltproduktion. ICES analys av sambandet mellan antalet deponerade romkorn och smoltproduktionen (den s.k. stock-recruit funktionen) i Torneälven ger samtidigt en fingervisning om hur stort uppsteget av lekfisk måste vara för att nå smoltproduktionsmålet vid MSY. Enligt detta samband krävs ca 22 miljoner deponerade romkorn för att uppnå 75 % av den potentiella smoltproduktionen (ca 1 8 smolt; figur 6), vilket motsvarar knappt 21 honor om man antar en medelvikt hos honorna på knappt 7,9 kg samt 1 35 romkorn per kg kroppsvikt. Detta motsvarar i sin tur ca 34 lekfiskar av båda könen om man antar att honorna utgör 61 procent av lekbeståndet (andel baserad på empiriska data från Torneälven). Det är viktigt att notera att uppskattningen av antalet lekfiskar ovan är en punktskattning som inte tar hänsyn till osäkerheten i data och olika former av naturlig variation (t.ex. klimatrelaterad dödlighet i älven). Om sådana osäkerheter ska vägas in måste MSY-målet förskjutas uppåt hur mycket beror på hur osäkra data är samt vilken risknivå som accepteras. ICES har tidigare utvärderat olika mål och förvaltningsinstrument, bl.a. vilken smoltproduktion som motsvarar MSY-nivån och hur många lekfiskar som krävs för att nå denna nivå med hänsyn taget till osäkerheten i bakomliggande data. ICES senast uppdaterade beståndsmodell visar att det för Torneälven krävs närmare 49 lekfiskar för att nå MSY-målet, givet att man accepterar en risknivå på 25 procent (ICES 213a). Från sambandet i figur 6 kan man även beräkna den väntade smoltproduktionen vid andra storlekar på uppsteget av lekfisk. Under och 211 t.ex. uppskattades lekbeståndet (baserat på ekoräkning samt älvfiskestatistik och uppskattningar av andelen lax som stannar för lek nedströms lokalen för ekoräkning) till ca 16 respektive knappt 21 laxar, vilket beräknas resultera i ett antal smolt som motsvarar mellan 58 och 62 procent av den potentiella produktionen.
Smoltproduktion (tusental) 9 (21) 24 22 213 18 16 14 29 211 12 1 8 6 4 2 5 1 15 2 25 3 35 4 45 5 55 6 65 7 75 8 85 9 95 1 Antal deponerade romkorn (millioner) Figur 6. Samband mellan antalet deponerade romkorn och väntad smoltproduktion för lax i Torneälven. Den heldragna kurvan utgör en median-baserad s.k. "stock-recruit-funktion", skattad med hjälp av data från Torneälven och ICES livshistoriemodell (ICES 213a). Den fyllda cirkeln anger smoltproduktionen vid MSY-nivån - 75 procent av den skattade maximala produktionskapaciteten (streckad horisontell linje), vilket motsvarar c:a 1,8 miljoner smolt vid omkring 22 miljoner deponerade ägg. De mindre romberna anger förväntade årliga smoltproduktionsnivåer för leksäsongerna 29 213, baserat på antalet skattade lekfiskar dessa år samt information om ålders- och könsfördelningar. Notera att romberna för och 213 i princip överlappar varandra (ett något lägre antal lekfiskar 213 kompenseras av en högre andel stora honor som lägger fler ägg). Lekbeståndet under och 213 uppskattades till ca 56 respektive 52 individer vilket förväntas resultera i en smoltproduktion som motsvarar knappt 9 procent av den potentiella produktionen (figur 6). Således förväntas de senaste två årens goda lekfiskuppvandring resultera i smoltproduktionsnivåer som om några år, med relativt hög sannolikhet, kommer att överstiga MSY-nivån. Som nämns ovan bör man dock vara försiktig med att dra slutsatser om den långsiktiga utvecklingen för beståndet baserat på endast två års uppvandringsdata. ICES senaste prognoser (ICES 213a) indikerar att mängden återvandrande lekfisk i Torneälven förväntas ligga kvar på relativt höga nivåer, dock med en viss successiv minskning under kommande år. Det ska samtidigt påpekas att dessa prognoser bygger på flera osäkra antaganden (bland annat om utvecklingen för laxens naturliga överlevnad till havs - en faktor som påverkar återvandringen i stor utsträckning).
