Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 5 april 2016 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet En ny strafftidslag (SOU 2016:18).

Relevanta dokument
Svensk författningssamling

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Kriminalvårdens författningssamling

R 6634/ Till Statsrådet och chefen för Utrikesdepartementet

Advokatsamfundet avstyrker förslaget att införa förenklad delgivning i brottmål.

Stockholm den 19 september 2016

Stockholm den 8 augusti 2014

Remissyttrande avseende betänkandet Färre i häkte och minskad isolering (SOU 2016:52)

En ny strafftidslag. Betänkande av Strafftidsutredningen. Stockholm 2016 SOU 2016:18

Stockholm den 13 februari 2009 R-2008/1191. Till Justitiedepartementet. Ju2008/8198/KRIM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

Remissvar gällande utkast till lagrådsremiss Ny påföljd efter tidigare dom Ju2012/4191/L5

Stockholm den 25 november 2015 R-2015/2121. Till Justitiedepartementet. Ju2015/08545/L4

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Överklagande av ett hovrättsbeslut överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Stockholm den 18 december 2014

Utdrag ur protokoll vid sammanträde Närvarande: F.d. justitieråden Karin Almgren och Christer Silfverberg samt justitierådet Dag Mattsson

Dnr Justitiedepartementet Stockholm

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Sida 1 (7) Internationella enheten Datum Dnr Per Hedvall ÅM 2016/0165. Er beteckning Byråchef Ö R 14.

Remissvar avseende slutbetänkandet Förundersökning. objektivitet, beslag dokumentation m.m. (SOU 2011:45)

Departement/ myndighet: Justitiedepartementet BIRS. Rubrik: Förordning (2003:69) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen

Remiss: Processrättsliga konsekvenser av Påföljdsutredningens förslag (Ds 2012:54)

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

- Ett förtydligande bör göras i 9 kap. 9 LOU/LUF om vilken information som ska finnas med i underrättelser till anbudssökande och anbudsgivare.

Svensk författningssamling

Gunilla Berglund (Justitiedepartementet) Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Regeringens proposition 2017/18:250

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Bakgrund. Stockholm Ju2016/09295/L7. Justitiedepartementet Stockholm.

Stockholm den 25 januari 2017

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

I det följande redovisas Advokatsamfundets uppfattning och synpunkter på Vårdnadskommitténs

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Beträffande övriga delar i betänkandet har Advokatsamfundet en från utredningen avvikande mening när det gäller

Dubbelbestraffning vad är det och vad är det som har hänt? December 2013 Ekobrottsmyndigheten

Stockholm den 20 december 2013

Stalkning ett allvarligt brott (SOU 2008:81)

Stockholm den 1 juni 2007 R-2007/0326. Till Justitiedepartementet. Ju2007/1311/KRIM

Departement/ myndighet: Justitiedepartementet BIRS. Rubrik: Lag (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen

Stockholm den 22 april 2015

Stockholm den 16 januari 2013

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Stockholm den 29 november 2007

Betänkandet Nya påföljder (SOU 2012:34)

Stockholm den 29 maj 2017

Yttrande över betänkandet Färre i häkte och minskad isolering (SOU 2016:52)

Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 11 maj 2009 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet Moderna hyreslagar (SOU 2009:35).

Yttrande över betänkandet Sexualbrottslagstiftningen - utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71)

Stockholm den 17 september 2015

Svensk författningssamling

Datum Vår referens Sida Dnr: (10)

Stockholm den 22 augusti 2018

Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 11 maj 2007 beretts tillfälle att avge yttrande över Promemorian Vissa kapitalbeskattningsfrågor.

Utdrag ur protokoll vid sammanträde Transporter av frihetsberövade

Yttrande över betänkandet Ett fönster av möjligheter stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende (SOU 2017:112)

Svensk författningssamling

Stockholm den 5 juni 2013

Färre i häkte och minskad isolering (SOU 2016:52)

Stockholm den 14 augusti 2012

Stockholm den 17 maj 2016 R-2016/0740. Till Finansdepartementet. Fi2016/01353/S3

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

Färre i häkte och minskad isolering (SOU 2016:52) Remiss från Justitiedepartementet Remisstid den 30 november 2016

DOM Meddelad i Stockholm

Stockholm den 30 augusti 2017 R-2017/0912. Till Justitiedepartementet. Ju2017/04129/KRIM

Stockholm den 28 april 2015

R-2003/0827 Stockholm den 30 oktober 2003

Svensk författningssamling

Stockholm den 28 februari 2019

YTTRANDE. Yttrande över betänkandet Se barnet! (SOU 2017:6) Justitieombudsmannen Lars Lindström

Stockholm den 21 augusti 2006 R-2006/0556. Till Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet M2006/1831/R

Svensk författningssamling

Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 11 april 2017 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet Brottsdatalag (SOU 2017:29).

