Freakade fraktaler En Science Fiction historia av Anders Allander Första delen Människan tar sig fram i fraktalernas Universum. Han vandrar mellan dimensionerna omgiven av vackra slingrande, mångfärgade och lysande spiralformer uppbyggda av logiska och slutna tankekedjor med fraktala kopplingar till fortsatta tankekedjor. De slutna tankekedjorna bildar människors själar som tillsammans formar allt större enheter i mänsklighetens Universum. Men själarna är i rörelse mot någonting overkligt långt borta i ett surrealistiskt Universum som Människan nu söker upp för att ta reda på vad det är för någonting - och om det går att göra någonting åt. Ju närmare han kommer målet för rörelserna desto snabbare blir rörelserna. Han ser hur de fraktala tankekedjorna bryts sönder och ljuset sugs in i en svart, taggig skepnad som ligger i en pöl av flytande smärta och vrider och vänder sig i frustration och vanmakt.
Människan är nyfiken, går fram och ställer en fråga : Vad är du för något? Och vad håller du på med? Med ett vrål svarar den taggiga skepnaden: Jag är Perry! Jag är en galax! Och jag håller på att samla mina krafter! Människan tittar på skepnaden Perry lite närmare. Du är inte en galax! Du ser istället ut att vara en matris av svarta hål. En matris som dessutom inte hålls ihop av någon tanke baserad på mänsklig logik! Du håller istället på att expandera som en okontrollerbar cancer-svulst. Ännu ett vrål. Jag håller på att reparera mig! fortsätter skepnaden. Jag kommer igen för att ta över ert löjliga och ynkliga universum! Människan tittar ännu närmare och ser nu hur det inkommande ljuset och de fraktala tankekedjorna som tränger in i skepnaden bryts ner. Det finns ingenting som kan bilda en sluten enhet då alla förutsättningar bryts ner successivt. Detta är ren cancer i sin ultimata form. Människan undrar! Vill du söka syndernas förlåtelse? Och i så fall hur ska en sådan förlåtelse motiveras? Ännu ett vrål följd av en svada av arroganta ord! Jag är en filantrop! Jag lånar ut riskkapital till fattiga människor för att hjälpa dem att överleva. Jag är god! Människan konstaterar att orden saknar klangbotten. Det finns ingen underliggande sanning som ger orden stöd. Istället tränger orden in som lögner och sliter sönder kedjorna av mänskliga och logiska tankar. Det fraktala systemet som kommer till skepnaden, och som försöker bilda slutna former bryts sönder av lögner. Människan funderar en stund och säger sedan. De där tankekedjorna som tränger in i dig och bryts sönder det är ju människors själar som du konsumerar och äter upp. Du tillför ju ingenting till
mänskligheten. Du är en ond lögnare som lever på andras prestationer och skaparglädje och entusiasm. Du är ju en Snyltare och Själaslukare som håller på att äta upp hela Universum! Du är någonting av det farligaste som jag sett! Har du någon kommentar till vad jag funnit? Perry vräker ett massivt hat över Människan. Med en röst som närmast består av oartikulerade läten. Jag säger ju att jag är en filantrop! Jag håller på att rädda fattiga människor! Människan tittar djupt ner i den svarta gestaltens taggiga ondska för att söka en sanning. Han hittar några sanningar djupt därinne som omgående göms undan bakom mängder av lögner. Men Människan ser och förstår. Han säger. Du är ingen filantrop! Det du i stället gör, är att låna ut pengar, som du stulit från Mänskligheten, och dessutom mot ränta! Du håller i själva verket på med en gigantisk penningtvätt, som du dessutom tjänar ännu mer pengar på! Perry mumlar något ohörbart och vänder sig till ett bekvämare läge. Människan fortsätter. Låg du lite obekvämt? Ditt bekvämare läge nu medförde att du konsumerade 100 själar ytterligare. Det här är illa! Du äter upp själarna från de människor som lyssnar på dig och som tror på dig! Jag uppmanar dig istället att ligga lågt och över huvud taget inte ha kontakt med människor. Försök att inte lura människor mer! Du har en frivillig chans här som du har fått så många gånger tidigare men aldrig tagit vara på! Du har alltid fortsatt med dina lögner och din totala arrogans! Men är vi överens om att du ställer upp på det här nu då? Så får du implodera in i ditt eget mörker utan att skada några människor mer! Hatet hos den taggiga skepnaden Perry har nu närmast tagit fast form och kastas som geléklumpar mot Människan! Ni ynkliga människor tror att ni betyder någonting. Men ni har ingen chans mot mig. Kom inte hit och diktera villkor för mig. Jag ger mig aldrig! Människan betraktar en stund företeelsen Perry, som dessutom blir allt svartare och taggigare. Ansamlingen av flytande smärta, som Perry ligger i, växer allt mer.
