Vildsvinen, lantbruket och pengarna Var står vildsvinsfrågan? Den som följt debatten har säkert inte undgått att märka vindkantringen. Vi skulle kunna säga att LRF har säkrat det så kallade problemformuleringsprivilegiet. Det innebär något i stil med att den vinner slaget, som först formulerar problemet. Många kan nog skriva under på att bilden av vildsvinen i våra massmedier idag är en bild av problem. På sina håll vill företrädare för världens renaste lantbruk ta till gift för att lösa dem. Under 2012 lät Sveriges yrkesjägareförening genomföra en undersökning* av hur mycket kapital som rör sig i den yrkesmässiga jakten i Sverige. I England hade de gjort samma sak några år tidigare. Resultatet där blev att jakten bidrog med mycket stora summor till landsbygdsekonomin. Så stora att en jaktkritisk parlamentsledamot såg sig Jag tycker att vildsvinsdebatten har spårat ur tvungen att be The Shooting Community om ursäkt. Same, same, but different Den svenska pilotundersökningen visade på samma mönster. Jakten på de egendomar i landet som har en aktiv viltförvaltning genererar strax över 1,1 miljard kronor per år till landsbygdsekonomin. Utvecklingspotentialen för verksamheten är minst lika stor. Till detta skall läggas de medelstora lantbruk som har jaktlig potential, men ännu inte gjort affär av den. Mätt med SLU:s måttstock är den svenska allmogejakten, det vill säga den jakt som idag inte bedrivs som näringsverksamhet, värd cirka 3,1 miljarder kronor. Tillsammans med den professionella delen skapar det ett värde på över 4 miljarder kronor. Beräkningarna visar framför allt två saker, dels att det vilda är en stor ekonomisk resurs för landsbygden, dels att det finns pengar att tjäna för den som har förutsättningarna. Urspårad debatt Vildsvinen är en del av det dramat. Ett rimligt värde på ett fällt vildsvin, det vill säga både jaktvärde och köttvärde, är cirka 3000 kr. I en säljjakt med professionell organisation och betalande sällskap kan det vara det dubbla. Kanske handlar vildsvinsfrågan inte i första hand om skador och problem de drabbade må förlåta utan om ett möjligt nyttjande av naturresurser. Jag tycker att vildsvinsdebatten har spårat ur. Den utgår ifrån att vildsvin inte går att härbärgera och då blir de automatiskt ett problem. Det är fel. Jag kan ge många exempel på att det fungerar och ger goda pengar i slutändan. Men det krävs samarbete och det krävs att man är beredd att förändra sitt invanda tänkande, säger Poul-Erik Jensen, viltmästare och ordförande i Sveriges yrkesjägareförening, SYF. 42 LANTBRUKETS AFFÄRER nr 2 2013
Jag kan ge många exempel på att det fungerar och ger goda pengar i slutändan Beräkningar visar att det vilda är en stor ekonomisk resurs för landsbygden. Det finns pengar att tjäna för den som har förutsättningarna. Foto Flera hinder menar att det är bristen på förvaltningskunskap och samarbetsvilja som skapat dagens situation. Det höjs röster för utrotning av ett högvilt när det är vi människor som inte klarat av att hantera dem! Poul-Erik har jobbat aktivt med vildsvinsfrågan sedan 2002, bland annat åt LRF. Under tre år reste han runt bland jägare och lantbrukare i Skåne och, ordförande för Sveriges yrkesjägare, efterlyser samarbete kring de lukrativa vildsvinen. föreläste om förvaltning. Han har också stor erfarenhet av praktisk förvaltning. Jag såg tidigt att vi har flera hinder för en god förvaltning i Sverige. Kommer vi inte över dem, kommer vi inte heller att klara ens de mest grundläggande kraven. Då är det inte konstigt att vi får problem med en intelligent allätare som rör sig när vi sover och helst i vår mat! Vildsvin blir bildsvin Poul-Erik menar att ett par av hindren kommer från oväntat håll. Mediernas påverkan