Nr. 33 2009 En klassisk utsikt från kollegierummet (som det hette en gång i tiden). Våren har kommit, men det stora trädet i mitten grönskar inte ännu. Vänd på bladet och se vad som hänt på vår fotbollsplan!
Vi Östra Realare nr 33, 2009 Fotbollsplanen har blivit grön! Vår dammiga gamla grusplan har genomgått en veritabel metamorfos. Inte nog med att den fått gräsbeläggning, det har tillkommit strålkastare på höga master, bänkar, målburar och skyddsnät. Det är dessutom konstgräs så grönskan skall komma tidigt och finnas kvar hela året. Den nya fotbollsplanen invigdes 16 oktober 2008 av idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt. Därefter spelades tre invigningsmatcher med både pojk- och flicklag från Östra Real och Kungsholmens Gymnasium. Den tredje matchen stod mellan mixade lag som kompletterats med spelare från Djurgårdens A-lag.. KFL 2
Vi Östra Realare nr 33, 2008 Redaktörens Rader Nummer 33 April 2009 Grundad 1954 Organ för Ansvarig utgivare: Jan Berglund Redaktion: P-O Lindström, chefredaktör. Karsten F Larsen Bilderna på omslaget och baksidan har tagits av Magnus Leijer. Föreliggande nummer har varit lättare än vanligt att göra, eftersom vi har fått flera artiklar skrivna av andra än medlemmar av redaktionen. Jag vet inte om det är våra upprepade önskemål om bidrag som villfarits eller om föreningens medlemmar tycker redaktionen behöver hjälp! Hur som helst är vi mycket tacksamma. Åtminstone två artiklar är ett direkt resultat av våra uppmaningar. När redaktionen fick bidragen I Rippes fotspår och Tommy Söderbergs minnesrader blev vi både tacksamma och förhoppningsfulla. Det enda vi saknar är fler illustrationer/fotografier! Så har vi haft tur också. När Karsten och jag satt i ett möte i lärarrummet den 17 mars kom rektor Nordmark genom rummet och vi passade på att be honom om en skildring av hans första år som rektor. Den tillbakablicken får bli vår inledning. Jag var närvarande vid avslutningen i maj 2008 och den skilde sig avsevärt från de avslutningar jag upplevde på 50-talet, vilket var intressant att uppleva, inte minst för all musik. Tack! Mycket av tidningen går annars i jubileernas tecken. Förutom att uppmärksamma - som sig bör - de traditionella jubelstudenterna (50 år sedan examen) har vi berättelser om firande av ett 40-, ett 60- och ett 70-årsjubileum! Det är roligt att se så många tecken på den goda sammanhållning som alltid präglat vår skola. Artiklar, bilder och andra bidrag till nästa nummer mottages tacksamt. Adress: Karlavägen 79 114 59 Stockholm Det enda jubileum som vi gått alltför snabbt förbi, är vårt eget. bildades 1949 och fyller i år alltså 60 år. Men någon krönika över dess öden har det inte blivit. Å andra sidan ska det ju bli en tidning nästa år också. P-O Lindström Chefredaktör Plusgiro 3266-4 3
Vi Östra Realare nr 33, 2009 Första året som rektor på Östra Real För cirka ett år sedan tog Hans Nordmark över som rektor för Östra Real efter Urs Göbel som haft posten i över 8 år. Vi Östra Realare bad Hans om en kort summering av sina intryck och den kommer här. Det händer mycket under ett år i skolan och någon längre tid att förbereda sig fick inte Hans. Listan på aktiviteter är lång och framförallt betydligt mer varierad än vad vi elever från 50- och 60-talen kunnat föreställa oss. Min strategi i januari 2008, inför mitt första år som rektor på Östra Real, var främst att observera och lära. Det har jag också gjort, men successivt efter smekmånaden har också förväntningar på och behov av olika åtgärder kommit upp. Ett år, i skolans värld, är en mix av regelbundna årscykliska rutiner och många oförutsedda händelser. På en arbetsplats för över 1100 personer kan allt hända - och det gör det! Det tänker man inte så ofta på - och tur är väl det! Här kommer en lista på vad jag, i skrivande stund, minns har inträffat och genomförts på Östra Real under 2008: Öppet hus för elever och föräldrar inför gymnasievalet, Talangjakten, terminsskifte (vårterminen börjar numera i mitten av januari), prövningar, Kärleksdag med Fråga Olle Waller, klasskonferenser, utvecklingssamtal, stölder av datorskärmar och plånböcker, Juridik-SM, Schack-SM, mösspåtagning (med ilska över att inget vatten att bada i fanns i dammen på Karlaplan), skolresor, en elevs bortgång, Coupa de Ostra (=fotbollsturnering), Elevrådets