Tillgänglighet ur ett funktionshindersperspektiv En undersökning bland socialkontor och vårdcentraler
Artikelnr 2010-5-6 Publicerad www.socialstyrelsen.se, maj 2010 2
Förord Socialstyrelsen har ett samlat ansvar, ett sektorsansvar, för funktionshindersfrågor inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Ansvaret innebär bland annat att Socialstyrelsen ska stödja och främja det handikappolitiska arbetet inom dessa områden. I det handikappolitiska arbetet ingår till exempel att främja tillgänglighet. Denna kartläggning syftar till att mäta tillgängligheten på socialkontor och vårdcentraler mot bakgrund av detta ansvar. Kartläggningen innefattar bland annat framkomlighet i lokaler, möjlighet att ta del av information och att kommunicera oavsett funktionsförmåga. Inom socialtjänsten undersöks särskilt verksamheter för ekonomiskt bistånd och inom primärvården distriktsläkarmottagningar. Karin Flyckt har varit projektledare, medan Cecilia Eek har ansvarat för enkäternas innehåll och val av frågeområden. Kartläggningen har genomförts av Professional Management AB. Arbetet har fortlöpande diskuterats med Birgitta Stegmayr, Staffan Söderberg och Peter Brusén. Vidare har Ylva Branting, Ann Jönsson, Max Köster och Johan Persson bidragit med konstruktiva kommentarer. Dessa är alla anställda på Socialstyrelsen. Arbetet har också fortlöpande diskuterats med representanter från Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam), Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) och Synskadades Riksförbund (SRF). Det är Socialstyrelsens förhoppning att resultaten från denna undersökning ska utgöra en grund för det fortsatta handikappolitiska arbetet inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Petra Otterblad Olausson Avdelningschef Statistik och utvärdering 3
4
Innehåll Förord 3 Sammanfattning och slutsatser 8 Kommunernas socialkontor 8 Fysisk tillgänglighet 8 Skötsel och underhåll 9 Att ta sig ut i nödsituationer 9 Information 9 Kommunikation 9 IT och webbplatser 9 Arbetsmiljö 10 Vårdcentraler 10 Fysisk tillgänglighet 10 Skötsel och underhåll 10 Att ta sig ut i nödsituationer 10 Information 11 Kommunikation 11 IT och webbplatser 11 Arbetsmiljö 11 Slutsatser 11 Förslag och fortsatt arbete 13 Bakgrund och syfte 14 Utgångspunkter 14 Syfte och mål 15 Genomförande 16 Enkätkonstruktion 16 Urval 16 Insamling 17 Svarsfrekvens och bortfall 17 Avgränsningar 17 Ekonomiskt bistånd och distriktsläkarmottagningar 17 Samråd 18 Riktlinjer för tillgänglig verksamhet 19 Allmänt 19 Fysisk miljö 19 Riktlinjer för att göra informationen tillgänglig 20 Arbetsmiljö 20 Bakgrundsfrågor 21 Handlingsplan för ökad tillgänglighet 21 Inventering av tillgänglighet 21 Byggår 22 5
Regiform 22 Fysisk miljö 23 Parkeringsplatser 24 Gångväg och huvudentré 24 Reception 26 Enheter för ekonomiskt bistånd 26 Hissar 26 Lokaler där klienter och brukare vistas 27 Personalutrymmen 28 Distriktsläkarmottagningar 29 Hiss 29 Lokaler där patienter vistas 30 Personalutrymmen 32 Underhåll, skötsel och rutiner 32 Att ta sig ut i nödsituationer 34 Information och kommunikation 35 Tryckt information 35 Grundläggande information om socialtjänstens insatser 35 Grundläggande information om sjukdomar och behandling 36 Kommunikations- och kontaktmöjligheter 37 Kommunikation och kontakt med socialtjänsten 38 Kommunikation och kontakt med vårdcentralen 38 IT och webbplatser 38 Kommunernas webbplatser 39 Vårdcentralernas IT 41 IT och arbetsmiljö 41 Diskussion 43 Konsekvenser för den enskilda personen 43 Brukarperspektiv 44 Begränsningar i undersökningen 45 Vägar framåt 45 Referenser 47 Bilaga1. Detaljerad beskrivning av riktlinjer för tillgänglig verksamhet 48 Byggnader och lokaler 48 Till entrén 49 Receptionen 50 Inne i byggnaden 51 Toaletten 52 Mötesrummet 53 Att ta sig ut i nödsituationer 54 Information 55 Vad bör man tänka på? 55 Webbplats och e-tjänster 56 WAI:s riktlinjer för tillgängliga webbplatser 56 Kommunikation 57 6
