Rapport 2016:12 Avfall Sveriges Utvecklingssatsning ISSN 1103-4092 Tömning av slamavskiljare Jämförande studie av heltömning, mobil avvattning och deltömning
FÖRORD Genom att använda avvattnande teknik vid slamtömning minskar behovet av transporter och därmed också energi- och klimatpåverkan. Belastningen till de kommunala reningsverken minskar också. Dessutom ökar möjligheterna till alternativa metoder för omhändertagande för de fall då reningsverken inte kan ta emot slammet på grund av strängare gränsvärden eller andra orsaker. Det finns dock bland kommuner, fastighetsägare och entreprenörer farhågor att mobil avvattning medför igensättning av markbäddar och att det innebär problem vid tömning av minireningsverk. Det har tidigare inte gjorts någon större, genomgripande jämförande studie mellan heltömning och mobil avvattningsteknik. Det saknas även sammanställd kunskap om hur man tömmer på bästa sätt när man går över från heltömning till till avvattnande teknik. Denna rapport ger ett förbättrat beslutsunderlag för val av tömningsteknik samt rekommendationer vid införande av avvattningsteknik. Projektet har genomförts av Elin Elmfors och Ida Sylwan (båda JTI Institutet för jordbruks- och miljöteknik) och har finansierats av Avfall Sveriges Utvecklingssatsning. Ett stort tack till er som utfört provtagningen och varit med och utformat provtagningsupplägget: Jonas Åkesson, Hässleholm Miljö AB; Emma Hansson, Östra Göinge Renhållnings AB; Tor Carlson, Marin Miljökonsult; Christer Bergqvist, Karlstad Energi AB; Johan Dahlgren, Sigtuna Kommun; Christina Olsson och Fredrik Olsson, Borgholm Energi AB. Tack även till er som kommit med synpunkter på provtagningsupplägget och/eller rapporten: Johan Engelbrektsson, SP Kemi; Johan Jerleryd, JRT Jerleryds Tjänster AB; Ann Thorén, Sydskånes avfallsaktiebolag; Dan Johansson, Arvika kommun; Gun-Britt Olsson, Sunne kommun; Anna Lantz, Aquateq AB samt Anders Ringmar, Tomas Reilander, Maria del Pilar Castillo, Johnny Ascue, Lotta Levén och Erik Sindhöj, JTI Slutligen, tack till alla som ställde upp i intervjustudien och till er som besvarade enkäten. Malmö april 2016 Maria Sigroth Ordf. Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Weine Wiqvist VD Avfall Sverige
SAMMANFATTNING Slamavskiljare är ett vanligt försteg för att avskilja fasta och uppslammade partiklar i avloppsvatten från hushåll som inte är anslutna till kommunal avloppsrening. Kommunernas avfallsorganisationer ansvarar för att slamavskiljaren töms regelbundet, vanligtvis en gång per år. Inom projektet jämfördes tre tekniker för slamtömning: heltömning, mobil avvattning och deltömning. Heltömning går ut på att hela slamavskiljarens innehåll töms och fraktas bort. Mobil avvattning och deltömning går ut på att en del av vattnet blir kvar i brunnen medan en torrare fas fraktas bort. Att transportera slam med lägre vattenhalt kan bland annat leda till minskade utsläpp av klimatgaser. Det förekommer farhågor om att mobil avvattning och deltömning kan orsaka igensättning av efterföljande rening. I många fall saknas dock bevis. Det finns också misstankar om att deltömning skulle kunna leda till ökade slammängder i slamavskiljaren. Syftet med projektet är att få ett objektivt beslutsunderlag för val av tömningsteknik. Projektets mål var att utreda: Om rejektvatten från mobil avvattning påverkar slamavskiljarens funktion och efterföljande rening Vilka rekommendationer som kan ges för tömning med avvattnande teknik, särskilt vid övergång från heltömning Om deltömning leder till ökade slammängder jämfört med heltömning Om avvattnande teknik kan användas för tömning av minireningsverk Projektet utfördes genom provtagning av slamnivåer hos heltömda, deltömda och mobilt avvattnade slamavskiljare innan tömning samt provtagning av suspenderad substans hos heltömda och mobilt avvattnade slamavskiljare innan och efter tömning. Provtagning av suspenderad substans har dock av praktiska skäl inte utförts hos deltömning. En slutsats är att mobil avvattning och deltömning ställer större krav på att slamavskiljarna är välbyggda, rätt utformade och dimensionerade för den belastning som de utsätts för. Tömningsförfarandet ställer också större krav på slamtömmarens erfarenhet och noggrannhet. I vissa kommuner rapporteras fler fall av igensättning när mobil avvattning tillämpas än i kommuner med heltömning. Det finns å andra sidan kommuner med mobil avvattning där så inte är fallet. Studien tydde på att mobil avvattning ofta är förknippad med höga halter suspenderad substans och tjockt lager flytslam i tredje kammaren direkt efter tömningsutförandet. Det är rimligt att anta att mobil avvattning medför ökade partikelhalter vid vattenytan i slamavskiljaren men att halten löst organiskt material inte förändras nämnvärt vid jämförelse mellan heltömning och mobil avvattning. Ett problem är att många slamavskiljare tyvärr inte har ett fungerande T-rör trots att detta är ett krav på alla slamavskiljare (oavsett tömningsteknik), vilket i normala fall hindrar flytslam och liknande från att nå efterföljande rening. När de tillfälligt höga halterna av partiklar har minskat finns det inget som tyder på att mobil avvattning skulle öka risken för igensättning av sekundär behandling.
För slamavskiljare kan följande rekommendationer ges för att minska risken för igensättning vid användning av mobil avvattning: vattennivån bör inte fyllas på mer än till max 20 cm under T-rörets lägsta del uppmana om möjligt fastighetsägaren att vara sparsamma med sin vattenförbrukning de närmaste dagarna efter tömning utföra regelbundet underhåll av slamtömningsutrustningen enligt tillverkarens rekommendationer använd särskilda slamstopp, som finns framtagna för att användas i T-rör för att hindra slam och partiklar, åtminstone under en övergångsperiod efter tömning till dess att halten suspenderad substans och flytslammets tjocklek minskat. Studien visade att de uppskattade slamvolymerna var högre i deltömda slamavskiljare än i heltömda och mobilt avvattnade slamavskiljare. Detta skulle kunna bero på att slammet inte blir ordentligt tömt vid deltömningen. En viktig slutsats för att säkerställa att allt slam försvinner är att deltömning ska ske med en så kallad tvåfacksbil och inte med en enfacksbil. Vad gäller minireningsverk så är det tillverkaren som avgör hur minireningsverket ska tömmas. En av tillverkarna har erfarenheter från utredningar i Danmark, där man kommit fram till att processen i vissa typer av minireningsverk kan skadas om partikelhalterna är höga i det rejekt som återförs. De flesta tillverkarna anser att de vet för lite om hur avvattnande teknik kan påverka minireningsverken och att det därför att säkrast att tömma utan avvattning. Slutligen kan konstateras att halterna suspenderad substans i många fall var höga vid både heltömning och mobil avvattning. Fel som uppstår i enskilda avloppsanläggningar kan alltså ha mer grundläggande orsaker än tömningstekniken, till exempel att slamavskiljare är felkonstruerade, inte klarar av dagens belastning och att fastighetsägare tillför ämnen till avloppet som skadar slamavskiljarens funktion, till exempel olja och fett. Enligt en intervjuad tömningsentreprenör är det inte att rekommendera att använda avvattning vid tömning av slamavskiljare om slamavskiljaren följs av en defekt infiltration, eftersom det lätt kan hända att fastighetsägaren uppfattar det som att avvattningen bär skulden för igensättning av infiltrationen. Nyckelord: enskilda avlopp, slamavskiljare, slam, slamtömning, heltömning, mobil avvattning, deltömning, suspenderad substans.
