INLEDNING TILL Löner och sysselsättning inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1987-1991. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1986-1990. Med innehållsförteckning, sammanfattning och parallelltitel på engelska: Wages, salaries and employment in the private sector. Föregångare: Löner. Del. 1, Tjänstemän inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1954-1986. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1953-1985. Löner. Del 2, Arbetare inom privat sektor / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1954-1986. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1952-1985 Efterföljare: Löner i Sverige / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1991-1993. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1982/1989-1990/1991. Löner och sysselsättning inom privat sektor. 1986. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2011. urn:nbn:se:scb-lonpr-1986
Löner och sysselsättning inom privat sektor 1986 SCB Sveriges officiella statistik Statistiska centralbyrån Stockholm 1987
Wages, salaries and employment in the private sector 1986 Official Statistics of Sweden Statistics Sweden Stockholm 1987 Tidigare publicering Previous publication Föreliggande publikation utgör en omarbetning och sammanslagning av tidigare böcker inom serien Sveriges officiella statistik (SOS): Löner Del 1 Tjänstemän inom privat sektor och Del 2 Arbetare inom privat sektor. Uppgifter för 1986 har tidigare publicerats i Statistiska meddelanden serie Am med nummer 26, 27, 35, 36, 37 och 57. This publication is a comprehension of the previous publication within the series Official statistics of Sweden: Wages Part 1: Salaried employees in different branches of private industries and Part 2: Wage-earners in the private sector. Data for 1986 have previously been published in Statistical Reports series Am numbered 26, 27, 35, 36, 37 and 57. Från trycket November 1987 Producent Statistiska centralbyrån, avdelningen för arbetsmarknadsstatistik Förfrågningar Arbetarlöner, industri, byggnadsverksamhet Arbetarlöner, övriga branscher Tjänstemannalöner Marja Talonpoika tel 08-783 47 79 Olle Sjöberg tel 08-783 46 64 Attis Björklund tel 08-783 46 69 1987, Statistiska centralbyrån ISBN 91-618-0168-2 ISSN 0283-8168 ALLF 410 7 081 GOTAB Stockholm 1987
Förord 3 I denna publikation återges de definitiva resultaten av 1986 års lönestatistiska undersökningar för arbetare och tjänstemän inom olika näringsgrenar i den privata sektorn. Redogörelser har tidigare publicerats i Statistiska meddelanden, serie Am. Föreliggande publikation utgör en omarbetning och sammanslagning av tidigare redovisning i SOS Löner: Tjänstemän inom privat sektor (Del 1) och Arbetare inom privat sektor (Del 2). Lönestatistik för offentligt anställda 1986 redovisas i SOS-publikationerna Löner och sysselsättning inom offentlig sektor: Statsanställda (Del 1) och Kommunal personal (Del 2). Boken är uppdelad i en textdel och en tabelldel. Textdelen är i denna årgång något ändrad jämfört med tidigare, i och med att information om arbetare och tjänstemän är integrerad så långt som det varit möjligt. I tabelldelen har de tio första tabellerna med löneuppgifter för tjänstemän samma uppläggning som föregående år. De därpå följande arbetarlönetabellerna har, till skillnad mot tidigare år, integrerats så att tabeller med liknande innehåll sammanförts för alla näringsgrenar. Datamaterialet är till stor del insamlat i samarbete med arbetsmarknadens parter, men en kompletterande insamling av företag som inte är organiserade i någon arbetsgivarorganisation har gjorts. Den slutliga bearbetningen sker av funktionen för lönestatistik inom privat sektor vid avdelningen för arbetsmarknadsstatistik inom SCB. Liksom tidigare publiceras endast en liten del av det tabellmaterial som finns att tillgå eller kan tas fram (se sista sidan). Publikationen har framställts av Jan Burehäll, Hanni Jeschke-Karlsson och Lars Erik Lindholm. Stockholm i november 1987 STEN JOHANSSON Lars Erik Lindholm
4 Innehåll 7 Inledning Den officiella lönestatistiken Statistikens innehåll Vad är lön? Befattnings- och yrkesklassificering 11 Lönenivå och löneutveckling Lönenivån i vissa näringsgrenar Löneutveckling 1981-1986 för kvinnor och män Lönerelation mellan kvinnor och män Länens relativa löneläge 1986 Löneutveckling 1981-1986 för kontors- ochförsäljningspersonalinom olika näringsgrenar 18 Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften 20 De anställdas arbetstider och yrken En tredjedel av de anställda är kvinnor Industrianställda fördelade på län Arbetstimmarnas fördelning Deltidsarbetets omfattning Antal anställda i olika befattningar och yrkesområden 29 Bakgrundsfakta Bakgrund Syfte och användning Mätperiod Statistikbegrepp Undersökningens omfattning Undersökningsmetod Insamling och bearbetning Organisationernas näringsgrenstäckning Undersökningens tillförlitlighet 33 Sammanfattning på engelska 35 Svensk-engelsk ordlista Contents Review Level and trends of wages and salaries Labour costs Hours of work and occupations of the employees Background Summary List of terms
5 Texttabeller Sid 38 A Löneutveckling för vuxna tjänstemän inom olika näringsgrenar 1979-1986 39 B Löneutveckling för vuxna tjänstemän inom industri 1947-1986 40 C Löneutveckling för vuxna arbetare inom olika näringsgrenar 1977-1986 43 D Löneutveckling för vuxna arbetare inom industri 1939-1986 Tabeller Tjänstemän 44 1 Medianer, kvartiler och aritmetiska medeltal 53 2 Fördelning efter löneintervall 62 3 Fördelning efter åldersgrupp 76 4 Fördelning efter yrkesnivå 88 5 Fördelning efter lönekomponenter 91 6 Fördelning efter arbetsställestorlek 93 7 Fördelning efter utbildningsgrupp 99 8 Fördelning efter storstadsområde 108 9 Fördelning efter län 126 10 Fördelning efter veckoarbetstid Arbetare 130 11 Fördelning efter löneelement 133 12 Fördelning efter löneelement och yrkesgrupp 137 13 Fördelning efter löneelement och skiftform 141 14 Medianer, kvartiler och aritmetiska medeltal i olika yrkesgrupper 144 15 Fördelning eftertimlöneklasseri olika yrkesgrupper 147 16 Fördelning efter ålder och yrkesgrupp 152 17 Fördelning efter arbetsställestorlek 159 18 Fördelning efter län 166 19 Fördelning efter storstadsområde 169 20 Fördelning efter storstadsområde, ålder och yrkesgrupp 179 21 Fördelning efter veckoarbetstid Tables in text A The development of salaries of adult employees by branch of industry in 1979-1986 B