M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2016:19

Departementspromemorian Brottmålsprocessen en konsekvensanalys (Ds 2015:4)

HÖGSTA DOMSTOLENS DOM

MR./. riksåklagaren ang. misshandel m.m.

Yttrande över betänkandet Nya regler om faderskap och föräldraskap (SOU 2018:68)

Kompletterande förslag till betänkandet En utökad beslutanderätt för Konkurrensverket (SOU 2016:49)

Advokatsamfundets inställning till utredningens olika förslag kan sammanfattas enligt följande:

Med undantag för de invändningar som följer nedan har Advokatsamfundet ingen erinran mot de lagändringar som föreslås i betänkandet.

Svensk författningssamling

Fråga om inhibition av ett beslut om beredande av vård enligt LVU när den unge inte är föremål för omedelbart omhändertagande.

betalningsförelägganden bör övervägas ytterligare.

Yttrande över departementspromemorian En europeisk utredningsorder

Svensk författningssamling

Stockholm den 6 mars 2009 R-2009/0003. Till Justitiedepartementet. Ju2008/10605/DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Stockholm den 28 juni 2018

Svensk författningssamling

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

Stockholm den 30 oktober 2014

Samfundet godtar övriga av utredningen framlagda förslag.

Stockholm den 15 november 2012

R 8558/2001 Stockholm den 11 januari 2002

I övrigt har Advokatsamfundet ingen erinran mot förslagen i promemorian.

OSKARI nummer OM 15/41/2010 HARE nummer OM030:00/2010

Transkript:

R-2016/0744 Stockholm den 29 juni 2016 Till Justitiedepartementet Ju2016/01870/KRIM Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 5 april 2016 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet En ny strafftidslag (SOU 2016:18). Sammanfattning En helt nödvändig utgångspunkt för en lagstiftning som reglerar så ingripande frågor som frihetsberövanden av enskilda är att den är rättssäker och förutsägbar. Advokatsamfundet ser positivt på att det skapas en modern lagstiftning som bättre svarar mot dagens krav på en effektiv, likabehandlande och ändamålsenlig verksamhet för att verkställa straff och som innefattar ett rättssäkert förfarande i samband med frihetsberövanden vid avtjänande av straff. Advokatsamfundet, som i vissa delar inte har någon erinran mot förslagen i betänkandet, anser att vissa andra förslag inte fullt ut uppfyller de rättssäkerhetskrav som bör ställas på lagstiftning av ifrågavarande slag och har följande invändningar och övriga synpunkter. Inledande av verkställighet av fängelsestraff Påbörjande av verkställighet Advokatsamfundet är positivt till att rätten att påbörja verkställigheten tydliggörs och lagregleras genom att det införs en särskild bestämmelse enligt vilken den dömde ska ha rätt att påbörja verkställigheten av ett fängelsestraff om han eller hon begär det. Det förefaller enligt samfundets uppfattning även som en lämplig ordning att verkställigheten

