Lokal åtgärdsplan mot övergödning i Kaggebofjärden med tillrinningsområde

DEMO Deltagande Modellering Lokal åtgärdsplan mot övergödning i Kaggebofjärden med tillrinningsområde Page 1 of 56

Till läsaren...4 Sammanfattning...5 1. Varför och hur har vi arbetat med att ta fram en lokalt föreslagen åtgärdsplan?...11 1.1 Syftet med projektet...11 1.2 Arbetsmetoden deltagande modellering...12 1.3 Kunskapsutbyte mellan modellerare och lokala intressenter...14 2. Steg 1: Hur ser det ut och vilka är föroreningskällorna?...14 2.1 Beskrivning av området...14 2.2 Säkerställande att modellerna speglar verkligheten...15 2.3 Vad tar modellerna hänsyn till och vad har vi modellerat?...16 2.4 Vilka är föroreningskällorna?...17 3. Steg 2: Hur vill vi att det ska se ut?...18 3.1 Vattendirektivets mål...18 3.2 Miljömålet ingen övergödning...19 3.3 Lokalt formulerade mål...19 4. Steg 3: Hur mycket måste vi rena?...20 4.1 Sjöarna i området...20 4.1.1 Vindommen...21 4.1.2 Rånen...22 4.2 Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken...23 5. Steg 4: Hur kan vi nå målen?...28 5.1 4a: Möjliga åtgärder dess kostnader och effekter...28 5.1.1 Enskilda avlopp...28 5.1.2 Användning av fosfatfria tvättmedel...29 5.1.3 Anpassad kvävegödsling...30 5.1.4 Fånggröda...31 5.1.5 Mer gödselspridning på våren än på hösten...32 5.1.6 Omfördelning av gödsel från fosforrika till fosforfattiga marker...33 5.1.7 Skyddszoner...34 5.1.8 Våtmarker...37 5.1. 9 Åtgärder i Rånen?...39 5.1.10 Effekter av möjliga åtgärder i Rånen...39 5.1.11 Effekter av möjliga åtgärder i Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken...42 5.2 Steg 4b Möjliga åtgärdspaket...43 5.2.1 Vad ger åtgärdspaketen för effekt på själva havet?...45 2

6. Steg 5: Vilka hinder finns på vägen och hur kan de övervinnas?...45 6.2 Hinder för förbättring av enskilda avlopp...46 6.3 Hinder för förbättring av lantbruksåtgärder...47 6.3.1 Fånggrödor...47 6.3.2 Spridningstidpunkt för gödsel...47 6.3.3 Skyddszoner...47 6.3.4 Anläggning av våtmarker...48 6.3.5 Förändringar i området de närmsta 10-20 åren som påverkar möjligheten att nå målen....50 7. Steg 6: Åtgärdsplanen vad bör göras 2007-2015?...51 7.1 Vattenråd...51 7.2 Enskilda avlopp...51 7.3 Lantbruksåtgärder...52 7.4 Våtmarker...52 7.5 Restaurering av Rånen...52 8. Slutord...53 8.1 Vindommen och Rånen...53 8.2 Kaggebofjärden...53 8.3 Vattenmyndighetens möjlighet att undanröja hinder för att vidta lokala åtgärder...54 8.4 Det lokala ansvaret och den lokala förvaltningen av våra vattenresurser...54 Tack!...55 3

Vattenförvaltning är en social aktivitet! Till läsaren I din hand håller du slutprodukten från tre års samarbete mellan boende i området som avvattnas till Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken. I samarbetet har även kommunrepresentanter, lantbruksrådgivare, avloppsexperter, samhällsvetare, hydrologer/ modellerare samt representanter från länsstyrelsen deltagit. Målet med arbetet har varit att planera för ingen övergödning samt att lokalt ligga steget före myndigheterna när vi år 2015 förväntas uppnå EU-kraven för god vattenstatus både för områdets sjöar och för omgivande kustvatten. Denna skrift bygger på de kunskaper som skapats och erfarenheter som har ackumulerats under samarbetet och skriften kan ses som ett inlägg i svensk vattenförvaltningsdebatt. Rapporten visar hur olika intressegrupper tillsammans på lokal nivå kan formulera en lokal åtgärdsplan för att minska övergödningen i ett avrinningsområde. Till vår hjälp har vi haft datormodeller för att skapa bättre översikt över flöden av närsalter i vattendrag, sjöar och hav, samt annan experthjälp kring framförallt enskilda avlopp och närsalthantering på gårdsnivå, entusiastiska mötesfixare och deltagare med god lokal kännedom. Samarbetet initierades av lantbrukare i området som startade projektet Tillämpning av Vattendirektivet inom Kaggebofjärdens tillrinningsområde (2003-2006) med pengar från Kustlandet Leader+. Projektet målsättning var att initiera lokal och frivillig samverkan kring vattenmiljön i området. Efter kontakt med Linköpings Universitet, Lunds Universitet och SMHI tillkom även forskningsprojekt DEMO (Deltagande Modellering), finansierat av forskningsrådet Formas (2005-2007). Inom DEMO forskades det om hur resultat från datormodeller kan användas som en plattform för dialog mellan olika vattenintressenter. Modellarbetet i detta projekt bygger på information och antaganden som har samlats in lokalt eller som dubbelkontrollerats av boende i området. Ofta har modellerarna fått vända hem med nya hemläxor, då fel har hittats i antaganden, samt då ny information har efterlysts. Modellernas resultat har också testats mot uppmätta data, bl.a. från mätprogram som drivits av boende. Vårt arbetssätt bygger på diskussioner som har förts mellan deltagarna i projektet under ett stort antal möten och slutsatserna är resultatet av denna dialog. Mellan mötena har deltagarna tagit fram ny kunskap om lokala förhållanden med hjälp av egna mätprogram, modeller eller expertbedömningar. I den här skriften redovisas hur vi har gått tillväga för att ta fram den lokalt föreslagna åtgärdsplanen samt de resultat projektet kommit fram till. Totalt sett har ett 50-tal möten arrangerats i projektens regi. Alla medlemmar i LRF-avdelningarna i Hannäs, Tryserum-Östra Ed, Ukna och Västra Ed har blivit inbjudna till dessa möten via inbjudan i brevlådan samt ibland en påminnelse via telefon. Även samtliga boende i sommarstugeområdena Kaggebo, Vindö, samt Åsvik har brevledes inbjudits att delta i möten. Övriga boende i området har bjudits in via annonser i lokala tidningar. Kommuntjänstemän från Åtvidaberg, Valdemarsvik och Västerviks kommuner har också inbjudits och deltagit regelbundet. Sammanlagt har ett hundratal personer deltagit i möten. Dessutom har många pratat med sina grannar om vad som skett och diskuterats på mötena vilket betyder att fler än de som deltagit har varit informerade om aktiviteterna i projektet. Slutet på denna process är det högtidliga överlämnandet av den lokalt föreslagna åtgärdsplanen i Långrådna Bygdegård den 4 juni 2007. Nu återstår att gå från plan till förverkligande! Lantbrukare, tjänstemän och boende i området Rune Hallgren, projektledare Kaggeboprojektet DEMO-forskarna Hållit i pennan har DEMO-forskarna gjort, dvs. Johanna Alkan-Olsson (Lunds Universitet), Lotta Andersson (SMHI), Anna Jonsson (Linköpings Universitet) och Berit Arheimer (SMHI). 4

Sammanfattning Denna rapport är slutprodukten av ett 3-årigt samarbete mellan forskare, boende och myndigheter i Edsvikens, Kaggebofjärdens och Bredvassavikens tillrinningsområden (Figur 1) (se sidan x). Syftet med projektet har varit att ta fram en åtgärdsplan för hur övergödning i sjöar och kustområden kan minskas i området. Förutom egenintresse i frågan, vill vi bidra till att EU:s Vattendirektivs krav på minskad övergödning och god ekologisk status i området kan uppnås till år 2015 på ett för de boende i området acceptabelt vis. Området täcker drygt 430 km 2. Det berör Kalmar och Östergötlands län, Åtvidabergs, Valdemarsviks och Västerviks kommuner. I området bor ca 2000 personer, varav omkring 100 är lantbrukare med mer än 20 ha åker. Ungefär 18 % av arealen i området består av åkermark. Nära kusten finns dessutom ca 500 sommarstugor. För att ta fram denna plan har vi använt oss av en metod som vi har kallat deltagande modellering. Den arbetsgång vi följt har sex steg som sammanfattas i rutan på sida x. Arbetssättet bygger på att lokalkännedom och lokalt prioriterade önskemål kombineras med beräkning av flöden av närsalter i vattendrag, sjöar och kustzon med hjälp av datormodeller. Boende i området (främst lantbrukare och husägare med enskilda avlopp), lokala och regionala myndigheter samt experter har träffats under en serie möten för att diskutera var vi är idag, vilka övergödningskällor som finns, vart vi vill nå, hur vi kan ta oss dit, samt vilka hinder som måste övervinnas för att nå målen. Mellan mötena har ny kunskap om lokala förhållanden tagits fram med hjälp av mätprogram som bygger på lokal medverkan, modeller, samt konsultation med olika experter. Utifrån den samlade kunskapen har sedan en lokal åtgärdsplan formulerats. De flesta möten har skett i mindre grupper (5-20 personer) bestående av antingen lantbrukare, husägare (med enskilda avlopp) eller kommuntjänstemän som tillsammans med DEMO-forskarna och ibland även andra inbjudna experter har diskuterat en specifik frågeställning tillhörande ett av stegen i processen. Flera möten hållits för vissa steg i processen. Dessutom har fyra stormöten ordnats, med samtidigt deltagare från alla grupper. Ett första utkast på den lokalt föreslagna åtgärdsplanen sammanställdes efter ett stormötet den 4:e april 2007. Efter det fanns en remissupplaga tillgänglig på Kustlandets hemsida. Tre remissmöten har också anordnats lokalt. Remissuttalandena har sedan vävts in i texten och den lokalt föreslagna åtgärdsplanen lämnades över till Vattenmyndigheten den 4:e juni 2007 i samband med ett stormöte. Steg 1: Hur ser det ut - och vilka är föroreningskällorna? Projektets ursprungliga fokus var att ta fram en åtgärdsplan för att uppnå på minskad närsaltsbelastning på Kaggebofjärden. Under projektets gång visade det sig dock att uppströms boende ville ha fokus även på sjöar. Det blev också tydligt att det främst är för sjöarna som lokala åtgärder har effekt, vilket ökade intresset fot sjöarnas vattenkvalitet. Dessutom så är vattendirektivets mål att uppnå god status för alla vatten sjöar åar, hav och grundvatten. Detta projekt fokuserade dock endast på de två största sjöarna i området samt på kustzonen. Modellberäkningar som gjordes inom projektet visade att jordbruket i området är den klart största kvävekällan. Bakgrundsläckaget av fosfor från åkermark är relativt högt, dvs. fosfortransporten skulle vara märkbar även från nedlagd jordbruksmark. Åkermarken bidrar dock med cirka 10 gånger mer fosfor per hektar än vad övrig mark gör. Bidraget av fosfor från enskilda avlopp är också ganska stort (ca 15 % av totalutsläppet). Tittar man bara på det fosfor som är direkt tillgängligt för växtupptag (och därmed direkt påverkar 5