The development of salaries of adult employees in manufacturing in 1947-1986 C The development of wages of adult wage-earners by branch of industry in 1977-198 D The development of wages of adult wage-earners in manufacturing in 1939-1986 Tables Salaried employees 1 Medians, quartiles and aritmetic means 2 Distribution by salary 3 Distribution by age 4 Distribution by occupational level 5 Composition of salaries 6 Distribution by size of establishment 7 Distribution by groups of education 8 Distribution by metropolitan area 9 Distribution by county 10 Distribution by stipulated weekly duration of work Wage-earners 11 Distribution by wage element 12 Distribution by wage element and occupational group 13 Distribution by wage elements and shift work 14 Medians, quartiles and arithmetic means in different occupational groups 15 Distribution by wage and occupation 16 Distribution by age and occupation 17 Distribution by size of establishment 18 Distribution by county 19 Distribution by metropolitan area 20 Distribution by metropolitan area, age and occupational group 21 Distribution by stipulated weekly duration of work
6 Bilagor Sid 180 Näringsgren (SNI) 181 Kommuner i storstadsområden 182 Utbildningsgrupper 183 Blanketter och instruktioner för löneredovisning av tjänstemän respektive arbetare inom olika branscher Appendices Branch of industry (ISIC 1968) Communes in Metropolitan areas Groups of education Questionnaires and instructions of the surveys concerning salaries and wages in different branches of industry Teckenförklaringar - Intet finns att redovisa 0 Mindre än hälften av den använda enheten Uppgift inte tillgänglig eller för osäker att anges. Uppgift kan inte förekomma Symbols Magnitude nil Magnitude less than half of the unit Data not available or too uncertain to be published Data not applicable
Inledning Inledning 7 Den officiella lönestatistiken Statistiska centralbyråns undersökningar av löneförhållanden för arbetare respektive tjänstemän inom den privata sektorn omfattar nedanstående näringsgrenar. Gränsen mellan vad som benämns arbetare och tjänstemän har förändrats över tiden och varierar mellan olika branscher. I denna redovisning sker avgränsningen enligt den normalt avtalsmässiga tillhörigheten. Antal anställda som ingår i redovisningen av löner inom privat sektor 1986, 1000-tal 1) SNI=Svensk standard för näringsgrensindelning, se bilaga. Löne- och sysselsättningsstatistik Ovanstående antalsuppgifter ger inte någon korrekt bild av sysselsättningen inom den privata sektorn, utan visar endast att ca 1,5 milj anställda ingår i SCBs lönestatistik. SCBs statistik omfattar endast löner för anställd personal med marknadsmässig lönesättning och vilkas löner i regel är föremål för förhandling mellan arbetsgivare och arbetstagareförbund. Detta innebär att löneuppgifter saknas för tre typer av anställda. Dels ingår inte högre chefer samt ägare och delägare som är anställda i aktiebolag, dels inte heller praktikanter, yrkesskoleelever, anställda med provtjänstgöring och personal med nedsatt arbetsförmåga. Personal som arbetar ideellt, politiskt eller religiöst har ofta inte heller någon marknadsmässig lönesättning och ingår därför inte.
8 Inledning Näringsgrenar saknas Löneuppgifter saknas också för vissa branscher. För tjänstemän saknas uppgifter främst för landtransport (SNI71), uppdragsverksamhet (SNI 83), renhållningsverksamhet (SNI 92), undervisning, forskning, sjukvård (SNI 93) och rekreation och kulturell service (SNI 94). Fr o m 1987 års statistik kommer täckningen att förbättras inom vissa av dessa områden. För arbetarområdet saknas fortfarande bl a renhållningsverksamhet (SNI 92). Statistiksamarbete Uppgifterna till lönestatistiken insamlas från företag och arbetsställen. Samarbete sker med arbetsmarknadens parter på så sätt att dessa svarar för insamling och granskning av primäruppgifter från sina medlemsföretag. Arbetsmarknadsparternas andel av statistikmaterialet varierar mellan 60 och 90 procent i de olika branscherna. För övriga företag gör SCB en kompletterande insamling. Uppgifterna används av parterna i det centrala och lokala förhandlingsarbetet och håller hög kvalitet. Genom statistiksamarbetet undviks att SCB gör en extra insamling från företagen. Se bakgrundsfakta på sidan 29. Lönestatistiken grundar sig i regel på individuella uppgifter om varje persons anställningsrelation. Undantag är husbyggnadsindustri och några avtalsområden inom tillverkningsindustri där uppgifterna för arbetare samlas in i summarisk form. På grund av detta är resultatrapporteringen inom tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet summarisk. Det medför att uppgift om antal anställda, åldersfördelning och lönespridning inte kan ges för dessa näringsgrenar. Uppgift om kön och vuxen eller minderårig redovisas alltid. Annan statistik Denna publikation ger en sammanställning av den årliga lönestatistiken. Vid SCB finns även kortperiodisk statistik. För industriarbetare finns månatlig sysselsättnings- och lönestatistik medan det för industritjänstemän, byggnadsarbetare och anställda inom varuhandel finns kvartalsvis lönesumme- och sysselsättningsstatistik. Resultaten från dessa statistikgrenar redovisas i Statistiska meddelanden, serie Am. Arbetskraftskostnader Med utgångspunkt från den månatliga lönestatistiken, kompletterad med uppgifter från årsstatistiken och vissa lönekostnadspåslag, görs beräkningar av den totala arbetskraftskostnaden per timme för industriarbetare. Dessa beräkningar görs kvartalsvis och resulterar i ett arbetskostnadsindex (AKI). Motsvarande arbetskostnadsberäkningar görs årligen för industritjänstemän med utgångspunkt från statistiken över månadslönen i augusti (AKT). Statistikens innehåll Den årliga lönestatistiken innehåller information om löneläge, lönespridning och förtjänstutveckling inom olika näringsgrenar, geografiska områden och yrkesområden, i vissa fall även inom åldersgrupper. Statistiken belyser också sysselsättningsförhållanden som hel- och deltid, ordinarie arbetstid per vecka, dag-/skift-/underjordsarbete, ackordsarbete, övertidsarbete. Tjänstemän För tjänstemän redovisas uppgifter om den totala genomsnittliga månadslönen. Den består av en stipulerad fast månadslön, ett genomsnitdigt värde per månad av naturaförmåner som fri lunch, fri bil och bostadsförmåner samt dessutom ett genomsnittligt värde av provision, tantiem, produktionspremier, gratifikationer, skift- och OB-tillägg.
