Västmanland-Dalarna Miljö- och byggnadsnämnd. reviderad febr-07 PLANERA FÖR AVLOPP

Transkript

1 Västmanland-Dalarna Miljö- och byggnadsnämnd reviderad febr-07 PLANERA FÖR AVLOPP

2 Vad är ett enskilt avlopp Alla som bor utanför områden med kommunalt eller annat gemensamt avlopp måste ha en enskild avloppslösning. Avloppsvattnet/spillvattnet från hushåll består normalt av klosettvatten samt bad, disk och tvättvatten. Dagvattenhanteringen ska vara helt separerad från spillvattenhanteringen. Avloppsvattnet leds normalt till en trekammarbrunn och en efterföljande rening, t.ex infiltration, markbädd eller minireningsverk. Mängden och sammansättningen av avloppsvattnet varierar från hushåll till hushåll men är i regel mer koncentrerat än kommunalt avloppsvatten. Avloppsvatten innehåller förutom uppslammade partiklar, olika näringsämnen såsom kväve, fosfor, kalium mm dels syreförbrukande ämnen (mäts som BOD, COD och TOC), men även en mängd bakterier och virus. Näringsämnena i avloppsvattnet kan om det når en sjö eller ett vattendrag bidra till övergödning och därmed igenväxning av sjöar, algblomningar och i värsta fall även fiskdöd. Avloppsvattnets innehåll av bakterier, virus och eventuellt parasiter kan orsaka olika sjukdomar med bland annat symptom som illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, huvudvärk och feber. Vilka krav gäller Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft och de gamla hälsoskydds- och miljöskyddslagarna upphävdes. Miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling. I miljöbalkens andra kapitel anges de allmänna hänsynsreglerna som varje verksamhetsutövare är skyldig att iaktta. En fastighetsägare är en verksamhetsutövare i miljöbalkens mening. Det finns även en särskild hänsynsregel när det gäller avloppsvatten i 9 kap 7 miljöbalken. Den anger att avloppsvatten ska avledas och renas så att inte olägenhet för människors hälsa eller miljön uppkommer. Enligt 12 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd måste ett utsläpp från vattentoalett eller tätbebyggelse föregås av längre gående rening än slamavskiljning om utsläppet sker till vattenområde. Avloppet skall även förläggas på ett säkert avstånd till vattentäkt. Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten NFS 2006:7 anger närmare detaljer kring inrättande av enskilda avlopp. Att anlägga ett avlopp med toalett är tillståndpliktigt. Att anlägga ett avlopp för övrigt spillvatten utom toalett är anmälningspliktigt. Underlåtenhet att söka tillstånd eller göra anmälan för enskilda avlopp innebär utdömande av miljösanktionsavgift om 5000 kr respektive 3000 kr i enlighet med Miljöbalkens Kap 30.