2 för den som är häktad, omhändertagen eller intagen i kriminalvårdsanstalt för verkställighet i annat mål, ska påbörjas omedelbart där den dömde förvaras. Frågan om påbörjande av verkställigheten av ett frihetsberövande straff är av stor vikt för den enskilde och förenad med krav på upprätthållande av särskilda rättssäkerhetskrav. Advokatsamfundet ifrågasätter därför den föreslagna möjligheten att i vissa fall genom föreskrifter ge regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, möjlighet att besluta om särskilda undantag från bestämmelsen. De exceptionella situationer som anförs till grund för denna föreskriftsrätt bör enligt samfundets uppfattning i stället kunna komma till uttryck i lagstiftningen. Placering i häkte i samband med placering av dömda på kriminalvårdsanstalt Mot bakgrund av de praktiska svårigheter som i dag uppges råda för Kriminalvården i fråga om att kunna placera dömda personer på kriminalvårdsanstalt, föreslås i betänkandet bestämmelser i syfte att öka flexibiliteten i fråga om möjligheten att initialt kunna placera dömda i häkte eller till och med i polisarrest. Advokatsamfundet, som instämmer i den kritik som framhållits av såväl JO som JK i fråga om att placeringar på kriminalvårdsanstalt ofta har dragit ut på tiden på ett sätt som inte är förenligt med gällande skyndsamhetskrav, motsätter sig den reglering som föreslås för att i ökad utsträckning möjliggöra att dömda placeras i häkte eller polisarrest. Därutöver ifrågasätts om det för närvarande föreligger svårigheter av detta slag. Det torde snarast vara så att det finns en överkapacitet inom den svenska kriminalvården i dag. Advokatsamfundet är i och för sig positivt till att det genom lag tydliggörs när och i så fall under vilka förutsättningar en placering i häkte eller polisarrest får användas, men anser att den tid som sådan förvaring ska kunna användas måste vara så kort som möjligt och placering i häkte eller polisarrest endast användas i undantagsfall och då under mycket kort tid. Att som dömd behöva avtjäna sitt straff i en häkteslokal eller i polisarrest är inte förenligt med den enskildes personliga integritet och rättssäkerhet. Förvaring i häkte eller polisarrest skiljer sig i flera fall markant åt från en placering på kriminalvårdsanstalt, när det gäller lokaliteter, kontakt med omgivningen, säkerhetsrutiner, m.m. Det är uppenbart att ett frihetsberövande i häkte eller polisarrest är betydligt mer påfrestande för den enskildes fysiska och psykiska hälsa än den ofta mer omväxlande och varierande tillvaro, som kan erbjudas på en kriminalvårdsanstalt. Även om Advokatsamfundet självfallet är medvetet om de svårigheter som på de i betänkandet angivna skälen är förenade med placeringar av dömda på anstalt, bör ändå allt göras för att minimera riskerna för att dömda personer initialt placeras i häkten eller polisarrester i stället för direkt på kriminalvårdsanstalt. Advokatsamfundet motsätter sig därför en reglering som i realiteten riskerar öka frekvensen av placeringar på häkten och polisarrester för dömda i förhållande till vad som gäller i dag.

3 Det finns enligt Advokatsamfundet en överhängande risk att den föreslagna bestämmelsen, även vid en restriktiv tillämpning, ses som en möjlighet att nyttja dessa tillfälliga placeringar och även kommer innebära att incitamentet till nödvändiga organisatoriska förändringar för att förbättra situationen för omedelbar placering på anstalt avtar. Advokatsamfundet anser därför att den föreslagna regleringen bör ändras och utformas så att möjligheterna till en temporär förvaring i häkte eller polisarrest blir mer restriktiv och sådan placering möjlig enbart i rena undantagsfall. Advokatsamfundet instämmer i att det av legalitets- och rättssäkerhetsskäl tydligt måste framgå av lagstiftningen vilka tidsgränser som gäller för placering av dömda på häkte eller i polisarrest. En placering i häkte eller polisarrest ska givetvis aldrig få fortgå längre än absolut nödvändigt. Enligt Advokatsamfundets uppfattning bör det endast i absoluta undantagsfall kunna anses möjligt att placera en dömd person i häkte eller polisarrest i mer än en vecka under verkställigheten av straffet. Det bör därför krävas synnerliga skäl, inte enbart särskilda skäl såsom föreslås i betänkandet, för att en placering i häkte eller i polisarrest ska få pågå mer än sju dagar. Advokatsamfundet ifrågasätter under alla förhållanden att placering i häkte eller polisarrest ska kunna ske under så lång tid som trettio dagar. Att Kriminalvården inte har möjlighet att placera den dömde på kriminalvårdsantalt eller att det föreligger problem med transportförhållandena, kan inte motivera att den dömde under så lång tid placeras i häkte eller polisarrest (se 11 och 12 förslaget till ny strafftidslag). Skärpt straff i högre rätt Förslaget om att ett skärpt hovrättsavgörande ska bli direkt verkställbart mot den som redan verkställer straff enligt tingsrättens dom eller beslut, innebär ett nytt sätt att se på verkställighetsfrågor och strider mot den hittillsvarande grundläggande utgångspunkten att det krävs ett laga kraftvunnet avgörande för att verkställighet ska kunna påbörjas. Advokatsamfundet kan inte ställa sig bakom förslaget i denna del. Som anges i förslaget kan det enligt nuvarande ordning uppkomma avbrott i verkställigheten om hovrätten skärper en tingsrätts dom eller beslut som den dömde verkställt klart innan även hovrättens avgörande har fått laga kraft mot den dömde. Det anges vidare som skäl för förslaget att om hovrätten i en sådan situation inte uppmärksammar frågan om häktning av den dömde fram till den tidpunkt då även hovrättens avgörande blir verkställbart, skulle den dömde, om han inte häktas, försättas på fri fot så snart straffet enligt tingsrättens avgörande är verkställt. Enligt Advokatsamfundets uppfattning kan inte en sådan brist i domstolens handläggning, som dessutom inte torde vara särskilt vanligt förekommande, tillåtas gå ut över den enskildes rättssäkerhetsintressen. Även om ändringsfrekvensen av hovrättsavgöranden på detta sätt normalt är låg, kan följden av den föreslagna nyordningen bli att ett icke lagakraftvunnet avgörande verkställs, trots att det sedermera ändras till den dömdes förmån. Möjligheten till ett beslut om inhibition efter överklagande, kan inte heller anses motivera ett