Inledning 9 Dessa tre löneelement redovisas separat i tabell 5, men i övriga tabeller redovisas den totala genomsnittliga månadslönen. För deltidsanställda räknas lönen om, så att den motsvarar lön vid heltidsanställning. Detta sker med ledning av uppgift om personens ordinarie veckoarbetstid samt branschens veckoarbetstid för heltidsanställda. Arbetare Statistiken för arbetare är uppbyggd som en timförtjänststatistik. Genomsnittlig timförtjänst beräknas genom att summan av den utbetalda lönen för en viss period divideras med faktiskt arbetade timmar under motsvarande period. I de fall månadslöner förekommer, räknas de om av företagen enligt av SCB angiven metod, så att lön för arbetad tid och lön för ej arbetad tid kan redovisas separat Timförtjänsten redovisas uppdelad på olika löneelement enligt tabell 11. Tidlön avser en genomsnittlig ersättning för dem som enbart har fast lön. Som ackordslön redovisas all rörlig lön, även biandackord. Förutom rörliga prestationstillägg som redovisas som ackord, Vad är lön? Begreppet lön för den enskilda indivden är i allmänhet liktydigt med den kontanta ersättning ett arbete ger. Värdet av lönen påverkas emellertid av många faktorer. Hur många timmar per vecka måste man arbeta för att få en viss lön? Vilken tid på dygnet måste man arbeta? Hur lång är semestern? Dessa förhållanden liksom många andra bör beaktas när en lön jämförs med en annan. I den officiella lönestatistiken definieras lön som den kontanta ersättning per tidsenhet ett arbete ger, inklusive värdet av vissa förmåner. De löner som redovisas är ett genomsnitt av olika personers löner inom olika näringsgrenar. Det innebär att det finns individer och grupper som ligger både över och under detta genomsnitt. Det är därför viktigt att komma ihåg att den löneutveckling som redovisas infinns det rörliga tillägg knutna till arbetstiden, t ex övertidstillägg och skifttillägg, vilka kan utföras antingen på tidlön eller ackord. Dessa tillägg redovisas i relation till det totala antalet arbetade timmar. Vid månadslön erhålls en fastställd lön per månad oberoende av hur många helgdagar månaden innehåller. Vid timlön påverkas lönen per månad direkt av antalet helgdagar och semesterdagar. För att kompensera detta lönebortfall utgår som regel särskild helglön och semesterlön. Dessutom kan vissa naturaförmåner förekomma, vilka redovisas separat. I arbetarstatistiken redovisas tre lönebegrepp: A- lön som omfattar ersättning vid tidlönsoch ackordsarbete, fl- lön (= lön för arbetad tid) som förutom A-lön inkluderar övertids- och skifttillägg. C- lön som omfattar samtliga löneelement, dvs B-lön kompletterad med helgdags- och semesterlön samt naturaförmåner. te återspeglar individens utveckling utan branschens genomsnittliga lönekostnadsutveckling. Vid jämförelse av lönenivån mellan olika branscher/kollektiv för olika år bör man tänka på att sammansättningen med avseende på kön, yrke, ålder, företagsstorlek, skiftarbete, arbetstidslängd o d har betydelse för löneläget Andelen kvinnor och män i en bransch kan t ex ha betydelse för löneläget, då många kvinnor har yrken med lägre löner. Som kompensation för t ex sämre arbetsmiljö eller att arbetstiden till viss del är förlagd till nätter och helger, är veckoarbetstiden förkortad inom skiftintensiva branscher. Ersättningen per arbetad timme blir i dessa branscher väsentligt högre. Månadslönen kan däremot vara lika stor.
10 Inledning Befattnings- och yrkesklassificering För tjänstemän tillämpas i regel individuell lönesättning, vilket medfört ett behov av statistisk information om olika typer och svårighetsgrader av tjänstemannaarbeten. Arbetsmarknadens parter har utarbetat ett sådant system kallat Befattningsnomenklatur för Tjänstemän (BNT). Denna omfattar ca femtio befattningsfamiljer (=yrkesområden) kombinerade med sju befattningsnivåer ^svårighetsgrader). Tjänstemän som arbetar vid ett företag anslutet till en arbetsgivarorganisation klassificeras enligt detta system. I det av SCB insamlade materialet sker befattningsklassificering i femton yrkesområden och fyra yrkesnivåer. Vilka dessa är framgår av instruktionen till uppgiftslämnarna i bilagedelen. Organisationernas betydligt mer omfattande nomenklatur kodas vid bearbetningen om till SCBs yrkesområden. Klassificeringen bygger på två grundbegrepp: -yrkesområde (verksamhet) vilket definierar typiska arbetsuppgifter För arbetare saknas denna typ av klassificering. Indelningen på yrken/yrkesgrupper är oenhetlig mellan olika kollektivavtal och någon gemensam yrkesnomenklatur finns inte. Inom många avtalsområden tillämpas en strikt indelning (t ex vuxen med fem år i yrket), inom andra finns tre till fyra nivåer efter kvalifikation men utan information om individens yrke, medan åter andra avtalsområden kan innehålla en mycket detaljerad yrkeskod. För yrken som är något udda vid arbetsplatsen eller inom branschen kan lämplig kod saknas. Detta medför en viss undertäckning i statistiken. -yrkesnivå (arbetets svårighetsgrad) mätt i antal underställd personal, självständighet i arbetet eller ansvar.
Lönenivå och löneutveckling Lönenivå och löneutveckling 11 Lönenivån i vissa näringsgrenar Löneutvecklingen som redovisas i SCBs statistik innehåller både lönehöjningar som bestämts i de centrala avtalen mellan organisationerna på arbetsmarknaden och höjningar som följer av lokala lönelyft utöver avtal, sk löneglidning. Dessutom ingår löneförändringar till följd av strukturella förändringar i statistikmaterialet Exempel på sådana ges härintill. Nedläggning eller tillkomst av företag med ett annorlunda löneläge. Om t ex ett höglöneföretag läggs ned, sänks den genomsnittliga lönen i branschen. Ändrad åldersammansättning. Om pensionsavgångar ersätts med yngre arbetskraft sänks lönenivån. Ändrad yrkessammansättning. Om t ex lägre tjänstemän inte ersätts, eller ersätts med mer kvalificerad personal, höjs det genomsnitdiga löneläget. Tjänstemän Nedanstående tablå visar lönenivån för tjänstemän i olika näringsgrenar. Den genomsnittliga månadslönen oavsett yrkesnivå skiljer ca 900 kronor mellan den högsta och den lägsta branschen. Eventuella skillnader i fördelning på yrkesområden och yrkesnivåer framgår av sysselsättningsavsnittet. Uppgifterna nedan avser personal inom samtliga yrkesområden, dvs både kontors-, teknisk och arbetsledande personal. Månadslön och löneutveckling i olika näringsgrenar 1986 Hel- och deltidsanställda tjänstemän oavsett kön Den stora ökningen mellan 1985 och 1986 för banker och forsäkringsbolag beror på att statistiken för 1985 inte innehöll vissa höjningar som trädde i kraft 1 april detta år.