Telefoni 57 Korrespondens och meddelanden 58 Bilaga 2. Svarsfrekvens för socialkontor 59 Bilaga 3. Svarsfrekvens för vårdcentraler 62 Bilaga 4. Socialkontorens enkätformulär 65 Bilaga 5. Vårdcentralernas enkätformulär 72 7
Sammanfattning och slutsatser God tillgänglighet på socialkontoren och vårdcentralerna innebär att individen får ökad självständighet, större möjligheter till delaktighet samt möjlighet att vara både patient/klient och anställd. På så sätt är god tillgänglighet en förutsättning för ett samhälle med mångfald som grund. Socialstyrelsen har undersökt om personer med funktionsnedsättning kan söka vård och stöd på samma villkor som den övriga befolkningen. Detta har skett genom en kartläggning av tillgängligheten på landets socialkontor och vårdcentraler. I detta sammanhang avser tillgänglighet bland annat hur framkomlig miljön är och hur användbara tjänster och produkter är för personer med funktionsnedsättning. Socialstyrelsen har ett samlat ansvar, ett sektorsansvar, för funktionshindersfrågor inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Ansvaret innebär bland annat att Socialstyrelsen ska stödja och främja det handikappolitiska arbetet inom dessa områden. I det handikappolitiska arbetet ingår det att främja tillgänglighet. Denna kartläggning har skett mot bakgrund av detta ansvar. Inom socialtjänsten har Socialstyrelsen särskilt undersökt verksamheter för ekonomiskt bistånd och inom primärvården distriktsläkarmottagningar. En viktig utgångspunkt för undersökningen är olika riktlinjer som finns inom områden och resultaten utgör ett viktigt komplement till Socialstyrelsens fortlöpande arbete inom funktionshindersområdet. Resultaten utgör också en grund för det fortsatta handikappolitiska arbetet inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Vidare ger resultaten även vissa möjligheter för enskilda kommuner och vårdcentraler att se hur långt de har kommit när det gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Kommunernas socialkontor Vart tredje socialkontor har en handlingsplan som anger hur kontorets lokaler, verksamhet och information ska bli tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Något fler, ungefär hälften av socialkontoren, har inventerat alla sina lokaler ur ett tillgänglighetsperspektiv. Fysisk tillgänglighet Endast vart femte socialkontor har en parkeringsplats som är reserverad för rörelsehindrade inom 25 meter från huvudentrén. Nästan alla socialkontor har däremot en entré som personer med rullstol kan ta sig in genom på egen hand de klarar kraven på entréns passagemått, automatisk dörröppnare i entrén samt framkomlighet på gångvägen till entrén. Resultatet är dock sämre när det gäller kontrastmarkering av entrén och ledstråk fram till huvudentrén (som avser att underlätta för personer med synnedsättning). 8
De flesta socialkontor har en reception vid huvudentrén, och nästan alla dessa har också sittplatser vid receptionen. Färre än hälften har dock en del av receptionsdisken placerad högst 0,75 meter över golvet. Var tionde reception har teknisk utrustning som underlättar kommunikationen med personer som använder hörapparat. En klar majoritet av socialkontoren har plana golvytor utan hinder. Flertalet socialkontor klarar också kriterierna för korridorer, dörrmått och trösklar. Resultatet är något sämre för kontrastmarkerade dörrar och ljudabsorbenter i väggar och tak; bara strax över hälften uppfyller dessa kriterier. Vart tionde socialkontor har hörselteknisk utrustning i lokalerna för ekonomiskt bistånd. Skötsel och underhåll På mer än hälften av socialkontoren råder förbud mot pälsdjur 1, medan bara ett av tio har förbud mot parfym. Vart tionde socialkontor har en policy eller skriftlig rutin för att säkerställa att lokalerna inte innehåller växter som kan framkalla allergier. Närmare hälften har en policy eller skriftlig rutin för att se