årsmöte, Studentbal, betygssättning, utspring, Summer Party, avslutning, studiedagar med information om den kommande gymnasiereformen, vandrarhem, förberedelser för läsåret 2008/2009, läsårsstart för personal, introduktion av nya medarbetare, prövningar, läsårsstart för elever med introduktionsprogram för åk 1, personalfest, insparksfest, invigning av den nya konstgräsplanen, klasskonferenser, utvecklingssamtal, stöld av kassan till Talangjakten 2009, Talangjakt, skolinspektion, julpersonalfest, och julavslutning. Vi lever, ekonomiskt sett, utan reserver. Intäkterna består till övervägande del av den s k elevpengen. Därför är det så viktigt att ha välfyllda klasser och behålla eleverna. Och uppdraget från gymnasiechefen är givetvis ett positivt bokslutsresultat. Det var spännande att se hur det skulle gå mitt första rektorsår på Östra Real. Och det lyckades! Resultatet blev +237.000 kr 2008, på en budget om c:a 54 milj kr, exklusive hyror. Under 2008 har vi också arbetat med att implementera den webbaserade kommunikationsplattformen Fronter. Den används som redskap både inom undervisning och för information och kommunikation mellan elever och lärare, mellan personal och med föräldrar. Under årets sista dagar fick vi ny belysning i idrottshallen, vilket var efterlängtat. Sammanfattningsvis var mitt första år på Östra Real mycket innehållsrikt, lärorikt och ledarskapsmässigt utmanande! Min uppfattning är att vi har ett starkt varumärke, vi har söktryck från elever och vi har en mycket god grund att stå på. Samtidigt väntar vi på en ny gymnasiereform som påverkar vårt utbildningsutbud, elevkullarna minskar de närmaste åren och konkurrensen om eleverna hårdnar. Det kräver av oss att vi arbetar kontinuerligt med kvalitetsutveckling! Några förändringar inför läsåret 2009/2010 är övergång till entreprenad inom skolmåltiden, ombyggnad av kemiinstitutionen på våning 4, och att vi ska få nya bänkar och nytt golv i aulan. Varma hälsningar, Hans Nordmark 4
Östra Real i mitt hjärta Vi Östra Realare nr 33, 2008 Från Tommy Söderberg, student-61, har vi fått en personlig minnesteckning från hans skoltid, som väsentligen inföll under 1950-talet. Tommy presenterar oss en mycket ljus bild av både skolan och ett antal av våra lärare, trots att han också bär vittnesbörd om långa perioder av frånvaro. Själv blev han varken (som i sin barndoms fantasi) generaldirektör eller (som i ungdomens mer balanserade ambition) kurator. I stället har han haft så vitt skilda sysselsättningar som skådespelare, recitatör, gymnastiklärare och brevbärare. Det var en gång en femårig pojke, som tillsammans med sin kära mamma kom på cykel förbi en ståtlig skolbyggnad med en imponerande skolgård vid Karlavägen i den stora huvudstaden. Pojken, som satt på cykelns pakethållare, sade till sin mamma: I den skolan skall jag ta studenten! Inte för att pojken visste, vad studenten var för något, men att det var något riktigt fint, det förstod han. Något riktigt fint med jublande sång och med vita mössor mot en vårblå himmel. Det hade han hört med egna öron och sett med egna ögon. Pojken fortsatte att blicka mot framtiden och sade till sin mamma: Sedan, när jag har blivit generaldirektör det var det finaste han i den stunden kunde komma på skall jag köpa dig en växel till cykeln, Alldeles förskräckt såg mamman i andanom en vresig, korpulent äldre herre sittande på pakethållaren, medan hon själv mödosamt trampade på för att inte uppväcka dennes förargelse. Det blev emellertid inte som pojken hade tänkt sig, så mamman kunde andas ut. Det enda, också det enda viktiga, var att pojken verkligen avlade studentexamen i skolan vid Karlavägen. I detta fantastiska lärosäte fick han uppleva berikande år, undervisad av enastående lärare och i sällskap av de bästa kamrater. Här var musketörernas valspråk En för alla och alla för en levande verklighet, inte blott ord. Höstterminen 1951 började jag min skolgång i Östra Real. Starten kunde ha varit lyckosammare. Det var en ytterst orolig tid i mitt unga liv, vilket naturligtvis påverkade mitt skolarbete. Två av lärarna blev för mig som det röda skynket för tjuren. Jag råkade i ständiga sammandrabbningar med dessa, vilka undervisade i engelska och matematik. Detta renderade mig underkänt i deras ämnen och ett trettiotal anmärkningar för störande av ordningen. Följaktligen blev jag inte uppflyttad