12 Lönenivå och löneutveckling Arbetare För arbetare ger SCBs statistik ingen enhetlig uppdelning på ansvarsnivåer, utan endast branschgenomsnitt. Viss uppdelning förekommer dock inom tex varuhandel med särskiljande av personal i biträdesställning respektive "förste man" i förhållande till annan personal. Här följer en sammanfattning av den genomsnittliga timförtjänsten inom olika näringsgrenar. Om den timförtjänstnivå (inklusive helglön och semesterlön) som redovisas här skall jämföras med en månadslön, motsvarar den en årlig arbetstid på ca 1 800 tim eller i genomsnitt 150 timmar per månad. I diagrammet nedan visas löneutvecklingen mellan 1985 och 1986 för arbetare och tjänstemän inom huvudnäringsgrenarna. Genomsnittlig timförtjänst och löneutveckling i olika näringsgrenar 1986 C-lön = total timförtjänst inkl samtliga tillägg Semesterlönredovisasinom vissa branscher endast fr o m 1986. För dessa finns inte någon total genomsnittlig timförtjänst beräknad 1985. Löneutveckling för arbetare och tjänstemän i olika näringsgrenar 1985-1986
Lönenivå och löneutveckling 13 Löneutveckling 1981-1986 för kvinnor och män Tjänstemän Som framgår av tablån nedan var löneutvecklingen 1985/86 för hel- och deltidsanställda tjänstemän ca 7 % för både män och kvinnor. Ökningen redovisas även i antal kronor. Eftersom män i större utsträckning än kvinnor finns i högre ansvarsnivåer/lönelägen, är krontalsökningen större för män även vid samma eller ibland tom lägre procentuell ökning. I tablån visas även motsvarande löneökningar under fem år från 1981. Med något undantag har löneutvecklingen i olika branscher varit relativt likartad under denna period. Månadslön och löneutveckling 1981-1986 i olika näringsgrenar Hel- och deltidsanställda tjänstemän Den större ökningen mellan 1985 och 1986 för banker ochförsäkringsbolagberor på att 1985 års redovisade lön inte innehöll vissa höjningar per 1 april. Tjänstemän. Löneutveckling för kvinnor och män i olika näringsgrenar 1985-1986
14 Lönenivå och löneutveckling Arbetare Den genomsnittliga totala timförtjänsten för arbetare ökade med ca 7 procent mellan 1985 och 1986.1 tablån nedan återges lönenivåerna under 1981,1985 och 1986 samt förändringen i kronor och procent mellan åren. Timförtjänst och löneutveckling 1981-1986 i olika näringsgrenar C- lön = total timförtjänst inkl samtliga tillägg Semesterlön redovisas inom vissa branscher endast from 1986. För dessa finns inte någon total genomsnittlig timförtjänst beräknad 1985 och tidigare. Arbetare. Löneutveckling för kvinnor och män i olika näringsgrenar 1985-1986
Lönenivå och löneutveckling 15 Lönerelation mellan kvinnor och män Den genomsnittliga lönen för kvinnor i relation till männens lön framgår av nedanstående tablå. Inom arbetarkollektivet är lönespridningen mycket liten och trots olikheter i arbete på ackord, övertid och skift är kvinnornas förtjänst ca 90 procent av männens. Inom tjänstemannakollektivet är skillnaden större, vilket beror på att skillnaderna i lön mellan olika arbeten är större. Om yrkesområden och Kvinnors lön i relation till mäns lön 1986 för tjänstemän och arbetare, procent nivåer används som utgångspunkt vid jämförelsen minskar löneskillnaderna, dvs nivåindelningen fungerar som en indelning efter lön och med en mindre spridning och mer utjämnade löner mellan män och kvinnor som följd. Inom tekniskt arbete, med stor antalsmässig dominans av män, är löneskillnaden mellan könen betydligt mindre. 1) Exkl företagsledare och personal i direktionsställning Löneskillnaderna kvarstår vid jämförelse mellan olika åldersgrupper, dvs de beror inte främst på att män och kvinnor har olika åldersstruktur. Löneskillnaden mellan män och kvinnor är minst i de yngsta åldersklasserna. Med stigande ålder ökar skillnaden i och med att lönespridningen ökar. En viss utjämning av löneskillnaden mellan kvinnor och män har skett under de senaste tio åren. Nedan återges branschgenomsnitten för arbetare respektive tjänstemän 1976,1981 och 1986. Lönerelation mellan kvinnor och män, procent Utveckling under tio år
16 Lönenivå och löneutveckling Länens relativa löneläge 1986 I tablån nedan visas den genomsnittliga timförtjänsten för industriarbetare och månadslönen för industritjänstemän i olika län. Båda uppgifterna avser män och kvinnor sammantagna. För arbetare används C-lön, dvs total timförtjänst inkl samtliga tillägg. Tjänstemännens lön avser både hel- och deltidsanställda där lön för deltid räknats upp till heltid. Jämförelse har även gjorts med genomsnittslönen för riket Inte oväntat är det relativa löneläget högst i storstadslänen, medan Jämdands län ligger lägst för både arbetare och tjänstemän, vilket delvis beror på att länet domineras av trävaruindustri med relativt lågt förtjänstläge. Spännvidden mellan län med högst resp lägst genomsnittligt löneläge är ca 12 kr/tim för arbetare och drygt 1 800 kr/månad för tjänstemän. I båda fallen innebär det teoretiskt en skillnad i årslön för en heltidsanställd på drygt 20 000 kronor. Timförtjänst och månadslön samt relativt löneläge inom industri 1986
Lönenivå och löneutveckling 17 Flera av norrlandslänen har ett högre relativt löneläge är genomsnittet. För arbetare sammanhänger detta till viss del med att en stor del av sysselsättningen finns inom processindustrierna med stor skiftandel respektive inom gruvindustrin med stor andel underjordsarbete. Vid dessa arbetstidsarter har en arbetare kortare arbetstid per vecka, vilket kompenseras med högre ersättning per arbetad timme, så att den erhållna lönen per månad skall bli oförändrad. Även tjänstemän har en kortare veckoarbetstid vid skiftarbete. Löneutveckling 1981-1986 för kontors- och försäljningspersonal inom olika näringsgrenar I tidigare avsnitt har lönenivån och löneutvecklingen i olika näringsgrenar belysts, liksom utvecklingen för kvinnor och män. Nedan visas utvecklingen under fem år i olika yrkesnivåer. Yrkesområdet kontors- och försäljningspersonal är utvalt, beroende på att det är bäst representerat inom de olika näringsgrenarna. Månadslöneökning inom olika yrkesnivåer och näringsgrenar 1981-1986 Kontors- och försäljningspersonal