1 (21) Mynnings- och älvfiske efter lax Den stora variationen i återvandringen av lax under senare år återspeglar sig även i fångsterna. Det svenska och finska kustfisket i Torneälvens mynningsområde rapporterade jämförelsevis låga fångster och 211, medan de steg för att åter sjunka 213 (tabell 1). Fångsterna i kustfisket och 213 återspeglar dock inte till fullo den goda återvandringen dessa år, eftersom fisket för första gången på länge reglerades av den minskade laxkvoten (TAC). Den goda återvandringen och 213 återspeglas däremot inom det icke-kvoterade älvfisket i Torneälven, som ökade markant och som totalt sett var omfattande även under 213 (tabell 2). Den svenska delen av älvfångsten av lax 213 framstår dock som påfallande låg, både i jämförelse med den finska fångsten samma år och med fångsterna. Anledningen till den låga svenska älvfångsten under senaste fiskesäsongen är ännu oklar, och det ska betonas att fångstuppgifterna för 213 är preliminära. Mynningsfiskets starttid Försommarfredningen av lax som infördes i kustfisket under mitten av 198-talet, med förstärkningar under mitten av 199-talet, anses generellt ha haft positiv betydelse för vildlaxbestånden. Ett mål för Torneälven har varit att förlägga fiskestarten i havsområdet utanför mynningen så att åtminstone 5 procent av laxen hunnit passera upp i älven innan det datum då fisket startar. För att ett sådant förvaltningsmål ska ha någon betydelse för laxbeståndet krävs att mynningsfiskets starttid verkligen påverkar den totala exploateringen, d.v.s. att ett tidigt startdatum resulterar i en längre fiskesäsong (högre fiskeansträngning) och vice versa. Även om det skulle finnas ett samband mellan fiskets startdatum och den totala exploateringen av laxbeståndet är dock regleringar av fiskestarten i syfte att låta hälften av laxen vandra upp inte nödvändigtvis en tillräcklig åtgärd för att säkerställa de biologiska målen, eftersom åtgärden bygger på ett relativt mål som inte väger in antalet laxar som tillåts passera upp i älven. Den beslutade TAC:n för lax i Östersjön var t.o.m. 211 betydligt högre än de rapporterade fångsterna, och kvoten reglerade därmed inte fisket. I tidigare underlag för Torneälven (Anon. 211, Palm et al. ) antogs därför att mynningsfiskets starttid påverkade exploateringen av älvens laxbestånd, vilket gjorde det möjligt att t.ex. belysa hur stor andel av den totala fångsten i yrkesfisket som beräknades utebli vid olika startdatum och vilken effekt detta väntades få på lekbeståndets storlek. Den kraftiga nedskärningen av TAC:n mellan 211 och resulterade emellertid i att den nationella kvoten för både Sverige och Finland fiskades upp helt under. Under 213 begränsade kvoten åter laxfisket i Finland och längs delar av svenska kusten. Det är svårt att förutsäga om kvoten för 214 kommer att reglera fisket eller ej. Det verkar dock troligt att yrkesfiskets fångst kommer att ligga relativt nära fångstkvoterna, och under dessa förutsättningar förväntas inte startdatumet för kustfisket påverka den totala fiskedödligheten i större utsträckning.