SUMMERY Septic tanks are used in order to separate sludge from wastewater in on-site sewage systems (OSS). Municipal waste management (MWM) is responsible for the disposing of sludge from septic tanks. Three different techniques for sludge pump-out were evaluated in the project: complete pump-out, mobile dewatering and partial pump-out. Complete pump-out is performed by emptying the entire septic tank while mobile dewatering and partial pump-out means to leave some of the water content. By transporting sludge with lower water content, environmental benefits can be achieved such as reduced emissions of greenhouse gases. Mobile dewatering and partial pump-out are suspected to cause problems in the OSS. The aim of the project was to get an objective basis for the decision of pump-out technique. The goals of the project were to investigate: If reject water from mobile dewatering could influence the performance of the septic tank and cause clogging of secondary treatment (e.g. soil absorption system) Recommendations when using mobile dewatering. If partial pump-out could cause larger sludge volumes than complete pump-out If mobile dewatering can be used on mini treatment plants The project was performed through sampling of sludge levels on septic tanks with complete pumpout, mobile dewatering and partial pump-out before pump-out and sampling of suspended solids on septic tanks with complete pump-out and mobile dewatering before and after pump-out. Sampling of suspended solids was not performed on septic tanks with partial pump-out, due to practical reasons. One conclusion is that mobile dewatering and partial pump-out increases the demands on that the septic tanks are well built, properly designed and have proper dimensions to meet the prevailing loads of wastewater. Mobile dewatering also put higher demands of the experience and carefulness of the contractor that performs the pump-out. In some municipalities a larger number of clogging of secondary treatment was reported when mobile dewatering was used compared to when complete pump-out was used. However, other municipalities were not experiencing this. The study implied that temporary high levels of suspended solids and thick layers of floating sludge in the third chamber often occur after pump-out by mobile dewatering. A problem in this context is that many septic tanks do not have a functional T-pipe, although it is a requirement for all septic tanks, which normally prevents floating sludge from entering the secondary treatment. After the temporary high levels have been reduced there are no signs that mobile dewatering would increase the risk of clogging of secondary treatment.
The following recommendations are given when using mobile dewatering to reduce the risk of clogging of secondary treatment: the water level should be at least 20 cm below the lowest part of the T-pipe the owner shall, if possible, have economical water consumption for a few days after the pump-out maintenance on the dewatering equipment should be regularly performed according to the manufacturer s recommendations use an effluent screen, which is designed to work as filters in the T-pipe in order to reduce sludge and particles, at least during a transitional period after pump-out until the level of suspended solids and the thickness of the floating sludge has decreased. The study showed that estimated sludge volumes were higher in septic tanks with partial pump-out than when complete pump-out and mobile dewatering were used. This could be caused by residues of sludge being left in the septic tank. To reduce this risk it is important to use a two compartment truck rather than a one compartment truck while performing the partial pump-out. As for the mini treatment plants, it is the manufacturer who decides how the plants will be pumped-out. One of the manufacturers has experience from Danish studies which indicates that the process can get damaged in some types of mini treatment plants if the particle levels are high in the reject water. Several manufacturers consider that they know too little about how the dewatering technique may affect the mini treatment plants and therefore consider complete pump-out to be the safest choice. Finally it can be concluded that the levels of suspended solids often are high regardless the pump-out technique being used. The problems that occur in OSS can have more basic causes than pump-out technique, e.g. that the septic tanks are improperly designed or not adjusted to the load of waste water that they are exposed to. It is, according to one of the interviewed contractors, not recommended to use mobile dewatering if the septic tank is followed by a defective soil absorption system, since it is easy that the homeowner perceive it as if the mobile dewatering has caused the clogging of the soil absorption system. Key words: on-site sewage systems, septic tanks, sludge, pump-out, complete pump-out, mobile dewatering, partial pump-out, suspended solids.
INNEHÅLL 1 Inledning 1 1.1 Syfte och mål 2 1.2 Begrepp i denna rapport 2 1.3 Avgränsningar 3 2 Bakgrund/Litteraturstudie 4 2.1 Egenskaper hos slamavskiljarslam 4 2.2 Tömningstekniker 4 2.2.1 Deltömning 5 2.2.2 Mobil avvattnig med mekanisk separation 5 2.2.3 Mobil avvattning med polymerer 5 2.2.4 Minskade transporter vid mobil avvattning eller deltömning 5 2.3 Slamavskiljarens funktion 6 2.3.1 Utformningens påverkan 7 2.3.2 Avloppsvattnets påverkan 8 2.3.3 Tömningsintervallets påverkan 8 2.3.4 Tömningsteknikens eventuella påverkan 9 2.4 Analyser för partiklar och organiskt material 9 2.5 Tidigare undersökningar 10 2.5.1 Svedala och Trelleborg, 1996 97 och 2003 10 2.5.2 Tanum, 1999 11 2.5.3 Östra Göinge och Osby, 2009 11 2.5.4 Hässleholm, 2013 12 2.5.5 Karlstad, 2014 13 2.5.6 Generella slutsatser 14 3 Genomförande 15 3.1 Referensgrupp 15 3.2 Enkät 16 3.3 Provtagning 16 3.3.1 Slamnivå 16 3.3.2 Provtagning och analys av avloppsvatten 16 3.3.3 Iakttagelser och noteringar 17 3.3.4 Provtagningstillfällen 18 3.3.5 Krav på slamavskiljarna i provtagningen 19 3.3.6 Grunduppgifter om slamavskiljarna i provtagningen 20 3.4 Fördjupad enkät/ intervjustudie 20