18 Arbetsgivarens kostnader Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften SIAK- standard Arbetsgivarens kostnader för arbetskraften omfattar såväl ersättning till arbetstagaren som arbetsgivaravgifter (=sociala avgifter). För definition av arbetskostnadsbegreppen finns en standard - Svensk standard för indelning av arbetskraftskostnader mm (SIAK) - som utarbetats av SCB i samarbete med arbetsmarknadens parter. Standarden omfattar: lön för arbetad tid (SIAK 1) lön för ej arbetad tid (SIAK 2) andra kontanta ersättningar och naturaförmåner (SIAK 3) avtalsbestämda arbetsgivaravgifter (SIAK 4) lagstadgade arbetsgivaravgifter (SIAK 6) kostnader för utbildning, sjuk- och hälsovård (SIAK 5) kostnadsersättningar (SIAK 8) De två sistnämnda är mycket svåra att kvantifiera och ingår inte i SCBs avgränsning vid arbetskostnadsberäkningarna. Arbetsgivaravgifternas storlek 1986 Påslag på bruttolönesumman Under 1970-talet ökade arbetsgivaravgifterna betydligt snabbare än de direkta lönekostnaderna. De lagstadgade kostnaderna har ökat från ca 24 procent av lönesumman 1975 till drygt 36 procent 1986. Nya avgifter som tillkommit under perioden är avgifter till vuxenutbildning (1976), arbetsmarknadsutbildning (1976), delpension (1976), barnomsorg (1977) och allmän löneavgift (1983). Den allmänna arbetsgivaravgiften upphörde 1978. De avtalsbestämda avgifterna är kostnader som fastställs i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Storleken på dessa avgifter har varit relativt konstant under perioden, även om ändamålet varierat
Arbetsgivarens kostnader 19 I tablån nedan visas arbetsgivarens arbetskraftskostnad 1981 och 1986 för en genomsnittlig industriarbetare och industritjänsteman. Uppgifterna är hämtade från de löpande beräkningarna av Arbetskostnadsindex för arbetare respektive tjänstemän inom industri. Dessa beräkningar görs för mittmånaden i varje kvartal för arbetare (AKI) samt en gång per år för tjänstemän (AKT). Basår samt indexvärden för 1986 framgår av tablån nedan. Arbetskraftskostnad för en genomsnittlig industriarbetare respektive industritjänsteman 1981 och 1986 Arbetsgivarens kostnader för arbetare i november 1986
20 Arbetstider och yrken De anställdas arbetstider och yrken En tredjedel av de anställda är kvinnor Lönestatistiken inom den privata sektorn redovisas för ettflertalolika näringsgrenar. Industrin är störst av dessa med närmare 800 000 anställda varav 588 000 män och 208 000 kvinnor. Inom varuhandeln finns 140 000 män och 168 000 kvinnor - sammanlagt 308 000 anställda. Byggnadsindustrin, som är ett mycket mansdominerat verksamhetsområde, sysselsätter 127 000 män och knappt 10 000 kvinnor, sammanlagt 137 000 anställda. Detta ger sammantaget mer än 1,2 miljoner anställda inom de tre näringsgrenarna ovan. Av dessa drygt 1,2 miljoner är 855 000 män och 386 000 kvinnor, dvs 31 procent kvinnor. Dessutom ingår i denna redovisning ytterligare ett antal mindre näringsgrenar med sammanlagt närmare 250 000 anställda. Antalsuppgifterna avser endast anställda som ingår i lönestatistiken, vilket inte är detsamma som det faktiska antalet anställda. Av de som inte ingår kan nämnas minderåriga (yngre än 18 år) respektive äldre än 64 år. Arbetskraftsundersökningarna (AKU) redovisar andra, högre siffror över antalet anställda inom olika branscher jämfört med lönestatistiken. Skillnaderna förklaras i huvudsak av olikheter i mätmetod. AKU har en generös definition av anställda (det räcker att ha varit anställd en timme under mätveckan). I enlighet med beskrivningen i inlednings avsnittet på sidan 7 finns det i huvudsak tre olika typer av orsaker till att en person inte blir redovisad som anställd i den företagsbaserade lönestatistiken. De båda undersökningarna kompletterar varandra och genom den företagsbaserade lönestatistiken kan man i vissa fall få en mer detaljerad information om sysselsättningen än vad AKU kan ge. Antal anställda inom vissa näringsgrenar 1976 och 1986 Fördelning efter arbetare och tjänstemän
Arbetstider och yrken 21 Av tablån påföregåendesidaframgåratt det på arbetarsidan är vanligast med kvinnliga arbetstagare inom varuhandeln där de utgör 68 procent av de anställda. Minst vanligt är det inom byggnadsindustrin med endast 1 procent kvinnliga arbetstagare. För tjänstemän är andelen kvinnor störst inom varuhandeln med 36 procent och minst inom byggnadsindustrin med 26 procent. Andelen tjänstemän, av det totala antalet anställda, varierar från 24 procent inom byggnadsindustrin och 31 procent inom industrin till 43 procent inom varuhandeln enligt lönestatistiken. Antal faktiskt arbetade timmar För arbetarområdet mäts antalet arbetade timmar under den aktuella mätperioden andra kvartalet 1986. En heltidsanställd person med åtta timmars arbetsdag, som inte är frånvarande och inte arbetar övertid, förväntas arbeta 480 timmar under detta kvartal. Under ett kalenderår motsvaras detta av ca 1 800 timmar. För tjänstemannaområdet mäts inte antalet faktiskt arbetade timmar utan endast den överenskomna veckoarbetstiden. I tablån nedan visas antalet arbetade timmar inom några näringsgrenar fördelade efter kvinnor och män. Av näringsgrenarna i tablån har industrin det absolut största antalet arbetstimmar med drygt 209 miljoner under andra kvartalet. Jordbruk och skogsbruk har det minsta antalet med 5,6 miljoner timmar. Kvinnornas andel av timmarna varierar från 1 procent inom byggnadsindustrin till 74 procent inom detaljhandeln. Inom industrin som helhet är kvinnornas andel av timmarna 21 procent Näringsgrenar med stor andel kvinnor är detaljhandel, textilindustri och livsmedelsindustri. Näringsgrenar med mycket stor andel män är länt- och skogsbruk, järn- och stålverk, byggnadsindustri, åkerier och bussföretag. Antal arbetade timmar för arbetare inom olika näringsgrenar andra kvartalet 1986