11 (21) Tabell 1. Rapporterade laxfångster 25-213 av licensierade fiskare i rutorna 668 och 669 på svenska sidan av Torneälvens mynning, samt rapporterade fångster av yrkesfiskare i ruta 2 på den finska sidan. Vikt ges i ton. Sverige Finland Totalt År Ruta 668 Ruta 669 668+669 Ruta 2 668, 669, 2 Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt 25 8 889 44.8 11 45 35.5 19 934 8.3 1 126 47.2 3 6 127.5 4 61 27.8 6 176 31.3 1 777 59.1 6 662 38.5 17 439 97.6 27 3 276 2.3 4 54 17.6 7 78 37.9 6 135 27. 13 915 64.9 4 329 27.2 5 38 24.7 9 367 51.8 1 298 46. 19 665 97.8 29 8 959 31.8 8 847 39.7 17 86 71.5 14 211 66.9 32 17 138.4 2 98 15.7 5 85 27. 8 65 42.7 8 516 48.8 16 581 91.5 211 3 222 18.2 5 257 32.1 8 479 5.3 12 13 56.5 2 492 16.8 3 897 22.8 5 28 31. 9 15 53.7 15 686 83.1 24 791 136.8 213* 2 995 17.7 4 892 33. 7 887 5.7 12 638 78.1 2 525 128.8 * preliminära data Tabell 2. Laxfångster i älvfisket i Torneälven (antal samt vikt i ton). Data kommer från ICES (213a, data t.o.m. ) kompletterat med preliminära svenska och finska uppgifter för 213. Uppgift om antalet fångade laxar i det svenska älvfisket 1997 saknas. År Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt 1997-1.3 7 839 64. - 74.3 1 225 1.5 3 85 39. 5 3 49.5 1999 1 63 7.8 1 672 16.2 2 735 24. 1 173 7.3 4 475 24.7 5 648 32. 21 983 5.8 3 86 21.3 4 843 27.1 775 4.7 2 667 15. 3 442 19.8 23 52 3.4 1 668 11.5 2 188 14.9 798 4.1 2 942 19.7 3 74 23.8 25 1 53 12.8 3 19 25.6 4 72 38.4 645 4.3 1 47 11.6 2 115 16. 27 1 515 13. 2 651 22. 4 166 35. 2 75 18. 8 762 57. 11 467 75. 29 1 36 7.1 4 675 3.1 5 711 37.2 958 7.6 3 144 23.7 4 12 31.3 211 1 77 15.6 3 481 27.9 5 251 43.5 4 376 37.2 1 725 84.7 15 11 122. 213* 1 789 14.3 8 733 57.6 1 522 72. * preliminära data Sverige Finland Totalt
12 (21) Oavsett vilken effekt en varierad fiskestart har på den totala exploateringen kommer dock en senarelagd fiskestart även fortsättningsvis att minska exploateringen av större lax (och honor) som anländer tidigare på säsongen. Likaså väntas andelen odlad lax i Torneälvens mynningsområde öka senare under säsongen, vilket innebär att en senarelagd fiskestart bör minska exploateringen av den vilda laxen. Andelen odlad lax i området har dock sannolikt sjunkit i området takt med att mängden vild lax ökat, vilket innebär att denna effekt sannolikt blir jämförelsevis liten. Inslaget av odlad lax i Torneälvens mynningsområde har tidigare skattats till ca 15 % (Fiskeriverket, PM, ; Finska vilt och fiskeriforskningsinstitutet, VFFI, opubl. data för ). En nyligen genomförd analys (genetik samt fjälläsning) av lax fångad vid en lokal i det svenska kustområdet utanför Torneälven indikerar att andelen odlad lax var av samma storleksordning även under 213 (Östergren m.fl., under bearbetning). Man kan också konstatera att Torneälvens laxbestånd framgent kommer att påverkas i högre utsträckning än tidigare av de fiskeregler som gäller i andra kustområden. Den geografiska fördelningen av de nationella kvoterna kommer t.ex. till stor del att styra vilka laxbestånd som beskattas. Trots att frågorna om startdatum för fisket och tidpunkten när 5 procent av beståndet passerat mynningsområdet sannolikt är av mindre betydelse än tidigare, kan det ändå vara viktigt att studera hur laxens vandringstid varierar mellan år. Tack vare tidsserier på fångster för tidigare oreglerade fisken samt sambandet mellan vandringstid och vintertemperatur går det att göra grova prognoser för när hälften av laxen förväntas passera mynningsområdet (se Anon. 211 för en mer detaljerad beskrivning). Figur 7 illustrerar det förväntade mediandatumet (när 5 % av all lax räknat i vikt passerat mynningsområdet) under perioden 199 214 baserat på vattentemperaturer i södra Östersjön för januari, den månad där mest temperaturdata finns tillgängliga. Med reservation för att sambandet är förknippat med statistiska osäkerheter (Anon. 211), framgår att mediandatumet under merparten av åren bör ha inträffat mellan 17 och 29 juni, d.v.s. inom det intervall där reglering av fiskestarten är möjlig enligt gällande gränsälvsöverenskommelse. Baserat på ovanstående kalkyler går det även att göra en prognos för hur stor andel som under 214 förväntas ha passerat mynningsområdet den 17 respektive den 29 juni (tidigaste resp. senaste möjliga startdatum). En sådan analys ger att hälften av laxen förväntas ha passerat mynningsområdet den 17 juni, medan 87 procent förväntas ha passerat den 29 juni. Anledningen till att återvandringen 214 förutspås bli jämförelsevis tidig är att januaritemperaturen i Södra Östersjön under 214 varit relativt hög (4.2 C, jämfört t.ex. med 2.4 C under januari 213).