till att starkt doftande rengöringsmedel inte används i lokalerna. Att ta sig ut i nödsituationer Hälften av socialkontoren tar hänsyn till personer med funktionsnedsättning i det systematiska brandskyddsarbetet. Information Fyra av fem socialkontor erbjuder grundläggande information om sina insatser i elektroniskt format (Word eller pdf). Knappt vart tionde socialkontor anger att all eller viss information finns i punktskrift, inspelad på teckenspråk eller inläst på talkassett eller Daisy. Kommunikation Nästan alla socialkontor anger att den enskilde kan komma till en telefonist utan att behöva göra några aktiva knappval, men det går endast att nå ett fåtal kontor via sms eller chatt i webbfönster. På ett fåtal socialkontor går det att boka tid via webben. Vart tredje socialkontor har rutiner för att anlita teckenspråkstolkar vid behov. Vart tionde socialkontor har skriftliga rutiner för att förlänga besökstiden för till exempel personer med kommunikationssvårigheter. IT och webbplatser Drygt hälften av kommunerna/kommunernas socialkontor har inventerat tillgängligheten på sin externa webbplats. Endast en tredjedel av socialkontoren har länkar till information på lättläst svenska och till talad information. En klart mindre andel av kommunerna, knappt var tionde, erbjuder teckenspråk. 1 Service- och ledarhundar är undantagna från förbudet. 9
Arbetsmiljö Sammanträdesrummen och fikarummen uppvisar samma tillgänglighetsmönster som övriga lokaler. En större avvikelse rör dock den hörseltekniska utrustningen, som är mer sällan förekommande i personalutrymmena. Vart tredje socialkontor har inventerat tillgängligheten på sin interna webbplats (det så kallade intranätet), medan vart fjärde har inventerat tillgängligheten i de administrativa datasystemen. Vårdcentraler Var tredje vårdcentral har en handlingsplan som anger hur vårdcentralens lokaler, verksamhet och information ska bli tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Två av tre anger att de har inventerat alla sina lokaler ur ett tillgänglighetsperspektiv. Fysisk tillgänglighet Nästan alla vårdcentraler har en parkeringsplats som är reserverad för rörelsehindrade inom 25 meter från huvudentrén. Flertalet klarar också kraven på entréns passagemått, automatisk dörröppnare i entrén samt framkomlighet på gångvägen till entrén. Resultatet är dock sämre när det gäller kontrastmarkering av entrén och ledstråk fram till huvudentrén. Nästan samtliga vårdcentraler har sittplatser vid receptionen, och hos majoriteten är en del av receptionsdisken placerad högst 0,75 meter över golvet. Få receptioner har emellertid teknisk utrustning som underlättar kommunikationen med personer som använder hörapparat. I stort sett alla vårdcentraler har plana golvytor utan hinder i sina distriktsläkarmottagningar. Flertalet klarar också kriterierna för korridorer, dörrmått och trösklar. Resultatet är något sämre för kontrastmarkerade dörrar och ljudabsorbenter i väggar och tak; ungefär tre av fyra anger att lokalerna uppfyller dessa kriterier. Vidare har bara en av tjugo vårdcentraler hörselteknisk utrustning i sina distriktsläkarmottagningar. Skötsel och underhåll Hälften av vårdcentralerna har förbud mot parfym i lokalerna. Motsvarande siffra för förbud mot pälsdjur 2 är drygt fyra femtedelar. Hälften av vårdcentralerna har dessutom en policy eller skriftlig rutin för att säkerställa att lokalerna inte innehåller växter som kan framkalla allergier, medan fyra femtedelar har en policy eller skriftlig rutin för att se till att starkt doftande rengöringsmedel inte används i lokalerna. Att ta sig ut i nödsituationer Tre av fyra vårdcentraler tar hänsyn till personer med funktionsnedsättningar i det systematiska brandskyddsarbetet. 2 Service- och ledarhundar är undantagna från förbudet. 10
