Arktis Arktis är det nordligaste området på Jorden och omfattar nordpolen. Arktis har genomgått den snabbaste förändringen vad det gäller uppvärmning och man talar om Arktisk förstärkning av den globala uppvärmningen.
Vi kan se att under vår livstid så förväntas temperaturen i norra Ishavet öka med över 4 grader i trakten av Svalbard och Spetsbergen. Under mitten av seklet förväntas i stort sett hela Arktis ha ökat med 4 grader. Nästa generation får enligt klimatmodellerna uppleva att Arktis i vissa områden är 7 grader varmare än jämförelseperioden 1986 2005, vilket i princip innebär isfritt i Norra Ishavet. Eftersom Ishavet är en zon för nedkylning och drivkraft för den termohalina cirkulationen så förväntas havsströmmarna påverkas på ett idag obekant sätt.
Nederbörden förväntas inte öka nämnvärt i området under denna period. Nederbörden förväntas öka i Arktis under denna period. Ett område i norra Ishavet, norr om östra Ryssland visar på störst ökning av nederbörden. Nederbörden förväntas öka i Arktis med 30% och två områden norr om Ryssland överstiger 30% förväntad ökning av nederbörden. En ökad temperatur och ökad nederbörd betyder ökad luftfuktighet och molnbildningen kan påverkas i området.
Höga latituder Höga latituder betyder i detta fall nordliga områden och då menas särskilt Grönland och nordöstra Kanada och även Sibiren i Ryssland. Grönland svarar för en stor del av Jordens sötvattenförråd bundet som glaciär. Sibirien har områden med så kallad permafrost, där marken är frusen året om. Sibirien täcks till stor del av ett mycket stort sammanhängande barrskogsområde. En viss ökning av temperaturen kan förväntas i Sibirien med ungefär en grad jämfört med perioden 1986-2005, området i nordöstra Kanada något mer. Sibirien har nu förväntats öka med 3 grader i jämförelse med perioden 1986 2005 och nordöstra Kanada ökar i samma takt som Arktis med 5 grader.
Sibirien har nu passerat en 4 graders temperaturökning. Man bör minnas att vissa delar av Sibirien når temperaturen under vintermånaderna ned mot minus 40 grader i dagens klimat. Barrskogsbältet i Sibirien förväntas att förskjutas norrut. Grönlands inland är det områden som påverkas minst enligt klimatmodellerna. Egentligen ingen större förändring av nederbörden kan förväntas enligt klimatmodellerna under närmsta 25 åren. Ett område söder om Grönland har minskad nederbörd. Nederbörden förväntas öka med 20% i östra Sibirien under denna period. Detta område har mycket liten vegetation eftersom det är så kallt och torrt, så man kan förvänta sig att klimatförändringar även skulle påverka vegetationen.
Nederbörden i hela området med höga latituder har ökat med 20% jämfört med perioden 1986 2005 enligt klimatmodellerna. Nordamerika (väst) Nordamerika (väst) är USAs västkust och Alaska. USAs västkust är ett område med hög befolkning, medan Alaska är glest befolkat. Området gränsar till Stilla havet i väst. Vi ser en gradvis ökning av temperaturen jämfört med perioden 1986 2005 från Arktis i norr ned mot Kaliforniska halvön i söder och från Stilla havet i väster som dämpar uppvärmningen.
Mönstret är detsamma som ovan men förstärkt. Ytterligare en förstärkning och zonerna har flyttats söderut. Under denna period förblir nederbörds-mängderna ungefär desamma som jämfört med perioden 1986 2005 enligt klimatmodellerna. Vi kan se att nederbörden vid början av mitten av seklet börjar visa en trend att norra och tempererade områdena får ökad nederbörd medan södra subtropiska området förväntas få minskad nederbörd. Vi bör minnas att ett område med redan liten nederbörd ger ett stort procentuellt utslag på endast en liten faktisk minskning. Trenden som vi såg ovan är förstärkt. Områden med relativt hög nederbörd får mer regn och snö medan områden med torka och låg nederbörd förväntas bli ändå regnfattigare.
Nordamerika (väst) Nordamerika (väst) är USAs västkust och Alaska. USAs västkust är ett område med hög befolkning, medan Alaska är glest befolkat. Området gränsar till Stilla havet i väst. Vi ser en gradvis ökning av temperaturen jämfört med perioden 1986 2005 från Arktis i norr ned mot Kaliforniska halvön i söder och från Stilla havet i väster som dämpar uppvärmningen. Mönstret är detsamma som ovan men förstärkt. Ytterligare en förstärkning och zonerna har flyttats söderut.