Människan inser att det är bråttom innan hela Universum kollapsar av lögner. Han lämnar Perry och uppsöker omgående GUD! GUD förklarar för Människan! Det enda som kan bita mot kompletta onda lögner är mängder av ren, klar sanning! Se här! Tag den här spannen fylld med flytande sanning och häll innehållet över det där Perry! Och låt innehållet tränga in djupt i det svarta och taggiga! Sedan får vi se vad som händer! Hur får jag det att tränga in? Behöver jag inte gräva en grop i det där Perry först för att kunna hälla ner på djupet? GUD tar fram en sofistikerad kniv och överlämnar till Människan!
Se här! Det här är en HILO out of the front stilett! Sätt den mot det svarta på en central plats, tryck på knappen och bladet kommer ut och tränger in. Vrid sedan om och dra ut och du har ett hål som du kan hälla vätska i! GUD fortsätter: Det kan hända att det här inte kommer att fungera på en gång. Men om du får svårigheter kan du använda den här CD-skivan med sånger av Bob Dylan. Den kan komma till god användning! En stund senare står Människan hos Perry, sticker hål och häller sanningen i hålet och över hela Perrys skepnad.
Perry vrålar, slår vilt omkring sig och krymper successivt under oartikulerade läten. Rätt som det är stannar krympningen. Perry slår vildare med sina taggiga tentakler vrålande helt oartikulerade frekvenser. Han börjar pulsera. Människan anser att han behöver mer hjälp och sätter på Bob Dylans The Times They Are A Changing Come gather round people wherever you roam And admit that the water around you have grown Den flytande smärtan stiger mer och mer. Nära slutet sticker enbart Perrys huvud upp ovanför vätskan. Sången överröstar vrålen : And accept that soon you ll be drenched to the bone If your time to you is worth saving
Perry sitter fast i stigande, flytande smärta och översköljs långsamt. Himlen är mörk och fylld av blixtar. GUD, Mänskligheten och Naturen dömer Perry och hans gärningar. Han är redan död men ser ändå med dödens kalla blick. Hans svarta stjärna är dalande och är nästan nere i djupet. Men Perry ger sig inte. Hans vrål ändrar frekvens hela tiden spretande åt alla håll. Människan lyckas dock dechiffrera betydelsen av frekvenserna. Jävla kuksugare och morsanknullare. Jag ska blåsa hjärnan ur er. Jag ska knulla ihjäl er i alla hål ni har på kroppen. Sedan sticker jag fler hål och fortsätter Ni är ovärdiga små löss! Passa er jävligt noga! Ni vet inte vem ni har att göra med! Rörelsen av själar och ljus in i den taggiga företeelsen tar fart igen. Perry har tydligen människor som hör på honom nu ytterst rädda! Människan förstår och reagerar ögonblickligen. Har ropar med klar stämma rätt ut i natten, med en röst som tränger genom alla dimensionsgränser. Människor! Tro inte på vad ni hör! Det är bara ljug och bluff. Vänd era ryggar mot lögnerna. Slut era ögon och stäng era öron och andra sinnen mot lögnerna. Tänk själva och ni kanske kan få frälsning! Ni är inte ovärdiga! Rörelsen av själar avstannar plötsligt och börjar dra sig tillbaka. Himlen stänger sig mot lögnerna. Perrys lögner studsar tillbaka in i honom själv och äter honom. Bob Dylans röst överröstar mer och mer Perrys vrål. Then you d better start swimming or you ll sink like a stone For the times, they are a changing Perrys vrål blir mer kraftlösa och barnsliga: Fy! Ni är dumma! Jag ska säga åt mamma och hon kommer och slår er! Sedan kommer skärande disharmonier som slutligen piper bort till ett läge före tidernas begynnelse och i ett kaos då ingen tanke över huvud taget kunde formas. Han dränks till slut av den flytande smärtan. Till slut återstår bara en pöl med lite svart grums.