199 214 Juliansk dag 13 (21) 18 175 17 165 16 155 Figur 7. Förväntad tid när hälften av laxen (räknat som vikt, inkl. grilse) passerat/passerar Torneälvens mynningsområde 199-214, beräknat från tidigare observerat samband mellan havstemperatur i Södra Östersjön (januari) och medianfångstdag vid Haparanda Sandskär sommaren samma år, korrigerat för skillnader mellan fiskeområden och typ av data (detaljer i Anon. 211). Temperaturdata saknas för januari 1993. De streckade linjerna anger tidigaste (17 juni= JD 168) samt senaste (29 juni= JD 18) möjliga startdatum för fisket som anges i Torneälvsstadgan (vid skottår infaller dessa datum en Juliansk dag tidigare). Strecken kring symbolerna markerar ±1.96 SD. Tidpunkten när 9 procent av laxen passerat mynningsområdet infaller i genomsnitt 14 dagar efter att hälften av laxen passerat mynningsområdet (se texten för detaljer). Nyligen genomförda minskningar av laxkvoten (som därmed blev begränsande för fisket) har resulterat i att laxfisket kan komma att avslutas förhållandevis tidigt på säsongen jämfört med de flesta tidigare år. Fiske med fasta redskap efter andra arter fortsätter dock även efter ett eventuellt stopp av laxfisket. Lax som fångas måste då återutsättas. Under återutsattes så mycket som drygt 3 laxar i de svenska rutorna 668 och 669, vilket motsvarade nästan 5 procent av den landade fångsten i samma område detta år. Under 213 återutsattes betydligt färre laxar eftersom laxfisket pågick under en mycket längre period än under. Det finns idag begränsad kunskap om hur olika fångstredskap och hantering påverkar laxen efter återutsättning, men det finns anledning att anta att överlevnaden påverkas negativt (Fjälling 213). En intressant fråga är därför hur länge betydande mängder lax finns kvar i kustområdet, där fiske med fasta redskap efter andra arter sker. Tidsserier på fångster för tidigare oreglerade fisken vid Haparanda Sandskär (åren -27) samt sambandet mellan vandringstid och vintertemperatur visar att en majoritet (9 %, som vikt räknat) av laxen har förväntats passera mynningsområdet inom 1-18 dagar (medeltal 14) efter det datum när hälften av laxen passerat (Anon. 211). Baserat på dessa tidigare
14 (21) resultat förväntas därför under 214 omkring hälften av laxen ha passerat den 17 juni, medan ca 9 procent bör ha passerat den 1 juli. Om laxkvoten fylls tidigt kan således ett relativt kort uppehåll i fisket efter andra arter (efter det att laxkvoten fiskats upp) sannolikt minska bifångsten av lax betydligt. Torneälvens öringbestånd Havsöringen i Bottenviken har enligt ICES generellt mycket dålig status (ICES 211). Elfiskedata från ett flertal vattendrag visar att tätheterna av ungfisk i vattendragen generellt ligger under optimala nivåer (figur 8). För att förbättra öringens status i Bottenviken råder i Sverige sedan några år förbud för fiske med nät innanför tremeterskurvan under vår och höst. Minimimåttet för öring har dessutom höjts till 5 cm i både Sverige och Finland, och fr.o.m. 214 har det höjts ytterligare i Finland (till 6 cm). Under 213 infördes även ett gemensamt svensk-finskt fångstförbud för öring i havs- och älvområdet tillhörande Torne älv. Uppvandringsdata från ett antal svenska älvar mynnande i norra Bottniska viken tyder också på att antalet lekvandrande öringar under de två senaste säsongerna ökat överlag, om än med stor variation mellan olika vattendrag (figur 9). För Torneälven indikerar en lång tidsserie på älvfångster att öringbeståndet har försämrats påtagligt sedan 197-talet (figur 1). Fångsterna av öring i yrkesfisket har under senare år också varit låga på den svenska sidan av mynningsområde (med undantag för 25-), medan de varit högre på finsk sida av mynningsområdet (tabell 3). Figur 8. Status för havsöringbestånd i olika delar (subdivisions) av Östersjön uttryckt som procent av skattad optimal täthet av ungar i vattendragen. Notera den låga statusen för öring i Bottenviken (subdivision 31). Data från -. För mer detaljerad information hänvisas till ICES (211).