Information Lättläst svenska är det alternativa format som flest vårdcentraler eller landsting erbjuder drygt fyra av fem anger att all eller viss information finns på lättläst svenska 3. Var tionde vårdcentral tillhandahåller information i punktskrift, inspelad på teckenspråk eller inläst på kassett eller Daisy. Kommunikation Vid drygt tre fjärdedelar av vårdcentralerna kan den enskilde komma till en telefonist utan att behöva göra några aktiva knappval, medan det går att nå knappt hälften via sms eller chatt i webbfönster. På två av tre vårdcentraler går det att boka tid via webben. Var tionde vårdcentral har rutiner för att anlita teckenspråkstolkar vid behov. Var tredje vårdcentral har skriftliga rutiner för att förlänga besökstiden för till exempel personer med kommunikationssvårigheter. IT och webbplatser Var fjärde vårdcentral som har en egen webbplats har inventerat tillgängligheten på sin externa webbplats. Arbetsmiljö Sammanträdesrummen och fikarummen uppvisar samma tillgänglighetsmönster som distriktsläkarmottagningarnas övriga lokaler: tillgängligheten är god för personer med rörelsehinder, men klart sämre för personer med hörsel- eller synnedsättning. Var femte vårdcentral har inventerat tillgängligheten på intranätet, medan var tionde har inventerat tillgängligheten i de administrativa datasystemen 4. Slutsatser Tillgängligheten är hög för personer med rörelsehinder, vilket tyder på att de nationella föreskrifterna och de senaste årens riktade informationsarbete har haft god effekt. Hos majoriteten av vårdcentralerna och socialkontoren finns det emellertid stora brister i tillgängligheten för personer med andra typer av funktionsnedsättningar, i synnerhet synnedsättning, hörselnedsättning och kognitiva funktionsnedsättningar. Bristerna riskerar att göra det svårt för dessa personer att söka vård och stöd. Det kan ta längre tid, och i värsta fall kan bristerna helt utestänga dessa personer från att söka vård och stöd på samma villkor som den övriga befolkningen. Den bristande tillgängligheten riskerar också att öka dessa människors beroende av 3 Andelen är ovanligt hög och det är möjligt att en viss andel avser enkel text. 4 Andelarna avser de vårdcentraler som har egna intranät och administrativa datasystem. De vårdcentraler som har landstingsgemensamma IT-lösningar har inte räknats in. 11
sina anhöriga eller annat personligt stöd. Detta strider mot de handikapppolitiska målen, där man eftersträvar oberoende och stor självständighet. Socialstyrelsen finner vissa resultat särskilt anmärkningsvärda: o Få verksamheter inkluderar personer med funktionsnedsättning i sitt systematiska brandskyddsarbete. o Tryckt information finns sällan i alternativa format. o Möjligheterna till alternativa kommunikationssätt är starkt begränsade. o Alltför få verksamheter har hörselteknisk utrustning. Det systematiska tillgänglighetsarbetet bör sprida sig till socialkontor och vårdcentraler. Det är först när ett tillgänglighetsperspektiv genomsyrar även områden som rör information, kommunikation, skötsel, säkerhet och arbetsmiljö som vi kan tala om förutsättningar för full delaktighet. 12
Förslag och fortsatt arbete Nationella informationssatsningar eller informationsstrategier som rör tillgänglighet bör fokusera på information, kommunikation och arbetsmiljö i högre grad än i dag. Myndigheter, forskare och intresseorganisationer bör inkludera frågor om tillgänglighet och hinder i vardagen i sina brukarundersökningar. På så sätt går det att undersöka de negativa effekterna för den enskilda personen fullt ut. Socialkontoren och vårdcentralerna bör integrera funktionshindersperspektivet i sina verksamheter i större utsträckning. Till exempel bör de o systematisera tillgänglighetsarbetet genom att införa rutiner, exempelvis i form av åtgärdsinriktade handlingsplaner o införa rutiner för att ta om hand synpunkter på tillgängligheten från besökare eller anställda o tydliggöra vem som är ansvarig för att funktionshindersperspektivet finns med vid planering av utbildningar, vid inköp och upphandlingar, vid ombyggnationer samt vid skötsel och underhåll o samordna tillgänglighetsarbetet med det systematiska arbetsmiljöarbetet och med andra verksamhetsövergripande planer, så att man skapar ett mångfaldsperspektiv och inte diskuterar funktionshindersfrågor i en särskild ordning o fortlöpande föra diskussioner med representanter för handikapporganisationer och lokala handikappråd. Socialstyrelsen avser att fortsätta undersöka tillgängligheten inom den egna sektorn. Socialstyrelsen kommer att undersöka möjligheten att inkludera tillgänglighetsaspekter i arbetet med kvalitetsindikatorer. Det fortsatta arbetet bör ske i samarbete eller samråd med andra aktörer för att undvika dubbelarbete. 13
Bakgrund och syfte Socialstyrelsen har ett särskilt ansvar för genomförandet av de handikappolitiska målen. Det innebär att myndigheten ska verka för att funktionshindersperspektivet ska slå igenom i den egna sektorn, det vill säga inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården [1]: Socialstyrelsen har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för genomförande av de handikappolitiska målen med anknytning till Socialstyrelsens verksamhetsområde. Socialstyrelsen ska inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter. Ett av de handikappolitiska målen är att Sverige ska vara ett samhälle som är utformat så att människor med funktionsnedsättning, i alla åldrar, blir fullt delaktiga i samhällslivet [2, 3]. Arbetet ska särskilt riktas in på att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet, och en viktig del av detta arbete är tillgänglighetsförbättringar. Med tillgänglighet menas bland annat fysisk framkomlighet, tillgång till information i alternativa format och möjlighet att kommunicera oavsett funktionsförmåga. I början av 2009 skrev Sverige under FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning [4]. Det innebär att Sverige har åtagit sig att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att personer med funktionsnedsättning blir fullt delaktiga i samhället. Konventionens artikel 9 tar upp just tillgänglighet: konventionsstater ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik och system till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städer och på landsbygd. Socialstyrelsen har i tidigare lägesrapporter påpekat att det saknas kunskap om hur framkomliga och säkra lokalerna är och om vilka möjligheter personer med funktionsnedsättning har att ta del av information, att ta kontakt med eller att arbeta inom sektorn. Det är mot bakgrund av detta som Socialstyrelsen har utfört denna kartläggning av tillgängligheten inom socialtjänsten och primärvården. Utgångspunkter Kartläggningen har sin utgångspunkt i nedanstående lagar och riktlinjer. Diskrimineringslagen (2008:567). Lagen syftar till att motverka diskriminering. Den syftar också till att på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter, oavsett (bland annat) funktionshinder. Några av de om- 14
råden som omfattas av diskrimineringslagen är arbetslivet, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten [5]. o Arbetslivet: En arbetsgivare får inte diskriminera den som är arbetstagare hos arbetsgivaren, frågar om eller söker arbete, söker eller gör praktik eller står till förfogande för att arbeta eller arbetar som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Diskrimineringsförbudet gäller också om arbetsgivaren kan genomföra skäliga stöd- och anpassningsåtgärder, så att en arbetstagare, en arbetssökande eller en yrkespraktikant med en funktionsnedsättning kommer i en jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning. o Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten: Diskriminering är förbjuden inom om hälso- och sjukvården, annan medicinsk verksamhet samt socialtjänstens verksamhet. Jämlik hälso- och sjukvård. I 2 i Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) står det att målet för hälso- och sjukvården är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Jämlik hälso- och sjukvård innebär att vården erbjuds och fördelas på lika villkor för alla [6]. Socialstyrelsens Allmänna råd om kvalitet i verksamhet enligt bland annat SoL. För att det ska gå att garantera att verksamhetens kvalitet utvecklas och säkras systematiskt och fortlöpande (i enlighet med 3 kap. 3 tredje stycket SoL och 6 första stycket LSS) bör ledningssystemet se till att det finns arbetsformer för hur verksamheten skall göras tillgänglig. Med tillgänglighet menas bland annat tillgänglighet till lokaler och byggnader, hur man organiserar besök och andra kontakter och hur man informerar om verksamheten [7]. Riktlinjer för tillgänglig verksamhet som tagits fram av Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) [8]. I avsnittet Riktlinjer för tillgänglig verksamhet redogörs översiktligt för riktlinjerna, en mer detaljerad beskrivning ges i bilaga 1. Syfte och mål Undersökningens syfte är att undersöka hur tillgängliga socialkontoren och vårdcentralerna är. Målen är att identifiera hinder i miljön, som medför att personer med funktionsnedsättning inte kan få vård och stöd på samma villkor som den övriga befolkningen påverka tillgänglighetsarbetet i positiv riktning genom att förmedla undersökningens resultat följa förändringar över tid. 15
Genomförande Kartläggningen genomfördes via webbenkäter, av konsultfirman Professional Management AB, till ett urval kommuner och vårdcentraler. Frågorna konstruerades utifrån Handisams riktlinjer för tillgänglig verksamhet, liksom utifrån tidigare tillgänglighetsundersökningar inom andra samhällssektorer [9, 10]. Detta innebär att mått och andra kriterier för tillgänglighet kan skilja sig från Boverkets föreskrifter och allmänna råd om undanröjande av enkelt avhjälpta hinder [11]. Uppgifter om kommunernas webbplatser hämtades från Vervas, Verket för förvaltningsutvecklings, sista mätning [12]. Enkätkonstruktion Två enkätformulär utarbetades: ett för socialkontoren och ett för vårdcentralerna. Socialstyrelsen enkätfrågor i samverkan med Handisam. Frågeformulären återfinns i bilaga 4 och 5. Socialstyrelsen bjöd också in representanter från Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) samt Synskadades Riksförbund (SRF) till ett möte för att få ytterligare kunskap inom områdena information och kommunikation. Även representanter från Handisam deltog. På mötet diskuterades frågor som möjligheten att förlänga tiden på ett besök, exempelvis för personer med talsvårigheter. Man betonade också hur viktigt det är med alternativa kontaktvägar för personer med olika sorters funktionsnedsättning. Enkäterna testades i två kommuner och på två vårdcentraler. Testet genomfördes genom att personerna i pilotgruppen besvarade respektive enkät tillsammans med en representant från Professional Management AB. Sedan genomfördes ett samtal, där respondenterna fick tydliggöra hur de uppfattat enkäten som helhet, de enskilda frågorna samt svarsalternativen. Pilotstudien resulterade i en rad förtydliganden av frågor och svarsalternativ. Urval Enkäten skickades till ett urval vårdcentraler och socialkontor. För vårdcentralerna gjordes ett slumpmässigt urval av 500 av totalt 954 vårdcentraler. I urvalsramen ingick både vårdcentraler i privat och offentlig regi, men när urvalet gjordes fanns det ingen information om regiformerna. För socialkontoren gjordes ett systematiskt, slumpmässigt urval av 250 socialkontor från en urvalsram bestående av 332 socialkontor. Socialkontoren i urvalsramen sorterades enligt följande: Stor-Stockholm (39 stadsdelar och kommuner), Stor-Göteborg (33 stadsdelar och kommuner), Stor-Malmö (21 stadsdelar och kommuner) och därefter övriga kommuner. Indelningen utgick från Statistiska centralbyråns gruppering av kommuner efter respektive storstadsområde. 16