till andra klass, utan fick gå om. (Lyckligtvis gick det inte så illa som i Erik Zetterströms trivsamma och humoristiska berättelse Två år i varje klass.) Att jag blev kvarsittare var helt i sin ordning, ty jag var verkligen en mycket besvärlig förstaårselev. Konstigt nog tyckte några av klasskamraterna, att jag hade behandlats orättvist, vilket spred värmande ljus i min dystra belägenhet. Sådant glömmer man aldrig! Som kvarsittare hamnade jag i klass 1 a med utmärkta Tore Gjötterberg som klassföreståndare. Detta läsår avklarades utan några malörer, men i klass 2 a sattes jag vårterminen 1954 på en svår inre prövning. I modersmål hade vi fått en lärare, som inledde varje lektion med att skriva man kan allt vad man vill! på svarta tavlan. Detta, som jag tyckte oerhörda, oroade mig djupt, men jag behöll ändå ett skenbart lugn, till dess att jag i slutet av april månad skulle redogöra för ett kapitel ur Defoes Robinson Crusoe en berättelse som jag avskydde. När dagen för det obehagliga framförandet kom, gick jag hemifrån som vanligt men inte till skolan. I stället strövade jag omkring i Lilljansskogen under hela skoldagen. När jag kom hem, märktes inget särskilt på mig, och jag läste mina läxor som vanligt. Det var lätt att beräkna de nya avsnitten i de olika ämnena. Så kom nästa dag, som blev en repris på den föregående. Dag följde på dag med detta mönster. Jag kom att leva ett Robinson Crusoe-liv i verkligheten, visserligen inte på en obebodd ö men i mitt eget inres outforskade landskap. Hemma skötte jag läxorna ordentligt. När jag spelade fotboll på Östermalms IP eller på Gärdets sportfält, var det oundvikligt att ibland möta någon klasskamrat; likaså vid biobesök. På kamraternas frågor varför jag inte kom till skolan gav jag uppenbarligen övertygande svar, ty de trodde mig och genom dem informerades Tore Gjötterberg, som trodde mig även han, trots att han inte själv hade talat med mig. Det hör till bilden att mina föräldrar vid den tiden inte hade telefon i bostaden. Tiden löpte iväg, och det blev pingst. Annandag pingst uppdagades hela sanningen. Då kom Tore Gjötterberg personligen hem till oss och jag berättade precis som det var. Ingen förebråelse kom mig till del; däremot omslöts jag av den största välvilja. Dagen därpå hölls ett möte i Östra Reals bibliotek mellan rektor Walter Ekman, Tore Gjötterberg, min pappa och mig. Ingen elev kunde ha mött en djupare 5
Vi Östra Realare nr 33, 2009 förståelse och varmare omtanke! Då jag tidigare under vårterminen hade skött skolarbetet högst tillfredsställande, beslutades det att jag inte behövde närvara de få återstående dagarna, utan i stället vara hjärtligt välkommen till hösten i klass 3 a. Här måste jag utbrista: Tänk att respektera sina elevers känslomotiv på detta underbara sätt! Därefter förflöt allt mycket bra och jag avlade realexamen vårterminen 1957. Detta sista år i realskolan fick vi en en märklig lärare i tyska språket Zur Mühlen. I sin undervisning berättade han bl.a. om personliga upplevelser vid östfronten under andra världskriget, och vi elever lyssnade djupt gripna. Förutom hans skildring av soldatlivets fasor fick vi ta del av hans upplevelser av rörande kamratskap, av häpnadsväckande mod och av många tyskars beundran för de sovjetiska soldaternas tapperhet och uthållighet. Det var stunder, som gav oss en begynnande inblick i människans väsen. Här vill jag även nämna vår lärare i musik och sång under dessa oförglömliga år Nils Björk. Han var utomordentlig pedagog, som både befäste och fördjupade den kärlek till sången och musiken som min mamma tidigt hade väckt hos mig. När Nils Björk med sedvanlig inlevelse tolkade Birger Sjöbergs visor, öppnade han dörren till den lyriska värld som i mitt liv har varit en outsinlig källa till skönhetsupplevelse, tröst och insikt. Ljus trivsel kom att prägla mina första gymnasieår, men mot slutet av höstterminen i tredje ring kom jag in i en orosperiod och den tärande ångest som då ansatte mig gjorde mig oförmögen att delta i skolarbetet, trots att jag fortfarande trivdes bra med såväl lärare som kamrater. Ett särskilt tack från dessa svåra dagar vill jag rikta till en högt begåvad och synnerligen omtänksam elev, som inte längre finns i vår krets Christer Grut. Vid flera tillfällen under min långa bortovaro kom han till mitt föräldrahem och berättade om det