199 199 Antal Antal 15 (21) 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 35 3 25 2 15 1 5 R. Piteälv R. Kalixälv R. Åby R Byskeälv R. Vindelälv R. Rickleån Figur 9. Uppvandring av havsöring 199-213 i sex svenska vattendrag mynnande i Bottniska viken. Notera att data för 213 är preliminära samt att fiskräkningen sker på olika avstånd från mynningen, vilket innebär att antalet fiskar inte representerar vattendragens hela uppvandring. Figur 1. Öringfångster i Torneälven och Kalixälven 1919-1931 samt 1962-. De sjunkande fångsterna tyder på att öringbestånden minskat sedan 197-talet. Figuren är från ICES (213a).
16 (21) Tabell 3. Öringfångster i Torneälvens mynningsområde av svenska licensierade fiskare (ruta 668 och 669), samt finska yrkesfiskare i ruta 2. Vikt anges i ton. Från Finland finns bara vikt inrapporterad. Notera att det 213 infördes fångstförbud för öring i havs- och älvområdet tillhörande Torne älv (jfr. figur 1). År Sverige Ruta 668 Ruta 669 668+669 Finland Ruta 2 Antal Vikt Antal Vikt Antal Vikt Vikt 25 163 1.8 1946 2.89 39 4.68 1.36 1269 2.97 92.22 1361 3.19 1.48 27 125.32 5.1 175.42 1.85 23.8 45.14 68.22 1.59 29 74.14 11.2 85.16 1.48 73.14 15.3 88.17 1.87 211 218.38 7.17 288.55 1.37 272.44 39.13 311.57 2.65 213* 44.1 2.1 46.1.65 * preliminära data Tätheterna av öringungar vid elfiske i Torneälven har varit låga och relativt konstanta under flertalet av de år som studerats, även om svagt positiva trender kan skönjas (figur 11). De överlag högsta tätheterna i biflöden som elfiskas regelbundet observerades kring millennieskiftet. Tätheterna av uppväxande öring under senare år har överlag visserligen varit något högre än under 198-9-talet, men de ligger fortfarande långt under den förväntade potentiella nivån (ICES 211). Situationen skiljer sig samtidigt påtagligt mellan olika biflöden, och emellanåt händer det att man i vissa områden inte påträffar några årsungar (+) av öring alls. Under 211 kunde smolträkningen nära Torneälvens mynning inledas ovanligt tidigt (13 maj). Fångsten detta år kan därför tänkas ha omfattat öringens hela smoltutvandring (vilken inleds tidigare än laxens). Baserat på data från fångst, märkning och återfångst för lax, och antaget samma återfångstsannolikhet för lax och öring, lämnade uppskattningsvis ca 18 vilda öringsmolt (95 % konfidensintervall: 13 3 ) Torneälven 211. Detta utgör 5 1 fler smolt än skattningar från tidigare år det senaste årtiondet. Det är dock svårt att bedöma om den högre skattningen 211 beror på en bättre täckning av öringens hela smoltutvandring denna säsong, eller om öringens smoltproduktion i Torneälven faktiskt har ökat. Omfattande utsättningar av odlad öring (yngel och smolt) har pågått i biflöden på finsk sida sedan tidiga 9-talet. Trots dessa ansträngningar att gynna öringen har den naturliga produktionen varit fortsatt låg. En viktig orsak till att utsättningarna inte fått avsedd effekt är sannolikt en alltför hög fiskedödlighet, till stor del orsakad av bifångst vid havsfiske efter andra arter, som måste minska för att Torneälvens havsvandrande öring ska få ökad möjlighet att återhämta sig.