3 Vad kostar det Det finns många olika lösningar som har varierande reningsgrad och det måste alltid ske en bedömning av vilken avloppslösning som passar för den aktuella fastigheten. Det finns olika typer av tekniker såsom infiltration, markbädd, minireningsverk, separerande system mm. De flesta lösningar bygger på att avloppsvattnet leds genom en slamavskiljare. Ett enskilt avlopp kostar cirka till kr beroende på val av teknik och de lokala förutsättningarna. Sen har de olika lösningarna olika driftkostnader från kr/år och uppåt. Ansökan/anmälan av avlopp En särskild länsövergripande ansöknings/anmälnings-blankett är framtagen och finns dessutom att hämta hem på kommunens hemsida. Det är bra att vara ute i god tid för att den bästa lösningen för den aktuella fastigheten ska kunna hittas. Det är fastighetsägaren som ska komma med förslag på avloppslösning. En avloppsentreprenör kan utifrån en bedömning på platsen ge information om förutsättningarna för att utföra avloppet, se lista över avloppsentreprenörer i resp. kommun. Där anges även om entreprenörer har gått särskild diplomutbildning i samarbete med kommunala miljökontoren, Länsstyrelsen och Maskinentreprenörsföreningen. Därefter kan en ansökan om tillstånd/anmälan lämnas in. På blankettens baksida anges vilka handlingar som ska bifogas för att ansökan/anmälan ska vara komplett. Sedan gör miljöenheten besök på fastigheten för att bedöma uppgifterna i ansökan/anmälan, titta på eventuell provgrop och bedöma läget på intilliggande fastigheter och eventuella vattentäkter. I vissa fall kan mer ingående geotekniska utredningar krävas av fastighetsägaren för att hitta en bra lösning. När ansökan/anmälan är komplett ska sakägare, som kan beröras av avloppet, t.ex grannar, beredas tillfälle att yttra sig över ansökan/anmälan. När eventuella synpunkter har bedömts, är ärendet klart för beslut. Miljönämnden tar ut en avgift för prövningen av ansökan/anmälan enligt en taxa, som fastställts av kommunfullmäktige ( kr beroende på arten av prövning). I samband med avloppets utförande dokumenterar entreprenören anläggningen i en kontrollplan. Miljöenheten kontaktas för besiktning av anläggningen innan rörgravar fylls igen. Avloppslösningar Enskilda avloppsanläggningar utformas ofta med en slamavskiljare och därefter rening i en sandbädd av något slag. Slamavskiljarens viktigaste funktion är att avskilja de grova partiklarna så att den efterföljande filtreringen inte slammar igen. Någon större rening av vattnet sker inte i slamavskiljaren. Storleken på slamavskiljaren beror på hur många hushåll som är anslutna och vilken typ av spillvatten som ska renas. Om vattentoalett är anslutet krävs en större avskiljare än om enbart bad-, disk- och tvättvatten är anslutet. Ett avlopp dimensioneras normalt för året-runtbruk. Betong eller plast är de vanligaste materialen. Slamavskiljare av plast kan ibland behöva förankras för

4 att inte riskera att de flyter upp vid högt grundvatten. När du köper en slamavskiljare ska du kontrollera att den uppfyller kraven enligt svensk standard. Tömning av slammet som samlas i slamavskiljaren ska ske med lämpligt intervall. Om vattentoalett är kopplad till slamavskiljaren ska den normalt tömmas minst en gång om året. Vid glesare användning av fritidsavlopp kan ansökan om tömning vartannat år ske till Miljö- och Byggförvaltningen. Tömning och bortforsling av slam får endast utföras av den som kommunen för denna verksamhet antagit som entreprenör, såvida Miljö- och Byggnadsnämnden ej medgivit annat. Slam från slamavskiljare till vilken endast bad-, disk-, och/eller tvättvatten är anslutet får omhändertagas på den egna fastigheten. Omhändertagandet måste ske på sådant sätt att sanitär olägenhet inte uppkommer för omgivningen. Tömning bör ske regelbundet. Körbar väg för slamtömningsfordon ska finnas intill ett avstånd av högst 25 m från slamavskiljaren/den slutna tanken. Under vissa förutsättningar kan du själv få ta hand om slammet. Du måste då ansöka om tillstånd från Miljö- och Byggförvaltningen. Infiltrationsanläggningar En infiltrationsanläggnings funktion bygger på att spillvattnet renas i den befintliga marken ner till grundvattennivå. För att säkerställa att marken har kapacitet att ta emot och rena avloppsvattnet måste ett jordprov på marken tas och skickas för analys. Storleken på anläggningen dimensioneras bland annat efter markens förmåga att ta emot vattnet och hur mycket vatten som kommer att passera genom anläggningen. Ofta brukar infiltrationsanläggningar för ett hushåll (5 personer) ha en yta om ca 30 kvm och utformas med en fördelningsbrunn och två spridningsledningar. Markbädd En markbädd är den vanligaste anläggningstypen där det inte går att anordna en infiltrationsanläggning. Det kan bli aktuellt om marken är för tät i till exempel lerjordar. I en markbädd renas spillvattnet i ett sandlager vilket ger en begränsad reningsvolym. Efter rening avleds vattnet helt eller delvis via en utloppsledning till något vattendrag eller dike. Reningen i markbädden sker huvudsakligen på ytan av det tillförda sandmaterialet, där en hinna av bakterier bildas och tar hand om merparten av spillvattnets bakterier och organiska nedbrytningsprodukter. En markbädd för ett hushåll (fem personer) har en yta av ca 20 kvm. Markbädden har normalt en livslängd på ca år. Kretsloppslösningar Kretsloppslösningar är avloppssystem som kan återföra större delen av växtnäringen till odlingsmark. Det är bland annat förmultningstoaletter, sorterande toaletter med urintank och snålspolande toaletter med tank. Det

5 krävs oftast separat rening av bad-, disk- och tvättvatten. Det finns regler om hur urin ska lagras och spridas samt hur det fasta avfallet ska behandlas. Med biologisk toalett avses en toalett med behållare där fekalier och eventuellt annat organiskt avfall sönderdelas genom naturliga nedbrytningsprocesser. Materialet blir till slut ett kompostmaterial. Beteckningarna förmultningstoalett, mulltoa, multrum och komposteringstoalett används ibland för biologiska toaletter. Med urinsorterande toalett menas en toalettstol där urin och fekalier (fast avfall) sorteras från varandra och samlas upp i olika behållare. Meningen är att man sedan ska använda urinen som gödningsämne efter att den har blandats ut med vatten. Fekalierna kan komposteras och användas som jordförbättringsmedel. Urinsorterande toaletter finns som våta och torra system. Utspädd urin är ett utmärkt gödningsämne då det innehåller höga halter näringsämnen. Minireningsverk Detta är en lösning som ger bättre fosfor-och kväveavskiljning än i markbäddar och infiltrationsanläggningar. Det krävs regelbunden skötsel och tillsyn. Kemikalier, ofta aluminium, måste tillsättas. Dessa kemikalier gör att fosfor "klumpas ihop" och faller till botten istället för att följa med vattnet ut och fastna i till exempel sandlager. Skötselavtal rekommenderas. Sluten tank Slutna tankar är utförda i glasfiber eller betong. Behållaren är vanligen utförd som en liggande cylinder med volymer om 3-6 kbm. Slutna tankar för avlopp används för snålspolande toalett i de fall när det finns risk för förorening av grundvatten och ytvatten ifall avloppsvatten infiltrerades i marken. Att lösa avloppsfrågan med anläggande av slutna tankar är något man försöker att undvika då detta ses som en dålig lösning miljömässigt. Vid tömning av avloppsvattnet i en tät behållare måste detta transporteras med slamsugningsbil och tappas på det kommunala avloppsvattennätet vilket medför många onödiga transporter. Placering av avloppsanläggning 1. Avstånd till dricksvattentäkt: ( m beroende på förutsättningarna). 2. Avstånd till vattendrag: (normalt ca m, i vissa fall mer). 3. Avstånd mellan infiltration och väg/fastighetsgräns: 5 m. (Kan i det senare fallet utgå om grannen samtycker). 4. Avstånd mellan slamavskiljare och bostadshus/fastighetsgräns: (minst 10 m/4 m. Avståndet till uppställningsplats för slamtömningsfordonet bör om möjligt vara mindre än 25 m. Maximal höjdskillnad 6 m. Kontrollera även att tillfartsvägen tål belastningen av slamsugningsfordonet). 5. Avstånd till dike: (10-30 m beroende på aktuella förutsättningar). 6. Avstånd till närboendes vattentäkter: (minst 50 m). 7. Täthetsprovade ledningar vattentäkt: (10 m). 8. Icke täthetsprovade ledningar vattentäkt: (20 m).

6 Övrigt 9. Avståndet från infiltrationsytan ner till högsta grundvattenyta samt berg får inte understiga 1 m. 10. Som regel ska infiltrationsanläggningen inte placeras uppströms en närbelägen vattentäkt. Försök därför att ta reda på grundvattnets rörelseriktning. Grundvattnet följer vanligtvis markens lutning. Räkneexempel Beräkning av infiltrationsyta För ett hushåll med WC beräknas vattenförbrukningen till 1000 liter per dygn (utan WC: 750 l/dygn). I Naturvårdsverkets allmänna råd finns tabeller som visar hur markens infiltrationskapaciteten bedöms. Om marken tål en vattentillförsel på t ex 40 l/m 2 x dygn krävs i detta fall en yta på 1000/40 = 25 m 2 för att ta hand om vattnet. Om gravens botten t ex är 1,2 m bred betyder det att varje löpmeter motsvaras av 1 m x 1,2 m = 1,2 m 2 markyta. Total markyta/yta per löpmeter = ledningslängd, d v s 25/1,2 = 20,8 eller ca 21 m. Det behövs i detta exempel en total längd på 21 m, lämpligen uppdelad på två ledningar à 10,5 m. (Vid självfall bör en enskild ledning inte vara längre än 15 m). Skötsel av avloppsanläggning Slamavskiljaren För att försäkra sig om bästa möjliga reningseffekt i anläggningen och så lång livslängd som möjligt är det viktigt att med jämna mellanrum inspektera den enligt nedanstående punkter, för att upptäcka eventuella fel. En av de viktigaste skötselåtgärderna är att tömma slamavskiljaren. Det sker i normala fall automatiskt genom kommunens försorg, men det kan ibland hända (vid tillfälliga överbelastningar) att en extra slamsugning måste beställas. Slamtömningsintervallen kan variera något från kommun till kommun, men om WC är anslutet töms slamavskiljaren vanligtvis en gång per år. Om slamavskiljaren är hårt belastad bör man då och då kontrollera om flytslammet har blivit så tjockt att föroreningarna i det inkommande vattnet samlas ovanpå ytslamkakan i stället för att sjunka till botten. Slamkakan får inte tillåtas växa upp över tilloppsledningens mynning.

7 Har slamavskiljaren flera kamrar bör man kontrollera om det finns flytslam i någon annan än den första kammaren. I eventuell väntan på slamtömning bör flytslammet föras över till den första kammaren. Båda ovan nämnda förhållanden är tecken på överbelastning och åtgärdas genom extra slamtömning eller, om det händer regelbundet, en utökning av slamavskiljningsvolymen. Vattennivån i slamavskiljaren skall ligga i nivå med utloppsröret. Om den inte gör det finns troligen en läcka som måste tätas. Fördelningsbrunn Lika mycket vatten skall fördelas till alla spridningsledningar. Om så inte är fallet skall fördelningen justeras. Detta är mycket viktigt. En överbelastning av en del av anläggningen ger ett mycket sämre reningsresultat och förkortar anläggningens livslängd. Om det har bildats påväxt i fördelningsbrunnen skall påväxten tas bort. Spola sedan rent och kontrollera oftare. Sjok som lossnar kan annars föras in i spridningsledningen och sätta igen hålen. För ner en mätsticka och kontrollera om det står kvar vatten en längre tid i spridningsledningen. Detta kan bero på: extremt högt grundvattenstånd efter ihållande regn eller kraftig snösmältning. Mät igen när grundvattnet sjunkit. Eventuellt kan dränering bli nödvändig. en större vattenbelastning än vad anläggningen är dimensionerad för. Kontrollera vattenförbrukningen och jämför med hur mycket vatten anläggningen är byggd för att ta emot. Minska vattenförbrukningen eller utvidga anläggningen. Det kan också bero på inläckage. Jämför vattentillflöde under torrväder respektive efter en regnvädersperiod. en större föroreningsbelastning än vad anläggningen är dimensionerad för (infiltrationsytan kan bli så tät att vattnet inte släpps igenom). Vid belastning av tillfällig karaktär försök låta anläggningen vila ett par månader. Vid permanent belastning utvidga anläggningen. igensatta hål i spridningsledningen. Försök spola via inspektionsröret. Om igensättningen består av biologisk påväxt kan den tillbakabildas om anläggningen får vila ett par månader eller mer. Markbädd utloppsbrunn Det utgående vattnet bör vara klart, ofärgat och luktfritt. Annars är markbädden troligen överbelastad. Kontrollera anläggningen noggrant i enlighet med de punkter ovan som är tillämpbara. Ett ytterligare markbäddsdike kan eventuellt behövas.

8 Vinterbruk Anläggningar som används endast då och då löper störst risk för frysskador. Isolera slamavskiljare och fördelningsbrunnar inuti. Trampa inte ner snö över tilloppsledning eller över någon annan del av anläggningen. Om endast begränsade vattenmängder (motsvarande slamavskiljarens volym) förbrukas under tjälperioden kan eventuellt slamavskiljaren tömmas helt för att fungera som magasineringsvolym.under stilleståndsperioder vintertid är det viktigt att inget vatten tillförs från droppande kranar och liknande.