övergödning) kommer ungefär en fjärdedel från de enskilda avloppen. Transport av kväve och fosfor från olika källor samt transport från olika delar av området visas i Figur 2 och Figur 3 (se sidan x). Av dessa figurer framgår även hur förluster av närsalter i sjöarna leder till att bidragen till havet blir proportionellt större i områden som ligger nedströms närsaltsfällan sjön Vindommen. Steg 2: Hur vill att det ska se ut? När projektet genomfördes var det inte klart hur Vattendirektivets mål skulle definieras. Projektets deltagare ansåg också att lokala mål bör spegla lokala miljöprioriteringar. Därför har vi i denna process valt att arbeta med en kombination av lokalt formulerade mål och Vattendirektivets preliminära mål. Vi har även relaterat dessa två typer av mål till de svenska nationella målen kopplade till ingen övergödning, dvs. 30 % minskning av kväveläckagen och 20 % minskning av fosforläckagen till Östersjön. Tabell 1 (se sidan x) visar vi de lokalt prioriterade önskemålen för kustvattnen respektive sötvattnen i området. Tabellen togs fram under gruppdiskussioner på ett stormöte våren 2006. De lokala önskemål som prioriterades högst översattes sedan till de intervall av koncentrationer av kväve och fosfor i vatten som är nödvändiga att komma ner till för att önskemålen ska kunna uppfyllas. Figur 4 och 5 visar dessa lokalt prioriterade önskemål för sjöarna, respektive för havet omvandlade till koncentrationer, dvs. de lokalt formulerade målen (se sida x). De färgade bubblorna visar på ett ungefär vilka intervall av koncentrationer man kan röra sig inom för att önskemålen identifierade i Tabell 1 kan uppnås. Steg 3: Hur mycket måste vi rena? För sjöar kan den mängd med vilken vi måste minska kväve och fosfortransporter tas fram genom att vi beräknar med hur många kilo transporten från land till sjöar måste minska. För en sjö som Rånen som inte längre fungerar som fosforfälla, så kan man även ta hänsyn till att sjöns förmåga att verka som en fosforfälla kan behöva ökas genom åtgärder. För kustzonen är det oftast inte tillräckligt med lokala åtgärder för att uppnå mål. Hur mycket vi måste rena blir då snarare relaterat till hur många kilo fosfor och kväve som transporten från land till hav måste minska med för att vi ska uppnå målen på lokala bidrag till förbättring av tillståndet i kustzonen. I områdets sjöar Näringsstatusen i områdets största sjö, Vindommen, klarar både de lokalt formulerade målen och Vattenmyndighetens krav. Rånen, som är den näst största sjön, ligger dock ovanför vad som kan anses som god status enligt Vattenmyndighetens definition samt rejält över de lokalt formulerade målen för sötvatten (Figur 4) (se sidan x). Risken för övergödning i sjöarna styrs främst av fosfortillgången. För att undvika algblomningar är det viktigt att hela tiden se till att kvoten mellan kväve- och fosfor koncentration inte blir för låg. Åtgärdsförslag för Vindommen och Rånen finns på sidan x. I kustvattnen Modellen, såväl som tillgängliga mätdata, visar att varken för Edsviken, Kaggebofjärden eller Bredvassaviken är kvävehalterna det huvudsakliga problemet. Istället är det fosforn som ställer 6

till problem. Detta beror till stor del på att det stora inflödet av fosforrikt vatten från Östersjön, vilket visas i Figur 5-7 (se sidan x). För fosfor uppnås varken vattendirektivets preliminära mål eller de lokalt formulerade önskemålen. Krav på minskning i procent av fosfor halterna i Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken för att Vattedirektivets preliminära krav på god status ska uppfyllas (se Tabell 1, sidan xx). Med anledning av det stora inflödet av fosforrikt vatten från Östersjön kan vi inte nå vare sig lokalt prioriterade önskemål eller Vattedirektivets mål vad gäller fosfor på egen hand. För detta krävs det en gemensam insats inom hela Östersjöns tillrinningsområde. Det är därför samarbetsprojektets förslag att vi använder de nationella målen för reduktion av kväve och fosfortransporter till havet som måttstock för hur stora reduktioner vi bör göra lokalt. Steg 4: Hur kan vi nå målen och vad kostar det? Lokalt möjliga och prioriterade åtgärder Under flera möten både i större och mindre grupper diskuterade och prioriterade vi vilka åtgärder som är önskvärda och genomförbara i området. De åtgärder som diskuterades som möjliga och vars effekt på närsaltstransport har modellerats är: anpassad kvävegödsling, fånggrödor, mer gödselspridnings på våren och mindre på hösten, omfördelning av gödsel från jordbruksmark med stora fosforpooler till mer fosforfattig åkermark (fördelning av jordbruksmark med olika stora fosforpooler marken visas i Figur 9) (se sidan x), skyddszoner utmed vattendrag (placeringar av åtgärderna som modellerats visas i Figur 10) (se sidan x), våtmarker (placeringar av åtgärderna som modellerats visas i Figur 11) (se sidan x), förbättring av enskilda avlopp, samt användning av fosfatfria tvättmedel. Effekten av dessa åtgärder på det mänskliga bidraget till för transporten från land till hav, samt kostnadsberäkningar för vissa åtgärder visas i Figur 8 (se sidan x). För såväl sjön Rånen som för Kaggebofjärden, Edsviken och Bredvassaviken är övergödningsproblematiken främst kopplad till höga fosforhalter. Kustzonen. Med dagens kunskap om effekt av olika åtgärder uppskattades med hjälp av modellen möjligheterna för jordbruket att minska sitt läckage av fosfor i området med runt 10-15% jämfört med det nuvarande läckaget. Genom att rena enskilda avlopp kan dessa reducera sina utsläpp av fosfor till nära noll. Det finns alltså en relativt stor potential att minska fosfor utsläppen rent generellt. För Vindommen uppnår vi redan samtliga mål kopplade till vattendirektivet men den föreslagna minskningen av fosfortransporten till sjön med 20 % för att säkerställa sjöns vattenkvalitet även i framtiden kräver åtgärder inom såväl lantbruk som för enskilda avlopp. För Rånen är det främst genom förbättring av enskilda avlopp som målet på 17 % reduktion av fosforhalter i sjön kan uppnås. Detta visas i Figur 12 och Figur 13 (se sidan x). Figur 14 (se sidan x) visar att detta troligen också är det mest kostnadseffektiva sättet att minska fosforhalten i sjön. För jordbruksåtgärder bör en försiktighet råda vad det gäller kvävereducering, eftersom risken för algblomning ökar med ökande kväveunderskott. Även möjligheterna till restaurering av sjön Rånen har diskuterats. Effekten av enskilda åtgärder på den totala transporten till havet visas i Figur 15 (se sidan x). För att få en känsla för hur kostnadseffektiva olika placeringar av åtgärder var, modellerades fyra olika kombinationer av åtgärder, så kallade åtgärdspaket. Dessa åtgärdspaket är utformade utifrån olika principer baserade på diskussioner mellan de boende i respektive delavrinningsområde hösten 2006. Syftet med dessa olika åtgärdspaket var att utgöra ett diskussionsunderlag för att komma fram till ett lokalt föreslaget åtgärdspaket (se Steg 6). 7

Möjliga Åtgärdspaket För samtliga åtgärdspaket gäller att enbart åtgärder som vi har ansett vara realistiska att utföra inom Kaggebofjärdens tillrinningsområde är inkluderade. I paket II och IV har vi tagit hänsyn till de begränsningar av åtgärdspaketet som önskats från deltagare inom delområdet med tillrinning till Bredvassaviken. Åtgärdspaket I: Samtliga föreslagna åtgärder genomförs i hela området I detta paket uppgraderas samtliga enskilda avlopp i avrinningsområdet till hög reningsnivå, skyddszoner införs på alla sträckor som markerats i Figur 10), fånggrödor införs i samtliga växtföljder och samtliga våtmarker som markerats i Figur 11 anläggs. Dessutom sker anpassning av kvävegivor överallt. Gödselspridning sker på våren och omfördelning av stallgödsel sker där P-Al tal överstiger III (se Figur 9). Som visas i Figur 16 ger skulle detta paket kosta omkring 6 miljoner per år (se sidan x). Åtgärdspaket II: Åtgärder föreslagna inom respektive delavrinningsområde genomförs Vid möten med boende i respektive delavrinningsområde i oktober 2006 sammanställdes listor på möjliga åtgärder för respektive område. För Bredvassaviken, där t.ex. fånggröda redan har införts av många, ansåg gruppen att de ville ligga lågt med att prioritera fler åtgärder inom jordbruket. Den enda lantbruksåtgärden som är medtagen i Åtgärdspaket II för Bredvassaviken är därför omfördelning av stallgödsel. Det fanns vid detta möte inte heller gehör för anläggning av våtmarker. Vid remissmötet i maj 2007 var inställningen till såväl jordbruksåtgärder som våtmarker dock mer positiv. För övriga delavrinningsområden är samtliga jordbruksåtgärder med, såväl som samtliga våtmarker utom den närmast Edsviken (se Figur 11). Högsta reningsgrad för enskilda avlopp i hela området är med i detta förslag. Varför så är fallet motiveras närmare i Steg 5. Kostnaden för detta paket bedömdes till drygt 5 miljoner kronor per år (Figur 16). Åtgärdspaket III: Fokusering på kustnära områden För detta paket gäller samma åtgärder som i paket I, med den skillnaden att åtgärderna koncentreras till kustnära områden. För områden uppströms sjön Vindommen införs inga nya jordbruksåtgärder och vi nöjer oss med normal reningsnivå för enskilda avlopp. Som visas i Figur 16 skulle detta paket kosta omkring 5 miljoner per år. Åtgärdspaket IV: Fokusering på kustnära områden, kombinerat med hänsyn till önskemål inom respektive delavrinningsområde Det sista paketet innehåller samma åtgärder som paket II för kustnära områden, med den skillnaden att åtgärderna koncentreras till kustnära områden där de gör mer effekt. Uppströms Vindommen införs inga nya jordbruksåtgärder och vi nöjer oss med normal reningsnivå för enskilda avlopp. Som visas i Figur 16 skulle detta paket kosta drygt 4 miljoner per år. Trots att vi tidigare konstaterat att det mesta av kvävet och fosforn i Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken kommer från utsjön, har de fyra paketen ovan en tydlig effekt på fosforkoncentrationerna i dessa havsvikar. Som visas i Tabell 3 (se sidan x) kan vi med Paket I på egen hand ta bort mellan ca 25 % och 50 % av det som fattas mellan dagens läge och Vattendirektivets mål för god status. Steg 5: Vilka hinder finns på vägen och hur de kan övervinnas? Lokala hinder för att genomföra de åtgärder som identifierats av deltagarna i processen kan delas in i fyra kategorier: brist på information/rådgivning, avsaknad av morötter för att genomföra framförallt kollektiva åtgärder, onödigt krångliga regler och anvisningar, samt för låga bidrag i förhållande till arbetsinsatsen och risk för minskade inkomster vid införande av åtgärder. 8