4 Resultat och diskussion 22 4.1 Enkätsvar 22 4.2 Provtagning avvikelser från önskemål 23 4.3 Analyssvar från mätning av suspenderad substans och TOC 24 4.3.1 Hur snabbt fylls slamavskiljaren upp? 26 4.4 Resultat från slamlodningen 27 4.5 Erfarenheter från iakttagelser och intervjuer 29 4.5.1 Iakttagelser kring slamavskiljarens funktion 29 4.5.2 Förutsättningar för avvattningsteknikens funktion 29 4.5.3 Förutsättningar för fungerande deltömning 30 4.5.4 Betydelse av funktion hos reningstekniken vid den avloppsanläggning som ska tömmas 30 4.5.5 Tillämpning av mobil avvattning eller deltömning vid minireningsverk 30 4.5.6 Risk för påverkan på den enskilda avloppsanläggningens funktion vid mobil avvattning 31 4.5.7 Risk för påverkan på den enskilda avloppsanläggningens funktion vid deltömning? 32 4.5.8 Rekommendationer vid tillämning av/ övergång till mobil avvattning eller deltömning 33 4.6 Fördelar och risker med mobil avvattning och deltömning 34 5 Slutsatser och rekommendationer 36 5.1 Slutsatser kring tömningstekniker 36 5.2 Rekommendationer kring mobil avvattning 37 5.3 Rekommendationer kring deltömning 38 5.4 Slutsatser om tömning av minireningsverk 38 5.5 Slutsatser om slamavskiljarens funktion 39 6 Referenser 40 Bilaga 1 Enkätfrågor 42 Bilaga 2 Provtagningsutrustning 47 Bilaga 3 Exempel på checklista för provtagning 50 Bilaga 4 Sammanställning av grunduppgifter om slamavskiljare 56 Bilaga 5 Analysvärden på suspenderad substans och TOC 57 Bilaga 6 Slamvolymer 60 Bilaga 7 Relativa slamnivåer 62 Bilaga 8 Iakttagelser av flytslam 64
1 INLEDNING En slamavskiljare är en möjlig delkomponent i en reningsanläggning för rening av hushållsspillvatten från enskilda avlopp. I Sverige ställs generellt krav på att längre gående rening än slamavskiljning ska finnas vid enskilda avlopp (SFS, 1998:9). Slamavskiljare ingår som första reningssteg i majoriteten av de avloppslösningar för enskilda avlopp som tillämpas idag. Undantaget är vissa typer av minireningsverk 1 där det ibland sker en biologisk rening, med syresättning av vattnet, som ett första steg. Slam från slamavskiljare räknas i regel som hushållsavfall och de kommunernas avfallsorganisationer som ansvarar för tömning och behandling. Slamavskiljare kan tillämpas för avskiljning av föroreningar i spillvatten från ett helt hushåll, eller för enbart BDT-vatten (där BDT-vatten och toalettavlopp leds ut på separata ledningar från huset). Fokus i detta projekt ligger på slamavskiljare som renar hela hushållsspillvattnet, eftersom det idag är absolut vanligast att toalettavlopp och BDT-vatten blandas innan rening. Det huvudsakliga syftet med en slamavskiljare är att mekaniskt avskilja fasta partiklar från avloppsvattnet innan det når efterföljande rening. Slamavskiljare kan bestå av en eller flera tankar. Idag är praxis i Sverige att slamavskiljaren består av tre olika tankar eller genom mellanväggar i en och samma tank. Denna slamavskiljare kallas ofta vardagligt för trekammarbrunn. Tidigare var det vanligt att slamavskiljare enbart bestod av två tankar (tvåkammarbrunn). Flödet genom slamavskiljaren sker med självfall. I en slamavskiljare som vi definierar den här, och som den vanligen beskrivs, sker ingen luftning. Den vanligaste tekniken för tömning av slamavskiljare är heltömning, även kallad konventionell tömning, som går ut på att hela slamavskiljarens innehåll töms och fraktas bort. Det förekommer dock andra tömningstekniker som mobil avvattning och deltömning vilka går ut på att en del av vatteninnehållet återförs, eller lämnas kvar, i brunnen medan en torrare slamfas fraktas bort. Att slippa transportera en del av vatteninnehållet kan leda till flera fördelar som till exempel minskade klimatutsläpp. Det förekommer farhågor om att mobil avvattning och deltömning skulle kunna leda till negativa effekter i reningsanläggningen som till exempel igensättning av efterföljande rening eller ökade slammängder i slamavskiljaren. Det råder dock brist på faktiska bevis på att så är fallet. Projektet går ut på att jämföra tömningsteknikerna heltömning, mobil avvattning och deltömning för att se om de två sistnämnda medför risker för reningsanläggningens funktion och vad man i så fall kan göra för att minska risken. 1 Små reningsverk för att behandla avloppsvatten från ett eller ett fåtal hushåll. Minireningsverkets uppbyggnad varierar beroende på fabrikat och modell. Minireningsverk genererar slam och töms enligt de instruktioner som följer med minireningsverket 1
1.1 Syfte och mål Syftet med projektet är att få ett bra och objektivt beslutsunderlag för val av teknik för tömning av slamavskiljare. Målsättningen är att genom projektet utreda följande: 1. Om rejektvatten från avvattnande teknik kan påverka slamavskiljarens funktion och efterföljande rening 2. Vilka rekommendationer som kan ges för tömning med avvattnande teknik, särskilt vid övergång från heltömning 3. Om deltömning leder till ökade slammängder jämfört med heltömning 4. Om avvattnande teknik kan användas för tömning av minireningsverk 1.2 Begrepp i denna rapport Aerob nedbrytning BDT-vatten Bottenslam Deltömning Enskilt/enskilda avlopp Flytslam Infiltrationsanläggning Klosettvatten Heltömning Markbädd Minireningsverk Mobil avvattning/ Avvattnande teknik Rejektvatten Biologisk nedbrytning med syre Bad-, disk- och tvättvatten. Avloppsvatten från hushåll som inte kommer från toaletter. Slam från avloppsvattnet som sedimenterar och hamnar på slamavskiljarens botten. Att vid tömning av slamavskiljare endast suga upp den fasta delen av slammet, det vill säga bottenslammet och flytslammet. Den flytande fasen lämnas kvar i eller återförs till slamavskiljaren. Här avses avloppsanläggningar hos fastigheter som inte är anslutna till kommunala avloppssystem, och som behandlar avlopp från ett till fem hushåll. Avloppet produceras genom att människor bor i fastigheten (det vill säga ej industrier och liknande). Uppflytande ämnen från avloppsvattnet som flyter upp på ytan av vattnet i slamavskiljaren. Ett exempel på efterföljande rening efter slamavskiljare, där avlopploppsvattnet renas genom att passera ett sandlager vilket ofta är det befintliga jordlagret på platsen. Avloppsvattnet når så småningom grundvatten. Spolvatten från toaletter. Att vid tömning av slamavskiljare suga upp och transportera bort hela innehållet i slamavskiljaren. Kallas även ibland konventionell tömning då det är det vanligast förekommande tömningssättet i Sverige. Ett exempel på efterföljande rening efter slamavskiljare, där avlopploppsvattnet renas genom att passera ett sandlager, vilket ofta består av är ditforslat material, vanligen naturgrus. Anläggningen kan ha en tät eller genomsläpplig botten (eller en halvgenomsläpplig botten). Är botten tät samlas det renade vattnet upp och förs till lämplig ytvattenrecipient. Är botten genomsläpplig samlas en del upp medan en del av det renade vattnet fortsätter ner till grundvattenytan. Små reningsverk för att behandla avloppsvatten från ett eller ett fåtal hushåll. Minireningsverkets uppbyggnad varierar beroende på fabrikat och modell. Minireningsverk genererar slam och töms enligt de instruktioner som följer med minireningsverket (undantag finns). Att vid tömning av slamavskiljare suga upp allt slam i en slambil med avvattningsutrustning, avvattna det och slutligen återföra den våta fasen till slamavskiljaren. Den våta fas som återförs till slamavskiljaren efter mobil avvattning 2