märks tydligt. Rapporteringen är ensidig och det påverkar allmänhetens åsikter negativt. Det säljer såklart bättre med bilder från pojklagets förstörda fotbollsplan. Då ser vi ju tydligt att vildsvinen är ett problem. Det är bara det att den rapporteringen bekräftar åsikterna hos dem som redan gett upp förvaltningstanken. Kraften i den alliansen är svår att stå emot för oss som lever av det vilda. Man får lätt en bild av vildsvinen som något som kan utrotas. Vi yrkesjägare ställer inte upp på utrotning! Går att tjäna pengar på Poul-Erik menar att när vi väl har konstaterat att vildsvinen går att förvalta och tjäna pengar på, hänger resten av jobbet på att vi klarar att lära oss samarbeta kring gemensamma mål. Då måste man vara beredd att ge efter en aning på sina egna krav. Bondens krav är lika mycket värda som mina. Här finns en annan del av problematiken. Att jakten är värd stora pengar är en ny insikt och det sitter liksom i märgen att jag hellre strider för min oinskränkta rätt att ostört odla majs, än inser att en del av den majsen kanske kan bli intäkter i form av jaktoch köttvärde. På en större areal måste det ju handla om att kunna jobba med båda intressena. * Den svenska rapport som nämns i texten återfinns på www.yrkesjagarna.se/branschfakta LANTBRUKETS AFFÄRER nr 2 2013 43
Här är vildsvinen en tillgång På Wanås är viltförvaltningen en av näringsgrenarna därför att den genererar vinst, berättar Sören Åmand Hansen som är viltmästare och yrkesjägare på Wanås gods i norra Skåne. På Wanås bedriver de såväl viltförvaltning och jaktverksamhet som ett omfattande ekologiskt lantbruk. Varumärket Wanås Ädel och den ekologiska mjölken, 3 000 ton per år, finns i många skolor och livsmedelsbutiker i Södra Sverige. Godsets egen jakt bedrivs på cirka 2 500 ha. Hur lyckas de då kombinera det känsliga lantbruket med en aktiv viltförvaltning? Det viktigaste är att balansera intressena, säger Sören Åmand Hansen. I driften på Wanås måste intäkterna från jakten väga upp förlusterna från till exempel viltskadorna. Om skadorna ökar, tar jag lite hårdare på det vilda. Om det är frid och fröjd i lantbruket, kan jag släppa upp det vilda och tjäna mer på jakten. På Wanås är viltförvaltningen en av näringsgrenarna därför att den genererar vinst. En väl genomtänkt strategi Sören säger att det har tagit några år att lära sig hantera vildsvinen. Men jag vill hävda att vi klarar det bra! Många kollegor runt om i landet jobbar på liknande sätt. Det är enkelt att skjuta ned en vildsvinsstam om det skulle behövas. Vi har gjort det två gånger på Wanås under en tioårsperiod. Men det viktigaste är alltid att ha en bra viltförvaltning i botten. När jag frågar Sören om vad som krävs för att lyckas med just vildsvin, tvekar han inte: Samordning över större arealer! På de större egendomarna måste lantbruk och jakt lära sig samarbeta. Det har vi ingen tradition av i Sverige och det märks. I områden med mindre marker behövs samarbete över flera jakträtter, så kallade förvaltningsområden. På båda hållen måste man ha gemensamma mål och en väl genomtänkt strategi. Den skall utgå ifrån en ingående kännedom om de vildsvin som rör sig på markerna. Det är nog på dessa punkter det oftast brister. Bjud in jägare Sören ser problemen i trakter där jordbruksmark inte ingår i jakten. Då har de inga kostnader för en stor stam, utan enbart fördelar i form av jaktmöjligheter. Om man inte har något att förlora på för mycket vildsvin, drabbas det angränsande lantbruket. Det är det vi ser på några håll i landet. Samtidigt måste jag fråga mig varför inte fler lantbrukare bjuder in jägare för att hålla efter vildsvinen på sina känsliga marker. Efterfrågan skulle vara stor om de var beredda att låta jägaren behålla