Många myndigheter har möjlighet att undanröja de hinder för genomförande av åtgärder som vi har identifierat. Lokala och regionala myndigheterna och organisationer skulle kunna förbättra informations- och rådgivningsinsatser. Centrala myndigheter kan förbättra förutsättningar för kollektiva åtgärder, som småskaliga avloppsanläggningar, anläggning av större våtmarker, samt gödselpooler. Det behövs smörjmedel för att få sådana samarbeten att fungera. Dessutom bör myndigheter se över bidragsnivåerna och förenkla regelverket för åtgärderna, framförallt inom jordbruket. Det krävs att regelverken för t.ex. bidrag följer vattnets gränser och inte som det är nu de administrativa gränserna. Här tror vi att framförallt Vattenmyndigheten kan spela en viktig roll som katalysator för förändring. Steg 6: Åtgärdsplanen vad bör göras härnäst? 1. Bilda ett vattenråd som kan bli det forum där den framtagna åtgärdsplanen blir verklighet genom fortsatt samarbete mellan boende och myndigheter i området. 2. Åtgärdsplanen i sin helhet bygger på att alla enskilda avlopp ska nå hög reningsnivå 2015. Uppgraderingen bör dock ske gradvis, med en prioritering som tar hänsyn till nuvarande standard, avstånd till kusten, samt med hänsyn till att fritidshus enbart belastar miljön under begränsade perioder av året. Kretsloppsanpassade system bör prioriteras. 3. De tre inblandade kommunerna bör gemensamt definiera tydliga instruktioner till de boende i området om vad som gäller kring förbättringar av de enskilda avloppen. Införandet av ekonomiska morötter för att påskynda arbetet med att kretsloppsanpassa och förbättra de enskilda avloppen i området rekommenderas. 4. Vi vill att genomförandet av åtgärderna bygger på ett samarbete mellan lokala tjänstemän och lantbrukare där lokala lantbrukares kunskap och erfarenheter tas tillvara och där förordningar anpassas efter lokal natur, väder och miljöproblem. 5. Arbetet bör fokuseras på fosforreducerande åtgärder och uppdateras när ny kunskap tagits fram. Insatserna bör fokuseras till kustnära områden, men samtidigt bör fosforreducerande åtgärder uppströms Vindommen uppmuntras så att vi undviker risken för att även denna sjö blir eutrofierad på sikt. 6. Arbeta för att samma bidragsregler ska gälla i hela området, dvs. bidragsreglerna skall följa avrinningsområdesgränser, inte kommun- eller länsgränser. Vi bör även arbeta för att de krav som styr bidragens nivå definieras i dialog mellan tjänstemän och lantbrukare, med hänsyn till lokala förhållanden, istället för att grunda dem på oflexibla datum eller geografiska gränser. Bidragens bör naturligtvis även ligga på en nivå som gör åtgärderna ekonomiskt försvarbara. 7. Initiera ett nytt projekt där syftet är att besluta om de slutgiltiga lägena för våtmarker, såväl som identifiera intresserade markägare. Dessutom behövs rådgivning för projektering och finansiering. 8. Initiera ett projekt som har till syfte att undersöka om det är möjligt att restaurera Rånen så att den kan börja fungera som en fosforfälla. Alternativ som kan inkluderas i denna undersökning är skördning av vass, inpumpning av luft, samt höjning av sjön. Detta projekt bör även undersöka hur detta kan kombineras med minikraftverk för att på så sätt kunna få en win-win situation både för energiproduktion och för miljö. 9

Slutord Baserat på tre års samarbete kan vi konstatera att deltagande modellering är ett användbart verktyg för att skapa en gränsöverskridande dialog mellan vattenintressenterna i avrinningsområdet. Processen har lett till ökad förståelse mellan olika grupper och för gällande lagstiftning och regler samt tydliggjort det egna ansvaret. Detta tror vi är centralt för att kunna skapa en effektiv och lokalt förankrad vattenhantering. Projektet har initierats och drivits som ett lokalt initiativ från lantbrukare. Vi tror att, för att kunna gå vidare och ta formella beslut, behöver nu framförallt de inblandade kommunerna med stöd från länsstyrelserna och Vattenmyndigheten ta över stafettpinnen vidare förvalta och verkligen använda det lokala initiativet som en viktig drivkraft för att nå önskvärda vattenkvalitetsmål i områdets sjöar och i omgivande kustområden. Fiskevårdsplan för Vindån 2004 kompletterar denna åtgärdsplan. Den är finansierad av Kustlandet-Leader+. Denna plan är föreslagen av de större markägarna utefter Vindån och Vindommens Fiskevårdsområdesförening. Stormöte i Långrådna bygdegård 10

1. Varför och hur har vi arbetat med att ta fram en lokalt föreslagen åtgärdsplan? 1.1 Syftet med projektet Denna rapport är slutprodukten av ett 3-årigt samarbete mellan forskare, boende och myndigheter i Edsvikens, Kaggebofjärdens och Bredvassavikens tillrinningsområden (Figur 1) (se sidan x). Projektets ursprungliga fokus var att ta fram en lokalt föreslagen åtgärdsplan för att uppnå EU:s Vattendirketivs mål på minskad belastning av Kaggebofjärden. Under projektets gång visade det sig dock dels att uppströms boende ville ha fokus även på sjöar. Dessutom blev det tydligt att det främst är för sjöarna som lokala åtgärder har effekt, vilket även det ledde till ökat intresse för att även fokusera på sjöarna i arbetet med åtgärdsplanen. Syftet med projektet har således varit att ta fram en lokalt föreslagen åtgärdsplan för hur övergödning i sjöar och kustområden kan minskas i området. Förutom egenintresse i frågan, vill vi bidra till att EU:s Vattendirektivs krav på minskad övergödningen och god ekologisk status i området kan uppnås till år 2015. Åtgärdsplanen fokuserar endast på övergödning eftersom detta av de flesta ses som det största vattenrelaterade problemet i området. Av sjöarna i området omfattar planen den största sjön (Vindommen) samt den mest övergödda (Rånen) samt de olika havsvikarna. Målet med EU:s Vattendirektiv är att hantera problem kopplade till kvalitet och kvantitet vad gäller både sötvatten och kustvatten. Tanken med direktivet är att olika intressenter skall få information om och ges möjlighet att vara med i alla steg i den så kallade vattenplaneringscykeln. Denna åtgärdsplan som du nu läser är tänkt att visa hur olika intressenter genom dialog kan skapa en gemensam vattenresurshantering. 11

EU:s ramdirektiv för vatten (Direktiv 2000/60/EG) trädde i kraft 2003. Det slår fast en ram för hur den europeiska gemenskapens vattenpolitiska arbete skall gå till. År 2015 skall den första så kallade vattenplaneringscykeln vara genomförd. Målet är att EUländernas vatten då ska ha god ekologisk status. Vattenplaneringscykeln innebär att man först måste göra en kartläggning och karaktärisering av varje vatten för att sedan kunna bestämma de mål man vill uppnå. När målen är fastställda ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Åtgärdsprogrammet är en handlingsplan för det som behöver göras för att uppnå de definierade målen. För att följa upp att åtgärdsprogrammet genomförs och målen nås är en plan för en regelbunden övervakning nödvändig att inkludera i åtgärdsprogrammet. Det sista momentet i vattencykeln är utarbetandet av en förvaltningsplan. Planen ska vara en översiktlig och lättillgänglig sammanfattning av den information som ställts samman. Även om förvaltningsplanen är det sista steget i planeringscykeln innebär inte detta att det europeiska vattenförvaltningsarbetet är slutfört år 2015. För vissa vatten har målen kanske inte nåtts, i dessa fall börjar man helt enkelt om från början. Nya och mera realistiska mål sätts upp nya och mer omfattande åtgärdsprogram tas fram och utvärderingssystemet som följer upp att utvecklingen går åt rätt håll förbättras. Viktig principer i vattenförvaltningsarbetet är: att inga vatten bör försämras att förebygga och inte bara att reparera och förbättra att man i vattenresurshanteringen skall utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från administrativa gränser att vattenresurserna skall ses som ett naturvärde men även som en social och ekonomisk resurs att olika vattenintressenter involveras i arbetet med att uppnå en god vattensituation. 1.2 Arbetsmetoden deltagande modellering Genom att arbeta med en metod vi har kallat deltagande modellering har boende i området, lokala och regionala myndigheter och forskare tillsammans under en rad möten tagit fram en bild av hur det ser ut idag, definierat vart vi vill nå, samt hur vi kan komma dit, under förutsättning att vissa hinder undanröjs. Metoden kan delas in i sex steg och denna rapport beskriver aktiviteter och slutsatser med utgångspunkt från dessa olika steg. Att arbeta med en metod som fokuserar på lokalt deltagande från olika vattenintressenter kräver en extra ansträngningar från alla deltagare. Det man vinner på detta arbetssätt är flera saker; bl.a. att man: Skapar en gemensam kunskap kring hur avrinningsområdet fungerar och vilken information som finns tillgänglig samt hur pålitlig den är. Skapar en lokal vision av hur man vill använda områdets vattenresurser och vilken vattenkvalitet som krävs för att detta skall vara möjligt (lokalt prioriterade önskemål och lokalt formulerade mål). Genom att involvera de grupper som förväntas genomföra åtgärder från första början får beslut om åtgärder större genomslag och genomförandet kan bli mera effektivt. 12