1982 1984 1986 1988 199 1982 1984 1986 1988 199 1982 1984 1986 1988 199 1982 1984 1986 1988 199 17 (21) Pakajoki Äkäsjoki 3 2 Antal per 1 m 2 2 1 Antal per 1 m 2 1 Naamijoki Kangosjoki 2 2 Antal per 1 m 2 1 Antal per 1 m 2 1 Figur 11. Tätheter 1982-213 av ensomrig (+) vildfödd öring på reproduktionsområden i fyra av Torneälvens finska biflöden. Notera att skalorna på y-axlarna skiljer sig åt. Diskussion Återvandringen av lax till Torneälven har varierat mycket under de senaste åren, vilket kan förklaras av bl.a. stora fluktuationer i vinterklimatet. Status för Torneälvens laxbestånd är i jämförelse med många andra vattendrag relativt god, och storleken på uppvandringen av lekfisk under och 213 väntas resultera i en smoltproduktion om några år som med marginal överstiger MSY-nivån. Som påpekats ovan, måste man dock vara försiktig med att förutsäga beståndets kommande status baserat på endast två års uppvandringsdata. Laxbeståndets vidare utveckling och status kommer att påverkas av en mängd faktorer som vi idag har begränsad eller ingen information om, som t.ex. utvecklingen av den naturliga överlevnaden till havs. I tabell 4 ges en summering av antalet vildlaxar från Torneälven som under perioden 29-213 uppskattningsvis har fångats i mynningsfiske (licensierat), vandrat upp i älven, fångats i älvfisket respektive överlevt fram till lek. Av tabellen framgår åter att de goda uppstegen av lax och 213 med marginal väntas ge en smoltproduktion som tillfälligt överstiger 75-procent-målet (MSY). Av samma tabell framgår också att endast om inget laxfiske hade skett under 211 (i de områden som omfattas av Torneälvsstadgan) hade lekbeståndet närmat sig den nivå (ca 34 individer, eller fler om även osäkerheten i data tas hänsyn till) som krävs för en erhålla en smoltproduktion motsvarande MSY. Dessa
18 (21) exempel illustrerar den stora mellanårsvariation i lekbeståndets storlek som observerats under senare år. Utifrån de beräknade andelarna lax som överlevt fram till lek framgår samtidigt att den totala fiskedödligheten i de områden som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen var proportionellt sett lägre -213 än 29-211. För Bottenvikens havsöring är läget fortfarande bekymmersamt. Bestånden i Torneälven och närliggande älvar är mycket svaga, och det finns starka skäl att överväga ytterligare skyddsåtgärder för att minska exploateringen (se nedan). Tabell 4. Antal vilda laxar från Torneälven (avrundat till jämna hundratal) som efter att de nått mynningsområdet (svenska ruta 669 samt del av finska Ruta 2; figur 1) under åren 29-213 uppskattningsvis har fångats i olika fisken, vandrat upp i älven samt deltagit vid lek. Siffrorna baserar sig på rapporterade fångster i kombination med ekoräkning och fångstprover (detaljer i Anon. 211). Notera att endast licensierat fiske i mynningsområdet är inkluderat, och att förekomst av orapporterat fiske samt sälskadad fångst inte är beaktat. 29 211 213 Ursprungligt antal (innan licensierat mynningsfiske) 41 6 24 7 31 2 76 9 67 6 Mynningsfiske (licencierat) -7 7-4 5-5 1-5 6-5 Total uppvandring i älven 33 9 2 2 26 71 3 62 6 Älvfiske -5 7-4 1-5 3-15 1-1 5 Lekbestånd 28 2 16 1 2 8 56 2 52 1 Andel överlevande fram till lek 68% 65% 67% 73% 77% Förvaltning av Torneälvens lax- och öringbestånd Försommarfredningen har historiskt sett haft stor betydelse för laxen i Torneälven ett helt oreglerat fiske med avseende på fisketid hade sannolikt gett kraftigt ökade fångster innan (eftersom laxkvoten före detta år inte begränsade exploateringen). Den kraftiga nedskärningen av TAC:n mellan 211 och resulterade emellertid i att den nationella kvoten för både Sverige och Finland fiskades upp helt. TAC sänktes ytterligare något under 213, och i Finland förblev kvoten begränsande, medan den svenska kvoten inte fiskades upp helt (bl.a. som ett resultat av att de svenska fiskarena upplevde problem med att sälja sina laxfångster tack vare uppmärksamhet i media kring dioxinfrågan). Med en kvot som begränsar laxfisket i stort, är det svårare än tidigare att förutsäga effekterna av en varierad fiskestart. Försommarfredningen och regleringar med målet att låta 5 procent av laxen vandra upp i Torneälven innan fisket i mynningsområdet inleds kommer dock sannolikt att under kommande år vara av mindre betydelse än tidigare för beståndets utveckling (d.v.s. före ). En annan möjlig fördel med försommarfredning, som diskuterats i tidigare biologiska underlag om Torneälven (t.ex. Dannewitz m.fl. 213), är att det i första hand är den lax som anländer sent som exploateras, och att fisketrycket därigenom minskar på tidigt anländande lax (där andelen stor fisk och honor är högre). Om det i samma älv förekommer distinkta delbestånd med olika vandringstid och lekområden finns dock en risk att den lax som anländer sent överexploateras.