viktigaste som tilldrog sig i skolan och kontrollerade samtidigt att mina hemmastudier var i takt med klassens. Dessutom uppmuntrade han mig på alla tänkbara vis och bidrog på ett avgörande sätt till att ångesten omsider gav vika, så att jag åter kunde infinna mig i skolan i början av januari. Molnen på den inre himlen hade skingrats för att inte återkomma och en solgnistrande men kylig aprildag anno 1961 förvärvade jag rätten att taga på den åtråvärda vita mössan. Från gymnasietiden vill jag omnämna några lärare, vilka gjorde ett djupt intryck på mig: Bo-Gunnar Malmén, en enastående pedagog, lättsam, humoristisk, oerhört kunnig och begåvad med en makalös förmåga att komma sina elever nära.. Erik Westberg en något kärv natur, men med spjuveraktig glimt i ögonvrån. (Hans barskt härliga replik, som inledde varje lektion: Stäng fönstren, sitt ner och slå upp böckerna! var genomlyst av skalkaktighet.) Kunnig var han, inspirerande var han. Sven Gunnard en lysande vägvisare i litteraturens värld, därtill en föredömlig klassföreståndare, angelägen om allas bästa. Sture Lindgren en mer godhjärtad och varsam lärare kan jag inte tänka mig. Hans fängslande lektioner var präglade av en underbar avspändhet. Curt Johansson den borne gymnastik- och idrottsinstruktören, en naturälskande människa kraftfull, genomärlig och utrustad med skarp blick för elevernas möjligheter. Lars-Erik Larsson gymnastikläraren och filmaren, som mycket förtjänstfullt dokumenterade åtskilliga olympiader. Hans bestående kärlek till Östra Real manifesterar sig bl.a. i många filmer från studentexamina. För egen del minns jag särskilt hans förtätade stillbildscollage från skolan i slutet av 1940-talet, vilka äger en sagolik närhet och stämningsrikedom. När jag numera passerar vår kära, snart sekelgamla, skola och det händer ganska ofta omsluts jag nästan alltid av den atmosfär av trivsel och enkelhet som en gång fanns men som har gått förlorad i nutidens alltmer tekniska och komplicerade samhälle. Stämningen av strängt allvar och lustfylld lek i gudsbenådad förening väcks till liv och genomströmmar hela min varelse. Och jag känner mig hjärtinnerligt tacksam över att ha haft lyckan att vara elev i Östra Real i en färgstark och människobejakande tidsperiod! Tommy Söderberg 6
Skolavslutningen 2008 Vi Östra Realare nr 33, 2008 Skolavslutningen ägde i fjol rum i Hedvig Eleonora kyrka. Det har i flera år i olika fora och media diskuterats om det är diskriminerande mot elever som ej är kristna att behöva besöka en kyrka för att kunna deltaga i den samvaro som en skolavslutning utgör. Diskrimineringsombudsmannen har valt att tolka den nya lagen, som är tänkt att motverka diskrimininering i skolor, som ett medel att gå emot avslutningar i kyrkor. Den blomstertid nu kommer och uppmaningen att springa ut och njuta av sommaren i just de fall då den uttalas av en präst fördes av DO upp på den svarta listan över tänkbara kränkningar. Jag själv, som inte varit närvarande vid en avslutning på 50 år, upplevde det verkligen som något nytt. Kyrkan var fullsatt och för att underlätta placeringen var alla kyrkbänkar markerade med nummer. Avslutningen inleddes med att en svensk fana och skolans egen fana till orgelmusik fördes in i kyrkan för att finnas framme i koret under hela avslutningen. För att ansluta till föregående stycke kan jag nämna att jag såg flera flickor med huvudduk under ceremonien. Programmet fortsatte med psalm 200, I denna ljuva sommartid, som sjöngs unisont och därefter fortsatte avslutningen med musik. Musikläraren Marja- Liisa Ingler, som i fjol stod bakom uppsättningen av Moulin Rouge, ackompanjerade på piano och vi fick höra Gabriellas sång, Where the streets have no name/enjoy the silence samt Only you. Därefter framförde rektor Hans Nordmark en sommarhälsning till sina elever, varefter han med biträde av Eva Edman delade ut premier och ett tjugotal stipendier. På rektors anmaning applåderades inte varje mottagare enskilt, utan applåderna koncentrerades till var femte motttagare, Jag undrar ändå vad den tidigare kyrkoherden Erik Bergman, Ingmars pappa, hade tyckt om alla applåder i sin kyrka. Nu följde en programpunkt, som gladde tidningen Vi Östra Realares utsände särskilt, nämligen utdelning av det särskilda stipendiet till Birger Nordholms minne, bekostat med Birgers gåva till föreningen. Föreningens