köttet, eller om de åtminstone lät bli att ta betalt när de är beroende av hjälpen Efterfrågan skulle vara stor om de var beredda att låta jägaren behålla köttet Planeringen av jakten är viktig På Wanås strävar de efter en liten vinterstam med rätt individer. Äldre, erfarna och produktiva djur som vet bättre än att sticka ut trynet på fälten, är bättre än yngre som lever bus. Sören menar att hondjursavskjutning måste till när man behöver balansera stammen, men att det också är viktigt att göra den insatsen när risken för kultingförande suggor är som minst. Genom att jaga hondjuren under november och december minimerar vi risken för att fälla fel djur. Exemplet visar att just planeringen av jakten är viktig. Om man saknar kunskaper om hur det vilda fungerar blir det lätt fel här. Då skyller man på annat när situationen går en ur händerna. En enorm förökning Sören menar att förslaget att förbjuda 44 LANTBRUKETS AFFÄRER nr 2 2013
Höstjakterna Sören Åmand Hansen, viltmästare och yrkesjägare på Wanås gods, visar de glesa vägkantzoner han etablerat för att underlätta en effektiv jakt på vildsvin. måste lyckas! Driftsledaren på Wanås, Per-Åke Nilsson, är nöjd med samarbetet kring vildsvinen. De större höstjakterna måste klara att reglera stammen. Därutöver behövs punktinsatser för att skrämma grisarna från fälten. utfordring är en sådan reaktion. I stället för att använda fodret för att styra djuren bort från grödorna, vill lantbrukarna förbjuda för att de tror att det är det utlagda fodrets fel att vi har många vildsvin. De senaste två åren har varit ollonår. Under ett enda ollonår räknar vi med att en vildsvinsstam kan föröka sig upp till 280 procent! Ollon är extremt näringsrikt och antyder att det snarare är kvaliteten på fodret som triggar igång en ökning. Samtidigt erbjuds det mycket gratismat på den odlade marken. Hur stor del av ökningen har egentligen det utlagda fodret, frågar Sören retoriskt? Betyder det inte mer med ett ollonår? Om du inte förutsett populationsökningen i din planering, vinner vildsvinen. Styr vildsvinen med fodret Sören berättar att han vid ett tillfälle funderade på att dra in en foderplats på godsets norra del. Då ville lantbruket att han skulle ha den kvar, eftersom de i annat fall skulle bli tvungna att stängsla in en nyetablerad vall. Vildsvinen gör en riskbedömning, om det är farligt att vara ute på fälten men lugnt att äta mitt foder i skogen. Så styr jag det vilda. Det är i grunden enkelt. Om de ändå blir för många, är det lätt att åtgärda. Sådant bestämmer vi tillsammans här på Wanås. Samarbetet mellan jakten och lantbruket är ett av de viktigaste kriterierna för en lyckad förvaltning. De större höstjakterna måste klara att reglera stammen samtidigt som de hela tiden behöver göra punktinsatser för att skrämma grisarna från fälten. Per-Åke Nilsson är driftsledare på Wanås. Han ansvar för att mjölkprodukterna och köttet lever upp till de höga kvalitetskraven. Hur tycker han att det fungerar med vildsvin i markerna? Mitt råd är att jaga vildsvinen hårt så att du inte får problem i slutänden. Här på Wanås styr vi grisarna från fälten framför allt med utfordring. Vi snackar med varandra och löser problemen efterhand. Väl fungerande samarbete När jag frågar Per-Åke om hur samarbetet mellan jakten och lantbruket fungerar, skrattar han till lite: Det har alltid fungerat bra, men 2011 gnisslade det lite. Vi hade överskattat de hårda vintrarnas effekt på vildsvinen och nog inte riktigt förstått vad ett bra ollonår kan ställa till med. Plötsligt fick vi djävulska problem med skador. Då var jag förbannad! Samtidigt förstår jag Sören, vår viltmästare, som ju också blev tagen lite på sängen. Vi snackade igenom det där och under jaktsäsongen 2012 2013 har vi mer än halverat stammen på Wanås, vilket är helt ok för oss på lantbruket. LANTBRUKETS AFFÄRER nr 2 2013 45