22 Arbetstider och yrken Industrianställda fördelade på län I det som följer redovisas uppgifter på länsnivå för industrin. I tablån nedan visas andelen arbetare och tjänstemän per län, i procent av respektive rikstotal. För arbetare har beräkningarna gjorts med utgångspunkt från antalet arbetade timmar inom industrin under andra kvartalet 1986.1 hela riket uppgick antalet arbetade timmar inom industrin till 209 miljoner. För tjänstemännen har antalet hel- och deltidsanställda tjänstemän inom industrin under augusti månad 1986 varit underlag vid beräkningarna. I hela riket uppgick antalet tjänstemän inom industrin till 246 000. Det framgår att en stark koncentration av industrins tjänstemän finns i de tre storstadslänen Stockholm, Göteborg/Bohus och Malmö med sammanlagt 41 procent av de inom industrin anställda tjänstemännen. Motsvarande andel arbetstimmar för arbetare är sammanlagt 25 procent. Av hela rikets befolkning finns 37 procent i de tre storstadslänen. I de tre nordligaste länen Jämtland, Västerbotten och Norrbottenfinns4 procent av tjänstemännen och 7 procent av arbetarna inom industrin. Detta kan jämföras med att 8 procent av befolkningen finns i dessa tre län. Andel arbetare (arbetstimmar) och tjänstemän inom industrin per län, i procent av respektive rikstotal (Hela riket=100 %)
Arbetstider och yrken 23 Arbetstimmarnas fördelning För arbetarområdet mätstimmarvid övertids-, skift- och ackordsarbete separat, vilket inte är fallet för tjänstemannaområdet I tablån nedan följer en kortfattad redovisning av dessa tidskomponenter. Ackordsarbete Andelen ackordsarbete varierar mellan olika näringsgrenar. Inom delar av industrin är ackordsarbete mycket vanligt och inom t ex transportmedelsindustrin (SNI 384) är andelen 64 procent 1986. Andra näringsgrenar med stor andel ackordsarbete är massa- och pappersindustrin (SNI 341) samt jord- och stenindustrin (SNI 36) med 51-52 procent ackordstimmar. Inom lantbruk (SNI 11101), grafisk industri (SNI 342) och bussföretag (SNI 7112) är andelen ackords arbetade timmar mindre än tre procent, vilket är den lägsta nivå som redovisas för någon näringsgren. Ackordsandel och övertidsvolym för män och kvinnor inom några näringsgrenar 1986, procent Övertidsvolym för män och kvinnor i olika industribranscher 1986
24 Arbetstider och yrken Övertidsarbete övertidsarbetets andel av de arbetade timmarna varierar kraftigt mellan olika näringsgrenar, från 0,7 procent inom detaljhandeln (SNI 62) till 10 procent inom stuveriverksamhet (SNI 71232). Inom industrin är det vanligast med övertidsarbete inom transportmedelsindustrin (SNI 384) och massa-, pappersindustrin (SNI 341) med 5,7 resp 5,0 procent av timmarna. Skiftarbete Andelen skiftarbete mäts endast för industrin och ett fåtal andra mindre näringsgrenar. För industrin som helhet uppgår andelen 2-skiftsarbete till 15 procent och andelen 3-skiftsarbete till 9 procent, dvs sammanlagt uppgår den totala andelen skiftarbetade timmar till 24 procent av de arbetade timmarna. 3-skiftsarbete kan bedrivas antingen i intermittent eller i kontinuerlig form. Vid intermittent skiftarbete görs uppehåll vid veckoslut och helger medan kontinuerlig drift drivs i stort sett året runt. Av 3-skiftsarbetet är en tredjedel intermittent och två tredjedelar kontinuerligt Av tablån framgår att typiska branscher med stor andel skiftarbete är massaindustrin och järn-, stålindustrin med 54 respektive 50 procent skiftarbete. För maskinindustri och livsmedelsindustri är andelen skiftarbete mindre än 20 procent Vad gäller fördelningen på kön framgår det att andelen 2-skiftsarbete ofta är högre för kvinnor än för män. För 3-skiftsarbete gäller motsatsen och det är dubbelt så vanligt med 3-skiftsarbete bland män som bland kvinnor. Inom industrin som helhet är andelen 2- skiftsarbete 15 procent för både män och kvinnor medan andelen 3-skiftsarbete är 10 procent för män och 5 procent för kvinnor. Vid skiftarbete är veckoarbetstiden kortare än normalt Vid 3-skift ofta 34-36 timmar per vecka oä vid 2-skift ca 39 per vecka. Det medför att andelen arbetare med skiftarbete är något högre än ovanstående andelar uttryckta i andel timmar. Andel skiftarbete med fördelning på skiftform och kön andra kvartalet 1986
Arbetstider och yrken 25 Deltidsarbetets omfattning Uppgifter om deltidsarbetets omfattning finns för hela tjänstemannaområdet utom hotelloch restaurangverksamhet och för delar av arbetarområdet, dock inte för industri och byggnadsverksamhet Tjänstemän Inom tjänstemannaområdet är det mycket vanligt med deltidsarbete biandkvinnor, men relativt ovanligt bland män. Omkring 40 procent av kvinnorna är deltidsarbetande men endast 3 procent av männen. De flesta av de deltidsanställda männen är över 60 år och har delpension. För kvinnor är deltidsarbetet vanligt förekommande i alla ålderklasser från 25-29 år till och med 60-64 år. Detta framgår av diagrammet på nästa sida där antal heltids- och deltidsanställda i samtliga ålderklasser är angivna. Där framgår även att den vanligaste åldersklassen är 40-44 år för både män och kvinnor. Arbetare Inom arbetarområdet är det huvudsakligen för två stora näringsgrenar, varuhandel och hotelloch restaurangverksamhet, som uppgifter om deltidsarbete redovisas. Inom varuhandel deltidsarbetar 72 procent av kvinnorna och 15 procent av männen medan motsvarande uppgifter för hotell- och restaurangverksamhet är 90 procent av kvinnorna och 86 procent av männen. Deltidsarbetet dominerar således kraftigt bland kvinnlig butikspersonal och för hotelloch restauranganställda oavsett kön. Deltidsarbetet har minskat Under perioden 1976-1986 ökade andelen deltidsanställda kraftigt inom tjänstemannaområdet fram till 1983 för att därefter minska påtagligt Inom arbetarområdet har likaså ökningen av deltidsanställda varit stor fram till 1983 för att därefter inom varuhandeln stagnera på denna nivå. Hotell- och restaurangverksamhet visar en fortsatt ökning av andelen deltidsanställda och 1986 utgjorde dessa 86 procent av männen och 91 procent av kvinnorna. För kvinnliga industritjänstemän var andelen deltidsarbetande 32 procent 1976 men de närmast därpå följande åren fram till 1983 inträffade en kraftig ökning till 45 procent Antal anställda och deltidsarbete med fördelning efter näringsgren och kön 1986
26 Arbetstider och yrken Detta blev dock vändpunkten och 1986 hade andelen deltidsarbetande minskat till 40 procent. För manliga industritjänstemän har utvecklingen varit likartad fast på nivån 1-4 procent Inom tjänstemannaområdet gäller samma utveckling även för byggnadsverksamhet och varuhandel. För kvinnliga handelsanställda inom arbetarområdet ökade deltidsandelen från 69 till 74 procent mellan 1976 och 1983 för att 1986 ha minskat något till 73 procent Deltidsarbetets omfattning under perioden 1976-1986 inom vissa näringsgrenar, med fördelning på kategori och kön Industritjänstemännens deltidsarbete efter ålder 1986