kassör, Richard Livijn, framförde motiveringen till att årets stipendiats, skolans idrottsförening, insatser kunde uppfattas helt i enlighet med vad som gäller enligt statuterna för Nordholms stipendium, i år kr 3000. Därefter framfördes ytteligare tre melodier med ackompanjemang av piano och gitarr, varefter komminister Jonas Gräslund läste en betraktelse, och en tyst minut för den avlidne kamraten Gabriel Lindström iakttogs. Avslutningen fortsatte med unison sång av psalmen Den blomstertid nu kommer, vilket fick oss seniorer att minnas gamla tider, varefter fanorna bars ut och alla lämnade kyrkan. För en senior var avslutningen en ceremoni, som dels var något att minnas, dels ett uttryck för att Östra Real fortfarande kan skapa en högtid som får de närvarande att känna delaktighet. P-O Lindström Vår skola fyller 100 år! Östra Real åtminstone i den form redaktionen känner skolan har snart funnits i ett helt sekel. Skolan planerar nu för ett jubileumsfirande som skall äga rum under 2011. Det är nämligen jämnt 100 år sedan dåvarande kungen Gustav V högtidligen invigde skolbyggnaden som visserligen hade varit färdig ett antal månader innan. Mera om detta hoppas vi kunna berätta i nästa nummer. 7
En Filosofilektion Vi Östra Realare nr 33, 2009 I förberedelsearbetena till det längre fram refererade 60-årsjubileet ingick nedanstående sedelärande berättelse, som vänligt ställts till tidningens förfogande av festkommittén. En professor i filosofi står inför studenterna med några få saker framför sig i katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan ett ord, fram en stor tom syltburk av glas och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full? De nickar jakande. Så plockar han upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt så att kulorna finner vägen genom hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full? De nickar jakande igen. Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. På fråga till studenterna om burken nu är full svarar de med ett rungade JA. Då tar han fram en stor burk öl från under katedern och häller hela innehållet i glasburken. Studenterna skrattar. När skratten lagt sig säger professorn. Ponera att denna burk representerar Ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar; saker som, om allt annat försvann och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt att vara fullständigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, ditt hus, din bil. Sanden är de oviktiga sakerna - som vi fyller våra liv med. Han fortsätter. Om Du först häller sanden i syltburken blir det ingen plats för golfbollarna och småkulorna. Spenderar du för mycket tid och energi på de små sakerna får du aldrig plats med de stora sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på dem. Lär dig någonting medan du är ung, lek med barnen, var en god kamrat hemma som ute, ta dig tid att sköta hälsan, bjud ut dina kära på middag, spela 18 hål golf till. Det blir alltid tid över att städa huset och tömma sopor. Prioritera det som verkligen betyder något. Resten är ju bara sand. En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade då? Professorn log. Jag är glad att du ställde frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, så finns det alltid plats för en öl till. Redaktionen drar sig till minnes en liknande berättelse från rundvandring på Löa gamla hytta i Bergslagen. Masugnarna konsumerade ju på den gamla goda tiden väldiga mängder träkol som framställdes i skogarna runt ikring hyttan. Kolarna levererade de färdiga kolen till hyttorna på slädar (det mesta försiggick på vintern). Eftersom betalningen skedde efter volym, var det viktigt och fullt accepterat att fylla slädarna med det finsmuliga kolet först och sedan lasta grövre stycken ovanpå. Gjorde man tvärtom, fick man ju ingen betalning för det som var finfördelat! (Det finns några få bevarade hyttor kvar där man kan höra sådana här berättelser: Löa, Pershyttan, och Engelsberg är några av de mest kända, som varmt kan rekommenderas.) 8