Jakten ger mer än vad skadorna kostar på Wanås Per-Åke Nilsson Per-Åke Nilsson och Sören Åmand Hansen är överens när det gäller avskjutningen. De tar i hårt för att få ned antalet vildsvin. Sedan den 1 oktober har stammen på Wanås skjutits ned med 75 procent. Reglering av stammen Sören Åmand Hansen håller med Per- Åke när det gäller avskjutningen. Jag planerade avskjutningen efter Per-Åkes synpunkter och vi tog hårt för att få ned antalet vildsvin. Vi har skjutit ned stammen med 75 procent av det som fanns här den 1 oktober. Samtidigt är det intressant att se att vi lyckades med detta på bara fyra drevjakter! Per-Åke tar själv upp samarbetet med jaktsidan som ett av de viktigaste kriterierna för en lyckad förvaltning. Han understryker att de större höstjakterna måste klara att reglera stammen och att de hela tiden behöver göra punktinsatser för att skrämma grisarna från fälten. På Wanås störs vildsvinen aktivt på fälten under till exempel mjölkmognaden. Störningarna sker med riktad skyddsjakt på yngre djur. Det har kanske inte hundraprocentig effekt, men vildsvinen är läraktiga och skadorna hålls på en acceptabel nivå, menar Per. Vildsvinsjakten lönar sig Ett tag hade vi några pappenheimare som sköt grisar på åtlar i skogen, men det var ju fullständigt vansinnigt! Det enda som hände då var att de skrämde ut grisarna på åkrarna och det ju där vi inte vill ha dem! Per-Åke menar att det fungerar bra med vildsvinen om man bara vill, men att man också måste vara beredd på ett eller annat misslyckande längs vägen. På det stora hela är dock hans uppfattning klar. Jakten ger mer än vad skadorna kostar på Wanås. Företagsmässigt betalar den sig! Jägarens fältarbete Skyddsjaga på fälten, men låt vildsvinen vara i fred vid väl skötta foderplatser i skogen. Jaga aldrig där! Under känsliga perioder kan man sprida majskorn glest längs någon skogsväg i närheten av grödan. Vildsvinen stannar oftast där, eftersom de både får godis och förströelse. Aldrig åteljakt. Störningsjakt är bättre. Du vet ju var du har problemen och vad du vill skydda! Om Du har möjlighet: Ha gärna en 3 4 meters remsa runt en åtråvärd gröda. Är det spannmål kan du till exempel ta helsädesensilage på 3 4 meter från ytterkant före mjölkmognaden. Det ekonomiska bortfallet uppvägs på Wanås av intäkterna från jakten och det blir mycket enklare för de jägare som skall skydda grödan och störa vildsvinen. Låt inte gran växa ända ut i vägkanterna i skogen. Röj bort i en remsa närmast vägen och plantera till exempel löv, som du röjer glest. Det blir effektivare jakt, bättre skott och torrare vägar vid tjällossningen! Röj skjutgator från passen. Om möjligt, gallra längs gatorna så att det blir glest. Använd flera hundekipage åt gången vid drevjakter, som jobbar från olika håll, i lite mindre såter. Det är effektivare! Anpassa passen efter jakten. Ett bra älgpass (torn) är inte ett bra vildsvinspass. De bästa grispassen är snarare där du brukar passa på räv! Driftsledarens fältarbete Undvik gamla vallar! Kvickroten drar vildsvinen till sig. På Wanås har de maximalt 3-åriga vallar sedan kommer grisarna! Vid nyetablering. kör vallen hårt på hösten med kultivator. Vårplöj. Det tar hårt på den åtråvärda kvickroten. Utmana inte ödet med en attraktiv gröda där du vet att det finns mycket vildsvin, till exempel i närheten av tätare eller sankare delar av skogen. Korn eller rågvete är bättre än vete och havre. Elstängsel med tre trådar fungerar bra runt känsliga grödor. Prata hela tiden med jägaren. Berätta var du har problem, så att han kan styra insatserna. 46 LANTBRUKETS AFFÄRER nr 2 2013