Under denna period förblir nederbörds-mängderna ungefär desamma som jämfört med perioden 1986 2005 enligt klimatmodellerna. Vi kan se att nederbörden vid början av mitten av seklet börjar visa en trend att norra och tempererade områdena får ökad nederbörd medan södra subtropiska området förväntas få minskad nederbörd. Vi bör minnas att ett område med redan liten nederbörd ger ett stort procentuellt utslag på endast en liten faktisk minskning. Trenden som vi såg ovan är förstärkt. Områden med relativt hög nederbörd får mer regn och snö medan områden med torka och låg nederbörd förväntas bli ändå regnfattigare. Nordamerika (öst) Östra USA är ett relativt platt landskap och det påverkas av Atlantens kustområde. Detta område är mycket befolkat. Södra USA kan påverkas av stigande temperaturer då det gränsar till Mexikanska gulfen och tropiska Atlanten från vilka orkaner kan bildas och driva in över tätbefolkade områden som Florida. Orkaner bildas när yttemperaturen i havet är hög.
Under de närmsta decennierna så förändras inte klimatet i stor utsträckning i Östra USA. Tänk på att det kan vara olika effekt på mindre orter till exempel i närheten av de stora sjöarna. Man kan ana ett liknande mönster som i västra USA fast spegelvänt; norra delarna värms upp och Atlanten i öst håller ned uppvärmningen. Samma mönster som ovan, fast ytterligare förstärkt. Temperaturen har ökat med 3 grader i New York och Washington jämfört med vinterperioden 1986 2005.
Ingen större skillnad vad det gäller nederbörden kan ses de närmsta decennierna. Man kan ana ett mönster att nederbörden ökar i kustnära områden, medan inlandet, åtminstone i södra subtropiska delen, får mindre nederbörd. Det är ingen större skillnad mot perioden enligt klimatmodellerna. Tänk på att det kan vara variationer på lokal skala.
Medelhavet och Sahara Medelhavet är ett typiskt subtropiskt område med soligt och torrt klimat, man kallar det ibland för Medelhavsklimat. I norra Afrika breder den enorma Saharaöknen ut sig och där uppmäts Jordens högsta temperaturer om dagen, för om natten kan det bli kallt eftersom det inte finns några moln som blockerar utflödet av värme till rymden. Under de första 20 åren så förväntas temperaturen i området öka cirka en halv grad. Saharaöknen förväntas bli ännu varmare, upp emot 1,5 grad i mitten på århundradet. Medelhavsområdet förväntas också bli cirka en grad varmare. Medelhavsområdets temperaturer förväntas stiga med 1,5 grad mot slutet av århundradet, medan Saharaområdet stiger med 2 grader. Det finns risk för att Saharaöknen breder ut sig.
Ovan ser vi tre olika bilder av hur nederbörden förväntas att förändras. De tre kartbilderna till vänster visar uppifrån och ner: år, år och år för månaderna. Dessa kartbilder visar att nederbörden kommer att minska kraftigt över Sahara. Det är de 25% "torraste" modellernas resultat. De 25% "blötaste" modellernas resultat (de tre kartbilderna längst till höger) däremot visar på motsatsen, nämligen att nederbörden ökar kraftigt. Det är för samma 20-årsperioder. De flesta klimatmodeller hamnar någonstans mitt emellan med små förändringar i nederbörden under detta århundrade. Detta område verkar ha felkällor i beräkningarna hos klimatmodellerna som kan till exempel kan bero på hur aerosoler och moln påverkar klimatberäkningarna.
Västra och centrala Asien Området västa Asien i denna Atlas står för en hög andel av världsproduktionen av olja och gas, vilka är de fossila bränslen som då de förbränns bidrar till den globala uppvärmningen. Saudi-Arabiska halvön är ökenområde som en förlängning av Saharaöknen i norra Afrika. Området mellan Svarta havet och Kaspiska havet i norr tillhör Kaukasien med höga bergskedjor. Även centrala Asien gränsar med höga berg till Tibetanska höglandet. Området har en måttlig temperaturökning den första 20-årsperioden enligt klimatmodellerna om man jämför med år 1986 2005. Man ser att den förväntade temperaturökningen på cirka en grad är tydligt över land, medan havsområdena har lägre förväntade temperaturökningar.