Slamflykt Slamkaka Suspenderad substans, SS Syrefri nedbrytning Totalt organiskt kol, TOC Torrsubstanshalt, TS-halt T-rör När flytslam från slamavskiljaren går vidare till efterföljande rening till exempel infiltrationsanläggning. Slamavskiljaren ska ha ett så kallat T-rör, eller liknande, för att förhindra detta. Slamkakan är en benämning av det flytslam som bildas i slamavskiljaren, se flytslam. Suspenderad substans, SS, är en analysmetod som mäter mängden partiklar i ett prov. Biologisk nedbrytning utan syre. Totalt organiskt kol, TOC, är en analysmetod som mäter den totala mängden organiskt material i ett prov, det vill säga både partikelbundet och löst organiskt material. Torrsubstanshalt, TS, är ett mått på andelen fast material en substans eller ett prov innehåller. Analys sker vanligen genom att ett prov torkas i ugn under vid 105 C i 24 h, och resultatet uttrycks som procentandelen återstående torrt material i förhållande till ursprunglig vikt hos provet. Ett T-format rör som används vid slamavskiljarens utlopp för att hindra flytslam för att följer med ut från slamavskiljaren och når efterföljande rening. 1.3 Avgränsningar Mobil avvattning med polymerer har inte studerats inom projektets provtagning. Anledningen var att frågan ansågs vara för komplicerad för att rymmas inom projektet. Vid polymeranvändning tillkommer flera variabler som påverkar funktionen, till exempel typ av polymer, dosering och reaktionstid. Inom projektet fanns inte möjlighet att ha kontroll över dessa variabler och ta det antal prover som skulle krävas för att få en bild av påverkan beroende på val av dosering etc. Projektet har därför fokuserat på att jämföra tömningstekniker där polymerer inte används, det vill säga heltömning, mekanisk mobil avvattning utan polymerer och deltömning. Frågor om mobil avvattning med polymerer har dock ingått i intervjustudien. Provtagning av suspenderad substans och totalt organiskt kol hos utgående vatten i slamavskiljaren har utförts hos heltömda och mobilt avvattnade slamavskiljare, dock inte hos deltömda slamavskiljare. Detta beror på praktiska svårigheter att kunna utföra provtagning av deltömda brunnar inom studien. I framtiden är det intressant att utföra provtagning och bedöma risk för igensättning av efterföljande rening även för deltömning. 3
2 BAKGRUND/LITTERATURSTUDIE Enligt Olshammar m.fl. (2015) är antalet fastigheter med enskilda avlopp cirka 625 000. Majoriteten av dessa har en avloppslösning som består av en slamavskiljare och efterföljande rening, till exempel en infiltrationsanläggning. Tömning av en slamavskiljare sker ofta årligen. I de 225 kommuner som rapporterade in data i Avfall Web 2014 samlades totalt 1,4 miljoner ton slam in. Eftersom det handlar om så stora mängder hushållsavfall är en utveckling av lösningar som kan minska de avfallstransporter som uppkommer av stort intresse. 2.1 Egenskaper hos slamavskiljarslam Det hushållsspillvatten som når slamavskiljaren har uppskattningsvis en halt av suspenderade ämnen på 150 mg/l till 300 mg/l medan vatten som genomgått slamavskiljning uppskattas ligga på 50 100 2 mg/l (Naturvårdsverket, 1991). Enligt Naturvårdsverket (2003) kan en rätt utformad slamavskiljare minska halten suspenderade ämnen med 70 procent. Slamavskiljarens avskiljningsförmåga och utgående halter kan dock variera mycket och det finns studier som tyder på att halter upp till 200 mg/l är vanliga (Nilsson, 1990). I en studie från Nilsson (1987) mättes halter av suspenderat material hos utgående vatten från 16 slamavskiljare. Slamavskiljarna ingick i reningssystem som användes av 4 250 personer och var lokaliserade i Sverige respektive Norge. Halten suspenderat material hade ett medelvärde på 158 mg/l och varierade mellan 8 mg/l och 940 mg/l (Nilsson, 1987). Enligt den svenska standarden SS 82 56 21 ska slamavskiljare för 26 500 personekvivalenter ha en utgående resthalt på högst 100 mg/l suspenderad substans 3. 2.2 Tömningstekniker Tömning av slamavskiljare kan ske genom: Heltömning (kallas ofta konventionell tömning) Mobil slamavvattning Deltömning Med heltömning menas att hela innehållet i slamavskiljaren töms och fraktas bort vid tömningstillfället. Mobil slamavvattning går ut på att innehållet i slamavskiljaren sugs upp och avvattnas, antingen med eller utan polymerer. Den våta fasen (rejektvattnet) förs sedan tillbaka till slamavskiljaren medan den avvattnade, torra slamfasen transporteras bort. Deltömning bygger på att via tömningsentreprenörens bedömning försöka skilja på den slamfas och vattenfas som finns i slamavskiljaren, och enbart transportera bort slamfasen. Enligt data från Avfall Web använder 13 procent av kommunerna fordon med avvattningsutrustning. I en studie av Elmefors och Ljung (2014) intervjuades 30 kommuner/bolag om vilken tömningsteknik som användes. Där använde sig 23 av de intervjuade av heltömning, tre av mobil slamavvattning och två av deltömning. 2 Observera dock att dessa siffror gäller för slamavskiljare till avloppsanläggningar för fler än 25 personer. 3 SS 825921 är en standard för slamavskiljare för 26 500 personer. Standarden för slamavskiljare upp till 25 personer anger inte krav på suspenderad substans på samma sätt, men det bör vara rimligt att ställa liknande krav på slamavskiljare upp till 25 personer. 4