Förhindrar konflikter kring vattnets användning genom en ökad förståelse mellan olika vattenintressenter. Fördjupar den lokala demokratin genom ökat samspel mellan politiker, myndigheter och medborgare. Sex steg mot en lokalt föreslagen åtgärdsplan arbetsgång Steg 1: Hur ser det ut - och varför? Kunskapsutbyte mellan modellerare och lokala deltagare. Hur kan vi säkerställa att modellerna speglar hur det ser ut i verkligheten? Vilka osäkerheter finns? Vem bidrar med hur mycket och var? Steg 2: Hur vill att det ska se ut? Prioritering av lokala önskemål och formulering av lokala mål för önskvärda förhållanden i sjöar och kustområden. Steg 3: Hur mycket måste vi rena? Hur lång väg är det mellan hur det ser ut och (i) de lokalt formulerade målen för sjöar och kustområden, (ii) motsvarande mål i EU-s Vattendirektiv samt (iii) det nationella målet Ingen övergödning? Steg 4: Hur kan vi nå målen? 4a: Möjliga åtgärder dess kostnader och effekter Förslag på åtgärder, kartering av vad som redan är gjort och uppskattning av lokalt intresse och kostnad för dessa åtgärder. 4b: Modellering av effekter och bedömning av kostnader för olika åtgärdspaket Modellering av maximal effekt av enskilda åtgärder och dess kostnader. Framtagande av lokalt definierade åtgärdspaket samt modellering av deras effekt och kostnader enligt de lokalt definierade eller anpassade målen. Steg 5: Vilka hinder finns på vägen och hur de kan övervinnas? Diskussion kring de förutsättningar som krävs för att införa föreslagna åtgärder och förverkliga åtgärdsplanen. Steg 6: Formulering av åtgärdsplanen vad bör göras? Presentation till vattenmyndigheter och länsstyrelse av lokalt föreslagen åtgärdsplan för att uppnå målen för reducering av närsaltshalter i Vindommen och Rånen samt för att uppnå lokala vattenkvalitetsmål för närsaltshalter i Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken. De flesta möten som anordnats har skett i mindre grupper (5-20 personer). Ett antal möten har skett i respektive delavrinningsområde (Bredvassaviken, Edsviken och Vindommen/Vindån). Vid dessa möten har främst lantbrukare deltagit, men de har även varit öppna för andra boende. Separata möten har även hållits med husägare med enskilda avlopp i kustnära områden (fritidsoch fastboende), samt med kommuntjänstemän från Valdemarsviks, Västerviks och Åtvidabergs kommuner. Vid alla möten har alltid någon eller flera DEMO-forskare deltagit och ibland har även andra inbjudna experter deltagit. Dessutom har fyra stormöten arrangerats där alla olika typer av lokala vattenintressenter har träffats gemensamt. Ett första utkast på den lokalt 13

föreslagna åtgärdsplanen sammanställdes efter stormötet den 4:e april 2007. Efter det fanns en remissupplaga tillgänglig på Kustlandets hemsida (www.kustlandet.com) och specifika remissmöten anordnades i respektive delavrinningsområde. Remissuttalandena har sedan vävts in i texten. Den lokalt föreslagna åtgärdsplanen överlämnades till Dea Karlsson, Vattenvårdsdirektör för Södra Östersjöns Vattenmyndighet, den 4:e juni 2007 i samband med ett stormöte på Långrådna bygdegård. 1.3 Kunskapsutbyte mellan modellerare och lokala intressenter Deltagande modellering bygger på ett kunskapsutbyte mellan modellerare och lokala intressenter. Flera modeller har använts som hjälpmedel i detta kunskapsutbyte. Den beräkningsmodell som använts för att beräkna markläckage av fosfor från åkrar är modellen ICECREAM, som är en finsk modell som vidareutvecklats vid SLU. För kväve har vi använt Jordbruksverkets rådgivningsprogram STANK. För att beräkna transporten av näringsämnen i avrinningsområden har vi använt SMHI:s modell HBV-NP. Närsaltförhållanden i havet har beräknats med SMHI:s kustzonsmodell. Modellerna kan kännas svåra att förstå för icke experter. Därför har modellerarna under flera möten lagt mycket tid på att diskutera vad modellerna tar hänsyn till, vad de kan beräkna och vad de har för begränsningar för att på så sätt avmystifiera dem. Vi som deltaget i projektet har gjorts medvetna om de osäkerheter som orsakas av bristfällig tillgång på data, men även på grund av att forskarna inte vet tillräckligt om, t.ex. alla åtgärders potential. Trots dessa osäkerheter, ser vi användningen av modeller som ett kraftfullt verktyg i framtagandet av den lokalt föreslagen åtgärdsplanen. De modellerade resultaten har gett en bra plattform för diskussion och skapat en gemensam bild av hur föroreningsläget ser ut idag och vilka källorna är, hur mycket vi måste minska utsläppen, samt givit en utgångspunkt för att diskutera potentialen av olika åtgärder för att nå de definierade målen. Modeller kan bara spegla verkligheten om de matas med information som reflekterar lokala förhållanden. Inom projektet har vi därför sammanställt bästa tillgängliga lokala information om bl.a. enskilda avlopp, jordar (från markkarteringar), djurtäthet m.m., som sedan modellerarna använt i sina beräkningar. Dessutom har deltagare från tre olika delavrinningsområdena (Vindån/Vindommen, Edsviken, Bredvassaviken) sammanställt information om typiska växtoch djurgårdar vad gäller växtföljder och brukningsmetoder. Avrinningsområdesmodellen har även anpassats (kalibrerats) och testats (verifierats) mot mätningar av koncentrationer av kväve och fosfor, samt vattenståndet i olika vattenrdrag i området. Mätningarna är en kombination av vad vi själva har gjort i projektet och andra tillgängliga mätningar. Möjligheten att jämföra mätningar och det som modellerna visar har ökat vår tilltro till modellresultaten. 2. Steg 1: Hur ser det ut och vilka är föroreningskällorna? 2.1 Beskrivning av området Tillrinningsområdet till Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken är drygt 430 km 2, varav 350 km 2 består av Vindåns avrinningsområde. Området berör Kalmar och Östergötlands län, samt Åtvidabergs, Valdemarsviks och Västerviks kommuner. I området bor ca 2000 personer, varav omkring 100 är lantbrukare med mer än 20 ha åker. Nära kusten finns dessutom ca 500 sommarstugor. Ungefär 18 % av arealen består av åkermark (Figur 1). 14

Figur 1. Karta över området som avvattnas till Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken. 2.2 Säkerställande att modellerna speglar verkligheten För att se till att modellerna speglar verkligheten så bra som möjligt har boende i området genomfört, så kallade kampanjmätningar av kväve- och fosforhalter i ca 30 punkter i området vid fem tillfällen (dvs. alla mäter på olika platser men vid samma tillfälle). Resultat från dessa mätningar, kombinerat med andra tillgängliga mätningar från området har använts för att ställa in (kalibrera) modellens parametrar så att modellerade och uppmätta koncentrationer, såväl som vattenföring visar samma tids- och rumsmässiga variationer. I andra mätpunkter, som inte använts för kalibrering, har insamlade data använts för oberoende tester (verifiering) av hur modellerade tidsserier för koncentrationer överensstämmer med de uppmätta. Vid några tillfällen hade dessutom mätningar gjorts av siktdjup i Kaggebofjärden. De som är intresserade av att veta mer om modellerna vi använt, eller som vill få resultaten från kampanjmätningarna kan kontakta SMHI (lotta.andersson@smhi.se) eller besöka hemsidan www.smhi.se och klicka sig fram till Forskning/Hydrologi/Verktyg. 15

2.3 Vad tar modellerna hänsyn till och vad har vi modellerat? Ett problem i många avrinningsområden är att data och mätserier saknas eller endast finns i begränsad utsträckning för flera av de parametrar som är viktiga för att bedöma vattnets status. Så är också fallet för vårt område. Vi har därför använt oss av modellerade värden på kväve och fosfor i sjöar och i kustzonen Uppmätta värden har använts för att ställa in (kalibrera) och testa (validera) modellerna. Eftersom tillgången på biologiska indikatorer var mycket bristfällig, har vi definierat övergödningsstatus enbart utifrån kväve- och fosforhalter. Lokalt prioriterade önskemål för hur vi vill ha våra sjöar och vårt kustvatten har översatts till koncentrationer av fosfor och kväve, dvs. lokalt formulerade mål. Modellerna som har använts tar hänsyn till att bidragen av näringsämnen till sjöar och till kusten beror både på naturliga förhållanden (t.ex. klimat och jordarter) och på mänsklig påverkan (t.ex. jordbruk och avlopp). Till exempel så blir bidraget per km 2 (beräknat såväl som verkligt) från området uppströms sjön Vindommen något lägre än från övriga områden, eftersom detta område har något färre personer per ytenhet och dessutom en lägre andel åkermark, jämfört med övriga delområden. Modellerna tar även hänsyn till att det sker förluster av kväve till atmosfären, samt sedimentering av fosfor och upptag av näringsämnen i växtlighet i sjöar. Konsekvensen av denna förlust (som på fackspråk kallas retention) är att bidraget per km 2 från delområdet uppströms sjön Vindommen till havet är betydligt mindre än det bidrag som transporteras till sjön. För kväve handlar det om en verklig förlust till luften. Fosfor däremot lägger sig främst på botten i sjön. Den andra större sjön i området är Rånen. Denna sjö har varit övergödd en längre tid och mätningar av koncentrationer i in- och utlopp indikerar att sjön nu frigör lika mycket fosfor som den tar upp dvs. den fungerar inte längre som en fosforfälla. I Figur 2 visas hur stor transporten av kväve och fosfor är till havet från olika delarna i området. Nittio procent av vattnet från Rånen avleds till Valdemarsviken, dvs. enbart 10 % når Edsviken. Figur 2. Årsmedeltransporten av kväve (ton/km 2 ) och fosfor (kg/km 2 ) från olika delavrinningsområden till havet. 16