Mönstret från förra 20-årsperioden är förstärkt och temperaturökningen i nästan hela området förväntas bli 2 grader. Ovan visas förväntad förändring av nederbörd under oktober mars i området. Översta raden är för perioden, andra raden är för perioden och tredje raden är för perioden. De tre kartbilderna till vänster visar resultatet från de 25% av klimatmodellerna som ger minst förväntad nederbörd, de tre kartbilderna till höger visar resultatet från de 25% av klimatmodellerna som visar mest nederbörd i området och kolumnen med kartbilder i mitten visar de övriga 50% av klimatmodellernas resultat. Det man kan se är att klimatmodellerna visar för år 2081 2100 speciellt en stor skillnad mellan en minskning av nederbörden med 30% till en ökning av nederbörden i samma område med 40%. Det betyder att i detta område är osäkerheten större i vad man kan förvänta sig för nederbörd detta århundrade.
Östra Asien och Tibetplatån Detta område är ett av Jordens mest befolkade med länderna Kina och Japan. Här har utsläppen av både sot, svavel och växthusgaser från industri och motortrafik ökat mycket till följd av den ekonomiska utvecklingen. Tibetplatån är del av Himalayamassivet med de högsta bergstopparna på Jorden. I södra Himalaya faller det mest regn och snö på Jorden. Under första 20-årsperioden detta århundrade så förväntas temperaturen att öka cirka 1 grad i Himalaya och Gobiöknen i norr, medan den stort befolkade kustremsan förväntas öka en halv grad jämfört med 1986 2005. Det är samma trend som förra 20-årsperioden, men nu förstärkt med temperaturer på 1,5 respektive 2 graders ökning. Variationer lokalt kan förekomma som följd av utsläpp av sotpartiklar. Under slutet av århundradet så förväntas temperaturen öka med 2 grader i hela området. Himalaya förväntas öka med 3 grader och detta syns ännu tydligare för kartbilden med de 25% varmaste klimatmodellernas resultat (i fullständiga IPCC AR5).
Observera att kartbilderna gäller de 25% av klimatmodellerna med mest nederbörd. Nederbörden förväntas då öka med 10% under de första 20 åren. Observera att kartbilderna gäller de 25% av klimatmodellerna med mest nederbörd. Gobiöknen förväntas bland dessa klimatmodellers resultat få 20% ökad nederbörd under denna tidsperiod. Observera att kartbilderna gäller de 25% av klimatmodellerna med mest nederbörd. Gobiöknen förväntas bland dessa klimatmodellers resultat få upp till 40% ökad nederbörd under denna tidsperiod. Centralamerika och Karibien Mexiko och övärlden Karibien inklusive Kuba ligger mellan Stilla havet i väst och Atlanten och Mexikanska gulfen i öst. Detta område på gränsen till tropikerna är början på Golfströmmen som transporterar värme i havet norrut hela vägen upp till norra Grönland. Eftersom havet under stora delar av året är tillräckligt varmt så kan orkaner svepa in även över land.
Kartan visar i stort sett ingen temperaturökning som följd av global uppvärmning i denna del av världen jämfört med 1986 2005. Cirka en grad varmare är lågt om man jämför med till exempel Arktis. Detta område har låg klimatkänslighet. Även mot slutet av århundradet så har området förväntats öka cirka 1,5 grad, vilket är lägre än genomsnittet globalt sett. Det är små förändringar i nederbördsmönstren, men vi ser en aning torrare över Mexiko. Ingen egentlig skillnad mot förra 20-årsperioden.
Ingen egentlig skillnad. Det vi däremot ser, söder om det egentliga området för Centralamerika och Karibien vid ekvatorn så ökar nederbörden extremt mycket. Detta i ett område som redan i dagens klimat har mycket hög nederbörd. Norra Sydamerika Norra Sydamerika är i en tropisk klimatzon. Här är temperaturen normalt sett hög, liksom luftfuktighet och nederbörd. Den tropiska zonen som befinner sig kring ekvatorn bidrar till den så kallade storskaliga luftcirkulationen genom att värma luft och transportera den mot polerna. Här växer tropisk regnskog som är Jordens lungor eftersom den tar upp stora mängder koldioxid ur luften och bildar syrgas genom fotosyntesen. Regnskogen är hem åt en enorm artvariation bland både växter och djur. Vi ser endast en halv grads temperaturökning under de första decennierna i hela området. Eftersom vädret är i princip likadant året om i tropikerna så är klimatkartan (i fullständiga IPCC AR5 rapporten) för sommarmånaderna mycket lik.
Under mitten av århundradet förväntas temperaturerna stigit med 1,5 grad i snitt i området jämfört med år 1986 2005 enligt klimatmodellerna. Cirka 1,5 2 graders förväntad temperaturökning är lägre än det globala medelvärdet. Detta är alltså också ett område med låg klimatkänslighet. Under de första decennierna så blir det inga större förändringar i nederbörden över Amazonas regnskogar. Ett visst område av minskad nederbörd med sitt centrum i Venezuela i norra Sydamerika sträcker ut sig söderut. Området av minskad nederbörd har tilltagit.i den fullständiga IPCC AR5 rapporten kan man se att de klimatmodeller som förutsäger de 25% minsta nederbördsscenariorna så är minskningen av nederbörd över Venezuela och centrala Brasilien upp till 40%.
Västra och östra Afrika I den tropiska delen av Afrika nära ekvatorn växer regnskog och regnskogen släpper ut en stor mängd organiska ämnen till atmosfären som påverkar molnbildningen. Området har mycket nederbörd och är glest befolkat. Ingen större temperaturökning är att förvänta de närmsta 20 åren i detta område. Området följer i stort samma trend som globalt, med störst förändring över land och i stort sett samma storlek, cirka 1 1,5 grad. Ytterligare en halv grad varmare i hela området under slutet av seklet. I stort sett alla klimatmodeller är överens om denna bild.
Området har i princip oförändrad nederbörd att förvänta enligt klimatmodellerna de närmaste 20 åren. I stort sett oförändrade nederbördsmönster. Vid Afrikas horn kan nederbörden öka. Liknande utveckling som under den tidigare 20- årsperioden. Klimatmodellerna är som i Sahara något oense om utveckling. Sydasien Sydasien, med Indien och Bangladesh, tillhör ett av Jordens tätast befolkade områden. Området ligger nära ekvatorn i den tropiska zonen och gränsar i söder till Indiska oceanen. Den större ön och landet Sri Lanka sydost om Indiska halvön och öriket Maldiverna så som de låglänta områdena i Bangladesh riskerar att påverkas av förhöjda nivåer i världshaven om de översvämmas.
Under de inledande 20 åren av seklet förändras temperaturerna inte mycket i området, cirka en halv grad, ytterligare en halv grad norr om persiska viken. Temperaturerna över hav förväntas öka med 1 grad, medan temperaturen förväntas öka 1,5 2 grader över land i området jämfört med år 1986 2005. Mönstret från förra perioden har förstärkts och södra Himalaya har temperaturökningar förväntade till 3 grader.
Ovan visas förväntad förändring av nederbörd under oktober mars i området. Översta raden är för perioden, andra raden är för perioden och tredje raden är för perioden. De tre kartbilderna till vänster visar resultatet från de 25% av klimatmodellerna som ger minst förväntad nederbörd, de tre kartbilderna till höger visar resultatet från de 25% av klimatmodellerna som visar mest nederbörd i området och kolumnen med kartbilder i mitten visar de övriga 50% av klimatmodellernas resultat. Det man kan se är att klimatmodellerna visar för år 2081 2100 speciellt en stor skillnad mellan en minskning av nederbörden med 30% till en ökning av nederbörden i samma område med 40%. Det betyder att i detta område är osäkerheten större i vad man kan förvänta sig för nederbörd detta århundrade.
Sydostasien Sydostasien består till stor del av öar med tropisk regnskog som vegetation. Indonesien är tätbefolkat liksom delar av Vietnam på fastlandet. Området har drabbats av tsunamis och tropiska cykloner (orkaner). Vädret domineras av monsunvindar och har tidvis mycket hög nederbörd. Ovan visas kartbilder med temperaturökningen i december februari. Översta raden gäller perioden, andra raden gäller och nedersta raden gäller. Kolumnen längst till vänster visar de 25% av klimatmodellerna som föreslår lägst temperaturökning, kolumnen längst till höger visar resultaten från de 25% klimatmodeller som föreslår högst temperaturökning. I mittersta kolumnen visas övriga 50% av klimatmodellerna. Som kan ses så överensstämmer de förväntade temperaturökningarna väl mellan vänster, mitten och höger kolumn även om det skiljer cirka en grad. Det visar på att säkerheten att bestämma temperaturökningen i detta område är hög.
Det är svårt att visa några större förändringar i nederbörden under den första 20-årsperioden jämfört med år 1986 2005. Man kan ana att landområden får en ökad nederbörd under mitten århundradet. Det kan vara stora skillnader lokalt. Mönstret från förra 20-årsperioden har här förstärkts, särskilt över Sydostasiens fastland där nederbörden förväntas öka med 20%. Stillahavsregionen Stillahavsregionen består av en mängd mindre öar, bland annat Hawaii. Området är mycket beroende av klimatet kring ekvatorn som är tropiskt. Stormarnas styrka och hur ofta stormar uppstår kan påverkas av klimatförändringar i området, även om det inte är helt klart hur mycket klimatförändringar bidrar till detta.
I snitt förväntas temperaturen i området öka med en halv grad under denna 20-årsperiod jämfört med åren 1986 2005. Samma mönster som under förra 20-årsperioden men förstärk till cirka 1 grad. Norra halvan av området når nu cirka 1,5 grads ökning mot slutet av århundradet.
Ovan visas förväntad förändring av nederbörd under oktober mars i området. Översta raden är för perioden, andra raden är för perioden och tredje raden är för perioden. De tre kartbilderna till vänster visar resultatet från de 25% av klimatmodellerna som ger minst förväntad nederbörd, de tre kartbilderna till höger visar resultatet från de 25% av klimatmodellerna som visar mest nederbörd i området och kolumnen med kartbilder i mitten visar de övriga 50% av klimatmodellernas resultat. Det man kan se är att klimatmodellerna visar för år 2081 2100 speciellt en stor skillnad mellan en minskning av nederbörden med 10% till en ökning av nederbörden i samma område med 30%. Det betyder att i detta område är osäkerheten större i vad man kan förvänta sig för nederbörd detta århundrade. Det som verkar vara minst osäkert är det området av nederbörd ökad upp till 50% vid ekvatorn. Det området är synligt i de flesta av klimatmodellernas resultat.
Södra Sydamerika Södra Sydamerika består av Peru, Chile, Bolivia, Equador, Paraguay, Argentina och delar av Brasilien. Södra halvklotet har betydligt mindre andel land än hav och det påverkar hur vindar kan blåsa i västlig östlig riktning i detta område. I väst ligger längs hela Stillahavskusten bergskedjan Anderna. Området har i princip inte påverkats av förhöjda halter av växthusgaser under de närmsta 20 åren enligt klimatmodellerna, i varje fall vad det gäller temperaturökning jämfört med år 1986 2005. Cirka 1 1,5 grads temperaturökning jämfört med år 1986 2005.
Området förväntas öka i temperaturer från oförändrat till havs upp mot 2 grader inåt land. Detta är lägre än det globala medelvärdet för samma tidsperiod. Området är mer eller mindre opåverkat av förändringar i nederbörden under denna tidsperiod enligt klimatmodellerna. Det kan vara så att området över sydliga Anderna kan få mindre nederbörd medan områdena i öst ökar något i nederbörd. Tendensen som anades tidigare är här tydligare. I den fullständiga IPPC AR5 rapporten kan man däremot se att klimatmodellerna i detta område pekar både mot något mindre nederbörd och mot något mer nederbörd i samma område. Modellerna är alltså inte helt entydiga.
Bilden av nederbördens förväntade förändring är nästan identisk med den tidigare 20-årsperioden. Södra Afrika och Indiska havet Södra Afrika är ett tropiskt till subtropiskt område och området är del av den ganska liten landmassa som finns på södra halvklotet. I indiska havet ligger en stor ö som heter Madagaskar och är större än Sverige till ytan. Även den mycket mindre ön Mauritius ligger i Indiska havet, eller Indiska oceanen som det också heter. Endast någon mindre temperaturökning kan förvänts enligt klimatmodellerna under de första 20 åren på århundradet.
I de centrala delarna av södra Afrika förväntas temperaturen öka med 2 grader vid mitten av århundradet. I slutet av århundradet har i stort sett hela landmassan i södra Afrika ökat sin temperatur med 2 grader. Madagaskar och Indiska havet ökar inte fullt lika mycket i temperatur enligt klimatmodellerna. Mycket små förändringar i nederbörden kan inträffa enligt klimatmodellerna under år. Fortsatt oförändrad nederbörd. Fortsatt oförändrat. Klimatmodellernas resultat varierar endast något i detta område, även om de modeller som pekar mot minst nederbörd talar för minskad nederbörd till skillnad från de som pekar mot mest nederbörd talar för en viss ökning av nederbörden i området.