Vi Östra Realare nr 33, 2008 Carl Johan de Geer och Östra Real Vår chefredaktör har i de Geers bok hittat en bild av Östra Real som torde skilja sig markant från den som flertalet av föreningens medlemmar har. Särskilt kontrasterar den mot Tommy Söderbergs nära lyriska beskrivning här i tidningen. Carl Johan, som förekommit i olika medier i höst, bl.a. för sin utställning på Waldemarsudde om prins Eugen och även för sin nya bok, JAKTEN MOT NOLL- PUNKTEN, studerade i vår skola på 50- talet. Jag har kvar en skolkatalog från läsåret 1954-55 och då var Carl Johan elev i första ring, allmänna linjen. Han var då bl.a. klasskamrat med föreningskamraten P-O Stenberg och Jussi Björlings yngste son Lars Olof. Han har vid skilda tillfällen sagt att han hatar Östra Real och det stämmer kanske i dag, men när han gick i skolan märktes det inte. Det aktuella skolåret, 1954-55, var han sekreterare i skolans förtroenderåd och jag minns att han från en bar mellan dörrarna in till gymnastiksalens omklädningsrum brukade sälja Coca-Cola vid skoldanserna. Beträffande hatet kan jag återgå till den aktuella boken och citera: Jag flyttades till min sjunde skola medan jag bodde hos mormor: arkitekten Ragnar Östbergs fasansfullt dystra och pompösa verk från 1910, Östra real. Nu, långt senare, bedriver jag något som liknar en kampanj mot Östberg. Denne bedrev i sin tur en kampanj mot arkitekten Ferdinand Boberg, han som ritade Thielska galleriet och NK. Östberg beskyllde Boberg för att vara pastischmakare, en imitatör av orientaliska stilar. Men vad är Östbergs stadshus i Stockholm, annat än en obegåvad och klumpig pastisch på en medeltida borg? Östra real är ett munkkloster med överdimensionerade portar. Och trappor som skall få eleverna att känna sig obetydliga, Med en inredning som för tankarna till en tortyrkammare? Va? Svara på det, Ragnar Östberg! Meningslöst att prata om eftersom Östberg dog när jag var sju år. Nu förstår jag vad ni tänker på när ni läser denna hatfyllda utvikning med Ragnar Östberg som huvudtema. Javisst, Överföring! Husets arkitekt får skulden för det som skedde i det. Då, i början av 50-talet, blev jag mobbad. Jag hade bott i Polen, jag bar golfbyxor, knästrumpor och baskermössa, de kallade mig Carl Johansvampen. På rasterna gick klassens 30 pojkar efter mig, de pekade finger och utstötte rytmiska strupljud: uöh öh ööö, uöh öh ööö. Jag blev knuffad. Mulad om det var snö. Baskern togs från mitt huvud och sparkades runt på skolgården tills den var en blöt trasa. Och sedan blev jag en ledare i klassen, man kan kalla det hyperkorrigering. Det var ett sätt, om än oetiskt, att komma ur situationen. Flera andra pojkar skaffade också basker av ren inställsamhet. Jag blev grym, jag ledde de andra i förföljelsekampanjer mot lärarna. Dessa fick en hård tid. Några kunde behärska en skolklass, om de var goda berättare eller bra pedagoger. Alternativt goda rådgivare, som G. Geire. Men flera av de svagare lärarna försvann, det sades att de hamnat på nervhem, ett nu bortglömt ord. Och det kom vikarier som också försvann; jag skäms när jag tänker på dem. Boken innehåller inte mer som direkt handlar om Östra Real, förutom några rader om sagde svensklärare, G. Geire, som jag själv hade i kristendom i andra klass. Carl Johan tycker att han var en bra lärare som tyckte om sina elever och som hade många ärligt menade och goda råd att ge. P-O Lindström 9
Vi Östra Realare nr 33, 2009 JUBELSTUDENTJUBILEUM I förra årets tidning nämnde jag att min studentklass, R IVa 1958, skulle fira 50-års jubileum. Så skedde också och den 28 april, vilket var första examensdagen 1958, träffades 17 kamrater på skolan. Vi inledde med att träffas på trappan, där vi ställde upp för fotografering i gammal studenttradition. Klassens ständige ordningsman, doktor Leif Ekman, medförde en kasse med studentmössor, så att önskad enhetlighet kunde uppnås. Därefter vandrade vi runt i skolan. Vi bekantade oss bl. a. med det nya biblioteket, dramasalen och en fysiksal med laboratorium. Sedan gick vi till gamla kollegierummet, som nu heter personalutrymme, där vi drack sherry och fick tillfälle att träffa nye rektorn, Hans Nordmark, som en av kamraterna, arkitekten Per Reimers träffat förut i samband med någon utredning om konst i skolan. När vi insupit nog med sherry och stämning av den gamla skolan, promenerade vi hem till kamraten och läkaren Bertil Jonssson på Rådmansgatan. Där bjöds vi ett gott välkomstglas, varefter vi placerade oss vid det magnifika matbordet. Vi inledde med att unisont deklamera Jubelstudenternas välkomsttal,vilket bifogas, varefter vi serverades en utsökt måltid. Diskussionens vågor gick höga