19 (21) I en pågående genetisk kartläggning av laxen i hela Torne-Kalix-älvsystem studerar SLU i samarbete med Finska vilt- och fiskeriforskningsinstitutet om det förekommer lokala laxpopulationer, och om individer från dessa delpopulationer tenderar att vandra upp i älvarna vid delvis olika tider. Resultaten väntas få betydelse för den lokala förvaltningen eftersom kunskap om eventuella delpopulationer, samt skillnader i vandringstid, kan innebära att det framtida fisket i såväl kustområdet som uppe i älvarna kan behöva utformas så att bättre hänsyn tas än hittills till samtliga delpopulationers bärkraft. Preliminära resultat baserade på genetisk analys av vävnadsprover från stationära laxungar, som samlades in med elfiske hösten i Torneälven och Kalixälven, visar att det inom respektive älvsystem föreligger relativt små men tydliga genetiska skillnader mellan laxar från olika uppväxtområden (Östergren m.fl., under bearbetning). Som framgår av figur 12 tycks den genetiska sammansättningen främst styras av insamlingslokalernas avstånd till mynningen snarare än vilken älv laxen är fångad i. Den genetiska inomälvsvariationen följer ett mönster som brukar benämnas isolation by distance, där lax som fångas på närliggande lokaler är relativt lika genetiskt sett, medan skillnaderna ökar på längre inbördes avstånd. En annan intressant observation är att den genetiska skillnaden mellan lax från Torneälven och Kalixälven totalt sett tycks vara mindre än de skillnader som observeras mellan lokaler inom respektive älv. Figur 12. Preliminära resultat från pågående genetisk kartläggning av uppväxande lax i Torne-Kalix-älvsystem. Samtliga analyserade stickprov har delats in med avseende på andelen gener per stickprov (röda/blå andelar av pajdiagram) som uppskattats tillhöra två huvudsakliga kluster/grupper av lax i älvsystemet (analys med programmet STRUCTURE). Resultaten antyder att den genetiska inomälvsvariationen är fördelad främst mellan lax från uppströms och nedströms belägna lokaler oavsett älv. Den övergripande genetiska skillnaden mellan laxar från de båda älvarna är däremot mindre tydlig.
2 (21) En möjlig tolkning av de resultat som hittills erhållits (figur 12) är att det i Torne-Kalixsystemet förekommer minst två "huvudtyper" av lax som i viss grad är genetiskt olika, och som leker närmare respektive längre avstånd från havet (oavsett älv). I en utökad analys med finansiering från fiskekortsintäkter från Torneälven undersöks under 214 huruvida de genetiska skillnader som kan observeras hos uppväxande lax från olika uppväxtområden är kopplade till eventuella skillnader i vandringstid hos lekvandrande vuxen lax. Om en sådan koppling finns kan det bli i framtiden bli aktuellt att utreda närmare vilka konsekvenser den rådande försommarfredningen har för lax som härstammar från olika delar av vattensystemet. I samma studie undersöks även om det finns skillnader i utvandringstid hos genetiskt olika grupper av smolt, vilket skulle kunna användas för att uppskatta hur stor del av den totala smoltutvandringen i Torneälven som härstammar från olika uppväxtområden i älven. Under 213 infördes ett antal nya fiskeregler som berör Torneälvens lax- och öringbestånd. Högst ett drivnät per båt får numera användas vid fiske i älven. Syftet är att förhindra att flera nät användes av samma fiskare och för att underlätta fisketillsynen. Samtidigt infördes bestämmelser om fångstförbud för öring i allt fiske i havsområdet och i älvområdet tillhörande Torne älv, samt en regel om att skaftförsedd huggkrok inte får användas för att bärga fångad fisk i älven (i syfte att skydda öringen). Vad gäller älvens öring är alla regler som införs i syfte att minska den fiskerirelaterade dödligheten viktiga, eftersom beståndets status är fortsatt låg, och då det bör finnas en betydande potential för en framtida återhämtning för denna art. Sedan tidigare föreslår ICES (211) att minimimåttet i havet höjs ytterligare (till 65 cm), samt att det införs hårdare restriktioner för nätfiske, bl.a. förbud att fiska med maska mindre än 5 mm. Det omfattande fisket med levandefångande redskap i hela Bottniska viken indikerar också att obligatorisk återutsättning av öring skulle kunna utgöra en gynnsam skyddsåtgärd även längs andra svenska och finska kustavsnitt, utöver området vid Torneälvens mynning som omfattas av ovanstående regel från 213. Även uppe i själva Torneälven (samt andra vattendrag) behöver ytterligare åtgärder för att hjälpa havsöringen beaktas. Exempelvis kan identifiering av specifika områden (t.ex. biflöden) och tider där arten fångas i högre omfattning ligga till grund för riktade fiskerestriktioner. Vid en finsk enkätundersökning 213 om de nya fiskereglerna framkom att många sportfiskare önskade sig en bättre kontroll av älvfisket samt fler fiskeguider med lokal kunskap om älvens fisk och fiskeregler (VFFI, opubl.). I samma undersökning framkom även att man under säsongen upplevt varierande grad av framgång vid återutsättning av fisk. Rekommendationer eller regler i syfte att öka användandet av mer skonsamma redskap vid sportfiske (hullingfria krokar, knutlösa håvar, etc.), tillsammans med ökad informationsspridning om hur den fisk som återutsätts bör drillas och hanteras, framstår således också som viktiga fiskevårdsåtgärder. Om man genom fångstregleringar för lax inom gränsälvsöverenskommelsen vill öka sannolikheten att Torneälvens bestånd ska uppnå det uttalade målet om MSY, kan det dessutom noteras att fångsterna av lax under de senaste två åren varit betydligt större i älven än i mynningsområdet inom det kustavsnitt som omfattas av överenskommelsen
21 (21) (tabell 4). Vilka typer av fisken som i första hand bör omfattas av eventuella regleringar är emellertid ingen biologisk fråga ur laxens perspektiv spelar det knappast någon roll var fiskedödligheten äger rum. Erkännanden Tack till Stefan Stridsman och Thomas Hasselborg (Sverige) samt Ville Vähä, Pirkko Söder- Kultalahti och Juha Lilja (Finland) för hjälp med sammanställning av data och övrig information. Referenser Anon. 211. Torneälvens lax- och öringbestånd gemensamt svensk-finskt biologiskt underlag för bedömning av lämpliga fiskeregler under 211. Fiskeriverket & Finska vilt- och fiskeriforskningsinsitutet. 19 pp. Dannewitz J, Palm S, Romakkaniemi A, Pakarinen T, Östergren J 213. Torneälvens lax- och öringbestånd gemensamt svensk-finskt biologiskt underlag för bedömning av lämpliga fiskeregler under 213. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), institutionen för akvatiska resurser & Finska vilt- och fiskeriforskningsinsitutet. 18 pp. Fjälling A 213. Litteraturgenomgång och rådgivning gällande skonsamma och selektiva redskap för laxfiske. Rapport, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser. 17 pp. ICES. Report of the Workshop on Baltic Salmon Management Plan Request (WKBALSAL). ICES CM /ACOM:55. ICES 211. Advice May 211. ICES 213. Report of the Baltic Salmon and Trout Assessment Working Group (WGBAST), 3 12 April 213, Tallinn, Estonia. ICES CM 213/ACOM:8. 336 pp. ICES 213b. Advice May 213. ICES 213c. Report of the Inter-Benchmark Protocol on Baltic Salmon (IBP Salmon), By correspondence. ICES CM /ACOM:41. 1 pp. Karlsson L, Karlström Ö, Hasselborg T 1995. Laxens lekvandringstid i Bottniska vikens kustområden och dess samband med havsvattentemperaturen. Laxforskningsinstitutet Meddelande 1/1995. Palm S, Dannewitz J, Romakkaniemi A, Pakarinen T. Torneälvens lax- och öringbestånd gemensamt svensk-finskt biologiskt underlag för bedömning av lämpliga fiskeregler under. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), institutionen för akvatiska resurser & Finska viltoch fiskeriforskningsinsitutet. 17 pp.