2.4 Vilka är föroreningskällorna? I Figur 3 visas hur mycket kväve (ton) och fosfor (kg) som i genomsnitt under ett år transporteras från olika källor till Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken. För kvävet är jordbruket i området den klart största källan. Bakgrundsläckaget av fosfor från åkermark är relativt högt, dvs. transporten skulle vara märkbar även från nedlagd jordbruksmark. Trots ett redan högt bakgrundsläckage bidrar åkermark med cirka 10 gånger mer fosfor per hektar än vad övrig mark gör. Bidraget av fosfor från enskilda avlopp är ganska stort (ca 15 % av totala transporten från land till hav). Tittar man bara på det fosfor som är direkt tillgängligt för växter och därför är direkt tillgängligt för att påverka övergödningen, kommer ungefär en fjärdedel av fosforutsläppen från de enskilda avloppen. Med dagens kunskap om effekt av olika åtgärder uppskattades med hjälp av modellen möjligheterna för jordbruket att minska sitt läckage av fosfor i området med runt 10-15% jämfört med det nuvarande. Genom att rena enskilda avlopp kan dessa reducera sina utsläpp av fosfor till nära noll (Figur 3). Det finns alltså en relativt stor potential att minska fosfor utsläppen rent generellt. För kväve finns åtgärdspotentialen i området främst inom jordbruket. Detta diskuteras mer i Steg 4. Det största bidraget från enskilda avlopp kommer inte helt förvånande från året runt boende hushåll, men sommartid står de ca 500 kustnära hushållen i de tre större sommarstugeområdena som deltog i projektet (Kaggebo, Vindö, Åsvik) för ca 20 % av transporten av fosfor från enskilda avlopp till havet. Att bidraget är förhållandevis lågt från fritidshusen beror på att ett stort antal fritidshus har slutna tankar eller latrintömning, dvs. lösningar som inte belastar kustvattnet. Åtgärder i jordbruket kan bara hjälpa till att minska en relativt liten del av transporten av fosfor från åkermarken. Detta kommer att diskuteras mer utförligt i Steg 4. Däremot kan åtgärder för att rena enskilda avlopp reducera bidrag från hushållen till nära noll. Anledningen att vi tar upp detta är att när vi senare diskuterar för vilka av källorna man bör sätta in åtgärder bör man inte enbart se på den absoluta storleksfördelningen mellan källor utan även koppla denna till 17

åtgärdspotentialen dvs. möjligheten att åtgärda utsläppen. Figur 3 Årsmedeltransport av kväve och fosfor (ton) till havet från olika källor. Den gråa delen av staplarna är den del som enligt modellsimuleringarna går att åtgärda. 3. Steg 2: Hur vill vi att det ska se ut? Eftersom det vid projektets genomförande inte var klart hur Vattendirektivets mål kommer att definieras, samt att vi anser att lokala mål bör spegla lokala miljöprioriteringar, har vi valt att arbeta med en kombination av lokalt formulerade mål och Vattendirektivets preliminära mål. Lokalt definierade mål har vi i projektet sett som viktiga eftersom det är de boende i området som berörs av vattenstatusen i områdets sjöar och kuststräcka. De som bor och verkar i området är också de som ska genomföra de åtgärder som krävs för att uppnå uppsatta mål. För att ge en rimlig proportion på de lokala åtgärderna har vi också utgått från de svenska nationella målen kopplade till ingen övergödning (30 % minskning av kväveläckagen och 20 % minskning av fosforläckagen till Östersjön). 3.1 Vattendirektivets mål I vattendirektivet har man definierat en gemensam metod för att bedöma olika typer av vattnens kvalitet och kvantitet. För sjöar definieras god status för kväve och fosforhalter som maximalt två gånger referenstillståndet. Referenstillståndet är en naturlig, opåverkad bakgrundsnivå. För god status får kväve och fosforhalter inte vara högre än 1.5 gånger referenstillståndet. Information om vattendirektivets mål finns på www.vattenportalen.se. 18

3.2 Miljömålet ingen övergödning Vi utgår från att även det nationella miljömålet ingen övergödning som antagits av Sveriges Riksdag kommer att spela roll för vattenplaneringen i området. Detta mål syftar till att övergödningsproblemet ska lösas inom en generation. Som delmål har man bestämt att den mänskligt orsakade transporten av övergödande ämnen till Östersjön skall minskas med 30 % för kväve och 20 % för fosfor till 2010 jämfört med 1995 års transport. För kustområden där det är omöjligt att uppnå Vattendirektivets ekologiska mål genom lokala insatser (eftersom det mesta av närsalterna kommer från utsjön) tror vi därför att de nationella miljömålen är mer relevanta än vattendirektivets mål när det gäller lokala åtgärder för minskning av närsaltstransport till Östersjön. Det måste dock uppmärksammas att nationella mål måste anpassas lokalt. I vissa områden kan man tänkas sig att man bör göra mer, i andra mindre, beroende på lokala förutsättningar. 3.3 Lokalt formulerade mål På ett stormöte fick deltagarna, prioritera önskemål rörande vattenstatusen för kustvattnen och sjöarna i området. Vi utgick från en förutbestämd lista med önskemål men alla hade möjlighet att lägga till ytterligare önskemål om de så önskade. Resultatet blev följande lista med lokalt prioriterade önskemål för sjöar respektive för kusten. Tabell 1 Lokalt prioriterade önskemål för kustvattnen respektive sjöarna i området. Utifrån denna lokala önskemålsprioritering har Länsstyrelsen i Östergötland i samarbete med forskarna i projektet översatt önskemålen till intervall av koncentrationer av kväve och fosforhalter som krävs för att dessa önskemål ska uppfyllas. Dessa intervaller kallar vi lokalt formulerade mål. Vi har bl.a. tagit hänsyn till att risken för bildandet cyanobakterier (blågröna alger) är stor om vi har en kväve/fosforkvot under 15, dvs. om kvävehalten är lägre än 15 gånger fosforhalten (se Figur 4 och 5). 19

4. Steg 3: Hur mycket måste vi rena? Detta avsnitt diskuterar hur mycket vi måste minska på transport av närsalter för att nå målen, samt om målen är möjliga att uppnå. 4.1 Sjöarna i området Enligt Vattendirektivet är kvaliteten i alla typer av vatten viktig. Vi håller med och anser att det är speciellt viktigt att inte bara kustzonen, utan även sjöarnas vattenkvalitet sätts i centrum. Speciellt uppströms boende är ofta mer motiverade att bidra med åtgärder som ger effekt på sjöarna. Detta beror både på att de finns i våra närområden, men även på att det är vad vi gör i området som är avgörande för sjöarnas framtid i motsats till kusten där effekten av vad som kommer in från havet är större. Dagens närsaltstatus, vattendirektivets preliminära vattenkvalitetsmål, de lokalt formulerade målen för fosforhalter, samt de nationella målen kopplade till miljömålet ingen övergödning visas i Figur 4 för områdets största sjö, Vindommen, samt för områdets mest övergödda sjö, Rånen. Figur 4 visar att dagens kväve och fosforhalter i Vindommen uppfyller både de lokala miljömålen, samt kraven enligt vattendirektivet. Halterna i Rånen uppfyller däremot varken de lokala miljömålen eller kraven enligt vattendirektivet. Enligt Vattenmyndighetens mål skall en åtgärdsplan göras om fosforhalterna överstiger två gånger bakgrundsvärdet. Eftersom övergödningsstatusen i sjöarna främst styrs av fosfortillgång, finns för närvarande inga EU-direktiv för sjöarna vad det gäller kvävehalterna. För att undvika cyanobakterier (blågröna alger) bör dock inte kvoten mellan kvävekoncentration och fosforkoncentration hamna under den streckade linjen i Figur 4. Vattenståndsmätning vid Tryserum 20

Figur 4. Miljömål för sjöarna Vindommen och Rånen. Bubblorna relaterar till optimala koncentrationer av kväve och fosfor för att nå och upprätthålla de lokala målen. Värden under den diagonala streckade linjen indikerar risk för blågröna alger. 4.1.1 Vindommen Figur 4 visar att Vindommen klarar både EU-direktivets preliminära mål och de lokalt formulerade målen för sjöarna. Efter diskussioner rekommenderar vi dock fortsatta åtgärder för fosfor, eftersom fosforn som tillförs sjön kommer att lagras där och successivt göra sjön mer näringsrik. Vi enades därför om att det är viktigt att inte bara ser på hur det ser ut idag utan att vi även ser på hur det kommer att se ut i framtiden. I relation till det nationella miljömålet för kväve anser vi att det inte är relevant att införa åtgärder uppströms Vindommen. Däremot konstaterade vi att det nationella fosformålet på 20 % minskning bör eftersträvas, eftersom vi befarar att det successivt byggs upp en fosforpool i Vindommen, dvs. att frigörelse av lagrad fosfor kan komma att öka i framtiden. 21

Förslag för Vindommen: I linje med de nationella miljömålen föreslår vi att minska den mänskligt betingade fosfortillförsel med minst 20 % till år 2015. Detta gör vi trots att de lokalt formulerade målen och Vattendirektivets preliminära mål är uppnådda. Vi föreslår inga ytterligare åtgärder för att minska kvävetillförseln. 4.1.2 Rånen Rånen ligger långt från de lokalt formulerade mål vi har satt upp för sjöar i området. Rånen är en grund och näringsrik sjö som successivt har börjat växa igen. Mätningar av fosforkoncentrationer i in- och utlopp visar att sjön inte längre verkar som en fosforfälla dvs. tillrinning till och frisläppande av fosfor från sjön lika stora. Modellerarna räknade fram ett referenstillstånd som motsvarar den fosfortransport som skulle finnas om det varken fanns jordbruk, enskilda avlopp eller annan mänsklig påverkan i området. Denna beräkning tog dock inte hänsyn till att Rånen inte längre verkar som en fosforfälla (vilket den troligen gjorde tidigare, dvs. när den mänskliga påverkan fortfarande var försumbar). Avsaknaden av retention av fosfor i Rånen gör att det beräknade referenstillståndet blev relativt högt (Se Figur 4). För att de lokalt formulerade målen ska kunna uppnås krävs det att Rånens börjar fungera som fosforfälla. Det räcker således inte med åtgärder i avrinningsområdet utan det krävs även åtgärder i själva sjön. Troligen kan Rånen aldrig bli en näringsfattig sjö, men en kombination av åtgärder i sjön och i det område som avvattnas till sjön kan förhoppningsvis leda till att några av de lokalt formulerade målen kan uppnås. Förslag för Rånen: Vi tror inte det är realistiskt att nå alla de lokala önskemålen för Rånen. Fram till 2015 vill vi sträva efter att minst uppnå Vattendirektivets mål god status (viket är det samma som en fosforhalt motsvarande två gånger opåverkat referenstillstånd). För att detta inte ska innebära orimliga krav på åtgärder inom tillrinningsområdet bör beräkningar av referenstillståndet baseras på att sjön (enligt tillgängliga mätningar) inte verkar som en närsaltsfälla. Detta tillstånd (se Figur 4, sid xx) kan vi beräkna med hjälp av modellen. Enligt modellberäkningarna måste vi därför, minska fosforhalterna i sjön med 17 %. Vi vill prioritera fosforåtgärder, men önskar även fortsätta med vissa kväveåtgärder utan att det blir för lite kväve i förhållande till fosfor. Dessutom förespråkar vi en restaurering av sjön initieras t.ex. genom att höja den. 22