2.2.1 Deltömning Principen vid deltömning är att suga upp bottenslammet och slamkakan (flytslammet) separat och att vattenfasen lämnas i slamavskiljaren. Deltömning kan utföras med enfackstömning eller tvåfackstömning. Vid enfackstömning används samma typ av fordon som vid heltömning. Först sugs flytslammet upp i slamfordonets tank, därefter sänks slangen ner till botten av brunnen varpå föraren gör en bedömning av hur mycket som ska sugas upp för att få upp allt slam och bara lämna kvar vattenfasen (Eveborn m.fl., 2008). Vid tvåfackstömning används också samma typ av fordon som vid heltömning. En skillnad är dock att tanken i bilen har delats upp två fack. Då tömning utförs sugs flytslammet i slamavskiljaren först upp i det ena facket, vattenfasen sugs upp i det andra facket och därefter sugs bottenslammet upp till samma fack som flytslammet. Slutligen återförs vattenfasen till brunnen och flytslam och bottenslam transporteras bort. Tömningen behöver utföras genom att alla kammare i slamavskiljaren töms på slam. Deltömning bygger till stor del på tömningsentreprenörens bedömning (Eveborn m.fl., 2008). Det transporterade slammet blir tjockare än slam från heltömning men inte lika tjock som slammet från avvattnande fordon. 2.2.2 Mobil avvattning med mekanisk separation AquaTeq är enligt författarnas kännedom den enda tillverkaren i Sverige idag med mobil avvattningsteknik som bygger på mekanisk separation, det vill säga att avvattningen inte kräver polymerer. Vid mobil avvattning med mekanisk separation utförs sugning med hjälp av en så kallad lågtrycksejektor, till skillnad från vanliga slamtömningsfordon där sugning utförs med hjälp av undertryck (Anna Lantz, pers. medd.). Lågtrycksejektorn tar alltid lättaste media först, vilket innebär att vattenfasen sugs först och sedan slammet. När slamavskiljarens innehåll kommit in i bilen sker först en grovrensning (av tops, bindor och dylikt). Därefter passerar den rensade fasen tre avskiljningssteg, innan den i processen uppsamlade slamfasen pressas och slutligen hamnar i en separat slamtank. Det avskilda rejektvattnet hamnar i en rejektvattentank. När brunnen är helt tömd återförs rejektvattnet till brunnen. Ett torrt slam och en påse grovrens blir kvar i bilen (Anna Lantz, pers. medd.). Processen styrs av datorprogram och givare i fordonet och påverkas inte av slamtömningsentreprenören. 2.2.3 Mobil avvattning med polymerer Det finns olika typer av avvattningsteknik där innehållet i slamavskiljaren avvattnas med hjälp av polymerer. Exempel på tillverkare är Rolba, Simon Moos och Hvitved Larsen. 2.2.4 Minskade transporter vid mobil avvattning eller deltömning En fördel med att använda mobil avvattning eller deltömning jämfört med heltömning är att volymen slam som behöver transporteras minskar. Heltömt slam har ofta en torrsubstanshalt på cirka en procent, vilket innebär att stora volymer vatten transporteras. Avvattningseffekten vid mobil slamavvattning varierar beroende på till exempel egenskaper hos avvattningsutrustning och egenskaper hos det slam som töms, och ligger enligt erfarenhet mellan 80 och 95 procent (Eveborn m.fl. 2008). Det avvattnande slammet kan uppnå en torrsubstanshalt på 15 30 procent (Eveborn m.fl. 2008, Rolba Svenska AB 2015, Aquateq Sweden AB 2015, Simon Moos Maskinfabrik A/S 2015). Hur stor minskning av energiförbrukning och utsläpp av växthusgaser som kan uppnås genom att använda mobil avvattning eller deltömning beror till stor del på var de enskilda avloppen är placerade. Om en kommun har områden med många slamavskiljare som ligger nära varandra kan mobil slamavvattning innebära att det krävs färre transporter mellan området och den plats där slambilen töms (Eveborn 5
m.fl., 2008). Besparingar kan då göras i energiförbrukning och minskade utsläpp av växthusgaser särskilt om det är långt avstånd mellan området med slamavskiljare och den plats där slambilen tömmer sitt innehåll. Om en kommun däremot har utspridda slamavskiljare och långa avstånd mellan dem så kan vinsten av mobil avvattning eller deltömning vara mer tveksam, bland annat om avvattningsbilen inte hinner bli full innan arbetsdagen är slut. Mobil avvattning leder också till betydligt mindre belastning till de kommunala avloppsreningsverken. Detta kan vara en fördel för avloppsreningsverken, särskilt om de har begränsad kapacitet. I ett examensarbete utfört av Olson (2003) undersöktes hur stora transportminskningar som kunde uppnås om Sundsvalls kommun gick över till mobil avvattning. Enligt examensarbetet kunde transportminskningarna bli drygt 50 procent. Eveborn m.fl. (2008) fann att användningen av avvattningsfordon kunde leda till cirka 30 procent lägre energiförbrukning och motsvarande minskning av växthusgasutsläpp från slamtömningen. Här antogs att avstånden mellan området med slamavskiljare och den plats där slambilen töms var 40 km och att avståndet mellan varje slamavskiljare var 500 m. Skillnaden mellan studierna kan bero på att man i den senare analyserat transportvägarna i detalj och att man förutom tiden för transport även har räknat in tiden för tomgångskörning. 2.3 Slamavskiljarens funktion Det avloppsvatten som når slamavskiljaren innehåller bland annat organiskt material och näringsämnen som fosfor och kväve. Vissa ämnen förekommer i lös form i slamavskiljaren medan andra förekommer som fasta eller uppslammade partiklar. Slamavskiljarens huvudsakliga funktion är att fasta partiklar ska sedimentera (sjuka till botten) eller flotera (flyta upp och samlas vid ytan) (Seabloom, 2005; Philip m.fl., 1993 och Wilhelm m.fl., 1994). Dessa mekanismer i slamavskiljaren kan kallas fysikalisk avskiljning. Ett annat syfte hos slamavskiljaren är att utjämna det inkommande flödet från hushållet till avloppsanläggningen (Palm m.fl. 2002). Det sker även en biologisk nedbrytning i slamavskiljaren där organiskt material bryts ner till vattenlösliga ämnen och gaser (Philip m.fl. 1993 och Wilhelm m.fl. 1994). Denna mekanism kallas biologisk nedbrytning. Vissa partiklar i avloppsvattnet är dock icke-nedbrytbara eller svårnedbrytbara. I slamavskiljare är ofta tillgången på syre begränsad, vilket delvis beror på att flytslam hindrar syre från att nå ner i vattnet och delvis på att vattnet har egenskaper som försvårar spridning av det syre som faktiskt når ner (Wilhelm m.fl. 1994). Den eventuella nedbrytning som kan ske i en vanlig slamavskiljare sker därför utan syre. Den syrefria nedbrytningen sker genom tre steg hydrolys, fermentation och metanbildning. I en slamavskiljare behöver denna process lång tid för att komma igång. Metanbildning i slamavskiljare utan kontroll av vilka mängder som uppstår och var de tar vägen är inte en önskvärd process då metan är en gas med stark växthuseffekt. En effektiv biologisk nedbrytning minskar slammängden (Palm m.fl. 2002). I många länder har man därför satsat på förbehandling som minskar slamproduktionen genom mineralisering av slammet (Palm m.fl., 2002). I Sverige har man inte haft samma fokus på att utforma slamavskiljaren, tömningstider och belastning på ett sätt som ökar den biokemiska nedbrytningen. Vid ökad nedbrytning frigörs näringsämnen i slamavskiljarens vatten. Slammet i slamavskiljaren blir därmed mer näringsfattigt. En orsak till att Sverige inte har haft samma fokus på biologisk nedbrytning är att det kan vara en fördel att så mycket som möjligt av näringen blir kvar i slammet. Näringsämnen kan då tas tillvara istället för att de blir lösliga och går vidare till exempel en infiltrationsanläggning, där näringsavskiljningen är begränsad (Palm m.fl., 2002). 6