4 frångående av den grundläggande principen om laga kraft som grund för verkställighetens inledande. Nöjdförklaring Advokatsamfundet instämmer i att det kan framstå som rimligt att en dömd som vill börja avtjäna sitt straff ska kunna göra det genom att avge en nöjdförklaring även om den dömde har överklagat domen och överklagandetiden har passerat. Ett sådant förslag ökar den enskildes valfrihet och ger ett mer flexibelt verkställighetssystem. Gällande bestämmelser om nöjdförklaring avseende frihetsberövande påföljder är emellertid utformade så att det ska finnas en viss garanti för att inga förhastade beslut ska fattas av den dömde. I det föreslagna systemet där möjligheten att lämna nöjdförklaring utökas och att dagens formkrav tas bort, finns därför en risk för att överilade och ogenomtänkta beslut fattas om nöjdförklaring av den dömde. Detta gäller även i en situation där möjlighet skulle finnas att avge nöjdförklaring inför rätten i samband med att dom meddelas. Även om försvarare finns på plats kan det uppstå en stress för den dömde att fatta ett beslut i frågan, som vid närmare eftertanke kan ångras. Avformaliseringen av systemet med nöjdförklaring kan därmed tänkas öka risken för rättsförlust för den dömde. Det gäller förutom betänketiden även vem som får ta upp frågan om nöjdförklaring med den dömde och det faktum att betoningen på att den dömde bör beredas tillfälle att diskutera saken med sin försvarare försvinner. När den enskilde avsäger sig möjligheten till fortsatt rättslig prövning, bör förfarandet för detta vara noggrant formaliserat beträffande tolks närvaro och att personer med erfarenhet och särskilt förordnande genomför åtgärden. Den dömde bör även fortsättningsvis beredas möjlighet att diskutera saken med sin försvarare innan nöjdförklaring avges. Advokatsamfundet anser således att det finns risk för att utredningens förslag kan komma att leda till att den dömdes rättssäkerhet försämras, med risk för efterföljande rättsförlust. Uppskov Även om Advokatsamfundet instämmer i att verkställighet normalt bör påbörjas så snart som möjligt efter det att straffet blivit verkställbart, bör det dock även fortsättningsvis finnas möjlighet till uppskov med verkställighet i vissa fall. Enligt Advokatsamfundets uppfattning bör t.ex. en intresseavvägning mellan samhällets krav och intressen av att straff verkställs samt den dömdes personliga förhållanden även fortsättningsvis nogsamt prövas i varje enskilt fall. Den dömdes hälsa, familje-, arbets- eller utbildningsförhållanden, m.m. bör här beaktas. Därmed bör exempelvis uppskovsmöjligheten för en kvinna som är gravid eller ammar barn kvarstå. Skälen för förändring i denna del kan inte anses uppväga det intrång och men det i vissa fall kan medföra för kvinnor och barn.

5 Advokatsamfundet anser även att den föreslagna utvidgningen av möjligheten att återkalla beviljade uppskov med verkställighet bör användas restriktivt och endast användas om det är uppenbart att förutsättningar för uppskov inte föreligger eller den dömde lagförs för nya brott. Den dömdes rätt till ett förutsägbart förfarande bör här väga tungt. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg