R2A YTTRANDE 1 (6) Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över betänkandet Sexualbrottslagstiftningen - utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71) Frågan om tvång eller samtycke som grund för straffansvar Hovrätten instämmer i utredningens bedömning att en ren samtyckesreglering inte bör införas. Hovrätten vill dock lämna följande synpunkter beträffande en ev. samtyckesreglering. Inledningsvis instämmer hovrätten i utredningens bedömning att den s.k. Bulgariendomen (Europadomstolens avgörande den 4 december 2003, M.C. mot Bulgarien) bör tolkas så att varje medlemsstat har getts ett handlingsutrymme att själv bestämma hur lagstiftningen ska utformas för att ge ett skydd i enlighet med den angivna standarden och att domen inte innebär någon förpliktelse för Sverige att utforma lagstiftningen på något speciellt sätt (s. 203f). Införandet av en samtyckesbaserad våldtäktsbestämmelse bör därför kunna avgöras utifrån svenska förutsättningar. Utgångspunkten för den svenska sexualbrottslagstiftningen är det sexuella självbestämmandet. Enligt hovrättens mening utgör brist på samtycke redan i dag ett grundläggande kriterium vid prövningen i sexualmål, bl.a. när frågan om våldtäkt prövas. Även om hovrätten i och för sig delar utredningens uppfattning att en samtyckesreglering innebär risk för att fokus i processen riktas mot målsäganden, anser hovrätten att de starkaste skälen mot en lagstiftning med bristande samtycke som rekvisit är de bevisproblem som en sådan reglering skulle innebära. Bl.a. måste bristande samtycke vara täckt av gärningsmannens uppsåt. Att klara Besöksadress: Telefon: Fax: Stockholm Besöksadress: Telefon: Fax:
YTTRANDE 2 (6) bevisbördan då ett bristande samtycke inte kommit till något yttre uttryck torde generellt sett vara mycket svårt. Inte minst från trovärdighetssynpunkt är det angeläget att de straffrättsliga rekvisiten utformas på ett sådant sätt att det går att säkra bevisning kring dem. 6 kap. 1 brottsbalken Begreppet hjälplöst tillstånd Den bestämmelse som utredningen föreslår enligt 6 kap. 1 andra stycket andra punkten brottsbalken innebär en utvidgning av grunden hjälplöst tillstånd och därmed av våldtäktsdefinitionen. Hovrätten motsätter sig i och för sig inte förslaget. Samtidigt står det klart att den föreslagna bestämmelsen kommer att omfatta förfaranden som inte är att likställa med hur våldtäkt uppfattas i vanligt språkbruk, t.ex. att brottsoffret själv tagit initiativ till gärningen. Det finns därmed en risk för att våldtäktsbegreppet urholkas. Den sexuella kränkningens allvar När det gäller utformningen av den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 1 första stycket brottsbalken delar hovrätten utredningens bedömning att begreppet den sexuella kränkningens allvar bör innebära ett tydliggörande av att avgränsningen i första hand inte ska göras utifrån en jämförelse mellan sexualhandlingar, utan mellan kränkningarna. Hovrätten motsätter sig därför inte förslaget. Även här står det dock klart att den föreslagna bestämmelsen kommer att omfatta förfaranden som inte är att likställa med hur våldtäkt uppfattas i vanligt språkbruk och att begreppet våldtäkt därmed riskerar att urholkas. Den föreslagna ordalydelsen medför även en viss risk för en viss dubbelräkning genom att allvaret som sådant kan få bäring på såväl ansvarsfrågan som straffvärde och brottsrubricering. Denna fråga bör tydliggöras i motiven.
YTTRANDE 3 (6) 6 kap. 3 brottsbalken Den nya bestämmelse som utredningen föreslår i 6 kap. 3 brottsbalken riskerar, enligt hovrättens mening, att i sig leda till stora bevissvårigheter. De allmänna bevissvårigheterna i sexualmålen kan även få till följd att domstolarna i ökad utsträckning kommer att bedöma gärningar som i dag bedöms som våldtäkt såsom sexuellt övergrepp. Det är viktigt att lagstiftaren vid utformningen av den nya lagstiftningen är medveten om dessa risker. Å andra sidan har utredningen identifierat vissa brister i såväl nuvarande lagstiftning som i förslaget till ny lagstiftning, dvs. vad som kan falla utanför regleringen är dels när en sexuell handling utförs utan tvång eller straffbart utnyttjande men ändå mot en persons vilja, dels i vissa fall av villfarelse (sexuella bedrägerier) där utnyttjandet inte är tillräckligt tydligt för att falla under den föreslagna utvidgningen av 6 kap. 1 andra stycket brottsbalken (s. 246f). I syfte att täcka in de situationer utredningen beskrivit motsätter sig hovrätten inte förslaget. Det bör dock framhållas att det inte är helt säkert att ens förslaget täcker in samtliga de situationer som i vart fall teoretiskt riskerar hamna utanför det straffrättsliga området. Beträffande brottsrekvisitet tillåtelse delar hovrätten i allt väsentligt utredningens överväganden (s. 249f). Språkligt sett ger dock begreppet tillåtelse intryck av en i viss mån ensidig handling. Förslaget skiljer sig därigenom något från vad utredningen anfört i betänkandet om att det är tillräckligt att samtycket manifesterats genom ett faktiskt agerande (s. 252). Det kan finnas skäl att överväga om det föreslagna brottsrekvisitet bäst uttrycker ett sådant ömsesidigt agerande. 6 kap. 4 och 6 brottsbalken Med reservation för de allmänna överväganden hovrätten lämnat ovan kring begreppet den sexuella kränkningens allvar, har hovrätten ingen erinran mot utformningen av förslaget till 6 kap. 4 brottsbalken. Hovrätten har inte heller någon erinran mot utformningen av förslaget till 6 kap. 6 brottsbalken.
YTTRANDE 4 (6) 6 kap. 5 brottsbalken Hovrätten motsätter sig utredningens förslag att höja straffminimum från fängelse i fjorton dagar till fängelse i sex månader. Skälen till detta är främst följande. Enligt ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 brottsbalken ska inte den som begått en gärning enligt 6 kap. 5 brottsbalken dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet. Omständigheter som kan påverka bedömningen är bl.a. ringa åldersskillnad samt om den som har begått gärningen och barnet haft en kärleksrelation. Även om utredningen vid sin genomgång granskat åtta hovrättsavgöranden från första halvåret 2008 och funnit att straffen för sexuellt utnyttjande av barn oftast ligger mellan fängelse i sex månader och fängelse i ett år (s. 319, jfr s. 323), har underlaget i denna del varit begränsat. Det ringa underlaget ger enligt hovrättens mening inte stöd för att införa en lagändring som i praktiken innebär att gärningar enligt 6 kap. 5 brottsbalken antingen blir fria från straff med tillämpning av 6 kap. 14 brottsbalken eller anses böra förtjäna ett lägsta straff om sex månader. Tröskeleffekten skulle således bli betydande. Om lagstiftaren ändå anser att bestämmelsen ska införas, bör en noggrann analys ske av hur detta förhållande bör hanteras i lagstiftningshänseende. Ett sådant alternativ skulle kunna vara att till 6 kap. 14 brottsbalken i dess nuvarande lydelse lägga ett nytt tredje stycke av innebörd att straffet för gärningar enligt 5 får sättas under vad för brottet annars är stadgat om grund för ansvarsfrihet i och för sig inte föreligger men straffvärdet, med tillämpning av 6 kap. 14 brottsbalken, är lägre än sex månader. 6 kap. 10 brottsbalken Hovrätten har ingen erinran mot utformningen av utredningens förslag till utvidgning av 6 kap. 10 första stycket brottsbalken såvitt avser eller ( ) förmår barnet att bevittna en sexuell handling. I betänkandet föreslås dock även att bestämmelsen bör förtydligas med i ett sexuellt syfte på grund av att tidigare förarbetsuttalanden bedömts som något oklara. Enligt hovrättens mening kan
YTTRANDE 5 (6) införandet av i ett sexuellt syfte i viss mån inskränka bestämmelsens tillämpningsområde. Det kan finnas skäl att överväga om en sådan inskränkning är nödvändig. Hovrätten tillstyrker förslaget till ny utformning av 6 kap. 10 andra stycket brottsbalken. 6 kap. 15 brottsbalken Enligt utredningens förslag ska försök till det nya brottet sexuellt övergrepp vara straffbart. Då förslaget innebär en ändring av de objektiva förutsättningarna för brott skulle hovrätten välkomna tydliga motivuttalanden beträffande försökspunktens inträde. Förslagens konsekvenser Hovrätten anser att det finns en påtaglig risk för att genomförandet av de föreslagna ändringarna kan komma att leda till inte obetydliga kostnadsökningar för rättsväsendet i stort. Detta gäller inte minst om den nya samtyckesbaserade bestämmelsen i 6 kap. 3 brottsbalken införs. Skälen för detta är att ändringsförslagen kan komma att medföra mer svårutredda och komplicerade sexualmål vilket riskerar att påverka hela rättskedjan. För domstolarnas del torde förslagen bl.a. leda till att förhandlingstiden ökar. Övrigt Slutligen har hovrätten inte något att erinra mot övriga föreslagna förändringar som syftar till att Sverige ska uppfylla Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp.
YTTRANDE 6 (6) I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Göran Ewerlöf och tf. hovrättsassessorn Petra Forslid, föredragande. Fredrik Wersäll Petra Forslid