och stämningen var god. Undertecknad redaktör för vår tidning måste erkänna att han i förra numret missat att en av klasskamraterna, civilingenjör Christer Lundin, är medlem i vår förening, vilket får anses tillrättalagt nu. P-O Lindström JUBELSTUDENTERNAS VÄLKOMSTTAL Så trevligt att se oss alla här; så roligt av oss att komma till denna historiska måltid. Vi i detta genomtrevliga gäng har alla det gemensamt att vi för ett halvsekel sedan framgångsrikt genomgått MOGNADSEXAMEN Då var vi duktiga, unga och starka; En begåvad elit Vi var till glädje för vår klassföreståndare lektor Nils Wiberg En prydnad för vårt högre allmänna läroverk Östra Real En förebild för alla skolor i den kungliga huvudstaden En ständig källa till avund i hela vårt avlånga fosterland Lägg därtill vår enorma och allmänt erkända blygsamhet Vi firar ikväll att det gått 50 år sedan vi tagit studenten! HURRA! Några av Jubelstudenterna syns här i bild under festligheterna i skolans kollegierum. Författaren längst till höger. 10
Vi Östra Realare nr 33, 2008 fyller 60 år Föreningen bildades 1949. Något särskilt firande är i skrivande stund inte planerat, men vi kan notera att kontinuiteten i föreningens ledning är god. Sedan bildandet har det bara funnits fyra ordförande. En inskription på ordförandeklubbans bottenplatta i gammalt hederligt silver inramat i ädelträ nämner dessa: Stig Björkman 1949 1951 Brynolf Ström 1951-1966 Fredrik W Lettström 1966-1992 Jan Berglund 1992 KFL Svenska(?) språket Ord som pizzeria, bistro Fyller mig med mycken misstro. Varför ord som är utländska? Duger inte längre svenska? Hederliga ordet matsal ser man sällan; med nytt ordval duger blott McDonalds, Clock. Var blev han av, vår svenska kock? Och gamla ordet kaffestuga får ej lägre anses duga. Jag ser mig om, men ack vad ser jag? Ord som Pub och Cafeteria. Och drycker, Fresh, Sprite, Coca-Cola. Med utländskt namn de pampigt pråla. Jag gissar snart vår gamla Pommac rinner ner i svenskars stomach. Hans-Olof Strömberg (sept-08) 11
Vi Östra Realare nr 33, 2009 In den Fußspuhren Fräulein Rippes Detta referat gäller bara ett 40-årsjubileum, men dessbättre originellt genomfört med stor uppslutning. Kopplingen till vår tyskalärarinna är uppenbar (?). Studentklassen AIIIa från 1968 började sin samvaro i och med höstterminen 1965. Några kom från enhetsskolan, några från gamla flickskolan en salig blandning och med en jämn könsfördelning. Vår klassföreståndare var Sture Lindgren, som med sitt varma hjärta och sitt lite tankspridda sätt inbjöd till en mycket god sammanhållning i klassen. I tyska språket undervisades av diktaren och ungmön Inga Rippe därav rubriken! Vi umgicks flitigt i klassen. Hösten 1966 hade vi dessutom turen att bli drabbade av lärarstrejken, vilket innebar ytterligare möjligheter till aktiviteter utanför själva skolrummet. Under de tre gymnasieåren hade vi också minst fem halv- eller helsällskapande par i klassen. Under de kommande åren efter studenten har nya relationer kommit och gått och i dagsläget kan vi bjuda på åtminstone ett helt nytt sammanboende par! Vi har regelbundet haft jubileer för att fira vår studentexamen. Vi har firat i lärarmatsalen, på Roddarklubben, på Ulla Winbladh, på Godthem och på diverse olika festvåningar i skolans närområde under de gångna åren. I år, då vi firar 40 år sedan examen kom den blivande reseledaren med den lysande idén att klassen skulle hedra tysklärarinnan med en resa, därav arbetsnamnet för jubileet. Vi gjorde aldrig någon klassresa under skoltiden och nu borde det därför vara hög tid för en riktig skolresa eventuella andra klassresor borde vara avklarade när vi nu alla är i sextioårsåldern! Intresseförfrågan gick ut ett år före planerad avresa! Av 29 kvarvarande klasskamrater nappade 24 på förslaget. Tre tackade artigt nej och två svarade tyvärr inte på inbjudan. Var och en fick ordna sin egen resa till resmålet Berlin. Organisatören hade ordnat bra hotell och innehållsrikt program för två hela dygn. Träffas man under bara en kväll hinner man normalt inte prata med alla. Vid detta tillfälle gavs tid att prata och skratta en hel del. Dessutom hann vi se en hel del av Berlin och känna historiens vingslag under vår sightseeingtur. Det vi tyvärr missade var restaurangen precis vid Rådhuset som heter Zur Rippe! Fräulein Rippe gjorde sig även påmind på andra sätt: bl a den lätthet med vilken vi till allas vår förvåning och häpnad exekverade det tyska språket: Ein Bier bitte; Zwei Bier bitte; u.s.w. - Danke, Inga Rippe! Till vår kännedom har kommit att några parallellklasser har firat samma jubileum med andra uppskattade evenemang som En kväll med bowling eller Besök i skolan med efterföljande middag. Vidstående bild visar 23 av de 24 deltagarna på trappan till Riksdagshuset precis innan vi skall äta avskedsmiddag på takrestaurangen Käfer. Den 24:e deltagaren vaktade vårt bord från baren och en vänlig turist tog bilden! Der Reiseleiter 12