2.3.1 Utformningens påverkan Slamavskiljarens förmåga att avskilja fasta och uppslammade partiklar beror på dess utformning. Exempel på faktorer som påverkar är volymen, antalet kammare och hur utloppet är konstruerat. Uppehållstid och slamavskiljarens volym Enligt Wilhelm m.fl. (1994) ökar såväl sedimentationen som den biologiska nedbrytningen med ökad hydraulisk uppehållstid, det vill säga den tid det tar innan hela vattenvolymen i slamavskiljaren bytts ut. De flesta slamavskiljare är designade för att ha en uppehållstid på minst 24 timmar (Wilhelm m.fl., 1994). De flesta enskilda avlopp i Sverige idag har dock troligen uppehållstider på två dygn eller mer 4. Ju större volym slamavskiljaren har och ju lägre flödet in till slamavskiljaren är desto längre blir uppehållstiden. Om belastningen (antal anslutna personer) är lägre kan uppehållstiden troligen uppgå till uppåt 10 dagar. Antal kammare Den svenska standarden SS-825620 Avloppsvattenrening Slamavskiljare för 1 5 hushåll allmänna fordringar innehåller krav på att slamavskiljare ska funktionstestas, om de skiljer sig från den referensslamavskiljare som finns beskriven i standarden. Referensslamavskiljaren 5 i SS-825620 har tre kammare. Det finns motstridiga forskningsresultat kring nyttan med att ha flera kammare än en (SOU, 1955 och Seabloom, 2004). En anledning att ha fler än en kammare är att minska risken för slamflykt. Det finns risk att partiklar som sedimenterat rörs upp av gas som bildas genom jäsning i slamavskiljaren (SOU, 1955 och Seabloom, 2004). De tre kamrarna ska göra att omrörning av stora slammängder på grund av jäsning huvudsakligen ska begränsas till den första kammaren och de övriga två kammarna ska bromsa upp slammet från att nå utloppet. För att slamavskiljare med flera kammare ska ge effektiv avskiljning av partiklar är det också viktigt att öppningarna mellan olika kammare/fack placeras så djupt som möjligt med hänsyn till det utrymme som behövs för det sedimenterade slammet (SOU 1955). Enligt SOU (1955) tyder studier på att ytterligare kammare än tre inte ger någon ytterligare avskiljning. Utloppets utformning Enligt standard SS-825620 ska slamavskiljarens utlopp utformas så att flytslam hindras från att flyta ut ur slamavskiljaren. Hindret ska sträcka sig minst 300 mm under och minst 200 mm över vattenytan. Ett så kallat T-rör 6 är ett vanligt sätt att uppnå detta. T-röret är ett T-format rör vars syfte är att förhindra att flytslammet följer med ut ur slamavskiljaren, se Figur 1. På vissa håll i världen förekommer slamstopp ( effluent screens ) som är en sorts filter som kan placeras i T-röret (Seabloom m.fl. 2004). Avsikten med slamstopp är att hindra flytande eller suspenderade partiklar från att nå efterföljande rening. En sak att notera med slamstopp är att de behöver övervakas och sköljas om de sätts igen. Ett igensatt filter kan bidra till översvämning på tomten eller i fastighetsägarens hem. Om möjligt bör slamavskiljare försedda med filter även kompletteras med ett nivålarm som reagerar om vattennivån i slamavskiljaren blir för hög. 4 Baserat på standardvolymen på slamavskiljare är minst 2 m 3 och att ett fem personers hushåll producerar 850 liter avloppsvatten per dygn 5 Det finns två figurer på referensslamavskiljare i SS-825620. Det är slamavskiljare för BDT + klosettvatten som avses i denna rapport. 6 Ett T-rör består typiskt av ett plaströr med diameter på 110 mm som har en T-korsning där en del kommer ut från utloppet, en del sticker ner i vätskan och en del sticker upp ur vätskan (det vill säga avloppsvattnet). 7
Figur 1. Ett T-rör är ett T-format rör som placeras i slamavskiljarens utlopp för att förhindra att flytslam följer med ut från slamavskiljaren och når efterföljande rening. 2.3.2 Avloppsvattnets påverkan Ökad mängd olja och fett i avloppsvatten kan öka mängden flytslam genom att oljan fäster vid små partiklar och ökar deras flytförmåga (Seabloom m.fl., 2005). Fasta partiklar kan fastna på flytslam och därmed hindras från sedimentering och biologisk omvandling. Ytaktiva ämnen, så kallade surfaktanter, från till exempel tvättmedel kan få partiklar som ursprungligen var svårlösliga i vatten att bli mer vattenlösliga (Elmitiwalli m.fl. 2001). Detta kan i sin tur bidra till sämre fysikalisk avskiljning. Ökad vattenlöslighet skulle kunna bidra till bättre biologisk nedbrytning genom att partiklarna blir mer tillgängliga för de nedbrytande mikroorganismerna (Elmitiwalli m.fl. 2001). Som tidigare nämnts har den biologiska nedbrytningen troligen en försumbar inverkan på slamavskiljares funktion under svenska förhållanden, åtminstone vid konventionell tömning. Den biologiska processen kan dock påverkas av egenskaper hos det avloppsvatten som ska renas. Den eventuella biologiska nedbrytningen sker sannolikt utan syre (i fortsättningen kallad syrefri nedbrytning). Den syrefria nedbrytningen är långsammare än nedbrytningen med syre (aerob nedbrytning). Hur lång tid det tar för syrefri nedbrytning att komma igång beror på till exempel ph, temperatur och partikelstorlek (Eveborn m.fl., 2008; Elmitiwalli m.fl. 2001). Låga temperaturer minskar den syrefria nedbrytningen medan lågt ph kan gynna den (Eveborn m.fl., 2008). 2.3.3 Tömningsintervallets påverkan I Sverige töms slamavskiljare som regel en gång per år. Fritidsboenden och anläggningar som enbart renar BDT-vatten kan ibland få dispens för längre slamtömningsintervall. I en fransk studie av Philip m.fl. (1993) utvärderades slamvolym vid 33 enskilda avlopp. De fann att efter 2,5 3 år utan tömning uppnåddes en i deras mening optimal nedbrytning av slam (genom metanbildning), och en reduktion av slamvolym i slamavskiljaren. De menade därför att det skulle vara rimligt med ett slamtömningsintervall på 5 år och att justera storleken på slamavskiljare därefter. 8