4.2 Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken Vattendirektivets preliminära mål för vattenstatus samt de lokalt formulerade målen för fosforoch kvävehalter för Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken visas i Figur 5. Figur 5. Miljömål för kusten. Bubblorna relaterar till optimala koncentrationer av kväve och fosfor för att upprätthålla de lokala målen. Värden under den streckade linjen indikerar risk för blågröna alger. Enligt både Motala Ströms Vattenvårdsförbunds mätdata i Kaggebofjärden och modellerarnas beräkningar av förhållandena i Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken uppnås god status för kvävehalter enligt Vattendirektivets preliminära bedömningsgrunder. För fosforhalter uppnås däremot god status varken under sommar- eller vintertid. Sämst är förhållandena i Edsviken och Bredvassaviken (Figur 5 och Figur 6). De höga fosforhalterna, kombinerade med en låg kvot mellan kväve och fosfor (dvs. kväveunderskott), gör att risken för cyanobakterier (blågröna alger) är stor och allra störst i vikarna. Detta överensstämmer även med våra egna erfarenheter. 23

Stormöte i Långrådna bygdegård Fältarbete 24

Figur 6. Kartorna visar nuvarande modellerad vattenstatus enligt Vattendirektivets preliminära klassificering för kväve- (överst) och fosforkoncentrationer (nederst) under sommar (till vänster), respektive vinter (till höger). För godkänt krävs "god status" (grönt), eller "hög status" (blått). 25

Tabell 2 visar hur mycket vi måste minska fosforhalter för att uppnå god status enligt Vattendirektivets preliminära bedömningsgrunder. För att uppnå de lokalt formulerade målen krävs ännu större reduktioner. Förutom att fosforhalterna är för höga, uppmärksammar vi risken för kväveunderskott (dvs. att det finns för lite kväve i förhållande till fosfor). Fokus bör således sättas på åtgärder som minskar transporter och halter av fosfor. Tabell 2 Nödvändig procentuell minskning av sommar- och vinterhalterna av fosfor i Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken för att Vattendirektivets preliminära krav på god status ska uppfyllas. Krav på minskning av sommarhalter av fosfor (%) Krav på minskning av vinterhalter av fosfor (%) Edsviken 23 16 Kaggebofjärden 11 9 Bredvassaviken 15 10 Modellerarnas beräkningar visar dock att 96 % av vattnet i vikarna och fjärden strömmat in utifrån, dvs. enbart 4 % av vattnet är sötvattentillrinning från land. Av kvävet kommer 15 % med vattenflöden från land, men bara 10 % av fosforn kommer med vattenflödet från land (se Figur 7). Förhållanden i fjärden och vikarna styrs således till stor del av förhållandena i utsjön. Vi kan därför inte lösa problemet med övergödning i fjärden och vikarna på egen hand, det krävs insatser i hela Östersjöns avrinningsområde. Men vi är beredda att bidra med vårt strå till stacken! Knappekulla 26

Figur 7. Flöde av vatten och fosfor in och ut ur olika havsbassänger, samt från land till hav. Eftersom vattendirektivets mål kräver minskningar som är omöjliga att genomföra, dvs. det finns inte en tillräckligt stor reningsportential i avrinningsområdet bestämdes på ett av mötena att det vore mer rimligt att relatera minskningen till det nationella miljömålet ingen övergödning (30 % reduktion av den mänskligt orsakade transporten av kväve och 20 % av fosfor). Utifrån det nationella miljömålet har vi därför räknat ut att årsmedeltransporten av kväve bör minskas med ca 20 ton och fosfor med ca 400 kilo. Men som tidigare nämndes är det i detta område viktigt att vi håller koll på forforutsläppet och eftersom det inte finns möjligheter att uppnå vare sig lokalt formulerade mål, eller Vattendirektivets preliminära mål enbart genom lokala åtgärder föreslår vi att det lokala arbetet baseras på en lokal anpassning till det nationella målet ingen övergödning. Dessa lokalt anpassade miljömål är en 30 % minskning av fosfortransport (ca 600 kilo) och 10 % minskning av kvävetransport (ca 6.5 ton) från land. Enligt modellkörningarna skulle detta ge en ca 5 % minskningen av fosforkoncentrationen i kustzonen. Förslag för Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken: Fram till 2015 vill vi sträva efter att uppnå vad vi har kallat en lokal anpassning till det nationella miljömålet Ingen övergödning. Vi föreslår därför en minskning av den mänskligt orsakade fosfortransporten till fjärden och vikarna med minst 30 % samt en minskning av kvävetransporten med minst 10 %. 27

5. Steg 4: Hur kan vi nå målen? 5.1 4a: Möjliga åtgärder dess kostnader och effekter Under flera möten, både i större och mindre grupper, har vi diskuterat vilka åtgärder som är önskvärda och genomförbara inom området. Det finns dock en mängd villkor kopplade till ett verkligt genomförande av dessa åtgärder. Genomförbarhet kan t.ex. vara kopplad till lokala naturförhållanden, utformning av bidragssystem samt andra ekonomiska överväganden. Dessa villkor diskuteras i detalj i nästa avsnitt (Steg 5). Beräkningar med modellerna har enbart gjorts för åtgärder som de boende ser som intressanta och möjliga att genomföra. Vi har t.ex. valt bort vårplöjning på grund av de styva lerjordarna i området. I följande avsnitt redogör vi för olika möjliga åtgärder; vad som redan är genomfört, vad vi kan tänka oss att genomföra, samt för uppskattningar kostnader för de åtgärder som vi ansåg som mest intressanta. Dessutom beskriver vi den reningseffekter modellen har beräknat för de två sjöarna respektive havsvikarna om vi genomför alla åtgärder. De åtgärder som beskrivs är anpassad åtgärdande av enskilda avlopp, användning av fosfatfria tvättmedel, kvävegödsling, fånggröda, gödselspridning på våren, omfördelning av stallgödsel, skyddszoner, våtmarker, samt åtgärder i Rånen. 5.1.1 Enskilda avlopp Enligt de nya allmänna råden för enskilda avlopp finns det nu krav på två olika nivåer av rening av enskilda avlopp: hög och normal nivå. Det är kommunerna som utifrån ett antal kriterier har till uppgift att bedöma vilken reningsnivå som skall tillämpas i varje enskilt fall. För mer information se www.avloppsguiden.se. Hög nivå (90 % fosfor och 50 % kväverening) kan enligt Mats Johansson, Verna miljökonsultbolag, uppnås genom antingen 1) kemisk fällning, kombinerat med slamavskiljare och markbädd 2) sluten tank och kompaktfilter 3) urinsorterad torrtoalett med kompaktfilter, eller 4) filterbädd med fosforbindande material Enligt Mats Johansson kan normal nivå (70 % fosforrening) uppnås genom 1) infiltration, eller 2) urinsortering och markbädd. Enligt Västerviks kommun uppnår man även hög nivå med urinsortering och markbädd. Redan gjort? Många av oss har under de senaste 10 åren investerat i avloppslösningar. Detta gör att viljan att lägga ytterligare pengar på nya lösningar är begränsad. Ungefär 75 % av avloppen har dock inte godkänd standard. Intressant? Vad det gäller enskilda avlopp så är det snarast vilken reningsnivå som boende i olika områden bör lägga sig på som är intressant att diskutera. Som vi diskuterar mera i Steg 5, anser vi att det kan vara svårt att avgränsa vilka delar av området som bör föreskrivas hög respektive normal reningsnivå. Eftersom det handlar om våra egna pengar och inte om bidrag är det svårare att motivera en kostnadseffektiv geografisk fördelning av åtgärderna, än när vi diskuterar bidragsstödda åtgärder. För den enskilde är det aldrig kostnadseffektivt att hamna i hög nivå. 28

Vad kostar det? Kostnader för enskilda avlopp skiljer sig från de många av övriga åtgärder eftersom de betalas av privata fastighetsägare, och inte av samhället i stort i form av bidrag. Investeringskostnaderna för hög nivå uppskattas av Mats Johansson, till mellan 20 000 och 120 000 kronor. Billigast är kemisk fällning, kombinerat med slamavskiljning och markbädd (20 000-60 000 kronor). Denna teknik är dock krävande vad det gäller övervakning och skötsel. Dyrast är filterbädd med fosforbindande material (100 000-120 000 kronor). Investeringskostnaderna för normal nivå uppskattas till samma storleksordning; 30 000 till 100 000 kronor. Billigast är infiltration (30 000 60 000 kronor), dyrast är urinsortering och markbädd (50 000 1000 000 kronor), som dock troligen även klarar hög nivå. Driftskostnader bedöms som höga eller relativt höga för alla alternativ med hög reningsnivå, förutom urinsorterande torrtoalett med kompaktfilter, där kostnaderna är lägre. Alternativen för normal reningsnivå (inklusive urinsortering med markbädd, som enligt Västerviks kommun uppnår hög nivå) bedöms ha låg eller mycket låg driftskostnad. Eftersom det inte är någon tydlig skillnad i investeringskostnader mellan hög och normal nivå och eftersom osäkerheter i beräkningar är stor på grund av platsspecifika förhållanden, användes i kostnadskalkylen ett schablonvärde på 50 000 kronor i investeringskostnad, oavsett nivå. Avskrivningstiden för investeringen sattes till 10 år vilket ger en årlig kostnad på 5 000 kronor per avlopp. I modelleringen av effekt på närsaltstransport samt av kostnad för förbättring av enskilda avlopp i området bedömdes att ca 550 avlopp måste åtgärdas och uppgraderas, vilket leder till en årskostnad på ca 2,7 miljoner kronor. Att införa normal reningsnivå i området uppströms Vindommens samt hög reningsnivå i resten av området bedömdes kosta ungefär lika mycket som att införa hög reningsnivå i hela området. Kostnader visas i Figur 8. Observera att driftskostnader inte är inkluderade i beräkningarna. 5.1.2 Användning av fosfatfria tvättmedel Regeringen har infört ett nationellt förbud mot fosfater i tvättmedel för enskilt bruk. Syftet är att förbättra havsmiljön genom att begränsa utsläppen av fosfor från de fosfathaltiga tvättmedlen. Fosforn bidrar till övergödningen av sjöar, vattendrag och hav. Beslutet gäller från 1 januari 2008. Effekten kommer framförallt att märkas när det gäller utsläpp från de drygt 700 000 enskilda avlopp i Sverige som saknar god rening eller är anslutna till små reningsverk. Läs mer om fosfatfria tvättmedel på www.avloppsguiden.se. Redan gjort? Många av oss är osäkra på vilka tvättmedel som bör användas. Se mer under Steg 5. Intressant? Ja vi tycker det är bättre att minska utsläppen vid källan där det är möjligt istället för att rena när skadan redan är gjord. 29