Vi Östra Realare nr 33, 2009 Roddbassängen Under skolans gymnastiksal finns det en roddbassäng. En utriggad åtta ligger med fjädrande fastsättningar i bassängen, vilket gör det möjligt att sitta i båten och ta årtag i det vatten som finns på bägge sidorna av båten. Enligt tydliga skyltar får roddarna inte ro med full kraft innan vattnet börjat cirkulera. Mina egna erfarenheter av roddbassängen härstammar från min tid som styrelseledamot i Östra Reals Skytteförening. Skytteföreningen hade nämligen en lokal i anslutning till bassängen och av den anledningen hade styrelseledamöterna i skytteföreningen nycklar till såväl bassängen som till den egna lokalen. Den sista gången jag var där var den 28 april 1958, när jag utnyttjade lokalen för att härbärgera den barnvagn i vilken jag senare skulle dra hem min bäste vän, efter hans studentexamen. Vid kontakter med representanter för skytteföreningens styrelse 1959 berättade de att den aktuelle slöjdläraren hade lagt beslag på lokalen och ordnat en ny lokal för skytteföreningen vid den andra bakgården. Så kan jag formulera mina minnen från 1950-talet då Stockholms roddförening disponerade lokalen. I början av mars månad 2009 fick jag kontakt med gymnastikläraren Lars-Göran Åkerström, som kunde lämna färsk information om bassängen: Vattnet runt båten är urtappat och båten ligger på botten av bassängen som är övertäckt med någon form av brädgolv. Utrymmet i fråga hyrs av något kabel- TV-bolag 1. Under mellantiden framförde Stockholms Civilförsvarsförbund önskemål om att nyttja utrymmet som skyddsrum, men därav blev intet. P-O Lindström 1 Comhem, som tyvärr satt dit en stilvidrig plåtdörr. Sätt.anm 13
Bättre opp 60-årsjubileum! Studentklassen R IV a från 1948 firade sitt 60-årsjubileum med återsamling den 8 maj 2008 i skolan och gemensam middag i skolbespisningen. Claes Thorén försåg oss med berättelsen och Magnus Leijer med detta och flera andra fotografier. Jubilarerna återsamlade i skolans matsal.. Stående fr. v.: Hans-Henrik Abelin, Lennart Eneroth, Torgil Mohlin, Gerhard Nagler, Magnus Leijer, Nalle Lindholm, Claes Thorén. Sittande fr. v.: Åke Alm, Bertil Bylund, Hans Lindesvärd, Göran Schultz, Jan-Erik Berglöf. Bilden på sista sidan är tagen av Magnus på Karlaplan i början av maj 2008. 14
Vi Östra Realare nr 33, 2009 Lunch på Sällskapet 70 år efter studentexamen Rekordet i jubileer (hittills) hålls av denna grupp ur 1938 års studentkull. Från vänster: Olle Hellberg, Arne Bergholm, Gösta Hägg, Kjell Nordström. Lennart Kleberg och Nils-Olof Lindgren. År 1938 tog 93 ynglingar studenten i Östra Real, varav 23 fortfrande fanns bland oss. 15
Vi Östra Realare nr 33, 2009 Till den hängivne samlaren: Femton lärarprofiler från gamla Östra Real av Brynolf Ström Föreningen har kommit över ett fåtal exemplar av denna eftertraktade, men sedan länge utgångna bok. Intresserade medlemmar erbjuds nu att köpa den (först till kvarn...). Priset är 495 kr (porto 30 kr tillkommer): Manschettknappar i lager! F.Ö.R. medlemmar har möjlighet att köpa de snygga manschettknapparna med skolans emblem. Manschettknapparna är den perfekta gåvan till den nybakade studenten, till jubilaren, och till alla dem som känner stolthet och glädje över att gå/ha gått i vår fina skola. Och de är inte förbehållna pojkar! De exklusiva manschettknapparna finns i två utföranden med försilvrat respektive förgyllt märke på blå emalj och kostar 395 kr respektive 450 kr per par. Porto tillkommer med 30 kr. Beställningar av boken och manschettknapparna sker enklast genom inbetalning på Plusgiro 3266-4, Föreningen Östra Realare. I samband med inbetalningen måste Du varsko Richard Livijn genom att ringa eller mejla: 070-6061866 resp. richard.livijn@apricatio.se. Richard svarar även på frågor. 16