Philip m.fl. (1993) drog även slutsatserna att de enzymer som styr det första steget i den aeroba nedbrytningen av partikulärt material (hydrolysen) främst verkar finnas i den fasta delen av slammet. Enzymaktiviteten i vätskan var mycket liten, ibland försumbar. En annan slutsats var att det är metanbildningen som är det mest begränsande steget för hur snabbt den syrefria nedbrytningen går. De menade att tillsats av hydrolytisk jäst, enzymer och bakterier till en slamavskiljare därför inte bör ha någon större effekt. Däremot kan mineraltillsatser stimulera den syrefria nedbrytningen (Philip m.fl., 1993). Philip m.fl. (1993) konstaterade att designen av slamavskiljare med avseende på volym samt tömningsintervallen skiljer sig åt mellan olika länder, se exempel i Tabell 1. Tabell 1. Slamtömningsintervall och rekommenderad volym på slamavskiljare i olika europeiska länder. Uppgifterna om Sverige kommer från Naturvårdsverket (2003) och uppgifterna om övriga länder från Philip m.fl. (1993). Länder Slamtömningsintervall (antal år mellan tömningstillfällena) Rekommenderad volym (m 3 per personekvivalenter) Sverige 1 2 m 3 per 5 personer Italien 0,3 1 1 m 3 per 5 personer Belgien 0,5 1 1 m 3 per 5 personer Storbritannien 1 2,4 m 3 per 4 personer Tyskland 1 6 m 3 per 4 personer Frankrike Max 5 2 m 3 per 3 personer Schweiz 1 6 m 3 per 3 personer 2.3.4 Tömningsteknikens eventuella påverkan Det finns bland vissa slamtömningsentreprenörer en uppfattning om att återföring av rejektvatten i samband med mobil avvattning skulle kunna bidra till ökad nedbrytning av slam, något som projektgruppen hört talas om i anslutning till tidigare projekt. Vid mobil avvattning är det mycket möjligt att mikrober återförs och fördelas i slamavskiljaren (Mats Edström, JTI, pers. medd.). Detta skulle potentiellt sett kunna öka nedbrytningen i slamavskiljaren. Det behöver utredas hur länge en sådan effekt i så fall kvarstår. Enligt ett patent från 2002 (US 6379547 B1), som gäller ett fordon för mobil avvattning av slamavskiljarslam, är det rejektvatten som återförs efter avvattning syresatt och innehåller tillräckligt med bakteriellt material och partiklar för att ha en gynnsam inverkan på nedbrytningen av partiklar. Enligt patentet initieras en aerob nedbrytning på detta sätt. 2.4 Analyser för partiklar och organiskt material Det finns flera analysmetoder för att uppskatta mängden organiskt material och partiklar i ett prov. Suspenderad substans eller suspenderat material är en metod som bygger på filtrering, torkning och vägning. Vikten av det torra filtratet sätts i förhållande till volymen hos ursprungsprovet, och redovisas ofta i antal milligram per liter. Totalt organiskt kol (TOC) är ett sätt för att mäta det totala innehållet av kol i ett prov. TOC ger alltså ett samlat mått på summan av organiskt material i fast, uppslammad och löst form. En metod för att mäta TOC är SS EN 1484, som går ut på att organiskt kol oxideras till koldioxid varpå mängden koldioxid i provet mäts. 9
Andra mått för att mäta organiskt material är till exempel torrsubstans (TS), biokemisk syreförbrukning (BOD) och kemisk syreförbrukning (COD). Vid mätning av torrsubstans torkas provet, varpå vikten hos den torkade massan sätts i förhållande till provets ursprungsvikt. Vid mätning av BOD mäts syre (löst i vatten) som förbrukas under biokemisk nedbrytning av organiska ämnen i ett vattenprov (Naturvårdsverket, 2010 a). På motsvarande sätt innebär COD mätning av den totala mängden syreförbrukande ämnen vid tillsats av oxidationsmedel. 2.5 Tidigare undersökningar Inom ett antal kommuner i Sverige har studier tidigare utförts av slamavskiljare som tömts genom mobil avvattning, i vissa har resultaten jämförts med slamavskiljare som tömts med heltömning. Inom dessa studier har till exempel partiklar, organiskt material, näringsämnen och ibland metaller mätts. I det nuvarande projektet ligger fokus på att bedöma halter av partiklar/organiskt material, och genomgången av de tidigare studierna fokuserar därför på sådana data. Studierna har genomförts av konsultbolaget VA-Teknik & Vattenvård, anställda vid de aktuella kommunerna samt av examens- och kandidatarbetare. 2.5.1 Svedala och Trelleborg, 1996 97 och 2003 1996 1997 utförde VA-Teknik & Vattenvård på uppdrag av Svedala tekniska förvaltning och Kommunal Teknik i Trelleborgs kommun en jämförande studie mellan tio slamavskiljare som tömts genom mobil avvattning och sex heltömda slamavskiljare (Nilsson & Bengtsson, 1997 a, b) Utgående halter suspenderat material provtogs strax före tömning samt två dagar, 14 dagar, två månader, sex månader och tolv månader efter tömning. Medelvärden på suspenderad substans före tömning samt två dagar, 14 dagar och två månader efter tömning visas i Tabell 2. Analyserna från två dagar och 14 dagar ansågs inte ge något entydigt svar och man fick problem med provtagning vid slamavskiljare som hade liten vattenförbrukning. Efter två månader, sex månader och tolv månader var halterna suspenderad substans generellt lägre i slamavskiljare som tömts med mobil avvattning än i heltömda slamavskiljare. TS-halten var relativt konstant för mätningar före tömning och efter två, sex och tolv månader för både mobil avvattning och heltömda slamavskiljare. COD-halterna var också relativt konstanta, om än mer varierande än TS-halterna. Tabell 2. Suspenderad substans i prover på heltömda slamavskiljare och mobilt avvattnande slamavskiljare från en studie av Nilsson & Bengtsson, 1997 a & b. Slamavskiljarna provtogs före tömning (dag 0), två dagar efter tömning, 14 dagar efter tömning och två månader efter tömning. Mätningar togs även efter 6 månader och 12 månader (ej redovisade i tabellen). Suspenderad substans i mg/l Dagar efter tömning Heltömning Mobil avvattning Dag 0 86 200 Dag 2 140 370 Dag 14 130 210 2 mån 130 99 År 2003 gjorde VA-Teknik & Vattenvård en uppföljning på fyra av de tidigare provtagna slamavskiljarna på uppdrag av Svedala kommun och Trelleborgs kommun (Nilsson & Fragrenius, 2003). Mobil avvattning hade då använts på samtliga fyra slamavskiljare i sju år. Medelvärde samt högsta och lägsta värde på suspenderad substans visas i Tabell 3. Halten suspenderad substans och COD är enligt mätningarna lägre vid det senare utredningstillfället och iakttagelser visade att slamtäcket på slamavskiljarna var litet eller minimalt samt att det fanns en väldefinierad gräns mellan bottenslam och vattenfas. 10