Urvalet gjordes i samråd mellan Socialstyrelsen och Professional Management AB. Insamling Webbenkäten distribuerades den 30 juni 2009. Två påminnelser sändes också ut (den 26 augusti och den 7 september). Mottagare av enkäten var verksamhetsansvarig, respektive socialchef eller motsvarande. Konsultfirman Professional Management AB svarade för insamlingen. Svarsfrekvens och bortfall Socialstyrelsen fick svar från 444 av de 500 vårdcentraler som fått enkäten, och från 230 av de 250 socialkontor som fått enkäten. Detta innebär en svarsfrekvens på 89 procent respektive 92 procent. Svarsmönstret var detsamma bland dem som svarade direkt och bland dem som svarade efter den första, respektive andra, påminnelsen. Alla verksamheter besvarade inte samtliga frågor, varför ytterligare bortfall förekommer i enkäterna. En fullständig redovisning av bortfallet finns i bilaga 2 och 3. Den främsta anledningen till att webbenkäten inte besvarades var att verksamheterna höll på att flytta, eller att verksamhetsansvarig nyligen svarat på en enkät om fysisk miljö och enkelt avhjälpta hinder. 5 Avgränsningar Undersökningen har ett verksamhetsperspektiv och fokuserar därför på strukturmått. Det betyder att fokus ligger på förutsättningar, i stället för på brukarnas upplevelse av tillgänglighet. Med förutsättningar för tillgänglighet avses anpassningar som gjorts i verksamheterna, om lokalerna uppfyller vissa mätbara kriterier, om det finns riktlinjer eller rutiner som stödjer tillgänglighet och användbarhet vid drift och underhåll samt om det finns alternativa vägar till information och kontakt. Undersökningen handlar med andra ord om vad kommuner och vårdcentraler gör för att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Att tillgänglighetskriterierna är uppfyllda behöver inte betyda att alla enskilda brukare och patienter alltid upplever att verksamheterna är tillgängliga. Detta kan bero på att kriterierna kan vara bristfälliga för vissa funktionsnedsättningar, att exempelvis hissen var ur funktion eller att broschyren på lättläst svenska var slut vid ett givet tillfälle. Man bör därför se mätningar av förutsättningarna för tillgänglighet som en förenkling av en verklighet som ofta är betydligt mer komplex och svår att mäta. Ekonomiskt bistånd och distriktsläkarmottagningar Kartläggningen fokuserar på distriktsläkarmottagningar och enheter för ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen har medvetet valt ut dessa två verksamhetsområden eftersom de vänder sig till samtliga invånare. Distriktsläkar- 5 Redogörelsen grundar sig på uppgifter från de vårdcentraler och socialkontor som hörde av sig till Socialstyrelsen och meddelade att de inte skulle besvara enkäten. 17
mottagningarna ingår i första linjens sjukvård, medan socialtjänstens verksamhet för ekonomiskt bistånd utgör samhällets yttersta ekonomiska skyddsnät. Samråd Socialstyrelsen har genomfört undersökningen i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt Näringslivets Regelnämnd (NNR), enligt Samrådsförordningen SFS 1982:668. 18
Riktlinjer för tillgänglig verksamhet Detta avsnitt redogör för de riktlinjer som finns för tillgänglig verksamhet. Texten är hämtad ur Handisams Riktlinjer för tillgänglig verksamhet [8]. Riktlinjernas primära målgrupp är visserligen statliga myndigheter, men de går också att tillämpa på andra myndigheter och verksamheter. Syftet med kapitlet är att ge en bakgrund till och förståelse för de mått och kriterier som Socialstyrelsen redovisar i rapportens resultatdel. I bilaga 1 finns en mer detaljerad beskrivning av riktlinjerna. Allmänt För att verksamheten ska bli tillgänglig måste funktionshindersperspektivet finnas med i all planering och i alla beslut och processer. Rutiner för detta behövs i många fall. Exempelvis kan det behöva tydliggöras att tillgänglighetsaspekterna ska beaktas när ändringar sker i lokalerna eller vid omorganisationer. Det kan också behövas rutiner för att kunna ta om hand synpunkter på tillgängligheten från besökare eller anställda. Fysisk miljö Personer med funktionsnedsättning ska kunna besöka och ta del av verksamheten Lokalerna ska också fungera som arbetsplats för personer med funktionsnedsättning. För att detta ska vara möjligt måste såväl lokalerna som inredningen och utrustningen vara tillgängliga och användbara. Det innebär bland annat att: Personer med funktionsnedsättning ska kunna förflytta sig fram till entrén och att samtliga entréer ska kunna användas av personer med funktionsnedsättning. Om inte huvudentrén kan användas ska den entré som kan användas erbjuda likvärdiga entréförhållanden Alla rum och delar av rum ska lätt kunna nås och användas av personer med nedsatt rörelseförmåga och personer med nedsatt orienteringsförmåga. Ljudmiljön ska vara sådan att personer med nedsatt hörsel inte hindras från att ta del av, och delta i, verksamheten Personer med funktionsnedsättning ska kunna sätta sig i säkerhet vid brand och i andra nödsituationer. Tillräckligt antal toaletter ska finnas och vara lätt åtkomliga och på varje våningsplan där det finns toaletter ska minst en toalett kunna användas av personer med nedsatt rörelseförmåga. Receptionen ska vara användbar för personer med funktionsnedsättning. Lokalerna ska ha bra luftkvalitet så att även personer med allergi eller överkänslighet ska kunna använda dem. Därutöver ska anvisningar finnas 19
om lokalernas användning, för att möjliggöra för personer med allergi eller överkänslighet att vistas i lokalerna. Vid upphandling och inköp ska tillgänglighetsaspekter alltid finnas med. Riktlinjer för att göra informationen tillgänglig Alla människor ska kunna kommunicera med verksamheten och ta del av dess information. Grunden för att informationen ska vara tillgänglig är att den är begriplig. För att den ska vara begriplig måste ett klart och enkelt språk användas och layouten utformas så att den underlättar för alla läsare. När informationen finns i olika former, så kallade alternativa format, når den alla som kan vara intresserade. Det kan till exempel gälla en person med nedsatt syn som behöver större stil för att kunna läsa. En person med läsoch skrivsvårigheter kan föredra att få texten inläst. Finns texten översatt till lättläst svenska kan en person med utvecklingsstörning ta till sig den. Allmänhetens kontakt med verksamheten sker ofta genom möten eller via telefon. För att så många människor som möjligt ska kunna kommunicera med myndigheten är det viktigt att gå igenom rutiner och öka medarbetarnas kunskap om olika människors behov. Det innebär bland annat att: Verksamheten ska informera om att alternativa format finns eller går att beställa. Personer med funktionsnedsättning ska kunna använda verksamhetens webbplats, intranät och e-tjänster. Personer med funktionsnedsättning ska kunna kommunicera med verksamheten via telefon. Om talsvarssystem används ska det fungera för personer med funktionsnedsättning. Blanketter ska kunna användas av personer med funktionsnedsättning. Konferenser och möten ska arrangeras så att personer med funktionsnedsättning kan medverka och delta. Arbetsmiljö För att skapa en arbetsmarknad där personer med funktionsnedsättning kan arbeta på sin arbetsplats på samma villkor som andra anställda krävs tydliga krav på arbetsgivarens personal- och arbetsmiljöarbete. Genom att undanröja hinder och därmed förebygga funktionshindrande strukturer och beteenden skapas långsiktiga positiva effekter för alla. Utöver den generella tillgänglighet som gäller för verksamhetens arbetslokaler kan även enskilda anställda behöva särskild anpassning på sina individuella arbetsplatser. Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren anpassa arbetsförhållandena efter den anställdes individuella förutsättningar. Det kan bland annat innebära att arbetsgivaren ska anskaffa hjälpmedel som till exempel ett förstoringsprogram till datorn eller en texttelefon. 20