Vad kostar det? Fosfatfritt tvättmedel har tidigare varit något dyrare än vanligt, och att gå över till fosfatfritt innebär alltså en extra kostnad för det enskilda hushållet. I och med den nya lagstiftningen från 1 jan 2008 om förbud mot tvättmedel med fosfor i, finns dock inga andra alternativ, och merkostnaden blir därför lika med noll. I modellberäkningarna har vi inte tagit med kostnader för användning av fosfatfria tvättmedel eftersom den anses marginell. 5.1.3 Anpassad kvävegödsling Anpassad kvävegödsling innebär att man strävar efter att inte tillföra mer kväve än vad grödorna tar upp. Det kan uppnås genom att man tar bättre hänsyn till kvävet i stallgödseln vid beräkning av kvävegivor, att man tillämpar konceptet med grundgödsling samt kompletterande handelsgödseltillförsel, som styrs av grödans utseende och aktuella nederbördsförhållanden. Ofta kan man även ta ytterligare hänsyn genom att dra ner den generella kvävenivån något. Den senare kan ofta göras utan nämnvärd ekonomisk uppoffring. Redan gjort? Under projektets gång har kunskapen ökat om hur man optimerar kvävegödsling. Vi uppskattar att djurgårdarna i området under senare år har minskat kvävegödslingen med ca 10 %, vilket enligt modellerna minskar årsmedeltransporten av kvävet till Rånen med 870 kilo och till havet med ca 3.8 ton. Detta motsvarar en minskning av den mänskligt orsakade kvävetransporten till Rånen med 15 % och till havet med 6 %. Förutom att den totala mängden handelsgödsling med kväve har minskat har kunskapen ökat om var det är lönt att gödsla mycket och var man kan gödsla mindre. Intressant? Ja - enligt lantbruksrådgivarnas bedömning finns det fortfarande utrymme för anpassning av handelsgödselgivor. Vad kostar det? Det ligger i varje lantbrukares ekonomiska intresse att inte gödsla för mycket med handelsgödsel. Kan man befara att minskad gödsel ger minskad skörd måste en ekonomisk avvägning göras mellan prisutveckling för spannmål, respektive för handelsgödsel. Modellberäkningar har inte gjorts för eventuella kostnader för eller inkomster av anpassad kvävegödsling. 30

5.1.4 Fånggröda Med fånggröda menas växtlighet, som har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor och som odlas med syfte att minska växtnäringsförlusterna efter huvudgrödans skörd. Slåtter- frö- eller betesvall eller bevuxen träda får inte räknas som huvudgröda. Utsädet skall bestå av vallgräs, eller vallgräs i blandning med högst 10 viktprocent vallbaljväxter. Fånggrödan får brytas tidigast den 10 oktober. Särskilda regler gäller för fånggröda efter odling av potatis, rotfrukter eller grönsaker. Redan gjort? Det finns redan en hel del fånggröda i den del av avrinningsområdet som är beläget i Kalmar län, dvs. främst i Bredvassaviken, men även i delar av Vindån och Vindommens avrinningsområden. Uppskattningsvis finns fånggröda med i 2/3 av växtföljderna. Orsaken till att fånggrödor framförallt finns på södra sidan länsgränsen är att det endast i Kalmar län ges möjlighet att söka ekonomisk ersättning för odling av fånggröda. Intressant? Även i de delar av avrinningsområdet som är belägna i Östergötlands län (delar av Vindån och Vindommens avrinningsområden, samt Edsvikens avrinningsområde) finns det intresse för ekonomiska bidrag för att odla fånggrödor. I de områden där fånggrödor redan finns visst intresse för att utöka arealerna om villkoren ändras (se Steg 5). Vad kostar det? Den 1 januari 2007 startade ett nytt landsbygdsprogram som kommer att gälla till och med 2013 (läs mera på www.eu-upplysningen.se/amnesomraden/eu-stod-och-bidrag /Jordbruk/Landsbygdsprogrammet/). Enligt detta program ersätts fånggröda med 800 per hektar i Kalmar län. Ingen ersättning utgår i Östergötlands län. Om all jordbruksmark i avrinningsområdet skulle få stöd för fånggrödor skulle det med ersättningsnivån 800 per hektar innebära en bidragskostnad på ca 1.5 miljoner per år (se Figur 8). Mätning av vattenstånd 31

Figur 8. Modellerad reduktion och kostnad av prioriterade åtgärder för att minska den mänskligt betingade kväve och fosfortransporten till havet. A: högsta reningsgrad i hela området. B: medelhög rening uppströms Vindommen, högsta rening nedströms Vindommen. C: Våtmark 9 ha (Vindån). D: Våtmark 14 ha (Vindån). E: Samtliga föreslagna våtmarker med undantag för en vid utloppet till Edsviken (50 ha). F: Samtliga föreslagna våtmarker (70 ha). Våtmarkernas placering visas i Figur 11. 5.1.5 Mer gödselspridning på våren än på hösten Spridningsregler för stallgödsel i känsliga kustområden, till vilka vårt område hör, innebär att man på växande gröda endast får sprida gödsel mellan den 1 mars och 30 november. Efter 1 augusti får man på obevuxen mark enbart sprida före höstsådda grödor, samt för fastgödsel inte alls efter 10 oktober. För flytgödsel, kletgödsel och urin får man inte gödsla i december. Dessa datum är väderoberoende, dvs. de är enbart kopplade till almanackan. 32

Redan gjort? Gödsel sprids under hela växtsäsongen. Spridningstillfällen styrs delvis av lagringskapacitet men också av jordtypen. Vårspridningen har dock ökat under senare år. Intressant? Intresset för att anpassa spridning av gödsel till för miljön optimala tillfällen finns. Många av lantbrukarna är dock tveksamma till om det alltid är en fördel att sprida på våren istället för på höst/vinter. Detta diskuteras mer i Steg 5. Vad kostar det? Det finns en kostnad för lantbrukarna eftersom lagringskapaciteten i vissa fall måste ökas vid mer vårgödsling. Dessa kostnader har inte tagits med i modellberäkningarna 5.1.6 Omfördelning av gödsel från fosforrika till fosforfattiga marker Denna åtgärd innebär att man slutar stallgödsla eller minskar stallgödslingen i områden med höga fosfortal i marken och transporterar gödseln till områden med låga fosfortal. Resultatet är att man på sikt utjämnar fosforhalten i områdets åkerjordar och därmed ökar bördigheten i jordar som tidigare hade fosforunderskott, samtidigt som man minskar risken för utlakning av fosfor. En karta med markpooler med fosfor visas i Figur 9. Redan gjort? Viss omfördelning sker redan nu. Vår medvetenhet om att omfördelning är bra för både exportörer och importörer har ökat. Intressant? Vi tror att det kan vara intressant där det finns en potential, dvs. i djurintensiva områden med höga värden på fosforhalt i marken. Det är dock tveksamt om det är en effektiv åtgärd vårt område, pga. generellt relativt låga fosforvärden i marken (Figur 9). I modellberäkningen av omfördelning av gödsel antas att stallgödsel transporteras från gröna områden till företrädesvis röda (eller gula om inga röda finns i närheten). På sikt antas då alla områden få en markpool som motsvarar P-Al klass på III eller mindre (se Figur 9). Vad kostar det? I modellberäkningarna ingår inte kostnader för omfördelning av gödsel. 33

Figur 9. Interpolerad fosforhalt (P-Al) i åkermarkens matjord, baserat på 2630 jordprover från matjord inom eller i anslutning till avrinningsområdet. Rött och orange = klass I och II (brist på fosfor, låg risk för fosforförluster). Grönt = klass III (god tillgång på fosfor, begränsade fosforförluster). Blått = klass IV och V (god tillgång på fosfor, risk för fosforförluster) 5.1.7 Skyddszoner Syftet med en skyddszon är att minska växtnäringsläckage från åkermark till intilliggande vattendrag. Ersättning lämnas för vallbevuxna åkermarksremsor utmed vattendrag, sjöar eller hav. Denna måste vara 6-20 meter bred. Skyddszonen får inte gödslas och inga kemiska bekämpningsmedel får användas. Möjliga lägen för skyddszoner visas i Figur 10. Hela avrinningsområdet hör till stödområde 5c som är berättigat till bidrag för skyddszoner. Redan gjort? Endast några fåtal skyddszoner har anlagts i området. 34

Intressant? Kan vara intressant i de delar i området där åkrarna är av tillräcklig storlek och lämplig form, men i detta område är många skiften små och avlånga vilket gör det tekniskt svårt att anlägga våtmarker. Vad kostar det? I det nya landsbygdsprogrammet (2007-2013) ersätts skyddszoner med 1000 kronor per hektar. Det är en försämring jämfört med tidigare, då ersättningen var 3000 kronor per hektar. Detta motiveras med att man även får gårdsstöd för marken nu. Vår bedömning är dock att detta innebär en reell sänkning av det totala stödet. Modellberäkningarna baserades på bedömningen att det maximalt är möjligt att införa drygt 200 km skyddszon med en bredd på 6 meter i området (Figur 10). Detta skulle innebära en årskostnad för samhället på 140 000 kronor. Bedömningen av var det kan finnas möjlighet till skyddszon baseras på fältens form kombinerat med vattendragens lägen. 35

Figur 10. Möjliga lokaliseringar av skyddszoner. I de modellerade Åtgärdspaketen III och IV (se avsnitt 4b) med geografisk optimering antas inga skyddszoner anläggas i Vindommens avrinningsområde. I de modellerade Åtgärdspaketen II och IV som bygger på lokala förslag (delavrinningsområdesmöten hösten 2006) är skyddszoner inte inkluderade i Bredvassavikens avrinningsområde. 36