Tabell 3. Medelvärden, minsta värde och högsta värde på suspenderad substans i utgående vatten från slamavskiljaren från en studie av Nilsson & Fragrenius (2003). Provtagning ägde rum direkt innan tömning respektive två månader efter tömning. Tid sedan tömning 0 mån 2 mån Antal slamavskiljare 4 4 Medelvärde suspenderad substans (mg/l) 89 241 Minsta värde suspenderad substans (mg/l) 56 52 Högsta värde suspenderad substans (mg/l) 130 690 2.5.2 Tanum, 1999 Under ett examensarbete av Blad (1999) utfört i samverkan med Tanums kommun provtogs 14 heltömda slamavskiljare som tog emot blandat avloppsvatten, det vill säga både klosettvatten och BDT-vatten 7. Sex av slamavskiljarna i provtagningen var tömda ett år tidigare eller mer, fem var tömda sex månader tidigare och tre var tömda 1,5 månad tidigare. Prov togs i utgående vatten, och analyserades bland annat för suspenderad substans. Värdena för suspenderat material från studien redovisas i Tabell 4. Blad (1999) konstaterade att det fanns ett tydligt samband mellan iakttagelser som kunde göras på plats och halten suspenderad substans i utgående vatten slamavskiljare som såg ut att vara i sämre skick hade högre utgående halt av suspenderad substans. Tabell 4. Medelvärden, minsta värde och högsta värde på suspenderad substans i utgående vatten från slamavskiljaren i en studie från Blad (1999). Provtagning ägde rum 1,5 månader, 6 månader och 12 månader efter tömning av slamavskiljaren och antal slamavskiljare representerar det antal slamavskiljare för vilka suspenderad substans mättes (ingen slamavskiljare mättes mer än en gång). 1,5 mån 6 mån 12 mån Antal slamavskiljare 3 5 5 a Medelvärde suspenderad substans (mg/l) 88 100 162 Minsta värde suspenderad substans (mg/l) 83 64 30 Högsta värde suspenderad substans (mg/l) 93 140 580 a) Sex slamavskiljare provtogs efter 12 månader. En av dessa saknade dock värde på suspenderad substans. Blad (1999) konstaterar även att mineraliseringen, alltså förhållandet mellan partiklar till löst material, inte skiljer sig nämnvärt mellan slamavskiljare som är tömda för en och en halv, sex eller tolv månader sedan. Detta ses som ett motiv till att öka längden på intervallet för slamtömning, han lyfter dock även att slam med hög mineraliseringsgrad kan ha relativt låga halter av näringsämnen och höga halter metaller. 2.5.3 Östra Göinge och Osby, 2009 I en utredning som utfördes av VA-Teknik & Vattenvård 2009 i Östra Göinge och Osby kommuner analyserades sex slamavskiljare tömda med mobil avvattning (Nilsson & Karlsson, 2009). Proverna togs i utloppet från slamavskiljaren, förutom prov direkt efter tömning som togs på rejektvattnet från avvattningsutrustningen. Provtagningstillfällen var direkt innan tömning, direkt efter tömning, en dag efter tömning, tre dagar efter tömning, sju dagar efter tömning och 44 dagar efter tömning. Medelvärden samt minsta och högsta värde från provtagningarna redovisas i Tabell 5. 7 Blad (1999) provtog även 10 slamavskiljare som enbart tog emot BDT-vatten. 11
Tabell 5. Medelvärden, minsta värde och högsta värde på suspenderad substans i utgående vatten från slamavskiljaren i en studie från Nilsson & Karlsson (2009). Provtagning ägde rum innan tömning, direkt efter tömning, efter en dag, efter tre dagar, efter sju dagar och efter 44 dagar. Provtagningstillfälle Suspenderad substans mg/l Medelvärde Minsta värde Högsta värde Innan tömning 635 180 1 100 Direkt efter tömning 35 000 14 000 65 000 1 3 213 480 11 000 3 1 233 350 2 100 7 1 342 170 5 600 44 440 77 1 400 a a) Ett värde (2 600 mg/l) från mätning efter 44 dagar har uteslutits från studien på grund av att omrörning av bottenslam inträffade under provtagningen. Rejektvattnet hade generellt en halt av suspenderad substans som var 20 80 gånger högre jämfört med halten i utloppsvattnet innan tömning. Efter en dag låg halten 1,4 11 gånger högre än innan tömning. Efter tre dagar var halterna 2 7 gånger högre än innan tömning i fem av sex slamavskiljare. I en slamavskiljare var halten lägre än innan tömning. Efter sju respektive 44 dagar förekom såväl lägre som högre halter jämfört med halterna innan tömning. TS-halterna följde ett liknande mönster. En slutsats från projektet var att det rejektvatten som gick tillbaka till slamavskiljaren innehöll höga halter av partiklar, vilket också gick att se (Nilsson & Karlsson, 2009). Halterna avtog dock snabbt och författarna ansåg inte att de tillfälligt höga halterna borde ge någon större påverkan på efterföljande rening, särskilt inte om slamavskiljaren inte fylldes på alltför snabbt strax efter tömningen. 2.5.4 Hässleholm, 2013 I Hässleholm utfördes under 2013 mätningar i T-röret hos heltömda och mobilt avvattnande slamavskiljare enligt Tabell 6. Mätningarna genomfördes inom ett kandidatarbete som aldrig slutrapporterats och bör därför tolkas med viss försiktighet. Tabell 6. Boendetyp, antal provtagna slamavskiljare och provtagningstillfällen för respektive tömningsteknik under provtagningen i Hässleholm 2013 (uppgifterna har hämtats från ett utkast till en icke-publicerad kandidatrapport). Tömningsteknik Typ av boende Antal provtagna slamavskiljare Provtagningstillfällen, dagar efter tömning Heltömning Helår 6 Innan tömning, 14, 64 och 231 Mobil avvattning Helår (serie 1) 2 Innan tömning, direkt efter, 3, 9, 56, 239 och 331 Helår (serie 2) 5 Innan tömning, 16 och 35 Fritid och sporadiskt 4 Innan tömning, direkt efter, 3, 9, 56, 239 och 331 Resultaten från mätningar av suspenderad substans sammanfattas i Tabell 7. Direkt efter tömning ökade halten suspenderad substans. För slamavskiljare till helårsboende återgick halterna till det normala efter en till två veckor. För slamavskiljare för fritids- och sporadiskboende tog det lite längre tid innan halterna suspenderat material sjönk. Med tanke på att antalet provtagningar som gjorts är få och omständigheterna för provtagningen, till exempel slamtömningsintervall för de olika slamavskiljarna 12