Arbetstider och yrken 27 Antal anställda i olika befattningar och yrkesområden I inledningsavsnittet beskrevs hur befattnings- /yrkesnomenklaturen för tjänstemän är uppbyggd. Där påpekades även att det inte fanns någon generell nomenklatur för arbetare. Tjänstemän I några tablåer i detta avsnitt visas hur befattnings-/ yrkesstrukturen ser ut för tjänstemän i vissa näringsgrenar. Som framgår är det enbart inom industri som andelen tekniker är stor. Att andelen tekniker är så liten inom byggnadsindustri beror på att mycket av utvecklingsarbetet sker inom fristående arkitekt- och konsultbolag. Andelen arbetsledare är däremot mycket stor inom byggnadsindustri. Andelen tjänstemän inom respektive nivå har förändrats under de senaste fem åren. Det har skett en relativt kraftig förskjutning från de lägre nivåerna "rutinarbete" och "kvalificerat arbete" till nivån "självständigt kvalificerat arbete". Denna nivå visar en ökning av motsvarande omfattning. Andelen personer i "ledande ställning" är i stort oförändrad under denna period. Dessa relativa förskjutningar gäller för både män och kvinnor. Förskjutningarna är troligen en följd av det ökade införandet av ny teknik och bortrationaliserandet av enklare arbetsuppgifter. Det kan även vara en följd av en medveten eller omedveten uppklassificering av enskilda tjänster i det lokala förhandlingsarbetet för att motivera lönelyft. Fördelning av tjänstemän på yrkesområden 1986 Hel- och deltidsanställda oavsett kön
28 Arbetstider och yrken Andel kontors- och försäljningspersonal i olika branscher 1986 Hel- och deltidsanställda Arbetare För arbetare finns som tidigare nämnts inte motsvarande nivågrupperade yrkesnomenklatur, som är jämförbar över hela arbetarkollektivet. Inom respektive bransch tillämpas i stället en klassificering som är anpassad till det egna området Nedan följer en bild av strukturen inom vissa branscher där individdata funnits att tillgå. Bland butikspersonal finns i statistiken en differentiering på vissa undergrupper. Här framgår att 16 procent av män och 4 procent av kvinnor klassas som "förste man", medan 76 procent respektive 87 procent är kodade butiksbiträden. Som styckmästare kodas 5 procent av män och mindre än 1 procent av kvinnor medan 9 procent av kvinnorna klassas som butikskassör. Inom hotell och restauranger är, bland ekonomipersonalen, 78 procent av kvinnorna restaurangbiträden, jämfört med knappt 50 procent av männen. Arbetare fördelade efter yrkesgrupper 1986
Bakgrundsfakta Bakgrundsfakta 29 Bakgrund Officiell lönestatistik för tjänstemän inom industri har funnits sedan 1913. Varuhandel började bearbetas 1945 och 1948 tillkom banker och försäkringsbolag. Tjänstemän inom byggnadsverksamhet ingår fr o m 1955, apotek började redovisas 1953 men först 1973 omfattas all pesonal inom branschen och 1972 inkluderades restaurangtjänstemän i statistiken. För arbetare inom industri, byggnadsverksamhet, länt- och skogsbruk har officiell lönestatistik publicerats sedan 1910- talet. På 1940-talet tillkom lönestatistik över anställda inom varuhandel och på 1950-talet utökades insamlingen med statistik över arbetare inom hotellnäringen och transportsektorn. Lönestatistiken utarbetas sedan 1955 i samarbete med Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Formerna för samarbetet reglerades i ett avtal 1969 mellan SCB, SAF och Landsorganisationen (LO) i vilket även principerna för kostnadsersättningar fastlades. Samarbetsavtal har senare även slutits med Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO), Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA) och Arbetsgivareföreningen SFO. Statistiksamarbete sker även med Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation (B AO) och medförsäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation (FAO). Samarbetet mellan SCB och arbetsgivarorganisationerna samt arbetstagarparterna har tillkommit för att undvika dubbelinsamling av statistik, då arbetsgivarorganisationerna årligen insamlar löneuppgifter för förhandlingsstatistiken. SCB gör en kompletterande undersökning bland företag som inte är organisationsanslutna. Den slutliga bearbetningen och sammanställningen av den officiella lönestatistiken utförs av SCB. Till skillnad från arbetsmarknadsparternas statistik som är fördelad på förbund och avtalsområden, sker den officiella redovisningen enligt Svensk standard för näringsgrensindelning (SNI), vilken är direkt knuten till den internationella standarden ISIC 1968. Syfte och användning Statistiken avser att belysa lönenivå, lönestruktur och löneutveckling för arbetare och tjänstemän i olika näringsgrenar, yrken och geografiska områden inom den privata sektorn. Resultaten används av arbetsmarknadens parter, företag, forskare, institutioner och massmedia samt av många privatpersoner (det allmänna informationsbehovet). Resultaten används dessutom av SCB för beräkning av vissa komponenter i en kvartalsvis arbetskostnadsindex för industriarbetare samt för en årlig arbetskostnadsindex for industritjänstemän. Mätperiod Tjänstemän Undersökningen omfattar anställda den 1 augusti. Lönebeloppen avser augusti månad eller för vissa delkomponenter ett beräknat genomsnittligt värde per månad. Mättidpunkten vid apotek är den 1 november och för banker och försäkringsbolag den 1 januari. Mätmånaden är i regel representativ för året utom under enstaka år då de avtalsmässiga höjningarna ännu inte trätt i kraft vid årets början eller då engångsbelopp utbetalas retroaktivt Arbetare Uppgifterna avser andra kvartalet 1986 med undantag för hotell och restauranger som avser september 1986. Bakgrunden till valet av tre månader som mätperiod är att oregelbundenheter i ackordsöverskott till stor del utjämnas. Dessutom överensstämmer timförtjänstskattningar för andra kvartalet relativt väl med helårsberäkningar efter det att helgdagslönen utjämnats till årsgenomsnitt. Enstaka år, då avtalsmässiga höjningar sker på hösten eller inte träder i kraft vid årets början, är överensstämmelsen mindre bra.
30 Bakgrundsfakta Statistikbegrepp Tjänstemän Statistiken innehåller uppgifter om den överenskomna kontanta månadslönen för augusti månad samt ett beräknat genomsnittligt värde per månad av naturaförmåner som fri lunch, fri bil och bostadsförmåner. Dessutom ingår ett genomsnittligt värde av provision, tantiem, produktionspremier, gratifikationer, OBoch skifttillägg. Övertidsersättning ingår inte i månadslönen och avdrag för frånvaro görs inte heller. Arbetare Statistiken är uppbyggd som en timförtjänststatistik. Genomsnittlig timförtjänst beräknas genom att summan av utbetald lön för en viss period divideras med faktiskt arbetade timmar under samma period. För arbetare med vecko- /månadslön görs omräkning till en genomsnittlig timförtjänst Arbetstid Med faktiskt arbetade timmar avses faktiskt arbetad eller därmed jämställd tid på ordinarie tid och övertid. Här ingår inte tid för vilken betalning utgår men inget arbete utförs, t ex helg- och avtalsfästa fridagar, semester- och sjukdagar. Med tidlönearbete avses arbetade timmar på ordinarie tid och övertid för vilka lön utgår per timme eller del därav. Som ackordsarbete räknas all tid under vilken arbetsförtjänsten bygger på det presterade arbetsresultatet Till ackordstid räknas även tid för vilken premielön, bonus och dylikt utgår. I övertidsarbete ingår alla övertidstimmar både vid tidlönsarbete och ackordsarbete. Löneelement Med tidlön avses lön vid tidarbete på ordinarie tid, inklusive grundlön vid övertidsarbete, individuella lönetillägg samt ackordskompensation. Ackordsförtjänst omfattar lön vid ackordsarbete på ordinarie tid, inklusive grundlön vid övertidsarbete. Vid premielön redovisas hela förtjänsten som ackordsförtjänst dvs både den fasta och den rörliga delen. Som skifttillägg redovisas tillägg utöver grundlön för skiftarbete och obekväm eller förskjuten arbetstid. I statistiken redovisas tilllägget utslaget på totalt antal arbetade timmar. Under rubriken helgdagslön redovisas lön för betald men inte arbetad tid avseende helgdagar. Här ingår dels den fristående ersättning som kan utgå till timavlönade arbetare för avtalsfästa lediga helgdagar samt den lön för månads- och veckoavlönade arbetare som beräknas svara mot ej arbetad helgtid. Helglön för timvlönade har ursprungligen tillkommit för att ge arbetaren en jämn lön per månad, dvs en lön som är oberoende av hur helgdagarna infaller. Utbetalad helgdagslön omräknas till ett beräknat årsgenomsnitt Övertidstillägg avser ersättning utöver grundlön för övertidsarbete. Övertidstillägget redovisas inte per arbetad timme på övertid utan är i tabellerna utslaget på totalt antal arbetade timmar. Semesterlön omfattar den lön som utbetalas för semester. De uppgifter om semesterlön som redovisas i statistiken, har inte inhämtats från företagen utan har framräknats enligt en schablon. Semesterlönen uppgår enligt semesterlagen till 12 procent av lönesumman under kvalifikationsåret samt till 12 procent av lönesumman för den semesterlönegrundande frånvaron under kvalifikationsåret. Fr o m 1984 gäller för de flesta avtal att semesterlönen utgör 12,72 procent på lönesumman. Uppgifter om frånvaro har hämtats från den månatliga undersökningen om industriarbetarnas löner och sysselsättning. Fr o m 1986 har semesterlön beräknats även för övriga branscher.
Bakgrundsfakta 31 Under rubriken andra förmåner redovisas värdet av naturaförmån (bostad, kost, arbetskläder etc), permitteringslön, lön vid permission, ersättning vid militärtjänstgöring, gratifikation, vinstandel, sjukersättning utöver försäkringskassans förmån, bidrag och ersättning som inte har direkt samband med utfört arbete (t ex familjebidrag, semesterstipendium, ersättning för restid utanför ordinarie arbetstid). Förmånerna är i tabellerna dividerade med totalt antal arbetade timmar. Lönebegrepp A-lön är det minsta begrepp som generellt kan användas vid jämförelser inom arbetarkollektivet Här ingår tidlön och ackordslön. B-lön eller lön för arbetad tid omfattar tidlön, ackord, övertidstillägg och skifttillägg mm. C-lön eller total timförtjänst omfattar tidlön, ackord, övertidstillägg, skifttillägg, helgdagslön, semesterlön och andra förmåner. Lagstadgade och avtalsbestämda arbetsgivaravgifter ingår inte i lönebegreppet Undersökningarnas omfattning Lönestatistiken omfattar privata företag. Statlig och kommunal verksamhet ingår då verksamheten bedrivs i bolagsform. I inledningsavsnittet redovisas de näringsgrenar och antal individer som ingår i statistiken. Lönestatistiken omfattar personer som regelmässigt deltar i produktionen av varor eller tjänster. Endast personal som är sysselsatta med arbetsställets "ordinarie verksamhet" medtas i statistiken. Ekonomipersonal och lokalvårdare anställdaavindustriföretagingårexempelvis inte. Lönestatistiken omfattar inte anställda i direktionsställning, ägare/ delägare i personligt bolag, elever, praktikanter och partiellt arbetsföra. I råtabeller finns uppgifter om minderåriga arbetare. Undersökningsmetod Företag anslutna till någon av arbetsgivarorganisationerna SAF, KFO, TA, BAO, FAO eller SFO totalundersöks. Bland företag som inte är anslutna till arbetsgivarorganisationerna görs urvalsundersökningar. För industri och byggnadsverksamhet, bussoch åkeriföretag samt jordbruksföretag görs företagsurval av SCB. För handel, hotell samt oljedistribution görs urval av arbetsställen. Företag/ arbetsställen med minst 50 årsanställda arbetare och tjänsteman totalundersöks. Totalundersökning sker vidare av stuveriföretag, elverk, bussföretag samt drivmedelsdetaljhandel med minst 20 årsanställda. I drivmedelspartihandeln totalundersöks företag med mer än 10 årsanställda. Bland övriga företag/ arbetsställen görs obundna slumpmässiga urval stratifierade efter bransch och antal anställda. I handelsurvalet stratifieras dessutom på region. Som urvalsramar har använts: - arbetsgivarorganisationernas register över medlemsföretag med aktualitet maj 1986 - det vid SCB förda centrala företags- och arbetsställeregistret (CFAR), med aktualitet mars 1986, från vilket organisationsanslutna företag uteslutits. SCB tillfrågade år 1986 ca 14 000 arbetsställen. Insamling och bearbetning Insamling av uppgifter sker med hjälp av blanketter, se bilagorna. De blanketter som organisationerna använder har i stort sett samma innehåll som SCBs. Uppgifterna granskas i en maskinellrimlighetskontroll,där de även om möjligt jämförs med motsvarande uppgifter från föregående år. Uppgifter som kan misstänkas vara felaktiga kontrolleras genom kontakt med uppgiftslämnaren. Organisationerna bearbetar sina insamlade uppgifter på motsvarande sätt och ställer dem sedan till SCBs förfogande.