Människan hämtar en svabb och suger upp vätskan med grumset. Han vrider ur svabben sju gånger och spannen blir halvfull. Slutligen går han till en toalett och häller ut sörjan ner i toalettstolen! Han spolar ner. Ett sörplande ljud hörs sedan är sörjan borta! Molnen skingras och en klar sol bryter fram för att ge ljus så att Människan hitta vägen tillbaka. Människan går tillbaka till Mänsklighetens Universum. Ja, det var det! Då var vi av med den åtminstone temporärt! Vi får hålla koll på det här i fortsättningen! Andra delen Mannen trakasseras av Perry Bamsevret och hans underhuggare på det korrupta företaget, som Mannen arbetar på som tjänsteman. Perry vill göra en själlös kostym av Mannen, som vägrar. Mannen föredrar att vara Människa. Han har därtill ännu ett problem: Han pissar blod. Han uppsöker en urolog, som efter noggrann undersökning konstaterar att Mannen har fått en cysta i urinblåsan.
Mannen blir bekymrad! Vad är det för någonting? Är det allvarligt? Det är cancer! Usch då! Är den Malign? Ja det är den! Den växer hela tiden! Jag måste remittera dig till Centrallasarettet! Den här måste vi skrapa bort! Mannen blir inlagd på sjukhus och möter trevliga och kunniga läkare. Mannen sövs ner. En effektiv kirurg opererar. Cancern skrapas bort och sköljs ner i avloppet. Sedan några dagars vila. Vid ronden frågar Mannen: Gick allt bra? Är jag av med det här skitet för gott nu? Operationen gick bra. Du är av med det här åtminstone temporärt! Men cancern var malign. Den kan komma tillbaka! Vi får hålla koll på det här i fortsättningen! Mannen säger upp sig från det korrupta företaget och han tar förtida pension. Han hamnar hos vänner och sin familj och slipper trakasserierna på företaget. Han odlar andra intressen. Harmonin återställs. Men han får lov att gå på regelbundna kontroller. Till att börja med finns lite ärr kvar, som läks successivt. Vartefter som hans harmoni blir allt tydligare kommer hans känslor tillbaka i sin fulla kraft. Synen blir skarp igen. Himmelska välljud uppfyller honom. Dofter strömmar över honom. Hans hustru serverar honom välsmakande anrättningar samt vin som gudomlig nektar. Hans fingertoppskänsla blir allt mer förfinad. Han förnimmer allt fler sinnen överskridande dimensionsgränserna.
Det femte året efter operationen konstaterar hans urolog: Allt är läkt! Det finns inte ens några ärr kvar. Du är kärnfrisk och helt återställd igen! Mannen firar beskedet med att köpa en flaska Cognac Grönstedts Monopole. Han sätter sig i trädgården, häller upp en skvätt Cognac samt fem koppar svart kaffe som han sörplar i sig belåtet grymtande. Hans trädgård förnimms som Paradiset på Jorden fylld med alla hans sinnens vällust. Han konstaterar : Ja! Det var det! Då var vi av med både cystan och de trakasserande och inkompetenta cheferna åtminstone temporärt! Allt nedspolat i slasken. Men vi får hålla koll på det här i fortsättningen!