5.1.8 Våtmarker Syftet med anlagda våtmarker är att genom skötsel, anläggning och restaurering av våtmarker bidra till ökad avskiljning av växtnäringsämnen från vattnet under passagen genom våtmarken och till ökad biologisk mångfald. De våtmarksplaceringar som föreslagits av deltagare i processen och vars effekt har modellerats visas i Figur 11. Redan gjort? Det finns redan ett antal våtmarker anlagda i området. Dessa har dock i de flesta fall anlagts för att ge ökad biologiskt mångfald. Deras geografiska placeringar i området är därför oftast inte optimalt placerade utifrån ett för närsaltsreduktionsperspektiv. Vid Rånens inlopp finns dock en nyanlagd våtmark som är bra placerad. Intressant? För att modellerarna skulle kunna uppskatta effekten av våtmarker, beslutade vi om ett antal lägen (Figur 11). Dessa ska dock enbart ses som exempel på möjliga placeringar. För att våtmarker ska bli verklighet krävs fortsatt arbete med våtmarksplaner (se Steg 5). Generellt tror vi att det främst är runt Vindån som våtmarker kan bli aktuella. Vad kostar det? I det nya landsbygdsprogrammet föreslås att ersättning för byggandet av våtmarker ska kunna sökas i hela landet. I Kalmar län är ersättningen idag högst 200 000 kronor per hektar. I Östergötlands län är den högst 100 000 kronor per hektar. Dessutom är det tänkta att man ska kunna få stöd för restaurering av befintliga våtmarker. Det kommer även att finnas en ersättning för skötsel av våtmarker på 3 000 kronor per år. I vårt modellexempel utgick vi från att det högre stödet utgick för hela avrinningsområdet. Avskrivningstiden för investeringar i våtmarker bedömde vi till 10 år (sedan måste våtmarkerna restaureras), viket med det modellerade exemplet, där 70 hektar ställs om till våtmark, innebär en samhällskostnad på ca 1.6 miljoner per år (se Figur 8). 37

Figur 11. Modellerade lägen för våtmarker. Blå: Föreslagna vid delavrinningsområdesmöten hösten 2006. Röda: Möjliga lägen för våtmarker i Bredvassavikens avrinningsområde (föreslagna av Rune Hallgren, inga förslag framkom vid möte med representanter för delavrinningsområdet). Lila: Föreslagen vid lokalt möte, men troligen inte realistisk. 38

5.1. 9 Åtgärder i Rånen? Som tidigare nämnts så anser många av oss att det även krävs åtgärder i Rånen, för att restaurera sjön så den kan börja fungera som en fosforfälla. Ett förslag som framkommit är att pumpa in luft. Ett annat förslag som diskuterats ännu mer är att höja sjön, kanske med upp till en meter. Detta kan enligt vad vi kan bedöma, göras enligt gällande vattendom. Man kan även dra ut på perioden för tömning. Ett modernt mindre minikraftverk skulle kunna reglera sjönivån och därmed ge en win-win situation både för energiproduktion och för miljö. Denna typ av åtgärder har inte modellerats eller kostnadsberäknats. 5.1.10 Effekter av möjliga åtgärder i Rånen Eftersom vi för Rånen har valt att arbeta med Vattendirektivets mål (se Steg 3) som innebär att vi strävar efter två gånger (det modellerade) referenstillståndet för fosforhalter, presenterar vi här den effekt olika åtgärder har på fosforhalten i sjön. Vi strävar efter att minska fosforhalten med minst 17 %, för att på så sätt nå målet god status. Det är uppenbart att det främst är genom förbättring av enskilda avlopp som detta kan uppnås (se Figur 12 och Figur 13). Det är troligen också det mest kostnadseffektiva sättet att minska fosforhalten i sjön (Figur 14). För jordbruksåtgärder bör en försiktighet råda vad det gäller kvävereducerande åtgärder, så att det säkerställs att minskningen av kväve tillförseln följs av motsvarande minskning av fosfortillförseln, så att undviker ett kväveunderskott som kan leda till bildandet av cyanobakterier (blågröna alger). 39

Figur 12. Minskning av tillrinning av fosfor och kväve till Rånen genom olika åtgärder i tillrinningsområdet. Skyddszoner och våtmarkens läge visas i Figur 10 respektive Figur 11. För kväve gav åtgärden hög rening av enskilda avlopp marginell effekt (<1% reduktion). För fosfor gav åtgärden omfördelning av stallgödsel liten effekt (0.5%) i Rånens tillrinningsområde. 40

Figur 13. Möjligheter att nå målet god status enligt vattendirektivet för sjön Rånen med olika kombinationer av åtgärder. Figur 14. Modellerad reduktion och kostnad av prioriterade åtgärder för att minska den mänskligt betingade kväve och fosfortransporten till Rånen. Reduktionen för kväve är 30, 990, samt 210 kg för paket I-III. För fosfor är reduktionen 55, 20, samt 290 kg för paket I-III. 41

5.1.11 Effekter av möjliga åtgärder i Edsviken, Kaggebofjärden och Bredvassaviken För havet har vi valt att arbeta med det en lokal modifiering av det nationella miljömålet ingen övergödning. Som diskuteras i Steg 3 har vi valt att sträva efter att reducera den mänskligt orsakade fosfortransporten med 30 % och kvävetransporten med 10 % fram till år 2015. I Figur 8 visades kostnader och effekter på den mänskliga delen av närsaltsbelastningen från land till hav. Effekten av samtliga simulerade åtgärder på den totala transporten till havet visas i Figur 15. Figur 15. Effekt av olika åtgärder på den totala transporten av kväve och fosfor från land till kustzonen. Siffrorna visar hur många ton kväve och kilo fosfor som effekten motsvarar. Våtmarker avser samtliga markerade i Figur 11. Skyddszonernas föreslagna lägen är markerade i Figur 10. 42

5.2 Steg 4b Möjliga åtgärdspaket Under våra möten har vi diskuterat vilka principer som bör användas för att besluta om vilka åtgärder som föreslås. Skall alla göra lika stora åtgärder oavsett var man befinner sig, eller skall åtgärder göras på de ställen där de förväntas ge mest effekt? Och menar vi då effekt på sjöarna eller på havet? En annan princip som också har diskuterats är hur man skall förhålla sig till åtgärdernas kostnad, vilket vi återkommer till i Steg 5. För att få en känsla för hur stor effekt placeringen av åtgärder hade dvs. hur kostnadseffektiva olika placeringar av åtgärder var, modellerades fyra olika åtgärdspaket. Även ett så kallat maximalpaket, där effekten av alla åtgärder utplacerade överallt modellerades. Åtgärdspaketen är utformade i en diskussion mellan de boende i området hösten 2006. Syftet med åtgärdspaketen var att skapa ett diskussionsunderlag för ett lokalt föreslaget paket. Åtgärdspaketen är därför framtagna utifrån följande två principer för var och vem som skall genomföra åtgärder: Princip 1 Åtgärder görs över hela tillrinningsområdet utan hänsyn till var de har störst effekt på transport av näringsämnen till havsvikarna. Princip 2 Åtgärder görs främst där de har störst effekt för transport av näringsämnen till havsvikarna, dvs. nedströms sjön Vindommen. Enbart åtgärder som föreslagets av projektdeltagare har inkluderats. I Paket II och IV har vi tagit hänsyn till de begränsningar av åtgärdspaketet som önskats från deltagare inom något av de tre delområdena (se Figur 1). Åtgärdspaket I: Samtliga föreslagna åtgärder genomförs i hela området (Princip 1) Detta paket utgår från att alla åtgärder som diskuterats som genomförbara (se avsnitt 4a) införs där det finns potentiella möjligheter till genomförande. I detta paket uppgraderas samtliga enskilda avlopp i avrinningsområdet till hög reningsnivå, skyddszoner införs på alla sträckor som markerats i Figur 10, fånggrödor införs i samtliga växtföljder och samtliga våtmarker (inklusive den vid utloppet till Edsviken) som markerats i Figur 11 anläggs. Dessutom sker anpassning av kvävegivor överallt. Gödselspridning sker på våren och omfördelning av stallgödsel sker där P-Al tal överstiger III (se Figur 9). Enligt översiktliga beräkningar skulle detta åtgärdspaket kosta omkring 6 miljoner per år (Figur 16). Åtgärdspaket II: Åtgärder föreslagna inom respektive delavrinningsområde (Princip 1) Detta paket bygger på åtgärdslistor från vart och en av de tre lokala grupperna (Bredvassaviken, Edsviken, Vindån/Vindommen). Vid möten med boende i oktober 2006 togs listor på möjliga åtgärder fram för respektive område. För Bredvassaviken, där t.ex. fånggröda redan har införts av många, ansåg gruppen att de ville ligga lågt med att prioritera fler åtgärder inom jordbruket. Den enda lantbruksåtgärden som är medtagen i simuleringarna i Åtgärdspaket II för Bredvassaviken är därför omfördelning av stallgödsel. Det fanns vid detta möte inte heller gehör för anläggning av våtmarker. Vid remissmötet i maj 2007 var inställningen till såväl jordbruksåtgärder som våtmarker dock mer positiv. För övriga delavrinningsområden är samtliga jordbruksåtgärder med, såväl som samtliga våtmarker utom den närmast Edsviken (Figur 11), som visserligen togs fram som en möjlighet vid mötet i oktober 2006, men som av flera vid senare tillfälle har ansetts som orealistisk, eftersom stora områden med jordbruksmark skulle översvämmas. Högsta reningsgrad för enskilda avlopp i hela området är med i detta förslag. Detta motiveras närmare i Steg 5. Kostnaden för detta paket bedömdes till drygt 5 miljoner kronor per år (Figur 16). 43

Figur 16. Modellerad reduktion av och kostnad för åtgärder för att minska mänskligt betingad kväve och fosfortransport från land till hav. Reduktionen i ton för kväve är 13.1, 8,5, 10.8, samt 6.2 för paket I-IV. För fosfor är reduktionen 1160, 670, 1100, samt 800 kg för paket I-IV. Åtgärdspaket III: Fokusering på kustnära områden (Princip 2) Som diskuterades i Steg 1 ger en åtgärd störst effekt på kustvattnet och blir därmed mest kostnadseffektiv om den görs där den del av bidragen som verkligen når havet är som störst, dvs. i de delar av landskapet där transporten sker utan nedströmsförluster i t.ex. sjöar. Modellresultaten visade att Vindommen är en stor sänka för närsalter. Därför får åtgärder som görs uppströms Vindommen en mindre effekt på havet än åtgärder som görs i andra delar av avrinningsområdet. I åtgärdspaket III innefattas samma åtgärder som i paket I, med den skillnaden att inga nya jordbruksåtgärder görs uppströms Vindommen, samt vi nöjer oss med normal reningsnivå för enskilda avlopp. Kostnaden för detta paket bedömdes till 5 miljoner kronor per år (Figur 16). För detta paket gäller för övrigt samma åtgärder som i paket I, med den skillnaden att åtgärder koncentreras till kustnära områden. För områden uppströms sjön Vindommen införs inga nya jordbruksåtgärder och vi nöjer oss med normal reningsnivå för enskilda avlopp. Som visas i Figur 16 skulle detta paket kosta knappt 5 miljoner per år. 44